Bloggflytten på G igen…

Nu när vi ändå har fullt upp med att förbereda husflytt mm. så är det väl lika bra att komma igång med att flytta bloggen också! =) Det kommer att ta tid men nu rullar bollen igen och så får vi se hur långt jag hinner innan det blir paus. Så, om ni blir irriterade över att det ramlar in meddelanden om nya inlägg under en tid så får jag be om ursäkt, skulle helst vilja kunna smyga in den gamla bloggen hit snabbt och lätt men det verkar som att det måste göras manuellt och detsamma gäller alla bilder… =/ Hoppas ni får en trevlig Valborg! Själv ska jag smita iväg en sväng till majbrasan i Åkerby och träffa lite nya grannar i Rågraven – blir kul!

Personsök verkar vara Noomis grej!

När jag bestämde mig för att börja träna personsök med Noomi så var det både för att jag själv tycker att det är väldigt rolig träning (även på den superlåga nivå jag tränat med tidigare hundar) men också för att Noomi har många egenskaper som jag tror skulle passa i söket. Hon älskar folk, är modig och framåt, älskar att använda näsan i sökövningar och har ett riktigt ”jävlaranamma” att koppla på när det behövs.

Under kvällens sökträning fick jag bli extra glad för det känns så himla rätt. Hon tycker att det är skitskoj och en tävlingsstart i oktober känns inte alls omöjlig. Under kvällens träning blåste det rätt rejält från vänster och ganska rakt in mot stigen. Jag placerade ut figgar på båda sidorna. Vi började med ett skick mot Linda i vänster hörn, med kamouflage över sig. Noomi fick tag på vinden (nu måste vi snart börja träna mer riktat på att springa rakt för hon kringlade lite mycket!) och hittade henne snyggt! Tog lösrullen direkt och rusade till mig. Väl där så vände hon och gjorde ett ärevarv för att kolla att figgen mådde bra under sitt kammonät! Sen kom hon tillbaka – lek – påvis och så mer lek.

Sen gick Noomi å jag tillbaka till stigen och skickade åt andra hållet, alltså med vinden i ryggen. Tomskick känns inte aktuellt just nu och att gå ut helt utan vittring kändes också lite väl tufft ännu, så Pernilla fick hojta till och vifta lite och sen gömma sig längst bak i rutan. Noomi sprang rakt ut utan att tveka och tog rullen direkt hon fick chansen. Direkt tillbaka till mig – lek – påvis och så lite mer lek.

Sen gick vi ut på stigen igen och skickade en gång till på Linda som nu gått fram till bortre vänstra hörnet. Gick jättefint även det. Första gången vi kör med två figgar och använder båda sidorna av rutan, och det kändes riktigt bra. Kul att det fungerar så fint med lösrullen nu, även om hon tar nåt ärevarv med den ibland. I grunden känns det som att hon förstått helt vad hon ska göra med den och hon är sjukt söt när hon rusar genom skogen med rullen i munnen.

Vi har mycket mer att jobba på men vi har kommit en bra bit på väg och det känns som att vi har en väldigt bra grund på många sätt. Just nu känns det inte alls så jobbigt att vintern faktiskt är över. Sökträningen känns som något av det roligast jag gjort med hund faktiskt! Blandningen av samarbete och självständigt arbete där man försöker läsa sin hund, våga låta den jobba själv och samtidigt styra ibland – ja det är så skönt på nåt sätt. Jättekul!

Huskisarna fick ett lite klurigt och roligt spår efteråt och alla tyckte att det var riktigt spännande. En 45 graders vinkel som gick ner i en sluttning, balansering på en mur samt lite spår på grusväg utmanade nosarna lagom mycket.

Vi avslutade kvällen med lite lydnad i källaren för Noomis del. Spegeln som jag köpte på Dollarstore fick bekänna färg och den var verkligen superbra! Jag har ställt den mot en vägg och kan lätt se om hon sitter rakt, lägger sig snabbt osv. utan att behöva snegla alls. Guldgrej! Jag köpte den största jag hittade å den var inte alls jättestor, men det räcker långt, speciellt med en liten hund. Dock har lydnaden fått ett annat fokus nu… känns mer aktuellt att träna mot appellen än lk1 kanske… Det mesta är ju å andra sidan gemensamt å vi får se om det blir nån lydnadsstart också i höst. Borde nästan bli av… eller så går vi ut hårt och gör vår allra första tävling med både skogsmoment och lydnadsmoment och budföring på samma dag som det är i brukset. *s*

Dags att sova och fundera på saken.

 

Livet är aldrig tråkigt med en terrier vid ens sida!

Ja nog får man skratta när man har en Cairn i huset. Noomi å jag skulle ut på en snabbrastning men det blev ett lydnadspass istället. Kamp med tröjärmen som belöning och då taggar lilla tjejen igång nåt sjukt! Blir som en galen liten rabiat kamphund som bara vill MER!

Gräsmattan är äntligen bar och hyfsat torr så nu kunde vi träna linförighet med lite längre tid och sträcka och med denna motivation var det inga bekymmer… Bitvis supersnyggt – bitvis taskig placering och bitvis plogande pga övertaggningen, men roligt hade vi! Superivrigt litet skägg! Vi gick ungefär så långt som man kör i lk1 och testade språngmarsch för första gången utan bekymmer.

När vi tränat kanske 15 minuter fick Noomi stora tokrycket och började rusa. Och sen rusade hon runt i 15 minuter till. Ibland med en pinne i munnen. Ibland utan. Ungefär 20 varv runt flaggstången på raken och sen åttor över gräsmattan i flygande fart! Den som aldrig sett en Cairnterrier springa snabbt förstår nog inte riktigt vad jag menar, men det ser ut ungefär som en flygande limpa som knappt rör vid marken. Både snabbt, smidigt och klumpigt på en gång liksom. Å mest av allt ostoppbart. Limpan bara fortsätter sväva och byter riktning när det krävs.

Själv skrattade jag så att jag fick ont i magen och lyckades få in en lite ”stadga” när jag lyckades få tag i pinnen ibland och kastade igen den igen med Noomi sittande stilla vid sidan. Sen rusade hon vidare igen. In kom en Noomi med lång tunga och galen men nöjd blick. Nu myser vi i soffan med husse och Noomi ser fortfarande lite galen ut. =)

Första promenaden vid vårt blivande hem

Idag tog vi med oss Giela och Noomi och åkte upp till vårt blivande hus för att utforska omgivningarna. Säljarna var på plats för att städa ur lite så vi hann hjälpa till med lite möbler samt småprata lite. Jättetrevliga människor och nu börjar det kännas att det är på riktigt… detta fina fina hus ska snart bli vårt hem! Underbart!

Om man går ut från tomten och tar vänster så kommer man rakt in på en liten skogsväg. Jätteskönt! Vi fortsatte åt Bodenhållet längs den gamla vägen. Asfalterad men nästan överväxt och inte använd för biltrafik längre.

Det fanns gott om avsticksvägar och stigar och många möjligheter till promenader av det vi kunde se. Giela och Noomi stortrivdes och Noomi hade väldigt bråttom hela tiden. Framåt framåt FRAMÅT! Giela såg mest nöjd och glad ut.

Längst bort går den gamla vägen ihop med byavägen så där vände vi ”hemåt” igen, men nu längs byavägen. Härligt att bo vid en grusbyaväg. Inte så mycket trafik och mysigt att promenera efter. Den uppmärksamme ser även en transformator på vänster sida. Det är den som matar vårt hus som ligger längre fram till höger!

Blivande ”hemma” sett från byavägen

Noomi – just a little more bite!

Giela spanar efter sork!

Efter 3-4 km promenad kändes det lite magiskt att ha kommit till starten av ”vår” uppfart och börja vandringen upp till vårt blivande hus – för första gången till fots och stora delar av familjen samlad. Ett lite magiskt ögonblick när vi gick där hand i hand med fåniga leenden.

Nu börjar det faktiskt vara nära! På riktigt! =D

När vi kom hem var det dags för huskisarna att få sig en cykeltur. Kaela och Silva var först ut och det visade sig finnas en del snö kvar på travrundan. Tur att jag började med de små tjejerna, de må ha bråttom men de är ju inte så tunga att bromsa. Det märks att vinterkonditionen ligger kvar för Silva ville springa snabbt och aldrig sluta!

Vätskepaus

Avslutningsvis svängde vi in på vår kära lilla gata. Gatan som varit vårt hem i snart åtta år! En fin liten gata som jag kommit att tycka mycket om på många sätt, men jag är ju ingen ”villakvartersmänniska” och även om vårt lilla villakvarter ligger väldigt lantligt till, så ska det bli skönt att få mer yta kring huset och tomten. Vittjärv har varit en väldigt trevlig by på alla sätt och jag rekommenderar det verkligen – en trevlig by med mycket natur kring men ändå så nära in till stan! Samtidigt känns det helt rätt nu att flytta längre ut. Vi har pratat om det i många år och nu är det dags!

Sen var det dags för Rossi och Rotax. Lite lugnare tempo och Rotax överraskade positivt med att styra klockrent när det krävdes. Rossi kan höger och vänster men vågar inte ta några såna kommandon själv i skarpt läge. Rotax har tidigare gått med andra ledarhundar men sällan behövt tänka helt själv som nu. Kul att nåt fastnat! =)

Nalle och Mintu hade mer bråttom och bra med styrka också förstås. Detta var tredje och sista rundan och mina fingrar började tappa känseln. Att det ska vara så himla kallt att barmarksträna! Tror knappt de varit så kalla på hela vintern! Lera upp till midjan (speciellt rumpan förstås) och lite stänk i ansiktet, grus mellan tänderna… ja nu känns det verkligen att vintern är över. Ska ge hundarna mat och sen duscha innan jag lägger mig i sängen. Annars blir det inte Noomi som grusar ner där utan jag själv…!

Det ligger nånting trasigt i hörnet…

Sambon ropar från köket.
-Det ligger nånting trasigt i hörnet! Kom å kolla!

Efter att ha solat hela förmiddagen ligger huskisarna nu i skuggan och Nalle gör det på sitt alldeles speciella sätt. =)

Benätardag

Igår var det benätardag, bland annat. Noomi och Giela fick gå ut i hundgården medan jag hämtade benen, och Noomi intog direkt en bra utkiksplats. Tankarna på att börja packa ihop allting börjar ju komma och ett litet bekymmer är ju hundfrysarna och allt som finns i dem. Frysen i källaren vet jag inte ens om vi får upp därifrån. Den kom ju så att säga ”på köpet” för åtta år sen. För att underlätta lite ska jag försöka mata undan ben och annat för att underlätta. Inte fylla frysen med nytt färskfoder igen förrän vi flyttat den. =)

Delar av dagens bensnacks, blandad kompott!

Noomi, Mintu och Rossi

Mintu (och Kaela i vindskyddet)

Nalle och Kaela myser tillsammans

Rotax äter revben

Hela  gänget på skakig film – å ett litet huskyhår som fastnat på linsen tydligen! =)

Nu har flera hundar börjat fälla också. Giela och Rotax främst men det är fler på gång. Rotax har riktigt tjock päls även för att vara en sibbe. Inte så lång – men supertjock! Att borsta honom känns lite som att försöka tömma ett hav med decilitermått. Det händer liksom inget. Man ser päls flyga iväg i drivor men det verkar ändå sitta kvar lika mycket på hunden. =/

Huskisarna fick sina klor klippta och vissa tassar, t.ex. Mintus, hade ju helt klart grävt runt i leran istället för att hålla sig på de torra ytorna. Kul tyckte säkert Mintu! AJ tyckte nog min stackars klotång! Jag hade ju tänkt städa ur hundgårdarna rejält i helgen, kratta bort all gammal halm och tömma alla kojor osv, men det får nog vänta. Det är fortfarande is kvar på vissa ställen och vissa områden skulle behöva torka mer om krattningen ska bli effektiv. En första grovstädning är gjord å det får räcka just nu.

Mätt och glad Nalle, det syns nästan på magen hur mycket han tryckte i sig av ben och kött

Rossi, vars bror vi förresten stötte på ute i skogen på morgonen. Kul att se honom för det var länge sen sist. Rossi och hennes syskon är alla ganska lika och delar många drag. Tänk att de fyller 9 år nu i augusti!

Trött Noomi

Om ni tittar noooga på bilden ovan så har Noomi ett halsband på sig – sitt ”shit-vad-du-var-duktig-i-skogen”-halsband! Jag har alltid varit lite svag för mässing på halsband och koppel. Kruxet var att det smala läderkopplet jag har som Jacki hade, förstås har en silverfärgad hake. Å andra sidan går ju sånt bra att byta om det är ett flätat koppel. Om jag minns rätt så satt det en jättekonstig hake där när Jacki fick det kopplet ungefär 2002. Jag bytte två gånger innan det blev bra, och nu blev det ett byte till. Noomi fick ärva en av mässinghakarna som jag använder till draghundarnas nacklinor. Rätt lagom storlek!

Själv blev jag lite kär. Halvstryp med läder och kedja är så smidiga att använda, snygga och funktionella liksom. Detta får nog bli Noomis halsband+koppel framöver, i såna lägen där vi inte använder promenadsele. Å det känns ju lite extra bra att Jackis fina koppel får fortsätta hänga med. Ska bara hitta en mässingring att sätta i handtaget så är det perfekt!

Någon promenad i Rågraven blev det inte igår för vi körde igång med däckbyte på bilarna istället. Skittrist men väldigt skönt att få det gjort. Istället siktar vi på Rågravenpromenad idag, å så är jag lite sugen på att dra lite cykel med huskygänget. Normalt sett dragtränar jag ju inte sommartid men i sommar tänkte jag nästan göra ett undantag. Förra hösten körde vi ju nästan bara med cykel (2-3 hundar åt gången) pga. Kaelas ryggskada. De andra fick liksom ”hänga med” på det som passade henne.

Att cykla gick oväntat bra. Jag hade trott att det skulle kännas bökigt nu när hundarna är fler, men det var inga bekymmer eftersom vi höll nere distanserna och ändå hann träna alla på bara nån timme. Att dra cykel är ju inte speciellt tungt så vi siktar nog på att kunna dragträna lite kontinuerligt denna sommar. Inte långt, och inte superregelbundet, men 3-4km när det passar och förhoppningsvis nån gång nästan varje vecka. 2 hundar framför en cykel sliter ju inte alls lika hårt som om de drar en tyngre vagn eller ATV, så då är ju temperaturen inte riktigt lika kritisk heller, till kring 18 grader fungerar det utan problem om man bara tänker på luftfuktighet och, nederbörd osv och förhoppningsvis blir det inte en sån där ”20+ grader även på nätterna”-sommar utan lite mer drägligt.

Note to self – börjar bli nervös för Kaela ser ut att ha tänkt börja löpa. Hoppas innerligt att Noomi INTE gör följe med henne utan avvaktar. Ungefär två veckor kvar till MH! =)

Sökträning när det är som allra bäst!

Wow! Hundträning är ju nästan precis alltid jätteskoj, men ibland kommer ju också de där smått euforiska ögonblicken när man nästan bara vill skrika av glädje! Nu på förmiddagen var vi två tappra som åkte ut för att träna lite sök igen.

Noomis första skick blev lite oturligt för plötsligt dog nästan all vind och figgen låg väl dold under ett kamouflagenät. Noomi lät dock inte detta hindra henne, hon sökte av i stort sett hel ena sidan av rutan, höll sig fint på det vallade området och hon kämpade, rusade, vädrade, jobbade! Flera gånger passerade hon nära figgen men hennes lite ovana näsa fick väl inte rätt vind å hon sökte vidare. Efter flera minuter kom hon till slut rätt och då var lyckan stor!

Det negativa var kanske att hon sprang i cirklar och kors och tvärs, vi har ju inget inarbetat system ännu utan tränar mest på att ta vind och lokalisera figge, samt att hon inte lyckades lokalisera figgen på så länge förstås. Det positiva var ju att hon höll sig inom det vallade området (verkar ha förstått att det är där allt händer) och att hon kämpade så länge utan att tappa sugen. Noomi har ju inte kört personsök så himla många gånger ännu , så det är så kul att se den där extra växeln som hon lagt in nu när hon tänt på figgarna. Att hon redan nu fixar att jobba så länge i sträck UTAN att hitta nån och ändå fortsätter kämpa!

Efter att ha tränat huskies är det så himla annorlunda att ha en hund med lite ”motor” igen. Att skicka en husky på 2-3 tomskick efter varandra är förstås möjligt men det kräver nog oftast en hel del jobb från ägarens sida. Jag ser framför mig hur motivationen hela tiden sjunker. Deras ”attention span” är ju normalt sett inte så jättelångt. Få huskies klarar att kämpa en med uppgift som kräver mycket tankemöda men inte verkar ha någon belöning inom synhåll. Den här typen av arbete är ju inte heller deras jobb egentligen, men det är så roligt bara att jämföra och se hur väldigt olika hundar faktiskt fungerar. Skillnaden är verkligen milsvid! Jag märker att jag ibland underskattar Noomi när jag går efter ”huskyinlärningskurvan” av gammal vana.

Efter att Bängla skött sig riktigt snyggt fick Noomi ett sista skick och då var jag nära att vrååååla ut över vidderna av lycka. Plötsligt hade vinden kommit tillbaka och Linda låg kanske 40-50 meter bort från stigens början, snett fram till vänster. Vinden blåste svagt rakt mot oss och jag såg redan på det avståndet att Noomi höjde näsan. På vinst och förlust kopplade jag loss redan där för nu har hon ju förstått att det finns folk i skogen. Lilla ”korvbollen” (husses smeknamn på henne) studsade fram genom blåbärsriset och slog lite mot vinden för att lokalisera figuranten. Hon gick mer eller mindre rakt på utan tvekan och blev överlycklig när det låg en person under ett kamouflagenät där framme! Lösrulle – in till mig – lek – påvis – mer lek! =)

Jag var helt salig… så himla snyggt när hon tog vittring och följde vinden trots avståndet. Det värmde mattehjärtat en hel massa extra! Jag har tjatat om det tusen gånger men jag är så jäkla glad att jag skaffat Cairn igen och så glad att det är just Noomi dessutom. Hon är helt underbar!

Som belöning fick hon ett nytt halsband, ett läderhalvstryp med mässing som satt riktigt snyggt. För en så liten hund tenderar den typen av halsband att vara för stora, eller för små, eller för lång kedja som hänger och slänger men detta var perfekt. Belöning nummer tre (en i skogen, en i affären) kommer nu – dags att gå ut till huskygänget och klippa alla klor! Nu ska här hånglas husky och då blir Noomi extra glad! =) Själv ska jag njuta lite mer av känslan…=)

Vi kom med på MH! Å en massa annat bra!

Vissa dagar är helt enkelt lite extra bra på en massa sätt, och då är det ju bara att passa på att njuta! Vem vet när en sån superdag kommer nästa gång? Igår gjorde jag med lite omständiga och jobbiga saker på jobbet. En TA-plan mot trafikverket behövde sökas… småbökigt!

När det var klart belönade jag mig själv med att åka ut till ett 400kV-ställverk med en kollega och titta på en ny 500MVA transformator. Enorm! Jättekul att se och det kändes som en bra belöning för en elnörd!

Efter jobbet jäktade jag hem och hämtade alla hundar samt hoppade i skogsstassen och så åkte vi mot sökskogen. Efter all träning här hemma med lösrullen (när Noomi tagit lösrullen hos husse i TV-soffan och sprungit med den till mig i köket) kändes det nu som att det var dags att testa den ute i verkligheten.

När vi kom ut till sökrutan var Noomi smått övertänd och började kampa i min ärm medan vi tvåbenta pratade och planerade. Missade ibland å bet mig i fingret! Gav ett bra intryck för figgarna… Medan vi diskuterade strategi morrade hon och slet i min tröjärm som ett litet monster. Som tur är så hälsar hon ju bara glatt på andra, det är bara mig hon försöker kampa med å nu var hon smått understimulerad!

Isa rusar genom skogen med en ”rulle” i form av en leksak

Detta verkade vara lite av skadornas dag för Pernilla hade ett läkande sår från en spräckt läpp som lilla Isa gjort, å vips hade Linda en blödande läpp efter lilla Isas framfart fastän lilla Isa är lätt och inte alls upplevs som bufflig, men olyckan var nog framme helt enkelt. Mina fingrar fick lite blessyrer från Noomis framfart… Ja det är ingen lek att träna sök vissa dagar! Idag hade vi dock turen att ha en fotograf med oss så även jag fick vara med på bilderna i min kamera! Tusen tack!

Eftersom vi ännu inte tränat in något söksystem alls så gör jag fortfarande så att jag följer henne en bit ut i koppel tills hon verkar få vittring eller har fokus åt rätt håll. Det blev 3 skick idag och det märktes verkligen att poletten trillat ner. Noomi rusade runt i skogen med figgar i tankarna och blev jätteglad när hon hittade dem. Lösrullen kom inte direkt till mig utan fick en liten vända  skogen först, men sen kom den och då blev det lek och kamp.

Full fart med småbenen

YEEEEY! En figge under presenningen!!!! LYCKA!

Kolla matte vad jag fick!!! (det röda är alltså en av våra små lösrullar)

Skick ett var ganska enkelt och det löste Noomi fint. Tvåan var på längre avstånd och där fick hon jobba betydligt mer men det gick till slut galant även det. Om man frånser från att vi ska jobba in ett smartare sökmönster då. Men ivern och fokuset fanns där! Tredje skickat var Noomi nog rätt trött och sprang lite i cirklar men hon hade figgen i huvudet ändå och blev till slut överlycklig när hon hittade rätt. Tog lösrullen och sprang en cirkel, sprang tillbaka till figgen för att säga ”Heeeej” å sen kom hon till mig och då var tungan lång och terriern superlycklig!

Vi hann även med två påvis och det fungerade nästan rent automatiskt. De sociala bitarna kommer ju rätt lätt med en hund som älskar alla.

Nu är del ett av vårt sökäventyr i stort sett avklarat! Vi har hittat glädjen för figgarna och glädjen för att söka dem i skogen. Nu ska vi bara lära in HUR man ska söka och fila mer på vad som faktiskt händer när man hittar nån, eller INTE hittar nån.

När vi lämnade spårskogen, lyckliga och lite skitigare än tidigare, åkte jag och huskisarna ut för att spåra istället. Vi hittade en helt bar skogsplätt och behövde inte ens tänka på snö. Hela gänget var skärpta och duktiga. Jag är lite imponerad faktiskt för de brukar vara intresserade men slarva lite ibland och medan vissa är väldigt noggranna så verkar andra (främst killarna faktiskt) mest bara rusa på ibland… Inte nu – nu var alla näsor rejält påslagna!

Mintu – lyckas till och med se snygg och kraftfull ut när han spårar en död älgklöv och har rosa utrustning!

Kaela äter belöning (=middag)

Medan jag gick där i skogen kollade jag mailen – och fick se ett väldigt efterlängtat mail! Noomi kom med på MH den 13/5 här i Boden (Luleå)! Så himla skönt och roligt att vi kom med direkt och det ska bli jättespännande. Jag har själv aldrig gjort ett MH, bara läst om dem här och var under årens lopp osv. Noomi känns som en rolig hund att börja med och det ska bli spännande att följa hennes framfart på banan och se om något blir som man trott. Det finns ju inte alltför många Cairn att jämföra med sen tidigare men de jag vet som gjort MH verkar ha haft skitskoj och det är nåt sånt jag väntar mig från Noomi också.

I samma veva slog det mig, idag betalade vi även in handpenningen på huset – och så har jag beställt biljetter till Stockholmsresan i juni när vi ska se Pearl Jam! Vilken kanondag! En massa roligt att se fram emot och hundarna glänste i skogen!

Tant spårar

Kring 19.30 var jag klar i skogen och det var dags att åka hem – och tänka på middag! Jag blev mycket stolt över mig själv när jag svängde in på COOP för att handla mat och helt undvek att köpa godis, bakelser, chips eller liknande trots nästan 3 timmar i skogen direkt efter jobbet! Inte nåt! (men det kan ha att göra med att jag träffade Veronica på vägen in och fick en sur napp av henne…mums!) Melon, physalis och ananas blev godbitarna å så lite grillgrejor.

Medan grillen värmdes tog jag lite kvällsbilder på hundarna men tyvärr han solen gå ner. Vad säger ni om dess två killar, vem är modellen och vem är clownen? De är tagna efter varandra och ingen bild fanns mellan dem. Det var först efteråt som jag såg vad jag faktiskt fått med…

Grillningen gick däremot sisådär… vår grill börjar vara söndergrillad för vi använder den flitigt och när jag skulle kontrollera glödens status så rasade hela racklet ihop och grillglöden spreds ut över asfaltuppfarten… Vi lyckades i alla fall få ihop den hjälpligt och skyffla tillbaka grillglöden så grillat blev det, men det var nog sista gången. Tur att vi snart har en egen grillkåta att använda! Idag blir det sökträning igen och så funderar vi på att åka upp till huset och ta en promenad med Giela och Noomi. =) Ha en bra daga allihop!

Vaccination, laser och långpromenad

Igår var det dags för Noomis 1-årsspruta och hon rusade in på veterinärstationen på Bodentravet och blev superglad när hon fick syn på en djursjukvårdare. Tänk att allt kan vara så himla kul! På väg ut höll hon på att gena genom ett fullhögt fönster precis bredvid dörren men hann hejda sig i sista sekund… man får i alla fall skratta mycket åt detta lilla yrväder. Nu är vaccinationerna i otakt. Resten av gänget ska vaccineras nästa vår… nåja, två olika tider att hålla reda på är bättre än åtta!

Sen fick Giela och Kaela laserbehandling i Råneå och Kaela var jätteglad över att komma dit igen. Nu har hon helt glömt att vi brukade simträna där (=dränkningsförsök enligt Kaela) och minnas bara det trevliga istället.

Kvällen avslutades med promenad i Boden med Giela och Rotax och Veronica och Flinga. Rotax var jätteivrig och pratade sig igenom bilresan mellan Vittjärv och stan. Nu när det har varit vinter och slädsäsong så är det länge sen han fick följa med in till stan och promenera. Överlycklig och ivrig kille! Vi gick 10,2km och tant såg ganska fräsch ut hela vägen. Lite svajig i höfterna kanske ett tag men inte värre än så och hon hann lukta på många intressanta kissfläckar. Det är ändå inte så dumt att kunna njuta av att promenera en mil när man är 13,5 år gammal.

Jag hoppas så innerligt att Giela får vara pigg hela sommaren och hinner flytta ut på landet och får njuta av ytorna och utelivet sin sista tid som pensionär (dvs. alltså minst 10 år till för Giela ska ju bli miiiinst 25 år gammal). Nu är handpenningen på huset betald! För var dag som går så börjar det kännas allt mer på riktigt…

Ikväll blir det sökträning med Noomi och sökkompisarna. Tror nästan att vi ska testa med den första lösrullen för efter lite köksträning här hemma (där husse har involverats) så börjar Noomi vara riktigt duktig på att veta vad hon ska göra när hon får en rulle utsträckt till sig.

Husbilder!

Igår åkte jag ut för att spåra med alla hundar (utom Noomi som nu bara får träna söksaker i skogen). Det märks att vi inte hunnit träna så mycket spår ännu i år för alla hundarna är väldigt noggranna och fokuserade. ”Huskyslentrianen” som kan komma om man gör något annat än drag ”för ofta” har inte infunnit sig ännu. =)

Lite snö kvar på vissa plättar men generellt sett inga problem att hitta bra spårmark i skogen. Noomi fick söka leksak i en långsmal korridor för att vänja sig vid att springa rakt och hålla sig inom det vallade området, och som vanligt gick hon in i uppgiften med stor iver och beslutsamhet. Dock behöver vi träna på hur man bäst ska söka av ett område effektivt… Men hennes arbetsiver är underbar att se! Hon studsar fram i skogen med jämfotahopp och söker tills hon hittar det hon vill hitta utan att tappa tråden! Här kommer en mörk video från ett av skicken. När andra gått in och tänt lamporna rusar vi runt i skogen…

I ett av skicken hittade hon ett gäng rensade gäddor 10 meter från det vallade området, men till min stora lycka försökte hon inte rulla sig i dem och när jag skickade henne nästa gång hade hon redan glömt gäddorna och ville hellre söka leksak. Härligt!

Idag efter jobbet åkte vi till huset och fick en jättefin visning från svärsonen till förra ägaren. Jättetrevligt och dessutom fick vi veta mer om byn och byagemenskapen. Det verkar vara ett riktigt trevligt ställe med många byaaktiviteter och bra gemenskap och riktigt fina skoterleder! Dessutom var det förstås jättekul att få se vårt blivande hus igen. Vi älskar det verkligen!

Uppfarten från byavägen

”Baksidan” ner mot byavägen

Utsikt ner mot närmaste grannen, älven och byavägen

Grillkåtan och huset (vardagsrummet) med huvudingången till höger i bild

Andra sidan huset, grovingång med lite veranda och två av uthusen. Kallgaraget till höger har jag tänkt bygga om till ”hundhus” med hundgårdarna på hitre sidan och ingång till uppvärmda kojor i huset från varje hundgård. Där inne finns gott om plats till selar, släde ,agilityhunder mm. Riktigt hur allt ska fördelas får vi se – uthus i massor har vi i alla fall och platsen där jag vill bygga hundgårdarna är betydligt större än jag minns den. BRA!

Insidan av ”hundhuset”, här ska det byggas och isoleras!

Bakom uthusen och grillkåtan har vi en bra plätt med skog där jag hoppas kunna bygga en rejäl rastgård åt huskisarna. Borde bli åtminstone 2000 kvadratmeter om vi håller oss på ena sidan tomten vilket skulle kännas rätt lagomt. Öppen och fin skog som ändå är lite kuperad. 7500kvadratmeter tomt känns riktigt bra!

Inuti tog jag lite bilder men det blev mest bara suddigt eller en massa folk. Mina tankar hade fullt upp med att tänka på allt vi fick höra och försöka minnas det! Han som bodde i huset med sin fru tidigare hade tydligen designat och byggt det själv och jobbat som byggare hela livet. Det förklarade en hel del för allt känns väldigt genomtänkt. Grillkåta, bastu, dubbla inglasade altaner (en med infravärme), grovingång, öppen planlösning, ja det är många bitar som känns genomtänkta och inte bara ”standard” i en 30 år gammal villa. Nu är det snart dags att börja packa och förbereda lite…!

Idag på lunchen sprang jag 4,3 km på 32 minuter och allt kändes bra förutom skavsåret som började komma efter 10 minuter… nu är jag småhalt men glad ändå. Imorgon blir det ingen lunchträning för Noomi ska vaccineras 14.00 och 17.00 ska Kaela och Giela behandlas i Råneå. Sen avrundar vi kvällen med en långpromenad med Veronica och Flinga. Noomi skulle ju ha fått sin 1-årsvaccination för ett par veckor sen egentligen men tiden har verkligen rusat fram den sista tiden med hustittande och jobbresor och hundträning å annat kul. Nu blir det i alla fall gjort å sen laddar vi för sökträning på fredag. Noomi får nog en lite lugnare variant med tanke på vaccinationen. Å sen fortsätter vi drömma om huset!