Uppdatering

Tiden springer som vanligt, men en bra nyhet är att tant snabbt återhämtade sig förra helgen och var på benen igen. Det var nog bara magen som krånglade lite så vi slapp åka in på jourtid (vilket alltid är en bonus) och hade snart en pigg och söt liten Giela igen. Härligt! Förra helgen var mamma och pappa på besök och hade med sig 15-20 banankartonger med saker från min barndom, allt från mjuksdjur till leksaker och skolmaterial. Som tur är så är jag numer väldigt onostalgisk och det blev en hård utrensning där det mesta fick åka till Second hand eller helt enkelt kastas. Usch vad jag sparade på grejer när jag var yngre!

De hade också med sig lite arvegods, en superfin gammal gungstol som kommer från min farmors släkt i Skåne. Den passade perfekt bredvid soffan där jag tidigare tänkt ställa en fåtölj. Blir inget av det – nu ska här gungstolas istället!

På jobbet har jag som vanligt gjort tusen roliga saker, här kommer en bild från en felsökning av vår nollpunktsutrustning, helt galet roligt att få mäta och mecka lite! Vilken jäkla lyx det är att jobba med ett av sina största intressen!

Sen har jag hunnit byta hårfärg också, nån slags kopparröd henna. Det var ju superlänge sen jag färgade håret annars, har känt allt mer att de traditionella hårfärgerna känns ganska aggressiva mot hela kroppen. Å henna ska väl vara snällare så länge man inte käkar i sig mängder typ…hihi… Nåja, det blev bra! Saknar bara mina grå slingor ibland, för de försvann mitt i allt.

Sen har något väldigt stort hänt – eller – det händer just nu! Min trogna vän och vapendragare Vera flyttar till Spanien idag, för att sen dra vidare till Norge…! Efter 10,5 år som superbästisar kommer vi plötsligt inte att ha varandra på gång- eller köravstånd längre, inte kunna planera in en spontan långpromenad och inte stå dubbelvikta på släden och skratta. Kommer att sakna dig massor vännen! Men, vi bestämde snabbt att vi aldrig ska säga ”Hejdå” på riktigt, för med FB å all annan teknik så behöver ju inte så mycket ändras bara för att nån flyttar. Så, i torsdags träffades vi tjejer för en sista gemensam te-kväll medan alla bodde kvar i Boden. ❤

Hundarna mår bra och är pigga. Här äter Mintu frusen fisk som pappa fångat hemma i Storuman. Mums! Sista hundgården ska få lite översyn i helgen, har skottat mig in så att man kommer in i den i alla fall, och hoppas hinna ordna kojan där inne under helgen så att den kan användas sen. Silva har nämligen börjat löpa så hundgård nr 3 måste igång! Å dörren som är öppen mellan de två hundgårdarna som Silva, Rossi och Rotax nu delar på… ja den har frusit till ordentligt. Funderar på att tända en brasa där för att komma ner till ”dörrstängarnivå”. Hihi

Silva hade (gissar på henne – hon är alltid huvudmisstänkt vid bus!) lyckats få tag i en platspåse som låg just utanför gallret vid bajsplockarna, och slaktat den under natten… hmm… får se hur många hundar som bajsar plast nu närmaste dagarna…

Efter hundfix blev det sen frukost med ljus och nu ska vi packa ner korv och ketchup och dra ut på spåren hela familjen. Blir lite spännande för spåren är isiga och jääääklar vilka kurvtagningar det blir. Hihi! =) Underlaget gör enormt stor skillnad när man kör släde. Mjuk fluffig snö glider sämre och så är ju kanterna oftast mjuka också. Nu glider släden superlätt på de glatta spåren, men samtidigt är kanterna isiga och hårda på många ställen så man kan inte gena i kurvorna utan får sladda sig runt. Fegar man ur och bromsar så genar släden och vips är man uppe på innerkurvan och håller på att tippa utåt. Enkelt om man kör själv förstås, att sladda är ju en del av det roliga (fast det gäller ju att sladda lagomt så man inte stör hundarna längst bak heller), men det lägger ju en del extra ansvar på föraren om man dessutom ska packa ner Tant och Fjant i släden. Då får man helt enkelt inte välta. Aldrig nånsin helt enkelt!

Nä – nu tjööör ve!

Nytt ljus!

Tiden springer verkligen undan. Förra veckan fortsatte vara varm och oj vad det töade! Isigt och hårda spår, och plötsligt ingen panik med snömängden i hundgårdarna längre heller. Avslutade dessutom arbetsveckan på bästa sätt med några timmar i ett ställverk tillsammans med världens bästa Nisse, en otrolig kunnig, ödmjuk och trevlig person som jag alltid lär mig massor av. I fredags var det dessutom dags att prova reläskydd igen, löjligt kul! Så här glad blir man tydligen! Passade på att låna en bild från en kollega, som nog var lika glad han.

Igår åkte hundarna och jag över på norra sidan väg 97 för första gången sen i höstas. Vi är verkligen bortskämda med superfina spår på södra sidan älven, här var det mer ojämnt och studsigt på alla sätt. Kul att se lite av den sidan i alla fall och utforska något ”nytt”!

Idag tänkte jag förstås köra släde men tant är lite trött och risig så det blev innetjänst för min del idag för att kunna hålla lite koll på henne. Dålig i magen och lite slö och törstig, men utan feber och inte uttorkad så vi avvaktar och har koll på henne. Hennes mage kan ju strula lite ibland så jag hoppas att det bara är den som spökar. Nu sover hon framför kaminen och ser ”som vanligt” ut i ögonen, så vi avvaktar lite till. Om man känner en hund så säger ju faktiskt ögonen oftast väldigt mycket om hur den mår, om den är pigg, om den har ont osv.

Huskygänget fick söka lite godis i rastgården istället. Skaren håller nääästan att gå på för dem, så de får balansera lite extra. Efter allt töande och all blåst är det rätt fult ute, med kvistar, barr och bark överallt.

Som synes är man inte helt avspänd när en huskynos närmar sig, den kan ju vilja pussas rejält och då vill man ju vara beredd! Mintu duttar oftast bara med nosen, alldeles lagom mysigt. Innetjänsten gav tid till att sätta upp de två nya planscherna samt nya hallamporna, så här kommer lite bilder från mitt lilla hus.

Gielas trasiga BIA-bädd byttes mot en ny vit (!) och ovanför hänger affischen med Giela vid Kårsavagge-dalen.

Hallen med nya belysningen, nu saknas bara vägglampor vid fåtöljen och ett stort akvarium under tavlorna. =)

Affisch nr 2 sitter i vardagsrummet. De blev så stora (80×120 cm) att de nästan var svåra at placera men det här blev nog bra! Har haft lite trevligt besök dessutom så trots ändrade planer blev det en riktigt bra söndag. Nu hoppas vi bara att tant fortsätter att se piggare ut, så att hon får sova många hundra nätter till under sin fjällaffisch i köket.

Knasväder

Igår kväll åkte hundarna och jag en sväng upp på berget igen. Några älgar hade gått uppför den långa branta backen och gav förstås lite extra motivation. Noomi sprang bredvid nästan hela vägen och njöt av att få sträcka ut. Tant däremot ville åka i släden hela vägen bort, men springa hem. Flera plusgrader ute men ändå riktigt stjärnklart – och det är en underlig kombination nu i februari! Det brukar ju antingen vara varm och mulet, eller – mer troligt – helt enkelt bara svinkallt och stjärnklart.

Inte helt mörkt i mörkret heller

Efter nån timme ute i skogen och ensamheten är det alltid lika mysigt att komma över krönet och se pärlbandet av ljus längs Luleälven, det som betyder att man snart är hemma, min by och alla andra små fina byar runtomkring. Små hus och gårdar som ligger precis lagom långt isär för att allt ska kännas nära.

Har fått hjälp nu ikväll av en superbra vän att byta slackarna efter mina huvudsäkringar, för där hade det gått riktigt hett till tidigare… Så enormt tacksam för alla mina fina och hjälpsamma vänner som ställer upp i alla lägen. Har även turen att ha hittat helt underbara hundvakter som tar hand om Noomi och Giela om dagarna och det är otroligt mycket värt på så många sätt. Så skönt att veta att Tant och Fjant har det bra och blir ompysslade. Ja, ännu en dag fylld till bredden av tacksamhet helt enkelt.

Nu ikväll har jag pulsat runt i rastgården med huskisarna och försökt gå upp stigen som vi gick i somras och i höstas. Efter senaste snöfallet var den helt begravd, och hundarna springet sällan ut i djupsnön själva utan håller sig mest kring mig, så enda sättet att få upp gångstigen var att gå den själv. Två varvs plumsande gav lite puls och sen var det härligt att lägga sig på rygg och bara titta på mina tallkronor (lite häftigt är det ändå att ha en egen liten tallskog, om än den är pytteliten) och se stjärnorna ovanför. Tänk så små vi är mitt i allt, och tänk att det vi gör och väljer ändå kan kännas så viktigt.

Dags för dusch och sen sova. Natti-natti världen!

Söndagskörning – jo tack!

Giela är lagom road av att sitta med Noomi i starterna

Igår blev det en liten slädtur efter älven med hela gänget. Tant och fjant fick också följa. Jag hade tänkt åka upp på berget och grilla men tiden rann iväg och det blev roliga telefonsamtal och besök så planerna ändrades lite. Några ensamma skotrar hade kört (självklart inte i samma spår) lite här och var, och den riktiga ”leden” hade snöat igen och gick inte att se.

Just idag hade dessutom Kaela och Mintu helt tappat all ordförståelse. När vi gick på ett litet dåligt spår och jag bad dem ta höger, dvs. gå rakt ut i snön en stund för att sen hitta ett bättre spår, så förstod plötsligt ingen nånting alls. Inte ens Mintu. Å när Mintu slutligen förstod så drog Kaela tillbaka honom till det värdelösa skoterspåret igen. Och när sen slutligen Mintu och Kaela förstod ”HÖGER!!!” samtidigt så slet Rotax tillbaka dem till det värdelösa skoterspåret igen. Inte en lugn och mysig dag på släden riktigt för Rossi och Nalle trängdes i det trånga och trasslade in sig hela tiden…helt enkelt den där turen på året när man undrar vad tusan man egentligen håller på med.

Nåja, efter en stund hittade alla hundar sina hjärnor igen, och vi hittade det hårda spåret och kunde följa det, och sen fick vi en rätt mysig tur. Giela och Noomi sprang som tusan och såg ut att njuta lika mycket de.

Efter körningen fick hela gänget komma in för mys och kloklippning. Hundspann rakt till ytterdörren!

Nu ikväll har jag promenerat i en grannby med en kompis, med Giela och Noomi, supertrevligt! Med lite tur kan vi få till lite rolig hundträning här i krokarna utan att behöva åka in till stan hela tiden. Noomi har ju en påbörjad karriär att ta upp igen, hihi. =)

Blöta slädhundar

I fredags kväll fixade jag varm choklad (supergott med kardemumma och kanel i!), korv och annat smått och gott, och sen gick jag ut för att göra iordning släden och då…regnade det! Tråkigt! Slädsäcken blev blöt, jackan, selarna hundarna hängde med öronen… Ja det är ju inget drömväder om man ska ut och grilla direkt.

Vi packade oss i alla fall iväg, med tant och fjant i släden, och snön var blöt och lite ”sugig” så att släden ibland körde fast så att jag själv inte orkade att rucka den ens. Å mitt i allt försökte jag ju spara på krafterna och vara snäll mot min förkylning för att inte bli sjukligare. Mina tuffa små hjältar kämpade på fint och bästa Fred hade sladdat leden upp mot träsket så att arbetsbördan snart blev mer normal.

När vi kom fram till grillplatsen vid träsket var där skottat och fint – helt perfekt! Regnandet hade slutat efter kanske en halvtimmes färd och kvar fanns bara en gråmulen mörk himmel. Bara att starta en eld, släcka pannlampan och dela ut tuggben till hundarna. Riktigt mysigt! Vi kom iväg rätt sent så klockan var nog kring nio redan då, alldeles tyst och lugnt i skogen och bara sprakandet från tallveden och så vinden som ven i tallkronorna, en liten början av stormen som skulle komma. En mysig avslutning på arbetsveckan, för mig och min lilla fyrbenta familj.

Noomi

Mintu

Giela somnade snart under bordet i vindskyddet och struntade helt i korvgrillning och tuggben. Själv grillade jag korv och drack varm choklad tills jag började må riktigt illa av mätthet! Haha, satt lutad mot en snövall och tänkte ”Om jag rör mig nu så spyr jag nog…”, så istället blundande jag och kände den varma vinden smeka ansiktet. Hade lätt kunnat somna där och då. Om vi inte hade haft ”måsten” att hinna hem till så hade vi kanske gjort just så.

Först kändes det helt knäppt att slå igång musik, eldar man i skogen så är det ju tyst normalt sett, men sen var det faktiskt riktigt mysigt med lite bra musik. Titta ut över vidderna och känna mig tacksam över allt bra livet har att erbjuda. Och när illamåendet började gå över och klockan närmade sig 23.00 så packade jag ihop hundarna igen och ryckte ankaret ur snön för hemfärd. Supertrött men glad på alla sätt.

På vägen hem klarnade himlen upp och stjärnorna och månen gjorde oss sällskap. Inget behov av pannlampa och hundarna pinnade på fint. Härligt att komma nerför backen och se ljusen från älvdalen och veta att hemma och sängen var nära. Nere på älven stannade jag för att fotografera lite.

Stupade i säng efter att alla hundarna fått mat, och sov som en stock tills klockan ringde. Igår (lördag) var det ju nämligen dags för min premiär till Jokkmokks marknad! Trots att jag bott i snart 11 år här så har jag aldrig varit dit under marknadshelgen tidigare. Byaföreningen anordnar många roliga aktiviteter och nu fyllde vi en buss med 58 glada och ivriga resenärer och åkte mot Jokkmokk. Jättetrevligt att träffa alla igen, och även göra lite nya bekantskaper, och jag fick en perfekt guidning av marknaden med mina fina grannar Emma och Arnold. En superdag, och Jokkmokks marknad är ju faktiskt inte riktigt som alla andra marknader. Visst finns där lite krimskrams och sånt, men man känner ändå lite av historiens vingslag och utbudet av skinn, päls, hantverk och samisk kultur ger ju en helt annorlunda upplevelse.

När vi kom hem var det svart i byn, strömavbrott på många platser i kommunen pga. stormen som fällde träd och annat, och just då hade jag gärna kunnat klyva mig lite för att vara på plats med mina kollegor och få ström till kunderna igen så snabbt som möjligt. Samtidigt så har allt sin tid, och det var helt perfekt att få tillbringa en hel dag med trevliga bybor, något som jag varit alldeles för dålig på att göra med alla omställningar som varit sen jag flyttade hit till byn, så det kändes ändå som om jag var på rätt plats. Jag är ju ingen riktig elnätshjälte ännu utan kan ju bara rädda elnät som ”wingman” eller så… =)

Fick god och mysig middag hos grannarna och det visade sig att min Darth Vader i bokhyllan inte behöver känns sig ensam – de hade en pratande och gående R2-D2! Huuur cool som helst! =) Supertrevligt, många tack och det gör vi om!

Blev ännu en heldag och med lite förkylning i kroppen lämnade det mig glad men helt slut, och när jag gick med trötta ben i mörkret uppför min uppfart mot mitt söta lilla hus så kändes allt så himla bra. ”Det blir som det blir, och det kommer att bli jättebra” kändes som en självklar och levande tanke igen. Somnade 21.30 helt supertrött och släpade mig upp först efter nio imorse. Behövligt och härligt! Nu diskar jag bort efter senaste halva veckans roligheter och ska sen ut i naturen med hundarna för att bländas av vårsolen. Superfult ute när stormen blås ner kvistar och bark och barr, men lyfter man blicken mot himlen kan man ändå inte låta bli att le!

En kväll ute i skogen

Förutom att snön vräkt ner så har jag hunnit med en förkylning i veckan. Nog frisk att vara på jobbet, vilket har varit jätteskönt, men risig nog att inte orka med några hundaktiviter alls nästan på kvällstid. Tråkigt! Att köra hundspann i sig är ju inte fysiskt jobbigt egentligen, även om jag själv ogillar att t.ex. köra om jag har feber för man vill ju vara lite skärpt, men i all den här snön så blir det att pulsa förr eller senare och med ett litet 6-spann måste även matte hjälpa till då. Inget bra läge när man hostar sig genom nätterna och knappt får sova.

Nu är ännu en skitrolig arbetsvecka till ände och ikväll blir det middag ute vid en eld, för hundarna och mig. Nu ska jag köra släde, om det så är det sista jag gör! Förhoppningsvis finns det lite fina spår, och vi har ju ingen brådska. Däremot hoppas vi att molnen skingrar sig så att månen får komma fram och lysa över oss. Grillad korv, varm choklad och apelsinkrokant står på menyn och just nu ligger en hög med lampor och pannlampor på laddning, som back up ifall månen bestämmer sig för att svika oss.

Dags att börja hoppa i ullfrottisarna och förbereda, tror till och med att jag ska ta med min bärbara Bose-högtalare. Tystnad i skogen i all ära, det är helt underbart, men jag har lyssnat på så många tusentals timmar skogstystnad i mitt liv så ikväll kände jag faktiskt för att sprida musik över vidderna istället. Så får det bli!

Snö överallt!

Jädrans vad det har snöat senaste veckan! Nu har vi nog närmare en meter snö och då bor jag i en by där vi ändå fått rätt måttliga mängder jämfört med många andra platser. Rätt lagomt helt enkelt! Hundgårdarna snöar igen snabbt som tusan och hundgårdsväggarna som sommartid är 180 centimeter höga räcker mig snart bara till axlarna…hmm…Mer skottning behövs helt enkelt men just nu känner jag mig lite krasslig så jag tar det lite lugnt och i omgångar.

Hundgården som ännu byggs och fixas, och som hundarna inte använt på hela vintern, den är superfull med snö! Ser helt sjukt ut! Kommer att krävas en hel del skottning innan nån kan komma in där…hihi… =)

Korridoren framme igen! Yay!

Idag har vi varit på ESA-utbildning i Piteå. Riktigt trevligt! Föreläsaren var samma kille som hade delar av transformatorkursen jag gick i höstas och jag lärde mig en massa bra saker även nu. Kanon! Trevligt sällskap, gott fika och god mat bjöds det också… mums!

Avslutade dagen med en varm bastu med bra musik och tända ljus, och har hällt i mig lite citron och ingefära i hopp om att det ska mota lite av förkylningen. Det är ju fullmåne imorgon! Måste bli frisk så att jag är redo att kasta mig ut på släden när molnen skingras!