R.I.P Rotax

2008-11-14 ~ 2022-03-28

NAMN: Trädgårdsvargen Renegade Rotax
RAS: Siberian husky
STORLEK: 60+cm, 22 kg

KORT OM: Att Rotax hamnade hos oss i oktober 2011 var egentligen en ren slump. Han behövde ett nytt hem och det såg inte alltför ljust ut för hans del, eftersom dåvarande ägaren övervägde att avliva honom för att han var så besvärlig och högljutt talade om när han var missnöjd. Före det hade han en brokig bakgrund med flera olika hem. Vi gjorde lite extra plats i gänget och fick hem en jättetrevlig kille som egentligen passade oss perfekt, ca 3 år gammal.

Rotax var en ivrig dragare, inte supersnabb, men alltid på gång och kunde gå i alla positioner. Han gillade att vara med på allt som hände, och följde gärna med på promenader i stan eller bilturer. Rotax var en väldigt stolt hund med stor integritet, trygg och cool och väldigt självklar både mot människor och andra hundar. Han var inte en sån hund som absolut inte tolererade att bli nerbrottad eller dåligt behandlad, och kunde även vara lite väl tuff inom gruppen. De få gånger han hamnade i bråk med någon annan hund var han skoningslös och inte alls trevlig. Med tanke på hans utseende och mentalitet undrade vi ibland om det ändå inte var lite Malamute i honom, trots att han var registrerad i SKK.

För att vara en Siberian var Rotax väldigt lyhörd och lättmotiverad, att söka bollar, träna rallylydnad eller viltspår tyckte han var riktigt kul. Hans päls var helt enorm så ända in på ålderns höst låg han ute i snön i -35 grader utan att ens rulla ihop sig.

Sista vintern blev det mer tydligt att hans rygg var i dålig form (något vi redan visste efter en röntgen ett par år tidigare) och under sin näst sista dag i livet hände något som gjorde att han helt tappade bakdelen och knappt kunde stå upp alls. Det var hemskt att se, men som tur var blev det bättre efter någon timme. Där och då bestämde jag mig för att låta honom somna in, medan han ännu kunde gå själv till veterinären och få hjälp in i bilen på ett bra sätt. Jag vill inte ens tänka på hur det hade varit att behöva bära och släpa denna stolta individ i ett sånt utsatt läge. Så följande dag gick Rotax för egna ben in till veterinären, stolt och glad som alltid, efter 13,5 år i livet, utan att veta själv att han fått mer än 10 bonusår mot för hur det först var tänkt. Sov gott min stolta, starka vän!