Rossi tycker att gallerbron är lite läskig
Rädslor är ett klurigt och omdiskuterat ämne med många olika infallsvinklar. Den här texten är inte på något sätt tänkt som en lösning på specifika problem, utan mer som en reflektion över många av de olika metoder som beskrivs som lösningar.
På internet läser man ofta om personer som frågar om råd för sina rädda hundar, och svaren som kommer kan både hjälpa och stjälpa. Allt för ofta säger folk ”Jag gjorde så här och det fungerar” utan att tänka på att hundar och rädslor är väldigt olika. En rädsla kan ha olika djup beroende på vad hunden varit med om, och olika hundar reagerar väldigt olika på rädsla. Tipset ”utsätt hunden för sin rädsla” kan t.ex. vara ödesdigert för en hund som inte klarar att hantera den pressen, eller där rädslan satt sig väldigt djupt. För en lite tuffare hund med ytligare rädsla då kan det däremot fungera utmärkt. Av den orsaken är det viktigt att vara mycket försiktig med den typen av råd.
En gammal lösning som lever kvar till viss del är att utsätta hunden för sina rädslor tills den ”ger upp” och finner sig i det som händer. Lösningar av den typen visar gärna Cesar Millan t.ex., men riskerna men den typen av träning är stora. Många hundar kommer ur träningen med ännu större trauman i baggaget. När hunden ser ut att slappna av har den oftast helt enkelt ”stängt ner” eftersom hjärnan inte klarar av att hantera allt som händer. Det här är inte ett långsiktigt och etiskt sätt att bota rädsla och det skapar enorm stress hos hunden. Dessutom är chansen att lyckas inte speciellt stor.
Vad som är läskigt eller inte beror på hunden.
Den vanligaste lösningen idag är någon form av habituering, dvs. att hunden utsätts för det obehagliga i låga doser och att man sen ökar svårigheten i takt med att hunden känner sig allt säkrare kring det som först triggade rädslereaktionen. Även här gäller det att kunna läsa sin hund och veta vilken nivå som är lagom. Om hunden trots allt blir skrämd igen riskerar man att göra mer skada än nytta. Hur hunden hanterar en rädsla beror ju även på om den är trött eller inte eller har ont i kroppen t.ex.
Samtidigt kan en del mindre rädslor som inte hunnit få fäste enkelt klaras av om ägaren visar lugn, självsäkerhet och lyckas förmedla till hunden att situationen inte är farlig. Hundar läser sina ägare och vissa hundar är extremt känsliga för ägarens reaktioner. Det kan vi använda både för att skapa och bota rädslor beroende av hur vi beter oss.
Tidigare fick man ofta tips om att ”låtsas som att det regnar” om hunden visade rädsla för något. Personligen tycker jag att det är ett synnerligen dumt råd. Risken finns att hunden bestämmer sig för att det otäcka trots allt är läskigt, och att matte/husse helt enkelt är för dum för att förstå det. Då har man både tappat förtroende samt eventuellt fått en hund som springer bort istället för att stanna om den blir skrämd.
Om mina hundar visar rädsla så förmedlar jag alltid till dem att jag ser att de är rädda. Jag ser till att de förstår att jag sett eller hört precis samma sak som dem, men visar också att jag är lugn och att situationen är ofarligt. Det är helt ok att klappa om hunden eller låta den sätta sig nära, så länge man ger den stöd utan att ömka och är noga med att visa att man själv är lugn i situationen.
Kul för vissa – jätteläskigt enligt andra.
Om man har en hund med befästa rädslor kan man ofta underlätta en hel del för hunden genom rutiner och struktur som den kan finna trygghet i. När det gäller resten av arbetet kan det vara värt att ta hjälp av någon som är kunnig och kan träffa ekipaget på plats. Råd över internet kan lätt missuppfattas och bygger dessutom på att ägaren gjort en riktig bedöming och beskrivning av hunden till att börja med. Många ägare bidrar själva till hundens rädsla med sitt beteende utan att vara medvetna om det. Om en sån ägare sen ska beskriva sin hund och dess rädslor över nätet blir det förstås lätt fel.
Så, om du stöter på en hund med befästa rädslor – tro inte att problemet kommer att försvinna om du tvingar hunden att dyka rakt ner i sina rädslor. Det som kommer att hända är antingen att den grips av total panik eller att den ”stänger ner” och inte längre är mottaglig för information. Chansen att det ska lösa problemet är väldigt liten. Rädslor måste hanteras varsamt och med långsiktiga lösningar där man ser till helheten.