Ett vanligt år med oss

För oss börjar året på hösten. När temperaturen sjunker under ca 18 grader på kvällarna så tar vi fram selar och linor och spänner ut hundarna för att inleda säsongen. Detta kan vara redan i augusti eller i september.

Här har jag och en kompis satt ihop våra hundar till ett större spann.

På höstarna dragtränar vi med barmarksvagnar byggda av gamla bilar där motor och allt annat ”onödigt” tagits bort. Våra första turer är 3-5 km långa och de senaste åren har vi aldrig ökat distansen till mer än ca 1 mil på barmark. Vi kör i stort sett alltid sakta och lägger en hel del tid på att minnas bra rutiner och kommandon. Många höstar är de första turerna lite ”struliga” och innebär lite trasel med linorna.

Det händer även att hundarna får egna cykelturer
för att få finslipa lite på kommandon och rutiner.

Vi kör 3-4 gånger i veckan anpassat efter temperatur. Så fort dragträningen kört igång börjar jag ge hundarna extra vatten i maten morgon och kväll för att hålla dem ”vätskade”. Gissningsvis så får varje hund mellan 0,5-1 l mat med samma konsistens som ärtsoppa, morgon och kväll.

Distansen på hösten är till stor del en smaksak och beror även på vad man har för mål under vintern. Eftersom vi ändå alltid får ett glapp mellan barmarkssäsongen och vinter med bra skoterleder, så räcker detta bra för oss. De första slädturerna blir ändå sällan speciellt långa eftersom det tar ett tag innan några längre svängar är farbara. I takt med det hinner vi öka på konditionen i en naturlig takt.

Det är stor skillnad på att barmarksträna med vagn eller t.ex. cykel. En cykel rullar enormt lätt och en hund som drar 2+ mil med cykel utan problem kan ändå bli väldigt trött efter bara ett par kilometer med en släde bakom sig. Hur man ska barmarksträna beror på så sätt även på vad man har för mål med vinterns körning. För vår del kör vi gärna sakta och jobbar upp styrka hos hundarna.

Inte mycket snö på marken men mossa och ris är mjukt för belagen. Här kör jag
och en kompis ett 11-spann tillsammans med släde.

När vintern kommer går vi över till slädkörning så snabbt det är nog med snö för att inte belagen ska ta alltför mycket skada. Detta kan vara mellan oktober till december beroende på snötillgång. Vi siktar på att köra 3-5 turer per vecka men det anpassas förstås efter väder och övriga omständigheter. Om det är kallare än -25 så kör vi inte. Jag fryser, och flera av hundarna tycker också att det är otrevligt kallt att vara ute då. Jo, även huskies kan faktiskt ”frysa” och det varierar ju mycket hur mycket päls de har.

Turer i fullmånens sken är vart vinters höjdpunkt och bjuder på en magi utöver det vanliga.

Mörkret faller men fullmånen håller oss sällskap på väg
upp mot Blaikfjället.

I takt med att nätet av skoterleder växer så utökar vi distanserna och en vanlig träningstur för oss är kring 2 mil under veckordagarna. På helgerna tar vi gärna längre turer så snart det finns möjlighet till vettiga rundor. Under högsäsong ligger vi oftast kring ca 10 mil i veckan där de längre distanserna körs under helgerna då vi har hela dagarna på oss. Ofta packar vi ner ved, fika och tant Giela i släden.

Mitt 6-spann hemma i Blaiken.

Vi brukar försöka hinna med minst en dags körning till fjälls varje vinter även om vi just nu bor en bit bort. Hundarna älskar att spana ut över de öppna ytorna och där finns alltid underbara vyer att njuta av.

Gardfjället påsken 2013, Giela sitter i släden.

Norra och Södra Sytertoppen nära Hemavan den 30:e april 2011. Denna dag såg vi närmare 100 lämlar på fjället och ledarhundarna fick mycket att tänka på.

I slutet av april börjar tillgången på bra spår minska radikalt här ute vid kusten. Oftast kör vi den sista slädturen kring den 20:e april. Då har isarna börjat bli blöta och ibland dåliga, många skoterspår har töat sönder och de vägar som plogats upp är bara. Det kan svänga väldigt snabbt beroende av hur länge de kalla nätterna håller i sig.

Vårvintern bjuder på fina möjligheter för fikastopp och grillning. Hundarna vilar
på halm eller hö och myser i solen. Ibland får de på sig täcken för att inte musklerna ska bli kalla under pausen.

I slutet av april går hundarna från fullt arbete till en tid i vila. Av den anledningen försöker jag att inte lägga in några speciellt långa turer under de sista veckorna. Omställningen när hundarna går ner i fysisk kondition kan ändå innebära en högre energinivå i gruppen under ett par veckor.

Sommartid ägnar huskisarna mest tid åt spår och rallylydnad. Vi viltspårar 3-4 gånger i veckan och kör 1-2 pass rallylydnad på enkel nivå med hela gänget. Vi går även promenader i mån av tid och där är det oftast tant Giela som har förtur för att hålla igång sin gamla kropp på ett bra sätt. Alla huskisarna gillar att åka in till ”stan” på långpromenad och detta försöker vi att göra varje någorlunda regelbundet året runt och växla mellan vilka hundar som får följa.

När det sen börjar bli kyligare och mörkare igen på kvällarna börjat det spritta i de små huskybenen. Under tiden ägnar jag ledig tid åt att gå igenom utrustningen, olja in och knyta om släden, laga hundgårdarna och se till att kojorna är hela och rena inför vintern, samt att vi har ett lager av halm eller träull att fylla kojorna med reste av vintern.

När många andra börjar klaga på att sommaren är slut börjar året istället om för oss när selarna åker fram och vi börjar höstens konditionsträning i pannlampans sken. Så ser det ut – ett år med oss!