Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


Lämna en kommentar

Dagar av själavård!

Igår gjorde vi ett primärt jordfelsprov på jobbet, ruskigt roligt och dessutom viktigt. Provet görs för att man ska kunna säkerställa att jordfelsskydden faktiskt fungerar som de ska och kopplar bort en linje om ett jordfel uppstår, alltså en ren säkerhetsfunktion egentligen. Många andra typer av skydd kan man testa ”på låtsas” och ändå vara säker på deras funktion, men riktade jordfelsskydd bör provas och denna dag testade vi dessutom ett speciellt sorts jordfel som så att säga ”kommer och går” fast väldigt snabbt. Som tur var finns hela äventyret på film, så här har ni ett par minuters elnördsporr att njuta av, hihi. =)

Imorse steg jag upp vid sju för att mata/vattna hundarna och sätta bilen på värme. Ett par timmar senare lastade jag in hundarna i bilen, men sidodörren hade frusit fast och jag fick brottas med den en stund, den behövs ju för att komma åt burarna där 6 av de 7 hundarna brukar sitta… Sen kom vi ut till startplatsen några kilometer hemifrån och då hade istället bakdörren frusit ihop helt så Xuper fick jag smuggla ut genom sidodörren och spännbanden som håller fast släden låg fastfrusna i is så det tog en stund innan vi var redo för avfärd. Jag måste helt klart tina upp min värld!


Mintu har blicken på vägen och Kaela blundar och visualiserar!

-9 grader kändes kaaallt idag, märks att man inte är van vid kylan, och jädrar vad kallt det hann bli om nästan hela kroppen trots storslädskorna (fast inte kall om fötterna förstås!), fast det var riktigt fint ute även om skoterspår förstås är roligare än små vägar. Pigga glada hundar och ren njutning för själen!


Rotax full i frost

Vanlig mössa var svinkallt idag, hög tid att välja öronlappsmössan istället eller så måste man dra upp huvan direkt! Hade helt klart underskattat kylan, dags att gräva lite djupare i garderoben inför turen imorgon.

Vi körde ungefär 8 kilometer utan att möta en enda levande själ, och jyckarna skötte sig jättefint. Det är faktiskt ganska skönt att ha ett medelålders spann, alla har rutin och vet vad de ska göra och det händer inte så himla mycket tokigt. Praktiskt den här tiden på året när man inte har så mycket bromsfäste eller ankarfäste heller.

Sen kom då den där jobbiga saken, delen av slädturen som jag alltid bävar för…huvva… å jag menar förstås stunden när man kommer tillbaka till bilen, jättekall om händerna som just idag, å så ska det selas av, spännas loss, och värst av allt – släden ska spännas fast uppe på taket med isiga spännband och värkande korvfingrar. Mmm…det går ju att förebygga med handvärmare och sånt där men…inte ska man väl behöva slösa på såna när det är -9 grader ute? ;-P

Hundarna är i alla fall söta för de är alltid lika nöjda när vi återvänder till bilen och har bråttom in för att få vila och mysa. Nästan lika kul att ha sprungit som att få springa, hihi. Nu laddar jag värme för en ridtur om en liten stund, och mer kläder behövs ju helt klart!!!

Annonser


Lämna en kommentar

Lite film från Noomis lydnadsträning

Noomi är nu snart 7 månader och det börjar faktiskt kännas att lydnadsträningen gett lite resultat. Än så länge är vi bara på grundbitar av moment och det känns helt lagomt. Vi har ingen brådska. Däremot känns det vi gjort riktigt fint bitvis och hon är duktig och har roligt.

Vi har fokuserat på position i fritt följ och främst vänstersvängar. Högersvängarna har vi knappt övat. Att sitta fungerar också sisådär, det har vi inte riktigt fokuserat på förrän helt nyligt.

Vi har även börjat träna in ett snabbt och bra ”ligg” samt ett snabbt ”stanna”. Lite grunder för platsen har vi också gjort men det tränade vi inte idag. Nu känns det som att vi börjar komma till de roliga bitarna i träningen. Första månaderna av lydnadsträning med valp är ju rätt traggliga kan jag tycka. Nu börjar vi kunna peta lite mer i detaljer och ha lite fler olika delar att träna på och det är skoj för oss båda!

 


Lämna en kommentar

Tant lossar päls

Tant har börjat släppa sin fina päls och snart kommer hon att se ut som en liten naken råtta. Med åldern har muskelmassan minskat rejält och när underullen åker av (tror att jag lite förvirrat pratade om täckhår i filmen) så blir det inte så mycket tant kvar. Giela är inte speciellt långhårig men hon har tät huskypäls och när hon fäller så är det en hel del ull som ska bort. Blir några veckor med ett vitt luddigt hem framför oss och jag tror nästan att jag ska ut och leta upp en karda i bilen…kanske imorgon?


2 kommentarer

Noomi träffar sina 7 huskykompisar för första gången

Igår kom dagen D. Dagen jag skjutit upp och inte haft bråttom med. Nu kom den helt av sig själv och utan att jag planerat den. Igår när vi skulle dragträna stängde jag in Noomi med husse i vardagsrummet bakom ett kompostgaller och gick sen ut för att hämta in resten av huskygänget. Jag glömde dock att berätta detta för husse…

När jag ett par minuter senare öppnade dörren med 6 huskies i koppel så stor en jätteglad Noomi innanför dörren och hälsade oss välkomna. Alla hennes bästisar på en gång!!! Husse hade gått på toa och självklart släppt ut Noomi också. Alla kändes lugna och situtationen var bra så jag släppte lösa hundarna en efter en och lät dem umgås tillsammans i 5-10 minuter under uppsikt.

Som synes så surnar Kaela till en del och det är inte så konstigt. Hon och Noomi har ju varit inne tillsammans en hel del efter Kaelas magoperation, och då tyckte nog Kaela att Noomi kunde vara rätt jobbig ibland. Därför tar hon i lite extra för att se till att hon faktiskt får vara ifred och nu lyssnade ju Noomi till slut.

I ett sånt här läge vill jag själv låta hundarna sköta så mycket som möjligt på egen hand. Att Noomi är jobbig är ju ett faktum. Att springa runt och hindra henne hela tiden känns lite dumt för då får jag inte göra annat. Bättre då att de andra får en chans att säga ifrån under kontrollerade former och att de själva kan kommunicera vad de vill så långt som det är möjligt så att alla lär känna varandra och jag kan få en känsla av hur de faktiskt fungerar tillsammans. När hon trakasserar Rossi så går jag gärna in och styr lite för Rossi tycker att Noomi är lite läskigt och jag tycker inte att hon ska behöva handskas med det fullt ut ännu.

Så, nu är det gjort! Alla åtta har träffats och allt gick bra. Därmed inte sagt att de får vara tillsammans när som helst i framtiden heller, men detta kändes i alla fall som en bra grund. Förutom den stora fördelen att bajset fryser på vintern så är ju även hundarna rena om tassarna så det är enklare att ta in hela gänget lite snabbt och låta dem träffas.


2 kommentarer

Att ge en hund medicin är busenkelt

I alla fall så länge hunden heter Kaela. Så här gör man när man ger henne sin morgon- eller kvällsrimadyl. Detta är alltså inte tuggtabletter med god smak utan de vanliga små vita sakerna…gissningsvis inte så goda!

Efter en heldag i hundarnas tecken som får vänta med att återberättas till imorgon, så är det nu hög tid att sova. Avslutar med en bild från kvällens middag. Månen lyser underbart vackert på oss och snön och hundarna verkade riktigt nöjda.


Lämna en kommentar

Kloklipparkväll i huset

Idag var det dags att ta in hela gänget för lite mer ingående kloklippning och genomgång. Hundarna fick söka godis medan jag diskade och sen fick alla sina klor klippta lite mer seriöst. Ute i hundgårdarna har man ju inte lika bra ljus så det blir lite ”grövre” klippning och inte samma möjligheter till finlir.


Rotax vill alltid vara först!


Rossi


Godissök

Alla fick även tandkontroll (allt fint efter alla älgben som säsongen erbjuder), lite massage och vägning. Visade sig att jag äger 163,8kg hund fördelat enligt följande:

Noomi: 6,3kg
Giela: 16,1kg
Rossi: 24,6kg
Silva: 20,8kg
Kaela: 20kg
Mintu: 26,6kg
Nalle: 23,9kg
Rotax: 25,5kg

Mintu är lite väl rund medan Silva och Kaela är en pytteaning i överhull, men de andra känns rätt lagom. Mest förvånad över att Mintu väger så pass mycker mer än Nalle för Nalle ser grov ut, men det är nog mycket ”fluff” helt enkelt.

Noomi fick spendera kvällen med husse i soffan bakom ett kompostgaller. Efter att vi varit ute och kissat fick hon faktiskt gå rakt in i huskyflocken när vi kom in, ja alltså alla huskisarna var i hallen i alla fall, men när de såg henne backade de flesta lite lagom direkt. Valpar är jobbiga! Rossi var lite ”knäpp” som hon kan vara men med lite kommendering så var det ingen fara. Övriga hundar kom fram och nosade och sa ”hej” och Noomi sprätte runt i sitt koppel och försökte gräva sig fram till alla sina bästisar fast matte var tråkig och tyckte att hon hörde hemma nära mina fötter. Nåja, kändes lugnt och sansat enligt alla utom Rossi. Steget därifrån till att vara lös i gruppen är dock fortfarande rätt stort.

Noomi är väldigt artig och duktig med hundar hon inte känner, men hon verkar ha bestämt sig för att våra hundar är bästisar allihopa och då hälsar hon superintensivt utan hämningar, något som kanske inte alla riktigt uppskattar…

Annars har jag ägnat kvällen åt ett intressant jobbrelaterat samtal som absolut ska följas upp. Spännande att se vilka erbjudanden som poppar upp och vilka möjligheter som finns.


Lämna en kommentar

Sammanfattning av senaste veckan

Veckan som gått har varit rolig, intensiv och omväxlande med både jobbäventyr och hundäventyr. Bildar har jag samlat på mig men tid och inspiration att blogga har inte funnits, så nu kommer ett nytt sånt där ”jätteinlägg” där jag säkert glömt hälften, men så får det vara!

Kaelas sår fortsätter att läka fint och imorgon ska hon få plocka bort stygnen så det bli en tratt mindre här hemma. Megafånarna som vi börjat kalla dem är annars rätt söta i sina trattar. Giela ska operera ögat imorgon men har tratten kvar för såret på juvret har inte riktigt läkt. Det sitter ju så dumt till, när hon lägger sig ner så mosar hon ihop spenen med huden på magen osv. Veterinären ska få titta på det en gång till imorgon för jag blir inte klok på om jag ska lägga om det eller låta det luftas.

Eftersom det är svårt att få med två trattar i bilen på ett bra sätt så har det mest blivit träning här hemma efter Kaelas operation. Vi har dragtränat ungefär varannan dag med cykel och nu börjar det vara riktigt kallt att hålla in bromsen hela vägen. Regnat har det gjort också! Så här såg jag ut för några dagar sen när jag skulle ut och cykla…

Så här såg det ut när jag kom hem:

Ja, vi har helt enkelt varit bortskämda med en torr och fin höst fram tills nu. Några fina dagar har vi dock haft och hundarna har ätit mycket gott från benfrysen. För att alla ska få äta i lugn och ro utan risk för bråk så brukar hundarna få äta ben när de sitter på stake-out. Då kan de tugga i ett par timmar med tillsyn med jämna mellanrum.


Mintu äter en älghals

Även tratten Giela fick ben, men Kaelas mage är fortfarande i ”viloläge” och hon får bara specialfoder from Royal Canin som ska vara snällt mot magar som genomgått operation. Som tur var så är Kaela en väldigt snäll och lättsam hund. Hon kräver inget och är tacksam för allt. Om det hade varit hennes syster Silva varit utan ben när andra fått så hade hon skriiikit och talat om för hela världen hur orättvist livet är! Kaela fick söka lite matkulor istället och var glad över det.

Nu börjar det vara dags att använda hinkar och skålar regelbundet igen. Behöver man verkligen så här många skålar (lägg till 2 vattenskålar ute i hundgårdarna) till 7 hundar? Noomi har ju en egen i keramik och den stora vattenskålen inne är inte heller med här.

Noomi och Giela har fått härliga höstpromenader. Giela får gå i flexi för hon håller sig lite längre bort än Noomi om hon går lös. Jag vill inte vänja Noomi vid det avståndet så Giela får ha sitt 10m flexi och då håller sig även Noomi väl inom den radien. Jag är fortfarande hela fascinerad av hur lättsam hon är att ha lös. Hon håller sig inom ca 8m radie när vi går och jag behöver inte ropa, tjata, vara rolig, planera belöningar osv så som man kan behöva med en husky. Helt underbart skönt att bara kunna GÅ i skogen och slappna av och mysa. Visst, hon är bara knappt 6 månader och kommer säkert att hitta på lite tokigheter och är förstås inte störningssäker ännu, men vi har ett helt underbart utgångsläge.


Gräva i vattnet, som pappa!

Tant Giela gillar att ta av sig tratten och älskar små äventyr. Just nu är Noomi och hon väldigt synkade och en timmes promenad i lagom takt (eller lite mindre) är alldeles lagomt för båda två. Sen senaste milpromenader då Giela inte orkade hela vägen utan såg stel och trött ut, har hon bara gått kring 6km som längst.

På bilden ser man att det rinner mer ur hennes högre öga. Det är där utväxten sitter och irriterar, alltså den som ska plockas bort imorgon. I övrigt tycker jag att hon ser rätt pigg och fräsch ut vår lilla 13-åring!


Blöt och glad terrorist

Silva och Rotax fortsätter att springa ihop. Här passerar vi en hästhage nära huset  med en snygg svart häst. Silva är pigg och galen men Rotax ser aningen stel ut tycker jag. Börjar fundera om det är dags att låta någon känna igenom honom lite rejält. Nackdelen med att ta omplaceringar som inte varit ”bra nog” hos andra kan ju just vara att man lättare får hundar med lite svagheter eller småskavanker som de dragits med ett tag. Förhoppningsvis känner jag fel, eller så får vi hoppas att det är något som går att åtgärda med anpassad träning.


Fina höstfärger


BLÖTT!

Rossi, inte riktigt lika seriös som de andra i sitt dragarbete alla gånger…

Nu är i alla fall hösten här på riktigt och första frosten borde komma snart. Vi har varken haft snö eller frost ännu i Boden och lite avis är man allt på alla de som tagit kort med vitt på marken.


Rotax och Silva leker


Mina stackars kloklippare får ett hårdare liv när tassarna är lite leriga och blöta…

För nån dag sen gjorde Noomi denna kreation. Hon lade en foppatoffla på Giela och monterade loss snöret som håller fast tratten – alldeles själv! Rosetten knöt hon tydligen upp och sen monterade hon loss allting också, arbetet utfört på kanske 10 minuter?

Igår kväll fick huskisarna dragträning, Kaela och Giela en egen promenad inne i byn, och så gick jag och Noomi ut i skogen helt själva. Det händer inte ofta, för det mesta är ju nån annan hund med, men nu var vi helt ensamma lilla Nomnom och jag. När vi gick där i skogen och allt var sådär mysigt och avslappnat och lättsamt så fick jag såna flashbacks till min och Jackis tid tillsammans. Vi var ofta ute i skogen och utforskade nya stigar och platser och hittade mysiga gläntor och små bäckar. Det var lika avslappnat då, ja förstås ännu mer eftersom Jacki var vuxen och lydig.

Tidigare har jag nog inte riktigt insett vilken skillnad det är på att gå i skogen med en sån hund eller t.ex. en husky som har större aktionsradie och är mycket påhittigare. Man går hela tiden med ögon och öron i spaning och läser av hunden för att se att den inte hittat något som man själv inte hunnit se. Nu var det bara mysigt och härligt… Älskar denna lilla hund så mycket och är så glad att hon flyttat in. Tiden utan Cairn var alldeles för lång – TUR att jag tog mitt förnuft till fånga i våras och slog till!

Avslutar med en liten filmsnutt från vår promenad. Vi övade lite på inkallningar och det fungerade fint, denna gång räckte det tydligen med en liten störning för att hon skulle kalla in sig själv!