Oj vilken sommar det blev nu! Över 20 grader i luften långt in på kvällen, och strålande fint. Passade på att ta med kameran ut i rastgården en sväng, och så ta lite bilder här hemma för det var så länge sen senast. Först ut – mitt kök!
Uterummet, som nu börjat bli grönt och är rummet där jag äter, funderar, slappar, ja nu på sommaren är det husets bästa och mest använda rum ju. =)
I rastgården fick hundarna tuggben, och så lite bus och gos förstås. Xuper var nyfiken och sugen på tugg!
Rotax har börjat fälla ordentligt, och de andra är också på G. Så här vacker är han just nu på sidan av kroppen…hujja… rätt skönt att han bor ute just nu faktiskt.
Hänggungan är uppe så nu kan jag slappa medan hundarna roar sig, om jag vill, men roligast är ju alltid att följa dem runt. Här är det gos med Nalle. Trots värmen så har hundarna alltid lite energi att göra av med, här är Xuper.
Sen fick Noomi en skogspromenad med lite pinnletande. Myggen har börjat komma, huga, men det räcker ju att stå still nån minut i taget medan Noomi söker i riset. Mysigt att kunna kvällspromenera i T-shirt i alla fall!
Huset från vägen, och grannens fina äng där det ofta går rådjur och tranor. Sommar i byn är verkligen härligt. Livet ska levas vid en grusväg! =)
I helgen fick jag hjälp att ta ner min motorcykel till stan och sänka den, jättekul att få skruva lite, och den blev rejält mycket lägre. Nu når jag ner med tårna på båda sidorna. =D Har även provkört lite på en stor asfaltparkering och oj, roligt som tusan men oj vad mycket jag har kvar att lära. Det blir nog fortsatt träning inne i stan på asfalt till att börja med, kommer nog att hinna runda flera hundra koner närmaste veckorna, hihi. =) Avslutade med pizza å surr på jobbet med bästa gänget, ja just nu har dygnet för få timmar, världens bästa jobb och så alla roliga intressen som ska hinnas med.
Igår hjälpte jag min granne att stabba virke igen. Vi är ett roligt gäng som brukar komma dit, lite olika karlar förstås å så lilla jag. Det var otroligt varmt och det blev ett skönt fyspass. Efteråt kastade vi oss i älven och även om vattnet var riktigt kallt så var det otroligt skönt. Värmen i luften gjorde ju att det blev skönt igen direkt man kom upp på land. Så, årets första heldopp i älven blev redan i maj!
Visst har det varit skönt att vara ledig, men det är alltid lika kul att komma tillbaka till jobbet och få krama om alla fina kollegor och börja använda hjärnan igen, hihi. Idag har jag varit hundvakt till Ben så på lunchen blev det en liten mysig promenad i Vittjärv, och efter jobbet gick vi en längre sväng här i Rågis. Byavägen är mest bara blöt nu, men vi planerade rundan väl och avslutade med 2 km is på gamla vägen, så hundarna kom hem ganska rena ändå. 3 söta renar gjorde oss sällskap, har sett deras spår tidigare för de springer tydligen förbi utanför mitt hus ibland.
Sommartid är verkligen bäst! Nu är det ljust till åtta på kvällarna och efter promenad och middag kunde jag ändå gå ut till huskygänget i fullt dagsljus och ge dem fisk till middag. Nu fick alla sju komma ut och äta tillsammans och allt fungerade fint. Xuper morrade lite när nån kom nära så jag styrde om de andra lite, dumt att låta en sån situation fortgå när hundarna inte riktigt vet var de har varandra ännu, men i övrigt kändes allt helt lugnt.
Silva är sugen på fisk!
Jättemysig kväll med jyckarna, å nu när det töat så mycket (vi kan inte köra släde hemifrån här heller längre) kan hundarna använda hela rastgården igen utan att behöva pulsa så mycket. De lufsar runt och nosar och myser och verkar hitta en massa roligt där snön töat undan, mitt i vintern går de ju bara 15-20 meter från hundgårdarna max men nu springer de ända ut i hörnen och verkar tycka att är riktigt kul.
Det märks i vissa sociala lägen att Xuper blir lite nervös och börjar spänna sig lite, men nu när vi har mer yta och hundarna fokuserar mer på marken än varandra så känns det mer naturligt att börja jobba på de bitarna och verkligen få in honom i gruppen på riktigt. Vissa hundar glider ju rakt in i gruppen direkt, med honom har det faktiskt tagit lite tid för han är lite spännig ibland, och så kan ju även Rotax vara, vilket gör att det uppkommer fler situationer man vill undvika om man inte planerar lite extra. Sånt som passar bättre på stora ytor än i trånga utrymmen helt enkelt.
Jättemysigt med lite klassiskt rastgårdshäng med gänget, något vi ska ägna många timmar åt innan nästa slädsäsong börjar (nåja, vi är ju inte klara ännu heller, mer släde ska vi köra!).
Akvariet har fått sig en rengöring också, och lite växter planterats om. Vissa växer som ogräs, andra vill knappt leva alls…hmm…men rent allmänt har vattenbalansen blivit otroligt mycket bättre nu och i stort känns akvariet rätt välmående.
Nä, dags att kvällskissa skäggen och sen krypa ner under täcket efter en jättemysig dag fylld av tvåbenta och fyrbenta vänner. =)
Förra helgen hade vi finbesök på släden! En kollega med sina tre barn kom hit och eftersom barnen var rätt stora så blev släden fullare än den någonsin varit tidigare, hihi. Vi körde en liten bit nere på isen och hundarna skötte sig fint även om det märktes att lasten var ovanligt tung med fem personer på släden. Det bästa av allt var att både Rotax och Nalle skötte sig fint kring barnen efteråt. De kan ju båda bli väldigt ivriga kring barn och naggas lite, så normalt sett får de aldrig träffa barn alls, men nu var både barnen och hundarna så lugna så det kändes helt OK. Att ha fått trötta ut sig fysiskt först hjälper ju förstås också. =)
I söndags ledsnade jag även på Noomis päls, hon är ganska ”hår-öm” för att vara en trimhund och hennes päls behöver borstas rätt ofta. Dessutom kliar hon sig ju lite till och från, så för att råda bot på allt på en gång testade jag faktiskt att klippa ben, mage och huvud, medan jag trimmade ryggen som ju är mer okänslig. Snabbt och lätt, och lilla hund blev jätteglad. Vi har ju ändå lagt utställningskarriären på hyllan så jag tror det här är bäst både för mig och henne. Noomi är ju dessutom lite speciell, inte alltid helt bekväm med att hanteras, och att trimma hela hunden tar ju flera timmar och luggas ju en del. Klippningen går både smärtfritt samt många gånger snabbare.
Igår avslutades arbetsveckan med en titt på motorcyklar i Luleå, ingen jag skulle ha själv med en kompis var sugen, och jag har ju tänkt börja köra tvåhjuligt själv nu i sommar, synintyg för övningskörningstillståndet ligger på kökebordet, hihi. Perfekt med ett till barmarksintresse ju! =) Dessutom ser jag fram emot att bättra på mina motorkunskaper.
Idag drog jag och hundarna till Malmens led mellan Pålkem och Vuoddas. Orsaken var egentligen ett halsband som jag fått av min faster, som jag tappade bort i Pålkem (tog av det innan bastun) på skoterresan för några veckor sen. Det måste ha glidit iväg bland mina och andras saker och hamnat ur synhåll, och vips blev det kvar! Som tur var hade ägarinnan till stället hittat det och tagit reda på det, så jag passade på att åka upp och hämta det och samtidigt ta med hundarna och släden för lite körning på ”nya” spår. Nåja, vi har faktiskt kört här en gång tidigare, men det är fler år sen.
Noomi åkte mest i släden men sprang säkert 7-8 km också, i full fart! Jag hade med fika å ved men solen gled in bakom en massa envisa moln och snart blev det faktiskt nästan kallt. Vi hittade inga bra eldplatser heller, så det slutade med att vi vände hemåt med fikat kvar i slädsäcken, hihi, men hundarna fick springa i ungefär 3 timmar och var väldigt nöjda med det.
På vägen hemåt såg vi en jättefin räv! Den korsade spåret och satte sig sen uppe på en kulle och tittade på oss, men den hann precis undan innan jag fick upp kameran. Hundarna blev i alla fall nyfikna och tyckte att den var fin. =)
Mintu och Kaela var otroligt långsamma idag, ojoj, våra fartdagar (om man nu ens kan kalla dem så) är verkligen över, hihi. Mina fingrar var alldeles vita och nästan utan känsel när vi kom tillbaka till bilen. Hade ju klätt mig för lite soligare väder tyvärr… men det värmer hjärtat att se hundarna så trötta och genomnöjda, det är lite skönt varje gång. Även om de sprungit långsamt som attan så är de nöjda, och det är viktigast för mig.
Till och med Noomi blev faktiskt trött, och sov gott i bilen på vägen hemåt. =) Så nu är vi alla nöjda och trötta, och helgen har ju bara börjat!
Har gjort en massa roligt senaste veckorna, en härlig skotertur med fina vänner, jag åkte mest men körde ett par mil också, årets första skoterkontakt för min del. Hmm… dags att sparka igång min gammelskoter snart ju! Vi hade en jättetrevlig resa å det var inte alls många som snarkade högt så det var inga problem att sova i sovsal. En rolig sak var att på vägen till och från Pålkem så passerade vi väldigt många ställen där jag kört släde, oftast ihop med Veronica och hennes hundar, kring stan förstås, längst stamsnätledningen norrut, kring Gunnarsbyn, Spiken, Hundsjö, Skogså osv. Många minnen på kort tid från många olika slädturer, och nog är det ju roligt att komma så långt så snabbt också, hundspann och skoter är ju helt underbara men på olika sätt.
Della har slutat äta medicin så jag har hunnit rida lite också, både gjort framsteg och kommit på vad jag behöver träna mer på, jättekul!
Alla hundarna mår bra, såren har läkt jättefint efter Mintu och Rotax bråk, vi kör regelbundet men det har inte blivit några långa distanser i år, 2 mil som längst, så det här blir nog mer en myssäsong än några stora prestationer. Vi har hunnit köra två ”kunder” som hade med sig gott fika och fick en tur ner på älven, jättetrevligt.
Igår flexade jag ut efter lunch och åkte hem till hundarna för en slädtur i strålande sol (och nån enstaka plusgrad till och med), kamera, stativ och fjärr fick följa och här har ni resultatet:
Lite afterwork på det! =)
Imorse hade hela världen täckts av tjock vit rimfrost, jättefint!
Så här såg till exempel en helt vanlig gran ut på en halvmeters avstånd, häftigt! Nu tittar solen fram och det blir nog en långis med Noomi så att hon får sträcka på småbenen. =)
Alla små sår verkar läka fint – skönt! Mintu fick ju ett punkteringssår från en hörntand under hakan och såna brukar ju kunna bli infekterade om man har otur, men eftersom det blödde så rejält fick jag en känsla av att det skulle bli bäst om jag lät bli att tvätta och grejsa, och det verkar faktiskt som att det var rätt beslut. Ytan torkade snabbt upp och det blev aldrig svullet eller fult så blodet sköljde nog ur på ett bra sätt.
Vi har haft en jättebra helg, trevlig umgänge med grannarna, Haradsrevyn igår kväll och så pyssel med hundarna förstås. Noomi har fått lära sig att hämta vantar som jag tappar på promenaden och hon har jättekul, men längre bort än 30-40 meter kan jag inte lämna dem ännu. Huskisarna fick en tur idag, jag hade ju hoppats på snöstorm men den gav ju med sig alldeles för snabbt, fast lite grått och blåsigt var det i alla fall.
Vi körde älven norrut för första gången i år, och det häftiga var att jag testade att bara tänka på vart vi skulle, utan att säga nåt. Normalt sett är ju hundarna vanedjur och går oftast det spår vi brukar ta. Dvs, de ”borde” ha svängt vänster när vi kom till isvägen eftersom det var 10 månader sen senast vi följde älven norrut, men trots att jag var helt tyst fortsatte de rakt fram längs ”nya” spår och hamnade precis där jag tänkt. Det låter kanske inte så underligt, men lite paff blev jag faktiskt, för vanans makt är stark.
Vi kom dock bara några kilometer innan det började vara mycket vatten på isen, alltså 10-15 cm vatten som ligger ovanpå den tjocka isen, men under snön. Ofarligt, men opraktiskt… Hundarna hade svårt att hitta bra spår som bar dem, och när de råkade trassla lite och jag skulle gå och fram och hjälpa dem märkte jag hur det bubblade i skorna. Hade ju inte tagit slädskorna utan ett par enklare vinterskor eftersom det var så varmt… gick inte att ta ett enda steg utan att trampa i vatten.
Vi vände om betydligt tidigare än tänkt, men med allt plumsande och pulsande tror jag hundarna blev nöjda ändå. Å jag var blöt om fötterna och rätt nöjd jag med, hihi.
Det var faktiskt rätt skönt att komma tillbaka på spår som bar oss igen, men det var lite trist att det hunnit bli så blött redan nu. Det vattnet får vi nog leva med resten av vintern tyvärr. Nu ska Noomi få lite tricksträning, och sen väntar första natten på min nya bäddmadrass, nån slags ”memory foam”. Vid första test var den riktigt bekväm, så vi får väl se om jag tar mig upp i tid för att komma till jobbet imorgon, eller helt blir kvar… =)
Om vi börjar med roliga saker i fredags så bytte vi ett trasigt reläskydd på fredag eftermiddag, ungefär när de flesta andra gick hem från jobbet. Lite pillrigt och superroligt, och något av det bästa av allt var förstås att bytet skedde i lugn och ro utan att kunderna alls behövde bli störda eller märka något. Bra känsla!
Längst upp sitter det gamla skyddet som gått sönder, under det har vi monterat ett ”nytt” och med mejseln ställer jag in vilka värden för strömmar och tid som skyddet ska reagera på. Dessa skydd bryter strömmen om ett fel uppkommer på linjen ut till kunderna, och skyddar bland annat kablar, ledningar och annat från att överbelastas och t.ex. börja brinna. Viktiga saker alltså! Svinkul och mycket lärorikt! En perfekt början på fredag kväll, att få känna sig lite som en hjälte i smyg. =)
Lördag gick inte riktigt lika bra. Först en mysig liten ridtur på Della, sen skottning av alla hundgårdar så att dörrarna gick att öppna ordentligt och de värsta högarna, som gör stängslet så lågt, togs bort – rejält fyspass…!
Sen var det dags för slädtur. När alla fått på sig selar och jag skulle ta ut resten av hundarna (Xuper var redan framför släden) så rök Mintu och Rotax ihop, med 99% säkerhet pga. Rotax och hans lite kaxiga attityd. Lyckades få isär dem efter max nån minut, men Rotax är lite otäck, när han slåss så biter han tag å sen håller han och vägrar släppa. Sparkade honom i magen mm, men det struntade ju han i. Till slut lyckades jag dra iväg båda två till en hundgårdsdörr och halvt klämma isär dem med dörren. Så fort nån släppte taget kunde jag i alla fall stänga och skilja dem åt.
Huvva, Rotax fick ett mindre sår på nosryggen, men Mintu hade ett lite blodigt öra, ett punkteringssår på hakan som blödde rejält, och så haltade han. Stackars fina killen, som jag tycker extra synd om när sånt här händer för jag vet att han gör vad han kan för att gå undan om nån provocerar honom, men nu blev det nog helt enkelt för trångt. Blod överallt, även på hundarna som inte ens varit med i fighten, men nu när det gått några dagar ser allt ut att läka fint i alla fall, och hältan försvann efter nån dag. Jag såg aldrig någon skada i närheten av benet så jag gissar att han kanske sträckt sig eller nåt sånt.
Blä i alla fall, hundslagsmål är inte roligt alls! Tur att ingen fick några allvarliga skador, och även om Mintu och Rotax inte fått träffas i rastgården sen dess (lite ömma sår är ju ingen oddssänkare i såna lägen så alla får läka först), så verkar de i alla fall inte bry sig speciellt mycket om varandra nu. Ibland kan man ju se efter en fight att hundarna stirrar ut varandra och blir osäkra kring varandra, men det verkar lugnt just nu och hoppas det fortsätter så.
Idag flexade jag ut och åkte hem till solen. Första slädturen sen i lördags, nu när alla hunnit läka ihop lite.
Superfint ute men jyckarna kändes lite som ett pensionärsgäng, vet inte riktigt vad de gjort av orken? Nåja, blev en mjuk-återstart, och det kanske var lika bra.
Efter det en trevlig middag på Ming med några av brudarna, och sen en timme promenad med Noomi här hemma under stjärnorna. Just innan vi svängde upp mot huset kom ett fantastiskt vackert norrsken som snabbt spred sig över nästan hela himlen – magiskt! Ett av de finaste norrsken jag sett faktiskt, men bara fem minuter senare var allt borta. Tajming! =)
I helgen har jag besök av mamma och pappa och vi har firat min födelsedag lite i förväg. Fick en helt fantastisk present – en vecka på island med hela familjen nu i juni! =) Där ska det pussas Islandshästar! =)
Hundarna fick en slädtur idag, ungefär en decimeter nysnö och närmare -20. Vi körde leden ner genom skogen mot älven, men där var det alldeles för lite snö ännu. Kantigt, ojämnt och lite bökigt, och eftersom den slingrar sig ner genom skogen med några rätt branta backar får vi nog välja andra vägar tills den snöat igen lite till. Vi hamnade i alla fall nere på älven och lunkade på där i nästan en mil. Jättefint ljus ute fast jag glömde ju först ställa om objektivet till autofokus (efter senaste stjärnfotograferingen), och sunkade hälften av bilderna där. =/
Kallt blev det, om hela mig och allting, hihi, men Rotax var som alltid helt oberörd av temperaturen. Silva däremot såg lite frusen ut och verkade vilja komma hem. Det var ju förmodligen kallare nere på älven än uppe på kullen hos oss förstås.
Is i skägget
Dessutom har vi haft söta Spinonen Ben på besök. Han är så himla söt, sitter helst på en egen stol i köket när vi äter, och ibland när huskisarna ylar där ute så försöker han yla med dem här inne. Han låter otroligt roligt men han försöker ju… =) Nä – dags att skutta ur understället för denna helg och duscha till sig!
Allt är relativt. ”Bara” -17 idag och det kändes riktigt varmt efter kylan som varit. Körde hundarna längs skoterspåret på vägen som vi körde förra helgen, och jädrar vilken punch det var i jyckarna! De ville aldrig sluta galoppera å jag stod mest och gapade. För många andra kanske detta inte var en lång galopp, men mina små myshundar brukar ju rusa av sig det värsta efter bara några kilometer och sen vara nöjda med att trava fram så att jag hinner titta på naturen, fotografera och fundera över livet.
Tog med systemkameran idag (Canon EOS 7D, 15-85 mm), inlånat stativ (Manfrotto #055), och så fjärrkontrollen (Hähnel Giga T Pro II), men tyvärr missade vi precis solen. När jag selade ut hundarna glödde skogen nån kilometer bort av rosa strålar, men sen kom molnen och när jag ryckte loss ankaret från dragkroken så var världen mest grå. Typiskt!
Rotax
Xuper
Silva
Mintu och Kaela
Nalle och Xuper
Silva och Rotax
Efter slädturen bytte jag bara skor, jacka och mössa, och tog en ut Noomi på promenad. Där fick jag mig ett av dagens skratt, hihi. När vi gick efter ett skoterspår så såg jag plötsligt 3 älgar komma ut ur skogen kanske 100 meter framför oss. De travade rätt lugnt, sneddade över spåret och fortsatte in i skogen på andra sidan. Jag funderade på ifall jag skulle hinna ta fram mobilen men struntade i det. Istället tittade jag på Noomi och då blev jag tvungen att skratta. Hon promenerade där och tittade rakt mot älgarna men verkade totalt ovetande om vad vi hade framför oss.
Då slog det mig, att hon helt enkelt är för liten ibland. Jorden är för böjd (nja, men typ!), och snöklimparna för stora, så hon såg aldrig vad som hände fastän hon tittade rakt framåt, hihi. Sen när vi kom fram till spåren blev hon jätteintresserad och nyfiken, hihi, inte lätt att vara liten ibland! Nä dags att hoppa ur understället för nu blir det födelsedagsfirande hos en kompis med alla brudarna, yey! =)
Long time no blogg! Har hunnit komma hem från Blaiken, få besök av Monica och hennes 2 border collies och fira nyår med dem, å så börja jobba igen efter ledigheten. Vi firade nyår i soffan i underställ, oduschade och nöjda efter en dag med slädkörning och skidåkning och promenad. Var inte så hungriga så vi skippade nyårsaftonsmiddagen å åt chips och glass istället och såg en film, hihi, skönt att vara vuxen ibland! Istället firade vi in 2016 med en brakmiddag på nyårsdagen – mycket bättre egentligen ju? =)
Tyvärr har det töat en hel del så det är lite isigt och hårt på många spår och på isarna. Monicas hundar hade inte gått så långa distanser i år och Sultan har lite problem med sin rygg så de fick springa/åka om vartannat. Roligt att springa i spannet – men tråkigt att åka släde ju! Allt fungerade i alla fall fint och vi hittade en väg med ett ganska långt skoterspår – helt underbart! Senare på vintern kan jag ju till och med ta omvägar för att undvika grusvägar med skoterspår, de är ju bara sååå tråkiga – men just nu är de rena guldgruvan för i skogen är det lite för lite snö för ett piggt 8-spann med 2 personer å en extra hund om man vill ha en trygg framfart.
Xuper har hunnit springa med Nalle och det fungerade bara fint. Efter turerna har alla fått umgås i rastgården och nu har även hela gänget ätit ihop. Lugn och sansat, men jag vet ju att t.ex. Rotax kan vara lite ”tuppig” så jag kommer att planera umgänget ett tag till. Hellre bökigt nu än bråk och risk för skador eller ont blod.
3 slädturer och 4 skidsvängar hann Monica å jag med, och Noomi är faktiskt en rätt duktig liten draghund framför skidorna, fast inte så stor ju. Vi hann även med lite dramatik, mattbromsens fäste gick av när jag vände släden en av dagarna… gick att borra hål och dra ihop provisoriskt med persiennsnöre men hela plastbiten måste förstås bytas. Å jo, jag klättrade faktiskt upp på biltaket och lagade fästet för att inte behöva ta släden upp å ner ännu en gång. Det blir ändå alldeles nog många gånger per säsong.
En annan dag var det banne mig även otäckt… vi skulle köra släde nere på älven och Monica hade redan gått ner med sina hundar och väntade där. Jag vill ju inte gärna starta storspann på gården och nerför grusvägen, för där har man inte jättemycket till bromsfäste och just efter start är ju hundarna ofta extra galna. Jag hade ankrat vid bilen och hundarna kändes väldigt lugna innan start, lite ”lugnet före stormen”. Vi började med en svag högersväng ut på grusvägen, och jag hade kontrollerat innerkurvan, inga hårda kanter som kunde knuffa omkull oss om släden genade (som vanligt när Monica kommer så har hon varmt väder med sig så snön var mjuk, hihi) men nåt hände ändå och en sekund efter start så välte släden åt vänster. Jag blev hängande i armarna förstås, ropade åt hundarna men de var helt döva och blockerade, rusade som dårar i kanske 25-30 km/h nerför vägen.
Jag försökte göra mig stor och bromsa med kroppen, satt på rumpan och åkte med fötterna framåt, men det var lönlöst. Rumpan blev däremot vääääldigt varm… Jag insåg snart att jag inte skulle få stopp på spannet nog snabbt, och när vi korsat byavägen och grannens gård så kommer en brant nerförsbacke och där skulle jag aldrig orka att hålla mig fast.
Att tappa ett spann är något som inte får hända. Det kan gå otroligt illa. Jag har varit med om det 3 gånger tyvärr, men haft riktig änglavakt och ingen har blivit skadad alls. Däremot berättade en kompis nyss om en bekant som tappat sitt spann förra veckan, och när spannet gensköts och stoppades så var en hund redan död. Mycket kan hända, de kan bryta ben, börja slåss med varandra eller nån de möter, ramla och släpas med och strypas osv. Ett tappat spann måste helt enkelt undvikas till varje pris.
Så, när jag åkte nerför backen sittande på rumpan i lite för hög fart så var jag inte helt lugnt i själen. Att släpa efter ner till backen var helt enkelt inget alternativ. Som tur var lyckades jag vända upp släden i farten, en fördel med hög fart är ju att man kan glida på knäna och skorna så länge man håller balansen, så jag fick upp släden på medarna igen och lyckades klättra ombord, hoppa på bromsen och få ner farten i tid till den branta backen. Pju…
Men, även en timme senare hade jag jordens känningar i magmusklerna, som om jag gjort 50 situps på raken för en sekund sen – vilket intensivmagpass! Hade träningsvärk några dagar efter, hihi. Så, viktigast av allt är förstås att planera för att undvika farliga situationer och inte hamna i dem, men att ha balans och styrka i kroppen samt lite lugn i hjärnan ska inte heller underskattas om det väl händer. Lite änglavakt – ännu en gång!
Rossi har inte så mycket lugn i sin hjärna. Hon åkte en del släde när border collisarna gick i spannet (hade ju bara linor för 8 hundar men 9 hundar med) och tyckte att det var rätt läskigt ibland. Hon satt nog stilla mest för att hon ändå är lite lydig ibland. Sista biten mot bilen däremot gick på plogad väg där släden gled mjukt och fint, och då lade sig Rossi ner med huvudet på kanten, sötis! =)
Lillskägg måste ju också få vara med – nu med extra söt uppsyn efter att mamma trimmat hennes huvud och svans. =) Nu är hennes löp avslutat och hon har blivit snäppet vuxnare och klokare även denna gång – skönt! Efter att bilden tagits har jag hunnit klippa håret också, så den stämmer ändå inte riktigt!
Avslutar med film…! =) När jag var i Blaiken hade jag tyvärr glömt batteriet till systemkameran hemma, så den fick vackert vila, men Gopron gick varm och här kommer en liten film från några av turerna vi gjorde där. Den är filmad med Gopro, fäste till hundarna (med hållare på ryggen och bringan), en lång träpinne med Goprofäste längst ut, armar och händer samt spring i benen. Svinkul! Men jäklar så svårt det är att klippa ihop med många klipp, övergångar å så musik, för att inte tala om det där med att filma utan skak även långt upp i luften, hihi, nåja, blev rätt nöjd ändå! Enjoy! =)
Vi har haft en lugn och stillsam jul, totalt avkopplat egentligen. Noomi löper så för att få plats med alla hundar ute i ”hotellet” får Rotax bo inne. Han är ju kastrerad och bryr sig föga om Noomis envisa uppvaktningsförsök. Än så länge är det helt lugnt att ha dem tillsammans under översikt. Xuper däremot tycker att Noomi är supersöt, så han får bo ute med Silva och Kaela, och så Nalle, Mintu och Rossi i den andra hagen.
Idag körde vi släde i dagsljus – och för första gången i år på riktiga skoterspår! Hundarna var helt tokiga i början och sprang som dårar, tror de längtat efter riktiga spår lika mycket som jag. Vi körde nog inte mer en än en mil, det blåste en del och trots hundra ullfrottetröjor hann jag bli riktigt kall, men det var fint ändå och på vägen hem såg vi början till några vackra pärlemormoln som tydligen blev riktigt stora och lysande senare under dagen. På bilden syns det inte alls, men de skiftar svagt i pärlemorfärger – jättefina!
Imorgon utlovas finväder, så det blir fler tröjor på, nyladdade kamerabatterier och så ska jag prova fästet till GoPron som är en slags hundsele där kameran kan sättas framme på bringan eller kring manken. Om allt vill sig väl blir det alltså en slädfilm! =D
Patricia McConnell, Ph.D., a Certified Applied Animal Behaviorist, has made a lifelong commitment to improving the relationship between people and animals.
Nukutvi huskies, hundar & hästar 