Selar

Att hitta en passande sele kan vara både lätt och svårt. För de flesta hundar passar standardmodeller och storlekar bra och lösningen kan finnas i närmaste djuraffär. Andra hundar har speciell kroppsform eller speciella behov och kan behöva specialsydda selar. Det gär avsnittet behandlar främst Nomeselar och deras passform.

Det enklaste är att köpa en sele i en fysisk affär där man har möjlighet att prova selen. Man måste dock minnas att personal i djuraffärer kan ha olika utbildning när det gäller selar. Det är inte helt ovanligt att de skickar hem folk med alldeles för stora selar, så viss baskunskap måste man ha själv innan man ger sig ut för att handla sele. En för stor sele kommer att störa hundens rörelser och kan rotera på kroppen och skapa skavsår av den orsaken.

En sele ska kännas tight och om man har en hund med mycket päls och skinn kring halsen kan man nästan behöva kränga den över huvudet på hunden. Med en sån hund är det förstås extra viktigt att man drar upp skinn och päls på ovansidan selens halsdel innan man belastar.

Om man ska måttbeställa och inte har möjlighet att besöka en tillverkare på plats kan man behöva mäta hunden själv och skicka måtten. Ibland blir det jättebra och ibland blir passformen ändå fel, så det bästa är om man har möjlighet att prova på hunden på plats. Några av de som måttsyr selar är t.ex. www.snowdogs.se, www.bjorkis.se och www.mrkoppel.se

Även om vi bara tittar på X-backselar så varierar det rätt mycket mellan olika märken hur man syr och av vilka material. Formen kan skilja och även styvheten. Björkis t.ex. har väldigt mjuka selar. En nackdel med dem är att de ofta tappar formen och går ut sig efter ett par år, men det gäller inte alla utan verkar drabba vissa. Mjukheten kan samtidigt vara en fördel om man har en hund som lätt får skavsår och hjälper en del såna hundar. Samtidigt slits de snabbare vid hårt arbete och för en hårt arbetande hund får man nog se det som ett undantagsfall om selen håller en hel livslängd.

Dragråttan gör rejäla och stadiga selar och de ligger i andra änden av skalan, dvs. de är rätt ”hårda” och stabila och ändrar inte form så mycket. Vad man föredrar är till stor del en smaksak samt beror på vad som passar just ens egen hund. I längden är det förstås trevligt med en sele som håller formen och kan användas under många år, och dessutom innebär det onödig belastning för hunden att ha en sele som med tiden går ut sig. Innan man som ägare inser att selen blivit för stor så har den ju blivit allt större under en tid. Dragråttan erbjuder dessutom alternativ till X-back och är populär hos många tävlingsförare.

Hur ska då en bra sele sitta? Ju längre tid jag sysslat med drag, desto svårare har jag faktiskt tyckt att biten med selar är. Det är lätt att bedöma en sele som passar perfekt eller inte passar alls, betydligt svårare när man har selar som sitter halvbra. Selar är en hel vetenskap och eftersom alla hundkroppar är unika finns det inte alltid enkla och raka svar. Olika tillverkare har olika filosofier och olika experter har olika erfarenheter. Därför kan det vara bra att prata med många olika personer och samla input från flera håll innan man bildar sig en egen uppfattning.

Grunden för bedömning ska alltid vara att selen provas med tyngd, dvs. att man håller emot och sträcker ut selen så att den belastas på samma sätt som vid drag. En helt obelastad sele går inte att ”godkänna” eftersom man inte ser hur den beter sig.

Generellt kan man säga att selen ska överföra kraft utan att hämma hundens rörelser och ge den stor frihet att röra sig. Den ska sitta rätt tight kring halsen men inte hindra andningen. En del tillverkade menar att nedre delen av halsen ska sitta på bröstbensknappen. Andra vill att deras sele vid belastning ska lägga sig just under. Vad som är rätt eller fel vågar jag faktiskt inte säga. Redan där har vi alltså en gråzon och enklast är förstås att följa respektive tillverkares råd så länge det känns bra. Det är betydligt vanligare att selar är för stora i halsen än för små. En sele med för stor hals hämmar frambensrörelserna eftersom den trycker mot bogarna. Frambenen ska kunna röra sig fritt.

Det spelar även stor roll hur lång över- och underdelen av selen är. Om detta förhållande är fel kan man få en sele som antingen trycker på hundens hals vid belastning eftersom övre delen är för kort, eller en sele som trycker på hundens nacke eftersom övre delen är för lång och drar halsen neråt. På de flesta välsydda selar är detta inte ett problem men jag har stött på selar av lite udda modeller med dessa symptom.

Mellan frambenen går bröstbensstolpen. Om den är för lång tappar selen stabilitet vilket är otrevligt för hunden. Om den istället är för kort riskerar hunden att få skavsår just bakom frambenen.

Remmen som går från bröstbensstolpen och mot svansen ska passera över eller bakom de bakre revbenen, beroende av vem man frågar. Om den hamnar för långt fram riskerar den att trycka mot lungorna vilket hämmar hunden. Det är ganska vanligt att man ser för långa selar där denna rem nästan går ner över bakbenen. Detta hämmar förstås bakbenens rörelser. På en sele med bra passform går denna rem uppåt så att den passerar bakbenen högt upp utan att störa för mycket. Selen bör sluta ungefär vid svansroten, dvs. dragtampens fäste fästes där. Dragtampens längd är justerbar och spelar ingen roll för selens storlek.

Det här är en grund i selens passform, men det finns betydligt fler detaljer att titta på. Det svåra kan ibland vara att bedöma detaljerna som en helhet.

Måste alla punkter ovan vara uppfyllda för att en sele ska passa bra? För de flesta hundar är det normen men det kan vara dumt att låsa sig vid absoluta mått just eftersom hundar har olika kroppar och arbetssätt. Förutom de solklara fallen där selen antingen är helt rätt eller helt fel, så finns en lång gråskala där vissa lösningar faktiskt kan vara rätt trots att de borde vara fel, och tvärtom. Det viktigaste är att hunden har frihet att röra sig och att selen inte hämmar dess andning eller ger tryck på fel ställe.

Det blir allt vanligare med alternativ till X-backselar och i vissa fall har dessa selar lite annorlunda tankar kring passform. Därför är det alltid viktigt att veta vad man köper och vad som är meningen med just den selen. Exempel på detta är H-selen som inte har ett kryss på ryggen utan ett mönster som liknar ett utdraget H. Dessa selar ska kunna hjälpa hundar som gärna går snett att räta upp sig. R-selen ser i grunden ut som en X-backsele men har en extra rem mellan hals och kryss. Dessa selar är ofta populära i tävlingssammanhang.

Själv kör jag ganska ofta med korta selar, främst på de hundar som har känsliga ryggar. Dessa selar liknar vanliga promenadselar men har en annan funktion och de två bör inte förväxlas. Man kan promenera med en kort dragsele. Däremot bör man inte dra med en promenadsele. Hundarna får inte samma kraft i dessa selar men jag har inte upplevt att det hämmat deras andning och deras rörelser blir friare. För en hund med ryggont är det extra skönt då denna sele lämnar bakre delen av ryggen helt fri.

Här kommer en bild på en nomesele som i mitt tycke sitter bra:

Här kommer en annan bild på en sele som jag tycker är för stor.