Vintern är slut =/

Nu går det ruskigt snabbt. Videon ovan visar hur det sett ut i hundgårdarna större delen av vintern. Jag skottade mittgången, kring dörrarna, de viktigaste ingångarna samt mot ytterväggarna för att ingen skulle råka rymma, men som synes hade det gått att skotta många timmar till. För bara nån enstaka vecka sen hade vi fortfarande en meter snö men nu är vi nere på under en halvmeter och det som är kvar är mjukt och lite slaskigt. Det töar verkligen otroligt snabbt när solen får värma från en klarblå himmel.

Sista slädturen tog vi i onsdags morse innan jobbet, en runda kring ängarna här i närheten och vem vet, kanske det var min sista slädtur med 6-spann? Idag fyller ju faktiskt Silva och Kaela 10 år, och Nalle och Rotax ansluter dem inom ungefär ett halvår.  Denna vinter har alla fått vara friska och pigga och mot slutet började de även vara i hyfsad kondition, så det är med lite bitterljuva känslor släden ställs undan för säsongen denna gång. Jag har fortfarande inte alls bestämt hur mitt framtida hundkörarliv ska se ut…=/

Sen senast har vi firat påsk i Blaiken och hunnit med en tur upp på vackra Gardfjället. Rent allmänt har vårvinter varit fantastiskt snörik, solig och vacker!


Silva och Xuper

Två av mina kusinbarn från Skåne var uppe på besök och huskisarna blev otroligt välgosade, dygnet runt och i alla lägen. Tror både hundar och ungdomar hade en riktigt mysig helg.

Vi har även hunnit med en tur med Veronica och Flinga och Nooki, i fina Åkerholmen. Noomi fick springa lös och var förstås överlycklig över det. Hon håller sig väldigt nära hela tiden och det var skönt att se att det fungerade så bra även med fler hundar i spannet, även om hon kände dem väldigt väl sen tidigare.

Nooki och Flinga fick gå i led eftersom vi var på deras hemmaplan, och Nooki skötte sig jättebra. Han är ju Mintus kullbror och alltså 9 år gammal, men har inte gått i led för större spann eftersom han alltid haft duktiga flockkompisar som tagit det jobbet. Första halvmilen eller mer skötte han sig exemplariskt, men sen fick han plötsligt syn på sin bror Mintu i point, snett bakom, och blev störtkär! Till slut fick vi flytta om hundarna för Nooki kunde inte springa utan ville bara gosa med Mintu, något som hans bror inte var lika imponerad av. Knaspanchisar!

Kråkan fortsätter vara världens bästa häst. Han är så otroligt go och härlig. Att köpa häst är nog bland det absolut bästa jag gjort, barnsligt kul! Idag har vi varit på en tur in mot Hollsvattnet med Berit och Anna-Lena, pigg kille som travade lite för snabbt (men helt hanterbart) men helt underbart att rida en längre sträcka där vägen varken är för hård eller för slaskig.  Just nu är ju skogen otillgänglig och gamla 97:an mest bara asfalt så i övrigt har vi mest byavägen att använda fram och åter, men här kunde vi jogga på lite längre sträckor.

Kickan och Kråkan (båda kallblodstravare) taggade varandra till en lång galoppfejd uppför en svag backe och flåsade ordentligt sen. Dock är det en evig fight mot fällande päls och skitig häst som rullat sig i bajs just nu, idag såg han hemsk ut! Huga! Hela  hästen från huvud till bakben och på båda sidorna hade gnuggat sig i spån och bajs. =(

Bifogar lite gamla bilder från lössläpp på ridplan för några veckor sen och en inomhusbild från en dag när han inte rullat sig utan bara jobbat sig lite svettig. Tjusig kille som lär sig allt mer!

 

Annonser

Tillbaka igen!

Tiden springer verkligen fram och jag har länge funderat på hur jag skulle göra med bloggen, om jag helt enkelt skulle radera allt eller bara låta den vara. Länge kände jag att jag inte hade varken tid eller lust att uppdatera den. Det tar ju faktiskt betydligt mycket mer tid än man kan tro, och att blogga dagligen och jobba heltid och ha ett hundspann och en häst och ett eget hus… nä så kommer det aldrig att bli, den tiden använder jag hellre till livet, hundarna och hästen. Däremot fick jag en tanke om att börja skriva lite igen nu när så mycket i livet ändrats. Det kändes faktiskt lite roligt och intressant igen, så vi får se vart det leder.

Vad har hänt sen senaste inlägget då? Massvis förstås. Till att börja med har Rossi lämnat gänget. Hon fyllde ju 12 år i höstas och jag hade hoppats att hon skulle få vara med ett par år till och åka med i släden, men i början av december blev hon tvärt dålig och började andas väldigt tungt. Jag förstod redan i bilen in till veterinären att det rörde sig om vätska i lungorna och vid den åldern är det ju aldrig ett bra tecken. Chansen att det ska vara av en orsak som är vettig att åtgärda är ju inte alltför stor. Mycket riktigt så kunde veterinären knappt urskilja hennes hjärtslag, så något i henne var ju allvarligt fel, och jag beslöt där och då att låta henne somna in utan vidare undersökning, i samråd med vår veterinär.

När lungorna fylls med vätska beror det som jag förstått det oftast på att hjärtat är för svagt för att hålla igång cirkulationen och ”hålla undan”, så lungorna fylls med vätska. Att tömma dem köper bara lite, lite tid, om man inte hittar och åtgärdar grundproblemet är situationen strax densamma igen. På något sätt har det varit på samma sätt med alla de fyra hundar jag behövt skiljas från än så länge. Beslutet har aldrig varit svårt för de har alla haft oddsen (och åldern) väldigt hårt emot sig och insjuknat väldigt snabbt, men likväl är det förstås fruktansvärt tungt. =( Vi saknar vår lilla tant förstås!

Över till roligare saker, alla andra hundar mår i alla fall bra än så länge! Noomi fyller snart 5 år, och börjar vara riktigt vuxen och klok. Hon formligen älskar att följa med till stallet och är bästa kompis med fåren, hon kan inte få nog av dem och vill gärna försöka mysa med dem på foderbordet. Huskygänget mår också bra, men åldern börjar göra sig påmind. I år fyller ju 4 av dem 10, och Mintu blir 9 år på måndag. Xuper är gängets yngling med sina 8 år, men nog märks det på fart och styrka att det börjar vara ett litet  pensionärsgäng jag kör omkring med. Jag är i alla fall bara tacksam så länge de får vara friska och glada och vi kan köra vidare. Vissa dagar tänker jag att detta är mina sista draghundar för nu, andra dagar kan jag inte tänka mig att vara utan detta och funderar på att ha ett lite mindre spann inom ett par år.

En av de största skillnaderna mot förr är förstås att Kråkan flyttat in. I slutet av september gjorde jag slag i saken och köpte en alldeles egen häst, en dröm jag haft precis hela livet. Jag och ett par trogna kompisar åkte runt i Norrbotten och Västerbotten och tittade på lite olika hästar men till slut var det Kråkan som fick mitt hjärta, en svart kallblodstravarvalack på snart 6 år som inte hade nog med tävlingsinstinkt för travet. Kråkan har haft en bra uppväxt och varit utan skador, och en stor fördel med att köpa en fd. travare är ju att de generellt är mycket miljötränade samt väldigt välhanterade och uppfostrade.

Kråkan är otroligt snäll mot precis allt och alla, jag tror aldrig jag sett honom göra en sur min, och han har verkligen vunnit mitt hjärta på alla sätt. En sån otroligt ståtlig och vacker varelse, som jag ser upp till på så många sätt. Han är riden främst sen förra sommaren så han har en del kvar att lära, men nu har vi hittat galoppen och börjar kunna trava i vettigt tempo (dvs. inte supersnabbt) stor del av tiden och det är verkligen otroligt givande att få vara med från start och forma en individ. Kråkan och hans utveckling kommer ni förmodligen att få läsa mer om här framöver!

Så, det var en liten uppdatering från senast! Hundarna har tyvärr körts ovanligt lite denna vinter, främst för att jag var utomlands 2,5 veckor under januari och kände att det var oschyst mot dem att lämna dem hemma i högform. Före resan körde vi regelbundet men bara kortare distanser, och det gör ju att vi inte riktigt är igång nu heller. Gångna helgen körde vi ca 1,8 mil lördag och söndag, söndagen i mer kuperad terräng, och på söndag kväll var Nalle lite öm i frambenen. Bara att inse, sånt som tidigare bara swishade förbi kan vara lite tungt nu för panchisarna. Läget är känns ju lite bitterljuvt för denna vintersäsongen är nog den bästa jag upplevt sen jag började med draghundar, vintern började tidigt – och sen har den hållit i sig! Vi har ungefär en meter snö och träden har legat vackert snötyngda större delen av vintern känns det som. Otroligt vackert!

De stora snömängderna märks förstås på många sätt. Hundgårdarna är riktigt insnöade, gallret som sommartid är 180 cm högt är nu istället löjligt lågt. Hundarna skulle kunna skutta över hur lätt som helst! Men jag har skottat på sidorna ut mot väggen och andra utsatta ställen och som tur är verkar de ju inte förstå hur nära friheten de faktiskt är. Ja, nog faktiskt så att de även trivs i sina ”hem” och är rätt nöjda med att vara där.

Vindskydden är också helt insnöade, på bilden nedan ser man ju taket på det nyaste och högsta vindskyddet, normalt sett är det högt att hoppa upp på taket. Nu får de istället gräva sig ner för att komma in i det, hihi.


Som synes skulle Mintu nästan kunna snubbla ut över kanten om han försökte…

En mycket kall tur på älven fick vi förra lördagen, jädrar vad jag frös innan vi var hemma, men i efterhand minns man ju bara hur vackert det var, kalla händer och fötter töar ju (så länge man inte förfrusit dem). Däremot får Noomi inte vara med nu för hon kraxar och låter lite. I hennes hundvakts område går kennelhosta så hon och huskisarna är nu hårt åtskilda hela tiden. Hoppas innerligt att huskygänget får hålla sig friska för nu är det ju deras tid och vem vet, det är ju inte självklart att jag har ett friskt 6-spann även nästa säsong. =/

I söndags körde vi upp till fina Obisträsk för att grilla korv, bara fluffisarna och jag. Vi fick ännu en otroligt vacker vinterdag, kallt men hanterbart, och magiskt vintersoligt.

När jag grillat lite korv och skulle titta till hundarna, ja det är så mycket snö och snövallar kring grillplatsen att jag omöjligt kunde se alla hundarna från eldstaden, kunde jag bara räkna till fem hundar. Silva saknades! Silva är ju en mycket påhittig och kapabel liten hund så jag hann få hjärtat i halsgropen innan jag hittade henne längst in i slädsäcken, nerkrupen under ankarna.

Säsongens (ja faktiskt, har tagit alldeles för länge!) första grillade korvar smakade i alla fall helt gudomligt! En väl grillad falukorv med Felix ketchup ute i det fria – det slår det mesta en gourmetrestaurang kan erbjuda.

Slutligen en bild på Kråkan, jag måste verkligen försöka fotografera honom lite mer seriös någon dag och inte bara ta selfies med honom i stallet – för han är otroligt vacker.  Jaja, just nu ser han rätt mycket ut som en mammut, men inom kort ska ni få se, min ståtlige svarte springare med den knasiga bläsen.

2018 är ett år jag verkligen ser fram emot, på så många sätt, så vi får väl se hur mycket  av året som hamnar på bloggen. De senaste åren har på många sätt varit tuffa, otroligt lärorika, men nu känner jag att allt börjat falla på plats – mot äventyret och vidare! =)

Dvs…jag ska åka till stallet och ta in de hästar som ska sova inne samt ta hand om Kråkan. Drar på en lite envis förkylning som jag hoppas vara kvitt till imorgon så att det kan bli ridning och slädäventyr!

Jo just ja – en riktigt häftig sak till har hänt sen senast. Under solsemestern till Kap Verde skrev jag klart det första utkastet till min bok. Efter att ha jobbat på den av och till i ungefär 10 år fick till slut hela berättelsen flätas samman. En riktigt skön och lite overklig känsla, oavsett vad som händer med den sen är jag otroligt stolt över att ha drivit detta projekt i mål! Over and out!

Olika sorters banor

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0601/a.jpg

Igår kväll klippte jag agilityplanen och tog fram lite hinder för första gången i år. Noomi var oväntat duktig faktiskt, supertaggad och snabb men även rätt smart – kul som attan men svettigt blev det ju! Just innan det hade jag kört ett konditionspass efter jobbet, och så var det ju en bra bit över 20 grader, så det blev en rolig men jobbig kväll.

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0601/b.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0601/c.jpg

Ut med mer hinder och så blir det mer träning! =) Hann även med lite ridning på kvällen, på fina Della inne på ridbanan. Framsteg men samtidigt inser man ju snabbt hur mycket man INTE kan också, hihi. Veckans alla kvällar har i alla fall varit likadana – full ös ända in i kaklet…

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0601/d.jpg

Ikväll har jag tränat lite motorcykel på asfalt med koner och det gick oväntat bra att kryssa mellan dem i låg fart, riktigt kul! Däremot lade jag omkull den ett par gånger så lite plast fick stryka på foten…hmm… Avslutade kvällen med att åka lite hoj i stan med en kompis, riktigt kul, så nu ska det bli så skönt att få sova. Är helt slut, ännu en gång, hihi. =)

Högsommarkväll

Oj vilken sommar det blev nu! Över 20 grader i luften långt in på kvällen, och strålande fint. Passade på att ta med kameran ut i rastgården en sväng, och så ta lite bilder här hemma för det var så länge sen senast. Först ut – mitt kök!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2016/0530/a.jpg

Uterummet, som nu börjat bli grönt och är rummet där jag äter, funderar, slappar, ja nu på sommaren är det husets bästa och mest använda rum ju. =)

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2016/0530/b.jpg

I rastgården fick hundarna tuggben, och så lite bus och gos förstås. Xuper var nyfiken och sugen på tugg!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2016/0530/c.jpg

Rotax har börjat fälla ordentligt, och de andra är också på G. Så här vacker är han just nu på sidan av kroppen…hujja… rätt skönt att han bor ute just nu faktiskt.

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2016/0530/d.jpg

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2016/0530/e.jpg

Hänggungan är uppe så nu kan jag slappa medan hundarna roar sig, om jag vill, men roligast är ju alltid att följa dem runt. Här är det gos med Nalle. Trots värmen så har hundarna alltid lite energi att göra av med, här är Xuper.

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2016/0530/f.jpg

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2016/0530/g.jpg

Sen fick Noomi en skogspromenad med lite pinnletande. Myggen har börjat komma, huga, men det räcker ju att stå still nån minut i taget medan Noomi söker i riset. Mysigt att kunna kvällspromenera i T-shirt i alla fall!

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2016/0530/i.jpg

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2016/0530/h.jpg

Huset från vägen, och grannens fina äng där det ofta går rådjur och tranor. Sommar i byn är verkligen härligt. Livet ska levas vid en grusväg! =)

I helgen fick jag hjälp att ta ner min motorcykel till stan och sänka den, jättekul att få skruva lite, och den blev rejält mycket lägre. Nu når jag ner med tårna på båda sidorna. =D Har även provkört lite på en stor asfaltparkering och oj, roligt som tusan men oj vad mycket jag har kvar att lära. Det blir nog fortsatt träning inne i stan på asfalt till att börja med, kommer nog att hinna runda flera hundra koner närmaste veckorna, hihi. =) Avslutade med pizza å surr på jobbet med bästa gänget, ja just nu har dygnet för få timmar, världens bästa jobb och så alla roliga intressen som ska hinnas med.

Igår hjälpte jag min granne att stabba virke igen. Vi är ett roligt gäng som brukar komma dit, lite olika karlar förstås å så lilla jag. Det var otroligt varmt och det blev ett skönt fyspass. Efteråt kastade vi oss i älven och även om vattnet var riktigt kallt så var det otroligt skönt. Värmen i luften gjorde ju att det blev skönt igen direkt man kom upp på land. Så, årets första heldopp i älven blev redan i maj!

En riktigt sommarhelg

Varmt å skönt idag och det ser ut att ligga en massa sol och värme framför oss. Härligt! Jag har hängt upp hängmattan nere vid björkarna och så en sittgunga inne i rastgården, riktigt skönt när man får en stund över faktiskt. Många undrar ju hur huskies klarar sommar, men jag måste säga att det går riktigt bra. En solig dag ligger de gärna och jäser i solen, kanske med små pauser i skuggan ibland, men nog njuter de av solvärmen de med. Nu har de dessutom börjat fälla, Rotax ser helt ”trasig” ut, hihi.

När jag hämtade Noomi hos hundvakten idag efter jobbet hade hon just slängt sig i sjön för en simtur, äntligen har jag en hund som verkligen gillar vatten! Ja, det känns riktigt bra att ha sommaren framför sig, och då passade det ju bra att ge bloggen en liten ansiktslyftning också och tillföra lite mer blommor. =) Ska försöka ta med kameran ut nån gång i helgen och lägga in lite bilder också, och så är det ju hög tid att Xuper får en egen sida. Ja, får erkänna att jag ligger lite efter i mitt hem på nätet, och att potential för förbättring finns. =)

Blickar tillbaka en årstid eller två…

Ju mer tid som hinner gå, desto mer tar det ju emot att skriva och försöka sammanfatta vad man gjort sen senast. Pust…och nu var det verkligen jättelänge sen jag skrev! Det var ju faktiskt vinter senast! Redan den 3/4 tog vi säsongens sista slädtur. Xupers förre ägare kom på besök så vi körde bil förbi lite barmark och dåliga isar och tog en slädtur upp till Obisträsk med massvis med gott fika. Mysigt väder, trevligt sällskap och diskussioner om allt mellan himmel och jord, men inte visste jag ju då att det faktiskt skulle bli sista turen för säsongen. Vi gjorde i alla fall klart pappersarbetet kors och tvärs så nu är Xuper en del i gänget även officiellt, och det känns så himla bra, han är verkligen otroligt trevlig både till vardags och i spannet. Tack!

Helgerna efter var jag hundvakt (detta har verkligen varit en hundvaktarvår!) och insåg att jag inte gärna kunde tömma hundgårdarna på huskies och lämna stackars Brasse helt ensam där ute, så kombinerat med att spåren börjat sjunga på sista versen å att man var tvungen att böka med bilen och inte kunde köra från gården, så åkte vi inte ut nåt mer.

Silva och Kaela har hunnit fylla åtta år, och det är bara att inse att mitt spann snart är ett gäng halvpanchisar. Nästa säsong kommer de att vara 7, 7, 8, 8, 8, 8 och 11 om jag tänker rätt, och även om de fortfarande älskar att vara ute så har de inte riktigt samma ”punch” längre. Inte riktigt lika bråttom framåt osv. Nyss avslutade säsongen blev ju vädermässigt rätt kort, och jag tror aldrig vi körde över 3 mil ens. Samtidigt kändes det faktiskt rätt ok, helt ok även enligt hundarna, nä det kanske är så att vi kommer hålla nere distanserna kommande säsong. I takt med att hundarna blir lite äldre så kan det ju faktiskt också vara ett sätt att hålla dem fräscha längre, att köra regelbundet men inte pressa nån. Mitt lilla lapptäcke av hundar innehåller ju flera individer som faktiskt inte har ultimat fysisk byggnad för att kunna prestera längre distanser eller höga farter, och då går det ju så mycket snabbare att komma till gränsen för deras förmåga så att säga. Samtidigt blir ju alla nöjda av en sväng på 1-2 mil i dagsläget eftersom de ändå inte hinner bli supervältränade.

Förutom att alla hundarna mår bra så har våren kommit till Rågis, snart dags att klippa gräsmattan och rådjur, tranor och andra fåglar har börjat komma. Superfint verkligen! Vi hänger ute i rastgården långa stunder varje dag och förutom att Silva löper nu så att jag måste dela upp gruppen, så fungerar det riktigt fint. Hanarna kan morra och spänna sig lite men inte värre än så. Det är verkligen otroligt rofyllt att sitta där på en sten i min lilla skog och höra vinden susa svagt i talltopparna och titta på hundarna som går runt och nosa, leker, gräver, söker, springer osv. Sen jag fick rastgården så känns det inte alls lika livsavgörande om det är snö på marken eller inte, på 1600 kvadratmeter skog kan hundarna ändå roa sig och bli alldeles nöjda utan problem.

Ridningen har gjort stora framsteg då jag fått börja rida lektioner för Dellas ägare, på Della. Helt otroligt bra och det har verkligen hänt mycket känner jag själv. Superkul! Dessutom har de just fått massvis med lamm i stallet så varje gång jag går dit blir det först inspektion av smålammen, hade nästan glömt hur söta de är! Stallet där jag rider är verkligen ett litet smultronställe, så många fina och välskötta djur och otroligt trevliga människor. =)

Jag har dessutom köpt en motorcykel, fått övningskörningspapper och köpt/lånat/fått utrustning för att kunna börja övningsköra nu i sommar. Det ska bli riktigt spännande! Det blev en Yamaha XT660 R -09, och den klarar både asfalt å lite grusvägar, så jag ser framför mig att vi ska hinna med många spännande äventyr tillsammans. Måste bara lära mig köra först. =) Har i alla fall fått åka med på en helt underbar motorcykeltur och få lite känsla för det hela, och det kändes otroligt bekvämt och inte alls lika ”ovant” som jag hade väntat mig. Betydligt bekvämare att åka bakom nån på hoj än på skoter ju!

Så, vi mår bra och har hunnit med en otrolig massa roliga saker sen senast. Lite tråkigt är bara att jag hittat knölar i Rossis juver, hon har ju redan opererat bort en juverrad i stort sett, och så har hon nåt konstigt i ögonen som ser ut som om de inre ögonlocken växer nästan. Hmm… inte riktigt superbra med lilla tant, och vi får se hur vi ska handskas med det.

Nåja, nu har alla extrahundar åkt hem så Noomi å jag är ensamma i huset, och nu ska vi ut i skogen för att utforska ett par timmar i finvädret, perfekt laddning inför kvällens Mellokväll ju! =)

En kväll med djuren

Visst har det varit skönt att vara ledig, men det är alltid lika kul att komma tillbaka till jobbet och få krama om alla fina kollegor och börja använda hjärnan igen, hihi. Idag har jag varit hundvakt till Ben så på lunchen blev det en liten mysig promenad i Vittjärv, och efter jobbet gick vi en längre sväng här i Rågis. Byavägen är mest bara blöt nu, men vi planerade rundan väl och avslutade med 2 km is på gamla vägen, så hundarna kom hem ganska rena ändå. 3 söta renar gjorde oss sällskap, har sett deras spår tidigare för de springer tydligen förbi utanför mitt hus ibland.

Sommartid är verkligen bäst! Nu är det ljust till åtta på kvällarna och efter promenad och middag kunde jag ändå gå ut till huskygänget i fullt dagsljus och ge dem fisk till middag. Nu fick alla sju komma ut och äta tillsammans och allt fungerade fint. Xuper morrade lite när nån kom nära så jag styrde om de andra lite, dumt att låta en sån situation fortgå när hundarna inte riktigt vet var de har varandra ännu, men i övrigt kändes allt helt lugnt.

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0329/a.jpg
Silva är sugen på fisk!

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0329/b.jpg

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0329/c.jpg

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0329/d.jpg

Jättemysig kväll med jyckarna, å nu när det töat så mycket (vi kan inte köra släde hemifrån här heller längre) kan hundarna använda hela rastgården igen utan att behöva pulsa så mycket. De lufsar runt och nosar och myser och verkar hitta en massa roligt där snön töat undan, mitt i vintern går de ju bara 15-20 meter från hundgårdarna max men nu springer de ända ut i hörnen och verkar tycka att är riktigt kul.

Det märks i vissa sociala lägen att Xuper blir lite nervös och börjar spänna sig lite, men nu när vi har mer yta och hundarna fokuserar mer på marken än varandra så känns det mer naturligt att börja jobba på de bitarna och verkligen få in honom i gruppen på riktigt. Vissa hundar glider ju rakt in i gruppen direkt, med honom har det faktiskt tagit lite tid för han är lite spännig ibland, och så kan ju även Rotax vara, vilket gör att det uppkommer fler situationer man vill undvika om man inte planerar lite extra. Sånt som passar bättre på stora ytor än i trånga utrymmen helt enkelt.

Jättemysigt med lite klassiskt rastgårdshäng med gänget, något vi ska ägna många timmar åt innan nästa slädsäsong börjar (nåja, vi är ju inte klara ännu heller, mer släde ska vi köra!).

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0329/e.jpg

Akvariet har fått sig en rengöring också, och lite växter planterats om. Vissa växer som ogräs, andra vill knappt leva alls…hmm…men rent allmänt har vattenbalansen blivit otroligt mycket bättre nu och i stort känns akvariet rätt välmående.

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0329/f.jpg

Nä, dags att kvällskissa skäggen och sen krypa ner under täcket efter en jättemysig dag fylld av tvåbenta och fyrbenta vänner. =)