Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…

Mat och vatten

Mat och vatten till draghundar är ett populärt ämne och jag måste börja med att erkänna att jag inte är speciellt duktig inom det. Här följer därför inga detaljerade jämförelser utan snarare basdata. När andra pluggar foderstater studerar jag hellre beteende och googlar fram vettiga svar kring mat.

Utfodring av draghundar ser rätt annorlunda ut än utfodering av vanliga hundar, så därför får det ändå ett eget avsnitt här på sidan.


När vi är ute på dagsturer tar jag gärna med en 5L-dunk med rent vatten som både tvåbenta och fyrbenta kan använda. I den blå flaskan har jag med tinat färskfoder som jag sen späder ut med vatten innan hundarna får dricka. På så sätt finns vatten till alla samtidigt som hundarna får lite extrasmak och energi.

De flesta som har draghundar utfodrar dem morgon och kväll. När hundantalet ökar blir det många skålar att hålla reda på, och det vanligaste är därför att man blandar foder i hinkar eller baljor och sen portionerar ut. De flesta ger färskfoder som bas och lite torrfoder på toppen av det.

Vintertid delar mina hundar på 2kg färskfoder per mål, morgon och kväll. Jag har dubbla foderhinkar och kan på så sätt alternera så att fodret hinner tina helt och hållet innan det blandas. Innan servering fyller jag på med svalt/ljummet vatten tills vi har ca 7L färdig mat. Varmt vatten ökar risken för diarré när man kör hundarna och kallt vatten är förstås inte så trevligt att dricka heller. Efter det blandar jag i en skopa torrfoder och rör om. Torrfodret bör inte ligga och svälla ihop med färskfodret utan blandas i just innan servering.

Serveringen i sig är rätt enkelt. En del som har många hundgårdar har små luckor där hundarna kan titta ut och nå en skål som monterats på utsidan. Mina hundar äter tillsammans inne i en av hundgårdarna istället. Oftast går det till så att jag tar med mig hinken och skålarna in och ställer upp skålarna på en tom yta medan hundarna smågnäller och dansar runt av iver. Vi jobbar på att sänka ljudnivån ytterligare då jag uppskattar tysta hundar.

Hur mycket mat varje hund får vet jag faktiskt inte riktigt. Jag varken mäter eller väger utan går på känsla och kontrollerar ofta hullet på hundarna. Av de ca 7L som finns (konsistens som ärtsoppa ungefär) får hanhundarna de största portionerna och tikarna de minsta. För att kunna hålla lite koll på detta har jag olika storlekar på skålarna så att jag vet vem jag serverar när jag häller upp. Om flera hundar börjar bli smala ökar jag mängden i hinken och ger dem större givor. Om flera hundar istället börjar bli tjocka kanske jag väljer att bara ge 1kg vid fler mål. Så länge vi inte rör oss inom extremområden så behöver det faktiskt inte vara mer invecklat än så.

När hinken är tom placerar jag ut skålarna till respektive hund och säger dess namn. Ingen hund får börja äta innan skålen serveras eller tjuvsmaka från hinken innan den är tom. Hundarna äter inte på speciella platser, till stor del för att jag inte vill ha alltför skarpa rutiner kring maten utan vänja dem vid olika händelser och omväxling. Jag försöker även få alla att äta ganska nära varandra för att de ska vara vana att äta med sällskap. Det minskar risken för problem om någon skulle råka gå för nära eller stöta i nån annan av misstag.

Många andra låter hundarna äta i varsitt hörn av hundgården och har en stark rutin kring matplatserna. Detta är främst en smaksak samt beror förstås på vilka hundar man har och hur de fungerar tillsammans.


Middagsservering en vinterkväll

När en hund lämnat sin skål får någon annan slicka den ren, men det är absolut förbjudet att stjäla mat medan någon annan äter. Någon (ofta Silva eller Rotax) brukar även passa på att diska hinken en sista sväng. Ungefär så ser vår matrutin ut morgon och kväll under vintern. Vintertid får hundarna all sin vätska via maten och jag har ytterst sällan vattenskålar stående framme. Främsta orsaken till detta är att vattnet frysar och att en del hundar gärna drar in skålarna i kojorna vilket vilket får isen att tina. Dessutom får de i sig mer än tillräckligt med vätska vid måltiderna samt vid vattning då vi kör.

På kortare turer tar jag sällan med vätska till hundarna men om vi ska vara borta längre och stanna för en paus packar jag gärna ner färskfoder i en flaska samt en dunk med vatten. Det finns risker med att låta hundarna dricka mycket i direkt anslutning till arbetet. Hundar som jobbar hårt kan spy upp vätska som de riskerar att dra ner i lungorna vilket leder till kemisk lunginflammation som dödar hunden väldigt snabbt. Risken att detta ska hända är dock inte speciellt stor. En försiktighetsåtgärd kan vara att ransonera vattnet till viss del samt att låta hundarna dricka en stund efter man stannat, och en stund innan man kör vidare. Vissa hundar verkar ha lättare att spy om de äter snabbt eller arbetar hårt, och dessa för man kanske hålla extra koll på.

De som kör långt ger ofta snacks till sina hundar men för en hobbyförare finns knappast det behovet. Ibland tar vi med något gott fika till hundarna men det är mest för att det är gott för dem, inte för att det egentligen behövs. Mat är viktigt för arbetande hundar men vätska är nästan ännu viktigare, i alla fall på kort sikt, och för mig är det viktigare att hundarna dricker i pauserna än att de får i sig energi.

Sommartid händer det att hundarna får färskfodret fruset vilket ger mer tuggmotstånd, eller att jag serverar enbart torrfoder. Under den här tiden på året har vi alltid vattenskålar stående framme. Vattenskålen i Rossis hundgård har väggfäste för att hon inte ska kunna bära iväg den.

Matmängden minskas och de flesta mål serverar jag bara 1kg färskfoder och så lite torrfoder till det. Hundarna arbetar mindre och behöver inte heller samma mängd energi för att hålla värmen. Sommartid blandar jag sällan vatten i maten eftersom hundarna har tillgång till vattenskålar.

Det stora fodervalet
Vad ska man då ge för foder? Få andra frågor har nog lika många svar. Jag ger Pondus färskfoder och tycker att det fungerar bra. Fodret är lokalproducerat, lätt att få tag i, ligger mycket bra till prismäddigt vilket mest är en bonus, och än så länge så det ger mig en bra magkänsla. Hundarna har fina pälsar och verkar må bra. Som torrfoder ger vi High-Energy eller lite fetare variant av Tello beroende på säsong. Om man har möjlighet så tycker jag att ett färskfoder är att föredra framför torrfoder i de flesta fall, men en kombination kan samtidigt vara en bra lösning.

Om vi börjar med torrfoder så har jag under åren gett Royal Canin, Nutro, Nutra nuggets, Doggy, Sportsman’s Pride, Robur, Magnussons, Standardt och säkert några jag glömt bort. Förutom Pondus färskfoder har vi även gett Fodax färskfoder. När det gäller torrfodren så har vissa byten varit en slump och andra berott på att mina hundar på olika sätt inte trivts på ett foder.

Debatten om foder är ofta ganska polariserad. Många vet bäst och ofta är det procenthalter samt rangordning (dvs. vilken ingrediens som är huvudinnehållet i fodret) i innehållsförteckningen som diskuteras. De flesta räknar sen upp en rad av foder som de av olika orsaker aldrig skulle ge sin hund.

Olika foder fungerar på olika hundar och av den orsaken blir det alltid svårt att föra en diskussion när folk säger ”jag skulle aldrig ge det fodret för att…”. Ibland har de bra argument, men ibland har de bara hängt upp sig på en siffra eller bokstav i innehållsförteckningen. I stort sett alla foder har både förespråkare och motståndare och alla är lika säkra på sin sak.

Om hundarna har glansig och fin päls (anpassat efter ras förstås), är pigga och glada, klor, ögon och muskler ser bra ut och magarna fungerar bra, då betyder det oftast att hundarna får i sig mat som passar dem. Den bästa måttstocken på ett foder är just hunden som ska äta det i mitt tycke. Måste man inte studera sitt foder på molekylnivå? Nej jag tycker faktiskt inte det.

För att få säljas som helfoder måste ett foder hålla en viss standard. Även om det helt klart är skillnad mellan kvalitén på olika foder, så spelar det ingen roll hur ”bra” ett foder är om det inte fungerar för en viss hund. De allra billigaste fodren på marknaden kanske inte håller högsta kvalitet, men det är inte heller något som säger att ett jättedyrt foder fungerar bättre på en viss hund än ett i mellanklass.

Om man vill maximera sina hundars prestation kan det förstås vara givande att sätta sig in i precis alla detaljer, men för en vanlig hundägare eller hobbyförare finns sällan det behovet om man inte själv har intresset. Så länge hundarna och magkänslan är bra – så fungerar valet man gjort. Om magkänslan försämras eller hundarna får problem med klådor, utslag, har svårt att hålla vikten, blir slöa, får rinniga ögon, porösa klor, tråkig päls, ja då kan det vara dags att fundera över fodrets roll i det hela.

Jag vet t.ex. en hund som åt dyra specialfoder men ändå hade problem med päls och klådor. Av en slump fick den hunden sen Doggy Original under en tid och det visade sig att hunden mådde jättebra av detta foder. Pälsen blev blank och fin igen och hunden slutade klia sig. Doggy Original innehåller mycket ”utfyllnad” i form av spannmål och ses av många som ett ”dåligt” foder, men kan man verkligen döma ett foder helt utifrån innehållsförteckningen? Om matten till hunden i exemplet hade gjort det hade hon antagligen aldrig provat Doggy och kanske inte heller hittat lösningen till just hennes hund.

Jag skulle själv inte ge Doggy Original som förstaval eftersom jag inte ser någon nytta i att ge hundarna så mycket spannmål, men steget därifrån till att döma ut det som ett dåligt foder i alla lägen är långt. Det går mycket prestige i foder och man måste minnas att många föreläsningar, djuraffärspersonal och veterinärer till viss del har betalt för att sälja ett visst märke. Många tar sitt uppdrag på stort allvar och baktalar även andra produkter och märken.

Hur tänker jag då själv när jag väljer foder? Rent generellt föredrar jag att ge färskfoder som är mer naturligt för hundarna och inte lika behandlat. Färskfoder är helfoder där man helt enkelt malt ner vom, kött, passande slaktavfall, vitaminer och mineraler, och sen frusit in det i portionsförpackningar.

Jag vill ge både färskfoder och torrfoder eftersom det är praktiskt när hundarnas magflora är anpassad till torrfoder. De flesta hundar klarar att äta färskfoder men en hund som inte ätit torrfoder på länge har inte rätt magflora för att hantera det. Av den anledningen ger jag ca 10% torrfoder för att vi ska kunna resa lätt sommartid och bara packa med torrfoder.

Den största orsaken till att vi valde att testa Pondus färskfoder var att Fodax leveranser krävde tidspassning och planering då de bara körde ut var sjätte vecka. Pondus körs ut varje vecka till Luleå vilket gör att jag kan tömma frysen helt innan jag köper nytt. Dessutom gör det inget om jag råkar vara bortrest en vecka – foder kommer nästa vecka också.

Bra leveranser är en grundpunkt för mig då jag inte vill vara beroende av andra för att kunna beställa foder. När man väljer färskfoder blir ofta leveranserna en bas för grundutvalet. Vilka färskfoder är ens tillgängliga på ett vettigt sätt i ens område?

I vårt fall säljer samma företag även torrfoder av märken som vi gett tidigare och trivts med, dv.s High-Energy (Professional eller Competition) och Tello (Premium). Torrfodret är i ”mellanklass” prismässigt men fungerar väldigt bra på mina hundar och de olika varianterna ger dessutom möjlighet att variera energiinnehållet över året. Deras magar fungerar bra, de har mjuk och glansig päls och känns pigga och glada. Eftersom även färskfodret fungerade bra fick vi en smidig paketlösning. Om någon frågar mig så kan jag varken räkna upp exakt innehåll eller proteinmängd i fodren. Måste man kunna det? Behöver man vara helt insatt i sina hundars foder så länge allting fungerar?

För min del är det en smaksak. Så länge man har kunskap om grunderna i foder och studerar sina hundar så behöver man inte doktorera i näringslära. Kanske är man intresserad av förekomsten av färgämnen, konserveringsmedel och liknande, eller så vill man gå på djupet och plugga mineral- och vitaminhalter. Kunskap är alltid bra men jag kan tycka att det råder en onödig hets kring lusläsning av innehållsförteckningar och %-halter. Att fodret ser perfekt ut siffermässigt betyder inte att det fungerar perfekt för hunden. Att ett foder innehåller spannmål betyder inte automatiskt att det är dåligt för alla hundar.

Att välja foder till en vanlig hund kan bli precis hur invecklat som helst, men det behöver faktiskt inte vara det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s