Börjar med en stilstudie i att ät. Systrarna Silva och Kaela har helt olika teknik. Kaela börjar uppifrån så att säga, Silva trycker istället ner hela nosen mot botten och blåser bubblor för att inte få vatten i näsan, hihi.
Igår hade jag världens bästa dag, sovmorgon utan klockan, sen iväg till stallet och rida för nu börjar äntligen fina lilla Della vara frisk och så var det ju faktiskt bara nån enstaka minusgrad dessutom. Så himla kul att hoppa upp i sadeln igen och nu hoppas vi innerligt att hon gjort bort sin otur för hela 2016 också.
När jag kom hem sken solen från en klar himmel och för att spara tid bytte jag inte ens skor, utan selade ut slädhundarna direkt och åkte. Magiskt vackert nere på isen! Hundarna var faktiskt lite slöa, nåja, rätt skönt för då kan man ju stå och filosofera lite mer i lugn och ro, och trots ”värmen” så hann det bli riktigt kallt om fötterna innan vi var hemma igen.
Sen jäktade Noomi och jag iväg till Luleå för att äta middag hos en kompis och vi hade en jättemysig kväll. En heldag helt enkelt! =) Noomi var faktiskt väldigt vuxen och duktig och lugn…! =) Blir fullt upp idag med, först en promenad med Noomi och så måste jag väl dammsuga lite också…hmm…
Förra veckan passade jag på att fylla 35 och det blev vecka av idel firande i olika former, kul! Både på födelsedagen, helgen före, samt helgen efter å en bit in i den här veckan också. =) Fick massor av fina presenter, middagar, luncher å festligheter så jag vidhåller det jag brukar säga – att livet bara blir bättre och bättre med åldern, än så länge i alla fall!
Kallt som tusan har det varit tidvis, -37,5 som mest på min termometer, så hundarna har fått nöja sig med tid i rastgården ganska stora delar av tiden tyvärr. Helgen som var kom dock mer snö och nu går det betydligt bättre att köra i skogen, det har blivit vinter ”på riktigt” så att säga. Det är faktiskt rätt stor skillnad på 6-spannet jag körde tidigare och 7-spannet som blev nu med Xuper, en linsektion till gör ju spannet ett par meter längre å så tillför han faktiskt en hel del kraft så det krävs lite mer snö och vettigare spår innan det ska kännas OK att köra.
För att kunna köra vägen ner till älven har jag testat att sätta några hundar bara i halsbanden på vägen ner, och det fungerar rätt bra faktiskt. Dock märks det att de fått stå en del. En av dagarna var Nalle och Xuper jättetaggade och precis när jag spänt om allt nere på isen och drog upp ankaret så rök de smått ihop. Nåja, att springa och slåss samtidigt går ju inte så enkelt så jag manade på gänget och röt några väl valda ord över vidderna (Typ: ”Jag stryper dig om du rör honom!!!” till båda två), en kort stund sprang de å turades om att skälla mot varandra å surade men när de fått springa ur värsta energin ur benen var allt lugnt och normalt igen. Om jag hade stannat är jag rätt säker på att jag hade haft en slaggis att reda ut, så fart kan vara bra till mycket, och lite speciellt blir det ju när man vet att hundarna reagerar för att de är så övertaggade i första hand.
Här kommer i alla fall lite bilder från en av veckans turer, en magiskt vacker eftermiddag nere på Luleälven. Fantastiskt ljus ute!
t
Vi körde ner till Bredåker och vände just vid bron, kul att få hinna pulsa i lite nysnö och hundarna var så söta, istället för att följa skoterspåret en bit ut på isen valde de (läs: Kaela) ett gammalt spår som de gjort tidigare i vinter, en slingrande liten stig som följde strandkanten in i alla vikar och förbi alla uddar, och där låg ju snön ännu djupare så det blev snäppet jobbigare för dem men det verkade ändå vara där de ville vara.
Nä, dags för en öl å lite chips, hihi, fredaaag! =)
I helgen har jag besök av mamma och pappa och vi har firat min födelsedag lite i förväg. Fick en helt fantastisk present – en vecka på island med hela familjen nu i juni! =) Där ska det pussas Islandshästar! =)
Hundarna fick en slädtur idag, ungefär en decimeter nysnö och närmare -20. Vi körde leden ner genom skogen mot älven, men där var det alldeles för lite snö ännu. Kantigt, ojämnt och lite bökigt, och eftersom den slingrar sig ner genom skogen med några rätt branta backar får vi nog välja andra vägar tills den snöat igen lite till. Vi hamnade i alla fall nere på älven och lunkade på där i nästan en mil. Jättefint ljus ute fast jag glömde ju först ställa om objektivet till autofokus (efter senaste stjärnfotograferingen), och sunkade hälften av bilderna där. =/
Kallt blev det, om hela mig och allting, hihi, men Rotax var som alltid helt oberörd av temperaturen. Silva däremot såg lite frusen ut och verkade vilja komma hem. Det var ju förmodligen kallare nere på älven än uppe på kullen hos oss förstås.
Is i skägget
Dessutom har vi haft söta Spinonen Ben på besök. Han är så himla söt, sitter helst på en egen stol i köket när vi äter, och ibland när huskisarna ylar där ute så försöker han yla med dem här inne. Han låter otroligt roligt men han försöker ju… =) Nä – dags att skutta ur understället för denna helg och duscha till sig!
Igår klockade jag vår framfart. Ja alltså inte i spåret, utan på vägen dit. 18.50 studsade jag upp från soffan i typ bara underkläder. 19.30 drog jag loss ankaret från bilens dragkrok, då hade jag klätt på mig, lastat hundarna i bilen, kört ungefär en halvmil bort, lastat av släden och utrustning å selat ut hundarna å var redo att åka. Tyckte det var bra jobbat! =)
Pigga glada hundar och bästa belysningen laddad, och trots rätt kallt väder var det först när släd-&/%#( skulle upp på biltaket igen som det blev riktigt kallt om fingrarna. Xuper gick ned Nalle igen och de låter båda lite illa innan start, men förutom ”tomgafflandet” där så fungerar de jättefint ihop. Mintu och Kaela gick i led som vanligt, men jag funderar faktiskt på att låta Xuper testa Kaelas plats nån dag för han har bra fart i benen. Mintu och Kaela är ju smarta men inte så himla snabba och resten av spannet är egentligen snabbare. Riktigt så brukar man ju inte göra, att man har de långsammaste hundarna först, hihi.
Shake it off!
Klockning ja. Nånstans är det ju en viktig punkt i det med att ha många hundar, i alla fall för mig. Tiden alltså. Jag vill spara på den, och kunna lägga mest med tid på att köra hundarna och umgås med dem, och minimalt med tid på att bära utrustning, förbereda, städa och stöka. Det gör ju faktiskt en jädra skillnad att ha lite ordning på grejorna, lite ordning och rutin på hundarna, vare sig man ska mata, köra, klippa klor eller nåt annat. Mer tid till kvalitetsumgänge än ”skitgörat” typ och där kan man vinna mycket på att skapa ett effektivt upplägg i sin vardag, speciellt på sakerna man gör varje dag, dag ut och dag in.
Efter en riktigt bra dag på jobbet och svingod (och svintrevlig) sushilunch har jag ägnat kvällen åt att lära Noomi tricks (att ”tvätta nosen” sitter hyfsat snart!) och så fotograferat lite stjärnor. Tyvärr hamnade fokus lite tokigt på alla bilder, inte alltid lätt att se ute i mörkret och i -22, men man ser ju Orion – min trogna favoritstjärnbild som följt mig på slädäventyr i så många år nu. Taget med Canon EOS 7D, stativ förstås (Manfrotto), och 15 mm. brännvidd, bländare 7,1, ISO 2500 och slutartid 30 s. Så som det blir ibland så blev en av ”testbilderna” faktiskt bättre än de där jag tyckte att jag förfinat inställningarna och tänkt igenom dem, hihi.
För att trotsa kylan lite extra kvällsmatade jag hundarna i rosa sneakers å jeans, brrr… men då var det också extra skönt att komma in till en varm bastu. Noomi tog direkt plats på översta raden å ville inte gå ner därifrån, min lilla bastukompis!
Imorgon ska jag ut i verkligheten och jobba och ganska kallt väder utlovas. Packar slädkläderna inklusive ”moonbootsen” men tror det kan vara lite kallt ändå… Dock kan ju tekniska äventyr kompensera rätt bra för kyla så jag hoppas på en riktigt bra dag ändå!
Allt är relativt. ”Bara” -17 idag och det kändes riktigt varmt efter kylan som varit. Körde hundarna längs skoterspåret på vägen som vi körde förra helgen, och jädrar vilken punch det var i jyckarna! De ville aldrig sluta galoppera å jag stod mest och gapade. För många andra kanske detta inte var en lång galopp, men mina små myshundar brukar ju rusa av sig det värsta efter bara några kilometer och sen vara nöjda med att trava fram så att jag hinner titta på naturen, fotografera och fundera över livet.
Tog med systemkameran idag (Canon EOS 7D, 15-85 mm), inlånat stativ (Manfrotto #055), och så fjärrkontrollen (Hähnel Giga T Pro II), men tyvärr missade vi precis solen. När jag selade ut hundarna glödde skogen nån kilometer bort av rosa strålar, men sen kom molnen och när jag ryckte loss ankaret från dragkroken så var världen mest grå. Typiskt!
Rotax
Xuper
Silva
Mintu och Kaela
Nalle och Xuper
Silva och Rotax
Efter slädturen bytte jag bara skor, jacka och mössa, och tog en ut Noomi på promenad. Där fick jag mig ett av dagens skratt, hihi. När vi gick efter ett skoterspår så såg jag plötsligt 3 älgar komma ut ur skogen kanske 100 meter framför oss. De travade rätt lugnt, sneddade över spåret och fortsatte in i skogen på andra sidan. Jag funderade på ifall jag skulle hinna ta fram mobilen men struntade i det. Istället tittade jag på Noomi och då blev jag tvungen att skratta. Hon promenerade där och tittade rakt mot älgarna men verkade totalt ovetande om vad vi hade framför oss.
Då slog det mig, att hon helt enkelt är för liten ibland. Jorden är för böjd (nja, men typ!), och snöklimparna för stora, så hon såg aldrig vad som hände fastän hon tittade rakt framåt, hihi. Sen när vi kom fram till spåren blev hon jätteintresserad och nyfiken, hihi, inte lätt att vara liten ibland! Nä dags att hoppa ur understället för nu blir det födelsedagsfirande hos en kompis med alla brudarna, yey! =)
Idag brinner det i kaminen igen.Eld är verkligen något otroligt vackert, så länge det brinner på rätt plats bara. Vad ser du i lågorna?
-33 grader sen nåt dygn tillbaka och först imorgon kväll blir det varmare. Is på insidan rutorna av mitt lilla hus å vi är inte ute i onödan, men för en själv går det ju ändå rätt bra. Klär man bara på sig så kan man vara ute en stund utan problem. Värre är det för alla stackars bilar, hujja vad de måste slitas i detta väder, även om de får stå med motorvärmare osv. Hundarna stortrivs inte heller, de ligger lågt och sparar på krafterna.
Kvällen har Noomi å jag ägnat åt god mat, hårfärgning, intressanta dokumentärer, uppvärmning framför brasan, å så har vi tränat lite på att ”tvätta nosen”. Det sitter inte helt ännu men det tar sig och vi har lagt till kommando så är nära mål! Vi har ju tränat väldigt lite tricks tidigare och mest kört grunder i lydnaden, men nu börjar Lillskägg kännas riktigt mogen för sånt. Lite lugnare, lite mer fokuserad och samlad, och vips har man bättre förutsättningar för att lära in sånt som kräver lite extra tankekraft. Min första Cairn, Jacki, kunde väldigt många tricks och det kanske är dags för Noomi att axla den manteln nu?
Idag har Noomi och jag fikat hos en tjejkompis och hennes jättetrevliga staffe Agnes. Mysigt att sitta med en stor kopp te och surra, och kul att våra små terriertjejer kommer bra överens och sköter sig. Agnes och Noomi är ungefär lika gamla, men Noomi verkar ha börjat sin förvandling till tant, för idag ville hon inte alls leka. Agnes gjorde fina inviter och försökte verkligen locka igång henne på ett fint sätt men det var lönlöst, i alla fall inne i lägenheten. Tant Noomi, snart 3 år…hihi… när de får träffas lite mer kanske hon mjuknar upp. I somras när de träffades här i Rågis härjade de ju som galningar i vild terrierlek!
Nu verkar kylan komma. -24 idag och smhi lovade -30 ett par dagar framåt. Ledig trettondag blir alltså en inomhusdag i stora drag tror jag. Hade ju önskat slädtur i solsken förstås, men blir det så kallt så står vi över. Har varit ute nu ikväll och fyllt i mer hö och spån i kojorna för att hundarna ska ha lite mer att bädda in sig i, och så fick får de lite extra mat nu kommande dagar för att hålla värmen. Tre av de fyra hundgårdarna har ju tillgång till hundhuset som håller några plusgrader men hundarna väljer ändå ofta kojorna ute. Xuper hade frost i pälsen när han åt middag, och även om de är huskies så märks det på några av dem att de helst ligger nerbäddade i dessa temperaturer. De går in i viloläge helt enkelt.
När hundarna fått sitt ställde jag upp kameran med inlånat vidvinkelobjektiv och stativ ute på ängen, gick in i garaget och släckte allt utebelysning med en otroligt frän spak (med tillhörande KLONK) som bryter bort hela byggnaden och tar bort nästan alla ljusföroreningar kring huset. Mmm… jag har ju en dröm om att automatisera delar av huset och kunna släcka ALLA lampor med en tryckning på mobilen – det blir svinfränt för då framträder ju stjärnorna i all sin glans på ett helt annat sätt.
Lite kyligt ute, men det var inga bekymmer faktiskt. Vidvinkeln gör ju att man kan ha långa slutartider utan att stjärnorna hinner röra sig så mycket, men samtidigt får man ju med träd och mark på alla möjliga ställen. Fick inte riktigt effekten jag önskat, men det känns som en helt ok start ändå! På första bilden ser ni Orion längst ner, när man ser hur liiiiten denna majestätiska stjärnbild blir inser man hur fruktansvärt mycket vidvinkel man har att jobba med. Det är mycket av stjärnhimlen som kommer med! Fast jag stod en bit ut på ett fält så kom det ju t.ex. med träd åt alla håll på nedre bilden…! I verkligheten är det nog minst hundra meter mellan dem!
Avslutar med en fantastiskt vacker ballad, magi att avnjuta på höööög volym!
Long time no blogg! Har hunnit komma hem från Blaiken, få besök av Monica och hennes 2 border collies och fira nyår med dem, å så börja jobba igen efter ledigheten. Vi firade nyår i soffan i underställ, oduschade och nöjda efter en dag med slädkörning och skidåkning och promenad. Var inte så hungriga så vi skippade nyårsaftonsmiddagen å åt chips och glass istället och såg en film, hihi, skönt att vara vuxen ibland! Istället firade vi in 2016 med en brakmiddag på nyårsdagen – mycket bättre egentligen ju? =)
Tyvärr har det töat en hel del så det är lite isigt och hårt på många spår och på isarna. Monicas hundar hade inte gått så långa distanser i år och Sultan har lite problem med sin rygg så de fick springa/åka om vartannat. Roligt att springa i spannet – men tråkigt att åka släde ju! Allt fungerade i alla fall fint och vi hittade en väg med ett ganska långt skoterspår – helt underbart! Senare på vintern kan jag ju till och med ta omvägar för att undvika grusvägar med skoterspår, de är ju bara sååå tråkiga – men just nu är de rena guldgruvan för i skogen är det lite för lite snö för ett piggt 8-spann med 2 personer å en extra hund om man vill ha en trygg framfart.
Xuper har hunnit springa med Nalle och det fungerade bara fint. Efter turerna har alla fått umgås i rastgården och nu har även hela gänget ätit ihop. Lugn och sansat, men jag vet ju att t.ex. Rotax kan vara lite ”tuppig” så jag kommer att planera umgänget ett tag till. Hellre bökigt nu än bråk och risk för skador eller ont blod.
3 slädturer och 4 skidsvängar hann Monica å jag med, och Noomi är faktiskt en rätt duktig liten draghund framför skidorna, fast inte så stor ju. Vi hann även med lite dramatik, mattbromsens fäste gick av när jag vände släden en av dagarna… gick att borra hål och dra ihop provisoriskt med persiennsnöre men hela plastbiten måste förstås bytas. Å jo, jag klättrade faktiskt upp på biltaket och lagade fästet för att inte behöva ta släden upp å ner ännu en gång. Det blir ändå alldeles nog många gånger per säsong.
En annan dag var det banne mig även otäckt… vi skulle köra släde nere på älven och Monica hade redan gått ner med sina hundar och väntade där. Jag vill ju inte gärna starta storspann på gården och nerför grusvägen, för där har man inte jättemycket till bromsfäste och just efter start är ju hundarna ofta extra galna. Jag hade ankrat vid bilen och hundarna kändes väldigt lugna innan start, lite ”lugnet före stormen”. Vi började med en svag högersväng ut på grusvägen, och jag hade kontrollerat innerkurvan, inga hårda kanter som kunde knuffa omkull oss om släden genade (som vanligt när Monica kommer så har hon varmt väder med sig så snön var mjuk, hihi) men nåt hände ändå och en sekund efter start så välte släden åt vänster. Jag blev hängande i armarna förstås, ropade åt hundarna men de var helt döva och blockerade, rusade som dårar i kanske 25-30 km/h nerför vägen.
Jag försökte göra mig stor och bromsa med kroppen, satt på rumpan och åkte med fötterna framåt, men det var lönlöst. Rumpan blev däremot vääääldigt varm… Jag insåg snart att jag inte skulle få stopp på spannet nog snabbt, och när vi korsat byavägen och grannens gård så kommer en brant nerförsbacke och där skulle jag aldrig orka att hålla mig fast.
Att tappa ett spann är något som inte får hända. Det kan gå otroligt illa. Jag har varit med om det 3 gånger tyvärr, men haft riktig änglavakt och ingen har blivit skadad alls. Däremot berättade en kompis nyss om en bekant som tappat sitt spann förra veckan, och när spannet gensköts och stoppades så var en hund redan död. Mycket kan hända, de kan bryta ben, börja slåss med varandra eller nån de möter, ramla och släpas med och strypas osv. Ett tappat spann måste helt enkelt undvikas till varje pris.
Så, när jag åkte nerför backen sittande på rumpan i lite för hög fart så var jag inte helt lugnt i själen. Att släpa efter ner till backen var helt enkelt inget alternativ. Som tur var lyckades jag vända upp släden i farten, en fördel med hög fart är ju att man kan glida på knäna och skorna så länge man håller balansen, så jag fick upp släden på medarna igen och lyckades klättra ombord, hoppa på bromsen och få ner farten i tid till den branta backen. Pju…
Men, även en timme senare hade jag jordens känningar i magmusklerna, som om jag gjort 50 situps på raken för en sekund sen – vilket intensivmagpass! Hade träningsvärk några dagar efter, hihi. Så, viktigast av allt är förstås att planera för att undvika farliga situationer och inte hamna i dem, men att ha balans och styrka i kroppen samt lite lugn i hjärnan ska inte heller underskattas om det väl händer. Lite änglavakt – ännu en gång!
Rossi har inte så mycket lugn i sin hjärna. Hon åkte en del släde när border collisarna gick i spannet (hade ju bara linor för 8 hundar men 9 hundar med) och tyckte att det var rätt läskigt ibland. Hon satt nog stilla mest för att hon ändå är lite lydig ibland. Sista biten mot bilen däremot gick på plogad väg där släden gled mjukt och fint, och då lade sig Rossi ner med huvudet på kanten, sötis! =)
Lillskägg måste ju också få vara med – nu med extra söt uppsyn efter att mamma trimmat hennes huvud och svans. =) Nu är hennes löp avslutat och hon har blivit snäppet vuxnare och klokare även denna gång – skönt! Efter att bilden tagits har jag hunnit klippa håret också, så den stämmer ändå inte riktigt!
Avslutar med film…! =) När jag var i Blaiken hade jag tyvärr glömt batteriet till systemkameran hemma, så den fick vackert vila, men Gopron gick varm och här kommer en liten film från några av turerna vi gjorde där. Den är filmad med Gopro, fäste till hundarna (med hållare på ryggen och bringan), en lång träpinne med Goprofäste längst ut, armar och händer samt spring i benen. Svinkul! Men jäklar så svårt det är att klippa ihop med många klipp, övergångar å så musik, för att inte tala om det där med att filma utan skak även långt upp i luften, hihi, nåja, blev rätt nöjd ändå! Enjoy! =)
Patricia McConnell, Ph.D., a Certified Applied Animal Behaviorist, has made a lifelong commitment to improving the relationship between people and animals.
t
Nukutvi huskies, hundar & hästar 