Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


Lämna en kommentar

Noomi testar hundgårdar samt spårkväll

Idag har vi hängt i hundgården tillsammans, allihop! Så underbart! Noomi fick vara i den nyaste hundgården och umgås med utvalda kompisar. Rossi har börjat löpa och känns lite knepig så hon fick vara i sin egen hundgård längst bort. Rotax fick träffa Noomi för första gången men han var lite ivrig när gallret inte var mellan dem och verkade vilja leka. Eftersom det inte är nån bra idé riktigt ännu (han leker gärna rätt ivrigt) så fick de bara träffas en kort stund under sträng översikt. Genom gallret hälsade han lugnt och fint.


Noomi utforskar en koja med en Mintu i

Mintu tycker fortfarande att Noomi är lite jobbig och läskig men han är väldigt snäll och går undan när det blir mycket. Som tur är kan han ju hoppa upp på ställen dit Noomi än så länge inte tar sig.


Utforskar ett vindskydd

Samtidigt passade jag på att själv vara i den mellersta hundgården och borsta killarna som alla fäller rejält nu. Främst Rotax faller det drivor ifrån! Hoppas det finns några bolösa fåglar kvar som vill ha bomaterial, tyvärr är vi väl ute i senaste laget på den fronten. Gissningsvis regnar det snart ihop till en grå matta och så får jag kratta bort det i slutänden ändå…

Noomi tyckte i alla fall att det var jätteskoj ute i hundgårdarna, även när jag var i andra hundgården. Hon kunde ju gräva, slita i gräset, titta vad kompisarna gjorde, springa runt runt…osv… Kul att det gick så bra! Tidigare har jag alltid lämnat henne inne hos husse, eller ensam, när jag gått ut till hundgårdarna eftersom jag inte har velat låta henne träffa alla hundar genom galler. En valptass som åker in genom gallret kan ju faktiskt fastna i en stor huskymun om det vill sig illa och sånt vill vi absolut inte vara med om!

Att bara ”hänga” tillsammans så här är väldigt bra träning för gruppen, även om man har ett galler mellan, och dessutom är det härligt att kunna mysa med alla samtidigt även om vi fortfarande (och säkert ett rejält tag till) vill ha några galler här och var. Här kommer en liten film från vårt hundgårdshäng idag:

På kvällen åkte jag iväg och spårade med Sofie och Szune. Huskygänget fick ett rekordkort spår, jag hade visserligen lite tidspress men spåret blev mycket kortare än jag tänkt mig. Dock tror jag att alla blev rätt nöjda ändå, eftersom de haft en liten kompis som underhöll dem under timmarna före.

Rossi som löper fick sitta själv där framme i bilen. Myggnätet hoppade hon igenom två gånger. En gång när jag gick ut huskisarnas spår. Andra gången skulle jag ropa på Kaela med sa Rossi och hon kan mycket väl ha hört det fram bakluckan så egentligen var det ju faktiskt nästan mitt eget fel. Resten av tiden skötte sig fjant bra och satt fint på sin plats.

Spårandet gick väl sisådär, varken katastrofdåligt eller speciellt bra kan vi nog säga! Kisspauser, kikpauser mm var frekvent men då påverkar ju löp i gruppen rätt mycket och Rossi som gick först hade dessutom ägnat stor del av spåret åt att söka toalett, ännu en gång, så det fanns en hel del slingor att utforska för de som kom efter. Alla blev i alla fall riktigt nöjda och det är ju vårt fokus. Tyvärr verkar det ha kommit en massa flugor för middagsmaten fick inte vara ifred! =/ Hundarna bryr sig nog inte så mycket, men jag tycker det blir lite äckligt att servera hundmat med flugor på.

Stilige Szune fick ett spår och en pinnstig där jag konkurerrade lite med honom om pinnarna. Vilken skillnad det är på Cairnmun och Rottismun, ja huskymun också för den delen, Szune kunde ju nästan krossa pinnarna i munnen på en gång när han ville! Både Giela och Noomi gillar Szune väldigt mycket!

Nomnom ja, hon KAN faktiskt se knasig ut på bild – här är beviset! *s* Noomi fick ett litet personspår själv och det gick väl sisådär. Det kändes som att hon visste att hon hade ett uppdrag i skogen men hon tappade fokus ibland och hittade flera roliga saker längs vägen. Nu har vi kört två spår denna vecka med blandat resultat och jag tror att vi ska ta en paus i några veckor framåt faktiskt och låta henne mogna lite till för att förbättra oddsen för att det blir rätt. Vi har ju faktiskt ingen brådska.

När vi kom hem var nog lilla Noomi lite trött! Öronen hängde långt ner på sidorna, först ännu mer än på bilden, och hon liknade en liten Gremling när hon blinkade med trötta ögon. *s* Sötnöt! Efter ett vanligt kvällsryck där matte och husses skrikit AJ flera gånger sover hon nu gott i soffan och vi ska strax släntra iväg till sängen efter en härlig dag.

Nu har Noomi bott hos oss i en månad och äntligen är steg 1 i att samla gänget avklarat! Avslutar med rådande Noomi-kompis-status:
Giela och Noomi – 99,9% dvs jag litar så mycket på Giela som man kan lita på en hund
Silva och Noomi – 80%, känns lugnt men jag lämnar dem inte ensamma ihop
Kaela och Noomi – 40%, känns lugnt men jag vill vara nära när de träffas
Mintu och Noomi – 50%, känns lugnt men jag vill ha koll så att inte Mintu blir trängd
Nalle och Noomi – 20%, här vill jag vara precis bredvid hela tiden om inte gallret är med
Rotax och Noomi – 20%, här vill jag vara precis bredvid hela tiden om inte gallret är med
Rossi och Noomi – 10%, just nu iaf (löp?) tittar Rossi konstigt och jag ser ingen orsak att
låta dem ses nos mot nos. Rossi har dock accepterat att hon
flyttat in och ser lugn ut när Noomi är med. Kändes lugnare
innan löpet så det lägger sig nog.

Annonser


2 kommentarer

Bildbomb på Noomi och hennes nya kompis Ziri

Imorse åkte vi ut i spårskogen och lade ett kort men lite roligt spår på ett nytt ställe. Alla hundarna skötte sig fint och var så söta. Rossi blev ännu en gång bajsnödig men inte heller denna skog är full av toaletter, även om man lätt kan luras att tro det. Spåret var nog bara 200m för vi hade lite tidspress, men istället slängde vi in lite klurigheter.


Rossi spårar toalett

Noomi fick ett litet spår, hennes andra riktiga spår kan man säga, men idag gick det sämre än sist. En bit ifrån hennes spårupptag doftade en underbar hög med hästbajs som jag inte tänkt på att hon skulle känna av. Sen när vi närmade oss slutet så var hon tvungen att stanna och lyssna på den spännande ventilationen från ett närliggande militärförråd – jättecoolt! Nåja, vi har ju bara börjat!

Sen fick vi äntligen besök av Noomis extramamma och extrapappa, de som var fodervärdar åt hennes mamma och tog hand om hennes kull i 6-7 veckor efter att de börjat sina liv. Eftersom de gjort ett sånt bra jobb så var det extra kul att få ses idag, och dessutom hade de med sig sin Cairntant Hedda samt en underbar liten Cairnvalp vid namn Ziri, bara en dag yngre (?) än Noomi!

Först blev det lek inomhus medan vi drack lite kaffe. Soffan var skoj! Giela tyckte också att det var spännande med nytt besök, både ny valp och ny tant. Min snälla duktiga lilla Gielatant. ❤

När vi fikat åkte vi iväg med de tre Cairnarna ner till en grusplan vid älven där de kunde leka fritt utan trafik mm. Vår gräsmatta ligger ju tyvärr rätt nära vägen och två små yrväder tillsammans kan ju glömma bort hur de springer, så det kändes bättre att åka iväg till en mer valpsäker plats och dessutom ville de gärna svalka sig lite.

Så, här kommer bildbomben!


Ziri och Noomi


Hedda, Noomi och Ziri


Ziri – söt och snabb som vinden!


Hedda hämtar pinne i vattnet


-Husse! Kasta en till!

Det är verkligen något speciellt med gamla kloka hundar. De är så himla vackra!


-Hej kompis!

Noomi och Ziri fungerade fint ihop och lekte och rusade tillsammans. Värsta energin använde de nog inne för när vi väl kom ner till vattnet var de redan rätt trötta. Sen kom övertröttheten fram och då blev det lite sura miner nån gång ibland men inte alls så farligt. För det mesta var det bara lek och stoj!

Hedda talade om för Noomi att hon INTE var intresserad av en liten valpkompis till men Noomi fortsatte enträget att fjäska oavbrutet. *s* Inställningen att alla är hennes bästisar bär hon med sig fortfarande!


Kolla in Ziris baktassar… =)

Nu när man jämförde såg jag att Noomi är rätt långhårig ännu! Benen, svansen och magen har vi ju kvar att ta, och så borde vi nog ta lite mer på vissa andra ställen också. Hon såg vildvuxen ut!

När gästerna packat in sig i sin bil och åkt vidare så höll Noomi igång en liten stund till och sen somnade hon. Jag gick ut i hundgårdarna för att snickra lite och när jag kom in för att hämta lite grejor låg lilla valp utslagen bland skorna.


Trött hjälte

Jag förstår inte riktigt att det är så mysigt att sova där? Nu var ju husse ändå inne. När jag är ute så väljer hon oftast att krypa ihop på/vid/bakom skorna nånstans och sover sen jättedjupt.

Dagens projekt var att laga vindskyddet och få upp det från trallen en bit. Trallen dränerar hyfsat bra där under men det är svårt att spola av hundgården rejält utan att det skvittrar in vatten på ströet där inne. Ny lösning blev lastpall under både vindskyddet och lilla kuben där bakom som balansbommen går ifrån. Lastpallar är verkligen kanonbra att bygga med och ha som grund!

Många sätter in dem bara som de är men jag tänker att det kan finnas en skaderisk med mellanrummen OM en hund skulle rusa och springa som en tok och inte tänka på var den sätter tassarna. Därför väljer jag hellre att täcka ytan med trall eller annat virke. Så här blev det färdiga resultatet:

Inte så jättestor skillnad men mer lättskött och med en extra avsats längst bort. Efter det blev det CGs i Luleå och sen Baksmällan III på bio. Maten var OK men inte riktigt så galet bra som jag hoppats, bion var helt OK den med men inte mer än så. Vi hade i alla fall en trevlig kväll ihop älskling och jag och nu väntar sängen…blir skönt att sova!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


2 kommentarer

Akupunktur på Kaela och Noomi = galen!

Idag fick en av mina hundar testa akupunktur för allra första gången. Det var Kaela det gällde eftersom hon har lite problem till och från med sin rygg. Den är lite stel och bökig och även om den fungerar rätt bra nu för tiden så är den inte 100% som den ska. Vi anlitade Annelies som har företaget Hästakupunktur Equilibrium. Hon gör akupunktur på både hästar och hundar och ni kan läsa mer här: http://www.hastakupunktur.se/

Kaela kom in en stund i förväg, för hon har ju inte varit inne nu sen Noomi flyttade in. Första gångerna hon såg Noomi byttes ju hennes blick snabbt ut till ”jag ser en lämmel jag vill äta”-blicken men nu var hon lugn och duktig och de fick träffas för allra första gången. Noomi var pestig och hoppade och studsade och var jätteglad! Kaela försökte vrida bort huvudet men det kom ju hela tiden nya attacker, och nya, och nya… men hon var duktig!

När vi körde igång med behandlingen fick Kaela sitta/ligga på en handdukt inne i vardagsrummet och hon var lugn och duktig hela tiden. Kaela är ju oftast en vädligt lätthanterad hund men hon uppskattade nog ändå att kunna få behandlingen hemmavid eftersom hon kan tycka att nya miljöer är en aning underliga ibland, och den känslan vill man ju inte koppla ihop med en ny behandling.

Först fick hon två nålar på huvudet som tydligen har lugnande verkan, sen ett gäng nålar på avsnittet av ryggen där hon har problem. Nålarna satt i en stund medan vi småpratade och Kaela låg och myste på sidan och blev kliad i sin gamla päls. Den känns sträv och trött och ser ut att vara på väg att trilla av vilken dag som helst nu!

Nästa behandling blir om en vecka på torsdag och då får vi se om vi märker någon skillnad. Tanken verkar vara att behandla lite mer ofta i början och sen kunna underhålla med jämna mellanrum. Kaela rör sina bakben väldigt karaktäristiskt så jag tror att det kommer att vara enkelt att följa upp hennes rygg baserat på hennes rörelser. Blir väldigt intressant att se!

Lilla Noomi är inne i ett riktigt tokryck just nu! Hon är oftast lugn och snäll på morgnarna men kring den här tiden på kvällarna får hon riktiga tokryck och beter sig som en galning med tänder överallt! Jag hade tänkt låta Kaela vara inne hela kvällen men Noomi var så påflugen att jag tror att Kaela tyckte att det var skönt att få komma ut. Dumt att fresta på förhållandet redan nu. Kaela var jätteduktig men hon visste inte hur hon skulle säga ifrån och där kan det finnas en risk eftersom även en snäll hund förr eller senare kan få nog. Speciellt när Kaela tyckte att Noomi var så himla konstig i början.

Hon hann till och med klättra upp på vardagsrumsbordet via en fåtölj och stjäl här fodralet till husses datamus…!!! Jag vet att det verkar vara lite modernt nu för tiden att ha hundarna på bordet men hemma hos oss uppskattas det inte! Hundarna ska var på golvet, i soffan eller möjligtvis i sängen, men på borden har vi varken tassar eller fötter! Lilla bus!

Nåja, snart lugnar hon sig och då är hon så himla söt och go. Nu har vi känt varandra i ganska precis en månad och under den tiden har vi främst lekt och busat och jobbat fram bra belöningar. Nu har vi startat lite med klossträning med klicker och kör 3-5 korta pass varje dag. Nu börjar hon förstå att det finns godis att tjäna och blir allt mer intensiv i sitt arbete – jättekul att se!

Ska sluta dagen med en liten jämförelse, här är en dagsfärsk bild på Noomi och under den kommer en gammal bild på Jacki tagen för lite mer än 19 år sen. Den nya bilden fick mig på något sätt att tänka på den gamla, bus i blicken liksom! Den gamla är tyvärr pytteliten i digitalt format, men rätt söt ändå. Min älskade Jacki, jag tror att hon skulle vara stolt över sin efterträdare som intagit huset på äkta terriermanér, även om hon säkert skulle tycka att hon var rätt jobbig!

Imorgon ska vi ut i spårskogen på morgonen samt fixa lite ute i hundgårdarna och så får vi finbesök av Noomis extramamma som tog hand om henne när hon och hennes syskon var små och var fodervärd till deras mamma. Blir jätteroligt att träffas och med sig har de en liten Cairnvalp som är nästan precis lika gammal som Noomi om jag minns rätt. Blir kul att se vad de små tokarna hittar på!

Ooops! Giela gjorde misstaget att komma in i vardagsrummet för att ta en liggplats här, på tre sekunder attackerades hon av en flygande Noomi! Nyss sprang Noomi i full karriär genom huset och tog sats för att hoppa upp på soffan – hon har bara inte lärt sig att avståndsbedöma ordentligt så hon hoppade av för tidigt och kraschade rakt in i kanten på soffan. Nåja – vem bryr sig när man är en terrier?

 


Lämna en kommentar

Noomis spårpremiär

Idag var det spårdags igen och jag tackade spårgudarna – mina hundar hade fått tillbaka sina nosar och hjärnor och spårade fint trots massvis med vinklar. Alla åtta (!) skötte sig fint och plötsligt kändes mygg och flygfän inte som ett så stort problem längre.


Mintu funderar

När Mintu kom när slutet av sitt spår och skulle passera vägen stannade han upp och började stirra på något på vägen. Jag förstod aldrig vad han såg men han var mycket koncentrerad och kunde nästan inte slita sig… ovanligt för att vara Mintu! Han stod så i säkert en minut! Nåja, han spårade vidare och fick sig en god middag.


Mintu, min älskade kloka kille


Mintu Mohikan

Mintu och de andra killarna ser just nu ut som mohikaner med lös päls överallt. Det är hög tid att ta fram storborsten och låta pälsen flyga! Rossi har börjat löpa och får bo i en helt egen hundgård och kanske är det därför jag tycker att energin och volymen har varit lite högre än vanligt senaste tiden? Även om killarna är kastrerade nu så påverkar ju löpen ändå gruppen till viss del.

Giela var sötast av alla idag. Tant var klart långsammast men hon hade näsan med sig och skötte sig fint. När vi kom fram till middagen tittade hon på mig med stora ögon. Färskfoderbiten var ju fortfarande frusen inuti och för Gielas gamla tänder är det obehagligt att tugga på kalla saker. Jag tog biten och bröt loss lagoma små munsbitar till Giela och hon såg så himla nöjd och glad ut när hon svalde dem en efter en. Om jag inte hade haft båda händerna fulla med slaktrens så hade jag så gärna fått hennes min på kort – söta söta älskade lilla tant!

Noomi fick sitt tredje spår idag. Jag skrev ”premiär” för det här var första gången hon förstod vad hon skulle göra. Hon har ju tjuvspårat slutet av de vuxna hundarnas viltspår 1-2 gånger och kanske var det då polletten trillade ner? De två egna spåren hon fått tidigare har inte riktigt fungerat, men så kan det ju vara i början. Nu fick hon ett vanligt personspår på 30-40 meter i terräng som jag tyckte var lätt. Liggtiden var nog lite över en timme för jag gick ut hennes spår just före jag spårade med huskygänget.


Innan hon gick på spåret passade hon på att slita i en tall

Nåja, lätt terräng tyckte jag, sen körde vi igång och jag insåg snabbt att blåbärsriset är lika högt som Nomnom. Hon bryr sig ju inte om det utan skuttar glatt framåt, men det blir ju lite svårare att hålla sig ”på spåret” när man har naturen emot sig förstås.


Nu har jag fattat!

Dock tyckte hon inte att leksaken var så himla frän utan fortsatte vidare i spåret. Jag tror att hon hellre hade velat ha något ätbart eller en älgklöv faktiskt. Vi lekte i alla fall en stund när jag påtalat att den fanns där och nu är starten avklarad, när en hund väl förstått meningen med spår så börjar ju allt det roliga!


Noomi passade på att tugga lite på huskisarnas älgklöv efteråt, mums!

Efter en lyckad kvällsspårning åkte vi hem till husse som hade lagat god mat till en utsvulten hundtränare. Mums för mig med! Imorgon blir det jobb och sen på kvällen är det dags för Kaelas akupunktur. Det blir första gången jag provar akupunktur på någon av mina hundar och det blir jättespännande att se om vi märker någon skillnad på hennes rygg.

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Noomi har hittat sin röst!

Igår var det dags för simträningen igen och Noomi följde med som bisittare. Nu hade hon inget gott ben i sin lilla bur utan blev högljudd och efter att vi valpsäkrat simlokalen fick hon komma ut och vara med istället. Giela kändes lite trött och seg och var inte alls så himla sugen på att simma, men nu när vi körde utan flytväst så använde hon i alla fall bakdelen mer även o hon fuskade lite. Lurigt ibland att få hundar att använda musklerna de försöker att inte använda… Vi körde ca 3×5 minuter för tant.

Nåja, Noomi rusade runt i hasorna på mig och tyckte att det var sjukt spännande! Hon använde även sin nya röst för att tala om det och i ett litet rum med väggar och golv av sten så hörs det ganska bra…Viff! Viff! Viff! Hon klättrade upp på rampen och tyckte att det var superspännande att vara så högt upp och ha översikt över hela läget – vilket coolt ställe!

Eftersom vi inte alls tränat på att vara tyst eller låta så lät jag hennes skällande bero. Det kändes som att det mest skulle ha blivit pannkaka om jag försökt jobba med henne på ett bra sätt samtidigt som jag höll koll på simmande tant. Däremot insåg jag snabbt att det är dags att skaffa en strategi för att hantera skällandet!

Med Jacki blev det mest tjat och gnat känner jag. Mycket negativitet kring skällandet och en Cairn som väl lärt sig att skälla vill ju gärna ha sista ordet…eller ibland inte vara tyst alls. Jacki var väl inte världens mest skälliga hund direkt, men hon skällde ändå mer än vad jag önskade och när man väl kommit in i en negativ spiral är det svårt att komma ur den. Jag bestämde tidigt att jag vill försöka att undvika att hamna i samma läge med Noomi, där man tjatar och tjatar men inte direkt kommer nånstans.

Tack vare duktiga hundträningskompisar i USA fick jag detta tips:
http://dog-training.helium.com/how-to/10615-how-to-train-a-dog-to-stop-Barking

Det kan ju låta lite töntigt kanske, varför inte bara lära in ”tyst” liksom? Min erfarenhet är att just skällande är rätt svårt att träna på ett bra sätt. Det är svårt att vara konsekvent och tålmodig när det skälls hejvilt och oftast sker det ju i situationer där man reda har fullt upp med något annat. Jag har själv också en väldigt låg toleranströskel för skällande och känner snabbt att jag blir irriterad på högljudda hundar, dvs. inte de bästa förutsättningarna för att träna på ett smart sätt om man inte just har en klar plan att följa. Därför kände jag att jag vill ha en klar strategi som är tydlig för både mig och hunden. Blir kul att testa detta!

I övrigt så är jag väldigt noga med att själv vara lugn och visa att jag har läget under kontroll. Om man har en valp som börjar småskälla för att den hör något konstigt så är det lätt hänt att det blir fel om man försöker korrigera bort beteendet. Det hunden får med sig från situationen kanske bara blir att matte också blev upprörd och att ljudet där ute måste vara något som kan vara farligt. Att förmedla att skällande är ”fel” är oftast betydligt svårare än man kan tro och man hamnar lätt i ett läge där man får fortsätta försöka förklara hur fel det är under resten av hundens liv, mer eller mindre…

Nåja, vi fick i alla fall med oss en större pilatesboll hem där huskisarna ryms att stå ordentligt. Tror den kostade ca 650kr. Den ser ut lite som en jordnöt men jag har inte blåst upp den ännu så den är otestad. Dessutom hoppas jag att rallylydnadsskylthållarna dyker upp idag. Efter att ha vaknat av en rejäl åskknall och spöregn kring 7-tiden är det nu uppehåll och lugnt ute så det passar bra för hundträning!


Lämna en kommentar

Katastrofspår och Noomibad på valpkursens sista träff

Imorse just efter 07.00 imorseåkte jag och hundarna till skogs för att träffa Sofie för spår. Vi åkte till en fin spårskog där det kryllar av mygg, denna dag även stora bromsar och knott samt diverse andra flygande saker. Mina hundar överträffade sig själva i att vara otroligt dåliga på att spåra idag! Ett tag funderade jag på om jag verkligen gått ut spåret eller kanske bara drömt det?

Nalle och Mintu tävlade i ”vem kan kissa flest gånger i samma spår”. Giela slog världsrekord i långsamt och vimsigt spårande. Tant gick sakta sakta och sen såg hon ut att fundera på vad vi egentligen gjorde mitt ute i skogen tillsammans. Kombinerat med mygg, knott och broms var det förstås ett vinnande koncept!


En enda stor toalett?

Rossi blev akut bajsnödig efter ungefär 50 meter av spåret och snurrade runt runt för att hitta rätt plats. För den oinvigde kan det ju se ut som om hela skogen är en enda stor toalett men så är det faktiskt inte. Rossi fortsatte längs spåret men stannade titt som tätt för att söka efter en ledig toalett. Nej, upptagen, ofräsch, fel, för stor, för liten, fel färg, fel golv, ja inget dög liksom.

Rossi fick jobba på i sin egen takt och stanna när hon ville men till slut hade vi gått hela spåret och hon hade fortfarande inte hittat en passande toalett utan ville hoppa in i bilen igen. Detta bådar gott inför vintern – hennes omständiga toalettvanor har ju redan börjar driva resten av spannet till vansinne men det här var nog ett rekord även för henne!


Husse skär torkat renkött…Noomi är hungrig!

Kvällen spenderade Noomi och jag på valpkursens sista träff. Idag fokuserade vi på inkallning och Noomi imponerade på mig! Hon brydde sig inte så mycket om störningarna runt om och kunde till slut komma på inkallning även när hon jagade en rullande boll som var på väg bort ifrån oss! Tennisbollar visade sig vara en ny favorit och att rulla iväg en och sen belöna med en annan fungerade jättefint.

En av gångerna när jag kastade iväg belöningsbollen så skuttade bollen av grusplanen och ut i högt gräs. Noomi skuttade efter (utan att tänka på äkta Cairnmanér) och studsade ut i det höga gräset, förbi bollen som nog stannat betydligt snabbare än hon trodde. Skutt – skutt – skutt och sen kom ett plask! Noomi hoppade ut i ett igenvuxet diket med säkert 1,5 m brett brunt vatten. Mitt i vattnet och slyn hamnade lilla Noomi och sen släpade hon sig upp på motsatt sida – genomblöt!

Jag stod där och höll i änden av kopplet och funderade över ifall diket var smalare någon annanstans eller om jag skulle behöva gå över med skorna på och lyfta tillbaka henne. Jag brukar hoppa över diken men detta var både brett, lutande och igenvuxet. . Som tur var tyckte lilla tuffing inte att det var så hemskt ändå och plaskade tillbaka när jag viftade lite med hennes boll. Genomblöt och pyttesmal men ganska glad ändå!


Snart torr igen!

Kursen har varit kanon och nu känner vi oss redo att börja med lite mer strukturerad lekträning för att börja slipa på vissa lydnadsmoment. Kul!

Nu har jag dessutom fått mail om att skylthållarna till rallylydnaden har skickats hitåt med Schenker – tycker att de ska komma fram genast! Skyltarna och jag och hundarna sitter ju här hemma och väntar på dem. Förhoppningsvis hinner de hit under veckan.

En annan spännande sak vi har att se fram emot är att Kaela ska prova akupunktur på fredag. En av deltagarna på valpkursen arbetar med det och jag kände direkt att jag vill prova på Kaela. Hennes rygg är ju lite ”knasig” och än så länge har det vi testat inte gjort någon större skillnad. Hennes rygg ligger i nåt mellanläge där hon markerar att den inte är hetl smärtfri, men samtidigt verkar hon inte ha ont. Den hindrar henne inte i hennes vardag så länge vi är försiktiga, men riktigt bra är den ju inte heller.

Slutligen kom räkningen idag från Noomis akuta UVI som kom precis en vecka efter att vi hämtat hem henne på en lördag morgon. Ett litet jourbesök med koll av urin kostade 3255kr! Lite dyrt kan tyckas men med tanke på hur ont hon hade och att hon bara var 9 veckor gammal så känns det som ett besök som var svårt att undvara. Som tur var gick försäkringen in och räkningen för oss blev 1851kr. Man ska verkligen inte fuska med att snabbt försäkra sin valp när den anländer. Förr oss blev det ganska enkelt att försäkra Noomi i Folksam, där vi har de andra hundarna, eftersom vi gillar dem och de hade ett vettigt pris att komma med. Om man inte redan bestämt sig så är det klokast att tänka igenom detta innan man får hem valpen så att man inte riskerar att något dyrt och komplicerat händer när valpen är oförsäkrad.

Nu är det sovdags – får se om Noomi också tycker det. När hon väl somnat på kvällarna sover hon gott hela nätterna och vaknar först när vi väcker henne i stort sett, men innan vi somnar vill hon gärna hålla igång in i det sista. Nu går hon omkring och ser lite sådär ”vaaad ska jag hitta på nu?” ut så detta bådar inte riktigt gott… =)

 

 

 


Lämna en kommentar

Valpkurs tillfälle nr 5

Nu ikväll var det dags för valpkurs igen. Vi tränade lite nya övningar, impulskontroll mm och fick en massa bra tips. Är så himla glad att vi gått denna valpkurs, även om jag är rätt säker på att Noomi skulle ha blivit en vuxen och trevlig hund även utan den så har vi lärt oss en massa små bra saker som vi kommer att ha stor nytta av i framtiden. Kunskap kan man alltid rymma lite till och vi har fått se en massa smarta övningar som jag tänker lagra i mitt bakhuvud. De flesta av dem använder jag redan, men vissa kanske har fått en extra tvist eller så är det helt enkelt alldeles nya för min hjärna. kul!

Älskade lilla Nomnom skötte sig riktigt bra och hon är väldigt rolig att jobba med – alert – snabb och riktigt sugen på belöningarna för att vara bara en liten valp. Med tanke på hennes ålder och hur pass lite vi tränat så är jag enormt nöjd än så länge. Även om jag älskar alla mina hundar enormt mycket så måste jag säga att denna lilla tjej gjort en väldigt snabb entré rakt in i mitt hjärta. Tror att vi kommer ha många underbara äventyr tillsammans i framtiden!

Noomi är som sagt var mycket hungrig och ordentligt sugen på alla ätbara belöningar. På den här bilden kliade det under hennes sele samtidigt som hon fick syn på en godis som låg bakom henne…paniken växte i hennes ögon – måste klia – måste äta – måste klia!!!

Efter kursen åkte jag till ICA Kvantum för att handla lite mat. Det är en sträcka som bara tar nån minut att köra så Noomi fick åka lös i stora buren ihop med Giela. Döm om min förvåning när jag parkerade utanför ICA och öppnade där bak för att rasta hundarna. Lilla Noomi hade hoppade upp på sin transportbur och måste ha stått där en bra stund och balanserat. Utsikten blir förstås lite roligare, men från och med nu blir det inte mer ”åka utanför buren” för lilla tjejen.

Dagen har i övrigt gått i handlandets tecken. Inför kommande fjällturen köpte jag en Lundhags V8 Spirit ryggsäck och ska sälja min äldre fjällsäck eftersom jag saknar några funktioner på den. Jag har även köpt ett nytt trimbord för 1299:- på Djurmagazinet i Boden. Först tittade jag på en modell på Djurmagazinet på Storheden men den såg ranglig och eländig ut. Ett trimbord måste ju vara stadigt och pålitligt! Det här kändes vettigt och har nu fått plats i ”hundrummet”. Buren där under använder vi aldrig annat än som avlastningsyta, så det passade bra att bordet gick att placera rakt över.

Jag svor lite över att jag sålt mitt gamla trimbord som var riktigt bra, men å andra sidan sålde jag det medan vi bodde i lägenhet och hade dåligt med förvaringsutrymme. Var sak har sin tid!


Nya trimbordet och nya trimknivarna

Imorgon ska vi dra ut i spårskogen redan kring 7-snåret för att undvika den värsta värmen sen på dagen. På kvällen är det sen dags för sista tillfället på Noomis valpkurs. Därimellan blir det säkert fullt ös med något helt annat, förhoppningsvis en massa kvalitetstid för mig och min kära bok som nu är ca 80% färdig. Målet börjar vara i sikte även om det är en bra bit kvar.