Utställning i Sjulsnäs

Idag har Noomi och jag varit på sommarens första utställning. Samma utställning i Sjulsnäs som jag besökte för två år sen när jag träffade Noomis mamma för första gången och började hoppas allt mer på att kunna få en egen Cairn igen. Känns väldigt länge sen nu när Noomi finns här hos oss!

Idag var det oväntat långt mellan Boden och Sjulsnäs och jag kom fram i sista sekunden med stridspilotpuls och bråttom! När vi sökte sekretariatet blev vi utskällda av diverse hundar och Noomi såg lite smått låg ut. Hon är inte van att trängas med stökiga hundar sådär! Vi hittade i alla fall rätt och Noomis svans åkte snabbt upp igen. Vi kom fram till ringen en kort stund innan det var dags och hann precis komma iordning.

Dagens bra:
-Noomi var hyfsat lätt att visa
-Noomi står säkert och försökte aldrig sätta sig
-Noomi står själv även på bordet, ja man kan nog ställa henne var som helst egentligen, svansen i topp!

Dagens mindre bra:
-Svansen ja… svansen var lite fööör glad idag och åkte fram över ryggen vilket domaren förstås gav oss kritik för. I efterhand kunde jag nog ha skippat krovbitarna vilket ev hade hjälpt lite…
-Fick även kritik för framdelen, rörelser och byggnad, men för en 1-åring är det ju inte hela världen
-Matte kom i efterhand ihåg en massa smarta handlertips som hon heeelt glömt i ringen… vi får väl säga att detta blev träning helt enkelt!

Lika snabbt som vi kommit dit, lika snabbt åkte vi sen ut! Fick VG och hyfsad kritik men svansen och framdelen gillade han inte riktigt. En tvåa i konkurrens (säger man så ännu?) och sen ägnade vi resten av tiden åt att hälsa på Noomis coola och härliga pappa Frans som var på plats, samt hennes bror Jack som det gick riktigt bra för idag!

Superkul att träffa alla trevliga Cairnmänniskor och extra roligt att träffa pappa Frans och få veta ännu mer om honom. Det verkar vara en riktigt härlig kille och dessutom har han ju haft en riktigt fin utställningskarriär bakom sig. De har helt klart många gemensamma drag! Här kommer några bilder på Frans och Noomi – visst är de söta! Noomi sitter lite snett bakom så därför ser hon extra liten ut.

Så, rent resultatmässigt blev det ju ingen höjdare för oss och med tanke på vilken fas Noomi är i nu så gissar jag att sommarens två andra utställningar kanske säger något likande. Nåja, vi får träning på att ranta runt i ringen och så får vi träffa trevligt folk. Det är inte fy skam det heller! Å om det inte blir nån utställningsstjärna av Noomi så är det ju faktiskt inte hela världen heller, det var ju inte därför jag ville ha Cairn igen i första hand. Skulle det gå bra i ringen så är det bara en bonus!

Förutom pappa, brorsan och en kusin var förstås även halvsyster Margot på plats. Många fina Cairnar att hälsa på och många svansviftningar blev det! Skoj! Avslutar med två bilder på Noomis snygga kullbror – trevlig, snygg och vansinnigt sött ansikte!

Nu ska jag ta Noomi med mig till sängen. Hon sover bredvid mig på soffan just nu och är trött och lugn. Har jag tur så är hon trött även när vi kommer till sängen och sover vidare där. Har jag otur så hinner hon vakna och tycker att vi ska brottas lite först… vi har nu en återkommande kvällsrutin där jag tar en halvvild Noomi (hon är oftast som vildast just på kvällarna) och lägger henne mot min mage med huvudet på min ena arm samtidigt som jag lägger andra armen över/runt henne så att hon inte kan ”fly” och så täcket över. Då landar hon snabbt och somnar ofta nästan direkt. Varmt – men mysigt!

 

Agilityhelg och utställning i Boden

Helgen som gick var det agilitytävling lördag och söndag i Boden. I lördags var Noomi och jag och tittade den tid vi hann, men i söndags var vi fast på utställningen hundra meter bort och fick sitta där hela dagen istället. Lite bilder fick vi i alla fall på de duktiga agilityekipagen.

Duktiga härliga Vattuskräcken som plockade en pinne och fick hedersutnämnande och allt möjligt!

Fokus!

Så några hundar vi inte alls känner, men som var härliga att se ändå!

Jag hade med systers 70-300mm objektiv och visst var zoomen underbar i ett sånt här läge, men objektivet gjorde helt klart kameran slöare och hann inte alls med att ta så många bilder som den gör annars. Samtidigt var det kul att kunna komma lite ”nära” ekipagen ute på banan.

Noomi tog dagen vid agilityplan med ro och tyckte att det var spännande att titta. En väldigt skön egenskap hon har är att hon i stort sett aldrig någonsin skäller på andra hundar eller bryr sig så mycket om dem, en titt, kanske lite svansvift, lite fjäsk, men i övrigt bryr hon sig inte så mycket om dem. Hoppas det håller i sig!

Lilla Siri som vi tränat sök ihop med tidigare

Noomi hittade en tom flaska och så var hennes lycka gjord

Utställningen då? Ja som jag postade igår så fick vi trevlig kritik och Noomi skötte sig mycket finare i ringen än första utställningen. Hon stod säkert och gick rätt fint också, mest beroende på att jag gjorde mer rätt själv skulle jag tro.

Vi blev förstås BIR-valp eftersom vi var enda Cairn, men rosetten kommer på posten för massvis med rosetter hade stulits från klubbhuset!!! Knasigt! Det finns verkligen folk till alls… Nåja, det innebar en lång, lång väntan på final men jag försökte att se det som bra träning för Noomi där jag satt och smått kreverade. Jag kommer nog aldrig att bli någon utställningsmänniska helt enkelt, visst ska vi ställa många gånger till, men i hemlighet satt jag där och längtade ut i spårskogen med huskisarna.

Noomi fick vila i sin bur och sånt är ju också nyttigt faktiskt. Hon är alltid lugn i såna lägen men det är ju ännu bättre om man somnar också. När det blev dags fick alla småvalpar komma in och vi stod oss rätt länge men åkte ut innan det blev nån placering. Den biten känns inte så viktig, däremot tar jag med mig att hon visade sig mycket bättre och försöker minnas vad jag gjorde rätt. En bra dag med ringträning helt enkelt!

Här kommer två bilder från utställningen, inte på oss, utan på andra.

Efter utställning och lite mer agilitykik samt vitmålning av garagets insida ihop med sambon så jäktade huskisarna och jag ut i spårskogen en bit efter åtta på kvällen när solen redan var på väg ner. Vi gjorde nog ett nytt rekord, spåret gick på ett hygge i väldigt kuperad och varierad terräng, mest raksträckor och räta vinklar, kanske 400 meter? På en timme hann jag både lägga spåret och gå med alla 7 huskies – eller gå kanske är fel ord – det handlade mer om att jogga eller småspringa över stock och sten för att hinna med allt innan det blev mörkt. Hygget var täckt av stora fina lingon så lite färdkost hann jag ta med mig i farten också. Hela gänget skötte sig jättefint, taggade, noggranna, fokuserade och alldeles underbara förstås! Älskade små troll!

Idag hade jag tänkt ha en allmän fixarkväll men istället blev det en snabbresa för att hämta hem en begagnad frys på ca 300L som jag ska ha till ben och tilltugg, samt en hög agilityhinder som jag ska låna av en kompis. Efter helgens tävlingstittande började det verkligen suga i agilitytarmen igen – blev riktigt, riktigt sugen… tror det är dags för Noomi och mig att börja småträna på lite grunder och vissa valpvänliga hinder. Jag skulle behöva klona mig för att hinna med allt roligt!

Dessutom närmar sig dragpremiären. Min tanke var att köra en första gång nästa helg men jag tror inte att jag ska ta vagnen utan cykla med hundarna 2 åt gången för att ge dem lite lättare träning första svängarna innan vi lastar på vikt. Kaela ser fin ut i ryggen nu och den stora skillnaden tycker jag kom när vi började med Glucoflex III. Nu ska hon få laserbehandling ett antal gånger till (imorgon bl.a.) och förhoppningsvis fortsätter hon att se piggare ut så att hon kan dra igång dragträningen inte alltför långt efter de andra.

Utställning i Boden

Andra försöket i ringen gick bättre för oss, ja alltså, bättre för mig att visa Noomi. Idag är det inofficiell utställning för alla raser i Boden. Hon fick fin kritik och eftersom vi var ensamma i rasen så blir vi kvar här till finalen.

Hade gärna åkt hem och dragit ut i spårskogen med de andra, men det får bli senare ikväll. Riktigt varmt idag så Noomi ligger i sin skuggiga bur och somnar förhoppningsvis snart. Själv blir jag mest rastlös.

Däremot är jag sjukt sugen på att köra igång med agility igen efter att ha tittat på tävlingarna igår. Hoppas Noomi kommer att tycka att det är lika skoj som jag!

Bilder från utställningen i Måttsund

Kräftskivan igår var trevlig och helnykter för min del men klockan sprang iväg och vi kom inte hem förrän efter 2! Minns inte när jag senast var vaken så länge, imorse var jag helt sjukt trött!

Noomi fick träffa sin bror Jack igår för första gången sen de var små. Det blev genast bus och glada miner. Sötisar! De här två var väldigt lika när de var små men nu syns det ju tydligare att en är tjej och en är kille.

Noomi och jag

När jag inventerade garderoben inför utställningen insåg jag snabbt att vi hade problem. Alla mina byxor var mörka i nån opassande färg (lite för lika Noomi) och det enda som bröt av tillräckligt mot Noomis färg var ett par ljusa jeans som jag egentligen tänkt slänga eftersom de är totalt oformbara upptill och måste bäras ihop med en längre överdel. =/ Ibland får man ta det man haver men inför nästa utställning måste här nog köpas byxor!

Noomi var rätt ofokuserad inne i ringen och hade mycket att titta på, lite mer än jag hade väntat mig faktiskt med tanke på att hon är rätt van att vara kring andra hundar, men med små valpar vet man ju aldrig vad de har för dagsform osv. Nåja, det kunde absolut ha varit mer katastrofalt än det var och bitvis gick hon riktigt snyggt lilla fjant!

Vi fick lite bra tips som vi tar med oss hem och på så sätt kändes det bra att köra en utställning nu när vi bara småtränat lite och kan dra nytta av alla kloka råd under resten av träningen.

-Heeej! Dagens domare var Birgitta Hasselgren.

Noomi fick riktigt fin kritik : ”Mycket bra huvud o uttryck, bra hals o skuldra, ngt lösa armbågar, bra kropp, bra svansansättn., normala vinklar bak, bra pälvskvalité, rör sig bra” och det kändes riktigt skoj!

Först fick vi HP i tikklassen där Noomis kompis Ziri var med, men sen blev det BIM-valp i hårt konkurrens mot brorsan. Kul! Noomis två första rosetter är bärgade!

Att gå i ringen med brorsan var kul och Noomi ville gärna skutta fram och leka lite till.

Grattis brorsan!!!

Trött kompis

Dagens BIM Gangrel’s Labolina och BIR-hanen som jag tyvärr inte fick med mig namnet på.

Förutom den fina kritiken var det jätteskoj att träffa alla trevliga Cairnmänniskor. Ägaren till Noomis pappa (SE UCH & FI UCH Zoot Ben Johnson) var där och berättade att han älskar att bada och plaskade i vattenskålen som valp han också. Noomis fasters ägare (LPI SE UCH & FI UCH Zoot Beyonce Knowles) var också där och berättade att de tävlar i lydnadsklass 2 med henne. Senast i förrgår frågade en kompis om det fanns några arbetsmeriter bakom Noomi för hon har ju mycket ”go” i sig, och det visade sig alltså att det fanns arbetande släktingar närmare än jag trott! Kul!

Idag ska vi ut och spåra och så blir det nog lite lydnad också. Helgen har gått ruskigt snabbt men roligt har det varit! Först lite bilder på huskygänget, mina älskade små pälstroll. Nu är löp och knasigheter över så när vi är hemma har alla 6 (eller 7 om Giela är ute) tillgång till hela ytan tillsammans och allt är väldigt lugnt och mysigt. Mintu tycker att Rotax är lite läskigt ibland men det känns inte alls som ett problem när alla bara vilar och slappar.

Systrarna bus söker i underjorden

Silva

Rossi, Nalle, Giela och Mintu

Rossi

 

 

 

Noomis första utställning

Idag blir det kräftskiva här så det blir bara en kort uppdatering från dagens terrierutställning i Måttsund. Noomi gick inte så supersnyggt kanske men så kan det vara när man är liten. Hon fick i alla fall jättefin kritik och det var superskoj att träffa alla trevliga Cairnfolk. Mer info och mer bilder kommer imorgon!

Trött tjej

Dagens kritik

Grattis älskade lilla Nomnom!

Högt och lågt på kvällens träning

Idag efter jobbet åkte Noomi och jag till hennes uppfödare för lite trimhjälp och tips. En kunnig och hjälpsam uppfödare är verkligen guld värd och att ha henne så nära dessutom är ren lyx! Noomis päls fick sig en genomgång inför utställningen på lördag och så fick vi en massa bra tips att ta med oss på vägen. Guld!

Noomi är rolig, en äkta Cairn kan man nog säga, att vara stilla och trimmas är tråkigt och ibland blev hon lite arg och sur. Sekunden hon kom ner på marken igen var allt bortglömt och hon var superglad över att få träffa Greta, studsade som en liten boll! Kändes absolut som att Noomi kände igen henne fastän de inte setts på två månader och det tråkiga på bordet var helt bortglömt.

Sen åkte vi snabbt hem för att lasta in gänget i bilen för lite träning med träningsgänget. Kvällen innehöll verkligen både högt och lågt. Det började med att Therese fick låna Mintu för att få plocka lite lös päls från honom. Ungefär då gick jag iväg för att prata med en kompis och glömde att stänga spännbandet kring burluckorna.

Silva pillrade upp haspen till luckan och vips var hon, Kaela, Rotax och Giela ute på vift på en fotbollsplan just i utkanten av Boden. De drog några ärevarv och ingen lyssnade speciellt bra, taggade och ”rymda” som de var, men alla rymlingar var infångade på nån minut och ingen skada skedd. *pust* Även om mina huskies inte är såna som rymmer iväg ”bara för att” så är jag rätt säker på att de inte hade klarat störningar av typen ”promenerande person med hund” eller ”springande hare” utan att dra iväg på en liten större lov. Som tur var hade vi inga såna saker i sikte.

Noomi fick träna lite på att springa till sin target och skötte sig fint men det märktes att hon var lite trött efter eftermiddagens besök och frisering.

Targeten (den röda), Noomi och bollen

Sen fick huskygänget en rallylydnadsbana, en av de längsta vi gått hittills och den innehöll en hel del ”transporter” av olika typ vilket många av mina hundar har haft svårt för. Skyltarna var i ordning:

1. Start
2. Sitt framför, vänster ingång, framåt
3. Sitt, gå runt
4. Dubbel slalom
5. Spiral höger
6. Sitt framför, vänster ingång, sitt
7. Helt om vänster
8. Sväng vänster
9. 1 steg bak, 2 steg bak, 3 steg bak
10. Helt om höger
11. Sitt framför höger ingång, framåt (här körde vi vänster ingång istället)
12. 270 grader höger
13. Mål

Många ganska lika skyltar och som sagt var en hel del transporter och svängar. Saker som ”ligg” och ”stå” har vi inte infört ännu eftersom så många av hundarna inte riktigt kan det ännu. Till min stora glädje var hundarna jätteduktiga! Rossi skötte sig jättefint, Giela var riktigt duktig, Rotax jobbade fint och Nalle som brukar ha stora problem med störningarna var mer fokuserad än nånsin. När han låste sig på annat så gick det snabbt över och han sökte spontant kontakt och kunde hålla kontakt i flera sekunder i sträck. Silva var lite disträ men Mintu hade gjort stora framsteg även han. De allra flesta hundarna hade faktiskt nästan ”flyt” genom större delen av banan! Bra jobbat huskygänget! Dags att ta fram filmkameran igen snart!

Rossi, så himla duktig nu ikväll!

Nalle, den som utvecklats mest sen i våras!

Fina Liz, vår träningskompis

Rolex jobbar

Flera av mina hundar fäller ju nu (Mintu, Rotax, Nalle, Kaela) och jag har några kompisar som ääälskar att plocka päls. Medan jag körde rallylydnad så fick de som ville välja en hund att gosa med och plocka  lösa tussar från och Rotax njöt förstås av varje sekund av uppmärksamheten. När det dessutom kom fram en boll och han fick jobba lite för den blev han ännu gladare, älskade killen är verkligen inte som en ”normal” sibbe men väldigt rolig och trevlig och han älskar verkligen alla uppdrag han får. Jag tror att han fick sig en liten fan club!

Kaela blev också plockad och hon tyckte nog att det var en liiiten aning läskigt men samtidigt älskar hon ju uppmärksamhet och gillar att gosa och mysa så det blev helt enkelt lite nyttig träning för henne. Söta lilla tjejen var dessutom riktigt duktig på rallylydnadsbanan. På slutet lekte nån med ett pipdjur en bit bort och då blev det svårare, men vi överkom även det!

Mitt gäng

Förutom att Noomi fick ett litet frispel och drog ett kort ärevarv även hon, samt huskisarnas ärevarv, så hade vi en riktigt bra träningskväll med många framsteg, främst hos huskygänget. Jättehärligt att de flesta nu kan jobba och fokusera så fint även med andra hundar i närheten och störningar omkring sig. De har verkligen vuxit enormt sen vi började med detta i våras. Tidigare år har vi ju bara pysslat på hemma eller med våra allra närmsta vänner och det blir ju en helt annan sak. Älskade små troll!

Avslutar dagen med en bild på Noomi, lite mer än 16 veckor gammal. Här är hon okammad och inte ”stylad” men visst är hon rätt söt ändå? Att stå fint kan hon ganska bra nu men vi måste träna mer på att gå snyggt. Vi tränade lite idag kring de andra men hon var lite för trött för såna ”krävande” övningar. Att både trava och titta uppåt är inte så lätt som man kan tro! Blir mer sån träning i veckan, nu väntar sängen. Kommer att sova gott med stolta tankar om huskygängets framgångar.

Utställningsträning i köket

Ungefär så här långt har vi hunnit i utställningsträningen. Att gå vid sidan har vi inte gjort så mycket, men hon står ganska stadigt i alla fall. Eftersom köket är litet var det svårt att belöna åt rätt håll. Jag vill helst ha belöningen framför henne och belöna rakt framåt. 3 veckor kvar till första utställningen!

Filmer på Noomi samt tankar om Gielas ”valpdom”

Ni som följer oss på Facebook har redan sett lite av det som kommer här, men det får ni stå ut med! Först en bild på Noomi där nääästan all valppäls tagits bort. Eftersom sambon var borta försökte jag ta en bild med självutlösaren, det gick väl…sisådär! Söt är hon i alla fall, kamerans klickande var jätteintressant!

Tassarna och lite av benen kvar samt nån tofs här och där. Blir jättekul att få se henne i sin ”riktiga” päls sen! Idag anmälde jag oss till vår allra första utställning, Terrierklubbens utställning i Måttsund den 10/8! Förhoppningsvis hinner betalningen in i tid så att vi kommer med – var nog ungefär 17-18 år sen jag sprang runt i ringen senast så lite nervöst blir det – men skoj! Hennes uppfödare har lovat att hjälpa oss att snygga till frisyren i förväg och det känns tryggt.

Noomi och jag har börjat lite på ”stanna”. Jag har inte bestämt hur vår platsliggning ska se ut ännu så vi väntar med den biten. Jag använder ”plats” som kommando där, och ”stanna” betyder att hon ska stanna i den position där hon är. Efter att ha följt lite diskussion kring platsliggning förstod jag att det finns många olika sätt och metoder, men jag tror att vi tänker träna ganska likadant som jag gjorde med Jacki. Ordet ”plats” används enbart vid plats och därifrån blir det aldrig nånsin inkallning eller sånt, alltid belöning på plats. Gillar också att nästan överdriva störningsträningen, innan vi är klara så ska hon ligga tryggt även om jag springer framifrån och hoppar över henne, kastar bollar rakt framför hennes näsa eller gör tokiga lekinviter. Så här ser det ut just nu.

Så, en video från igår kväll. Noomi fick ett tokryck i vanlig ordning men nu fastnade det på film. Hennes kvällsryck brukar vara intensiva men inte lika ”tokiga”, inte tokspring utan mer bara BIT BIT BIT. Först tänkte jag att det inte skulle bli mycket sova av på en bra stund, men vips så slocknade hon under sängen.

Nu ikväll har vi börjat skapa intresse för spårpinnarna. Jag måste efterforska lite mer kring HUR en spårpinne ska hanteras, kanske nån snäll vän som kan förklara? I alla fall, vi började med att kampa lite med en pinne och det tyckte Noomi förstås var jätteskoj. Sen kastade jag iväg den en gång så att hon fick hämta den och mer kamp.

Efter det så kastade jag den när hon inte såg så att hon fick ”hitta” den i gräsmattan av en slump. Varje gång blev hon jätteglad, hämtade den direkt och kom till mig för att kampa en stund. Känns som en bra start – hoppas jag! Jag känner mig enormt lyckligt lottad med hennes stora vilja att ta alla roliga saker TILL mig och leka MED mig. Visst har vi tränat med fokus på det redan från start men att det går så bra nu är nog en kombination av det samt trevliga gener… =)

Slutligen en liten händelse från idag. Noomi åt sin mittersta måltid och Giela stod bredvid och tittade. Morgon och kväll äter de ju samtidigt men mitt på dagen är det ju bara Noomi som får mat. Giela kastade längtansfulla blickar jag och utan att riktigt tänka sa jag:
-Giela det är för att hon är en valp! Du fick också extra mat när du var liten!

Precis när jag sagt sista kom jag på mig själv. Det vet jag ju faktiskt inget om. Giela var valp hos en helt annan person. Hon var ganska precis 1,5 år när jag köpte henne och åt då helst makaroner enligt förra ägaren. Stressen och rädslorna gjorde hennes mage extremt känslig och hon fick lätt problem med den samt hade dålig aptit. Jag minns att jag fick med en halv säck torrfoder av ett märke jag inte minns. Billigare torrfoder går i alla fall knappast att gräva upp. Enligt tabellen skulle lilla Giela på 16kg äta 1 LITER varje dag! Hon som knappt ville ha en enda kula… =( Det bytte vi ut snabbt som attan.

Så nä, jag vet inte om Giela fick ett gott mål med mat mitt på dagen när hon var 3 månader gammal. Vet inte om hon fick kramar och mys och chansen att känna sig älskad och duktig. Nu ikväll fick hon några extra kramar min älskade Giela. Nåja, nu har hon ett stort gäng kompisar och även om hon inte är den som äter mest och snabbast så tömmer hon alltid matskålen och gillar att äta. När stressen och rädslorna gav med sig så blev även magen normal och nu tål den det mesta. Precis som en vanlig hundmage alltså.

Giela i mitten av sitt gäng

Noomis första 12 veckor

Noomi har nu bott hos oss i lite mer än en månad och mycket har hänt. Lilla tjejen har vuxit en massa och lärt sig en hel del. Hon är verkligen en störtskön liten lirare! Därför tänkte jag göra en liten 12-veckorssammanfattning…!

Ett tips man ofta hör gällande miljöträning är de 12 sakerna! Det finns lite olika varianter men det brukar vara ungefär så här: när valpen är 12 veckor gammal ska den ha gått på 12 olika underlag, varit på 12 olika platser, träffat 12 olika personer och 12 olika hundar. Vi har inte arbetat mot detta medvetet men när vi nu passerat 12 veckor och räknar ihop så tror jag ändå att vi klarar oss rätt bra, få se bara hur bra mitt minne är… jag räknar det som hänt senaste månaden, inte hennes första 8 veckor.

Underlag: gräs, asfalt, grus, blöta stenhällar, klickgolv, gallerbro, trallgolv, sand, vatten, blåbärsris, soffa/säng, rottingmöbel, ja underlag beror ju lite på hur man räknar och tänker, men där klarar vi oss nog.

Platser: Vittjärv, Boden centrum, Luleå centrum, Brukshundklubben, valpkursen, Blaiken, ATG-kliniken, Djursjukhuset Gammelstad, Storforsen, Hundhälsan Råneå, Hundkapplöpningsbanan i Älvsbyn, skogen. Check!

Hundar: Giela, Rossi, Silva, Rotax, Kaela, Nalle, Mintu, Mila, Dansa, Szune, Hedda, Ziri, Tekla, japp det fixade vi!

Personer: Svärmor och svärfar, sambons två systrar + en sambo, mamma och pappa, en hög med träningskompisar, ja där passerar vi med råge!

Jag har längre tänk skriva en liten träningssammanfattning för Noomis del, väldigt mycket för min egen skull för att jag ska kunna minnas och titta tillbaka i framtiden. Var gjorde vi den första månaden förutom att träffa folk och hundar? Vi har än så länge mest bäddat in korta träningsmoment i lek och tränar bara ett par minuter vid varje tillfälle. Mycket med fokus bara på att skapa en bra lek och ha roligt tillsammans.

Utställning: Här har vi börjar träna in ett snyggt ”stå” där hon står helt fritt med svansen i topp byggt på förväntan. Använder ordet ”Stå” och tränar med omvänt lockande, dvs jag håller en leksak framför henne och när hon står rätt så kastar jag iväg den som belöning och sen kampar vi lite. Detta ger stor förväntan och hon står och sträcker på sig och är laddad, tycker det ser rätt bra ut själv i alla fall!

Ett tag ville hon gärna sätta sig så vi har fört in lite extra störningar. När hon står så trycker jag lite på rumpan så att hon måste hålla emot och medvetet stå upp och så givetvis en rejäl belöning när hon håller upp rumpan och står kvar. Vi är inte imål ännu men vi har en bra grund!

Lydnad: I lydnaden har vi bara börja med lite smådelar. Början till klossträning är gjord. Noomi vet nu att framtassarna ska upp på klossen men längre än så har vi inte kommit. Klossträning är ett sätt att lära hunden bakdelskontroll, dvs. att göra den medveten om hur den rör bakdelen så att den ska kunna använda hela kroppen t.ex. vid fritt följ när den ska gå snyggt vid sidan. Det finns många olika metoder men jag har alltid tyckt att klossträningen ser intressant ut så nu testar vi den! I klossträningen lär sig hunden att hålla framtassarna på en kloss/bok (eller liknande i lagom storlek) och roterar sen runt framkroppen genom att flytta bakdelen när man nått ända fram.

Vi har lekt in lite ”fotposition” och belönar att sitta vid sidan med kontakt uppåt. Ibland tar vi ett par steg där jag lockar med henne också, mest för att göra det till något positivt laddat, det blir nog inte så vi gör i fortsättningen.

Vi leker in en fartfylld inkallning men satsar än så länge bara på fart och allmänlydnadsdelen, dvs. att bryta det roliga man gör och komma direkt! Belöning med tennisbollar eller/och kamp. Ingångar och sånt har vi inte tittat på ännu, först bakdelskontroll!

En bra sak med Noomi är att hon älskar att kampa och hon kommer alltid med leksakerna och vill fortsätta kampa med mig. Även tennisbollarna vill hon att vi ska kampa lite med! Om hon vinner saken så kommer hon bara tillbaka – kampa mer! Detta är förstås jättekul och vi leker in lite grunder i apporteringen på så sätt. T.ex. att sitta vid sidan och hålla, och att hålla rejält samt släppa först på kommando.

På sikt så skulle jag vilja lära in en ny belöning, nämligen att Noomi har en leksak och att jag jagar henne. Jacki älskade den leken och den är ju både rolig och lite kittlande. Noomi har bjudit in till den leken ett par gånger här inne och jag tror att hon skulle tycka att det var riktigt skoj att kunna använda den mer. Eftersom vi har så bra samarbete kring föremål redan nu så skulle jag gärna införa även lite jaktlekar kring föremålen på det sättet. Det kan bli en liten ”jackpotlek” om hon nu skulle tycka att det var skoj – lite mer galet och spännande och nästan läskigt liksom! Dock mycket viktigt att kunna kontrollera på ett bra sätt.

Agility: Här har vi inte startat alls, men nu ikväll fick vi några riktigt bra grundtips av vår vän Pernilla. Nomnom ska få lära sig att springa runt en pinne, springa på rätt sida av mig när vi svänger och springer snabbt samt börja lite med tunnlar och att springa genom en allé av slalompinnar. Här ska vi börja med target också, dvs. att Noomi lär sig att springa till en speciell grej som vi kan placera ut och skicka henne till. Vi ska även träna upp att hand på halsbandet betyder att man ska tagga till och fokusera 100%!

Spår: Noomi har testat 5 (?) korta raka spår i lätt skogsterräng. 1-2 gånger verkade hon förstå grejen men annars har hon mest skuttat runt och hittat roliga saker. Vi lägger spåren på hyllan ett par veckor så att lilltjejen hinner mogna lite till. Än så länge är hon så pass liten att även lätt skogsterräng innebär mycket hoppande och skuttande vilket stör träningen lite. Jag har funderat på att börja med hårda spår men det blir så opraktiskt då de andra hundarna främst spårar i skogen. Vi behöver inte fler olika platser där vi behöver vara just nu!

Sådär, där har vi en liten sammanfattning. Vi har inte varit supernoga med grunder och sånt, det finns ju hur mycket som helst att göra på den fronten om man vill. Vi kör nog nån slags medelväg i slutänden, jag är alldeles för otålig för att harva runt med minidetaljer i precis allt vi gör.