Ruskigt snabba lilla hund

Ett par stycken har hört av sig och varit lite nyfikna på mitt hus så här kommer en liten rundvandring där inne. Lite kul är det ju faktiskt att spara som tidsdokument också, hur huset ser ut efter min första sommar och vinter där på egen hand, mitt alldeles egna lilla hem som jag trivs så himla bra i.

Vanliga ingången ser ut så här – och leder in i hallen där Noomi gärna hälsar alla välkomna…

Svängar man vänster där kommer man in i vardagsrummet:

Hallen, dörren och vardagsrummet sett från andra hållet. Går man ut genom den öppna dörren till höger kommer man ut i en inglasning.

Om man istället svänger höger kommer man in i köket:

Sen finns ett sovrum, ett gästrum, badrum förstås, tvättrum med dusch och bastu och så en fd. liten toalett som ska renoveras nån gång när jag har en hög med pengar som jag inte behöver till nåt roligt, hihi.

Inglasningen utifrån, och så en titt ner mot hängmattan och älven. En rundtur helt utan uthus och hundgårdar och hundhus blev det denna gång, men just hundarnas boende får ju ändå vara med nästan varje dag på nåt sätt.

Imorse gav jag hundarna den allra sista hundmaten och det var inte förrän jag hämtat Noomi och var på väg hem som jag kom på att jag glömt köpa mer! Mmm… tur att man har en frys full med ben och kött i olika typer, och hundarna fick fisk till middag, en halv sik var till de stora.

Roligt att få använda yxan liten igen. Träffsäkerheten sitter kvar hyfsat bra även om jag inte behövt hugga sönder fruset färskfoder på över ett år nu. Vissa av mina hundar älskar frusen fisk, andra är lite tveksamma och funderar lite. Silva t.ex. är lite ”fin i kanten” ibland.

Agilitybanan kom upp ikväll igen efter gräsklippningen i förrgår och nu satte jag ut ett hinder till och en tunnel till. Tanken var en bana där vi kan träna på raksträckor men även framförbyten och lite enklare hinderkombinationer, och att jobba från båda håll förstås.

Kvällens nyhet blev framförbyten och i början swishade lilla hunden förbi mig helt utan att förstå att hon skulle byta riktning, men snart fick vi in förståelse för sväng+sidbyte, och ännu en gång imponerade lilla fjant med otrolig kämpaglöd samt ruskig fart. Jag har ju tränat agility med många olika hundar genom åren, men ingen av dem har ju varit något vidunder av fart. Alls. De flesta har istället varit rätt lugna och väldigt lätta att ”hinna med” på så sätt. Lite sådär oförutsägbart husky-motiverade, dvs. jättekul ibland och bara flummigt ibland, men risken att inte hinna med har liksom aldrig funnits. Istället har man behövt vara väldigt tydlig och rolig för att de ska bli rätt och för att de ska vilja fortsätta.

Jag insåg snabbt nu ikväll att Noomi kommer att ge mig helt nya utmaningar. Hon är riktigt snabb så vi kommer att behöva nöta mycket mer grunder så att hon kan jobba mer självständigt och på lite avstånd, och så måste jag bli snabbare och smartare i min handling. Fy tusan så roligt det är att träna med en hund som bara vill, vill VILL! =)

Avslutar med en film från vår raksträcka. Tror jag behöver en till kurs. Hihi.

Rastgårdskväll

Igår kväll när jag gick ut på gården för att låta Noomi kvällskissa så såg jag stjärnorna för första gången sen i våras. Ja det är första gången jag tänkt på det i alla fall, tidigare har jag nog antingen gått isäng för tidigt, eller så har det varit mulet… men nu lyste de helt klart där uppe! Alldeles underbart! Ett kärt återseende som bär så mycket längtan och framtid med sig! Här uppe i norr ser man ju faktiskt aldrig till stjärnorna under ett par månader på sommaren, och på nåt sätt är det lika härligt att ha ljuset där om nätterna, som att se mörkret återvända sen igen.

Imorse låg dimman tät ännu en gång, och skogen i rastgården var mysigt mystisk.

Ikväll har vi hängt i rastgården alla åtta, kloklippning, borstning, lek och mys. Rotax, Nalle och Rossi fäller ju drivor just nu, och Mintu, Silva och Kaela är lite tofsiga också. En snabb koll avslöjade också att Nalle är i lagom form med övriga faktiskt hunnit bli lite småtjocka under sommaren…hihi…nåja, om en draghund nån gång ska vara lite tjock så är det ju nu, när fysträningen snart ska börja och muskler ska byggas!

Noomi sökte ivrigt efter kottar och pinnar som jag kastade iväg, och ibland ville även Silva och Nalle vara med. Spana in Silvas blick! VILL HA PINNEN!

Mintu passade på att hitta ett ben i bajstunnan…bläää… man kan ju tycka att man inte borde vilja äta nåt som legat i ens eget bajs nån dag, men det är tydligen inte så noga. Vips hördes benkras från en av kojorna och där inne låg Mintu med ett älgrevben och tuggade glatt (å nä, förutom att han är lite tjock hade han faktiskt nyss fått middag också och var INTE utsvulten!).

Sista biten lämnade han och den tog Silva, efter att under en lååång stund försökt smyga sig dit trots att jag strängt förbjudit henne att gå nära. Både Kaela och Nalle var lite nyfikna, men samtidigt lite artiga när de befann sig precis sådär i närheten. Hundar säger ju enormt mycket till varandra med kroppspråk och blickar.

Kaela har ju ofta kallats ”supertjuven” och hon har en otrolig förmåga att få komma nära de andras godbitar, oavsett vem det är eller vad godbiten är. Så här nära Silva och ett ben går ingen annan i första taget, men för Kaela var det inga problem. Som synes på Silvas kroppsspråk är hon inte helt avslappnad, men ändå, inga morrningar eller surheter heller.

Mintu bjöd på ännu en galen blick och när jag ser hans blå ögon uppspärrade och lite tokiga, så tänker jag förstås direkt på slädkörning och härliga äventyr. Min kloka duktiga ledarhund, det ska bli kul att börja vår andra säsong här i byn och jag hoppas verkligen på en lång och rejäl vinter så att vi hinner utforska ordentligt.

Päls ja, hann borsta bort ett par hundar ungefär…

Slutligen dags att återvända från skogsäventyren och gå isäng för ikväll. Rastgården har nu varit i drift i ungefär ett år, och slitaget har redan varit hårt. Stora delar av undervegetationen har försvunnit och några rejäla hål har de hunnit gräva. Om ännu ett år kanske rastgården börjar likna en öken?

Avslutar med kvällens vätskepaus, minst går först! Skönt med en mysig kväll med hundarna i all enkelhet, inga måsten eller tider att passa, och en titt på väderleksprognosen ser lovande ut inför stundande höstträningen. Kommer regelbundet på mig själv med att sitta och fundera över möjliga träningsvägar i närheten, både för cykel och sen de första slädturerna förstås… =)

180 mm!

Sommaren fortsätter! Igår lämnade jag igen de sista lånehundarna så nu är det bara jag, Noomi, och de sex huskisarna ett tag framöver. Nån gång under september utökas ju flocken med en husky till, och det ska bli så jäkla kul och spännande!

Igår kväll jäktade jag hem från jobbet för att hinna fota lite insekter i den vackra viken av Luleälven, som ligger några hundra meter från mitt hus. Tyvärr låg den i skugga redan 17.00, så istället gick Noomi och jag ner till älven så att hon fick bada. Jädrar vad hon simmar och vilken fin teknik hon börjar ha!

Pinne måste räddas!

Lillskägget älskar verkligen vatten och blir allt tuffare. Stenkanten mot älven är lite brant här så första gångerna tvekade hon lite när hon gick i, men snart kastade hon sig tasslöst och vattnet stänkte åt alla håll.

Noomi hämtade inte bara pinnar utan även massor med sjöväxter av olika typer, hihi. Ibland med munnen och ibland med kroppen.

Rejält med simträning blev det i alla fall, och jag kan inte låta bli att imponeras av hur tuff och outtröttlig den lilla hunden ändå är. När man simmar och hämtar pinnar och sen lämnar dem på land blir det ju små naturliga pauser, och det är ju bra det, men ändå, jag väntade mig att hon skulle bli lite trött faktiskt för vi höll på en bra stund, men ännu en gång bevisade hon att en terrier är en terrier. Känna sig trött gör man först när det roliga är över!

Sländor och andra roliga djur hade redan dragit sig undan den kvällen, men en söt spindel fångade jag i alla fall medan Noomi satt fast i ett träd just bredvid och tyckte att livet var urtråkigt!

Morgondagg mot röd husvägg

Förutom att det varit jättefint macroväder senaste veckan har jag fått låna ett 180 mm macroobjektiv av en kär vän, och det är ruskigt kul men samtidigt utmanande och klurigt! Att man kommer så mycket närmare betyder ju att det blir svårt ibland att hitta det man vill fotografera, eller fokusera rätt, speciellt med rörliga mål förstås.

Idag tog jag kortdag efter en flummig dag på jobbet, där jag glömde både matlåda och att ladda batterierna till kameran, men det är ju i såna stunder som det är fantastiskt med riktiga vänner som ställer upp! =) Vips var jag mätt å glad, och kunde åka ut mot viken nån timme tidigare med ett fräscht batteri i packningen. Nya objektivet var riktigt klurigt när man är ovan, enkelt med stillasittande små kompisar ju, men att fota trollsländor i farten kändes först nästan omöjligt på första försöket.

Sen fastnade faktiskt ett par trollsländor mitt i flykten, eller rättare sagt, när de stod still nån enstaka sekund och jag hade turen (jo det var nog en hel del tur) att hitta sländan och hinna göra nån slags slag med fokuset, så här kommer en liten hög med kvällens macrobilder och sländor i olika modeller och storlekar! Inga stjärnskott men själv blev jag riktigt nöjd med tanke på hur svårt det kändes i början att hantera brännvidden. Jättekul – men svårt helt enkelt! Å med mer övning kan det ju bara bli bättre!

Mmm…den sista fick vara med bara för att den trots allt blev hyfsat skarp även om bilden i sig var rätt tråkigt minst sagt, men denna vackra trollslända kom flygande precis när första batteriet nästan var slut och cirklade sen runt mig och visade upp sig medan jag febrilt försökte fånga den. Oj vad många tomma bilder, eller bilder med ett suddigt blått streck, som jag fick, så mitt i allt kändes denna värdig en plats i bloggen!

Mitt i all värme har tankarna å hundarnas höstträning förstått tryckts undan. Jag trodde ju att vi redan skulle ha smygstartat men smygstarten byttes mot svettig sommar. Nu ska vädret snart börja slå om och det ska bli så himla kul att få sela ut dem snart för några första små cykelturer – längtar massor! Det ska också bli riktigt kul att få lite känsla för vilken startform hundarna har nu efter en sommar i rastgården med daglig rörelse lösa i terräng med allt det innebär av balans och grundstyrka i kroppen. Kondition har de inte, men jag gissar att deras kroppar ändå inte är helt otränade trots att vi haft en lugn sommar, och jag vet ju redan nu hur otroligt glada de kommer att bli när jag selar på dem. Det räcker med att jag tar ut cykeln ur garaget för att de ska börja skutta av glädje, hihi.

En sista liten sommarsemester

Långhelg blev en sista liten semester och istället för att planera höstträning för hundarna har det handlat om att slöa i värmen, över 25 grader i skuggan i stort sett varenda dag och eftersom värmen hållit i sig ett bra tag känns det nästan som att sommaren som blev kom just i slutet av augusti. Praktiskt att kunna vara lite ledig när det passar då! Hängmattorna är verkligen helt underbara, superbra små enkla investeringar (i alla fall när man har träd i överflöd), och några timmar i sol och bris med Sagan om ringen har det faktiskt blivit i helgen. Helt enkelt ”göra ingenting” faktiskt! Bara vara ledig!

Mamma och pappa är på besök och igår åkte vi upp till släkten i Sörbyn på besök. Deras gamla finnspets Molly hade nu blivit en otroligt söt gammal tant, och hon påminner på många sätt om Giela. Gamla spetstanter får kanske en lite speciell uppsyn? Otroligt gullig är hon i alla fall, och hon verkar ha ett riktigt skönt pensionärsliv.

På kvällen tänkte vi äta ute men struntade i att boka bord eftersom det är helgen innan löning å allt. Solen gjorde dock sitt gissar jag, för varenda restaurang i stan verkade vara knökfull! Vi landade på Allstar och jag frossade i skaldjur tillsammans med pappsen.

‘

Värmen har gjort att hundarna mest slappat och vilat sig, speciellt mitt på dagen förstås, så idag smet jag iväg till mina grannar och firade en nybliven 43-åring med tårta och trevligt sällskap. Vi hann även prata lite om gamla tider och jag fick med mig lite mer kunskap om hur byn här sett ut tidigare och lite anekdoter om de som bodde här förr – roligt!

På vägen hem passerade jag min granne och fick med mig lite ärtskidor rakt från landet, så himla gulligt, samt lite tips om blåbärsställen och hallonsnår. Mamma och pappa var nämligen här med BLÅBÄR som största mål under helgen. Själv har jag plockat det jag behöver och det får räcka så. 😉

Lite nytta har jag i alla fall gjort under ledigheten. Förutom att vara hundvakt (vilket tar slut imorgon för denna gång) har jag smetat lite vitfärg i hundhuset och äntligen kan jag säga att alla väggar och hela taket är målat! Några snickeridetaljer som ännu inte är på plats ska målas senare, men i grunden är det klart! Vitt vitt vitt! Nu ska bara elen dras om och sen kan allt få hamna i ordning igen där inne… det blir superbra! Blir skönt när kaoset blir struktur igen.

Mintu uppe på kojan, och så är Nalle på väg in genom luckan där under. Avslutar med en krambild på Mintu, min supergosige kille, och efter lite koll hade jag faktiskt bara lite vit färg i håret, inte alls så mycket med tanke på att just jag målat just tak, hihi.

Ben åker hem imorgon, och förutom att han rent fysiskt är en stor hund så lämnar han alltid lite tomrum efter sig. Han är en riktigt härlig karaktär och en rolig kompis! Nu kallar snart sängen och semestern är slut för denna gång, och jag kommer att sova extra gott med vetskapen att långbänken ”måla hundhuset” äntligen tagit slut. Äntligen. Hihi.

Trollsländor!

Imorse vaknade jag av att hundarna där ute småskällde och levde om. När jag tittade ut stod Brasse i hörnet mot Rotax hundgård och skällde lite till och från. När jag sen masat mig upp och det var dags för frukost förstod jag varför, Rotax måste ha hittat en sork eller nåt annat kul under ena trallgolvet för trots att det egentligen sitter lite fastkilat hade han flyttat det och grävt en massa små gropar. Brasse ville nog bara heja på  lite, hihi! Mina hundgårdar är helt enkelt hyfsat rymningssäkra, men bara för hundar som inte kämpar för att komma ut, eller har alldeles för mycket tid på sig.

Idag hämtade jag upp Ben som ska bo här några dagar, så nu är det hundvaktarhelg igen! Köpte även färg till hundhuset men vaknade med tväront i ländryggen imorse så statiskt jobb i form av ”måla tak” kändes lite dumt. Istället fick jag besök av en superfin vän som hjälpte mig göra inbrott i mitt ena uthus, gästrummet som jag inte fått någon nyckel till, och vi lyckades knacka ut sprintarna till fönstret hyfsat enkelt. När det väl var öppet kunde jag förstås inte låta bli att städa ur samt bära in sängen och möblerna som ska vara där. Mmm…blommigt å färgglatt å lite som det är, men så får det vara just nu och det känns skönt att ha tillgång till rummet i alla fall! Det innebär dessutom att förrådet närmast huset är helt tömt nu – där ska jag ha agilityhinder nu har jag tänkt!

Jättevarmt även idag, en riktig sommardag på alla sätt, och då passade det ju fint med lite macrofoto. Förmodligen bättre för en ond rygg än att bära möbler kanske…hmm… Började med lite vattendroppar ute i inglasningen:

Sen tog jag cykeln bort till en liten vik av Luleälven som jag tittat på tidigare, där jag tänkte att det skulle kunna finnas trollsländor att fotografera. Det jag hittade överträffade alla mina förväntningar, som mest var det nog 5-6 stycken som cirklade runt och visade upp sig, väldigt vackra insekter! Det var så många trollsländor att 95% av bilderna blev just trollsländor, men lite annat kom också med, t.ex. en pyyyytteliten groda och en liten slända!

Sen alla söta trollsländor, som faktiskt samarbetade rätt bra idag! Mina klart bäst trollsländebilder nånsin, vilket förstås kändes extra roligt! De kom nära och var ofta väldigt oblyga, men det svåra är ju att hinna med och hinna fokusera rätt. Hittade även en vacker vän som satt alldeles stilla i flera minuter…! =)

Sen åkte jag bort till stallet i byn för att höra om det fortfarande finns chans att få rida där. Hon som visste mest om hästarna var inte hemma, men jag fick träffa ännu en fantastisk bybo och ännu en gång åka hem med ett leende och en tanke om hur många härliga människor som bor här. Det slutade med att parabolen jag har på taket, och ska plocka ner, kanske ska få vara med som test i ett Sida-projekt för att kunna värma mat med solenergi, supersmart ju!

Kvällen avslutades med bad i älven, svalt i vattnet men vad gör det när luften är så varm. Superhärligt! Noomi fick vara hemma och hålla Ben sällskap, men jag hoppas att hon ska hinna bada lite under helgen hon med. I värmen blev det bara korta promenader för dem och lite kvällslek i rastgården för huskisarna.

Kvällsagility med Noomi – kan nu skicka henne på tunneln även stående på sidan eller ett par hinder framåt när jag står kvar bakom. Blir att nöta mer sånt så att det sitter till 100%! Så jäkla skoj, och det är så enkelt och roligt att ha agilityhinder stående hemma. Lätt att klämma in 5-10 minuters träning när som helst, och många såna korta pass ger ju så otroligt mycket.

Imorgon kommer mamma och pappa och det ryktas om att målning av vitt på uthus står på schemat. Förhoppningsvis med en pigg rygg så att målningen i hundhuset ääääntligen kan göras klar. Natti-natti!

Kvällsagility

Hösten ligger runt hörnet, även om vi har riktigt rejäl sommarvärme nu med 23 grader även 19.30! Med mörkret kommer ju nyttan av att tända ljus och lampor och en ny vardagsrumslampa har fått flytta in. Älskar de små träden och det silvriga på nåt sätt. =)

Extrahunden Brasse har flyttat in nu och han sköter sig jättefint. Han älskar att springa runt i rastgården och ser väldigt rolig ut när han ”älgar” fram över stock och sten med sina långa ben.

Sen såg han rolig ut när han åt middag också, i alla fall med det här perspektivet. Jätteskönt att kunna gå runt i rastgården på kvällen i bara linne i alla fall, och njuta av sommarkvällen. Lite extra skönt är det eftersom jag har semester i två dagar nu och har en långhelg att se fram emot också! Tänk att jag hade börjat planera höstträningen nu å hade gett upp på sommarvärmen, eller snarare tänkt att risken för mer värme var väldigt liten, å så vips verkar vi få många dagar i sträck med kring 25 grader i skuggan!

Nalle och Mintu

Noomi å jag körde lite agility sen när huskisarna å Brasse fått rastning och mat, och hon är himla rolig den lilla token! Grundlydnaden börjar ju faktiskt sitta hyfsat bra och det är ju väldigt praktiskt nu. Sen börjar hon ha lite sug mot speciellt tunneln och kan ta den i lite olika vinklar. Vi kör nu med två hopphinder och en rak tunnel, för att kunna bygga lite säkerhet och redan nu lära henne att kunna jobba lite självständigt. Å nog skrattade jag gott när hon satt i fotposition vid min sida i starten å plötsligt tjuvstartade innan jag ens hunnit flytta mig – sprang rakt fram och tog både hindren och tunneln helt perfekt medan jag stod kvar å fnissade. Grundlydnad borta – men hindersug och självständigt arbete jo! Jag tror faktiskt att hon kan bli riktigt duktig och hon far så himla kul! Så himla roligt det är att jobba med en hund som VILL och VÅGAR!

Nåja, tycker hon gjort stora framsteg bara sen förra gången vi tränade. Betydligt säkrare på hindren och missförstånden mellan oss blir färre. Så jäkla skoj! Sen är hon ju sjukt söt varje gång hon kommer rusande med leksaken och bara lyser av lycka å vill få kampa en stund.

Ja, livet med en terrier är faktiskt helt underbart på så många sätt. Även om jag älskar mina huskies och livet med draghundar och allt magiskt vi delar så är kärleken till ett litet skägg något speciellt. Hon kryper liksom verkligen in under skinnet på en med sin självsäkra lilla uppenbarelse, till bredden fylld av både kärlek, vilja, mod och stolthet. Det är en kärlek och respekt man får förtjäna, inget att ta för givet, men när man väl fått den så har man en otroligt lojal liten vän att lita på i vått och torrt.

Andra sidan älven

Yey åka båt! Emma och jag tog båten ut till en ö precis på andra sidan älven för att söka lite blåbär, och en glad liten Noomi var med och satt i mitt knä. Duktiga lilla fjant! Hon höll sig nära hela tiden och pysslade på bland blåbärsris och skvattram med vi plocka och slogs mot myggen. Jädrar vad många de små rackarna var! Dessutom hittade vi en otroligt vacker stor korsspindel, och så tog Emma en så söt bild på mig och Noomi när jag lyfte henne för att hon skulle få se omgivningarna lite. När hon skuttar runt i skvattram som når mig till knäna så kan hon ju knappast se speciellt långt så hon gillar att få komma upp lite, men att inte se bekommer henne förstås inte direkt, hon hoppar runt ändå med outsinlig energi som vanligt.

Hade ingen hink hemma så jag plockade i en PET-flaska. Enkelt och så slipper man ju lite barr och skräp, men… bären var ju lätt bökiga att få ut när det var dags att rensa…hmm… Nåja, när vi kom tillbaka till rätt sida älven var det fruktansvärt varmt! Vi kastade kläderna och kastade oss i älven, och Noomi simmade runt som en liten utter! Hon börjar ha riktigt bra teknik och simmar med huvudet ganska högt för att kunna se pinnar och annat. Hon hämtade pinnar, sjögräs och försökte en gång att apportera sin egen svans samt ankaret som Arnold kastade i vattnet, hihi, men nu är det verkligen sant på riktigt – den där hunden har verkligen börjat älska att vara i vattnet på riktigt! För mig var det…som synes kallt! Men jätteskönt ändå!

Mina fina grannar bjöd på hamburgare å en drink å trevligt sällskap och jädrar så varmt det var där nere vid stranden idag. Riktigt sommarvarmt på riktigt å första badet följdes av ett till! Noomi fick även träffa deras gråhundskorsning Arwen lite mer på riktigt för första gången, och det gick väldigt bra. Arwen kan vara lite sur mot andra tikar men Noomi verkade vara helt OK, nästan lite rolig ibland till och med? Noomi hade nog simmat hela tiden om jag inte kopplat henne medan vi åt, men lite trött var hon faktiskt…

När jag gick hem såg jag att världens snällaste Stefan varit förbi och jämnat till ytan där jag tänkt göra agilityplan! Underbart! Nu ska den bara hägnas in och bli lite gräsig igen, och till nästa år kommer den nog att bli helt perfekt! =) Nu är jag faktiskt helt färdig, mentalt, fysiskt och även myggbettsmässigt, så det blir riktigt skönt att få sova. Noomi verkar faktiskt rätt nöjd med helgen hon med, mitt älskade lilla Lillskägg, dags att ladda om för måndag efter en kanonhelg!

Vitt

I torsdags blev det mer utsättning på jobbet och denna gång längst upp i Storklintenbacken, fint där uppe! Trots att jag bor väldigt nära har jag faktiskt aldrig varit där uppe förr. Kanske dags att rasta telisarna där nästa vinter? Fast…det såg lite väl brant ut när skidorna faktiskt inte varit framme på över 13 år…

I lördags gick Noomi och jag ut och plockade blåbär med vår granne Anna. Noomi rusade runt och bjöd på bus och Anna beskrev henne så bra ”Noomi – du är så…plötslig!”. =) Tyckte det stämmer rätt bra faktiskt. Plötsligt är hon är, plötsligt är hon där, plötsligt har hon hämtat nåt å plötsligt hånglar hon upp nån!

Vi hittade nåt slags gryt ute på ett hygge å har man då en ”grythund” så skickar man förstås ner den för att kolla läget. Det fanns inga spår omkring ingången så den var nog helt oanvänd, men Noomi ville förstås kolla läget och blev lite sandig på köpet.

En superfin sommardag och gott om fina blåbär, ja det verkar ju faktiskt som om sommaren är på väg att komma nu på riktigt? Jättenöjd över Noomi i alla fall, hon skötte sig jättefint och höll sig nära trots att vi var rätt tråkiga och stod mycket stilla förstås.

På kvällen åkte vi till Luleå för att hälsa på Anette och David. Nu körde jag rätt på vägen dit, men på vägen hem skjutsade jag en kille till Hertsön och med vägbyggen å annat ville det sig inte bättre att jag först var på väg mot Björsbyn och sen Hertsön igen, hihi. Lättare att hålla sig hemma i byn, hihi. Noomi skötte sig fint kring småbarn och katter men fick sitta kopplad för att inte störa nån, nyttig träning för lilla tjejen att besöka stan ibland.

Idag har jag målat mer i hundhuset, men nu är färgen slut och måste fyllas på innan det kan bli klart. Jädrar vilken långbänk detta blivit, men å andra sidan har jag ju tagit mig tiden att göra mycket annat roligt under tiden också, å egentligen är det ju inte panik/brådska heller även om det förstås alltid är skönt att göra klart. Under tiden låg hundarna ute och tuggade på ben. Min hjärna fick en liten blackout när jag insåg att det faktiskt bara är 7 hundar nu, dvs. 4 på stake-out och bara 3 i hundgårdarna helt plötsligt! Konstigt! Jag tyckte flera gånger att nån saknades!

Noomi fick en egen hundgård och ett älgrevben. Lilla hunden satt dock bara helt tyst i ett hörn och tittade på saker. Revbenet struntade hon helt i. Kanske hon var lite nyvaken? Hihi

Efter lite rastgårdsmys där även Noomi var med ska jag nu ut göra som Kaela och locka mer blåbär! =)

Det bär iväg igen…

Idag på jobbet följde jag med vår utsättare Bosse för att se hur arbetet med att sätta ut kabel egentligen går till. Det man gör är alltså att markera på marken var vi har kablar nergrävda, med hjälp av en utrustning som skickar ut en signal på kabeln och en sökare som hittar signalen så att man kan markera med sprayfärg. Fränt! Det går tydligen ruskigt bra med ett par kopparpinnar också bara man vet vad man gör, ja det mänskliga sinnet kan nog göra en massa mer än vi tror helt enkelt.

När sen en gullig kollega kom in och kastade en glass på mig så var lyckan förstås gjord! =)

Värre var det med nycklarna idag. Tappade en kompis nyckel på en gräsmatta en stund under eftermiddagen, fick med mig en nyckel som nog skulle kunna låsa upp mitt uthus men den passade ej, och märkte just där efter, när jag stod hemma vid dörren med två matkassar, att jag lämnat husnycklarna och taggen till jobbet på kontoret… så istället för löptur blev det 6 mil till i bil men som tur var kunde jag komma in, middagen blev en snabbis på Max, men så ringde min granne Anna och undrade om jag ville följa på hundpromenad och vips blev ju allt helt rätt ändå! Hade jag varit mitt ute på löptur redan så kanske jag hade passat promenaden och missat något himla trevligt! =)

Vi tog bara med oss Noomi och labradoren Marve och såg gick vi på lite små vägar och stigar jag aldrig utforskat förr – jättemysigt! Skönt väder ute och nästan inga mygg, men massvis med blåbär! Vi åt och så fick jag hjälp att fylla en bajspåse (oanvänd alltså) att ta med hem. Noomi var stundtals superduktig idag och lyssnade exemplariskt, andra stunder virrade hon runt mer än önskvärt, men det hjälper förstås inte när matte tappar huvudet totalt och bara ser blåbär och glömmer allt runtom nån minut ibland. Det är väl så helt enkelt, att när man hittar bär, vare sig de tär hallon, jordgubbar, smultron eller blåbär, så riskerar ens planer att förskjutas eller ändras lite sådär lagomt och huvudet tappar lite kontakten med verkligheten… =)

På vägen hem gick vi förbi en stuga nere vid älven där det finns ”tama” Idar som gärna ville äta lite hundmat, superfina! Helt klart en plats att återvända till nån kväll med mer mat och så en bättre kamera för alldeles bredvid går en liten å där det säkert finns en massa roliga insekter att jaga rätt på också.

Nåja, lilla Noomi får ändå klart godkänt på kvällens äventyr och det är fantastiskt roligt att se henne studsa fram över stock och sten med sina små ben, inga hinder är för höga eller jobbiga, man studsar tills man kommit dit man ska helt enkelt och det där med att känna efter om man är trött… det gör man förstås först när man kommit hem!

Avslutade kvällen med färska blåbär med mjölk – mums, å så lite bloggpyssel ju. Diska ska jag också göra, å mata huskisarna, men sen är det zzzz…. å det ser ut som om Noomi sover gott redan nu.

Pånyttfödd typ!

Idag på jobbet gjorde jag nåt jag inte gjort på länge, körde igång min Depeche Mode-playlist på Spotify, alla album och en massa B-sidor och remixar och låtar jag älskar innerligt. Depeche Mode har varit mitt absoluta favoritband sen jag var 16 år gammal, men trots det finns knappt några låtar av dem på min vanliga playlist, de är lite för speciella för mig på nåt sätt, så idag blev det istället riktig frossa! Måste förstås fira det med några låtar även här:

Kvällen spenderade Noomi å jag ute på Brukshundklubben med agility i regnet med Marika och hennes hundar. Therese som vi tränade en hel del ihop med tidigare var också där och Noomi och jag fick en massa bra tips. Superkul! Delar av förra sommaren blev ju nåt slags hundträningsvacum med analkande separation och allt, så med tanke på att Noomi snart är 2,5 år har vi verkligen inte hunnit långt i agilityn, inte ens tränat alla hinder! Dessutom utvecklas sporten så mycket och jag känner att mycket av det jag nötte in för 10 och 20 år sen är stenålderstänk idag, hihi.

Kvällens träning var dock ett härligt uppvaknande, en påminnelse om hur otroligt roligt det faktiskt är, och Noomi var supertaggad, jätteroligt att se henne! Ikväll klickade det verkligen till hos henne och även under pauserna ville hon bara MER! Hon har fart och vilja redan nu så nu gäller det bara att matte gör nåt av det, nöter mer grundfärdigheter och framför avsätter tid för att träna regelbundet! Blöta – men glada – tjejer helt enkelt!

Kvällen gick snabbt och när jag kom hem hade det redan börjat skymma. Huskisarna rusade ut i rastgården förstås och Nalle och Mintu smet iväg på toa tillsammans. =)

Hmm… hade ju tänkt hinna dammsuga, och borde verkligen diska, men istället blev det en sista bit morotskaka och lite snabbt fika i soffan och jag somnar med ett leende efter en fin kväll med fina vänner. =) Damm och disk finns ju kvar till imorgon, men agility i regn med halkiga skor och ivrigt Lillskägg – det var just ikväll!