Akut, eller inte?

Igår kväll när hundarna fick middag lade jag märke till att Kaela betedde sig konstigt. Hon hade ingen aptit alls och när de andra sprang runt i rastgården gick hon upp i skogen och lade sig för att vila. Sånt beteende absolut inte normalt för henne!

Kaela har ju ibland en tendens att äta i sig konstiga saker, tidigare har ju en låååång socke opererats ut ur hennes mage t.ex., och jag såg att någon (antagligen hon) spytt två gånger i den hundgården. Jag tempade henne och tempen var normal, men Kaela var helt klart slö och ville bara ligga och vila.

Där nånstans började jag ännu en gång fundera lite kring hur man egentligen fattar de där besluten, alltså beslutet att åka in akut eller inte. Jag själv brukar tänka att jag går på ”magkänsla” men samtidigt är ju den känslan en samling av tidigare erfarenheter, kunskap samt känsla för just den individen.

Eftersom Kaela brukar kunna äta konstiga saker ville jag se om hon tänkte kräkas igen och erbjöd henne färskfoder att äta, kanske lite tvärtemot vad man annars brukar göra när en hund mår illa. Kaela var dock helt ointresserad och rynkade bara på näsan – och det är ju inte heller normalt! Hon kändes dock inte uppsvälld eller öm över buken och jag hade ett minne av att hon ätit lite dåligt nån dag tidigare också. Beslutet blev alltså att avvakta. Speciellt eftersom hon inte fortsatte kräkas utan bara hade gjort det två gånger. Två gånger tidigare har saker fastnat i hennes mage, en gång med operation som följd. Första gången kräktes hon upprepade gånger och andra gången var hon rejält allmänpåverkad, några snäpp slöare än igår.

Kaela fick följa med in och kröp snart upp i favoritfåtöljen. Själv hamnade jag i soffan och sov där och såg till att vakna nån gång under natten för att kunna kontrollera läget. Imorse verkade allt lugnt! En pigg liten tjej fick frukost och åt med god aptit. Även där pratas det ju ofta om att hålla igen på maten efter magproblem, men nu ville jag ju veta hur hon mådde och att aptiten var tillbaka var ju ett bra tecken på en piggare hund. Skönt när det går åt rätt håll och skönt när känslan man hade visar sig vara rätt.

Nu ikväll när jag städade ur hundgårdarna hittade jag en bit av en filt som såg ut att ha gått genom Kaelas mage, eftersom hon fick bo själv i en hundgård idag så kan ju ingen annan vara skyldig. Jag gissar att den låg lite dumt till igår men sen åkte vidare, huvvaligen, nära ögat alltså, och Kaela är nu portad från den hundgården tills filtarna tagits bort. I de andra hundgårdarna finns bara halm eller spån, betydligt säkrare att äta i sig om man nu skulle vilja. Bitar av filt har hon tuggat i sig tidigare också, men de brukar alltid vara små nog att rå rakt igenom utan problem… nä inga mer tygsaker kring Kaela helt enkelt!

Idag har även sista extrahunden åkt hem. Brasses husse och matte kom hem från utlandet lagom till middag och kaffe på glasaltanen, och fick träffa en superglad och ivrig Brasse, hihi. Kanada låter som ett riktigt häftigt resmål – och det var kul att få höra lite mer om resan redan nu. Sen fick jag ännu en gång dra slutsatsen att jag bor i en helt fantastisk by med så många fina människor där alla hjälper alla med det som behövs. Trots att det gått mindre än ett år sen jag första gången höll nycklarna till huset i min hand känner jag mig verkligen hemma här, på alla sätt.

Mina egna hundar fick springa i rastgården efteråt, för första gången alla sex utehundarna tillsammans sen bråket för några veckor sen, och det kändes lugnt och bra. Praktiskt att ha gänget samlat igen. Nu glass – och strax sovdags!

Myshelg

Helgen på Kläppen har varit riktigt mysig på alla sätt. Gott om tid till pyssel och bra arbetsväder och så mys med alla 11 hundar förstås. De två extrahundarna som kom i fredags morse kände sig aldrig helt hemma på hundhotellet, så igår morse fick de åka hem till sin egen hundgård och bli ompysslade där istället. Det var vår reservplan ifall de inte riktigt skulle trivas, och ibland är det ju bra att ha en sån, så nu är det ”bara” 9 hundar här igen ett par dagar till, och 2 att sköta på ”distans”.

Igår fick hundarna förstås leka i rastgården en sväng och Nalle visade ännu en gång att han är en dramaNalle! Han och Rossi krockade och Nalle råkade springa med bakdelen rakt in i hörnet på en hundgård, men inte i speciellt hög fart. Nalle började dock skrika, ungefär som om han skulle dö, och de andra hundarna började direkt fundera på vad han höll på med. Han kastade sig på marken och fortsatte skrika även när jag kom dit och kände igenom honom och konstaterade att det förmodligen inte var nån fara alls, precis som jag misstänkt. Nalle blev dock lite ynklig och ville sitta i mitt knä en stund för att återhämta sig sen…hihi

Sen blev det promenad i Åkerholmen med Veronica, och lagom med godis i fickorna för att se lite gravid ut. Rossi, Giela och Noomi följde på en promenad som är just under en mil om jag minns rätt.

Idag blev det istället dags för lite kroppsarbete igen, stabbning med grannen Danne och en annan granne. Bara tunnare bräder och reglar den här gången, så det var inte lika tungt som senast men det blev ändå några timmars jobb och tänk – jag börjar kunna bedöma tjockleken med ögonmått hyfsat bra (även om det fortfarande blir fel ibland). Roligt pyssel och kul att kunna hjälpa till! Dessutom fick jag tips om en bra groddamm så snart åker macro-objektivet fram…hihi

Sen har vi pysslat kring huset och tittat på djur. Både en av tranorna och ett av rådjuren har spankulerat omkring på åkern utanför idag, vilket Noomi tycker är jättekul! De är ganska orädda och bryr sig inte om att hundarna skäller eller att det rör sig i huset eller på tomten.

På dagens rastgårdshäng fick kameran följa med. Så här ser bygget ut just nu, och det tydligaste är väl att altanen än så länge saknar trallgolv, och det kommer den nog att få göra ett tag till. Nu har jag ju en hängmatta att hänga i… =)

Hängmattan är grymt skön att lägga sig i en stund ibland medan hundarna busar, och Noomi vill oftast komma upp i mitt knä och gunga lite. 99:- ren njutning från COOP!

Rossi har bott inne senaste dagarna eftersom det varit så många extra hundar där ute, mysigt tycker förstås hon! Noomi var också med ut nu när löpet är slut, och som vanligt rusade hon runt och såg ut att tro att hon är en husky bland andra.

Mintu och Nalle, och så en bild med Noomi också bara för att hon är så söt!

Noomi har ju lite mer ”hjärna” än de andra och fick söka en pinne som jag kastade ut i skogen. Hon äääälskar ju att använda näsan och hämtar precis rätt pinne varje gång, bara för att det är roligt! Här sitter hon och väntar på att jag ska kasta och ge frikommando… på helspänn! Förra sommaren blev ju som den blev, känslostormar hit och dit, och personsöksträningen hamnade ju i vänteläge, men nu skulle det vara riktigt kul att komma igång med den igen när livet landat igen.

Giela är lite kär i Jämthunden Brasse och ville helst umgås med honom. Brasse har dock bara fått vara själv i rastgården, känns säkrast så och som man ser på bilderna har han bra fart när han kommer!

Silva ville leka lite och sen gräva. Rastgården är verkligen guld värd på så många sätt. Våren har börjat komma på riktigt och snart måste gräsmattan klippas. Nu är den i alla fall helt färdigkrattad, dvs. alldeles tillräckligt bra!

Nedanför gräsmattan ligger ett fd. potatisland som vuxit igen. Min plan är att anlägga en gräsmatta på den här ytan och hägna in den och använda den som träningsplan för lydnad och agility. Det är lite av ett långtidsprojekt för just nu är den igenvuxen och väldigt ojämn, men jag tror att det kan bli riktigt bra.

Djurlivet kring mitt lilla hus är supermysigt. I vintras fanns där nästan inga fåglar alls men nu är där massor, och det blir kul att se om även de tre fågelholkarna jag satte upp igår kommer att bosättas. 7 stycken finns nu o jag räknat rätt, så vi hoppas på ett rikt fågelliv. Medan jag monterade uttag på glasaltanen gick även ett av rådjuren förbi, inte alls långt ifrån vägen, och tittade bara lite förvånat när Noomi skällde och spanade inifrån.

Avslutade kvällen med grillmiddag från kåtan och kunde äntligen tända de små färgglada lamporna nu när nya uttagen kommit på plats. Blev mysigt! En dusch på det å så krypa ner i en nybäddad säng, ett helt perfekt slut på en väldigt bra helg helt enkelt!

Ännu en jätteuppdatering

Oooops… långa jätteuppdateringar som sträcker sig över flera veckor verkar ha blivit min nya grej! Tyvärr! Livet rullar på och mycket händer, och kanske är det just därför det blir såhär ibland, men min tanke med bloggen är ju egentligen att vara lite flitigare och hinna fånga lite fler roliga vardagsminnen också… nåja, här kommer ännu en långuppdatering och så får vi se om det är den sista i raden eller inte.

Min bil underkändes ju vid besiktningen för ganska exakt en månad sen. Handbromsen och höger styrled höll tydligen inte alls Mercedes-standard längre. Enligt en av de gamla kloka på jobbet så brukar Mercedes kunna självlaga sig, men det hände inte med min bil, så till slut värvade jag en duktig andramekaniker och bytte mitt livs första styrled med lite teknisk support. Tack för hjälpen! Handbromsen justerar man tydligen med t.ex. en skruvmejsel som sticks in i ett av bulthålen där hjulmuttrarna sen sitter, och först tänkte jag faktiskt att nu driver han med mig! Det kan ju inte vara sådär man ska göra…!? Haha, men så var det, handbromsen blev superstark, och förra veckan gled Viton igenom besiktningen med vitt papper.

Dagarna efter slocknade varvmätarens belysning helt, samt att ett nytt gnirkande kom fram i bakdämpningen nånstans… men… det kanske självlagar sig? Hihi

All snö på tomten är i stort sett borta nu, och det är skönt att kunna pyssla på kring huset på helgerna. Här är lånehundarna Nanok och Nalle fortfarande kvar, och jag rensar hängrännor på uthusen. Jag har ju fyra uthus med hängrännor så jag fick se tomten från lite olika håll, men huset i sig är för högt, eller stegen för kort, så det finns lite kvar att göra. Som vanligt tyckte hundarna att det var lite roligt/spännande/läskigt att ha matte PÅ TAKET!

Förrförra veckan var vi till Göteborg för El-fack, en jättestor mässa som visar upp ALLT (jo nästan) inom el på Svenska mässan. Jätteintressant för en nörd förstås, och så träffar man ju alltid många bekanta ansikten från branschen och får kramas mycket! Sen var det förstås kul att hänga hela dagarna med bästa kollegorna, nivån var jämn men låg (hihi) och vi har så jäkla roligt ihop. Trots sena kvällar pallrade jag mig upp för en morgonjogg i stan morgon nr 1 – superskönt! Andra morgonen visade sig Göteborg från sin regniga sida, så då blev det frukost direkt istället. En kanonresa på alla sätt, och årets första öl i tält!

Hemma igen var det förstås dags att dra ner på glittret. Nanok och Nalle åkte hem medan jag vari Göteborg och deras gulliga matte gav mig en hel påse med go-saker! Tack! Noomi och Giela löper och Noomi har varit extragosig. Ville till och med sitta i mitt knä ute i rastgården medan de andra tuggade köttben. Vem vill ha ett köttben, när man kan sitta i mattes knä? Den logiken brukar inte gälla för Noomi, som ”kan själv”, så en bild fick det bli som bevis! (ska påminna henne om den senare…MOOOAAAHAHAHAA…)

Regnigt har det varit också, och då vill inte systrarna Kaela och Silva gå ut och bli blöta. Speciellt inte Silva. Hon hatar verkligen regn, vattenpölar och smuts. Frukost på sängen alltså!

Förra helgen kom ännu en lånehund hit. Mina grannars hundar hade hamnat i gruff och för att kunna skilja dem åt en liten tid så fick den yngsta flytta in hos oss, en mysig och snäll kille!

Åkern på andra sidan vägen har nästan dagligen besök av två rådjur, eller ett par tranor, och det är mysigt att ha lite djurliv utanför fönstret. Noomi tycker att rådjuren är jättefina, och att de är här ofta ger ju bra tillfälle att kunna träna lite på att hantera dem – med koppel förstås! Även om hon är enormt intresserad så blir hon inte alls lika blockerad som en husky i samma läge skulle bli, och det känns skönt. Någon helt regelrätt skvallerträning har vi inte fått till men vi kör lite grunder. Att få med sig klickern ut genom dörren är tydligen svårt att minnas för matte, så det blir röst å kamplek, inte lika exakt riktigt men det är ju en start.

Förra helgen fick jag även lära mig grunderna i att stabba virke. Jag och 5-6 karlar från byarna härikring samlades hos min granne och sorterade ut en stooor hög med regelvirke i fina stabbar (var det så man sa?) där virket ska kunna torka rätt och rakt. Ett riktigt härligt och roligt fyspass med många skratt. Här är delar av det vi åstadkom, och sen på kvällen var hela kroppen och knoppen härligt trötta. Mer stabbning hoppas jag det blir, för jag har både ved och skottning att tacka för och det känns bra att kunna ge något tillbaka även till en supersnäll person som egentligen redan har allt och kan allt, men lite extra armkraft kan ju alltid behövas!

Giela och Noomi myser framför brasan

Äntligen har sommarjackan och sommarskorna gjort riktig entré även uppe hos oss, och även om jag älskar vintern och senaste slädsäsongen blev alldeles för kort, så känns det faktiskt härligt med vår och sommar. Skönt att kunna nyttja alla uterummen och sitta ute i rastgården i timtal utan att bli kall osv. Så, lite sommarshopping unnade jag mig själv! Nu är jag redo för sommar på alla sätt – förutom att mina ”vita” foppisar tydligen är totalt avtändande efter att Noomi slitit bort en stor tugga och adderat några extra hål, hihi.

Något annat som är smått avtändande för oss tvåbenta är kanske slaktavfall…hundarna däremot blev jätteglada när jag grävde upp lite älgöron och en mule ur deras ena frysbox. Med världens slöaste kniv försökte jag delar örat från kinden från läppen (jo det som syns på bilden) för att alla skulle få varsin bit. Fick till slut hämta en såg i hundhuset, för jag ville inte gå in efter en kniv medan halva gänget redan börjat tugga på godbitar, som faktiskt är så goda att man kan vilja vakta dem från varandra. Nåja, mulen räckte riktigt länge och den suger extrahunden Brasse fortfarande på, hihi.

En annan skön sak med våren är att vägarna är rena och torra och att man lätt kan hitta bra promenadstråk utan att bli blöt om fötterna. För oss som gillar promenader är det superhärligt! Och på nåt sätt är ju alla årstider extra härliga här ute i byn när man har skogen alldeles utanför dörren och ser skiftningarna så mycket närmare. Även om vi bodde ganska naturnära på villakvarteret i Vittjärv så var det ändå inte alls samma sak som här, Rågis är bäst helt enkelt!

I onsdags kväll hade vi grillfest på  jobbet för att fira av ett gäng nyblivna pensionärer som jobbat väldigt länge inom företaget och gjort mycket bra. Trevligt och urspårat som vanligt, och kvällen avslutades på bästa sätt med dans till svetten började lacka samt lite bilragg. Jag var förstås nykter å chaufför (som det ofta blir när man bor en bit bort men jag har ju lika kul för det), men fick i alla fall tillåtelse av min kollega Lasse att lägga ut en bild! Hihi

Sådär, typ där kom ju livet i stort ikapp! Idag började jag dagen med uppstigning före 06.00 för att ta emot två lånehundar till som ska bo här över helgen. Extrahundgården har verkligen kommit till nytta senaste veckorna och det är ju kul att kunna hjälpa till. Brasse bor nu granne med Mintu och Nalle, för de har ju hunnit lära känna varandra rätt bra redan, och nya hundarna bor i Mintu och Nalles vanliga hundgård, dvs. den som är fristående. Rossi har fått flytta in för även om hon är snäll i grunden så gör schäfern i henne att hon lätt skäller och när hon drar igång så är det lätt att de andra blir mer högljudda och livliga också. Nåja, hon älskar att vara inne och är kanske bara glad över det. Extrahundarna har skällt lite på morgonen, mycket nytt med en flytt förstås, men nu är det tyst och alla sover.

Jag måsta även säga att jag är imponerad över mina egna hundar och hur väl de börjar hantera besök. Visst, i början är det högljutt, men det brukar inte ta lång stund alls innan de gått och lagt sig för att sova igen, även om nykomlingarna i hundgråden bredvid skäller eller lever om (vilket man ju helt kan förstå). Praktiskt är det i alla fall, för annars kan det ju lätt bli så att alla drar igång varandra och energinivån inte landar riktigt lika lätt.

Nä, dags att göra lite nytta. Började dagen med en supergod frukost så nu borde storverk kunna uträttas även om natten blev lite kort… =)

Långuppdatering

Tiden fortsätter rusa och här kommer en lång uppdatering om stort och smått, lite för att hinna ikapp på nåt sätt. Vintern är nu slut på riktigt och snart har all snö på tomten tinat bort. Det i sin tur innebär ju en massa arbete och nog är det mysigt att gå och pyssla på i fågelsången här ute i byn. En sommar i Rågraven nu när det mesta kommit på plats i huset – ja det blir helt underbart!

Börjar med en jobbild – fiberjobb! Elkraft må vara det mitt hjärta brinner för, men fibernätet är ju faktiskt otroligt viktigt för en massa funktioner det med. Kul med lite variation! Här har vi lyst fiber, dvs. lyst i ena änden av en fiber för att kunna vara säker på var den kommer ut på andra stället, enkelt men genialt ändå ju!

Hundgårdarna ligger nu i solen stor del av dagen och gänget slappar och solar gärna. Lånehundarna är kvar några dagar till och fortsätter att sköta sig bra. Mina egna små puckon däremot rök ihop i söndags, Mintu och Rotax samt Silva, Rossi och Kaela. Just då hade jag ryggen till och hann inte se början, men ja gissar att det blivit nåt missförstånd mellan två hundar å att de andra sen triggades igång helt enkelt. Ungefär 115 kg hund som slåss är inte speciellt roligt – men det gick oväntat enkelt att skilja alla åt och inga allvarliga skador hann uppstå utan bara lite småsår, men det är ju aldrig roligt med slaggis ändå. Kaelas klo verkar i alla fall växa ut på ett vettigt sätt så där har vi ett glädjeämne vad gäller skadade hundar… å småsåren har läkt fint också så förutom att några egon fick sig en smäll (läs: Silvas) så är gruppens status nog rätt bra ändå.

Rossi och Silva

Mintu

Nanok

Rastgården är nu helt tom på snö i stort sett, och hundarna springer gärna runt och sträcker ut för fullt. Ser riktigt härligt ut! Efter bråket har jag dock fegat lite och släpper mina 3+3 istället för alla 6. För säkerhets skull vill jag inte knuffa ihop Mintu och Rotax riktigt ännu utan väntar nog tills lånehundarna åkt hem så att energinivån i gruppen är aningen lägre igen. I vissa lägen är det ju bra att tussa ihop två bråkstakar igen direkt medan de är lite spaka efter bråket, men i andra lägen är det ju jättedumt, t.ex. med två hundar som Rotax och Mintu som inte är speciellt tighta annars heller utan kan titta lite snett på varandra.

Nalle – den lilla versionen

Med våren kommer även värmen i uterummet, och bra väder för Tant och Fjant att ligga ute och gnaga på ben. Två hängmattor har också kommit upp på tomten, en längst ner mot älven, bland björkarna man ser på bilden ovan.

Giela, Noomi och jag har varit en sväng till Åkerholmen på långpromenad med Veronica också, innan hon nu flyttat till Norge! Mer snö kvar där, men fint promenadföre på vägen. Vi gick nästan en mil och tant var pigg hela vägen, ja det är ju faktiskt inte självklart att en hund på 14,5 år ska klara att gå en mil utan bekymmer fortfarande å det värmer hjärtat. Däremot blir jag inte riktigt klok på hennes törst ibland, och vissa nätter vill hon ut och kissa mer än normalt… något att hålla koll på!

Jo, lite snö har vi ju fått ibland i Rågis också. Här är Rossi ute och nosar. Sen har det inte bara blivit byliv sista tiden utan lite häng med brudarna kring stan också, mumsig middag på Ming i tisdags för att fira av Norgefararna lite extra. Passar på med en bild – där jag inte har varselkläder varken i jobbet eller privat!

Avslutade kvällen med pyjamasparty med Vera, godis å soffmys och surr tills ögonen gick i kors – mysigt! Noomi ville förstås vara med och smaka lite…

I veckan har det äntligen blivit torrt nog för att kunna springa här hemma i byn också, och Noomi å jag drog en liten runda i torsdags, självklart nästan helt rosa! Gick nästan oväntat bra, och jädrar så skönt det är att kunna springa igen! Passen på crosstrainern i gymmet på jobbet har helt klart gett lite grundkondition att starta med. Noomi löper dock nu så det blev tusen små pinkstopp…!

Valborg firade jag här i byn, med brasa på cykelavstånd och jättegod grillmiddag hos mina fina grannar just före. Min by är så himla fin och mysig, och byasammanhållningen är nog i en klass för sig. Från början var vi ungefär 40 personer och när det började snöa lappvantar senare på kvällen stod vi ca 14 tappra runt en liten grilleld och myste. Cyklade hem genom snön med min närmaste granne och när jag kom hem var marken helt vit, även i hundgårdarna förstås.

Snön smälte förstås snabbt – och här kommer istället nästa hängmatta som nu sitter i rastgården. Har hunnit prova den och jag hoppas hinna spendera några timmar här i sommar, och inte bara springa runt och göra nyttiga och vettiga saker. Dessutom är den upphängd på en höjd som bör innebära att ingen ska lyckas kissa på den… huskies har ju dessutom NOLL intresse av att kampa med döda ting (som inte ens har levt nån gång) så jag tror inte att de kommer att försöka slita i den heller.

Helgens jobb har annars handlat mycket om att rensa. Kring uthusen och på vissa ställen i skogen låg nämligen drivor med ”bra att ha”-saker som plåttak, avloppsrör och även ett traktordäck. På bara en timme hade jag fått till en bra samling som ska kastas, och däcket var ju faktiskt rätt stort! Nån timme till kan man helt klart bära skrot innan skogen är rensad, men nu är faktiskt det värsta borta, ett jobb som påbörjades redan innan snön kom.

För övrigt har jag inte mindre än 7 (!) snöbjörnar (samt ett handtag som syns på bilden). Jag har svårt att tänka mig att jag nånsin kommer att ha 7 skottningsföra personer här hemma så om nån vill ha en snöbjörn så säg bara till, jag har lite olika modeller och färger att välja bland, hihi. Bortskänkes till bra hem – mot avhämtning!