Gott nytt År!

Vips, så var 2014 nästan slut. Otroligt så snabbt det gick. Just nu fylls ju bloggar här och var av krönikor kring hundåret som gått men för mig har det ju alltid känts så avigt.. för säsongen har ju just börjat! Tidräkningen har ju just börjat!

Alla åtta hundarna mår i alla fall bra och trots lite operationer och grejs under året så har vi inte tappat nån fyrbent vän. Skönt! För min egen del så har ju 2014 varit ett år när jag chockat och överraskat mig själv många gånger, varit både starkare och svagare än jag kunnat tro, skiljts från en person som jag tycker otroligt mycket om och önskar allt gott, hittat många nya och mycket nära vänner på min älskade arbetsplats (även om jag började redan december 2013 så var det ju 2014 jag fick min tillsvidareanställning), och träffat en helt fantastisk person som kommit att bli en av mina allra närmaste vänner. Ett omvälvande och minnesvärt år helt enkelt och början på en helt ny resa.

En annan person som rest är Monica och hennes border collies Sultan och Flicka. De kom hit i förmiddags och stannar några dagar för att fira nyår samt dra lite släde förstås, som brukligt är. Som vanligt när Monica kommer så blir det plusgrader kring nyår och detta år verkar inte bli något undantag. Skönt att slippa frysa själv, men tungt för hundarna förstås. Och kanske lite av ett antiklimax om man åker från Uppsala till Norrbotten för att fira nyår…hihi…

Idag har vi promenerat nere på älven och scoutat spår och det var riktigt fint där nere med dimma och solnedgång. Mina första steg på älven här i Rågraven faktiskt! Här visar Flicka var skoterleden från byn och över mot södra sidan går. Det här var första gången jag fick se den här skylten men jag har en känsla av att vi kommer att mötas hundratals gånger till… =)

Sultan spanar in Luleälven

Sådär, strax dags att börja med middagen ju! Hoppas att ni alla får en riktigt trevligt kväll och Gott Nytt År med förhoppning om ett helt fantastiskt 2015! Idag har vi faktskt känt oss lite slöa, men imorgon blir det slädtur förstås… å just ja! En sista liten träningsuppdatering för min egen del. Handstående…status inte klart. Jag står nån sekund men inte mer. Bänkpress 45 kg hade ett genombrott igår när ja lyfte 45 kg MEN jag vet inte riktigt om det gills för jag blev osäker på om jag gick nog långt ner och hade ingen domare… Dock klarade jag 5 pull-ups idag! Så, man kanske kan säga att hälften av mina mål för 2014 klarades av? Nästa år ska jag göra det igen – men snyggt! Hihi

Tack Lillskägg!

Vaknar, slår upp ögonen och bredvid mig (på den tomma sänghalvan) ligger en present från Noomi. En av hennes tygleksaker. Tack kompis!

Magin runt hörnet

Igår kom vi hem till Rågraven igen och mitt älskade lilla hus. Det är så fantastiskt fint här nu med en kuliss av höga tallar och granar bakom hundgårdarna, täcka av snö.

Ännu bättre kommer det att bli för månen blir allt större och på måndag är den full. Mer snö ska vi få och redan nu ikväll var det riktigt vackert ute med en stjärnklar himmel och fantastiskt månljus. Så om vi har tur blir det nån stjärnklar kväll snart när månljuset gör allt sådär otroligt vackert och en slädtur bakom hundarna blir precis så magisk som den bara kan bli. Nån som vill följa i så fall? Bara att hojta till så fixar vi det om möjligt! Jag kan lova er ett minne för livet!

Igår till idag har jag haft besök av min roliga syster och imorgon kommer Monica från långt söderut med sina två dragsugna border collies och stannar ett par dagar. Nyårsafton kommer att ha viss budget å vi saknar ju både TV å musikanläggning just nu men… det blir nog riktigt bra ändå.

Dagens glädjeämne – maxade i bänkpress idag för hundrade gången och nu åkte de 45 kilona upp! Däremot hade jag behövt en domare för jag blev lite osäker i efterhand om jag gick nog långt ner…hmm… men ändå – jag visade ju vem som bestämmer! Hihi

Grått men fint ändå

Grått ute idag men kallt ändå! Samtidigt som solen ger en vacker lyster har även grå dagar sin charm. Skogen skiftar i vitt, svart och grått och hela naturen känns lite dämpad. Spåret mot Strömsund var inte uppkört så vi gav oss ut på lite upptäcksfärd istället för att bara pulsa ospårat. Som synes saknades en hund i spannet, Silva fick nämligen vara skidhund och dra runt på min syster istället.

Vi såg massvis med älgspår även idag, men inga älgar, trots (eller kanske för att) jag stod redo med kameran i högsta hugg. Imorgon kör vi hemåt igen och börjar förbereda oss för besök på nyårsafton, vi blir 2 tvåbenta och 10 fyrbenta som firar nämligen, men som läget är så saknar jag TV eller musikanläggning så… det blir kanske en aningen annorlunda nyårsafton men säkert fin ändå. =)

Vilodag i paradiset

Ruskigt fint ute även idag! Kallt men soligt och alldeles gnistrande. Idag fick hundgänget vilodag och vi åkte på barndop istället. Alltid kul att hänga med släkten, ett roligt gäng med härliga människor helt enkelt.

Rotax

Noomi + tratt

Märken efter gårdagens start med spannet…full broms!

Min hemby Blaiken är fantastiskt vacker alla tider på året och alla tider på dygnet. Huset där jag vuxit upp är en gammal västerbottensgård och byns äldsta hus. Timret har täckts av lockpanel men knutarna är fortfarande lite sneda och många gamla detaljer finns kvar inuti. Utsikten mot fjällen är ju inte heller så tokig, varken på i dagsljus eller månsken.

Ni får ursäkta kvaliten för det blev nattfoto utan stativ, men om man håller andan och tar bilder i serie så blir oftast några bilder av ”bloggkvalitet” i alla fall. Även om månen inte är speciellt stor ännu var det riktigt vackert ute på kvällspromenaden med Giela, Silva och Noomi. Stjärnklara nätter ska verkligen upplevas bortom trottoarer och täta gatljus! Avslutar nattfotot med en lite annorlunda bild på månen! =)

Å Lillskägget fortsätter sin karriär som mysare. Vi tycker nog att det är lika mysigt hon och jag, och sen när tratten åker av blir det ju ännu bättre! Just nu är det inte helt enkelt att gömma henne under täcket när det är sovdags… Här tittar vi på Djungelboken!

Dessutom har jag fått kontakt med en kille som kanske vill rycka in som hundvakt medan jag jobbar. Inga detaljer är klara men jag blev riktigt glad när han hörde av sig och jag hoppas att vi kan hitta en bra lösning som ger bra saker till oss båda. Tror det kan bli jättebra! Trots allt är det ju så att ett uppbrott innebär en hel del praktiska förändringar och just Giela och Noomi är nog mitt största bekymmer just nu. Att jobba heltid 2,7 mil hemifrån blev plötsligt väldigt svårt att lösa praktiskt för tant och fjant vill ju inte bo i hundgård på dagarna och att hinna hem på lunchen blir lite kämpigt…

Hunddagis känns inte optimalt med en energisk liten terrier och en tant på 14 år som trots allt inte hanterar stora förändringar lika bra längre. Vi får hålla tummarna för en lösning helt enkelt! Om nån av er som läser vet nån längs vägen Rågraven till Boden som vill ha hundsällskap på dagarna så säg gärna till för det kan nog vara praktiskt för alla med en lösning där flera personer kan dela på ansvaret, ersättning utgår givetvis!

Nu ska Lillskägget och jag krypa ner i sängen och sova. Och hon får hålla sig ovanpå täcket en vecka till. God natt!

På jakt efter solen

Wow! Vilken dag! Otroligt vackert ute nu även om man får jaga runt lite för att hitta sol uppe i skogen som når annat än trädtopparna. -15 grader och helt magiskt fint ute! Vi drog iväg upp mot fjället efter frukost, där uppe är det alltid mer snö men man måste ta sig förbi platån där allt ligger i skugga den här tiden på året.

Mot solen!

Äntligen! Uppe på myrarna lyste strimmor av guld och rimfrosten glittrade så vackert på snön. Helt klart värt slitet med att ta sig upp, för det är trots allt rätt många uppförsbackar och trots temperaturen fick jag ta av mig vantarna för att inte bli för varm. Smygträning även för matte helt enkelt för det ger trots allt lite puls att röra sig i jättekläderna. Normalt sett hjälper jag ju ytterst sällan hundarna med släden men med denna stigning och med tanke på hur pass otränade de är, så hade det inte varit schyst att inte göra det.

Hihi, Mintu vänder spannet men som vanligt är Silva snabb att haka på och för ett par sekunder ser allt lite kaotiskt ut innan alla rätat ut sig och hittat sin plats igen. Hundarna är inte speciellt tränade nu så vi valde att vända upp på myrarna. Det blev ungefär två timmar ute i spåren och de blev skönt trötta, så det kändes alldeles lagomt. Visst lockade Blaikfjällets vackra topp men den ligger ju kvar till nästa besök, när hundarna hunnit komma i bättre form. Just i år har ju mycket varit konstigt, och även hundarnas fysik är inte som den brukar vara riktigt.

Mitt kloka ledarpar, Mintu och Kaela

Silva och Rotax, mitt lilla kärlekspar. =)

Silva

Rotax

Rossi och Nalle

Godisutdelning

Idag var snön lite kärvare än igår och jag fick värma loss lite isbitar från ett par tassar, men det var ett glatt gäng som kom hem på gården och som extra krydda såg vi massvis med älgspår och även ett gäng älgar som åt sly. Superkul tyckte förstås hundarna och såna gånger får de alltid lite extra krafter direkt. Jag blev tvungen att skratta på väg uppför i de värsta backarna när hundarna sparade energi och gick sakta. Vi stannade för att ladda om och efter en kort stund såg jag på gänget att de hört något längre fram. Alla stod stilla och lyssnade spänt när jag viskade ”Japp…!” och sekunden efter sköt alla sex framåt i full fart. Finns motivationen så – finns helt enkelt alltid lite mer att ge.

Så, nu blir det en lugn kväll som jag ska ägna åt att fortsätta på min bok. Ett livsprojekt som fått ligga vilande senaste halvåret (fast den lever ju alltid i mina tankar, och flera nya idéer och anteckningar har ju tillkommit även om wordfilen knappt öppnats), och så lite mys med Lillskägget och hennes tratt. Skön avslutning på en riktigt bra dag. Idag hade jag allt, och saknade bara en. Ha en bra kväll allihop!

Hjärta Lillskägget

Noomi blir allt mer lik min första Cairn, Jacki. När Noomi var yngre hade hon sällan tid att sitta still eller gosa. Hon var alltid ute på uppdrag å blev nästan förnärmad om man ville mysa lite. Igår kväll när jag satt vid mamma och pappas dator kom hon istället springande och ville komma upp i mitt knä. Sen sov hon där medan jag sökte recept och chattade med en kompis. Mysigt som tusan! Lillskägget tar allt mer av mitt hjärta i beslag helt enkelt. En skön blandning av att vara modig,  orädd, superoptimistisk, stentuff, lojal och jättegosig.

Idag är det bara -14 ute och alldeles klart. Ser alltså lovande ut för en ruskigt vacker slädtur om nån timme när det ljusnat ordentligt. Silva passade på att tigga lite snyggt vid köksbordet, så hennes springkrafter idag kommer delvis att komma av julskinka.

Juldagen

Hoppas att ni alla hade en fin julafton igår! Vi firade lugnt och stillsamt här hemma och så passade jag på att vara tomte hos några släktingar. Kul! Om jag får säga det själv så var min tomteutstyrsel riktigt fin men tyvärr har jag den inte på nån riktigt bra bild. Idag blev det äntligen en slädtur, släden nyfixad och linorna hade också fått sig en genomgång. Kanon! En kompis frågade om inte någon av knutarna glidit isär så här på premiärturen, men det har faktiskt aldrig hänt mig. Snörena kan nötas av tidens tand, men knutarna i sig har aldrig svikit mig.

Nåja, gick igenom lite gamla bilder på systemkameran så först kommer två bilder från Lucia när en kollega med familj var på besök för att fota lite julkortsbilder. Tjejerna Ida och Malin var jätteduktiga på att köra släde och till slut blev det ett fint julkort där de själva körde hela spannet. Riktigt kul att få vara med på arrangemanget och jag tror att hundarna också trivdes, de gillar ju att bli ompysslade.

På väg mot fotoplatsen, jag kör och tjejerna i tomtekläder åker

Julkortet i sig får fotografen behålla (det blev en jättefin bild där tjejerna kör tillsammans och ler ikapp med hundarna), men jag kastar in en bild också där jag vände spannet, mest bara för att det inte är så ofta som både hundarna å jag är på bild. Mintu gjorde dessutom en riktigt snygg vändning dagen till ära – med publik å allt!

Imorse åkte jag med mamma, mormor, syster och ett av mina fina kusinbarn på Julotta i grannbyn Strömsund. Det är ett litet kapell med 10 bänkar och vi var en tapper liten skara. Alltid kul att få träffa lite byafolk och dessutom var detta prästens andra julotta för dagen så den började först 09.30! Mycket trevligare än 07.00… Jag fick med mig riktigt bra tips om robotdammsugare från en annan flerhundsägare så en sån blir det nog nån gång i framtiden.

Efter det var det äntligen dags att sela ut mina ivriga hundar och vi fick en fin tur i det fantastiskt fina vädret. Kring -20 grader och gnistrande snö som nästan liknade sammet i den låga solen. Vansinnigt vackert ute och främst översnöade vackra skoterspår.

Frost på hundarna, frost på släden, kallt om fingrarna, men värt att frysa för. Vintern är verkligen som allra vackrast nu och nån månad framåt.

Rossi

Mintu skakar sig efter ett snöbad

Silva – man ser buset i ögonen!

Mintumys!

Rotax svarta päls, som var ganska vit dagen till ära.

Nysnön var fantastiskt mjuk och fin idag och släden gled om möjligt ännu ljudlösare än vanligt på sammetstäcket. Alldeles magiskt! När vi kom hemåt igen låg dimman tjock över sjön Storuman. Isen har inte lagt överallt ännu och vi kommer inte att våga köra där under denna vistelse. Senaste åren har det ofta varit så, att isen antingen inte lagt eller i alla fal känts osäker under julhelgen. Lite konstigt känns det allt, för innan dess var det ju i stort sett självklart att man skulle ut på isen under jul och njuta av den låga solen.

Självklart behövs en bild på lite kraftledningar också, detta borde vara Vattenfalls lokalnät och den vänstra av dem är den som förser Blaiken med ström. Nu är det dags att hoppa ur understället och snygga upp sig inför middagsbesöket. Ha en bra kväll allihop!

Nu börjar vi om

Det händer ju ibland att bloggar man följer plötsligt blir tysta. Inläggen börjar komma mer sällan och blir till slut sporadiska. När det händer så har det ju ofta en orsak och jag har själv märkt att det ofta hänger ihop med stora förändringar i livet. Nån bryter upp, förlorar någon närstående, bestämmer sig för att flytta långt eller ta något annat stort beslut som kräver mycket energi och tankar. Nu i sommar visade det sig ju att jag inte är något undantag. Bloggen har varit väldigt tyst och visst har det varit mycket jobb med flytt och fix men under ytan har även andra tankar rört sig och nu är vi i läget att hundarna å jag kommer att bo ensamma i det nya huset.

Jag tänker inte gå in på detaljer men själv mår jag bra och känner mig stark och jag tror och hoppas att den här förändringen i slutänden ska föra med sig positiva saker till alla inblandade. Riktigt var allt landar vet väl ingen ännu, men jag vet att allt kommer att lösa sig till det bästa för alla på sikt och det räcker långt. Samtidigt som jag är väldigt tacksam över åren som gått så ser jag fram emot ett nytt kapitel i livet som kommer att föra med sig helt andra upplevelser.

Så, nu när den här processen till stora delar rullat ut och det börjar vara dags att landa och sikta mot nya mål så tror jag också att bloggen kommer att bli mer levande igen. De tunga tankarna och funderingarna som åt energi börjar ligga bakom mig och dessutom är ju vintern här. Huset och hundgårdarna ligger inbäddade i ett tjockt lager vit snö och det är faktiskt riktigt vackert. Jag trivs oerhört bra i mitt lilla hus på kullen med mina hundar, och även om vi säkert kommer att stöta på problem ibland så vet jag att allt kommer att lösa sig. Jag bor i en by med fantastiskt fina grannar och så har jag en hög med hjältevänner på mitt jobb så det jag inte redan kan kommer jag att ha chans att lära mig eller få hjälp att lösa.

Fina lilla huset i vinterskrud

Silva och Mintu i rastgården

Snömonstret Noomi

Nu har äntligen släden fått sin årliga genomgång också så nu är den redo för nya äventyr! Slädsäcken skulle behöva lite lagning men det kommer, säkerheten sitter ju i släden så den är prio
ett!

Min kära släde i molekyler tidigare idag.

En mutter vid mattbromsen hade lossnat och så har jag kompletterat med brickor på undersidan av alla bultar som sitter i själva mattbromsen. Märkte nämligen att de små muttrarna kröp upp genom gummit annars och det blir ju inte bra…

En mutter som rymt upp genom skotermattan…

Efter att alla trädelar oljats in några gånger med rå linolja var det ikväll äntligen dags att knyta ihop släden igen. Knutarna ger släden lite flexibilitet och sliter inte på träet på samma sätt som t.ex. skruvar skulle göra eftersom detaljerna hela tiden rör sig lite mot varandra. Jag gjorde en gång en film om hur man knyter ihop sin släde men såg nyss att filmen inte verkar fungera längre, nåja, det är en enkel knut som är justerbar och gör att man kan justera hur hårt man vill dra. Är man lite svag (som jag) så brukar det bli lagomt att helt enkelt dra så hårt man orkar.

Även kniven ska förstås knytas på plats!

Avslutar med en kort sammanfattning om läget i övrigt. Hundhuset är nästan färdigisolerat (bara nån timmes jobb kvar) och sen kan värmen slås igång. Alla hundarna mår bra! Noomi har precis opererat sitt navelbråck igen då bråcket gick upp för några veckor sen tyvärr. Operationen gick i alla fall bra men det är förstås tråkigt att ha tratt på sig och matte blev över 8000 kr fattigare… Huga!

Å andra sidan så är det ett billigt pris för en sån underbart liten kompis och med lite tur kan vi få lite rabatt eftersom det var operation nummer två. Livet här ute i skogen hade inte varit detsamma utan Lillskägget helt enkelt! Självklart måste hon få vara med på en trattbild.

Sådär – allt på plats! Ny upphängning till bromsen, nya fräscha knutar och nybehandlat trä – let it snow! Nu börjar vi om med bloggen och så blir det en nystart för livet i övrigt också – och som vanligt väntar ju äventyret bara alldeles precis runt hörnet!

Vi har ett tak!

 

Förra helgen var mamma och pappa på besök och byggd som två ivriga små arbetsmyror! Tillsammans lyckades vi isolera klart de sista väggarna inne i hundhuset (en vägg till ska isoleras men det ska ske från rummet intill vilket underlättar mycket) samt bygga ett isolerat innertak, och nu är det äntligen nära att kunna slå igång värmen där inne. Hundarna huserar ju i sina isolerade kojor så länge, men jag tror ändå att de kommer att uppskatta att kunna ligga inomhus i lite lagom värme ibland. Dessutom är det väldigt praktiskt att kunna torka selar, sockar, slädsäck och linor mellan slädturerna (utan att behöva ha dem inomhus alltså).

Mamma och pappa hade även med sig en dörr till rastgården – kanonfin! Här är det tänkt att spannet ska kunna ta sig in och ut ur rastgården senare i vinter.

Silva var riktigt nyfiken som vanligt och hoppade gärna upp på byggställningen för att se vad vi gjorde. Som synes var det ju ändå ett rätt rejält hopp dit upp, men är man född nyfiken så är man! Arbetet flöt på bra och det underlättade massvis att ha en granne som sågar och säljer virke bara 200 meter bort.

Utrustning och grejor fick flyttas lite hit och dit förstås, det optimala är väl att bygga först och flytta in sen… men… det gick ändå bra och med lite uppstädning kommer det att bli kanon! Sen ska ju alla nya ytor målas innan elen kan dras om permanent, så, det kan bli så illa att projektet inte blir klart invändigt förrän till sommaren när värmen är mer bestående och målarvänlig.

Nu är nästan hela rummet klätt med ohyvlade bräder eller råspont och sen ska resten målas vitt och lampor/uttag monteras. Tror det blir riktigt snyggt till slut, och praktiskt! Nu ikväll har hela hundgänget kommit in för gos och kloklippning. Mysigt som tusan för alla! VI har roat oss med att tugga ben och söka godis också, och Noomi dammsög golvet som en liten virvelvind.

Mintu testar soffan

Tant värmer sig framför kaminen

Rotax

Dessutom möttes vi av nyaste numret av Cairnbladet i brevlådan och en liten artikel om Noomi och gänget. Kul! Jag hade ont om tid och det blev lite ”flummigt” skrivet om tankar kring varför man tränar hund och siktar på tävling, och hur viktigt det faktiskt kan vara att vara medveten om sina egna drivkrafter och inte glömma det roliga och spontana i träningen. Till nästa nummer hoppas jag att vi hunnit finslipa en massa lydnadsmoment och kan skriva mer om all rolig träning man kan göra inomhus när det är snöigt och kallt ute.

Nu kallar sängen på mig och en trött liten terrier. Det tar på krafterna att leka med 7 kompisar samtidigt tydligen, även för en liten terrorist.