Allt på samma helg! =)

Oj, fulla dagar senaste tiden – fyllda av roliga saker alltså! Det finns ingen chans att hinna med allt så jag börjar i torsdags när hundarna å jag fick ett mycket fint uppdrag – att köra ett brudpar till sin vigsel uppe vid en tjärn här i närheten!

Under dagen kom lite kärv nysnö men som tur var steg temperaturen till drägliga grader, så att allt kunde genomföras enligt plan. Hundarna fick kämpa rejält men skötte sig fint (det fina är ju även att de ser extra lydiga ut i pauserna när de är lite trötta). Vi fick äran att närvara vid en jättefin vigsel, och det är väl inte alla som gifter sig ute under bar himmel med fler huskies än människor närvarande? =) Stort grattis!

I fredags åkte vi till Ishotellet i Jukkasjärvi. Jag hade aldrig varit där tidigare och det var en upplevelse – riktigt häftigt även för en infödd norrlänning. Här kommer lite blandade bilder helt enkelt, de två första från två av hotellrummen. Påfågeln var alltså jättestor – betydligt högre än en människa, fast det syns ju inte riktigt på bilden.

Vi besökte förstås även Icebar, och min blå drink, Curacao Blue (?) var nog faktiskt det godaste jag någonsin druckit, isglas var ju helt outstanding! =)

Efter en heldag på äventyr laddade vi sen om för marknad i Jokkmokk igår. Byaföreningen fyller en buss med glada resenärer varje år och det var supertrevligt, stämningen på topp och så många trevliga människor. Jag hann även shoppa lite, en riktigt varm pälsmössa till slädkörningen, varma sockar och vantar av fårskinn, ett renhorn som nyckelhängare, samt lite godis till Noomi och mig.

På kvällen gick sen Lillskägg och jag över till grannarna för suveränt god middag och trevligt umgänge, och det börjar faktiskt vara så att lilla skägg är rätt vuxen nu och oftast kan bete sig ju riktigt fint. Skönt att börja kunna ha henne med och slappna av på riktigt! Tidigare skulle hon ju hångla med ALLA och HELA TIDEN och då blir det ju koppel på.

Lördag blev alltså också en heldag, och idag fick ju sen allt annat rymmas, dammsuga, diska, tvätta, och så köra slädhundarna nästan 2 mil, nästan en timmes ridning på lilla Della (första gången hon och jag rider ut helt själva!) och så en mils promenad med Noomi. Oj…kommer sova gott inatt igen! =) Avslutar med lite bilder från dagens slädtur där fjärren fick vara med.

Bara för Nalles min!

Xuper

Grått och lite trist väder, men vi har fått mer snö och det är ju faktiskt rätt skönt att de inte är så vansinnigt kallt längre heller. Nä, dags att sova, efter flera dagar bara fyllda med superroliga saker!

Vi behöver snö!

I helgen har jag besök av mamma och pappa och vi har firat min födelsedag lite i förväg. Fick en helt fantastisk present – en vecka på island med hela familjen nu i juni! =) Där ska det pussas Islandshästar! =)

Hundarna fick en slädtur idag, ungefär en decimeter nysnö och närmare -20. Vi körde leden ner genom skogen mot älven, men där var det alldeles för lite snö ännu. Kantigt, ojämnt och lite bökigt, och eftersom den slingrar sig ner genom skogen med några rätt branta backar får vi nog välja andra vägar tills den snöat igen lite till. Vi hamnade i alla fall nere på älven och lunkade på där i nästan en mil. Jättefint ljus ute fast jag glömde ju först ställa om objektivet till autofokus (efter senaste stjärnfotograferingen), och  sunkade hälften av bilderna där. =/

Kallt blev det, om hela mig och allting, hihi,  men Rotax var som alltid helt oberörd av temperaturen. Silva däremot såg lite frusen ut och verkade vilja komma hem. Det var ju förmodligen kallare nere på älven än uppe på kullen hos oss förstås.

Is i skägget

Dessutom har vi haft söta Spinonen Ben på besök. Han är så himla söt, sitter helst på en egen stol i köket när vi äter, och ibland när huskisarna ylar där ute så försöker han yla med dem här inne. Han låter otroligt roligt men han försöker ju… =) Nä – dags att skutta ur understället för denna helg och duscha till sig!

Bastukompis

Igår klockade jag vår framfart. Ja alltså inte i spåret, utan på vägen dit. 18.50 studsade jag upp från soffan i typ bara underkläder. 19.30 drog jag loss ankaret från bilens dragkrok, då hade jag klätt på mig, lastat hundarna i bilen, kört ungefär en halvmil bort, lastat av släden och utrustning å selat ut hundarna å var redo att åka. Tyckte det var bra jobbat! =)

Pigga glada hundar och bästa belysningen laddad, och trots rätt kallt väder var det först när släd-&/%#( skulle upp på biltaket igen som det blev riktigt kallt om fingrarna. Xuper gick ned Nalle igen och de låter båda lite illa innan start, men förutom ”tomgafflandet” där så fungerar de jättefint ihop. Mintu och Kaela gick i led som vanligt, men jag funderar faktiskt på att låta Xuper testa Kaelas plats nån dag för han har bra fart i benen. Mintu och Kaela är ju smarta men inte så himla snabba och resten av spannet är egentligen snabbare. Riktigt så brukar man ju inte göra, att man har de långsammaste hundarna först, hihi.

Shake it off!

Klockning ja. Nånstans är det ju en viktig punkt i det med att ha många hundar, i alla fall för mig. Tiden alltså. Jag vill spara på den, och kunna lägga mest med tid på att köra hundarna och umgås med dem, och minimalt med tid på att bära utrustning, förbereda, städa och stöka. Det gör ju faktiskt en jädra skillnad att ha lite ordning på grejorna, lite ordning och rutin på hundarna, vare sig man ska mata, köra, klippa klor eller nåt annat. Mer tid till kvalitetsumgänge än ”skitgörat” typ och där kan man vinna mycket på att skapa ett effektivt upplägg i sin vardag, speciellt på sakerna man gör varje dag, dag ut och dag in.

Efter en riktigt bra dag på jobbet och svingod (och svintrevlig) sushilunch har jag ägnat kvällen åt att lära Noomi tricks (att ”tvätta nosen” sitter hyfsat snart!) och så fotograferat lite stjärnor. Tyvärr hamnade fokus lite tokigt på alla bilder, inte alltid lätt att se ute i mörkret och i -22, men man ser ju Orion – min trogna favoritstjärnbild som följt mig på slädäventyr i så många år nu. Taget med Canon EOS 7D, stativ förstås (Manfrotto), och 15 mm. brännvidd, bländare 7,1, ISO 2500 och slutartid 30 s. Så som det blir ibland så blev en av ”testbilderna” faktiskt bättre än de där jag tyckte att jag förfinat inställningarna och tänkt igenom dem, hihi.

För att trotsa kylan lite extra kvällsmatade jag hundarna i rosa sneakers å jeans, brrr… men då var det också extra skönt att komma in till en varm bastu. Noomi tog direkt plats på översta raden å ville inte gå ner därifrån, min lilla bastukompis!

Imorgon ska jag ut i verkligheten och jobba och ganska kallt väder utlovas. Packar slädkläderna inklusive ”moonbootsen” men tror det kan vara lite kallt ändå… Dock kan ju tekniska äventyr kompensera rätt bra för kyla så jag hoppas på en riktigt bra dag ändå!

Ute med tekniken

Allt är relativt. ”Bara” -17 idag och det kändes riktigt varmt efter kylan som varit. Körde hundarna längs skoterspåret på vägen som vi körde förra helgen, och jädrar vilken punch det var i jyckarna! De ville aldrig sluta galoppera å jag stod mest och gapade. För många andra kanske detta inte var en lång galopp, men mina små myshundar brukar ju rusa av sig det värsta efter bara några kilometer och sen vara nöjda med att trava fram så att jag hinner titta på naturen, fotografera och fundera över livet.

Tog med systemkameran idag (Canon EOS 7D, 15-85 mm), inlånat stativ (Manfrotto  #055), och så fjärrkontrollen (Hähnel Giga T Pro II), men tyvärr missade vi precis solen. När jag selade ut hundarna glödde skogen nån kilometer bort av rosa strålar, men sen kom molnen och när jag ryckte loss ankaret från dragkroken så var världen mest grå. Typiskt!

Rotax

Xuper

Silva

Mintu och Kaela

Nalle och Xuper

Silva och Rotax

Efter slädturen bytte jag bara skor, jacka och mössa, och tog en ut Noomi på promenad. Där fick jag mig ett av dagens skratt, hihi. När vi gick efter ett skoterspår så såg jag plötsligt 3 älgar komma ut ur skogen kanske 100 meter framför oss. De travade rätt lugnt, sneddade över spåret och fortsatte in i skogen på andra sidan. Jag funderade på ifall jag skulle hinna ta fram mobilen men struntade i det. Istället tittade jag på Noomi och då blev jag tvungen att skratta. Hon promenerade där och tittade rakt mot älgarna men verkade totalt ovetande om vad vi hade framför oss.

Då slog det mig, att hon helt enkelt är för liten ibland. Jorden är för böjd (nja, men typ!), och snöklimparna för stora, så hon såg aldrig vad som hände fastän hon tittade rakt framåt, hihi. Sen när vi kom fram till spåren blev hon jätteintresserad och nyfiken, hihi, inte lätt att vara liten ibland! Nä dags att hoppa ur understället för nu blir det födelsedagsfirande hos en kompis med alla brudarna, yey! =)

Brrr…!

Idag har Noomi och jag fikat hos en tjejkompis och hennes jättetrevliga staffe Agnes. Mysigt att sitta med en stor kopp te och surra, och kul att våra små terriertjejer kommer bra överens och sköter sig. Agnes och Noomi är ungefär lika gamla, men Noomi verkar ha börjat sin förvandling till tant, för idag ville hon inte alls leka. Agnes gjorde fina inviter och försökte verkligen locka igång henne på ett fint sätt men det var lönlöst, i alla fall inne i lägenheten. Tant Noomi, snart 3 år…hihi… när de får träffas lite mer kanske hon mjuknar upp. I somras när de träffades här i Rågis härjade de ju som galningar i vild terrierlek!

Nu verkar kylan komma. -24 idag och smhi lovade -30 ett par dagar framåt. Ledig trettondag blir alltså en inomhusdag i stora drag tror jag. Hade ju önskat slädtur i solsken förstås, men blir det så kallt så står vi över. Har varit ute nu ikväll och fyllt i mer hö och spån i kojorna för att hundarna ska ha lite mer att bädda in sig i, och så fick får de lite extra mat nu kommande dagar för att hålla värmen. Tre av de fyra hundgårdarna har ju tillgång till hundhuset som håller några plusgrader men hundarna väljer ändå ofta kojorna ute. Xuper hade frost i pälsen när han åt middag, och även om de är huskies så märks det på några av dem att de helst ligger nerbäddade i dessa temperaturer. De går in i viloläge helt enkelt.

När hundarna fått sitt ställde jag upp kameran med inlånat vidvinkelobjektiv och stativ ute på ängen, gick in i garaget och släckte allt utebelysning med en otroligt frän spak (med tillhörande KLONK) som bryter bort hela byggnaden och tar bort nästan alla ljusföroreningar kring huset. Mmm… jag har ju en dröm om att automatisera delar av huset och kunna släcka ALLA lampor med en tryckning på mobilen – det blir svinfränt för då framträder ju  stjärnorna i all sin glans på ett helt annat sätt.

Lite kyligt ute, men det var inga bekymmer faktiskt. Vidvinkeln gör ju att man kan ha långa slutartider utan att stjärnorna hinner röra sig så mycket, men samtidigt får man ju med träd och mark på alla möjliga ställen. Fick inte riktigt effekten jag önskat, men det känns som en helt ok start ändå! På första bilden ser ni Orion längst ner, när man ser hur liiiiten denna majestätiska stjärnbild blir inser man hur fruktansvärt mycket vidvinkel man har att jobba med. Det är mycket av stjärnhimlen som kommer med! Fast jag stod en bit ut på ett fält så kom det ju t.ex. med träd åt alla håll på nedre bilden…! I verkligheten är det nog minst hundra meter mellan dem!

Avslutar med en fantastiskt vacker ballad, magi att avnjuta på höööög volym!

Gott Nytt ÅR!!! =)

Long time no blogg! Har hunnit komma hem från Blaiken, få besök av Monica och hennes 2 border collies och fira nyår med dem, å så börja jobba igen efter ledigheten. Vi firade nyår i soffan i underställ, oduschade och nöjda efter en dag med slädkörning och skidåkning och promenad. Var inte så hungriga så vi skippade nyårsaftonsmiddagen å åt chips och glass istället och såg en film, hihi, skönt att vara vuxen ibland! Istället firade vi in 2016 med en brakmiddag på nyårsdagen – mycket bättre egentligen ju? =)

Tyvärr har det töat en hel del så det är lite isigt och hårt på många spår och på isarna. Monicas hundar hade inte gått så långa distanser i år och Sultan har lite problem med sin rygg så de fick springa/åka om vartannat. Roligt att springa i spannet – men tråkigt att åka släde ju! Allt fungerade i alla fall fint och vi hittade en väg med ett ganska långt skoterspår – helt underbart! Senare på vintern kan jag ju till och med ta omvägar för att undvika grusvägar med skoterspår, de är ju bara sååå tråkiga – men just nu är de rena guldgruvan för i skogen är det lite för lite snö för ett piggt 8-spann med 2 personer å en extra hund om man vill ha en trygg framfart.

Xuper har hunnit springa med Nalle och det fungerade bara fint. Efter turerna har alla fått umgås i rastgården och nu har även hela gänget ätit ihop. Lugn och sansat, men jag vet ju att t.ex. Rotax kan vara lite ”tuppig” så jag kommer att planera umgänget ett tag till. Hellre bökigt nu än bråk och risk för skador eller ont blod.

3 slädturer och 4 skidsvängar hann Monica å jag med, och Noomi är faktiskt en rätt duktig liten draghund framför skidorna, fast inte så stor ju. Vi hann även med lite dramatik, mattbromsens fäste gick av när jag vände släden en av dagarna… gick att borra hål och dra ihop provisoriskt med persiennsnöre men hela plastbiten måste förstås bytas. Å jo, jag klättrade faktiskt upp på biltaket och lagade fästet för att inte behöva ta släden upp å ner ännu en gång. Det blir ändå alldeles nog många gånger per säsong.

En annan dag var det banne mig även otäckt… vi skulle köra släde nere på älven och Monica hade redan gått ner med sina hundar och väntade där. Jag vill ju inte gärna starta storspann på gården och nerför grusvägen, för där har man inte jättemycket till bromsfäste och just efter start är ju hundarna ofta extra galna. Jag hade ankrat vid bilen och hundarna kändes väldigt lugna innan start, lite ”lugnet före stormen”. Vi började med en svag högersväng ut på grusvägen, och jag hade kontrollerat innerkurvan, inga hårda kanter som kunde knuffa omkull oss om släden genade (som vanligt när Monica kommer så har hon varmt väder med sig så snön var mjuk, hihi) men nåt hände ändå och en sekund efter start så välte släden åt vänster. Jag blev hängande i armarna förstås, ropade åt hundarna men de var helt döva och blockerade, rusade som dårar i kanske 25-30 km/h nerför vägen.

Jag försökte göra mig stor och bromsa med kroppen, satt på rumpan och åkte med fötterna framåt, men det var lönlöst. Rumpan blev däremot vääääldigt varm… Jag insåg snart att jag inte skulle få stopp på spannet nog snabbt, och när vi korsat byavägen och grannens gård så kommer en brant nerförsbacke och där skulle jag aldrig orka att hålla mig fast.

Att tappa ett spann är något som inte får hända. Det kan gå otroligt illa. Jag har varit med om det 3 gånger tyvärr, men haft riktig änglavakt och ingen har blivit skadad alls. Däremot berättade en kompis nyss om en bekant som tappat sitt spann förra veckan, och när spannet gensköts och stoppades så var en hund redan död. Mycket kan hända, de kan bryta ben, börja slåss med varandra eller nån de möter, ramla och släpas med och strypas  osv. Ett tappat spann måste helt enkelt undvikas till varje pris.

Så, när jag åkte nerför backen sittande på rumpan i lite för hög fart så var jag inte helt lugnt i själen. Att släpa efter ner till backen var helt enkelt inget alternativ. Som tur var lyckades jag vända upp släden i farten, en fördel med hög fart är ju att man kan glida på knäna och skorna så länge man håller balansen, så jag fick upp släden på medarna igen och lyckades klättra ombord, hoppa på bromsen och få ner farten i tid till den branta backen. Pju…

Men, även en timme senare hade jag jordens känningar i magmusklerna, som om jag gjort 50 situps på raken för en sekund sen – vilket intensivmagpass! Hade träningsvärk några dagar efter, hihi. Så, viktigast av allt är förstås att planera för att undvika farliga situationer och inte hamna i dem, men att ha balans och styrka i kroppen samt lite lugn i hjärnan ska inte heller underskattas om det väl händer. Lite änglavakt – ännu en gång!

Rossi har inte så mycket lugn i sin hjärna. Hon åkte en del släde när border collisarna gick i spannet (hade ju bara linor för 8 hundar men 9 hundar med) och tyckte att det var rätt läskigt ibland. Hon satt nog stilla mest för att hon ändå är lite lydig ibland. Sista biten mot bilen däremot gick på plogad väg där släden gled mjukt och fint, och då lade sig Rossi ner med huvudet på kanten, sötis! =)

Lillskägg måste ju också få vara med – nu med extra söt uppsyn efter att mamma trimmat hennes huvud och svans. =) Nu är hennes löp avslutat och  hon har blivit snäppet vuxnare och klokare även denna gång – skönt! Efter att bilden tagits har jag hunnit klippa håret också, så den stämmer ändå inte riktigt!

Avslutar med film…! =) När jag var i Blaiken hade jag tyvärr glömt batteriet till systemkameran hemma, så den fick vackert vila, men Gopron gick varm och här kommer en liten film från några av turerna vi gjorde där. Den är filmad med Gopro, fäste till hundarna (med hållare på ryggen och bringan), en lång träpinne med Goprofäste längst ut, armar och händer samt spring i benen. Svinkul! Men jäklar så svårt det är att klippa ihop med många klipp, övergångar å så musik, för att inte tala om det där med att filma utan skak även långt upp i luften, hihi, nåja, blev rätt nöjd ändå! Enjoy! =)

Fullt pådrag!

Igår kväll åkte Noomi och jag till Åkerholmen för en härlig höstpromenad med Veronica, Kenai och Kodiak. Supermysigt och kul då de nu åkt hem till Norge igen och vi inte kommer att ses på lääänge… Noomi sprang lös med Kodiak och levde loppan, och efter promenaden fick jag jättegod grillmiddag innan jag körde hem! En bra kväll!

Nu börjar det mörkna allt tidigare om kvällarna och pannlamporna börjar behövas igen. Dags att inventera batterier och lampor snart helt enkelt! Med trötta batterier blev det punktbelysning när hundarna fick komma ut i rastgården och äta, hihi. Hög tid att montera mysbelysningen vid hundgårdarna också!

Idag har jag fått lite ställverkstid på jobbet – så himla kul! Förberedelser för driftomläggning imorgon samt felsökning efter att en linje löste på ett lite mystiskt sätt. Imorgon blir det mer tankar kring det mystiska felet och då ihop med en riktig superexpert! Längtar! Får se om jag kan sova inatt, hihi! Ruskigt roligt!

Efter ett snabbt träningspass åkte jag från jobbet och skyndade hem för att hinna träna hundarna i dagsljus. Alla åtta fick en dragrunda, Silva+Xuper, Kaela+Rotax, Nalle+Mintu och Rossi+Noomi. Duktiga hundar som skötte sig väl, och det var roligt att se att Xuper redan nu hade koll på vilken väg vi tog förra gången samt tog flera kommandon riktigt fint. =) Fjärren och kameran fick vara med men det gick otroligt dåligt idag, knappt en enda hund fastnade på bild, haha… nåja… det kan ju tydligen bara bli bättre! Innan snön kommer funkar det ju perfekt! Dagens bästa bild var en otroligt kass del utskuren från en större bild…å allt detta med kamerautrustning för 17500 ungefär? Hihi!

Appropå draghundsträning så kikade jag in på Mattis blogg (Xupers uppfödare) och där finns alltid smått och gott och mycket rolig läsning. Bland annat ett litet test, för alla de som är sugna på draghundsliv och på ett enkelt sätt vill kunna testa om detta verkligen är för dem! Jag skrattade högt när jag läste detta och jo, igenkänningsfaktorn är absolut hög även om matmängderna förstås blir mindre med ett mindre gäng! Detta test ger helt klart en bra fingervisning och är helt klart en bättre start än att bara titta på gulliga bilder av fluffiga valpar…hihi…. =)

http://mattisblogg.se/2015/06/du-vill-alltsa-bli-en-hundkorare/

Avslutar med en bild på ett minne av de tre lurviga som lämnat mig under åren som gått, Jacki, Giela och Gakkon. Bredvid sitter en tavla med en text som fick sitta kvar i sin ram för att jag tyckte att den var så fin. Däremot tog det mig flera månader att inse att den faktiskt är felskriven, från butik alltså…hihi…

”If you want to know where your heart is,
look where you(r) mind goes when it wanders”

Dags att sova nu, ny dag å nya äventyr imorgon! =) Och för en elkraftsnörd är det otroligt roligt att få se fram emot en dag med världens bästa Nisse! =)

Välkommen Xuper!

Nu kommer ett litet mastodontinlägg om allt möjligt, men viktigast av allt förstås – i lördags flyttade Xuper in på prov! Måste dock börja från början, så håll ut, förra helgen var det skördemarknad i stan och det var första gången jag besökte den marknaden på många år, jättemysigt! Inte bara ”samma krims-krams som på alla andra ställen” utan främst hantverk, odlat och annat ätbart – mysigt! En liten bild från Bodens lilla kyrkby får komma med.

På kvällen bjöd mina fina grannar Anna och Stefan på middag och efter en jättetrevlig kväll styrde jag cykeln hemåt genom mörkret och kände ännu en gång hur otroligt tur jag har, som hittade denna underbara lilla plats och faktiskt kan kalla den ”hem”. Mitt lilla hus uppe på kullen badade i månljus och ängen framför låg ljus och öppen. Så vackert och fridfullt och varmt på nåt sätt.

Jag får ofta frågor kring det där, hur jag klarar att bo ensam i ett hus så långt från stan, ett hus som dessutom ligger några hundra meter från närmaste granne, ”i mörkret” som många säger. Sanningen är att det inte är speciellt svårt. De praktiska bitarna kan man ju faktiskt lära sig, om man vill. Det mesta är ju betydligt enklare än man kan tro, bara man vågar prova och ber nån förklara hur det faktiskt fungerar.

Utsikten mot älven och min närmaste granne i skymning

Jag har som tur är många fantastiska vänner och grannar som tipsar och stöttar när det behövs, och jag trivs verkligen med att bo med skog och öppna ytor omkring mig, att se naturen utanför alla mina fönster och inte grannhus bara ett par meter bort. Den stora utmaningen med att bo så här är nog inte det praktiska utan att man faktiskt måste trivas med sig själv. Även om jag har besök flera gånger i veckan oftast, så blir det mycket tid ”själv”. Tid när man behöver vara vän med sina tankar och känslor för att kunna trivas. Så när folk säger ”jag skulle aldrig klara att bo sådär” så brukar jag tänka att alla nog skulle klara just de praktiska bitarna, kanske inte riktigt alla de mentala, men däremot förstår jag helt om alla inte vill leva så där.

Elen i hundhuset har börjat ta form, uttagen till frysboxarna är monterade men inte inkopplade i centralen. Sen kom en så himla rolig vecka emellan, ja orsaken till att jag aldrig satt mig för att blogga, så arbetet där tog en liten paus… som synes på bilden nedanför har taket målats klart i alla fall och även några små detaljer till. Lite vit i håret kommer jag nog att vara ett tag till, hihi.

I veckan har jag rest med jobbet och fått chansen att träffa en drös blivande elkraftsingenjörer som precis påbörjat sin distansutbildning – en chans till världens roligaste och intressantaste jobb! Roligt och inspirerande och jag pratade jobb tills halsen torkade ut, hihi. =)

I fredags hade vi tjejfest i grillkåtan, jättemysigt! En av tjejerna hade med sin staffe Agnes, som är ungefär lika gammal som Noomi, och de två hade jättekul ihop. Galen vild lek som ibland behövde pausas och styras, terriers är trots allt terriers, men överlag skötte de sig jättefint och hade väldig roligt ihop. Vi hade det varmt å mysigt under infravärmen och åt och drack tills vi var proppmätta. =)

Sådär, det var veckan som gått, å sen blev det ju äntligen lördag! Simon och Xuper kom förbi efter lunch och det var jättespännande att få träffa honom igen förstås! Silva fick komma ut en sväng för Kaela löper ju men att döma av reaktionen är nog Silva på G också. Hon och Xuper lekte och hade jätteroligt, så det såg lovande ut i alla fall. Utan analkande löp brukar inte Silva vara riktig så kärleksfullt och lekfullt inställd till nån hon inte riktigt känner på en gång.

Xuper fick bo med Rossi, som ju är kastrerad efter livmoderinflammation, men kanske inte så värst sällskaplig av sig, och det var så sött att se dem alla yla tillsammans efter nån timme. Xuper verkar trivas i grupp verkligen! Kaela och de andra grabbarna får han träffa ”på riktigt” längre fram.

Jag passade på att grilla resterna från kvällen innan i grillkåtan, och ville egentligen att hundarna skulle så sköta så mycket själva som möjligt under första tiden. Prio ett är ju att Xuper ska trivas med gruppen och i sin hundgård, att sen han och jag ska ha roligt är förstås också viktigt, men gruppen är ju viktigast en sån här gång, för de ska ju bo ihop eller nära varandra dygnet runt. Om han trivs där och känner sig trygg där så löser sig ju resten – så att säga!

Igår blev det dragpremiär för säsongen, vilket passade bra när Xuper hunnit vara här ett dygn och tittat runt lite. Körde hundarna två åt gången med cykel och när jag selade på märkte jag snabbt att några av dem ÄR lite tjocka, hihi. Rent allmänt blev det mest mysturer á 4 km, de flesta var rätt nöjda med att lufsa på i trav. Att springa framför cykel är på nåt sätt ”inte riktigt på riktigt” för hundarna. Det kickar inte alls igång dem på samma sätt som att sätta hela spannet framför släden men som motion tjänar det ju sitt syfte. Jag fick även en bra chans att testa min nya fjärr till 7D:n, funkade suveränt bra! Den heter Hähnel Giga T Pro å kändes riktigt bra, blir otroligt roligt i vinter för den verkar rejälare än den jag använt tidigare.

Kaela och Rotax

Silva och Xuper

Xuper

Mintu, Nalle och kamerauppställningen

Sist ut – Noomi och tant Rossi

Xuper skötte sig finfint framför cykeln och jag tror att han kommer att passa bra in i mitt spann i vinter. Dessutom känns det som att han snabbt accepterats av gruppen, även om de ju inte träffats på riktigt ännu och inte kommer att få göra det på ett tag heller, pga löpen, men magkänslan är bra! En mycket trevlig hund som snabbt funnit sig till rätta! Visst är vi bara i början av smekmånadsfasen, men det känns som en bra start!

Xuper kommer ursprungligen från Working Husky’s kennel i Jokkmokk och är alltså här på prov nu. Det är i alla fall otroligt roligt att få hem en välskött hund som haft ett riktigt bra liv! Mitt lurviga gäng består ju av en vid skara livsöden, där inte alla haft samma tur. Avslutar med lite bilder från nu ikväll, när Xuper passade på att flörta med Kaela genom gallret till rastgården.

-Mat?

Jo just ja, lilla Noomi måste ju också få vara med på ett hörn. Just nu lite tofsig, men alltid lika söt och rolig att dela livet med. Dessutom börjar hon lära sig ”sova under täckets” ädla konst! Bådar gott inför kalla vinternätter!

 

 

 

 

 

180 mm!

Sommaren fortsätter! Igår lämnade jag igen de sista lånehundarna så nu är det bara jag, Noomi, och de sex huskisarna ett tag framöver. Nån gång under september utökas ju flocken med en husky till, och det ska bli så jäkla kul och spännande!

Igår kväll jäktade jag hem från jobbet för att hinna fota lite insekter i den vackra viken av Luleälven, som ligger några hundra meter från mitt hus. Tyvärr låg den i skugga redan 17.00, så istället gick Noomi och jag ner till älven så att hon fick bada. Jädrar vad hon simmar och vilken fin teknik hon börjar ha!

Pinne måste räddas!

Lillskägget älskar verkligen vatten och blir allt tuffare. Stenkanten mot älven är lite brant här så första gångerna tvekade hon lite när hon gick i, men snart kastade hon sig tasslöst och vattnet stänkte åt alla håll.

Noomi hämtade inte bara pinnar utan även massor med sjöväxter av olika typer, hihi. Ibland med munnen och ibland med kroppen.

Rejält med simträning blev det i alla fall, och jag kan inte låta bli att imponeras av hur tuff och outtröttlig den lilla hunden ändå är. När man simmar och hämtar pinnar och sen lämnar dem på land blir det ju små naturliga pauser, och det är ju bra det, men ändå, jag väntade mig att hon skulle bli lite trött faktiskt för vi höll på en bra stund, men ännu en gång bevisade hon att en terrier är en terrier. Känna sig trött gör man först när det roliga är över!

Sländor och andra roliga djur hade redan dragit sig undan den kvällen, men en söt spindel fångade jag i alla fall medan Noomi satt fast i ett träd just bredvid och tyckte att livet var urtråkigt!

Morgondagg mot röd husvägg

Förutom att det varit jättefint macroväder senaste veckan har jag fått låna ett 180 mm macroobjektiv av en kär vän, och det är ruskigt kul men samtidigt utmanande och klurigt! Att man kommer så mycket närmare betyder ju att det blir svårt ibland att hitta det man vill fotografera, eller fokusera rätt, speciellt med rörliga mål förstås.

Idag tog jag kortdag efter en flummig dag på jobbet, där jag glömde både matlåda och att ladda batterierna till kameran, men det är ju i såna stunder som det är fantastiskt med riktiga vänner som ställer upp! =) Vips var jag mätt å glad, och kunde åka ut mot viken nån timme tidigare med ett fräscht batteri i packningen. Nya objektivet var riktigt klurigt när man är ovan, enkelt med stillasittande små kompisar ju, men att fota trollsländor i farten kändes först nästan omöjligt på första försöket.

Sen fastnade faktiskt ett par trollsländor mitt i flykten, eller rättare sagt, när de stod still nån enstaka sekund och jag hade turen (jo det var nog en hel del tur) att hitta sländan och hinna göra nån slags slag med fokuset, så här kommer en liten hög med kvällens macrobilder och sländor i olika modeller och storlekar! Inga stjärnskott men själv blev jag riktigt nöjd med tanke på hur svårt det kändes i början att hantera brännvidden. Jättekul – men svårt helt enkelt! Å med mer övning kan det ju bara bli bättre!

Mmm…den sista fick vara med bara för att den trots allt blev hyfsat skarp även om bilden i sig var rätt tråkigt minst sagt, men denna vackra trollslända kom flygande precis när första batteriet nästan var slut och cirklade sen runt mig och visade upp sig medan jag febrilt försökte fånga den. Oj vad många tomma bilder, eller bilder med ett suddigt blått streck, som jag fick, så mitt i allt kändes denna värdig en plats i bloggen!

Mitt i all värme har tankarna å hundarnas höstträning förstått tryckts undan. Jag trodde ju att vi redan skulle ha smygstartat men smygstarten byttes mot svettig sommar. Nu ska vädret snart börja slå om och det ska bli så himla kul att få sela ut dem snart för några första små cykelturer – längtar massor! Det ska också bli riktigt kul att få lite känsla för vilken startform hundarna har nu efter en sommar i rastgården med daglig rörelse lösa i terräng med allt det innebär av balans och grundstyrka i kroppen. Kondition har de inte, men jag gissar att deras kroppar ändå inte är helt otränade trots att vi haft en lugn sommar, och jag vet ju redan nu hur otroligt glada de kommer att bli när jag selar på dem. Det räcker med att jag tar ut cykeln ur garaget för att de ska börja skutta av glädje, hihi.

Prioritering

Livet handlar ju oftast om att prioritera, på nån nivå. Idag när vi kom hem ställde Noomi och jag upp agilitybanan och tränade en stund och eftersom en svag vind svepte genom rastgården passade vi på att hänga där hela familjen, en lång stund. Borde dammsuga och borde vika tvätt, men vinden höll bort det värsta av myggen som finns uppe i skogen, så det kändes som väl investerad tid. En stund efter att vi kommit in började det regna och nu ska det tydligen ösregna hela dagen imorgon – alltså helt rätt val! Imorgon kväll finns nog gott om tid för innepyssel verkar de som.

Börjar med två härliga bilder på mitt hus – en fin vän fixade flygbilder över mitt hus och träden runt, och så hundgårdarna förstås. Jättekul att se allt uppifrån, och så får ni ser lite mer hur jag bor, alla ni som undrar. Bakom huset ser man hundhuset och hundgårdarna, samt vedboden och de andra små uthusen. Längst till vänster på tomten syns en brunaktig yta, och där hoppas jag snart kunna anlägga en fin agility- och hundträningsplan. Ännu längre till vänster glittrar Luleälven, en fin granne sommar som vinter.

Hundhuset, hundgårdarna och så en del av rastgården. Den sträcker sig ju vidare in i skogen. Nalle sitter på sin utkiksplats, i den högra hundgården. Hundarna ja, just nu fäller de flesta av dem enorma mängder päls. Alla tre killarna ser riktigt tufsiga ut och man skulle nog kunna borsta i hur många timmar som helst…

Insåg förra veckan att jag inte hade nån regnjacka, den måste ha försvunnit i flytten, och det passade riktigt bra att jag köpte en lång regnrock med huva, så lång att man kan sitta torrt på den. Får ju säkert nytta av den imorgon med för hundarna vill ju rasta sig och få mat, även om regnet öser ner. Däremot är fällande päls och regn ingen bra kombination! =/

Torrt och fint är det däremot på mina inglasningar, vilken bra grej de är! Dessutom doftar det himmelskt gott av den rosa blomman jag fick av mina grannar, extra mysigt att komma hem till!

I helgen fick jag lust att fota lite, så det blev ett test, hade fjärren på vift så självutlösaren fick jobba (och alltså även mina fossingar). Tror det här ska få bli en liten bildserie sen i höst när mörkret börjar smyga sig på och ljuset från ljusen blir mer påtagligt. Tänk så mycket roligt man kan göra med en kamera och lite tankar! Tror det går att göra en massa roligt av detta, med olika miljöer och avstånd mm.

Nåja, avslutar med lite bilder från kvällens agility med Noomi. Lilla Noomi som nu börjar bli ganska vuxen och klok ibland, visst syns det till och med på bilden?

Det var länge sen vi tränade agility så det blev lite enkla hinder bara för att lägga om grunden. Svinkul tyckte förstås den lilla snabba hunden och det ska bli riktigt kul att fortsätta träningen nu i sommar nu när hon är vuxen och halvt lydig i övrigt.

Nä, dags att kvällskissa lillhunden och sen krypa till kojs. Natti-natti världen! Jo just ja, ska tömma regnmätaren innan jag somnar också.