Slädvård och att sy en egen slädsäck

Hösten 2004 samlade jag och en vän med lika stort slädhundsintresse ihop ett par tusenlappar och köpte vår första släde tillsammans. Det var en liten träsläde utan egentlig packyta och den hade stått bortglömd utomhus ett tag. Jag har för mig att märket hette ”Arctic” eller något liknande, men den texten är nu bortnött sen länge.

När man smörjer in en släde ska man använda rå linolja, absolut inte kokt. För att få en mörkare färg kan man även använda tjära.

Med denna släde körde vi först 3-spann, sen 4-spann och till slut 5-spann när vi båda två stod på släden. Nästa släde vi använde var en mycket gammal men välbehållen Björkis med halvlångt lastplan. Den var stadigare, rejälare och lite tyngre också förstås. Vi hann även köra några turer med min kompis nya Oinakka.

Min första helt egna släde köpte jag när hundantalet här hemma uppgick till fler än fyra och den gamla Arcticen började kännas liten. Med tre hundar går det bra att köra spark, men en spark saknar stabilitet, rejäl broms och andra delar som man gärna vill ha när kraften i hundarna där framme växer. Dessutom är det skönt att ha en släde med lastmöjligheter.

De flesta somrar plockar jag isär släden för att kunna olja in alla delar ordentligt samt gå igenom alla delar inför vintersäsongen.

Pusslet byggs ihop igen. På en av de bakre stagen, precis vid mitt vänsta knä, har jag fäst en kniv genom att tejpa fast hölstret. Det är en ren säkerhetsåtgärd då situationer kan uppstå när man snabbt behöver kapa en lina. Eftersom den är fäst på släden följer den automatiskt alltid med oss.

Alla träbitar på plats!

Den här filmen visar hur jag gör när jag knyter ihop släden. Jag använder en speciell knut som är justerbar och går att dra åt väldigt bra. Det finns säkert olika varianter men denna har jag använt minst 100 gånger och den har än så länge aldrig svikit mig.

För att spara buskbågen har jag monterat en rejäl plastremsa längst fram. Den tar smällarna och skyddar träet om vi krockar med något hårt. Även den är fastknuten. För att inte försvaga träet knyter man hellre på saker än att borra eller skruva.

Nakna trämedar blir snabbt halkiga.

Monterade cykeldäck skapar bättre fäste för fötterna. Dessa är fästa i medarna med skruvar. Under medarna sitter belagen. Jag använder QCR-belag. Det innebär att man monterar en aluminiumskena på undersidan trämedarna, på vilket man enkelt trär de färdiga belagen och fäster med en enda skruv längst fram. På så sätt är det lätt att byta belag när de gamla blivit utnötta.

Min släde idag, nerkortad, nytt kapell, buskbågeskydd, ny broms och mattbroms, cykeldäck på medarna. Det som återstår att göra sommaren 2013 är att bygga en bra hållare för två ankare som inte störe Giela när hon sitter i släden och sparar på slädens trä. Även om det fungerar att hänga ankare det övre trästaget där bak så sliter det väldigt snabbt på trädetaljerna.

Broms, dubbla ankare, släplina och bra fäste för fötterna. Bara mattbromsen som saknas!

Mattbroms återmonterad och släden är nästan komplett. Mattbromsen är monterad på två avlånga lexanbitar som gör den styv. Eftersom fästena sitter en bit bakom den ordinarie bromsens fäst kan man enkelt vika upp den mot slädsäcken som på bilden. Lika enkelt är det att vika ner den i farten. Ett billigt bygge som kräver lite piller och tänk bara. Båda bromsarna måste ju kunna röra sig individuellt utan att fastna i varandra.

Nu kanske du undrar hur man gör för att kunna knyta egna linor till sin släde? Det är faktiskt inte alls speciellt svårt. Det viktiga är att få till en ögla som låser sig själv och inte riskerar att öppnas av stora krafter eller tidens tand. Här följer en video där jag visar hur man gör en enkel ögla som kan användas till draglinor, mittlinor, ankarlinor och mycket annat.

Med lite övning går det rätt snabbt att knyta linor, och man lär sig att bedöma längden för att kunna göra många linor med samma längd t.ex.

Slädsäck
Till min släde har jag sytt en egen slädsäck. Den som följde med var trasig och smutsig, och jag gav mig på utmaningen att sy en ny. Den gamla använde jag som mall för att se storleken på sidorna men i övrigt var det ren nyproduktion.

Jag började med att design en ficka för slädsäckens lock. Slädsäcken är sydd i bävernylon på vanlig symaskin. Om man har tillgång till en rejälare symaskin och vet att slädsäcken kommer att prövas hårt finns det säkert mer passande tyg att välja.

Ett lock med plastficka för karta!

Locket är nästan klart! Förutom den utvändiga fickan finns en stor ficka vid den blå tvärgående linjen.

Efter otaliga timmar och ett antal tusen i material blev den till slut klar!

Kartan på plats! Kartfickan höll faktiskt ganska länge men nu har den börjar gå sönder i vissa hörn. Den fungerar men är inte längre helt tät. Kyla och rörelse är tufft för plast.

På insidan, en öppen ficka, en nätficka och två öglor att hänga lätta saker i.

Baksidan. Inga utvändiga fickor. Här ser man även fästet till kniven tydligt. Bromsen saknar sin fjädrande upphängning här.

Inuti finns en ficka för vattendunken och en för matflaskan. Dessa sitter i mitten ungefär och gör att de inte rullar omkring ifall släden i övrigt är tom. Nu sätter jag oftast Giela längst bak och placerar ved och liknande framför vattenflaskorna. Under ”golvet” på slädsäcken finns ett långt liggunderlag som ligger i en ficka. Om man öppnar en lucka längst fram kan man enkelt plocka ut det vid behov. Det ger dessutom extra stadga. Luckan som öppnats här är en del i lockat och öppnar bara framdelen. Mycket praktiskt om man vill komma åt saker längst fram i en packad släde!

Sen slädsäcken blev klar har jag använt den ett par säsonger och är än så länge väldigt nöjd. Lärdomarna blev för min del att jag kunde ha sträckt upp tyget ännu mer. Trots att jag tyckte att jag mätte ”tight” blev den lite slapp när den väl kom på plats.

En annan detalj jag uppskattar idag är att den inte har några utstickande delar. Det underlättar när man kör i tuff vegetation där det finns gott om kvistar och stickor som riskerar att fastna i slädsäcken och orsaka skador. Det här var medvetet medan jag sydde och den har mycket riktigt fungerat väldigt bra i sån terräng.

Jag har även gjort om upphängningssystemet helt. Nu går ett rejält brett tygband på var sida och har sytts i en hållbar ögla längst fram och längst bak. Ett likadant band går över baksidan upptill. Med 6 små spännband spänner jag sen upp slädsäcken på släden vilket för att den enkelt kan sträckas upp, och lätt kan monteras eller demonteras om släden ska fraktas på bil t.ex, två spännen fram, två upptill bak och två nertill bak.

När arbetet var klart fick jag ett par förfrågninga om beställningar. Jag tackade snabbt nej för arbetsinsatsen blir enorm när man gör ett sånt här projekt för första gången. Samtidigt var det väldigt roligt att göra och det var kul att skapa en slädsäck som är skräddarsydd för mina egna behov. Här kommer en film av den färdiga slädsäcken och lite kommentarer kring bra och dåliga erfarenheter.

Om man har en mindre släde och vill ha en enkel liten säck för dagpackning så kommer man billigare och enklare undan. Här är en rosa liten slädsäck av enkel modell som min mamma sytt till vår lilla släde. Den gick snabbt att sy och dragsnodden samt formen gör att den kan rymma rätt mycket när det krävs, men samtidigt vara liten och smidig när det efterfrågas. Här kommer en liten film som visar denna slädsäck.