Vintern är slut =/

Nu går det ruskigt snabbt. Videon ovan visar hur det sett ut i hundgårdarna större delen av vintern. Jag skottade mittgången, kring dörrarna, de viktigaste ingångarna samt mot ytterväggarna för att ingen skulle råka rymma, men som synes hade det gått att skotta många timmar till. För bara nån enstaka vecka sen hade vi fortfarande en meter snö men nu är vi nere på under en halvmeter och det som är kvar är mjukt och lite slaskigt. Det töar verkligen otroligt snabbt när solen får värma från en klarblå himmel.

Sista slädturen tog vi i onsdags morse innan jobbet, en runda kring ängarna här i närheten och vem vet, kanske det var min sista slädtur med 6-spann? Idag fyller ju faktiskt Silva och Kaela 10 år, och Nalle och Rotax ansluter dem inom ungefär ett halvår.  Denna vinter har alla fått vara friska och pigga och mot slutet började de även vara i hyfsad kondition, så det är med lite bitterljuva känslor släden ställs undan för säsongen denna gång. Jag har fortfarande inte alls bestämt hur mitt framtida hundkörarliv ska se ut…=/

Sen senast har vi firat påsk i Blaiken och hunnit med en tur upp på vackra Gardfjället. Rent allmänt har vårvinter varit fantastiskt snörik, solig och vacker!


Silva och Xuper

Två av mina kusinbarn från Skåne var uppe på besök och huskisarna blev otroligt välgosade, dygnet runt och i alla lägen. Tror både hundar och ungdomar hade en riktigt mysig helg.

Vi har även hunnit med en tur med Veronica och Flinga och Nooki, i fina Åkerholmen. Noomi fick springa lös och var förstås överlycklig över det. Hon håller sig väldigt nära hela tiden och det var skönt att se att det fungerade så bra även med fler hundar i spannet, även om hon kände dem väldigt väl sen tidigare.

Nooki och Flinga fick gå i led eftersom vi var på deras hemmaplan, och Nooki skötte sig jättebra. Han är ju Mintus kullbror och alltså 9 år gammal, men har inte gått i led för större spann eftersom han alltid haft duktiga flockkompisar som tagit det jobbet. Första halvmilen eller mer skötte han sig exemplariskt, men sen fick han plötsligt syn på sin bror Mintu i point, snett bakom, och blev störtkär! Till slut fick vi flytta om hundarna för Nooki kunde inte springa utan ville bara gosa med Mintu, något som hans bror inte var lika imponerad av. Knaspanchisar!

Kråkan fortsätter vara världens bästa häst. Han är så otroligt go och härlig. Att köpa häst är nog bland det absolut bästa jag gjort, barnsligt kul! Idag har vi varit på en tur in mot Hollsvattnet med Berit och Anna-Lena, pigg kille som travade lite för snabbt (men helt hanterbart) men helt underbart att rida en längre sträcka där vägen varken är för hård eller för slaskig.  Just nu är ju skogen otillgänglig och gamla 97:an mest bara asfalt så i övrigt har vi mest byavägen att använda fram och åter, men här kunde vi jogga på lite längre sträckor.

Kickan och Kråkan (båda kallblodstravare) taggade varandra till en lång galoppfejd uppför en svag backe och flåsade ordentligt sen. Dock är det en evig fight mot fällande päls och skitig häst som rullat sig i bajs just nu, idag såg han hemsk ut! Huga! Hela  hästen från huvud till bakben och på båda sidorna hade gnuggat sig i spån och bajs. =(

Bifogar lite gamla bilder från lössläpp på ridplan för några veckor sen och en inomhusbild från en dag när han inte rullat sig utan bara jobbat sig lite svettig. Tjusig kille som lär sig allt mer!

 

Annonser

Dagar av själavård!

Igår gjorde vi ett primärt jordfelsprov på jobbet, ruskigt roligt och dessutom viktigt. Provet görs för att man ska kunna säkerställa att jordfelsskydden faktiskt fungerar som de ska och kopplar bort en linje om ett jordfel uppstår, alltså en ren säkerhetsfunktion egentligen. Många andra typer av skydd kan man testa ”på låtsas” och ändå vara säker på deras funktion, men riktade jordfelsskydd bör provas och denna dag testade vi dessutom ett speciellt sorts jordfel som så att säga ”kommer och går” fast väldigt snabbt. Som tur var finns hela äventyret på film, så här har ni ett par minuters elnördsporr att njuta av, hihi. =)

Imorse steg jag upp vid sju för att mata/vattna hundarna och sätta bilen på värme. Ett par timmar senare lastade jag in hundarna i bilen, men sidodörren hade frusit fast och jag fick brottas med den en stund, den behövs ju för att komma åt burarna där 6 av de 7 hundarna brukar sitta… Sen kom vi ut till startplatsen några kilometer hemifrån och då hade istället bakdörren frusit ihop helt så Xuper fick jag smuggla ut genom sidodörren och spännbanden som håller fast släden låg fastfrusna i is så det tog en stund innan vi var redo för avfärd. Jag måste helt klart tina upp min värld!


Mintu har blicken på vägen och Kaela blundar och visualiserar!

-9 grader kändes kaaallt idag, märks att man inte är van vid kylan, och jädrar vad kallt det hann bli om nästan hela kroppen trots storslädskorna (fast inte kall om fötterna förstås!), fast det var riktigt fint ute även om skoterspår förstås är roligare än små vägar. Pigga glada hundar och ren njutning för själen!


Rotax full i frost

Vanlig mössa var svinkallt idag, hög tid att välja öronlappsmössan istället eller så måste man dra upp huvan direkt! Hade helt klart underskattat kylan, dags att gräva lite djupare i garderoben inför turen imorgon.

Vi körde ungefär 8 kilometer utan att möta en enda levande själ, och jyckarna skötte sig jättefint. Det är faktiskt ganska skönt att ha ett medelålders spann, alla har rutin och vet vad de ska göra och det händer inte så himla mycket tokigt. Praktiskt den här tiden på året när man inte har så mycket bromsfäste eller ankarfäste heller.

Sen kom då den där jobbiga saken, delen av slädturen som jag alltid bävar för…huvva… å jag menar förstås stunden när man kommer tillbaka till bilen, jättekall om händerna som just idag, å så ska det selas av, spännas loss, och värst av allt – släden ska spännas fast uppe på taket med isiga spännband och värkande korvfingrar. Mmm…det går ju att förebygga med handvärmare och sånt där men…inte ska man väl behöva slösa på såna när det är -9 grader ute? ;-P

Hundarna är i alla fall söta för de är alltid lika nöjda när vi återvänder till bilen och har bråttom in för att få vila och mysa. Nästan lika kul att ha sprungit som att få springa, hihi. Nu laddar jag värme för en ridtur om en liten stund, och mer kläder behövs ju helt klart!!!

Lite film från Noomis lydnadsträning

Noomi är nu snart 7 månader och det börjar faktiskt kännas att lydnadsträningen gett lite resultat. Än så länge är vi bara på grundbitar av moment och det känns helt lagomt. Vi har ingen brådska. Däremot känns det vi gjort riktigt fint bitvis och hon är duktig och har roligt.

Vi har fokuserat på position i fritt följ och främst vänstersvängar. Högersvängarna har vi knappt övat. Att sitta fungerar också sisådär, det har vi inte riktigt fokuserat på förrän helt nyligt.

Vi har även börjat träna in ett snabbt och bra ”ligg” samt ett snabbt ”stanna”. Lite grunder för platsen har vi också gjort men det tränade vi inte idag. Nu känns det som att vi börjar komma till de roliga bitarna i träningen. Första månaderna av lydnadsträning med valp är ju rätt traggliga kan jag tycka. Nu börjar vi kunna peta lite mer i detaljer och ha lite fler olika delar att träna på och det är skoj för oss båda!

 

Tant lossar päls

Tant har börjat släppa sin fina päls och snart kommer hon att se ut som en liten naken råtta. Med åldern har muskelmassan minskat rejält och när underullen åker av (tror att jag lite förvirrat pratade om täckhår i filmen) så blir det inte så mycket tant kvar. Giela är inte speciellt långhårig men hon har tät huskypäls och när hon fäller så är det en hel del ull som ska bort. Blir några veckor med ett vitt luddigt hem framför oss och jag tror nästan att jag ska ut och leta upp en karda i bilen…kanske imorgon?

Noomi träffar sina 7 huskykompisar för första gången

Igår kom dagen D. Dagen jag skjutit upp och inte haft bråttom med. Nu kom den helt av sig själv och utan att jag planerat den. Igår när vi skulle dragträna stängde jag in Noomi med husse i vardagsrummet bakom ett kompostgaller och gick sen ut för att hämta in resten av huskygänget. Jag glömde dock att berätta detta för husse…

När jag ett par minuter senare öppnade dörren med 6 huskies i koppel så stor en jätteglad Noomi innanför dörren och hälsade oss välkomna. Alla hennes bästisar på en gång!!! Husse hade gått på toa och självklart släppt ut Noomi också. Alla kändes lugna och situtationen var bra så jag släppte lösa hundarna en efter en och lät dem umgås tillsammans i 5-10 minuter under uppsikt.

Som synes så surnar Kaela till en del och det är inte så konstigt. Hon och Noomi har ju varit inne tillsammans en hel del efter Kaelas magoperation, och då tyckte nog Kaela att Noomi kunde vara rätt jobbig ibland. Därför tar hon i lite extra för att se till att hon faktiskt får vara ifred och nu lyssnade ju Noomi till slut.

I ett sånt här läge vill jag själv låta hundarna sköta så mycket som möjligt på egen hand. Att Noomi är jobbig är ju ett faktum. Att springa runt och hindra henne hela tiden känns lite dumt för då får jag inte göra annat. Bättre då att de andra får en chans att säga ifrån under kontrollerade former och att de själva kan kommunicera vad de vill så långt som det är möjligt så att alla lär känna varandra och jag kan få en känsla av hur de faktiskt fungerar tillsammans. När hon trakasserar Rossi så går jag gärna in och styr lite för Rossi tycker att Noomi är lite läskigt och jag tycker inte att hon ska behöva handskas med det fullt ut ännu.

Så, nu är det gjort! Alla åtta har träffats och allt gick bra. Därmed inte sagt att de får vara tillsammans när som helst i framtiden heller, men detta kändes i alla fall som en bra grund. Förutom den stora fördelen att bajset fryser på vintern så är ju även hundarna rena om tassarna så det är enklare att ta in hela gänget lite snabbt och låta dem träffas.

Att ge en hund medicin är busenkelt

I alla fall så länge hunden heter Kaela. Så här gör man när man ger henne sin morgon- eller kvällsrimadyl. Detta är alltså inte tuggtabletter med god smak utan de vanliga små vita sakerna…gissningsvis inte så goda!

Efter en heldag i hundarnas tecken som får vänta med att återberättas till imorgon, så är det nu hög tid att sova. Avslutar med en bild från kvällens middag. Månen lyser underbart vackert på oss och snön och hundarna verkade riktigt nöjda.

Kloklipparkväll i huset

Idag var det dags att ta in hela gänget för lite mer ingående kloklippning och genomgång. Hundarna fick söka godis medan jag diskade och sen fick alla sina klor klippta lite mer seriöst. Ute i hundgårdarna har man ju inte lika bra ljus så det blir lite ”grövre” klippning och inte samma möjligheter till finlir.


Rotax vill alltid vara först!


Rossi


Godissök

Alla fick även tandkontroll (allt fint efter alla älgben som säsongen erbjuder), lite massage och vägning. Visade sig att jag äger 163,8kg hund fördelat enligt följande:

Noomi: 6,3kg
Giela: 16,1kg
Rossi: 24,6kg
Silva: 20,8kg
Kaela: 20kg
Mintu: 26,6kg
Nalle: 23,9kg
Rotax: 25,5kg

Mintu är lite väl rund medan Silva och Kaela är en pytteaning i överhull, men de andra känns rätt lagom. Mest förvånad över att Mintu väger så pass mycker mer än Nalle för Nalle ser grov ut, men det är nog mycket ”fluff” helt enkelt.

Noomi fick spendera kvällen med husse i soffan bakom ett kompostgaller. Efter att vi varit ute och kissat fick hon faktiskt gå rakt in i huskyflocken när vi kom in, ja alltså alla huskisarna var i hallen i alla fall, men när de såg henne backade de flesta lite lagom direkt. Valpar är jobbiga! Rossi var lite ”knäpp” som hon kan vara men med lite kommendering så var det ingen fara. Övriga hundar kom fram och nosade och sa ”hej” och Noomi sprätte runt i sitt koppel och försökte gräva sig fram till alla sina bästisar fast matte var tråkig och tyckte att hon hörde hemma nära mina fötter. Nåja, kändes lugnt och sansat enligt alla utom Rossi. Steget därifrån till att vara lös i gruppen är dock fortfarande rätt stort.

Noomi är väldigt artig och duktig med hundar hon inte känner, men hon verkar ha bestämt sig för att våra hundar är bästisar allihopa och då hälsar hon superintensivt utan hämningar, något som kanske inte alla riktigt uppskattar…

Annars har jag ägnat kvällen åt ett intressant jobbrelaterat samtal som absolut ska följas upp. Spännande att se vilka erbjudanden som poppar upp och vilka möjligheter som finns.