Superslött!

Oj vad det snöat i veckan! I Rågraven har det vräkt ner men ändå inom rimliga gränser. Närmare kusten däremot har det snöat helt tokigt mycket. I torsdags hade vi lite fest på jobbet på kvällen och eftersom jag var nykter (förstås, så blir det ju när man bor åt helt fel håll) fick jag åka ut på lite jouruppdag med en kollega för elnätet får förstås problem när det kommer så mycket snö på så kort tid. Så här mycket snö var det på parkeringen till ett av våra ställverk, en parkering som plogas regelbundet. In kom vi med vår 4WD, men när vi skulle ut hade hela bilen hängt sig på underredet så vi fick skotta och knuffa lite. En riktigt rolig kväll i alla fall!

Trodde knappt att jag skulle ta mig hem till Rågraven där efter midnatt men det gick ju hur bra som helst! Ju närmare hemma jag kom, desto bättre var det plogat! =)

Vips var veckan slut, en rolig och omväxlande vecka och som vanligt är jag så tacksam för att jag har världens bästa jobb – världens roligaste och med de bästa kollegorna. Sen kom jag hem och började känna att det kittlade i halsen, och det var inte bara en Läkerol som fastnat på fredagens sista möte utan en förkylning…blä! Nåja, den verkar ju ha sprungit runt bland de flesta man känner så det är väl inte så underligt till slut. Provade i alla fall ett recept som jag fick av en kär vän i somras och det var supergott! Hade ingen citron så det blev lime, men det gick nog minst lika bra. Ofantliga mängder rött te med vaniljsmak har jag hällt i mig också. Hur gott som helst med lite honung i! En dag under täcket i soffan helt enkelt… värdelöst men kanske ändå klokt.

Har fått låna en Canon Powershot G1X mark II av en kompis och det var ju tusen gånger trevligare än min gamla Powershot G12 som jag aldrig var riktigt nöjd med. Mycket bättre bildkvalitet, så det kan helt klart vara ett alternativ när det blir dags att komplettera kamerauppsättningen igen. Kul! Däremot upplevs den ju som rätt långsam när man är van att köra 7D, men det går ju inte riktigt att jämföra förstås. Blir nog köp av något liknande snart för ett komplement till systemkameran behövs absolut.

Testade runt lite här hemma men det blev inga bra testbilder som passade här i bloggen, så ni får lite hundar istället! Så här mycket snö är det kring mina hundgårdar, och med dagens dagsform (småförkyld) kändes det inte så lockande att ge sig ut och skotta så… det får vara som det är ett tag helt enkelt. Men – snart är det svårt att öppna hundgårdsdörrarna (trots skottning för bara nån dag sen) så imorgon blir det skottning, vare sig jag vill eller inte!

Hundarna lekte lite i snön och sen small det plötsligt, Rossi och Silva rök ihop mitt framför mina fötter i nåt slags missförstånd. Små idioter! Gick snabbt att skilja dem åt och båda två släppte känslorna rätt snabbt, men Rossi fick lite skrapsår på huvudet och en kal fläck ovanför vänstra ögat. Typiskt! Nåja, de har ju inte fått springa på ett par dagar nu och nu när febern känns nära så vågar jag mig inte ut i den här snön på pulsning. Att pulsa i djupsnö med spannet är vansinnigt roligt men det blir också jobbigt, hur man än gör.

Hoppas vara piggare imorgon så att jag kan checka av lite mer på ”att göra”-listan nu när det inte är så vansinnigt kallt ute. Hade som vanligt tänkt hinna en massa bra saker… men det blev ändrade planer. Mer te och imorgon tänker jag vakna superpigg! Så det så!

Wow vilken kväll!

Efter en rolig dag på jobbet (som alla dagar, även om jag var riktigt trött idag faktiskt efter att ha nattrastat tant två gånger förra natten) jäktade jag hem för att dra ut med släden i pannlampans sken. Kring -15 grader (tror jag) och halvmånen stod högt på himlen! Fint! Packade ner tant och fjant i släden och hängde på dem lite reflexer och lampor och så fick kameran följa med eftersom det var så vackert ute under den stjärnklara himlen.

Ivriga kompisar och vi sladdade ut från gården i full galopp som vanligt förstås. Det ovanliga den här gången var att jag tappade en vante kanske 50 meter från huset och när jag väl bromsat var den långt bakom släden…hmm… inget läge att gå och hämta den (regel nr 2 i slädkörning – lämna ALDRIG släden för att gå bakåt utan supersäker ankring, typ att släden sitter fastkedjad i ett berg!). Att vända spannet hade ju gått rätt enkelt men det kändes skitbökigt just då, och som tur var hade jag ju med mig extravantar så den fick helt enkelt ligga kvar.

På spåret!

När v kom upp i skogen fick Giela och Noomi springa lösa. Giela travade på bakom släden hela tiden och Noomi sprang just framför ledarhundarna, som vanligt. Eftersom månen bara är halv och det hade börjat mulna på hade jag inga jätteförhoppningar på en fin kväll, men tji fick jag, trots att den skymdes av skyar var det riktigt fint ut och jag blev riktigt glad över att kameran fått följa. Månljus gör sig ju sällan riktigt bra på bild, den riktiga magin är svår att fånga, men liiite av känslan får man ju i alla fall!

Sen kom vi upp på tjärnen där jag släppte Giela och Noomi på förra slädturen där de var med, och vips fick tant spring i benen och drog iväg framför ledarhundarna. Jag fick släppa bromsen helt för att de skulle hinna med för tant hade bråttom! När vi kom upp mot nästa tjärn fick jag ropa fast henne och vända släden och tant samtidigt, och vips så fortsatt hon springa åt andra hållet (hemåt) istället.

Jag blir alltid lite kluven. Förnuftet säger mig ju att en tant på 14 år som trots allt har lite problem med rygg och bakdel kanske inte borde rusa genom skogen som en liten vind, men samtidigt, om man är inne på sitt femtonde år och fortfarande älskar att springa och fortfarande kan göra det utan att få märkbart ont efteråt – ja då är det ju bara att springa! Trots allt så är hon ju i en ålder när man inte kan ta något för givet längre, så tant fick springa och ibland fick jag nästan hejja på spannet för att de skulle hinna med. De lunkar ju gärna på och hushåller på krafterna när de väl sprungit ur sig startenergin, istället för att galoppera och rusa hela tiden, som den tokiga lilla tanten. Samtidigt får man tänka på att tuff motion frigör endorfiner i kroppen som fungerar smärtstillande så det kan förekomma lägen när hundar jobbar över sin förmåga för att det faktiskt lindrar smärtan för stunden.

Just nu tänker jag lite YOLO helt enkelt! Spring medan du kan älskade tant!

På vägen hemåt skingrade sig molnen och jag kunde släcka pannlampan helt. Magiskt! Giela valde att hoppa upp i släden till slut och åka istället, men Noomi ville förstås springa in i det sista!

När vi kom ner på älven var nästan hela himlen klar och Orion (min favoritstjärnbild) lyste så fint på himlen framför oss. Fick honom till och med på bild! Insåg också att jag verkligen borde lära mig fler stjärnbilder, för jag spenderar trots allt rätt många timmar varje vinter med att just titta på stjärnor. Orion är alltså en pilbågsskytt och på bilden ser man hans bälte (tre stjärnor nära varandra), hans ben och armen som han spänner bågen med (bågen skymtar lite till höger). Fint sällskap nere på älven helt enkelt!

Mintu och Kaela skötte sig fint och markerade vanten på vägen hem, finns många lägen när det kan vara praktiskt att ha lärt hundarna att markera sockar, vantar mm som de hittar i spåret (en gång hittade de ju faktiskt min splitternya mobil på en stor sjö i mörkret efter att jag tappat den och hunnit köra nån kilometer innan jag upptäckte att den saknades…). Duktiga små troll!

Nu ska huskygänget få middag. Efter körningen har de fått vara lösa i rastgården alla tillsammans och mysa. Senast det hände hittade jag Kaela, Silva, Mintu och Nalle ingosade i samma koja sen. =) När hundarna fått sitt är det dags att skölja håret – snäppet lite rödare hoppas jag att det blivit! Krävde viss planering att hinna färga håret och köra släde samma kväll men… det verkar faktiskt ha lyckats! Ha en bra kväll allihop!

En magisk dag

Wow! Vilket väder idag! -20 grader och strålande sol! En sån där magisk dag som tar andan ur en varje gång även om man upplevt såna dagar hundra gånger tidigare i livet, egentligen. Jag grävde längre in i garderoben och tog på några lager uppfrotté till och kände mig som en Michelingubbe när jag steg upp på släden. Måste in i förrådet och gräva fram det tunga artilleriet i jackväg snart!

Uppvärmning i rastgården

Här korsar vi älven och styr upp mot Degerträsket, det självklara vägvalet en solig dag som denna! Snön var lite kärv och hundarna verkade lite lagom trötta från gårdagens (ändå rätt korta) tur, men det passade samtidigt bra. Jag kände ingen orsak att dra iväg hur långt som helst eftersom det trots allt var rätt kyligt och jag hade mycket annat att hinna med.

Stora Aspen – visst är den fin!

Väl hemma igen så hade ullfrottisarna gjort sitt och jag var faktiskt inte alls kall, precis som det ska vara helt enkelt! Nu har selar, slädsäck och linor fått komma in för att torka upp ordentligt i alla fall, och det är dags för en promenad för Giela och Noomi. Lite kallare nu än tidigare idag, så vi får väl se hur långt tant vill gå. Huskygänget har haft tillgång till rastgården och alla hundgårdarna sen vi kom hem men de verkar mest ligga i sina kojor och mysa.

Måndag imorgon igen och en ny spännande arbetsvecka väntar! Blir nog precis huuur bra som helst! =) Men nu – promenad – å sen kanske jag måste göra en liten hallonpaj… =)

Ute på älven

Tant frös inte alls imorse så vi fick en timmes skön morgonpromenad, Giela, Noomi och jag. Mysigt! Sen blev det bråttom att sela ut och idag körde vi längs älven upp mot Svartlå. När vi bodde i Vittjärv och jag körde på älven så såg man alltid hus och stugor. Kör man söderut från Rågraven och mot Bredåker så är det lite samma sak, hus lite varstans. Kör man norrut däremot så passerar man bara några enstaka hus men annars är där tyst och lugnt och skoterspåret är egentligen enda tydliga spåret på att människor varit där – rätt skönt faktiskt för de vita vidderna gör sig på något sätt bäst så och man kan ju låtsas att man är mycket längre ut i vildmarken än man faktiskt är…

Rotax

Ju närmare Svartlå vi kom desto mer snöade det och desto kallare blev jag. Fyra ullunderställ, en tunn dunjacka och varselvinterjackan var inte nog idag, underligt nog. Var suuuperkall om fingrarna när vi kom hem och hade nästan önskat att hundarna kunde sela av sig själva! Men sånt är ju inte livet med draghundar, det spelar ju ingen roll hur mycket man fryser i vissa lägen, det som måste göras – det måste göras helt enkelt!

Eftermiddagen har jag spenderat i Luleå hos en kär barndomsvän. Så himla kul att ses och prata om allt och inget. Anette är den vän jag haft allra längst i livet – när jag säger barndomsvän så menar jag det verkligen bokstavligt – vi har nämligen känt varandra sen innan vi ens kunde prata och hållit kontakten hela livet! Så här började allt en gång i tiden, och efter nästan 34 år som vänner kan jag inte säga annat än att jag är väldigt tacksam över att ha denna kloka och underbara människa som min vän fortfarande! Visst var vi söta?

Nu har jag ätit middag framför kaminen och Giela myste förstås i värmen. Noomi lade sig bredvid mig i fåtöljen, precis så som Jacki alltid gjorde, och det värmde förstås mitt hjärta lite extra. Mysigt! Elvärme i all ära, men även som elnörd så älskar jag att elda i min lillla kamin. Vill aldrig bo i ett hus där man inte kan elda!

Nu ska Noomi få lite lydnadsträning och imorgon hoppas vi på sol och en lunch ute i snön. Ha en bra kväll allihopa!

Tidig morgon

Huvva, klockan ringde 06.45 och idag kändes det alldeles för tidigt, men om hundarna ska hinna äta och smälta maten så att vi hinner med en slädtur innan dagens andra äventyr tar vid – då blir det inga sovmorgnar dagar som denna. Dags för frukost även för mig å så en promenad med Giela och Noomi, -20 grader så vi får se hur långt tant vill gå.

Helg

Veckorna går verkligen otroligt snabbt nu och snart kommer den där gnagande känslan när jag börjar räkna helgerna fram till den 20:e april och inser att inte heller den här säsongen kommer att vara för evigt. Senaste åren har säsongen dessutom slutat snabbare än så ibland. Än så länge är det i alla fall tvåsiffrigt antal helger kvar så det känns bra… bara att passa på att njuta! Imorgon blir det en slädtur på förmiddagen och på söndag utlovas sol och vettig temperatur! Underbart!

Idag tog jag fram min slingamperemeter och mätte strömmarna på varje fas till mitt lilla hus, mest för att det kan vara bra att ha lite koll, och vid bara värme+belysning låg lasterna ändå rejält snett. 9, 14 och 2 ampere…! Dessutom hade det varit rätt rejäl varmgång på två av anslutningarna så nu väntar lite eljobb här på hemmaplan också. Kvällens planerade bastu fick vänta tills vi har lite varmare väder…hihi… däremot har vi slöat på, hundarna och jag, lyssnat på bra musik och gosat och tränat lite.

Tant har fått lite extra pasta i maten också och en extraportion. Hon har blivit väldigt tunn på sistone och nu när hon är urfälld ser det verkligen eländigt ut! Det räcker ju med ett par dagar med sämre aptit för att det ska göra skillnad och på en gammal tant är det inte alltid lika lätt att få tillbaka vikten heller. Många tror att man ska ge mer fett om man vill tjocka på en hund, men enligt min erfarenhet är det snarare kolhydrater som gör nytta, så då passar det ju bra att tant gillar pasta och gärna äter lite extra då. Sen kanske det inte är supernyttigt på vissa andra sätt men… just nu är det ju en tjockare tant vi vill ha. Ingen hund ska ju vara tjock, men en gammal hund kan må bra av att ha en liten aning hull att ”ta av” ifall de t.ex. blir sjuka, bättre det än att vara supersmal. Så, åtminstone 1-2 kilo till på tant vore fint!

Nu är det hög tid att sova för imorgon blir det tidig uppstigning för matning av draghundar. Kastar in lite av kvällens musik:

Natti-natti världen!

Brudar på vift

Efter ännu en rolig dag på jobbet med alla mina härliga, tokiga, kloka, roliga och underbara kollegor (och en skitbra sushilunch) slog vädret om och vips var det bra väder för en slädtur! Min trogna vapendragare Nattis från jobbet följde med på sitt livs första slädtur och jag tror att vi tog oss ungefär 2,5 mil. En massa viktiga samtal om livet, jobbet och annat viktigt avhandlades under tiden förstås. Supertrevligt och tack för Max-maten!

Avslutade kvällen uppkrupen i min nya begagnade fåtölj framför en brasa, med första avsnittet av Lilyhammer på laptopen. Life is good helt enkelt!

Kyligt!

Huga, imorse var det riktigt kallt och kylan håller i sig så dagens slädtur blev inställd. Istället har jag hängt upp tavlor och färgat håret, lite som en helt vanlig person en vanlig kväll inbillar jag mig. Min födelsedag igår var helt underbar! Många fina gratulationer (tack till er alla), många fina presenter som verkligen förgyller mitt lilla hus och gör nytta, ja ännu en gång kände jag stor tacksamhet för alla fina vänner jag har. Nu hoppas vi på lite varmare väder så att det blir njutbart att vara ute med hundarna igen. Ha en bra kväll!

Aldrig har så många färdats så kort sträcka på så lång tid…

Innan Marika kom hit fick jag besök av en trevlig bybo som bara tittade förbi för att säga hej och titta hur jag bodde. Jag har verkligen hamnat i en otroligt trevlig och fin liten by och det känns helt underbart. Livskvalitet helt enkelt! Hur bra som helst!

Sen va det dags att bege sig ut i snön. Eftersom Marika skulle åka skidor, och jag släde, så valde vi att köra efter älven där man slipper smala spår och backar. Vi styrde ner mot Bredåker och jag passade på att fota lite förstås på de söta ansiktena bakom släden.

Nalle är en söt Norrbottensspets som dessutom är duktig på att dra och styra rätt. Skitsöt! Bredvid honom Malamuten Nanok som hunnit med ett långt liv som draghund nu. Ett riktigt litet radarpar!

Vi körde till bron i Bredåker och korsade älven där. Hann träffa en kollega där vid bron också, som hade sett oss komma längs älven – trevligt! Nåja, vägen dit gick ju bra men på vägen hemåt tappade mina hundar all fart. Visst, spåret var lite tyngre, det var lite problem med is i tassarna och de gick ju trots allt rätt långt igår med tanke på vilken form de är i, men ändå… aldrig har ett 6-spann med rutinerade draghundar gått så kort sträcka på så lång tid! Hihi

Marika körde om med sina killar för de hade högre fart än vi. Mina små lurvisar lurvade på och tittade på älgspår och funderade på livet, ja de hade verkligen ingen fart i benen, men så kan det ju vara ibland. Det är ju trots allt levande varelser och inga maskiner där framme. Hem kom vi i alla fall, efter ca 2 mil på spåren, vilket var längre än vi hade tänkt köra, men det var en riktigt skön tur ändå, även o jag frös som tusan på slutet om nästan hela kroppen trots blygsamma -8 grader.

Firade väl genomförd prestation med te och kladdkaka och lite trevligt surr förstås, en kanonsöndag helt enkelt! Så nu ska bara Giela och Noomi få en rejäl promenad och sen är det kväll för mig. Ny arbetsvecka imorgon – härligt! Ha en bra vecka allihop!

34 tassar på äventyr!

Tänk så nyttigt det är att gå igenom olika faser i livet och hinna tänka, lära och utvecklas längs vägen. Jag skulle kanske ljuga om jag sa att allt bara var skitbra nu – men jag har kommit på en massa kloka saker längs vägen när det gäller känslorna och allt det där. Tagit beslut, rivit upp dem, och till slut insett att jag trots allt förmodligen vet vad som är bäst för mig själv även i den här situationen, bara jag känner efter. En skön känsla att landa i trots allt, det blir som det blir, och allt kommer att bli jättebra, på nåt vis.

I fredags hade jag en liten fest med några kollegor och fick en ny Micro! Jädrans så bra för det har jag verkligen saknat. Nu är det slut på att äta kalla matlådor! Mitt i allt är jag enormt tacksam för alla fina vänner jag har, ni är verkligen guld allihop! Vi hade en riktigt trevlig kväll med många skratt och slutsatsen blev att det inte är det stora surroundsystemet (jag har ju inte ens några högtalare nu så det tog en kompis med…hihi) eller att alla får matchande glas (nu hade alla istället helt olika glas för det är allt som finns) som avgör hur trevligt man har tillsammans.

Igår blev det slädkörning igen och alla åtta kompisarna var med. Vi körde mot Degerträsket och trots att det var mulet så var det fantastiskt fint ute. Trivs väldigt bra uppe på det där berget med alla vackra myrar och all gammal skog.

Nere på älven var det riktigt dimmigt och man såg inte ens över till andra stranden. Här har vi nästan kommit ner till älvkanten på vår sida.

Uppe på berget fick Giela och Noomi springa lösa. Härligt för tant att sträcka på benen lite och hon hade bråttom! Vi träffade även en bekant från byn i en stuga där uppe och fick lite tips kring hur leden går. Tyvärr har det tydligen börjat bli blött på isarna men för oss behöver det inte vara ett stort problem. Tråkigare för de som vill pimpla.

Glad 14-åring!

Noomi sprang nog över en mil och älskade varje sekund. Hon springer helst framme kring ledarhundarna och kommer bak till mig var tredje minut eller så för att kontrollera att jag är kvar. Duktig liten fjant! Värre kan det vara sen när hon måste hoppa ner i släden igen när vi närmar oss civilisationen på vägen hemåt… skittråkigt och onödigt tycker hon!

Vi var ute på spåren i ungefär tre timmar och jag tror att alla nio var lika trötta och nöjda när vi kom hem. Mysigt att mötas av en lysande hundgård.

Sen när jag selat av hela spannet fick Noomi nån slags tokryck och var plötsligt borta! Förra helgen hände det ju en gång att hon stack från tomten, första gången nånsin, å sen dess har jag haft lite extra koll. Nu var hon plötsligt borta igen och hon höll sig borta i närmare 45 minuter! Huvva! Så länge har jag nog aldrig haft en hund borta och en liten mörk hund utan reflexer på sig lever ju rätt farligt i mörkret. Plötsligt dök hon i alla fall upp hemma igen med hela magen FULL av snö. Säkert en decimeter snö hade packat sig i ett tjockt lager mellan selens magplatta och hennes lilla mage, ja jag tror att hon vägde nästan dubbelt så mycket som hon brukar.

Min gissning är att hon plumsat runt i snön och följt rådjursspår för senaste veckan har vi haft gott om rådjur här i skogen. Så, nu blir det hård kontroll på lilla terroristen. Hon har minst en släkting med väldigt mycket jakt i sig, så det här beteendet får ju inte blomma ut mer än vad det gjort. Hon är ju dessutom i åldern nu när såna här problem kan börja komma… Nåja, lilla terriern var trött sen efter en springtur vid släden och en simtur i snön.

Mys på kökssoffan

Nu kommer snart Marika och hennes hundar för ett nytt äventyr ute i snön. Idag tror jag att vi ska utforska älven lite mer. Ha en bra söndag allihop!