Vinterns återkomst

Vintern gör ju i stort sett alltid ett par återkomster på våren, och igår gjorde den det medan vi åt middag och jag planerade att cykla med hela gänget. Lappvantarna drevade tjocka från himlen och det var snart vitt nästan överallt ute. Giela och Noomi fick inleda projektet (som för övrigt innebar att jag klätt på mig lika mycket som för en slädtur i mars – å nu slapp jag frysa – tänk att ”klädminnet” är så kort  att man ska behöva frysa in i början av varje årstid!) och det gick faktiskt riktigt bra. Tant gillade inte riktigt vädret och var nog lite stel idag, men arrangemanget som sånt fungerade bra. Lagom hastighet för både Giela och Noomi och själv fick jag upp värmen av att cykla.

För Gielas del tänker jag att det är nyttigt att få jogga sig varm ett par gånger i veckan. Varken långt eller snabbt utan mer för att gnugga igång kroppen liksom.

Linsen blev snart fläckig av snö, men det var riktigt vackert ute! Från att naturen bestått av 99% barmark blev det plötsligt alldeles ljust igen. När snöandet lugnade ner sig bröt solen igenom och det blev superfint ljus ute. Tyvärr hade jag bara min kassa mellankamera med mig och kunde inte fånga något av det.. =/

När ”Tant och Fjant” gjort sitt (det passar så bra att säga tillsammans så jag tror att Rossi får börja låna ut sitt smeknamn ”Fjant” ibland) var det dags för de andra dårarna. Snön hade börjat smälta en aning på vägarna och det var rätt blött.

Rossi och Rotax vid vändpunkten

Min stilige kille, och ett blurrat toabesök…

Rena systrar på väg ut ur hundgårdarna…

Efter fjärde och sista turen var det smått smutsigt. De svarta täckbyxorna var bruna och jackan alldeles prickig. Prickig i ansiktet var jag, och det bara att ta fram trädgårdsslangen och spola av mig själv och cykeln. Hundarna var minst lika smutsiga de men det gör ju inte så mycket ute i deras hundgårdar. Kläderna höll i alla fall värmen bra, men det kändes lite hemskt att slita så på de ”nya” täckbyxorna. Leran gnisslade nästan på cykelsadeln när jag klev av och på. =/

Idag siktar på sökskogen med Noomi, denna gång med lina och väl uppstyrt arbete! De andra ska få spåra. Och själv funderar jag på att använda solglasögon för all snö ligger kvar och det är ovanligt ljust ute. Dessutom är jag lite hes. En uttråkad Silva väckte oss genom att dra igång hela gänget i yyyyl kring 07.30 imorse… &%&/¤)(&¤#¤%#{!!!!

Avslutar med att länka till en video som en kollega gjorde igår kväll på andra sidan Boden. Den visar lite mer av den vackra kvällen än vad mina bilder klarade av… Så åk med på en flygtur!

 

 

 

 

 

Noomi skuttar i position och huskisarna balanserar på sin nya boll

Nu är löpen över och det är verkligen underbart att kunna ha hela gänget (dvs. huskisarna) tillsammans igen. Spänningen som funnits mellan Rotax och Mintu (från Rotax sida) verkar ha lugnat sig och det känns väldigt lugnt i hela gruppen på alla sätt. Skönt! Sånt där ska man ju egentligen inte skriva heller *peppar peppar* men det är i alla fall skönt att ordningen är återställd.

Vi har haft en bit över 25 grader idag och hundarna har mest slappat i skuggan. Silva gräver i sin grop och där nere är det säkert rätt svalt och skönt.

Rotax slappar i skuggan av en vår stora björk

När jag har öppet mellan hundgårdarna så att alla har fri tillgång till alla ytor ser man lite roliga mönster. Vattenskålen i mittenhundgården drar Rossi i stort sett alltid iväg med. Måste gå ut en sväng till nu ikväll och se till att de har vatten kvar just pga. henne. Dessutom verkar de flesta tycka att man bör bajsa i den nyaste hundgården längst ifrån garaget, dvs. där Mintu och Nalle normalt sett bor. Den rensades imorse men var rätt ”skitig” igen nu på eftermiddagen redan och såg inte ut att ha städats på många dagar efter alla flitiga toalettbesökare på tillfällig torrfoderdiet.

Noomi fick lite spaghetti i sin mat idag och tyckte att de var roliga men lite konstiga. Hon släpade runt dem över halva köksgolvet innan de gick åt. En till kycklinghals har hon fått också och vips var den borta! Jag finkammade rummet och sökte av alla små vinklar och vrår eftersom jag inte kunde tänka mig att hon skulle ha hunnit sluka den under minuterna då jag var i ett annat rumt, men borta var den! =O

Noomi och jag testade lite ingångar, de första i hennes liv, och till min stora förvåning så hade hon en hyfsat start faktiskt. Vi har ju tränat lite klossträningen men är inte alls klara med det. Däremot har vi tränat rätt mycket på ”fotposition” och kör en position varje gång vi ska ut för att kissa. Att hitta position från andra håll än bakifrån är däremot nytt och därför var det skoj att se att fjant har nån slags grundförståelse för åt vilken håll man ska. Efter det här börjar vi gå vidare från ”allmän belöning när man sitter vid sidan” till lite högre kriterier när det gäller position – längtar! Kan man tjuvträna lydnad till fjälls? =)

Huskisarna fick varsitt pass på vår nya boll som husse blåste upp åt oss. Den är formad som en jordnöt och ger hundarna lite mer plats för att stå. Tyvärr var den även enklare att sitta på, men å andra sidan ger den ju utrymme för lite mer rörelser och variation rent allmänt. Den var dessutom mycket enklare för mig att hålla stabilt utan att hundarna kunde ta stöd mot min kropp så enkelt. Vi lattjade mest på lite då jag glömt ta med mig tidtagningen ut, så det blev bland annat så här:

Pigg även idag och förutom lite host och snor så verkar förkylningen vara på väg att ge med sig. Ryggsäcken är halvpackad och klädförrådet inventerat. Jag är nu 99% inställd på att Giela ska få följa med till fjälls på måndag och hoppas att medicineringen ska hjälpa oss på traven. Den enda tråkiga i kråksången är att vädret ser minst sagt kasst ut kring Abisko nästa vecka. Regn mer eller mindre varje dag, och vissa dagar rejält med regn. =/ En blöt tältsemester med hund är inte riktigt vad man drömmer om när man söker sig till fjälls. Hoppas det hinner ändra sig! Vi har längtat så himla länge efter detta. Att ta sig till fjälls tillsammans är inte helt enkelt när man samlat på sig en hög med hundar och nu var det flera år sen vi var iväg både sambon å jag.

Noomi har hittat sin röst!

Igår var det dags för simträningen igen och Noomi följde med som bisittare. Nu hade hon inget gott ben i sin lilla bur utan blev högljudd och efter att vi valpsäkrat simlokalen fick hon komma ut och vara med istället. Giela kändes lite trött och seg och var inte alls så himla sugen på att simma, men nu när vi körde utan flytväst så använde hon i alla fall bakdelen mer även o hon fuskade lite. Lurigt ibland att få hundar att använda musklerna de försöker att inte använda… Vi körde ca 3×5 minuter för tant.

Nåja, Noomi rusade runt i hasorna på mig och tyckte att det var sjukt spännande! Hon använde även sin nya röst för att tala om det och i ett litet rum med väggar och golv av sten så hörs det ganska bra…Viff! Viff! Viff! Hon klättrade upp på rampen och tyckte att det var superspännande att vara så högt upp och ha översikt över hela läget – vilket coolt ställe!

Eftersom vi inte alls tränat på att vara tyst eller låta så lät jag hennes skällande bero. Det kändes som att det mest skulle ha blivit pannkaka om jag försökt jobba med henne på ett bra sätt samtidigt som jag höll koll på simmande tant. Däremot insåg jag snabbt att det är dags att skaffa en strategi för att hantera skällandet!

Med Jacki blev det mest tjat och gnat känner jag. Mycket negativitet kring skällandet och en Cairn som väl lärt sig att skälla vill ju gärna ha sista ordet…eller ibland inte vara tyst alls. Jacki var väl inte världens mest skälliga hund direkt, men hon skällde ändå mer än vad jag önskade och när man väl kommit in i en negativ spiral är det svårt att komma ur den. Jag bestämde tidigt att jag vill försöka att undvika att hamna i samma läge med Noomi, där man tjatar och tjatar men inte direkt kommer nånstans.

Tack vare duktiga hundträningskompisar i USA fick jag detta tips:
http://dog-training.helium.com/how-to/10615-how-to-train-a-dog-to-stop-Barking

Det kan ju låta lite töntigt kanske, varför inte bara lära in ”tyst” liksom? Min erfarenhet är att just skällande är rätt svårt att träna på ett bra sätt. Det är svårt att vara konsekvent och tålmodig när det skälls hejvilt och oftast sker det ju i situationer där man reda har fullt upp med något annat. Jag har själv också en väldigt låg toleranströskel för skällande och känner snabbt att jag blir irriterad på högljudda hundar, dvs. inte de bästa förutsättningarna för att träna på ett smart sätt om man inte just har en klar plan att följa. Därför kände jag att jag vill ha en klar strategi som är tydlig för både mig och hunden. Blir kul att testa detta!

I övrigt så är jag väldigt noga med att själv vara lugn och visa att jag har läget under kontroll. Om man har en valp som börjar småskälla för att den hör något konstigt så är det lätt hänt att det blir fel om man försöker korrigera bort beteendet. Det hunden får med sig från situationen kanske bara blir att matte också blev upprörd och att ljudet där ute måste vara något som kan vara farligt. Att förmedla att skällande är ”fel” är oftast betydligt svårare än man kan tro och man hamnar lätt i ett läge där man får fortsätta försöka förklara hur fel det är under resten av hundens liv, mer eller mindre…

Nåja, vi fick i alla fall med oss en större pilatesboll hem där huskisarna ryms att stå ordentligt. Tror den kostade ca 650kr. Den ser ut lite som en jordnöt men jag har inte blåst upp den ännu så den är otestad. Dessutom hoppas jag att rallylydnadsskylthållarna dyker upp idag. Efter att ha vaknat av en rejäl åskknall och spöregn kring 7-tiden är det nu uppehåll och lugnt ute så det passar bra för hundträning!

Valpkursträff nr 4, bildekalsinfo och bollcore

Vi börjar dagens inlägg med att svara på en fråga!

”Hej o tack för en trevlig blogg! Har alltid varit smygförälskad i polarhundar och njuter av dina fina bilder på ännu finare hundar! Dina hundar verkar ha ett sånt bra liv och jag är tacksam för att du delar med dig av er vardag. Nu till en liten undran; din bil syntes i ett inlägg för några dagar sen, och jag blev blixtförälskad i dekalen på sidan! Så jag undrar var du har köpt den och om du vet om det finns med andra raser? Vi har jämthundar, och ett liknande jämthundshuvud skulle sitta fint på vår ena bil! Skulle väl förvisso se rätt likt ut. (Jo, våra jämtar har fått utstå en del övningar från en draghundsintresserad matte. Och nu äntligen har vi en som drar! Som vill och verkligen tycker det är kul! Kickbiken och draglinorna jag köpte för några år sen i förebyggande syfte kommer äntligen till ordentlig användning och Sota, som hon heter, kommer garanterat vara i form till älgjakten!)

Trevlig sommar! //Tilda”

Tack för dina snälla ord Tilda! Bilen som beskrivs är förstås min gamla trokännare Caddyn! Världens mest praktiska bil även om just min numer är rätt skramlig och högljudd. Dekalen på sidan ser ut så här:

Texten klistrade jag på lite snett (rättare sagt, jag satte den vågrätt men bilen lutar ju lite), men i övrigt är jag väldigt nöjd med den. Det ser likadant ut på båda sidor bilen. Både text och bild gjorde jag hos en lokal firma som fixar tryck till bilar och annat. Det är ”plast” som skurits ut i rätt mönster som man sen bara ”klistrar på”. Nu var ju detta några år sen men jag tror inte att det var så dyrt, lite över tusenlappen kanske? Då monterade jag delarna själv vilket kräver lite planering men inte är speciellt svårt.

Bilden har jag faktiskt gjort själv. Det är en förenkling av en bild på Giela. Eftersom hon var min allra första husky kändes det rätt att låta henne bli vår ”logga” även om hon aldrig varit någon suverän dragare. Så här ser den bilden ut som jag använde som utgångspunkt:

Den är alltså inget jag köpt utan alldeles hemmagjord. Jag gjorde den som JPEG-fil men för att man ska kunna trycka den måste den göras om till vektorgrafik och en rätt stor del av priset var just detta. Jag hade inte rätt program själv utan firman skickade iväg bilden till ett annat företag som vektoriserade den. Nu finns den å andra sidan vektoriserad och klar om jag vill trycka den på något annat.

En personlig touch på bilen är skoj på många sätt, dock måste man tänka lite extra på hur man beter sig i trafiken för om man retar upp någon så är man ju väldigt ”synlig” så att säga. Själv tycker jag mest att det är positivt – bland alla vita Caddys som rullar runt i stan så känner mina vänner ändå igen min! En Jämthund borde kunna göra sig riktigt bra tycker jag, hundar med teckning av Gielas typ är ju enklare att stilisera så att man ändå ser ögon osv förstås, men sånt kan ju alltid gå att lösa.

Vidare till idag! Det var valpkurs igen! Av nån anledning var det full fart på Noomi nästan hela eftermiddagen och fastän jag lade mig med henne i soffan och höll fast henne i min famn tills hon somnade så poppade hon snabbt upp igen. Lilla tok! Just med tanke på kursen så tog vi det väldigt lugnt idag men eftersom lilla tjejen inte hade tid att sova var hon ändå lite övertrött när det väl var dags. Annars brukar hon sova länge och rejält mellan varven – men inte idag!

Att ligga i mattes knä är mysigt och där tar vi det lugnt

Jag väntade mig lite mer ”kaos” med tanke på att Noomi snabbt skulle bli övertrött, men hon höll faktiskt ihop ganska bra ändå. Idag tränade vi följsamhet och kontaktövningar i koppel och hon var faktiskt riktigt duktig med tanke på att det mesta var mer eller mindre nytt för henne. Ibland blev det stenplock, grävmaskin och tokryck men det var först på slutet som det började märkas rejält.

Teoripaus

Jag är fortfarande så himla imponerad av lilla Noomi. Mentalt så är hon precis så som jag önskar att en Cairnvalp ska vara, och hon är riktigt rolig att jobba med fastän vi bara hunnit starta med några få små moment. Tänk så kul vi ska ha sen när vi börjar sätta ihop hela moment och kör igång på riktigt! Än så länge är det mest lek och grunder, vi har introducerat klickern, hittat några riktigt bra belöningar som hon älskar och börjat köra lite korta pass med delmoment de flesta dagarna.

Fina Siberian huskyn Idun som också går kurs med oss, här med kursledaren Pernilla.

Huskygänget fick ett pass på bollen nu under kvällen. Tidigare har alla tassarna på bollen betytt att mattes hand blir en godisautomat mer eller mindre, men nu är alla så trygga kring bollen att vi kunde höja kriterierna lite. Stå en stund – sen kommer belöning!

Tuffa lilla Rosssi kunde utan bekymmer sitta på bollen nu!

Silva tyckte också att det var enkelt att sitta. Hon stod även så fint med alla fyra tassarna på bollen och alldeles skakiga ben för att hålla balansen. De duktigaste hundarna stod nog ca 20-30 sekunder i sträck nu på bollen. Rotax är rolig. Att stå och balansera är förstås jobbigt men om man lutar sig mot matte och ligger med kroppen i mitt knä men har tassarna på bollen, då borde man väl också få belöning?

Mintu! Min fantastiska älskade kloka kille. Snart glider vi över vidderna igen och han springer längst fram och leder vårt spann. Tänk att om vi har tur så kan vi ha ett farbart snötäcke redan om fyra månader. Mer troligt är väl fem månader…men ändå…om 2-3 månader är det dags att plocka fram dragselarna igen och köra igång höstträningen.

Fast sommaren är faktiskt ändå helt OK, speciellt är den väldigt praktisk när man har en liten valp! Just nu har vi inte bråttom till vintern även om den kommer att var väldigt efterlängtad när den väl kommer.

 

 

Sista besöket hos lilla valp

Idag sprang jag iväg en sväng från mitt lilla kontor och hem till valparna. Greta bor ju bara en kort promenad från mitt jobb nämligen! Det kändes kul att hinna träffa gänget en sista gång innan det är dags för hämtning på lördag.

På bilderna här ovan är vår lilla tjej! Vid dagens besök ville hon hemskt gärna vara i mitt knä och tugga på mina fingrar och byxor mm, det kändes nästan som om hon visste att hon skulle flytta till oss och kände igen mig från förra besöket. Medan de andra sprang lite hit och dit så var hon mest i mitt knä. Eller så var det helt enkelt en slump…. men det var i alla fall väldigt kul at få träffa lilla tjejen så mycket under stunden jag var där och få lite kvalitetstid tillsammans. Hon är störtskön!

Nu längtar jag förstås ännu mer till lördag! Vi kampade lite om en leksak och myste och lekte och det kändes verkligen som rätt valp för oss. Av alla i ett härligt gäng så har hon ändå stått ut lite i mina ögon redan från början på något sätt.

Frågan om namnet kvarstår ju fortfarande och när jag kom tillbaka till kontoret ringde sambon ett videosamtal. Jag skrattade så jag nästan trillade av stolen när jag såg hans nya tröja – en T-shirt med trycken ”NOOMI FTW!”! Ja det här får jag svårt att toppa…men jag är fortfarande svag för ”Modig”! Vad tycker ni – ska jag ge honom ”vinsten” efter den där ansträngningen?

Visst var det rätt coolt? När jag kom hem och hade bytt kläder gick jag ut till huskisarna och OJ vad de nosade och nosade och nosade på mina armar. De är ju intresserade av att jag träffar andra hundar men så här intresserade har jag aldrig sett dem förr. Tror det kan vara bra att de hinner känna lilla valps lukt ett par gånger innan hon flyttar in. Hon är ju så att säga redan ”bekant” för dem nu och när de väl får träffa henne så känner de säkert igen hennes doft till stor del.

Efter det körde vi ett pass bollcore för hundarna och nu fick vi till fina rutiner. Upp på bollen och stå en stund, hoppa ner och sitta still och vänta medan jag gör iordning nytt godis, sen frikommando att hoppa upp igen osv. Risken att en hund skadar sig om den hoppar upp på bollen på fel sätt är ju faktiskt ganska stor och det är viktigt att ha bra rutiner och lydnad kring den. De flesta verkade minnas den roliga bollen och alla tyckte den var superrolig – den gör ju min hand till en riktig godisautomat!

Nu väntar sängen. Imorgon kommer flygtaxin 05.20 och sen drar jag till Stockholm i två dagar. Blir kul men mina tankar kommer nog att vara lite splittriga… =)

Haha, Lars går omkring och låtsasropar på valpen ”Noomi! Noomi! Noomi!”…. Gonatt!

Bollträningspremiär

Kvällen tog en annorlunda vändning. Det blev ingen disk och hundarna kom aldrig in. Istället har jag varit ute med dem och fixat i hundgårdarna och tränat lite. Det ”underjordiska fängelset” i den äldsta hundgården skjuter alltid uppåt lite av tjälen varje år, och nu kom jag på att det verkligen inte behövs mellan hundgårdarna där vi har trallgolv på båda sidorna, så jag försökte pillra upp så många järnbitar som möjligt för att återställa det tjälen saboterat.

I varje hål hade vi tidigare en järnbit p ca 40 cm nedslagen, dvs. den som ville gräva sig ut fick gräva väldigt djupt. De har suttit där i snart 7 år och ännu har ingen försökt gräva sig ut eller in. Att plocka upp dem var dock lite pillrigt minst sagt… men det gick ändå oväntat bra.

Sen plockade vi fram kvällens aktivitet – bollen! Jag tränade själv bollcore med den tidigare men sen dess har den mest legat och skräpat. Jag har länge varit sugen på att testa med hundarna och nu var det dags! Husse lekte med bollen utanför hundgårdarna först och Rotax var smått hysterisk och ville till varje pris komma åt bollen och DÖDA den! En stor leksak – bara till honom! Det kändes…lovande…

Alla hundarna skötte sig riktigt fint och alla utom Giela lyckades ganska snabbt stå med alla fyra tassarna på bollen helt själva. Med gott om korv och ett stadigt tag kring bollen med mina ben, så blev det snabbt en populär aktivitet. Får man nog mycket korv (eller rättare sagt, slicka på mattes knutna hand så att man hela tiden får i sig korvsmak och en korvbit ibland) så är ju potentiellt läskiga saker inte alls så läskiga längre.

Vi började med att bara sätta upp framtassarna och gick sen över till hela kroppen. Det gick faktiskt oväntat snabbt och det skakiga och ojämna underlaget bekom ingen av dem. Giela fick bara köra med frambenen eftersom hon kan bli lite överivrig när man gör sånt här och skutta och hoppa lite hur som helst. Vill inte att hon ska ramla eller skada ryggen på något sätt och hon vet inte alltid sitt eget bästa, vår lilla tant. Hon kan lika gärna kasta sig rakt upp utan att ha en färdig plan för hur hon ska landa.

Rotax var sist ut. Jag var ganska säker på att han skulle försöka mörda bollen och tänkte att jag i alla fall ville att alla andra skulle ha fått prova först, ifall han lyckades med sitt mord. Istället var han ivrig och korvsugen och lät bollen användas till att sätta tassarna på – enbart! Skönt!

Ska försöka lägga in ett pass på bollen varje vecka för alla hundar, men jag funderar på att söka efter en större boll eftersom det var lite svårt att rymmas med alla tassar på min lilla. Dessutom måste vi lära oss mer om hur man ska träna och hur länge. Idag handlade det ju mest om att bekanta oss med bollen och göra den positiv och rolig.