Dragpremiär

Imorse åkte Veronica, jag och fem av mina hundar (inte Noomi, Giela och Kaela) ut i skogen för säsongens första dragtur. Sista åren har jag i stort sett bara kört med vagn så att dra fram cykeln och spänna för tre hundar var kändes lite ovant och nästan lite läskigt.

Vi körde bara 4 km eller nåt sånt (gissar jag) och det kändes som en lagom mjukstart. Hundarna skötte sig fint och trivdes med att springa alla sex i bredd så att vi kunde småprata medan vi cyklade. Inga incidenter, inga vurpor eller tokigheter, men visst är det rejält med styrka i en huskytrio. Jag hade nog närmare 80kg hund framför mig med 12-tassdrift!

Förutom dragträningen har det mest blivit fix här hemma. Mycket som ska ordnas innan det blir vinter igen – den vanliga hösthetsen med andra ord!

Dags att mata hundarna

+4,0 ute och dags för dragpremiär om ett par timmar, dags att mata trollen så att de är redo sen. Rotax ser i alla fall inte direkt oredo ut nu heller.

Blir underbart att få ta fram selarna igen och äntligen få ge kommando ”JA! Nu kut vi!”

Tecken på valp i huset

Okej, jag har slarvat, inte hängt upp koppel utan lämnat på golvet under de sista jäktiga dagarna. Brukar inte hända faktiskt…

Men så ligger där en annan sak i koppelhögen just innanför vår ytterdörr. Ett par använda trosor! Är ganska säker på att jag inte lämnat dem där själv i alla fall…

Tant orkade inte riktigt… :(

Nu ikväll åkte vi in till stan för promenad med Veronica och Flinga. Silva, Noomi och Giela var med. Vi gick lite mer än en mil och Noomi åkte förstås en del ryggsäck. Värre var det med tant Giela. Hon började se trött och stel ut efter ett par kilometer och när vi hunnit ungefär halvvägs så gick hon nästan bakom mig trots mycket lugnt tempo. För första gången någonsin orkade tant inte med vår långpromenad. Vi ringde husse som kom med sin bil och hämtade tant, vilket hon såg ganska nöjd ut över.

Nu är hon glad och pigg som vanligt när vi är hemma igen, men det är tråkigt att bli påmind om att åldern smyger sig på. Det var absolut inte hennes sista långpromenad, men vi kanske måste börja planera mer, ha husse på stand by eller välja sträckor där man har möjlighet att snabbt ta sig hem om hon börjar se trött ut.

Älskade lilla tant, bara ungefär två veckor till hennes 13-årsdag nu.

Härlig spårkväll i skogen

Duktiga små troll! Nu åker vi ut till bruks så att Noomi får lite träning hon med. Siktar på att även hinna med lite sofftid efteråt… 🙂

Kvällsträning med gänget

Nu ikväll har jag ställt upp några av agilityhindren och Noomi fick bekanta sig med en rak tunnel. Hon tyckte faktiskt att den var lite konstig så det blev bara lite godis och roliga saker i tunneln för att göra den rolig. Vi tränade även lite grunder på ”stanna” genom att kasta leksak samtidigt som ordet kommer så att hunden helt naturligt gör rätt på en gång, samt lite stadga kring det.

Att leka med Noomi fungerar oförskämt bra. Har man två bollar med snöre så är det bara att kasta en och sen byta när hon kommer med nästa. I 99% av fallen kommer hon rakt in med leksaken igen och vill kampa, är så enormt nöjd med förarbetet jag gjorde på de bitarna när hon var pytteliten – det ger verkligen utdelning nu!

Huskisarna fick träna position allihopa. De blir allt duktigare och Rotax kunde till och med göra lite klurigare övningar där jag ställde mig på hans vänstra sida så att han fick vända 180 grader runt för att hamna rätt igen. Duktiga killen! Dessutom klippte vi alla klor i solens sista strålar och det vet ganska praktiskt att klippa medan hundarna var ute på gräsmattan en åt gången…enklare det än att klippa i hundgården där man alltid har ett gäng hundar som försöker smyga sig fram för att det ska bli deras tur istället.

Förutom lyckan med härlig hundträning och tid med mina älskade små troll så har jag bestämt mig för att luggen ryker, nu ska här sparas hår! Steg ett ser ut så här…

 

Kaelas rygg får en behandling

Idag har Kaela fått sin andra laser på ryggen och en stund på vibrationsmadrassen som bonus. Förutom detta äter hon Glucoflex och hennes rygg är faktiskt mycket bättre nu. Hoppas hoppas hoppas att det fortsätter i samma riktning!

Noomi lär sig

Noomi lär sig nya saker hela tiden. Nu ikväll gick hon ut och skällde två gånger på den nya agilitytunneln innan hon inspekterade den. Sen kissade hon på gräsmattan fastän det vart mörkt och Giela inte var med. Det går alltså att kissa även i mörker. Glad matte.

Agilityhelg och utställning i Boden

Helgen som gick var det agilitytävling lördag och söndag i Boden. I lördags var Noomi och jag och tittade den tid vi hann, men i söndags var vi fast på utställningen hundra meter bort och fick sitta där hela dagen istället. Lite bilder fick vi i alla fall på de duktiga agilityekipagen.

Duktiga härliga Vattuskräcken som plockade en pinne och fick hedersutnämnande och allt möjligt!

Fokus!

Så några hundar vi inte alls känner, men som var härliga att se ändå!

Jag hade med systers 70-300mm objektiv och visst var zoomen underbar i ett sånt här läge, men objektivet gjorde helt klart kameran slöare och hann inte alls med att ta så många bilder som den gör annars. Samtidigt var det kul att kunna komma lite ”nära” ekipagen ute på banan.

Noomi tog dagen vid agilityplan med ro och tyckte att det var spännande att titta. En väldigt skön egenskap hon har är att hon i stort sett aldrig någonsin skäller på andra hundar eller bryr sig så mycket om dem, en titt, kanske lite svansvift, lite fjäsk, men i övrigt bryr hon sig inte så mycket om dem. Hoppas det håller i sig!

Lilla Siri som vi tränat sök ihop med tidigare

Noomi hittade en tom flaska och så var hennes lycka gjord

Utställningen då? Ja som jag postade igår så fick vi trevlig kritik och Noomi skötte sig mycket finare i ringen än första utställningen. Hon stod säkert och gick rätt fint också, mest beroende på att jag gjorde mer rätt själv skulle jag tro.

Vi blev förstås BIR-valp eftersom vi var enda Cairn, men rosetten kommer på posten för massvis med rosetter hade stulits från klubbhuset!!! Knasigt! Det finns verkligen folk till alls… Nåja, det innebar en lång, lång väntan på final men jag försökte att se det som bra träning för Noomi där jag satt och smått kreverade. Jag kommer nog aldrig att bli någon utställningsmänniska helt enkelt, visst ska vi ställa många gånger till, men i hemlighet satt jag där och längtade ut i spårskogen med huskisarna.

Noomi fick vila i sin bur och sånt är ju också nyttigt faktiskt. Hon är alltid lugn i såna lägen men det är ju ännu bättre om man somnar också. När det blev dags fick alla småvalpar komma in och vi stod oss rätt länge men åkte ut innan det blev nån placering. Den biten känns inte så viktig, däremot tar jag med mig att hon visade sig mycket bättre och försöker minnas vad jag gjorde rätt. En bra dag med ringträning helt enkelt!

Här kommer två bilder från utställningen, inte på oss, utan på andra.

Efter utställning och lite mer agilitykik samt vitmålning av garagets insida ihop med sambon så jäktade huskisarna och jag ut i spårskogen en bit efter åtta på kvällen när solen redan var på väg ner. Vi gjorde nog ett nytt rekord, spåret gick på ett hygge i väldigt kuperad och varierad terräng, mest raksträckor och räta vinklar, kanske 400 meter? På en timme hann jag både lägga spåret och gå med alla 7 huskies – eller gå kanske är fel ord – det handlade mer om att jogga eller småspringa över stock och sten för att hinna med allt innan det blev mörkt. Hygget var täckt av stora fina lingon så lite färdkost hann jag ta med mig i farten också. Hela gänget skötte sig jättefint, taggade, noggranna, fokuserade och alldeles underbara förstås! Älskade små troll!

Idag hade jag tänkt ha en allmän fixarkväll men istället blev det en snabbresa för att hämta hem en begagnad frys på ca 300L som jag ska ha till ben och tilltugg, samt en hög agilityhinder som jag ska låna av en kompis. Efter helgens tävlingstittande började det verkligen suga i agilitytarmen igen – blev riktigt, riktigt sugen… tror det är dags för Noomi och mig att börja småträna på lite grunder och vissa valpvänliga hinder. Jag skulle behöva klona mig för att hinna med allt roligt!

Dessutom närmar sig dragpremiären. Min tanke var att köra en första gång nästa helg men jag tror inte att jag ska ta vagnen utan cykla med hundarna 2 åt gången för att ge dem lite lättare träning första svängarna innan vi lastar på vikt. Kaela ser fin ut i ryggen nu och den stora skillnaden tycker jag kom när vi började med Glucoflex III. Nu ska hon få laserbehandling ett antal gånger till (imorgon bl.a.) och förhoppningsvis fortsätter hon att se piggare ut så att hon kan dra igång dragträningen inte alltför långt efter de andra.

Utställning i Boden

Andra försöket i ringen gick bättre för oss, ja alltså, bättre för mig att visa Noomi. Idag är det inofficiell utställning för alla raser i Boden. Hon fick fin kritik och eftersom vi var ensamma i rasen så blir vi kvar här till finalen.

Hade gärna åkt hem och dragit ut i spårskogen med de andra, men det får bli senare ikväll. Riktigt varmt idag så Noomi ligger i sin skuggiga bur och somnar förhoppningsvis snart. Själv blir jag mest rastlös.

Däremot är jag sjukt sugen på att köra igång med agility igen efter att ha tittat på tävlingarna igår. Hoppas Noomi kommer att tycka att det är lika skoj som jag!