Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


2 kommentarer

Första turen i Blaiken

I eftermiddags kom vi fram till Blaiken och efter lite fika selade jag ut hundarna för att dra en liten slädtur i det sista dagsljuset. Husse följde med på skoter och hade kameran med sig.

Hundarna tyckte att det var spännande och lite konstigt att ha en skoter just bakom sig – och husse dessutom! De vill ju gärna ha lite koll på honom och de är vana att skotrar som kommer bakifrån innebär att vi stannar och släpper förbi dem… så farten i klippen blev ju lite töntig, men rätt söta är de ändå!

Lars fick syn på två älgar och hann fota lite, medan hundarna och jag väntade bakom ett krön bakom honom. Hundarna var helt oförstående och rullade runt i snön utan att förstå att det fanns storvilt bakom nästa krön.


Silva och Rotax – två smarta hundar!


Nalle


Mintu

Nu är det snart dags att sova. Vi är nog rätt trötta och nöjda hela familjen efter en lång dag. Och imorgon satsar vi på utelunch med alla hundar och mamma och pappa. Hoppas på vettigt väder!

 

Annonser


2 kommentarer

På väg

image

Att ha en större bil är verkligen riktigt praktiskt. Släden på taket, hundar och packning i skåpet och så laddar vi för en helg i Blaiken. Hundarna älskar att åka iväg och alla är nyfikna och ivriga. Jag har berättat vart vi ska men jag är inte helt säker på att de förstår…


1 kommentar

Vi rusar fram under stjärnorna

Vi rusar fram under stjärnorna, mina vänner och jag. Vi har färdats här så många gånger tidigare. Hundratals. Men var gång har landskapet förändrats en aning, och nu är träden nakna efter den långa blidan men kylan som kommit under kvällen får snökristallerna under medarna att knastra. Den kalla luften ger ny fart i hundarnas ben och jag tror att de tänker – Vi går ut på jakt – där de rusar fram genom kvällen.

Ovan oss gnistrar stjärnhimlen och jag släcker pannlampan. Låter hundarna rusa fram i mörkret för de kan alla spår och känner var stig. De behöver inte mig för att hitta vägen.


7 kommentarer

Säsongens första fikatur

Äntligen dags för en liten fikatur med sällskap. Grått ute och kring nollgradigt men riktigt härligt ändå. Eftersom den här vintern har varit så konstigt så är det faktiskt första gången i år vi tar med nåt att äta. Släden packades med ved och lite utrustning och så gjorde jag plats för Noomi och Giela längst bak förstås. Noomi var jättetaggad och hade bråttom ut på spåren (finns en film på vår Instagram till höger som jag inte fick in här)


Silva och Rotax


Giela sprang i flexit en bit och verkade glad över det.

Släden var tungt lastad och spåren rätt dåliga, men vi hade sikte på en rastplats som bara ligger ca 2 timmar bort (med långsam fart) så det kändes rätt lagomt. Här passerar vi Buddbyträsket!


Rossi slåss med en tvångstanke efter att ha sett ett roligt vasstrå sticka upp ur snön

Vi hittade ett fint och ledigt vindskydd vid Råtjärnarna och fick sällskap av Emma och Erik som om på skoter från Smedsbyn. För första gången körde ingen av oss vilse och alla skotrar fungerade också! Noomi rusade runt och tittade på roliga saker, kollade till huskisarna och försökte hitta något att äta. Måste säga att hon ändå var duktig på att inte stjäla nånting och hela tiden hålla sig nära utan att vi behövde påminna henne.

Huskisarna fick testa sina nya liggunderlag, eftersom det är mycket lättare att ta med än en massa halm/hö. Inte en tass hamnade på liggunderlagen så det var nog ingen hit… =/


Korv, hamburgare, bacon… hungern var snabbt botad.


Söta lilla Rossi hittade Nalles plats i släden och sov så gott


Sen fick Nalle tillbaka sin plats och Rossi låg lös längst bak i släden istället med bara öronen synliga


Rotax och Silva tycker att det är värdelöst att vila. Istället ska man vara aktiv och gärna strimla träd.

Giela somnade inne i vindskyddet till slut som vanligt, och vi fick väcka henne när det var dags att åka. Hon hade inte bråttom nånstans! Rotax hade desto mer bråttom och tuggade av sin nacklina i starten. =/ Som synes på bilden nedanför fick han springa hem utan, men det gick ju bra det också även om han ville dra åt vänster ibland.

Vi passerade Vittjärvsträsket igen ungefär åtta timmar efter att vi åkt hemifrån, mätta och glada. Noomi såg faktiskt lite trött ut i släden, men direkt vi kom hem började hon söka tuggben och skutta omkring och så lyckades hon välta ut ungefär en liter saft över soffan, Lars och mig. Efter den lilla bragden somnade hon gott och sov som en liten stock. =) Nu ska jag sova jag med… blir riktigt skönt att lägga sig i renbäddad säng efter en dusch för att ta bort lukten av eld.


Lämna en kommentar

Bilder från dagens tur

Idag följde sambon med ut på skoter och fotade mig och hundarna lite grann. Grått ute men ändå ljusare än vanligt, och den nya snön gjorde verkligen att allt känns lite mer vintrigt igen. Dock gjorde den spåren lite tyngre och spannet kändes segt idag. Rossi verkar ha hamnat i skendräktigheten hon brukar ha den här tiden på året, och då blir hon lite seg. Hennes seghet verkar smitta lite på de andra också. Spannet är ju en slags energi, en summa av de ingående delarna. Några mysiga bilder blev det i alla fall och hundarna fick pulsa lite nysnö bitvis.

Imorgon blir de ved, fika och hela familjen om åker ut. Men först, lite bilder från idag:


Bushundarna

 

 


Lämna en kommentar

Myskväll med hela hundgänget

Nu ikväll har husse varit borta så jag och hundarna har haft egen myskväll här inne. Ben till hundarna och så kloklippning av alla. Det är så mycket enklare att klippa riktigt noggrant här inne och verkligen finlira, jämfört med utomhus med snö och annat ljus. Noomi blev förstås jätteglad när alla kom in men så fort benen delades ut så hade alla fullt upp med att tugga. Rossi hann smälla i sig två ben medan de flesta andra fortfarande nötte ben nr 1… hon är snabb (utan att vara glupsk som Kaela heller)!


Mintu, Nalle och Rossi ville absolut ligga och trängas med sina ben


Kaela, Rotax, Silva, Giela och Noomi valde vardagsrummet istället


Tjuven Silva såg till att förskansa sig så fort nån lämnade sitt ben en sekund…


Rotaxkram!

Nu är det hög tid att sova, imorgon ska vi titta på reläskydd på jobbet och det är ruskigt intressant och kul men hjärnan blir snabbt mos… Efter 2,5 månader på nya jobbet måste jag säga att jag trivs riktigt bra. Att vi var ett gäng som blev uppsagda från förra jobbet kanske var det bästa som kunde hända i  även om det var en riktigt bra arbetsplats även det. Skönt att slippa pendla och jättekul att ha ett jobb med både praktiskt och teoretiskt elnörderi och en egen anläggning att pyssla med och lära sig mer om.

Angående kloklippning så fattar jag inte hur enormt snabbt mina hundars klor växer. Vintertid springer de förstås aldrig på asfalt eller nåt som egentligen nöter, men även när vi klipper varje vecka så är det flera millimeter att ta bort. Noomis klor är likadana, jag har klippt varje vecka sen hon flyttade in med de växer som ogräs och jag försöker klippa dem kortare. Ska försöka börja klippa hennes klor ännu oftare ett tag. Nu gäller det dock att snabbt få skönhetssömn så att jag kan maximera kunskapsintaget imorgon. Blir skoj!

 

 

 


2 kommentarer

Lydnadslokal i källaren var ju superbra!

Tänk en sån skillnad en meter eller två kan göra. Lydnadsrummet i källaren är inte stort, men skillnaden mot att träna i köket/hallen/vardagsrummet på klickgolv är enorm. Plötsligt går det att svänga åt mer än ett håll, eller göra saker i mer än en riktning. Superskoj!

För att få ett litet tidsdokument har jag filmat och klippt ihop några av våra bättre versioner av de moment vi kör. Apporten glömde jag bort, men där har vi ändå inte hunnit längre än att ”apportbockar är roliga att bära”.

Jag blev själv glad när jag såg filmen får vissa saker såg snyggare ut än de kändes. Sen finns en massa detaljer att jobba på men så är det ju alltid. Speciellt på den här nivån. Å så vill jag förtydliga igen, detta är ett litet ”måbraklipp”, vi hann även med en hel del missförstånd, långsamma lägganden, vimserier osv. MEN när det är bra då är det faktiskt inte alls så dumt! Detaljerna är inte perfekta men jag gillar attityden och engagemanget – med det kommer man långt!

Nu ska vi sova… i alla fall jag, Noomi verkar vara på G och vill hitta på bus!