Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…

R.I.P Giela

2000-09-12 ~ 2015-06-05

NAMN: Giela
RAS: Siberian husky
FÖDD: Nånstans i närheten av Lindesberg
STORLEK: 57 cm, 16 kg

Giela var min första egna husky. Hon kom till mig som omplacering med okänt ursprung, 1,5 år gammal men hette då Kiora. Hon hade nyss hade fått sin första (eller andra) valpkull, var rädd för allt och alla (förutom andra hundar) och det krävdes mycket tid och träning för att få henne till den lugna, sociala och trygga hund hon till slut blev. Från att själv ha varit den rädda och nervösa utvecklades Giela till att bli den hunden jag alltid tog med när nån annan behövde stöd eller en valp skulle gå på stan för första gången t.ex., en väldigt klok, lugn och signalsäker hund som verkligen hade ett stort hjärta för alla hundar och människor och ville alla väl.

Giela älskade alltid att springa men var aldrig nån duktig dragare. Hon gillade fart och hon gillade viltdoft men att dra och slita var aldrig hennes grej. Hon tyckte också om att träna lydnad och agility men hade alltid bråttom – fart var alltid Gielas grej, vad vi än gjorde. Kanske var det kombinationen av att hålla sig aktiv men aldrig slita hårt som gjorde att lilla tant höll sig pigg och fräsch väldigt länge, trots en uppväxt med mycket stress och dålig kost, och ända in mot slutet frågade folk hur gammal ”unghunden” var. Sista vintrarna fick Giela pension från livet som slädhund och åkte istället i släden med Noomi eller sprang lös bredvid, och bara några månader innan hon gick bort rusade hon fram längs skoterspåren i sån fart att hundspannet nästan hade svårt att hänga med, kilometer efter kilometer.

Giela drabbades till slut av en smygande livmoderinflammation några månader före sin 15-årsdag och eftersom hon redan hade problem med artros i ryggen samt trots allt hade nått en aktningsvärt hög ålder tog jag beslutet att låta henne somna in, ännu ett beslut som var tungt men absolut inte svårt. När Giela flyttade in, stressad i själen och i kroppen med problemmage, problem med ögon och öron osv., inte vågade jag då tro att tant skulle få ett sånt fantastiskt långt och friskt liv i slutänden. Det värmer hjärtat så att kunna se tillbaka på tiden hon fick och verkligen känna att hennes liv tog en vändning till det bättre när vi möttes.

Älskade lilla tanten, hunden som lärde mig så mycket om inlärning och tålamod och vikten av att vara en trygg och pedagogisk ledare och att låta någon växa och finna trygghet i sig själv, en riktig läromästare och en fantastiskt fin vän med så stort hjärta, den sista av hundarna som fanns kvar från det allra första hundspannet jag körde, och lärare till Gakkon, Rossi, Silva, Mintu, Noomi och många andra, nu sitter hon på andra sidan regnbågsbron med sina vackra vita ögonfransar och ylar glatt åt alla söta små hundar hon möter.

Annonser

2 thoughts on “R.I.P Giela

  1. Hej jag har en setter 4 år med d höfter som nu har börjat visa problem med detta. då jag bor i gällivare så har jag bara vatten bandet som alternativ här uppe. tänkte höra med dig vad du kör med för rehab på Giela, hur ofta? har läst om att du var i råneå tänkte testa laser och vibrations mattan där men har även hört att det finns en massage kille i boden har du testat han ? kommer ej ihåg vad han hette men han skulle ha kurs här i gällivare som vi var bokade på. DOCK bestämde sig min AH att smita en kväll när husse inte hadde huvudet på skaft så missade den pga 4 dagars hundletande. ger settern just nu glycoflex + dr baddakys rimadyl vid behov (vilket är väldigt sällan) han springer baki eller åker släden när vi far och kör och det funkar bra men skulle vilja se om jag kan bygga upp han att klara av att dra lättare turer då han verkligen älskar detta.

    • Hej, trist med fysiska bekymmer när hunden är så ung, men ofta verkar det ju gå att göra en hel del. Jag har själv aldrig haft någon hund med just höftproblem, och har förstått att olika typer av rehab lämpar sig för olika typer av problem.

      En av mina tidigare hundar gick på vattenband (hon hade en förskjutning i ryggen, typ L7-S1) med väldigt bra resultat. Giela har tidigare simmat men hon började tycka att det inte alls var så roligt längre, så då lade vi den biten på hyllan. Hade säkert varit nyttigt att simma vidare rent fysiskt sett men det känns fel att utsätta en gammal tant för sånt hon inte gillar och göra det regelbundet.

      Istället har vi kört med laserbehandlingar och det har fungerat bra. Kunde sluta helt med smärtstillande och börja gå milslånga promenader igen. Har en annan hund som fått en inflammation i ryggen och på henne gjorde laserbehandlingen riktiga underverk. Hon gick från att vara ”utdömd” som draghund till att kunna gå för fullt igen.

      Killen i Boden tror jag heter Tomas, har aldrig träffat honom men hört mycket bra om honom! Typiskt att ni missade kursen, hoppas allt slutade väl med hunden! Usch så länge att behöva söka… =(

      Ni har förstås en bra bit till Råneå, men en bra sak där är ju att Paula är kunnig och jättetrevlig, och dessutom att det finns både simning, laser och vibb på samma ställe om man vill prova. Hoppas att ni hittar något som piggnar på honom! Jag har även använt Back on Tracks täcken rätt mycket och tycker att de är bra. När ”tant” springer bredvid släden har hon alltid ett sånt på sig, nästan oavsett temperatur, och hunden som tidigare ”dömts ut” har det också i spannet. Upplever inte att det får henne att gå varmare eller så, men det värmer nog bra delar av kroppen.

      Hälsningar, Kicki

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s