Slädtur upp på fjället med kamera och Gopro

Idag har vi mest bara slappat, ätit gott och myst. Och så redigerat film förstås… oj vad tid det tar men det är riktigt roligt! Börjar med bilderna från i fredags och turen upp till Lapptjärn och Lillblaiken.

Uppe vid Lapptjärn var det byaträff och några hurtiga spelade brännboll i värmen. Mina hundar flåsade bra när vi kom fram pga värmen, men särskilt trötta var de inte när den fått återhämta sig en kort stund. Alla lade sig i alla fall att vila, utom Rotax och Silva, som snabbt blev uttråkade.

Rotax gräver en stor grop medan Silva ser smart ut

Nån av dem tuggar på Rotax draglina (!) så att den bara sitter i 2-3 trådar!!!

Silva tuggar mittlina

Silva försöker ta hö från Mintu och Kaela

Som synes hade de betydligt mer energi att göra av med. Giela och Noomi satt hos oss vid skotern och charmade besökare.

Eftersom sträckan från Högland till Lapptjärn (pga. plogade vägar gick det inte längre att köra hemifrån byn och till fjälls utan jag tog bilen till Högland) var så kort bestämde vi oss för att köra upp på fjället så att hundarna skulle få röra sig lite mer. Varmt och tungt, men de såg ut att trivas bra ändå.

Giela ser inte helt imponerad ut…

Uppe på Storfjällsmyran hade Giela fått springa en bit och det blev Noomis tur. Jag testade även att sätta Gopro-kameran på Noomis rygg. Hon var som vanligt obrydd och sprang omkring som vanligt trots att hon hade en stor platta på ryggen.

Blaikfjället är alltid fint, men extra fint när det är klart väder eftersom utsikten är milsvid åt alla håll. En gissning är att man ser närmare 10 mil bort? Noomi sprang före oss upp mot toppen tillsammans med husse.

Husse fotar. Å jag fotade. Den här dagen resulterade i alldeles för stora mängder bilder och filmer…men det är ju kul det med. Det blåste lite uppe på toppen som vanligt men det var ändå rätt skönt där. Nu såg man tydligt de 60 vindkraftverk som satts upp på grannfjället… det är allt en lite underlig syn och själv är jag ingen förespråkare av storskalig vindkraft här uppe i norr. På Lillblaiken hade nån satt upp två kors vid plaströret som markerar fjällets högsta punkt, å jag undrade lite om de kunde ha något samband eller inte?

Mintu å jag

Så, här kommer den då, ännu en film! Det är ju himlarns skoj att redigera så länge datorn hänger med och allt fungerar, men oj vad tid det ändå tar… Det finns ju alltid saker man skulle vilja förbättra eller ändra men vad tusan – bättre en 95% färdig film än ingen!

Avslutar med en bild på Noomi som rusar runt och nästan fäller Rotax. Nu ska hundarna få komma ut en sista gång och sen blir det sängen även för mig. Imorgon hoppas vi vakna till en kall morgon men det är ännu 2,6 grader varmt så det ser mörkt ut. =( Nån slags slädkörning vill vi i alla fall få till!

 

 

 

 

 

 

 

Veckan som gått och eventuellt starten på något superspännande!

Bloggen har legat tom denna vecka, och det beror inte på att inget hänt. Istället har det hänt alldeles för mycket!!! Igår ägnade vi en underbar dag åt att köra hund upp mot Lapptjärn och Blaikfjället, men innan dess har veckan varit full av andra händelser.

Förra helgen städade jag bort lite gamla promenadselar och halsband för att skicka till en kvinna som skulle åka till Spanien eller liknande, och lämna dem till ett hundhem. Bättre att de kommer till nytta än att de ligger kvar här. Just denna påse packade jag ihop för rätt länge sen men nu var jag ju tvungen att se vad jag packat in… Alla mina gamla Björkishalsband!

Det kanske mest bara ser väldigt färgglatt ut, men vart halsband har ju en historia. Det längst till vänster var Gielas första halsband när hon flyttade in här. Det ville jag inte skicka iväg så det blev kvar. Efter det är Gielas andra halsband, det gröna, sen Mintus turkosa, Kaelas ”rosalila”, Jackies gröna (och det skickade jag faktiskt iväg för det använde hon inte så mycket), å slutligen de två lila som Gakkon och Rossi hade. Även Gakkons halsband gav mig ett litet styng i hjärtat och jag beslutade att spara det. Det var hennes ledarhundshalsband och det vill jag inte skiljas från. Vilka minnen att se denna färgglada samling i alla fall!

Passar även på att lägga in en bild av Noomis stora datakunskaper… sökningen på ”A” gjorde hon helt själv och jag har ingen aning om hur man gör det…*s*

I söndags var vi faktiskt på en husvisning men det var ett riktigt renoveringsobjekt och folk bjöd som galningar. Inget för oss. Efter det åkte jag med en kollega till Vasa i Finland för att närvara vid en transformator-FAT. Det är alltså ett gäng tester man gör på transformatorn i fabriken innan man skickar iväg den till kund, och just detta handlade om en transformator som vi köpt till Sävast. Superintressant och jätteroligt på alla sätt! Dessutom tog jag nytt personligt rekord i att springa – 4,3km på 32 minuter! Stort – för mig med tanke på hur jag hatat att springa tidigare. Nu var det skitskoj!

På kvällarna i Vasa gick vi runt och tittade på intressanta elsaker – t.ex. denna tjusiga högspänningsstolpe! Frän! Vi kom hem från Vasa i tisdags kväll efter en riktigt rolig resa.

En mindre rolig sak var att Noomi rev ner min kamera från en hylla och vips spräckte hon UV-filtret. Objektivet verkar OK men det går inte att få loss filtret eftersom det fått sig en törn…Tur för Noomi att hon är sjukt charmig!

Tant Giela har varit in på laserbehandling och sista veckan tycker jag att hon har sett lite stel ut. Kanske för att vi inte lasrat på länge eftersom vi har haft lite späckat schema den senaste tiden. Kändes som en bra uppladdning inför påsken.

I onsdags kväll gick vi lite mer än 2 timmar promenad inne i stan med Veronica och Flinga och det gick bra, men tant såg aningen stelar ut än jag önskat ändå.

Så, i torsdags efter jobbet packades hundarna i bilen och här har vi stannat i Arvidsjaur för att äta lite snabb middag. Så himla nöjd och glad över hur snygg min bil blev! Igår var vi som sagt var upp på fjället men film å bilder får komma senare för det var en hel del att gå igenom… 68 gopro-klipp t.ex. !!! =O Mintu får i alla fall vara med på en mobilbild så länge, när han testar skotern uppe på fjällets högsta punkt.

Även Noomi blev riktigt trött och när hon däckat på soffan efteråt så testade vi att lägga en bit lammkött framför hennes nos, men hon vaknade inte ändå…! Riktigt trött liten terrorist för en gångs skull!

Lilla terroristen gjorde för övrigt en galen, rolig och typiskt sak igår. Vi satt alla fyra vid det tomma köksbordet och småpratade och Noomi satt på kökssoffan bredvid mig. Plötsligt studsade hon rakt upp på bordet och när jag kastade mig fram för att lyfte ner henne (vi har ju normalt sett inga hundar på bordet) så rusade hon vidare och hoppade rakt ut på andra sidan, ner på golvet. Allt gick på två sekunder men det såg vansinnigt roligt ut och Noomi var som vanligt helt oberörd av sina eskapader… Själv satt man med hjärtat i halsgropen för ett köksbord är ju rätt högt för en 30cm hög hund!!!

Min mormor sa en gång om hundarna att ”de har väl det vett de behöver”. Det gäller absolut mina huskies men inte Noomi. Hon har absolut inte allt vett hon behöver alla gånger…men det verkar ju gå bra ändå på nåt sätt! ❤

Så, lite smått å gott från veckan som varit, men det mest spännande av allt kan jag inte berätta ännu…  Förhoppningsvis kan jag släppa lite info nästa vecka men tills dess vågar jag inte göra annat än att hoppas, hålla tummarna, drömma och hoppa lite jämfota! Förhoppningsvis har vi en jättenyhet att släppa då! Så, håll gärna några tummar för det behöver vi…! Nu ska huskisarna rastas lite. Idag tar vi faktiskt vilodag från körningen. Det är +5 grader ute och detta blir ju sista helgen med körning för hundarnas del. Lika bra då att fasa ut lite lugnt och inte maxa varje dag.