Första turen i Blaiken

I eftermiddags kom vi fram till Blaiken och efter lite fika selade jag ut hundarna för att dra en liten slädtur i det sista dagsljuset. Husse följde med på skoter och hade kameran med sig.

Hundarna tyckte att det var spännande och lite konstigt att ha en skoter just bakom sig – och husse dessutom! De vill ju gärna ha lite koll på honom och de är vana att skotrar som kommer bakifrån innebär att vi stannar och släpper förbi dem… så farten i klippen blev ju lite töntig, men rätt söta är de ändå!

Lars fick syn på två älgar och hann fota lite, medan hundarna och jag väntade bakom ett krön bakom honom. Hundarna var helt oförstående och rullade runt i snön utan att förstå att det fanns storvilt bakom nästa krön.

Silva och Rotax – två smarta hundar!

Nalle

Mintu

Nu är det snart dags att sova. Vi är nog rätt trötta och nöjda hela familjen efter en lång dag. Och imorgon satsar vi på utelunch med alla hundar och mamma och pappa. Hoppas på vettigt väder!

 

På väg

Att ha en större bil är verkligen riktigt praktiskt. Släden på taket, hundar och packning i skåpet och så laddar vi för en helg i Blaiken. Hundarna älskar att åka iväg och alla är nyfikna och ivriga. Jag har berättat vart vi ska men jag är inte helt säker på att de förstår…

Vi rusar fram under stjärnorna

Vi rusar fram under stjärnorna, mina vänner och jag. Vi har färdats här så många gånger tidigare. Hundratals. Men var gång har landskapet förändrats en aning, och nu är träden nakna efter den långa blidan men kylan som kommit under kvällen får snökristallerna under medarna att knastra. Den kalla luften ger ny fart i hundarnas ben och jag tror att de tänker – Vi går ut på jakt – där de rusar fram genom kvällen.

Ovan oss gnistrar stjärnhimlen och jag släcker pannlampan. Låter hundarna rusa fram i mörkret för de kan alla spår och känner var stig. De behöver inte mig för att hitta vägen.

Säsongens första fikatur

Äntligen dags för en liten fikatur med sällskap. Grått ute och kring nollgradigt men riktigt härligt ändå. Eftersom den här vintern har varit så konstigt så är det faktiskt första gången i år vi tar med nåt att äta. Släden packades med ved och lite utrustning och så gjorde jag plats för Noomi och Giela längst bak förstås. Noomi var jättetaggad och hade bråttom ut på spåren (finns en film på vår Instagram till höger som jag inte fick in här)

Silva och Rotax

Giela sprang i flexit en bit och verkade glad över det.

Släden var tungt lastad och spåren rätt dåliga, men vi hade sikte på en rastplats som bara ligger ca 2 timmar bort (med långsam fart) så det kändes rätt lagomt. Här passerar vi Buddbyträsket!

Rossi slåss med en tvångstanke efter att ha sett ett roligt vasstrå sticka upp ur snön

Vi hittade ett fint och ledigt vindskydd vid Råtjärnarna och fick sällskap av Emma och Erik som om på skoter från Smedsbyn. För första gången körde ingen av oss vilse och alla skotrar fungerade också! Noomi rusade runt och tittade på roliga saker, kollade till huskisarna och försökte hitta något att äta. Måste säga att hon ändå var duktig på att inte stjäla nånting och hela tiden hålla sig nära utan att vi behövde påminna henne.

Huskisarna fick testa sina nya liggunderlag, eftersom det är mycket lättare att ta med än en massa halm/hö. Inte en tass hamnade på liggunderlagen så det var nog ingen hit… =/

Korv, hamburgare, bacon… hungern var snabbt botad.

Söta lilla Rossi hittade Nalles plats i släden och sov så gott

Sen fick Nalle tillbaka sin plats och Rossi låg lös längst bak i släden istället med bara öronen synliga

Rotax och Silva tycker att det är värdelöst att vila. Istället ska man vara aktiv och gärna strimla träd.

Giela somnade inne i vindskyddet till slut som vanligt, och vi fick väcka henne när det var dags att åka. Hon hade inte bråttom nånstans! Rotax hade desto mer bråttom och tuggade av sin nacklina i starten. =/ Som synes på bilden nedanför fick han springa hem utan, men det gick ju bra det också även om han ville dra åt vänster ibland.

Vi passerade Vittjärvsträsket igen ungefär åtta timmar efter att vi åkt hemifrån, mätta och glada. Noomi såg faktiskt lite trött ut i släden, men direkt vi kom hem började hon söka tuggben och skutta omkring och så lyckades hon välta ut ungefär en liter saft över soffan, Lars och mig. Efter den lilla bragden somnade hon gott och sov som en liten stock. =) Nu ska jag sova jag med… blir riktigt skönt att lägga sig i renbäddad säng efter en dusch för att ta bort lukten av eld.

Bilder från dagens tur

Idag följde sambon med ut på skoter och fotade mig och hundarna lite grann. Grått ute men ändå ljusare än vanligt, och den nya snön gjorde verkligen att allt känns lite mer vintrigt igen. Dock gjorde den spåren lite tyngre och spannet kändes segt idag. Rossi verkar ha hamnat i skendräktigheten hon brukar ha den här tiden på året, och då blir hon lite seg. Hennes seghet verkar smitta lite på de andra också. Spannet är ju en slags energi, en summa av de ingående delarna. Några mysiga bilder blev det i alla fall och hundarna fick pulsa lite nysnö bitvis.

Imorgon blir de ved, fika och hela familjen om åker ut. Men först, lite bilder från idag:

Bushundarna

 

 

Myskväll med hela hundgänget

Nu ikväll har husse varit borta så jag och hundarna har haft egen myskväll här inne. Ben till hundarna och så kloklippning av alla. Det är så mycket enklare att klippa riktigt noggrant här inne och verkligen finlira, jämfört med utomhus med snö och annat ljus. Noomi blev förstås jätteglad när alla kom in men så fort benen delades ut så hade alla fullt upp med att tugga. Rossi hann smälla i sig två ben medan de flesta andra fortfarande nötte ben nr 1… hon är snabb (utan att vara glupsk som Kaela heller)!

Mintu, Nalle och Rossi ville absolut ligga och trängas med sina ben

Kaela, Rotax, Silva, Giela och Noomi valde vardagsrummet istället

Tjuven Silva såg till att förskansa sig så fort nån lämnade sitt ben en sekund…

Rotaxkram!

Nu är det hög tid att sova, imorgon ska vi titta på reläskydd på jobbet och det är ruskigt intressant och kul men hjärnan blir snabbt mos… Efter 2,5 månader på nya jobbet måste jag säga att jag trivs riktigt bra. Att vi var ett gäng som blev uppsagda från förra jobbet kanske var det bästa som kunde hända i  även om det var en riktigt bra arbetsplats även det. Skönt att slippa pendla och jättekul att ha ett jobb med både praktiskt och teoretiskt elnörderi och en egen anläggning att pyssla med och lära sig mer om.

Angående kloklippning så fattar jag inte hur enormt snabbt mina hundars klor växer. Vintertid springer de förstås aldrig på asfalt eller nåt som egentligen nöter, men även när vi klipper varje vecka så är det flera millimeter att ta bort. Noomis klor är likadana, jag har klippt varje vecka sen hon flyttade in med de växer som ogräs och jag försöker klippa dem kortare. Ska försöka börja klippa hennes klor ännu oftare ett tag. Nu gäller det dock att snabbt få skönhetssömn så att jag kan maximera kunskapsintaget imorgon. Blir skoj!

 

 

 

Lydnadslokal i källaren var ju superbra!

Tänk en sån skillnad en meter eller två kan göra. Lydnadsrummet i källaren är inte stort, men skillnaden mot att träna i köket/hallen/vardagsrummet på klickgolv är enorm. Plötsligt går det att svänga åt mer än ett håll, eller göra saker i mer än en riktning. Superskoj!

För att få ett litet tidsdokument har jag filmat och klippt ihop några av våra bättre versioner av de moment vi kör. Apporten glömde jag bort, men där har vi ändå inte hunnit längre än att ”apportbockar är roliga att bära”.

Jag blev själv glad när jag såg filmen får vissa saker såg snyggare ut än de kändes. Sen finns en massa detaljer att jobba på men så är det ju alltid. Speciellt på den här nivån. Å så vill jag förtydliga igen, detta är ett litet ”måbraklipp”, vi hann även med en hel del missförstånd, långsamma lägganden, vimserier osv. MEN när det är bra då är det faktiskt inte alls så dumt! Detaljerna är inte perfekta men jag gillar attityden och engagemanget – med det kommer man långt!

Nu ska vi sova… i alla fall jag, Noomi verkar vara på G och vill hitta på bus!

3 timmar på släden med lite regn på slutet…

Det är allt lite konstigt nu. Vi har haft temperaturer kring noll eller ett par plusgrader en längre tid. Innan dess hade vi kring tre veckor med -25 till -35… Februari brukar vara en kall och snörik månad, men vi har inte så mycket snö och senast det var kallt eller soligt minns jag knappt.

Dags att köra!

Detta konstiga väder har gjort att hundarna än så länge inte gått några längre turer. Just under 3 mil är det längsta vi kört på hela vintern. Värmen gör sitt och jag vet inte riktigt hur isarna är efter allt konstigt väder som varit. Vi måste nog börjar söka oss lite längre rundor och hoppas på kallare väder helt enkelt. Idag körde vi ungefär 2 mil i värmen, vilket avslutades med lite regn… blä! Systemkamerorna fick vara hemma för att inte bli blöta i onödan.

Slädsäcken har hållit fint men kartfickans plast har torkat/frusit sönder.. =/ Blir nog att ta farväl av den…

Silva hade en massa klet i ena ögat också, blir nog att köpa ögonsalva till lillan. Kunde inte se något skräp men ska titta igen en extra gång först. Ingen av de andra verkar nämligen ha problem.

Nalle kliver i selen

Lite fint har det ändå blivit i skogen av sista snön som kommit. Blötsnö på spåren men ingen vass skare i alla fall… ja man får koncentrera sig på det positiva helt enkelt!

Bajsstopp och två punkteringar…?! I det varma vädret gillar hundarna att svalka sig i snön när man stannar. Nyaste skoterspåren går några meter till vänster, men hundarna valde att springa på de gamla spåren som snöat över helt. ”Här brukar vi faktiskt alltid springa så då gör vi det även idag!”

Ett ensamt rådjur fick vi se på avstånd och vips drog hundarna på en växel till och spetsade öronen. Sen kom vi fram till en liten bäck med en smal bro över, och vattnet var alldeles flytande och fint. Såg inte alls så kallt ut.

Sen kom vi till den stora backen, backen som är lång och rätt brant och alldeles rak, och sen när man kommit upp så vinklar den bara svagt till höger och sen är det lika mycket och lika rak backe kvar, så bad jag en liten bön om renar eller NÅT kul i alla fall. Hundarna var lite sega i värmen och den där backen är bara så himla trist och tung.

Döm om min förvåning när hundarna blev lite vilda längst nere vid backens fot, och ja såg både renspår och renbajs. Vips satte vi av och tog hela backen i ett enda svep för renarna hade gått precis hela vägen upp. Normalt sett blir det alltid nån liten micropaus för att ladda om, men nu räckte det med att jag sparkade lite ibland för att hjälpa till. Vi gjorde det på ”ren motivation” kan man säga… Tack små renar! Så himla praktiskt att ni gått just där!

Längst ner i första delen av backen

En kort stund efter detta kastade sig Kaela tvärt ner just i kanten på skoterspåret och Silva kastade sig ner supersnabbt på samma ställe, medan resten av spannet och släden fortsatte. Jag såg snabbt att Silva hittat nåt, och det verkade vara en sork som hon fångat! *tugg tugg tugg svälj* Jag såg bara en liten svans i hennes mun för den var snabbt nere i hennes mage, men jag blev allt lite imponerad av att hon lyckades jaga sorkar under snön samtidigt som hon drog släde! Silva har ju alltid varit dukig på att ”multitaska” å andra sidan.

Lysena från vår lilla hemby! När vi kom hem hade vi varit ute på spåren i nästan tre timmar. Ingen vidare fart alltså, men hundarna traskade på och så länge de jobbat på och har roligt så bryr jag mig inte om farten. Ett rejält fyspass blev det i alla fall med tung nysnö utan spår bitvis. De slitna belagen på släden knorrade lite mot blötsnön.

Rotax

Nu har Giela och Noomi fått en timmes promenad här i byn, och snart ska vi nog prova att inviga lydnadsbanan i källaren. =) Det här har helt enkelt varit en riktigt bra helg med mycket tid åt roliga grejor… =) Gott om energi att ta med sig till en ny arbetsvecka!

Bildbomb med ny utrustning!

Igår fick jag äntligen chans att prova min nya kamerautrustning, en trådlös fjättutlösare till min Canon EOS7D, av modell ”Pixel TW-282/N3. Jag beställde den via Ebay från HongKong eller liknande, och fick betala kring 500kr inklusive frakt. Tidigare i veckan testade jag den ju i mörker – men på helgerna hinner vi ju vara ute i dagsljus och det är förstås sånt man vill ha!

Fjärren ger möjlighet att sätta systemkameran på stativ framför spannet, och sen trycka av bilder via fjärrkontroller när man kör förbi spannet. Kameran i sig klarar ju att dra iväg väldigt många bilder i snabb följd, men med fjärren verkar dessa bildserier tas tre bilder åt gången och mellan det pausar den en halv sekund eller nåt sånt. Vet inte om det är en begränsning eller om jag missat nån knapp… men bilder blir det ju i alla fall! Vädret var rätt trist – men ändå – visst blev bilderna rätt härliga?

Kaela och Mintu i led

Silva och Rotax

Mintu har alltid ögonen på spåret när man fotar honom!

Silva och Rotax

Nalle och Rossi. I min vänstra hand kan man nästan se fjärrkontrollen. Den ser ut som en väldigt liten TV-kontroll med lite rundare och smalare former. Sen sitter en liten dosa fäst på kameran också.

Vi körde nånstans lite över en mil bara, men det kändes väldigt lagomt. Spåren var mjuka av alla plusgrader och på de ställen där inte massvis av skotrar kört trampade hundarna igenom ibland. Värmen påverkar ju hundarna en hel del också och de blir snabbare trötta, men det var ändå riktigt skönt att vara ute, och en sån här dag är ju tempot inte prio ett. Ska jag vara helt ärlig så var jag ju mest sugen på att motionera hundarna nöjda och så få testa kamerautrustningen!

Titta på Silva! =)

Mintu har ett sånt himla härligt uttryck när han springer. Det bara lyser ur ögonen på honom och han ser smått galen ut! De ljusa ögonen hjälper ju till också förstås. Kaela däremot tittar nästan alltid in i kameran, oavsett om det är en ensam kamera eller en fotograf.

Spåret längs kraftledningen in mot stan hade nån kört så nu tog vi den vägen, men spåret försvann snart i renspår. Renarna hade trampat runt överallt en längre sträcka och hundarna fick verkligen koncentrera sig för att sätta tassarna rätt med alla håligheter. Skoterspåret var helt borttrampat men hundarna vet ju vart vi ska. Denna lilla sträcka använder vi ofta för att ta oss mellan andra vackrare spår.

När vi kom hem jäktade vi in till stan för en promenad med Lina och huskyn Koda, jag och Giela och Noomi alltså. Giela såg riktigt pigg ut hela tiden. När vi efter ungefär två timmar närmade oss bilen igen så skuttade hon på stället och tyckte att jag var för långsam, och det var inte bilen hon hade bråttom till utan det var bara promenadglädje. Känns jättebra att tant är ”på banan” igen efter den kalla perioden som tvingade henne att vara inne och gjorde henne lite stel och öm.

Kvällen blev det Bosarpskyckling i ugnen med en ölburk i rumpan…  =) Det blev riktigt gott och det känns bra att äta kyckling som fått leva och växa på ett naturligt sätt. Denna kyckling vägde ca 2,6 kg och räcker till mat i ett par dagar. Mums! Sen blev det bio i Luleå med min käre sambo – filmen Robocop! Jag älskar såna där dagar när man hinner en massa roliga saker och allt flyter på.

Ser ni Nalle?

Idag snör det lite på tvären ute, och glad för det är förstås jag! I sånt här väder ligger huskisarna oftast bara inne i sina kojor och myser. De verkar nästan småtrivas lite med busväder ibland och blir sällan otåliga eller pratiga så länge snön vräker ner. Sen när det är dags för aktivitet är de förstås sugna på en gång, men så länge det är vila så vilar de extra bra i busväder.

Förutom bio och hundträning igår så började jag förbereda nere i källaren för rummet där Noomi och jag vill kunna träna lydnad. Nu på förmiddagen städade sambon å jag ur rummet och sorterade allt där inne, så nu är där jättefint och träningen kan inledas. Det är verkligen skönt att städa och kasta saker ibland. En massa gammalt skrot som varit på väg till Återvinningscentralen läääänge kom nu ända ut i bilen… =)

Så här blev det till slut. Mattan är varm och mjuk att gå på samt halkfri förstås, och ytan är ca 3×5,4 meter, inte jättestort, men väldigt användbart för en liten Cairn som ska nöta grunder och finlir. Sen har vi burit ner lite leksaker och träningsgrejor så nu känns det verkligen som en liten träningslokal. Sambon har kvar sina RC-grejor där också, så nu har vi ett gemensamt hobbyrum där vi kan nörda oss tillsammans om vi vill. =)

Nu är det hög tid att kasta sig ut på släden. Tyvärr snöar det knappt längre, men vi har fått en del att pulsa runt i så det blir nog ett litet fyspass idag om inte skotrarna har hunnit ut. Om jag har tur kanske det börjar snöa igen, lite lagom snöstorm är riktigt kul att köra i och oftast lyfter hundarna lite extra, som om de tycker att det är lite mer ”äventyr” på nåt sätt. Jag håller tummarna för det…

 

 

 

 

 

En ny utmaning för Noomi!

I onsdags kväll åkte Noomi och jag med min kollega Gunilla och hennes häftiga Bouvier Annie till Luleå och Forma Hundcenter (rätt namn?) för lite öppen träning. En mysig liten lokal med många hundar och ägare men bra stämning och riktigt trevligt. Blir helt klart ett ställe vi återkommer till!

Noomi Lillskägg

Eftersom lokalen var liten var det oftast tränande hundar bara en meter ifrån och det kändes som riktigt bra träning för Noomi. Hon skötte sig faktiskt jättefint och brydde sig ytterst lite om de andra, speciellt med tanke på att det var helt nytt ställe och helt nya hundar. Vi körde lite positioner, ställande och läggande under gång, enkla stadgaövningar, aningen mer ”basic” än i vanliga lokalen men detaljerna fungerade bra och attityden var fin. Sen introducerade vi hopphindet för första gången (vilket fungerade bra direkt, hon kan ju alla grunddelarna sen tidigare fast med andra typer av hopphinder) och introducerade rutan genom att bara bygga värde för att gå in i den.

Vi var där i lite mindre än två timmar och tränade nästan hela tiden med bara några korta pauser. Så ”ska” man ju inte göra, men Noomi har känts så fin och pigg nu och jag ville testa lite för att se om och när hon skulle bli trött. Nu verkade lillterriern ha kört igång terrierenvisheten för hon var pigg och alert hela tiden och började aldrig vimsa eller verka seg. Kändes som ett riktigt fint formbesked att hon orkade så länge utan att tappa sugen alls. Så länge det fanns godis att få så var Noomi beredd att jobba. Än så länge kommer ju belöningarna ofta, ofta och det underlättar förstås rejält men det var ändå härligt att hon blivit så uthållig!

Stora fina Annie, ”storskägg”

För nån dag sen kom fjärren till min EOS7D och tyvärr kunde jag ju bara testa den i mörker, men hellre mörker än inte alls! Det fungerar fint och jag längtar såååå efter att få använda den i dagsljus och strålande solsken för att fånga glada ivriga hundansikten framifrån! Den ska ha en räckvidd på 80 meter och kan användas i flera olika lägen beroende på hur man vill använda kameran.

Vi var på spåren i nästan tre timmar igår kväll, tungt och blött och varmt för hundarna, så farten var låg men det passade Giela och Noomi bra. Först fick de åka släden tills vi lokaliserat renhjorden och passerat den. Mintu och Kaela i led ”som vanligt” nu för tiden.

Noomi är absolut inte som snyggast när hon åker släde och är ivrig – ögonen blir nästan runda av allt roligt hon tittar på! =) Sen fick hon och Giela äntligen hoppa ut, Giela i långa flexikopplet eftersom jag inte var helt säker på om alla renar verkligen var bakom oss… och Noomi lös med reflexväst och orange lampa.

Matte jag kommer bak och tittar till dig!

Noomi kryssar mellan huskytassarna

I den långa, långa, lååånga uppförsbacken fick Mintu och Kaela ett tvärt hjärnsläpp och följde ett djurspår in i skogen. Det roliga var att jag hann ta bilden innan jag märkte vad som hände…så här är det – total olydnad fångad på bild!

På väg hem testade jag ett par bilder med långa slutartider, och medan huskisarna tydligen kan stå rätt stilla i ca 2 sekunder så kan Noomi INTE! Sträcken av ljus är avtryck från hennes lilla lampa medan hon susade fram förbi spannet. Idag sprang hon ca 6-7km och medan Giela självmant hoppade ner i släden när vi närmade oss hemma så ville Noomi INTE åka. Nästan hela tiden sprang hon mellan Kaela och Mintu, eller en halvmeter framför, och sen tittade hon bak till mig med jämna mellanrum.

Nästa hemma, tant och Noomi i släden igen

Man ser nästan vad Silva jobbar med…

När vi kom hem var klockan mycket och det var läggdags direkt! Dock kan man ju leva med det efter några härliga timmar ute i skogen med sina vänner.

I övrigt så har jag skickat in en liten artikel till Cairnbladet nu och det ska bli kul att se om den dyker upp. Cairnklubben är den enda klubben jag varit trogen hela tiden, i över 20 år nu! Som student valde jag bort SKK, terrierklubben, SBK, a-kassan mm… men aldrig Cairnklubben! Däremot har jag aldrig publicerat något där under åren som gått, så nu är det väl dags!

Sen så är Mintu en liten minikändis just nu för hans finns med som reklamansikte för hundspannsturer här i kommunen på Turistbyråns hemsida. Kul! Vi kör ju inga organiserade turer själva direkt, men Mintu gör sig ju bra på bild ändå och vi lånar gärna ut hans vackra ansikte på bild till de som frågar.

Imorgon planerar v säsongens första grilltur. Varmt, mulet och säkert lite blött… ja det är inte optimalt men det blir härligt att komma ut med lite gofika. Det jag är mest rädd för är att Noomi ska lyckas stjäla korven jag vill grilla… hon är ruskigt snabb, målmedveten och envis när det gäller ätbara saker.