Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


3 kommentarer

Fredagsmys draghundsnörd style

image

Efter jobb och en mysig shoppingrunda med brudarna så hade jag turen att komma hem med fyra bananlådor ben och köttrens till hundarna efter att en snäll kompis ringt och frågat om jag behövde ben till hundarna! Mitt fredagsmys bestod av att dela upp kött och ben i lagoma portionspåsar så att varje påse innehåller en lagom måltid för alla hundar. Kallt, blodigt och fullt blev det i frysen, men oj så kul att ja laddat med ben! Nu intar jag soffan istället!

Annonser


Lämna en kommentar

Noomis kväll med gånget 2:a tillfället


Efterrätten

Mums! Ikväll fick hundarna mest bara ben till middag och det var förstås välkommet. Tack min snälla kollega Jonas för alla älgben som vi serverade idag!


Mintu uppe på en koja i pannlampans sken

Ben av denna lagoma storlek går snabbt att tugga i sig så alla hundar fick äta tillsammans medans jag gick runt och lyste med min pannlampa under en fin stjärnklar himmel. Mysigt! Sen fick hela gänget komma in medan Noomi och Giela låg i sitt rum med sina lite större ben.


Mmm…tacos!

Som synes så tigger våra hundar friskt men det är helt OK för oss. De får dock inte ha tassarna på bordet eller ta något från bordet eller låta och störa oss. Så länge de är tysta och snälla så får de oftast smaka något lämpligt.

Så här ser det oftast ut hemma hos oss om alla hundar är inne, att alla hamnade på köksgolvet idag var nog för att vi satt vid köksbordet och åt. Tydligen var tacos inte så himla intressant! Annars brukar de sitta på rad som tända små ljus just vid matbordet…

När vi ätit klart fick Noomi och Giela ansluta till de andra och Noomi var jätteduktig. Förra gången alla var tillsammans åkte hon runt som en galen virvelvind. Nu var hon lugn och artig större delen av tiden och de som valde att säga åt henne gjorde det på ett bra och lagomt sätt. Alla hundar skötte sig fint helt enkelt!

Vi passade på att köra godissök med alla tillsammans och även det fungerade fint. En bra aktivitet att göra tillsammans eftersom de redan känner varandra och då får ett annat fokus (mest för Noomis del) än att bara rusa runt och hälsa på alla. Mat och godis gillar hon så hon sprang runt som en liten dammsugare bland alla stora huskydammsugare… =)

En gång fick hon även vänta i hundrummet med de andra medan jag gömde godis, men när det var dags att börja söka fick hon tjuvstarta. Vill inte ha henne mitt i ”tjurrusningen” som brukar bli. Fungerade finfint även detta! Känns verkligen som att de vuxna förstått att hon är en i familjen nu och även om jag inte litar på dem till 100% ännu så känns detta som en väldigt bra start.

När godiset var slut och alla var lagom trötta så satte jag igång datorn för att vänta ut att alla skulle somna. Huskisarna knoppade av en efter en som vanligt men Noomi VILLE INTE SOVA trots att hon helt tydligt var jättetrött. Hon höll igång Nalle och lyckades få honom att leka lite lugnt, och sen när han lade sig ner för att sova så lade hon sig på hans huvud och slickade i hans mun….”Kom igen då!”….

Till slut somnade även Noomi och dagens uppdraga var slutfört. Socialisera, jobba tillsammans och sen vila tillsammans. En bra ”gruppkväll” på alla sätt.

 

 

 

 


2 kommentarer

Hur ska man inreda en skåpbil på bästa sätt?

Vips så har hussen i huset hittat en ny bil till sig själv, en dieselsnål liten Audi A3 som vi nog ska hämta hem imorgon, och det betyder att hans Mercedes Vito plötsligt blir min nya hundbil! Jag har verkligen älskat min Caddy och gör så fortfarande, men den är i minsta laget för 8 hundar och speciellt om man ska ha med en person till och packning. Dessutom är den rätt rostig och det är bara att inse, den kommer inte att leva för evigt. Caddyn har varit en trogen vän i snart 5 år och på ett sätt skulle jag vilja ha en nyare Caddy, men Mercan är fin och så finns de ju redan här så det blir nog att jag tar över den istället.

Så, nu kommer nästa problem. Först måste vi fixa ett takräcke på den för det går inte att ha en bil utan takräcke om man vill kunna packa med sig släden. Sen måste jag sätta på ”Nukutvi Huskies & Cairn”-dekaler på sidorna för just nu ser den riktigt brottslig ut….en mörk liten skåpbil helt utan fönster på skåpet gör att man känner sig riktigt uttittad så fort man kör igenom ett bostadsområde.

Den tredje och kanske viktigaste grejen är förstås att inreda inuti skåpet för att få plats med alla åtta hundar och all utrustning på ett bra sätt. Noomi kanske får åka i framsätet med bälte ibland, men jag vill ha plats för även henne där bak i en av burarna. Slutligen vill jag öppna upp mellandörren fram till förarplatsen så att man kan prata med hundarna och få bra luftcirkulation till dem, eventuellt med en extra fläkt.

Så här såg det ut bak i skåpet i somras när vi åkte till fjälls med den här bilen. Det är ingen jättebil men skåputrymmet är hyfsat stort. Två cyklar, två fjällsäckar, några väskor till, en bur i huskystorlek (om det skulle behövas nån gång) och en massa annat skrot ryms ju… Den har en lucka där bak och så en skjutdörr på höger sida men inga fönster alls i skåpdelen.

Så, har ni några bra tips på hur man ska arrangera burarna här inne? Jag tänker mig fyra burar med två hundar i varje som grund eller 3 burar varav två lite större eventuellt. Hur skulle ni nyttja ytan och varför? Tanken är INTE att ha burar i hela utrymmet utan att försöka ha plats till annat än bara burar också. Kom gärna med tips! Husse är duktig på att svetsa så de bitarna löser sig, frågan är bara HUR man ska göra som allra bäst?


6 kommentarer

Mörkeräventyr!


Ser ni skoterspåret??? =)

Sådär! Nu är Noomi och jag hemkomna efter ett mycket trevligt ”mörkeräventyr” och hon sover så gott…=) Vi var 7 ekipage samt några kompisar som var ”ledare” och hundlösa, och möttes vid en skola i skogsbrynet i Heden utanför Boden. Vi fick instruktioner och gick sen tillsammans i par och löste uppgifter längs en snitslad bana för att få tag i 5 bokstäver. Upplägget handlade om att tomten sprungit runt i skogen och tappat några saker, och vi gick i mörkret med pannlampor och följde reflexsnitslar i skogen för att hitta hans borttappade saker och bokstäverna som hörde till.

Noomi och jag gick ihop med en ung Grand Danois-tik och hennes matte, bara ett par månader äldre än Noomi men vägde nästan 10 gånger så mycket! Trots storleksskillnaden gick det jättebra och de kom bra överens. Jag måste säga att det är en sån skön sak med Noomi, än så länge så kommer hon överens med alla hon träffar och att detta var en så stor kompis verkade inte direkt bekomma henne.

Inför varje sträcka fanns en ny instruktion att läsa. På ett ställe skulle hundarna hitta en tappad sak i en uppmärkt sökruta, en annan ledtråd hittade vi efter att ha följt ett blodspår, och andra saker hängde helt enkelt i nåt träd efter vägen. Äventyret var uppdelat i olika delsträckor och på varje sträcka fick vi tips om vad vi skulle hålla utkik efter för att hitta bokstaven vi sökte. Ett roligt litet äventyr för hundar och ägare!

Bokstäverna vi samlat var till slut S, I, K, K, O. När vi kom fram till slutet fick vi korv, varm choklad, festis och en massa annat gott fika. Och så var det ju det där med bokstäverna, vad blev det egentligen? Alla andra lag verkade förstå direkt men jag och min kompanjon kunde helt enkelt inte tänka klart…Kokis? Sikko? När det är ju inget ord… Till slut fick Therese hjälpa oss på traven, K….I…O…S…K…. var ju inte så svårt egentligen men ibland fungerar inte hjärnan!


Vad gör du där borta stora kompis?


Noomi och hennes BC-kompis Snö som hon lekt med förut. Yay!

Dessutom fick Noomi chans att socialisera lite med Rottweilern Ozzy som vi känner sen tidigare (men de har aldrig hälsat tidigare), golden retrievern Rolex och så lilla BC-valpen Snö som just nu är ganska jämnstor med Noomi. Roligt och spännande på många sätt för en liten valp!

Jag hade väntat mig att Noomi nån gång skulle reagera på att det smög folk i buskarna längre fram i mörkret och kanske skälla lite på nån, men hon var stencool och tyckte bara att allt var roligt, även om hon inte alltid förstod vad vi gjorde. Blodspåret följde hon med stor beslutsamhet en stund men vips så hade blodspåren upphört och vi följde tydligen något annat…med samma beslutsamhet! Kul hade hon i alla fall!

Tack alla inblandade för en rolig kväll, ni hade gjort ett kanonjobb! Tror jag kommer att sova lite gott som Noomi nu efter en rolig dag med många skojigheter!

 


6 kommentarer

Äntligen premiär!

Äntligen! Ibland är det väldigt skönt när smhi har fel. Det regnade inte alls speciellt mycket inatt och temperaturen höll sig under nollan så vi vaknade till ett vackert vitt landskap med 2-3 centimeter snö kvar! Efter frukost och lite städning här hemma packade jag in 6 ivriga huskies i bilen och släden på taket, och så åkte vi mot Långsjön ett par mil bort. Långsjön är lite högre beläget och brukar ha mer snö än vi, och dessutom finns där en oändligt lång grusväg som inte brukar vara speciellt ”vass” eller nygrusad. Dvs. även med bara en liten mängd snö så brukar det fungera att köra där.

Innan vi kom iväg fixade dock Silva lite bus som vanligt. Hon öppnade burdörren när jag tittade bort och kom sen rusande ut ur bilen som en liten missil! Rotax och Rossi stannade innanför den öppna burdörren och verkade undra vad som hände…duktiga vännerna! Silva hittade ett gammalt ben i diket och rusade sen runt och krumbuktade sig medan jag gjorde iordning släden. När hon har ”rymt” är det ingen idé att ropa på henne i första taget. Det hon vill helst av allt är att man ska jaga henne men det nöjet brukar jag inte erbjuda. Eftersom hon är en liten fegis skulle hon dessutom aldrig dra iväg på egna äventyr utan hon håller sig lagom nära.

Till slut stannade hon och tuggade ben bakom några träd och då kunde jag gå dit och fånga in henne och mysa lite innan hon åkte in i selen hon också. Släden gled fint och visst fanns där lite små stenar men inte alls mycket. Hundarna var ivriga och glada och trots att vi inte alls tränat i spann denna höst pga Kaelas skada så var det inga problem med linor eller trassel. Allt gick enormt smidigt när vi väl sköt iväg.


Silva är sig lik…

Mintu och Kaela gick i led ”som vanligt”. Förutom att de fungerar väldigt fint ihop så vill jag köra Kaela längs fram där belastningen är ”lättast”. Hon travade fint hela vägen och såg ut att trivas vilket var skönt. Hon sprang förstås i sitt Back in Track. För hennes nackes skull funderade jag på att skippa eller ändra nacklinan men jag måste fundera lite först. Att vara helt utan nacklina kan ju innebära ryck på andra sätt om hundarna trasslar lite.


Silva tänker på sitt kvarglömda ben kanske?


Rotax


Nalle

Vi körde ca 20 minuter efter olika grusvägar innan vi blev tvungna att vända. Vi kom upp på lite högre terräng där den blöta snön börjar frysa och skaren som bildades var riktigt vass. Bäst att spara tassarna så vi vände hemåt och fick alltså en sväng på ca 40 minuter. Hur långt vi körde vet jag inte alls men det var nog inte speciellt långt eftersom vi hela tiden höll oss i trav för Kaelas skull.

Efter körningen gick Kaela och jag en liten promenad och hon rörde sig fritt och fint och såg så glad ut. Dessutom överraskade hon med att vara väldigt lydig och lät bli att stjäla Silvas ben när jag bad henne. Kloka duktiga lilla Kaela! Hoppas, hoppas, hoppas att hon kommer att klara resten av vinterns turer lika bra som denna.

När vi kom hem var det dags för skogspromenad för Noomi och Giela.


Full ös medvetslös!

Jag gjorde ”misstaget” att släppa loss tant. Giela brukar vara väldigt lätt att ha lös nu för tiden, men ju äldre hon blivit så har det nästan börjat slå över åt andra hållet och hon har börjat göra lite som hon vill ibland…och få tokiga idéer! Nu rusade hon iväg 100m bort i full fart fastän jag ropade för fullt! Såg bara en huskyrumpa försvinna bortåt…! Först fattade jag inte alls vad hon höll på med, men sen såg jag vad hon siktade mot – den gamla höladan med gammal hö där hon alltid vill gå in – men aldrig får gå in eftersom där är gammalt mögligt och smutsigt hö!

Sen hittade hon möss i gräset istället och problemet blev omvänt. Noomi och jag fortsatte 100m fram men Giela stod kvar så nöjt och grävde efter möss. Att jag ropade bekom henne inte det minsta – tant var upptagen! När vi slutligen kom in i skogen började hon vädra lite och jag såg färska älgspår så jag kopplade henne snabbt och bestämde att tant ”löstid” nog måste begränsas igen. Inte för att hon är ung och galen längre, utan för att hon är gammal och knasig! Fast väldigt söt också, och hon såg verkligen nöjd ut när hon ruuuusade fram i full galopp, eller bara travade runt, som här nedanför.


Full fart inne i skogen!

Vi fick en härlig liten promenad där Giela hittade spår av en jägare, ett rådjur och en drivande hund, och valde att bakspåra dem! Det kändes som en lagom aktivitet för en 13-årig tant så vi slingrade oss fram genom skogen i bakspår och tant var så nöjd. =)

När vi kom in hade husse ordnat en brasa och Noomi använde den här snygga stilen när hon tog plats för att värma sig ordentligt… =)

Nu ska Noomi och jag iväg på nya äventyr – ett mörkeräventyr! Några kompisar har dragit ihop nån slags äventyrsbana i mörkret som man ska gå med hund och lösa diverse små uppgifter. Pannlampa på!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Hundlördag

Igår kväll fick hela gänget komma in. Kaela är nog på väg in i löpet för hon är lite surare än vanligt och de andra är lite nyfikna på hennes rumpa. Vi hade lite godissök, mys och så kloklippning för alla.

Mintu var så himla söt! Rotax muttrade lite åt honom och eftersom det inte är OK att muttra åt nån utan vettig orsak så fick Rotax en verbal uppläxning och hindrade jag honom från att gå efter Mintu. En halv minut senare kom Mintu och la sig i mitt knä. Mintu älskar ju att mysa men han gillar inte att klippa klorna och kommer aldrig till mig självmant för att göra det, som många av de andra. Det kändes nästan som att han ville säga ”tack för att du hjälpte mig” och vi myste lite innan vi gjorde bort kloklippningen.


*gäsp*

Som vanligt vill Rotax gärna vara med på ett hörn. När det var Kaelas tur lade han sig ändå så nära han kunde utan att vara väldigt mycket ivägen. Jag funderade en stund på att låta Noomi träffa hela gänget nu ikväll igen men med Kaelas lite sura löpattityd så kändes det olämpligt. Blir nog att stänga ut Kaela och låta de andra träffas några gånger närmsta veckorna för nu börjar Noomi vara stor nog för att kunna hantera det och samtidigt vill jag få ihop gruppen så mycket som möjligt innan hon själv börjar löpa.

Det är så himla mysigt att ha hundarna inne  och nu när temperaturen gör att det inte är så mysigt för mig att sitta still ute i hundgårdarna så passar det så himla bra att ta med dem hit in istället.


Mina 7 små huskytroll!

Imorse jäktade jag ut i skogen med alla utom Giela och Noomi för att hinna spåra innan resten av dagen körde igång. Tiden var som vanligt lite knapp för vi hade en promenaddate klockan 10 inne i stan. Belöningen i viltspåret blev hundarnas frukost, så jag hade med en hink med Fodax och några liter vatten i en skön blandning.

Eftersom passagerarförren frusit ihop ($€/&(%&/ BIL!!!) så skulle jag snabbt och smidigt ta ut hinken genom förardörren… i farten slog den i sätet och vips hade ungefär en halvliter vatten med färg och smak av olika slags slaktrester runnit ner mellan sätet och förardörren… Inget hade jag att torka med heller så… förhoppningsvis börjar det lukta konstigt först när det blir varmt igen? Lutar allt mer åt att denna bil snart blir utbytt!


Att kissa ofta när man spårar är mycket viktigare än man kan tro hälsar Mintu!


Mål!

Kaela, Giela och Noomi fick följa med på stadspromenad med Flinga. Jättemysigt och roligt som vanligt. Flinga blev lite glad när hon såg Kaela, ryggade tillbaka när hon fick syn på Noomi men blev som vanligt jätteglad när hon såg Giela. De har ju trots allt känt varandra sen Flinga var bara en liten liten valp! Vi gick nästan 6km, dvs en liten sväng som vi nu döpt till ”Noomirundan”.

Sen var det dags att åka i ilfart mot Råneå och Älvdalens Hundhälsa för Kaela och Gielas laserbehandling. Jag förstår inte hur jag alltid lyckas vara ute i sista sekunden när vi ska dit…ju fler hundar jag skaffat desto svårare verkar det vara att passar tider i vardagen. =/ Skärpning Kicki!

Kaela reagerade även nu på nacken men var även lite känsligare än vanligt på ryggen. Kanske hon hade belastat konstigt under promenaden på något sätt och därför var lite öm? Bästa bästa Paula gav henne lite extra massage och ompyssling på de ömma punkterna. Älvdalens hundhälsa är verkligen ett ställe med kanonservice! Om man inte har rabattkort så kostar laserbehandling på vissa kroppsdelar, som ryggarna i mina tjejers fall, 150kr per styck.

Giela fick också laserbehandling och sen fick tant och Kaela ligga på vibrationsmadrassen i 15 minuter för att krya på ryggarna lite extra som en bonus. Mysigt tyckte båda två men Kaela var även nyfiken på hundarna utanför som simtränade.

Mina snygga hundar! *s* Under tiden fick Noomi frispel efter att hon upptäckt den nya simkunden. Jag vet inte om hon minns att det var skoj att simma själv eller vad som störde henne, men hon skällde som aldrig förr när hon hörde plask och flås från poolen och tyckte att det var sååå spännande! Tror att hon har skällt ungefär 70% av sitt livs skall i detta hus för när Giela och Kaela simmade tidigare och hon var med så drog hon också igång. Kanske gillar akustiken…? =/

Innan vi åkte köpte vi även en säck Acana Burbank Chicken som Noomi och Giela ska få äta. Noomis valpfoder är nu slut och Giela åt gärna av det också, hon verkade tycka att Acana var goodare än High-Energy som de andra huskisarna äter så då borde detta passa bra, kombinerat med lite ”tant-tillskott”.


Crazy Little Noomi!

Just nu snöar det faktiskt och även om smhi har sagt att snön ska övergå i regn senare ikväll så är jag hoppfull… OM det fortsätter att snöa här eller kanske som vanligt snöar nån mil inåt landet (fast det regnar här närmare kusten) så kan det faktiskt bli slädpremiär imorgon. Finns det snö i närheten så tänker vi helt enkelt köra på den!