Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…

Stress

Stress är i grunden ett naturligt tillstånd som finns hos både människor och djur. Stresshormoner sätter kroppen i högre beredskap och förbereder den för jakt, flykt, fight eller liknande. Hjärtat börjar slå hårdare och kroppen görs redo för att snabbt kunna prestera. I lagoma doser är stress ofarligt, men i stora doser kan det ge en hel del problem.

Stress är en stark kraft och kan påverka hundar på olika sätt. Vissa hundar är  kapabla att göra många oväntade och kanske otrevliga saker om de blir nog stressade. Det kan handla både om jakt, om att skydda huset/familjen, och annat. Vad resultatet blir beror ju mycket på hundens egentliga mentalitet. Vilka beteenden ligger under ytan på just den hunden och hur lätt kommer de upp? Finns någonting bakom som balanserar just det beteendet eller väcker man liv i saker som hunden inte själv klarar att hantera på ett bra sätt?


Mintu, som många andra draghundar går han upp i stress när
det är dags att jobba i selen! Ett exempel på en stress som är främst positiv!

Rossi t.ex. tål inte höga mängder stress och hos henne slår det slint. I en situation där hon upplever mycket stress kan hon t.ex. välja att rusa mot människor som dyker upp och skälla ut dem. För henne har det aldrig blivit värre än så, men hon har syskon som bitit folk och det är ju nästa steg. För de få som utsatts för den sidan av henne är det förstås ändå en ganska otrevlig upplevelse. Det här lägger förstås stort ansvar på mig som ägare och jag måste planera och styra henne så att hon inte tvingas ta egna beslut i stressade situationer.

De flesta som träffar Rossi har nog svårt att tro att hon har sånt i sig. Hon är lugn och snäll, lyssnar bra och verkar riktigt ”harmlös”. Hon är en trevlig familjehund och pålitlig kompis – så länge jag som ägare tar mitt ansvar och inte försätter henne i fel situationer.

Nalle är rent allmänt en väldigt lättstressad individ men stressen är nog mest jobbigt för honom själv att hantera. Kring små barn däremot så slår hans stress över och han vill gärna nafsa eller stöta. Av den orsaken får han inte längre träffa små människor. I övrigt är han en trevlig och social hund som oftast blir nya besökares favorit.

Att en hund blir stressad behöver i sig inte vara någonting negativt. Stress kan vara positivt, något som ökar vaksamheten och fokuset – t.ex. när ett hundspann arbetar eller en hund kör agility. Negativt blir det när stressen leder till oönskade beteenden eller påverkar hunden så starkt att den blir svår att kontakta och får svårt att koppla av.

Förutom att stress hanteras olika av olika individer, beror det förstås även på vad de utsätts för. Om vi ser till aktivering så finns det både ”bättre” och ”sämre” val. Att träna sök eller spår t.ex. tröttar ut hunden på ett bra sätt och bygger inte stress. Att springa i ett spann där hundarna hamnar i ett nästan meditativt läge skapar viss stress men inte på ett negativt sätt.

Aktiviteter som kan skapa stress hos hunden är t.ex. boll- och pinnkastning, vild lek med andra hundar, till viss del agility (vissa hundar går igång enormt på agility medan andra fortsätter vara rätt lugna och fokuserade – och för dessa hundar har ju samma aktivitet helt olika inverkan på deras stressnivå förstås), fysträning i högt tempo osv. Helt enkelt aktiviteter där kroppen går upp i varv väldigt kraftigt. Betyder det att man ska undvika dessa aktiviteter? För en del hundar kan livet faktiskt bli enklare och lugnare om man väljer att aldrig kasta pinnar eller bollar. Vissa raser har ju lättare att bli ”pinntokiga” än andra. Att en hund älskar en aktivitet betyder inte att det är en bra aktivitetet för hunden.

För de flesta hundar räcker det alldeles utmärkt att man har kontroll över dessa aktiviteter och ransonerar dem. Att springa efter bollar en timme varje dag kan vara olämpligt för en hund som stressar upp sig mycket kring bollar. Att hämta bollar på en plan yta blir ett helt annat moment för en hund än att söka efter en boll i högt gräs eller vegetation där den måste använda näsan.

Agility i sig är väldigt givande men för många hundar måste det balanseras med andra aktiviteter för att skapa en harmonisk hund. Efter en stressande aktivitet är det extra viktigt med vila och återhämtning. Av den orsaken har t.ex. slädhundar ofta ett par vilodagar i veckan utan fysiskt arbete. Arbetet de gör är så pass krävande att det måste balanseras med vila om man inte vill ha hundar som ständigt står ”på tårna”.

Förutom hundens mentalitet och aktivering spelar förstås dess vardag in också. Hundar som levt i hög stress en längre tid får inte bara känslomässiga symptom utan påverkas även fysiskt. En kropp som alltid går på ”hög beredskap” leder till att binjurarna börjar växa i storlek för att kunna hantera alla stresshormoner. Att byta miljö och aktivering ger oftast resultat först på sikt, men det tar ett tag innan kroppens kemi normaliserats igen. Enligt vissa uppgifter kan förstorade binjurar aldrig gå tillbaka. Andra menar att det kan hända men ta upp till ett år.

Stress kan alltså bli ett nästan kroniskt tillstånd för vissa hundar och det påverkar deras vardag väldigt mycket. Tyvärr möter man ofta hundar som är väldigt stressade men av sina ägare beskrivs som ”glada”. En hund som har väldigt svårt att slappna av är inte bara glad, den är även stressad. Stress kan komma av såväl för mycket som för lite aktivering, eller vad som kanske är vanligast – helt enkelt fel sorts aktivering. Det är väldigt vanligt att folk försöker aktivera MER för att trötta ut hunden, men det skapar bara en ond cirkel där stressen ökar ytterligare.

Stress kan även byggas upp av dåliga vardagsrutiner, sjukdom, rädsla, otrygghet inom gruppen, inkonsekventa eller hårda ägare. Det finns alltså en mängd riskfaktorer, och för den grupp hundar som är genetiskt utsatta för att bygga stress är det viktigt att deras ägare förstår mekanismerna bakom det hela och klarar av att läsa sin hund rätt samt planera aktivering och vila på ett sätt som passar just den individen.

Annonser

2 thoughts on “Stress

  1. Sitter här och läser igenom igen och skulle så gärna vilja läsa mer om hur du tränat med Rossi och Nalle och/eller hur du tänker kring just de situationerna som gör att hundarna går upp i negativ stress och ex skäller ut/markerar/nafsar/etc.. Vad undviker du helt? Vad tränar du på och hur? Kan känna igen min hund i de meningarna du skriver om just Rossi och Nalle till en viss del och problemet är att det alltid handlar om en VISS situation men som faktiskt är rätt svår att undivka i all oändlighet.

    Skulle bli superglad om jag fick ta del av dina tankar och erfarenheter kring det, eftersom jag hört och fått intrycket av att du verkligen är BRA med dina hundar och SER dom. Jag delar ditt tänk i det jag läst kring hantering och relationen till sin hund, men faller till korta i erfarenhet och verktyg när det kommer till den här typen av problem då jag tidigare aldrig haft att göra med det, utan bara haft hundar i familjen som haft andra knasigheter för sig – på gott och ont.

    • Hej! Förlåt att jag varit långsam på att svara, men här kommer lite tankar! Att hantera hundar som lätt stressar upp sig är ingen dans på rosor, och jag kan säga att både med Nalle och Rossi så misslyckas jag ibland, men den stora skillnaden är väl att jag nu vet hur jag ska hantera situationerna så att inga skador kan ske, däremot kanske de stressar upp sig mer än jag skulle vilja ibland.

      En bra grund är att ha trygga regler och ramar för hunden att förhålla sig till, Nalle blir t.ex. jätteivrig varje gång vi går ut ur hundgården och kastar sig fram. Vi kör då med halvhalter och han måste kontrollera sig för att då komma framåt helt enkelt. Han måste oftast vänta och sitta både innan vi går ut från dörren, innan han hoppar i/ur bilen osv osv… Samma sak med Rossi, och det ger dem ju lite styrsel i alla fall. Om de måste kontrollera sig själva fysiskt och inte får så stort utrymme att rumstera på så hinner de sällan ”flippa” igång lika mycket. Så är det i alla fall med mina hundar, om de får större ytan att röra sig på (mer koppel t.ex.) när de stressar upp sig så blir det i regel värre.

      Om det handlar om vissa situationer där hunden blir allt för ivrig riktat mot något annat så tror jag antingen på skvallerträning eller att man tränar in något (t.ex. sitt med kontakt) som man tränar så mycket (med positiv förstärkning och mycket mängdträning och störningsträning) att det sitter i ryggraden och hunden klarar att göra det även när den börjar stressa upp sig. Det ska sitta i ryggmärgen, å det gäller ju både skvallerträningen eller om man väljer att jobba med kontakt med ägaren. Helt enkelt ett alternativt beteende, om man hinner in FÖRE hunden stressar upp sig för hårt så är det alltid enklare att ge den ett alternativ att utföra, istället för att bara förbjuda att den gör ”fel” (utfall eller vad det nu gäller). Ju mer hunden vet vad som förväntas av den i varje situation, desto enklare är det i regel för den att inte gå upp i stress (gäller de flesta vardagssituationer i alla fall).

      Ibland kan det även vara värt att titta på vad fodret innehåller, majs kan t.ex. påverka, eller att ge tillskott av B-vitamin vilket kan göra en del hundar lugnande. Jag minns inte den vetenskapliga förklaringen nu men den finns säkert om du googlar. Hoppas nån av tankarna är till nån hjälp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s