Olika sorters banor

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0601/a.jpg

Igår kväll klippte jag agilityplanen och tog fram lite hinder för första gången i år. Noomi var oväntat duktig faktiskt, supertaggad och snabb men även rätt smart – kul som attan men svettigt blev det ju! Just innan det hade jag kört ett konditionspass efter jobbet, och så var det ju en bra bit över 20 grader, så det blev en rolig men jobbig kväll.

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0601/b.jpg

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0601/c.jpg

Ut med mer hinder och så blir det mer träning! =) Hann även med lite ridning på kvällen, på fina Della inne på ridbanan. Framsteg men samtidigt inser man ju snabbt hur mycket man INTE kan också, hihi. Veckans alla kvällar har i alla fall varit likadana – full ös ända in i kaklet…

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0601/d.jpg

Ikväll har jag tränat lite motorcykel på asfalt med koner och det gick oväntat bra att kryssa mellan dem i låg fart, riktigt kul! Däremot lade jag omkull den ett par gånger så lite plast fick stryka på foten…hmm… Avslutade kvällen med att åka lite hoj i stan med en kompis, riktigt kul, så nu ska det bli så skönt att få sova. Är helt slut, ännu en gång, hihi. =)

Blickar tillbaka en årstid eller två…

Ju mer tid som hinner gå, desto mer tar det ju emot att skriva och försöka sammanfatta vad man gjort sen senast. Pust…och nu var det verkligen jättelänge sen jag skrev! Det var ju faktiskt vinter senast! Redan den 3/4 tog vi säsongens sista slädtur. Xupers förre ägare kom på besök så vi körde bil förbi lite barmark och dåliga isar och tog en slädtur upp till Obisträsk med massvis med gott fika. Mysigt väder, trevligt sällskap och diskussioner om allt mellan himmel och jord, men inte visste jag ju då att det faktiskt skulle bli sista turen för säsongen. Vi gjorde i alla fall klart pappersarbetet kors och tvärs så nu är Xuper en del i gänget även officiellt, och det känns så himla bra, han är verkligen otroligt trevlig både till vardags och i spannet. Tack!

Helgerna efter var jag hundvakt (detta har verkligen varit en hundvaktarvår!) och insåg att jag inte gärna kunde tömma hundgårdarna på huskies och lämna stackars Brasse helt ensam där ute, så kombinerat med att spåren börjat sjunga på sista versen å att man var tvungen att böka med bilen och inte kunde köra från gården, så åkte vi inte ut nåt mer.

Silva och Kaela har hunnit fylla åtta år, och det är bara att inse att mitt spann snart är ett gäng halvpanchisar. Nästa säsong kommer de att vara 7, 7, 8, 8, 8, 8 och 11 om jag tänker rätt, och även om de fortfarande älskar att vara ute så har de inte riktigt samma ”punch” längre. Inte riktigt lika bråttom framåt osv. Nyss avslutade säsongen blev ju vädermässigt rätt kort, och jag tror aldrig vi körde över 3 mil ens. Samtidigt kändes det faktiskt rätt ok, helt ok även enligt hundarna, nä det kanske är så att vi kommer hålla nere distanserna kommande säsong. I takt med att hundarna blir lite äldre så kan det ju faktiskt också vara ett sätt att hålla dem fräscha längre, att köra regelbundet men inte pressa nån. Mitt lilla lapptäcke av hundar innehåller ju flera individer som faktiskt inte har ultimat fysisk byggnad för att kunna prestera längre distanser eller höga farter, och då går det ju så mycket snabbare att komma till gränsen för deras förmåga så att säga. Samtidigt blir ju alla nöjda av en sväng på 1-2 mil i dagsläget eftersom de ändå inte hinner bli supervältränade.

Förutom att alla hundarna mår bra så har våren kommit till Rågis, snart dags att klippa gräsmattan och rådjur, tranor och andra fåglar har börjat komma. Superfint verkligen! Vi hänger ute i rastgården långa stunder varje dag och förutom att Silva löper nu så att jag måste dela upp gruppen, så fungerar det riktigt fint. Hanarna kan morra och spänna sig lite men inte värre än så. Det är verkligen otroligt rofyllt att sitta där på en sten i min lilla skog och höra vinden susa svagt i talltopparna och titta på hundarna som går runt och nosa, leker, gräver, söker, springer osv. Sen jag fick rastgården så känns det inte alls lika livsavgörande om det är snö på marken eller inte, på 1600 kvadratmeter skog kan hundarna ändå roa sig och bli alldeles nöjda utan problem.

Ridningen har gjort stora framsteg då jag fått börja rida lektioner för Dellas ägare, på Della. Helt otroligt bra och det har verkligen hänt mycket känner jag själv. Superkul! Dessutom har de just fått massvis med lamm i stallet så varje gång jag går dit blir det först inspektion av smålammen, hade nästan glömt hur söta de är! Stallet där jag rider är verkligen ett litet smultronställe, så många fina och välskötta djur och otroligt trevliga människor. =)

Jag har dessutom köpt en motorcykel, fått övningskörningspapper och köpt/lånat/fått utrustning för att kunna börja övningsköra nu i sommar. Det ska bli riktigt spännande! Det blev en Yamaha XT660 R -09, och den klarar både asfalt å lite grusvägar, så jag ser framför mig att vi ska hinna med många spännande äventyr tillsammans. Måste bara lära mig köra först. =) Har i alla fall fått åka med på en helt underbar motorcykeltur och få lite känsla för det hela, och det kändes otroligt bekvämt och inte alls lika ”ovant” som jag hade väntat mig. Betydligt bekvämare att åka bakom nån på hoj än på skoter ju!

Så, vi mår bra och har hunnit med en otrolig massa roliga saker sen senast. Lite tråkigt är bara att jag hittat knölar i Rossis juver, hon har ju redan opererat bort en juverrad i stort sett, och så har hon nåt konstigt i ögonen som ser ut som om de inre ögonlocken växer nästan. Hmm… inte riktigt superbra med lilla tant, och vi får se hur vi ska handskas med det.

Nåja, nu har alla extrahundar åkt hem så Noomi å jag är ensamma i huset, och nu ska vi ut i skogen för att utforska ett par timmar i finvädret, perfekt laddning inför kvällens Mellokväll ju! =)

Soligt!

Har gjort en massa roligt senaste veckorna, en härlig skotertur med fina vänner, jag åkte mest men körde ett par mil också, årets första skoterkontakt för min del. Hmm… dags att  sparka igång min gammelskoter snart ju! Vi hade en jättetrevlig resa å det var inte alls många som snarkade högt så det var inga problem att sova i sovsal. En rolig sak var att på vägen till och från Pålkem så passerade vi väldigt många ställen där jag kört släde, oftast ihop med Veronica och hennes hundar, kring stan förstås, längst stamsnätledningen norrut, kring Gunnarsbyn, Spiken, Hundsjö, Skogså osv. Många minnen på kort tid från många olika slädturer, och nog är det ju roligt att komma så långt så snabbt också, hundspann och skoter är ju helt underbara men på olika sätt.

Della har slutat äta medicin så jag har hunnit rida lite också, både gjort framsteg och kommit på vad jag behöver träna mer på, jättekul!

Alla hundarna mår bra, såren har läkt jättefint efter Mintu och Rotax bråk, vi kör regelbundet men det har inte blivit några långa distanser i år, 2 mil som längst, så det här blir nog mer en myssäsong än några stora prestationer. Vi har hunnit köra två ”kunder” som hade med sig gott fika och fick en tur ner på älven, jättetrevligt.

Igår flexade jag ut efter lunch och åkte hem till hundarna för en slädtur i strålande sol (och nån enstaka plusgrad till och med), kamera, stativ och fjärr fick följa och här har ni resultatet:

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/a.jpg

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/b.jpg

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/c.jpg

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/d.jpg

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/e.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/f.jpg

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/g.jpg

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/h.jpg

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/i.jpg

Lite afterwork på det! =)

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/j.jpg

Imorse hade hela världen täckts av tjock vit rimfrost, jättefint!

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/k.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0312/l.jpg

Så här såg till exempel en helt vanlig gran ut på en halvmeters avstånd, häftigt! Nu tittar solen fram och det blir nog en långis med Noomi så att hon får sträcka på småbenen. =)

Blä

Om vi börjar med roliga saker i fredags så bytte vi ett trasigt reläskydd på fredag eftermiddag, ungefär när de flesta andra gick hem från jobbet. Lite pillrigt och superroligt, och något av det bästa av allt var förstås att bytet skedde i lugn och ro utan att kunderna alls behövde bli störda eller märka något. Bra känsla!

Längst upp sitter det gamla skyddet som gått sönder, under det har vi monterat ett ”nytt” och med mejseln ställer jag in vilka värden för strömmar och tid som skyddet ska reagera på. Dessa skydd bryter strömmen om ett fel uppkommer på linjen ut till kunderna, och skyddar bland annat kablar, ledningar och annat från att överbelastas och t.ex. börja brinna. Viktiga saker alltså! Svinkul och mycket lärorikt! En perfekt början på fredag kväll, att få känna sig lite som en hjälte i smyg. =)

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/a.jpg

Lördag gick inte riktigt lika bra. Först en mysig liten ridtur på Della, sen skottning av alla hundgårdar så att dörrarna gick att öppna ordentligt och de värsta högarna, som gör stängslet så lågt, togs bort – rejält fyspass…!

Sen var det dags för slädtur. När alla fått på sig selar och jag skulle ta ut resten av hundarna (Xuper var redan framför släden) så rök Mintu och Rotax ihop, med 99% säkerhet pga. Rotax och hans lite kaxiga attityd. Lyckades få isär dem efter max nån minut, men Rotax är lite otäck, när han slåss så biter han tag å sen håller han och vägrar släppa. Sparkade honom i magen mm, men det struntade ju han i. Till slut lyckades jag dra iväg båda två till en hundgårdsdörr och halvt klämma isär dem med dörren. Så fort nån släppte taget kunde jag i alla fall stänga och skilja dem åt.

Huvva, Rotax fick ett mindre sår på nosryggen, men Mintu hade ett lite blodigt öra, ett punkteringssår på hakan som blödde rejält, och så haltade han. Stackars fina killen, som jag tycker extra synd om när sånt här händer för jag vet att han gör vad han kan för att gå undan om nån provocerar honom, men nu blev det nog helt enkelt för trångt. Blod överallt, även på hundarna som inte ens varit med i fighten, men nu när det gått några dagar ser allt ut att läka fint i alla fall, och hältan försvann efter nån dag. Jag såg aldrig någon skada i närheten av benet så jag gissar att han kanske sträckt sig eller nåt sånt.

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/b.jpg

Blä i alla fall, hundslagsmål är inte roligt alls! Tur att ingen fick några allvarliga skador, och även om Mintu och Rotax inte fått träffas i rastgården sen dess (lite ömma sår är ju ingen oddssänkare i såna lägen så alla får läka först), så verkar de i alla fall inte bry sig speciellt mycket om varandra nu. Ibland kan man ju se efter en fight att hundarna stirrar ut varandra och blir osäkra kring varandra, men det verkar lugnt just nu och hoppas det fortsätter så.

Idag flexade jag ut och åkte hem till solen. Första slädturen sen i lördags, nu när alla hunnit läka ihop lite.

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/c.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/d.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/e.jpg

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/f.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/g.jpg

Superfint ute men jyckarna kändes lite som ett pensionärsgäng, vet inte riktigt vad de gjort av orken? Nåja, blev en mjuk-återstart, och det kanske var lika bra.

Efter det en trevlig middag på Ming med några av brudarna, och sen en timme promenad med Noomi här hemma under stjärnorna. Just innan vi svängde upp mot huset kom ett fantastiskt vackert norrsken som snabbt spred sig över nästan hela himlen – magiskt! Ett av de finaste norrsken jag sett faktiskt, men bara fem minuter senare var allt borta. Tajming! =)

Heldag

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0131/a.jpg

Börjar med en stilstudie i att ät. Systrarna Silva och Kaela har helt olika teknik. Kaela börjar uppifrån så att säga, Silva trycker istället ner hela nosen mot botten och blåser bubblor för att inte få vatten i näsan, hihi.

Igår hade jag världens bästa dag, sovmorgon utan klockan, sen iväg till stallet och rida för nu börjar äntligen fina lilla Della vara frisk och så var det ju faktiskt bara nån enstaka minusgrad dessutom. Så himla kul att hoppa upp i sadeln igen och nu hoppas vi innerligt att hon gjort bort sin otur för hela 2016 också.

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0131/b.jpg

När jag kom hem sken solen från en klar himmel och för att spara tid bytte jag inte ens skor, utan selade ut slädhundarna direkt och åkte. Magiskt vackert nere på isen! Hundarna var faktiskt lite slöa, nåja, rätt skönt för då kan man ju stå och filosofera lite mer i lugn och ro, och trots ”värmen” så hann det bli riktigt kallt om fötterna innan vi var hemma igen.

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0131/c.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0131/d.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0131/e.jpg

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0131/f.jpg

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0131/g.jpg

Sen jäktade Noomi och jag iväg till Luleå för att äta middag hos en kompis och vi hade en jättemysig kväll. En heldag helt enkelt! =) Noomi var faktiskt väldigt vuxen och duktig och lugn…! =) Blir fullt upp idag med, först en promenad med Noomi och så måste jag väl dammsuga lite också…hmm…

All bilotur på en vecka!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/a.jpg

Förra veckan var lite av en otursvecka för min bil och mig! Först körde vi i diket under helgen, sen krockade jag i en rondell mitt i veckan (å det var inte mitt fel – utan två medelålders män som bogserade i morgontrafik), å samma dag gick vattenpumpen sönder så all kylarvätska rann ut… Två hjältar på jobbet felsökte och plockade ut den gamla, den tredje hjälten hämtade en ny pump i Luleå och i söndags var Viton igång igen – så jäkla bra och snällt! =D Å sen är det ju alltid roligt att få vara med och mecka lite och lära sig mer om hur allt fungerar.

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/b.jpg

Det börjar vara riktigt vintrigt och vackert ute nu, Rågis är superfint verkligen och speciellt på kvällarna är tallarna som omringar mitt hus på baksidan helt magiskt vackra. Även i skogen ligger mycket snö och många träd får böja sig för kung Bore. I lördags var jag ute och red på Della ihop med Berit och Lena, och det var inte alls lätt att ta sig fram på vissa ställen. Della tyckte att det var superkul att trycka sig under och genom hängande träd och blev jättepigg av det! Extrapigg! En rolig och lite spännande tur med magiska galopper längs långa ödsliga skogsvägar och sol på det – wow!

Della är verkligen helt underbar, trygg och cool men ändå pigg och alert. En väldigt trevlig och rolig häst som passar även en rookie som mig!

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/c.jpg

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/d.jpg

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/e.jpg
Två glada tjejer!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/g.jpg

På kvällen träffade jag två kvinnliga kollegor – jo jag har ju även såna även om de är i minoritet – för middag på Allstar å tjejsnack, jättemysigt! Slutade med en kopp te i Rågis en bra bit efter midnatt när jag fått skjuts hem, å det är ju bara så, att ett bra samtal med en fin vän alltid värmer hjärtat! =) Jag tänker på det ibland, att i stort sett alla de jag känner här i Boden nu är såna som jag lärt känna under de 10 år jag bott här, genom hundarna, jobbet, i byarna där jag bott osv, människor som lika gärna bara kunde ha passerat genom ens liv och försvunnit. Det sägs ju ibland att man inte får nya vänner mitt i livet, men där håller jag inte med. Ny vänner finns överallt, om man bara lyfter blicken lite.

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/f.jpg

Även hundgårdarna börjar kännas riktigt vintriga och fina, så himla mysigt! Tyvärr blev det ingen körning alls i helgen, för min bil stod ju sönderplockad i en verkstad några mil bort och i den låg ju alla selar och linor, det kom jag på i lördags efter ridturen när jag precis gjort mig redo för en slädtur…typiskt! Nåja, skönt då att ha en bra rastgård så att man slipper ha så dåligt samvete…

Sen blev jag förkyld efter helgen, ja det verkar ha gått nån snuva på jobbet för det är några som redan varit krassliga, så det har inte blivit nån körning nu i veckan heller. Stackars draghundarna har fått ofrivillig vintervila! Noomi löper och är extragosig och vilar gärna ovanpå mig istället, hihi, men nu är det nya tider – bilen är hel och sakerna på plats och jag är frisk och nu är jag leeeedig så nu ska här köras hund, fotas och filmas! =)

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/h.jpg

Nyss kom min granne Stefan förbi med snökedjor till min bil, köpta på Biltema. Jag fick lite monteringstips (och det behövdes faktiskt – de där vill man inte sätta på fel så att de glider in och fastnar) och så provkörning förstås. Körde upp till stora vägen bara, å när jag vände där pekade Stefan rakt ut i snön å tyckte jag skulle provköra. Jag trodde att han skämtade och skrattade bara… men nä – han var ju allvarlig! Så trots att det kändes helt vansinnigt tokigt körde jag rakt ut i oplogat land med min tvåhjulsdrivna skåpbil och jädrar – den tuggade sig fram som värsta traktorn! Vilken grej…! Gick lika lätt att backa ut på vägen sen igen. Å med tanke på vad min bil varit med om senaste veckan så var han väl värd en liten julklapp?

Avslutar med bild från jobbet, en otroligt givande avslutningen på dagen när vi fick hjälp av en expert att felsöka en av våra transformatorer och dess gasvakt. Det visade sig faktiskt att ett relä gått sönder, gick ruskigt snabbt för en slipad kontrollrumstekniker att mäta sig fram till vad som hänt, och så fick vi veta lite mer om hur gasvakten påverkar möjligheten att spänningssätta transformatorn. En sak vet jag – den dag jag går i pension från elbranschen så kommer jag fortfarande att ha nyfikna frågor kvar – å den känslan är faktiskt helt underbar! Bilden är tagen uppe på en av våra krafttransformatorer (hit upp går man ytterst sällan – och självklart aldrig under drift), enda sättet att komma åt den viktiga gasvakten som har en superviktig funktion – att rädda transformatorn från haveri om inre fel skulle uppkomma. Svinfränt!

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/i.jpg

Tajming!

Mycket i livet handlar ju om tajming. Att fånga ögonblick och chanser. Senaste veckan har varit otroligt vacker här hemma, månljus och snö på de höga tallarna och granarna som ramar in huset och hundgården. Vyn från skogen där har varit jättefin, så jag skyndade mig att låna lite fotogrejor av en vän och hann med en liten fotosession före jobbet, när månen stod på precis rätt plats och nattmörkret ännu låg kvar.


Fisheye – först en testbild! =)


Vy från rastgården mot hundgårdarna och huset med stjärnor och måne

Idag fick jag ett bra sms just när jag skulle äta frukost efter att ha matat och rastat alla djuren – Della ville komma ut och bli riden igen – ännu en omgång tajming! Det blev en supersnabb macka och istället för slädtur i dagsljus blev det ridning och benet där hon haft ett sår verkade helt ok nu. Superkul! Hann även få fika med trevligt sällskap sen, å jättegoda kakor – mums! =)

Det hann bli mörkt innan Noomi å jag promenerade vår mil, men det går ju lika bra det, och Noomi syns bra med sin röda lilla lampa. Jätteskönt! Hon var helt flipprig när jag åkte till stallet, hoppade på mig och hämtade alla leksaker hon kunde hitta, så långpromenad kändes extra skönt och behövligt just idag.

Avslutade kvällen med en slädtur här hemifrån i mörkret. Plötsligt hade himlen klarnat upp och stjärnorna var så vackra, tjockt med snö på alla träd och tunnlar under de bugande björkarna, vissa bitar fick jag sitta ihopkrupen bak på släden och bara blunda för att inte få snö överallt. Tur att hundarna är kloka och kan jobba på egen hand. En liten snöbild blev det i alla fall, en light-version!

Efter körningen fick alla huskisarna umgås i rastgården igen, lugnt å fint! Jag gick ett varv på insidan stängslet med alla hundarna kring mig men när jag hunnit ungefär halvvägs var plötsligt alla hundar borta. Eftersom de ännu inte känner varandra riktigt genade jag genom skogen tillbaka till hundgårdarna, och där blev jag tvungen att skratta. Medan jag gick runt i skogen för att hundarna skulle få nosa och springa lite, så hade de joggat hem istället.

Nalle och Mintu stod i sin hundgård, Rotax i sin med Rossi just utanför, Silva hade också gått i där, och Xuper gick just in till sig. Behövde bara flytta Silva in till Xuper, och så ropa på Kaela, och stänga dörrarna. Alla utom Silva brukar ju gå in i rätt hundgård direkt jag ropar in gänget från skogen, men det här var första gången de sprang ända in i rätt hundgård medan jag var kvar i skogen, hihi.

Norrsken och tunga björkar

Senaste veckan har jag lyckats kombinera några av de roligaste sakerna jag vet, teknik och ställverk, ridning och hundspann. =) Igår kväll red jag på en fin nordsvensk som heter Kickan, Kicki på Kickan, hihi. Vi red bara inne på ridplan vilket kändes bra i mörkret med en ny häst, och jag måste säga att jag faktiskt är överraskad själv över hur pass bra det känns med ridningen nu. Jag har faktiskt betydligt mer koll på läget än vad jag hade väntat mig efter så otroligt många års uppehåll och bara mediokra kunskaper i baggaget. Att rida är till och med ännu roligare nu än vad jag minns det, så det känns superkul att ha kommit igång efter några års suktande. Svinkul! =)

Efter ridningen fick Noomi lite lydnadsträning här inne. Jädrar vilken fart det är i lilla dåren, å hon gleeed över parkettgolvet när jag körde inkallning med ställande, hihi, för hon har ju bråttom och golvet är halkigt. Har fuskat lite med regelbunden träning senaste tiden, så där måste vi bättra oss. Däremot börjar jag känna allt mer att vi kanske aldrig kommer att tävla. Noomi har absolut kapacitet, hon är svinrolig att träna, men det handlar nog mer om att jag själv inte tycker att det är så lockande. Det är ju inte därför jag tränar hund. Jag gör det ju bara för att det är så himla kul å det räcker för mig. Å andra sidan hade det varit roligt just för att visa vad en Cairn kan! Det finns ju Cairn som tävlar men inte så värst många. Ja, det visar sig väl hur det blir.

Nu ikväll har jag kört snöslungan för första gången och jädrar vad duktig den är! Det var superkul en bra stund men ungefär när jag kört av nästan hela gården så var jag faktiskt rätt nöjd, hihi. Sen fick draghundarna en tur på ca 5 km, ett lagomt fyspass nu med lite snö att pulsa i och mattbromsen nere hela tiden som motvikt. Duktiga små trollen jobbade hårt och fokuserat och det var jättefint ute, snötungda björkar som vek sig långt in över spåret och skapade tunnlar och vackra formationer. Fick tyvärr ingen bild på det riktigt fina…så ni får fantisera!

När vi kom hem släppte jag in alla 7 i rastgården tillsammans, andra gången Xuper hänger med gänget, och det fungerade jättefint. Vi gick ett varv runt rastgården och allt kändes helt lugnt, jätteskönt! Det är en härlig känsla att ha hela gruppen samlad, och jag har ju varit enormt seg med att föra in Xuper i gänget fullt ut men det är ju så här jag vill kunna göra. Släppa ihop ett gäng nöjda och trötta hundar så att man skapar bästa möjliga odds för bra umgänge och det känns ändå som att det har varit värt att vänta på.

Förutom att en vacker stjärnhimmel gjorde mig sällskap vid kvällssysslorna lyste ett rejält norrsken upp i ett band över hela himlen – snyggt! =) Blev tvungen att gå en extra sväng ut i mörkret med Noomi. Nu känns det faktiskt som att vintern är på gång och förhoppningsvis kan vi köra släde regelbundet från nu och nästan till slutet av april. Månader av kul framför oss! =) Godnatt världen! =)

Världens roligaste vecka! =)

Förra helgen fortsatte riktigt bra! Lördagens ridning var helt underbar och jag börjar kännas mig allt säkrare i sadeln igen, helt underbart! I söndags blev det ”bara” hundar, och Gopron fick följa med mig och huskisarna ut på äventyr vilket resulterade i en liten film – så kom – och åk med en sväng! Jag testade lite nya kameratekniker och vissa av dem ska absolut förfinas i vinter! =) Nu längtar vi bara efter riktiga skoterleder, ringlande vackra skoterleder som tar oss rakt ut i skogen.

I måndags kväll var det dags att rida igen, jag och Della red ut i månskenet med Berit och Conny, och jäklar så fint det var! Underbart månljus och snö på marken och på träden, helt magiskt! Vi hann med en liten galopp längs byavägen och det är så skoj att känna att både ridmusklerna och den mentala känslan av ”jag har ju faktiskt gjort det här förr!” börjar komma tillbaka. Det finns massvis kvar att lära men jag börjar ändå känna mig trygg i sadeln och jag har faktiskt grundkoll på läget – galoppen under månen på lilla Della – ooooh så härligt! =) Helt fantastiskt häftigt!

I tisdags åkte jag med jobbet till Umeå för att träffa blivande elkraftsingenjörer som läser en högskoleingenjörsutbildning på distans. Alltid roligt att komma ut och träffa både andra i branschen och så ivriga elever, vissa med en mycket klar bild av de vill göra och andra som bara är allmänt sugna på ämnet. Kanonkul! Å extra roligt är det ju att kunna hälsa dem alla välkomna in i en bransch med så bra möjligheter till otroligt roliga jobb – och med största säkerhet – jobb livet ut!

Appropå jobb så råkade jag få en stilstudie av min kontorsstil… sen jag bytte rum och fick fotstöd på bordet glider jag bara längre och längre ner i stolen…hihi… Men, om man tränar regelbundet så tänker jag att det kanske är ok? För faktiskt, nu för tiden har jag ju i stort sett aldrig ont i ryggen, så min obefintliga arbetsmiljöansträning verkar passera omärkt förbi…hihi

Igår kväll skulle jag ju hem å promenera å köra släde men jag var supertrött efter middagen och hamnade i soffan. Somnade i soffan. Vaknade alldeles för sent och borstade tänderna, tänkte att den här dagen är ju redan slut… gick ut för att kvällskissa Noomi efter nio nån gång i möttes av detta:

I det läget har man ju två val, antingen klär man på sig BUMS å selar ut hundarna, eller så låter man en helt magiskt chans bara passera… så 15 minuter senare slet jag förstås loss ankaret från dragkroken på min bil, första slädturen hemifrån tomten denna säsong, och hundarna å jag körde ungefär en halvmil i otroligt starkt månljus genom en tyst och ödslig värld.

Hundarna var riktigt pigga och hade bråttom i sina små ben. När vi kommit längst bort i byn körde vi ner på ängarna ä följde kanterna av det som sommartid är en enorm fårhage. Bitvis var hundarna smarta och kloka, men nån sväng fick de ett riktigt hjärnsläpp och Kaela tänkte nog mer på ”jakt” än ”HÖÖÖGER” som jag ropade tills halsen var hes. Hmm…

Sen tog vi förstås samma väg tillbaka, och när vi kom hem släppte jag för allra första gången ihop alla 7 huskisarna i rastgården, nu när alla var trötta och nöjda och alldeles nysprungna. Rotax stelnade till lite när han fick se Xuper ”lös”, verkade tyckte att den där nya borde hålla sig bakom galler, men det räckte att grymta till lite åt honom så skärpte han sig och i övrigt var det jättelugnt. Duktiga älskade små vänner! Magin som skapas en sån här kväll skulle jag så gärna vilja kunna sprida över världen, men det är nog faktiskt svårt att förklara hur otroligt ljust det blir med snö på marken och träden och fullmåne, för nån som aldrig sett det. Det är nog svårt att tro helt enkelt! Blev en sen kväll men det var det absolut värt… =)

Nu ikväll skulle jag rida Della igen men när vi tog in henne hittade vi ett blödande litet sår på insidan hasleden, å hon ville inte riktigt stödja på benet så ridturen ställdes in. Typiskt, men mest av allt hoppas jag förstås bara att lilla Della snart är på benen igen. Hon är så himla fin och go, men det verkar finnas fler hästar som gärna kommer ut lite extra så jag kanske hoppar upp på en ny springare redan till helgen?

Istället blev det långpromenad med Noomi, å så håller vi tummarna för lilla sagohästen. Slutligen några jättebra saker, först en tanke till mina fantastiska hundvakter som tar så otroligt bra hand om Noomi när jag jobbar eller är bortrest, ni är helt fantastiska! ❤

Dessutom fick jag hjälp av finaste vännen i veckan att få igång extraljusen på min bil igen (de slocknade helt nån gång under sommaren) och säkra av dem, och det är ju hur bra som helst! Jag tänkte länge att det säker bara var trasiga lampor eller säkringar, men det visade sig vara ett lite klurigt fel så det där behövde jag absolut hjälp med å dessutom fick jag ju de två första lektionerna i ”bil-el”. Pendlar man 5-6 mil landsväg varje dag så är ju bra ljus en riktig livförsäkring – tack! ❤

Nu…så var tydligen den här dagen också slut, dags att mata huskisarna och pussa de små nosarna och sen sova. Natti-natti världen!

Älg- å hästhelg!

Den här helgen kände jag att jag verkligen behövde göra en massa roliga saker, så det passade ju helt perfekt att akvariet fick halvfyllas med vatten och planteras så att växterna har nånstans att bo så länge. Jag hade ju först tänkt ställa det i hallen, men det blev i ena hörnet av vardagsrummet istället så att man ser det från soffan. Blir bra! =)

120 L vatten till ska hällas i och så mer inredning förstås… tänker mig att det ska se riktigt vackert ut nån gång i januari kanske? Hihi. Det passade ju också bra att min snälle granne Stefan bjudit in mig på älgjakt igen, så i lördags blev det tidig uppstigning och skogssmygarkläder på. Inte så kallt men vackert ute – helt perfekt!

Brasse var med idag igen, den energiske och goe Jämten som jag hundvaktat några gånger, och visst ser han taggad ut?

Pejl och kamera på, men kameran fungerade tyvärr inte som planerat. Brasse hann jag bara se ett par minuter av jaktdagen, för innan vi ens hunnit gå ur synhåll från bilen så tog han upp ett spår och drog iväg. Via gps:en kunde vi följa honom och han drog iväg in på grannmarken tyvärr. Gps:en visade en tydligen 90 graders kurva och vi gissade att det var där han fått kontakt med älgen han spårat.

Under tiden vi väntade på honom hann vi även se en stor älgtjur som sprang över kanten av ett hygge med en annan hund bakom sig. Mäktigt! Brasse hörde vi skälla ett bra tag (på andra sidan gränsen och rätt långt bort) men nån timme efter att vi släppt honom så lossnade det och snart var de tillbaka nära utgångspunkten igen – perfekt!

Brasses skall hördes över vidderna och det var kul att både höra ståndskallet och kunna se på gps:en hur långt bort han var och hur de rört sig. När vi gick upp i skogen på nytt var vi ungefär 600 meter bort och vi smög, Stefan först förstås, och jag bakom i hans fotspår. Vi kom in på ca 50 m en gång men så brakade det till (där hann jag se Brasses väst mellan träden men aldrig älgen) i skogen, det är ju trots allt riktigt tunga djur, och bar iväg 100 meter bort igen.

Vi smög vidare, bytte riktning för att undvika frusen mark där vi inte skulle kunna gå lika tyst, bytte riktning igen för att inte röja oss via vinden, och plötsligt var vi alldeles nära. Vi kom uppför en brant slänt och Brasse och älgen hördes uppe på toppen. Efter några sekunder såg jag älgen passerade i en öppning mellan träden, och vips…så kom en till! Ko och kalv!

Stefan sköt kalven med ett välriktat skott, den föll precis där den stod, och kon blev förstås arg och bråkade lite med Brasse, men efter en kort stund så drog hon iväg och Brasse efter henne. Så, på hela jaktdagen hann jag inte se så mycket av själve Brasse, han var upptagen med älgar, hihi, men det var riktigt kul att få följa honom arbeta och till och med se det ge utdelning. Älgen syns på bilden nedan, ungefär i mitten, som något mörkt mot lite ljusare bakgrund.

Ungefär 3 timmar efter att vi gått ut i skogen hade jag plötsligt fått vara med om att smyga in på ett ståndskall, och dessutom skott på det! Älgkalven var inte så värst stor, men det är ju ändå lite jobb med att ta ur den och frakta ut den till närmaste väg.

En häftig förmiddag slutade där eftersom jag behövde åka hem till Noomi, men titta – snö på marken! Marken där de jagar ligger inte alls långt från byn men betydligt högre upp – och det gör skillnad! Så, nu har jag varit på älgjakt två dagar och jag måste ju säga att jag haft enorm tur, många jagar ju länge innan de får chans att gå in på ett ståndskall och även chans till skott. Trots att man går så sakta när man smyger så var jag varm och genomsvettig – det tar på krafterna, hihi.

Medan vi stod ute i skogen vid älgen ringde min granne Berit och frågade om jag hade lust att komma och rida. Jag har ju hälsat på där tidigare och fått tips om att de ofta har nån häst över som gärna kommer ut en sväng, så jag åkte hem till Noomi och åt en snabb lunch och hoppade sen i ridkläderna.

Della är en Welsh/halvblod, en stor D-ponny på 15 år, och otroligt söt! Vi trivdes jättefint ihop (hon var säkert nöjd med en ryttare som mest åker och inte kräver så mycket) och visst var det lite ovant men samtidigt gick det klart över förväntan tyckte jag. En massa muskler som inte används till vardags… vi fick oss även en liten kort galopp och jag kunde nästan inte sluta le, så mysigt! =)

Della å jag, och idag var vi ut igen, nu med en häst+ryttare till, och det känns superskoj att äntligen vara igång. Jag har ju drömt om att ta upp ridningen igen i en herrans massa år å nu kom chansen =) Otroligt roligt att ha möjlighet att rida bara några minuters promenad hemifrån, och så känns det extra roligt att ha hittat en häst som känns så bra också. En cool men samtidigt pigg och nyfiken liten dam!

Har förstås också tänt lite ljus i helgen, vid Jackis, Gielas och Gakkons små gravstenar (Förlåt Vera men de syns ju knappt på bilden!) och skänkt en tanke till både tvåbenta och fyrbenta som inte längre vandrar här på jorden.

Draghundarna har fått lite grejer förbättrade i sina hundgårdar och idag har de ätit älgben i flera timmar. Mums! Blev ingen dragträning för med magarna fulla av kött och ben tänkte jag att de knappast vill springa…

Avslutar med en bild på söte Xuper, en himla go liten kille, och nu är det hög tid att sova – ny arbetsvecka runt hörnet med en massa häftiga äventyr inplanerade!