Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…

Raser och hundtyper

I stort sett alla hundar kan användas till drag om tyngd och fart anpassas, men de som oftast används är de renrasiga polarhundarna, blandraser där de ingår samt vissa bruksraser så som Dobermann, Riesenschnauzer och Schäfer samt vissa fågelhundraser som Vorsteh och Pointer. Här följer en kort presentation av några av raser/typer som avlas med syfte på drag i första hand.

Scandinavian hound är en blandras där man ofta hittar pointer, vorsteh  och alaskan husky. Korthåriga hundar som avlas för sprint

Greyster Alaskan husky/vorsteh där man korsat in Greyhound. Dessa  blandningar kräver några generationer innan man får den slutliga ”produkten”.

Grönlandshund är en renras och kanske den ovanligaste av polarhundarna i Sverige idag. Stora, starka hundar som klarar extrema förhållanden och är extremt härdiga. Beskrivs ofta som ganska  tuffa och hårda.


Alaskan malamute

Alaskan Malamute brukar jämföras vid en traktor, stora och starka hundar som  avlats fram för att dra tung last i måttlig fart. Lugnare än huskies men kan ha lite svårare att umgås med andra av samma kön. Man ser sällan stora spann med Alaskan Malamuter på samma sätt som med huskies även om det förekommer. Det vanligaste är att ägarna har 1-3 stycken och använder dem som turkompisar eller kör släde. Malamuter verkar vara enklare att ha som ensamhundar och används ofta som turkompisar.


Ett spann glada samojeder

Samojeden används idag i stor utsträckning till utställning och sällskap,  men det finns även de som ännu avlar på dragegenskaper och avlar aktivt för drag. Samojeder är  alltid vita.

Alaskan husky Det finns många olika historier om varifrån Alaskan huskyn härstammar. En del  säger att den kommer från de nordamerikanska indianernas draghundar, en del att det är de  hundar som inte mönstrades in som Siberian huskies när den rasen ”skapades”.  Versionerna är många. Det blir egentligen inte heller lättare att definiera vad en Alaskan  husky är. Tyvärr är det ett namn som missbrukas eller används på många olika sätt.

Ofta används  namnet Alaskan husky för blandraser mellan Siberian husky och Alaskan Malamute. Det är  ett vanligt missförstånd och helt felaktigt. En blandras mellan Siberian husky och Alaskan  Malamute är INTE en Alaskan husky utan en helt vanligt blandras!

För att få  snabbare draghundar har man ibland parat in fågelhundar eller vinthund i   huskisarna, och enligt en del blir resultatet en Alaskan husky. Andra skulle hävda att det kallas Hound, fågelhundskorsning, vinthundskorsning mm. och att enbart de hundar där inga andra raser korsats in på länge ska kallas Alaskan huskies. Vad som egentligen är en Alaskan husky beror alltså på vem du frågar.

Alaskan huskyn är inte en erkänd ras någonstans i världen. Den beskrivs mer som en hundtyp, avlad uteslutande för drag och de har alla gemensamt att de älskar att jobba framför släden! Att inte ha slutna stamböcker (dvs. en erkänd ras) är en fördel på så sätt  att man fritt kan använda de allra bästa draghundarna i avel, även om en del har  hängöron, andra underliga färger eller annat som en rasstandard lätt kan sätta stopp för.

Någon har sagt att det  är ett mycket lyckat avelsprojekt som fortfarande pågår och utvecklas. De seriösa som föder upp Alaskan huskies för stambok på alla sina hundar och är minst lika insatta i de olika linjer som finns som vilken renrasuppfödare som helst. Olika uppfödare avlar fram lite olika typer beroende på vad de själva söker hos hundarna, och för den som söker valp finns ofta en rätt stor bredd av hundar att välja på beroende på vart man vänder sig.

För hundarnas del kan den fria aveln innebära både fördelar och nackdelar. Omsättningen på hundar är inom vissa kretsar stor och det föds fler hundar än det finns behov av. Av den orsaken sållas många bort och en del får en chans till nya hem medan andra avlivas på plats om de inte visar sig ha rätt förutsättningar framför släden. Eftersom det är svårt att följa upp alla hundar som föds när de inte registreras är det även enklare att det ”försvinner” hundar utan att de lämnar spår efter sig. Detta förekommer inom vissa kretsar men inte alls i andra.

De flesta  Alaskan huskies är högre och mer långbenta än Siberian huskies. De beskrivs ofta som enklare att handha än de renrasiga, har oftast mindre jaktinstinkt och är enklare att ha lösa. Eftersom ingen standard finns så beror sånt förstås även på vilka linjer det handlar om. Till skillnad från Siberian huskyn så sparar inte Alaskan huskyn på sig när den drar och de är oftast enkla att ”köra in” och behöver ingen speciell motivation för att springa – draget i sig är belöningen. I sin ”riktiga” form, avlade på dragegenskaper sen många generationer tillbaka, är Alaskan huskyn världens bästa draghund.

För den som söker en trevlig och duktig draghund och inte är intresserad av utställning eller annat som kan kräva en registrerad hund, så kan Alaskan huskyn vara ett bra alternativ. Man måste dock vara noggrann när man väljer uppfödare eftersom så många olika typer, mentaliteter och hårlag ryms inom begreppet ”Alaskan husky”.


Siberian huskies i ett blandat spann

Siberian huskyn är en godkänd ras och en av de 4 polarhundsraserna vi har i vårt  land. Siberian huskyn är en draghund och används fortfarande i första hand till  slädkörning. Den är avlad för att förflytta sig långa sträckor med förhållandevis lätt last, och är den  snabbaste och lättaste av polarhundsraserna.

Siberian huskyn har sitt ursprung i Tjuktjernas draghundar från östra Sibirien. De importerades till Alaska och gjorde snart succé i en värd där bra draghundar var enormt  viktiga.

Siberian huskyn är en vänlig och social hund med stark flockkänsla. De flesta kommer väl överens med andra hundar (värre kan det vara med andra husdjur som de gärna kan vilja smaka på). Siberian huskies har väldigt väl utvecklat  kroppspråk och uppskattar oftast artighet hos andra. Det tydliga språket till trots kan Siberian huskies förstås slåss på allvar precis som andra hundar.

Ibland läser man i tidningar om  hemska attacker utförda av huskies, ofta mot får eller andra djur. Dessa ses som byte och lockar fram ”vildhunden” i huskyn. Det kan även handla om små hundar som misstas för byten. Detta lockar många att tro att huskies är blodtörstiga monster i allmänhet.

Siberian huskyn är oftast väldigt vänlig mot människor och lätt att hantera. Eftersom det under slädkörning är viktigt med hundar som villigt låter sig hanteras är  har man prioriterat den mentaliteten i avelsarbetet. Hundarna gör stor skillnad mellan människor och ”bytesdjur” helt enkelt.

Siberian huskies starka flockkänsla gör att de passar bäst i ett hem med fler hundar. Många Siberians som lever som ensamhundar är svåra att ensamhetsträna och en del kan vara dåliga på att äta. Det är problem som oftast helt försvinner när de får  sällskap.

Även aktiveringen spelar in, eftersom en Siberian ofta inte äter ”i förväg” som andra  hundar utan har matlust efter prestation. En husky som endast får promenera kan med andra ord  lätt vara svår att hålla vikten på eftersom den är dålig på att äta. Mer motion ger oftast mer  hunger.

En del säger att en Siberian måste bo utomhus. Det är en sanning med  modifikation. Många Siberians trivs bra med att bo inne också, bara de får rätt stimulering utomhus.  En rätt aktiverad Siberian husky är oftast en mycket lugn och lättsam hund. Samtidigt finns  individer som verkligen trivs bättre utomhus. Många huskies uppskattar möjligheten att själva få välja.

Siberian huskyn kan ibland välja sin liggplats i ett tomt  rum eller i en undanskymd del av huset om den lever inomhus. Det är ett naturligt beteende hos rasen och många beskriver dem som ”kattlika” rent allmänt. De har ett drag av en slags vild värdighet. Även om det finns riktigt kramgoa huskies också är det inget man ska ta för givet.

De flesta Siberian huskies ”pratar” mer eller mindre. När tillfälle ges kan de yla, men skäller gör de flesta väldigt sällan. En del ”kan” inte ens skälla. Som vakthund är Siberian huskyn oftast värdelös då de sällan har känsla för revir eller revirförsvar om besökarna är tvåbenta.

Många undrar om de kan ha en Siberian husky till sällskap, lydnad, agility osv.  Som komplement till draget kan det vara uppskattat, men det bästa sättet att motionera en  Siberian husky att låta den dra med sina kompisar. Drag bör vara grunden i aktiveringen och motionen.  Det tröttar ut huskyn på ”rätt sätt” och skapar en harmonisk och lycklig hund.

Så länge de får bra belöning och man inte ”nöter” för länge på lydnad, agility och liknande aktiviteter hålls ofta motivationen uppe (och då  kan de vara ordentligt taggade och duktiga), men den kan lika gärna dala tvärt och då finns inte mycket  att göra som förare. När en Siberian husky inte vill göra det du ber den om, så är det oftast klokast  att ta en paus eller kanske avbryta träningen.

Det är stor skillnad på att träna lydnad och agility  med en Siberian husky jämfört med en brukshund eller retriever t.ex. och det bör man vara medveten om  innan man köper en Siberian (om man har såna intressen). Träningen måste ske på hundens  villkor och större krav ställs på dig som förare när det gäller att utforma träningen rätt, belöna och hålla motivationen igång. Med mina egna hundar kan jag träna agility 2 gånger i veckan ungefär. Om vi gör det oftare blir det ”tråkigt”. Drag däremot lockar alltid.

Många Siberian huskies har väldigt starkt jaktinstinkt. En del går efter träning  att ha lösa (och att lita på). Många av dem fungerar dock att ha lösa precis som länge som de själva önskar. När de får vittring går de ut på jaktfärd och kommer tillbaka när de är klara. Finns inget vilt i närheten kan en Siberian gärna gå ut på egen upptäcksfärd för att söka efter det istället. En Siberian jagar med alla sinnen: lukten, synen och hörseln, och för många av dem är enda sättet att kontrollera jaktlusten  att hålla dem kopplade.

Köper du en Siberian får du förbereda dig på att ha en hund som du aldrig kan ha lös. Med träning och tur kan det gå, men det kan lika gärna misslyckas och det är viktigt att vara beredd på det. Tyvärr hör man ofta att ”grannens syster har en Siberian husky som alltid gått lös” och visst kan det säkert stämma för just den individen, men det betyder inte att det kommer att fungera för alla andra. En Siberian husky som ger sig ut på jakt kan ställa till stor skada och har alla mentala och fysiska egenskaper som behövs för att kunna döda och det är alltid ett stort ansvar att släppa en sån hund lös.

För dig som är intresserad av en fantastisk vänlig kompis med lite vilda drag kan en Siberian vara en perfekt äventyrskompis! För dig som vill ha en vacker hund med varglikt utseende att titta på i första hand är det däremot inget bra val – för vare sig dig eller hunden! En olycklig husky som inte får utlopp för sin  energi är ofta väldigt duktig på att göra sig hörd och blir snabbt en plåga för sig själv och sin omgivning. En understimulerad hund kan gärna tugga, gräva, yla och effektivt förstöra både materiella ting och en lugn hemmaatmosfär. Med andra ord, Siberian huskyn är en fantastiskt hund för rätt ägare men en plåga i fel händer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s