Vintern är slut =/

Nu går det ruskigt snabbt. Videon ovan visar hur det sett ut i hundgårdarna större delen av vintern. Jag skottade mittgången, kring dörrarna, de viktigaste ingångarna samt mot ytterväggarna för att ingen skulle råka rymma, men som synes hade det gått att skotta många timmar till. För bara nån enstaka vecka sen hade vi fortfarande en meter snö men nu är vi nere på under en halvmeter och det som är kvar är mjukt och lite slaskigt. Det töar verkligen otroligt snabbt när solen får värma från en klarblå himmel.

Sista slädturen tog vi i onsdags morse innan jobbet, en runda kring ängarna här i närheten och vem vet, kanske det var min sista slädtur med 6-spann? Idag fyller ju faktiskt Silva och Kaela 10 år, och Nalle och Rotax ansluter dem inom ungefär ett halvår.  Denna vinter har alla fått vara friska och pigga och mot slutet började de även vara i hyfsad kondition, så det är med lite bitterljuva känslor släden ställs undan för säsongen denna gång. Jag har fortfarande inte alls bestämt hur mitt framtida hundkörarliv ska se ut…=/

Sen senast har vi firat påsk i Blaiken och hunnit med en tur upp på vackra Gardfjället. Rent allmänt har vårvinter varit fantastiskt snörik, solig och vacker!

Silva och Xuper

Två av mina kusinbarn från Skåne var uppe på besök och huskisarna blev otroligt välgosade, dygnet runt och i alla lägen. Tror både hundar och ungdomar hade en riktigt mysig helg.

Vi har även hunnit med en tur med Veronica och Flinga och Nooki, i fina Åkerholmen. Noomi fick springa lös och var förstås överlycklig över det. Hon håller sig väldigt nära hela tiden och det var skönt att se att det fungerade så bra även med fler hundar i spannet, även om hon kände dem väldigt väl sen tidigare.

Nooki och Flinga fick gå i led eftersom vi var på deras hemmaplan, och Nooki skötte sig jättebra. Han är ju Mintus kullbror och alltså 9 år gammal, men har inte gått i led för större spann eftersom han alltid haft duktiga flockkompisar som tagit det jobbet. Första halvmilen eller mer skötte han sig exemplariskt, men sen fick han plötsligt syn på sin bror Mintu i point, snett bakom, och blev störtkär! Till slut fick vi flytta om hundarna för Nooki kunde inte springa utan ville bara gosa med Mintu, något som hans bror inte var lika imponerad av. Knaspanchisar!

Kråkan fortsätter vara världens bästa häst. Han är så otroligt go och härlig. Att köpa häst är nog bland det absolut bästa jag gjort, barnsligt kul! Idag har vi varit på en tur in mot Hollsvattnet med Berit och Anna-Lena, pigg kille som travade lite för snabbt (men helt hanterbart) men helt underbart att rida en längre sträcka där vägen varken är för hård eller för slaskig.  Just nu är ju skogen otillgänglig och gamla 97:an mest bara asfalt så i övrigt har vi mest byavägen att använda fram och åter, men här kunde vi jogga på lite längre sträckor.

Kickan och Kråkan (båda kallblodstravare) taggade varandra till en lång galoppfejd uppför en svag backe och flåsade ordentligt sen. Dock är det en evig fight mot fällande päls och skitig häst som rullat sig i bajs just nu, idag såg han hemsk ut! Huga! Hela  hästen från huvud till bakben och på båda sidorna hade gnuggat sig i spån och bajs. =(

Bifogar lite gamla bilder från lössläpp på ridplan för några veckor sen och en inomhusbild från en dag när han inte rullat sig utan bara jobbat sig lite svettig. Tjusig kille som lär sig allt mer!

 

Påsk

Lite gråmulet och för mycket tinat för att kunna köra från gården, men skoterspåren är fina och det har varit några minusgrader var natt så hundarna har fått jobb på bra ändå. I fredags släpade de på mig, min kusin och hans tjej, till en nyupptäckt grillplats i en grannby. Tungt i värmen men det gick ändå bra, om än sakta…

Väl framme möttes vi upp av mamma och pappa och moster, för grillning och lite paus. Passade på att inviga det supersmarta eldgallret som jag fått, som gör att elden inte åker rakt ner i snön och drunknar, superbra! =D Tack igen!

Obligatoriskt huskygos hade vi också förstås! =)

Igår åkte hundarna och jag ut själva och styrde mot Blaikfjället, och Noomi åkte också med. Hon stod på bakbenen och trampade och surfade sig genom luften i ungefär 3 timmar tror jag, så det var inte bara draghundarna som blev trötta och nöjda. Vi körde nog ungefär 2,5 mil, en av årets längre turer faktiskt för lilla pensionärsspannet (nä, nästa år måste vi ju skärpa oss igen), och stigningen upp på fjället blir ju bitvis rätt brutal.

Uppe på Blaikfjällets topp blåste det rätt bra som vanligt, men utsikten därifrån är alltid fin och hundarna verkar också tycka om att spana ut över vidderna.

Noomi fortsatte sin aktiva åkstil, hon har ju alltså möjlighet att sitta eller ligga ner, men vill hellre stå på bakbenen och möte vindsuset. =) När vi sen stannade var dock faktiskt lilla terrier trött! Jag bäddade ner henne i min ena dunjacka men trodde faktiskt inte alls att hon skulle ligga kvar. Döm om min förvåning när lilla skägg självmant gosade ner sig och nästan somnade en stund.

Resten av familjen mötte upp vid Lapptjärn för korvgrillning, och snart kom ytterligare ett gäng skoterfarare med hundsällskap också och stannade ute på isen. Huskygänget skötte sig fint, alldeles knäpptysta i stort sett, men de var nyfikna, utom Silva då, som sov gott i släden. =)

Idag lutar det åt att hundarna får en vilodag, det har varit tung last eller tuffa stigningar sista två dagarna och nu går ju säsongen mot sitt slut så det känns nästan schystare att fasa ut lite, än att hårdköra. I ärlighetens namn så verkar de rätt nöjda även idag, till och med Lillskägg, så då gör det inte så mycket att vädret var extragrått.

Mot Polcirkeln

Förra helgen hade vi finbesök på släden! En kollega med sina tre barn kom hit och eftersom barnen var rätt stora så blev släden fullare än den någonsin varit tidigare, hihi. Vi körde en liten bit nere på isen och hundarna skötte sig fint även om det märktes att lasten var ovanligt tung med fem personer på släden. Det bästa av allt var att både Rotax och Nalle skötte sig fint kring barnen efteråt. De kan ju båda bli väldigt ivriga kring barn och naggas lite, så normalt sett får de aldrig träffa barn alls, men nu var både barnen och hundarna så lugna så det kändes helt OK. Att ha fått trötta ut sig fysiskt först hjälper ju förstås också. =)

I söndags ledsnade jag även på Noomis päls, hon är ganska ”hår-öm” för att vara en trimhund och hennes päls behöver borstas rätt ofta. Dessutom kliar hon sig ju lite till och från, så för att råda bot på allt på en gång testade jag faktiskt att klippa ben, mage och huvud, medan jag trimmade ryggen som ju är mer okänslig. Snabbt och lätt, och lilla hund blev jätteglad. Vi har ju ändå lagt utställningskarriären på hyllan så jag tror det här är bäst både för mig och henne. Noomi är ju dessutom lite speciell, inte alltid helt bekväm med att hanteras, och att trimma hela hunden tar ju flera timmar och luggas ju en del. Klippningen går både smärtfritt samt många gånger snabbare.

Igår avslutades arbetsveckan med en titt på motorcyklar i Luleå, ingen jag skulle ha själv med en kompis var sugen, och jag har ju tänkt börja köra tvåhjuligt själv nu i sommar, synintyg för övningskörningstillståndet ligger på kökebordet, hihi. Perfekt med ett till barmarksintresse ju! =) Dessutom ser jag fram emot att bättra på mina motorkunskaper.

Idag drog jag och hundarna till Malmens led mellan Pålkem och Vuoddas. Orsaken var egentligen ett halsband som jag fått av min faster, som jag tappade bort i Pålkem (tog av det innan bastun) på skoterresan för några veckor sen. Det måste ha glidit iväg bland mina och andras saker och hamnat ur synhåll, och vips blev det kvar! Som tur var hade ägarinnan till stället hittat det och tagit reda på det, så jag passade på att åka upp och hämta det och samtidigt ta med hundarna och släden för lite körning på ”nya” spår. Nåja, vi har faktiskt kört här en gång tidigare, men det är fler år sen.

Noomi åkte mest i släden men sprang säkert 7-8 km också, i full fart! Jag hade med fika å ved men solen gled in bakom en massa envisa moln och snart blev det faktiskt nästan kallt. Vi hittade inga bra eldplatser heller, så det slutade med att vi vände hemåt med fikat kvar i slädsäcken, hihi, men hundarna fick springa i ungefär 3 timmar och var väldigt nöjda med det.

På vägen hemåt såg vi en jättefin räv! Den korsade spåret och satte sig sen uppe på en kulle och tittade på oss, men den hann precis undan innan jag fick upp kameran. Hundarna blev i alla fall nyfikna och tyckte att den var fin. =)

Mintu och Kaela var otroligt långsamma idag, ojoj, våra fartdagar (om man nu ens kan kalla dem så) är verkligen över, hihi. Mina fingrar var alldeles vita och nästan utan känsel när vi kom tillbaka till bilen. Hade ju klätt mig för lite soligare väder tyvärr… men det värmer hjärtat att se hundarna så trötta och genomnöjda, det är lite skönt varje gång. Även om de sprungit långsamt som attan så är de nöjda, och det är viktigast för mig.

Till och med Noomi blev faktiskt trött, och sov gott i bilen på vägen hemåt. =) Så nu är vi alla nöjda och trötta, och helgen har ju bara börjat!

Bastukompis

Igår klockade jag vår framfart. Ja alltså inte i spåret, utan på vägen dit. 18.50 studsade jag upp från soffan i typ bara underkläder. 19.30 drog jag loss ankaret från bilens dragkrok, då hade jag klätt på mig, lastat hundarna i bilen, kört ungefär en halvmil bort, lastat av släden och utrustning å selat ut hundarna å var redo att åka. Tyckte det var bra jobbat! =)

Pigga glada hundar och bästa belysningen laddad, och trots rätt kallt väder var det först när släd-&/%#( skulle upp på biltaket igen som det blev riktigt kallt om fingrarna. Xuper gick ned Nalle igen och de låter båda lite illa innan start, men förutom ”tomgafflandet” där så fungerar de jättefint ihop. Mintu och Kaela gick i led som vanligt, men jag funderar faktiskt på att låta Xuper testa Kaelas plats nån dag för han har bra fart i benen. Mintu och Kaela är ju smarta men inte så himla snabba och resten av spannet är egentligen snabbare. Riktigt så brukar man ju inte göra, att man har de långsammaste hundarna först, hihi.

Shake it off!

Klockning ja. Nånstans är det ju en viktig punkt i det med att ha många hundar, i alla fall för mig. Tiden alltså. Jag vill spara på den, och kunna lägga mest med tid på att köra hundarna och umgås med dem, och minimalt med tid på att bära utrustning, förbereda, städa och stöka. Det gör ju faktiskt en jädra skillnad att ha lite ordning på grejorna, lite ordning och rutin på hundarna, vare sig man ska mata, köra, klippa klor eller nåt annat. Mer tid till kvalitetsumgänge än ”skitgörat” typ och där kan man vinna mycket på att skapa ett effektivt upplägg i sin vardag, speciellt på sakerna man gör varje dag, dag ut och dag in.

Efter en riktigt bra dag på jobbet och svingod (och svintrevlig) sushilunch har jag ägnat kvällen åt att lära Noomi tricks (att ”tvätta nosen” sitter hyfsat snart!) och så fotograferat lite stjärnor. Tyvärr hamnade fokus lite tokigt på alla bilder, inte alltid lätt att se ute i mörkret och i -22, men man ser ju Orion – min trogna favoritstjärnbild som följt mig på slädäventyr i så många år nu. Taget med Canon EOS 7D, stativ förstås (Manfrotto), och 15 mm. brännvidd, bländare 7,1, ISO 2500 och slutartid 30 s. Så som det blir ibland så blev en av ”testbilderna” faktiskt bättre än de där jag tyckte att jag förfinat inställningarna och tänkt igenom dem, hihi.

För att trotsa kylan lite extra kvällsmatade jag hundarna i rosa sneakers å jeans, brrr… men då var det också extra skönt att komma in till en varm bastu. Noomi tog direkt plats på översta raden å ville inte gå ner därifrån, min lilla bastukompis!

Imorgon ska jag ut i verkligheten och jobba och ganska kallt väder utlovas. Packar slädkläderna inklusive ”moonbootsen” men tror det kan vara lite kallt ändå… Dock kan ju tekniska äventyr kompensera rätt bra för kyla så jag hoppas på en riktigt bra dag ändå!

Brrr…!

Idag har Noomi och jag fikat hos en tjejkompis och hennes jättetrevliga staffe Agnes. Mysigt att sitta med en stor kopp te och surra, och kul att våra små terriertjejer kommer bra överens och sköter sig. Agnes och Noomi är ungefär lika gamla, men Noomi verkar ha börjat sin förvandling till tant, för idag ville hon inte alls leka. Agnes gjorde fina inviter och försökte verkligen locka igång henne på ett fint sätt men det var lönlöst, i alla fall inne i lägenheten. Tant Noomi, snart 3 år…hihi… när de får träffas lite mer kanske hon mjuknar upp. I somras när de träffades här i Rågis härjade de ju som galningar i vild terrierlek!

Nu verkar kylan komma. -24 idag och smhi lovade -30 ett par dagar framåt. Ledig trettondag blir alltså en inomhusdag i stora drag tror jag. Hade ju önskat slädtur i solsken förstås, men blir det så kallt så står vi över. Har varit ute nu ikväll och fyllt i mer hö och spån i kojorna för att hundarna ska ha lite mer att bädda in sig i, och så fick får de lite extra mat nu kommande dagar för att hålla värmen. Tre av de fyra hundgårdarna har ju tillgång till hundhuset som håller några plusgrader men hundarna väljer ändå ofta kojorna ute. Xuper hade frost i pälsen när han åt middag, och även om de är huskies så märks det på några av dem att de helst ligger nerbäddade i dessa temperaturer. De går in i viloläge helt enkelt.

När hundarna fått sitt ställde jag upp kameran med inlånat vidvinkelobjektiv och stativ ute på ängen, gick in i garaget och släckte allt utebelysning med en otroligt frän spak (med tillhörande KLONK) som bryter bort hela byggnaden och tar bort nästan alla ljusföroreningar kring huset. Mmm… jag har ju en dröm om att automatisera delar av huset och kunna släcka ALLA lampor med en tryckning på mobilen – det blir svinfränt för då framträder ju  stjärnorna i all sin glans på ett helt annat sätt.

Lite kyligt ute, men det var inga bekymmer faktiskt. Vidvinkeln gör ju att man kan ha långa slutartider utan att stjärnorna hinner röra sig så mycket, men samtidigt får man ju med träd och mark på alla möjliga ställen. Fick inte riktigt effekten jag önskat, men det känns som en helt ok start ändå! På första bilden ser ni Orion längst ner, när man ser hur liiiiten denna majestätiska stjärnbild blir inser man hur fruktansvärt mycket vidvinkel man har att jobba med. Det är mycket av stjärnhimlen som kommer med! Fast jag stod en bit ut på ett fält så kom det ju t.ex. med träd åt alla håll på nedre bilden…! I verkligheten är det nog minst hundra meter mellan dem!

Avslutar med en fantastiskt vacker ballad, magi att avnjuta på höööög volym!

Gott Nytt ÅR!!! =)

Long time no blogg! Har hunnit komma hem från Blaiken, få besök av Monica och hennes 2 border collies och fira nyår med dem, å så börja jobba igen efter ledigheten. Vi firade nyår i soffan i underställ, oduschade och nöjda efter en dag med slädkörning och skidåkning och promenad. Var inte så hungriga så vi skippade nyårsaftonsmiddagen å åt chips och glass istället och såg en film, hihi, skönt att vara vuxen ibland! Istället firade vi in 2016 med en brakmiddag på nyårsdagen – mycket bättre egentligen ju? =)

Tyvärr har det töat en hel del så det är lite isigt och hårt på många spår och på isarna. Monicas hundar hade inte gått så långa distanser i år och Sultan har lite problem med sin rygg så de fick springa/åka om vartannat. Roligt att springa i spannet – men tråkigt att åka släde ju! Allt fungerade i alla fall fint och vi hittade en väg med ett ganska långt skoterspår – helt underbart! Senare på vintern kan jag ju till och med ta omvägar för att undvika grusvägar med skoterspår, de är ju bara sååå tråkiga – men just nu är de rena guldgruvan för i skogen är det lite för lite snö för ett piggt 8-spann med 2 personer å en extra hund om man vill ha en trygg framfart.

Xuper har hunnit springa med Nalle och det fungerade bara fint. Efter turerna har alla fått umgås i rastgården och nu har även hela gänget ätit ihop. Lugn och sansat, men jag vet ju att t.ex. Rotax kan vara lite ”tuppig” så jag kommer att planera umgänget ett tag till. Hellre bökigt nu än bråk och risk för skador eller ont blod.

3 slädturer och 4 skidsvängar hann Monica å jag med, och Noomi är faktiskt en rätt duktig liten draghund framför skidorna, fast inte så stor ju. Vi hann även med lite dramatik, mattbromsens fäste gick av när jag vände släden en av dagarna… gick att borra hål och dra ihop provisoriskt med persiennsnöre men hela plastbiten måste förstås bytas. Å jo, jag klättrade faktiskt upp på biltaket och lagade fästet för att inte behöva ta släden upp å ner ännu en gång. Det blir ändå alldeles nog många gånger per säsong.

En annan dag var det banne mig även otäckt… vi skulle köra släde nere på älven och Monica hade redan gått ner med sina hundar och väntade där. Jag vill ju inte gärna starta storspann på gården och nerför grusvägen, för där har man inte jättemycket till bromsfäste och just efter start är ju hundarna ofta extra galna. Jag hade ankrat vid bilen och hundarna kändes väldigt lugna innan start, lite ”lugnet före stormen”. Vi började med en svag högersväng ut på grusvägen, och jag hade kontrollerat innerkurvan, inga hårda kanter som kunde knuffa omkull oss om släden genade (som vanligt när Monica kommer så har hon varmt väder med sig så snön var mjuk, hihi) men nåt hände ändå och en sekund efter start så välte släden åt vänster. Jag blev hängande i armarna förstås, ropade åt hundarna men de var helt döva och blockerade, rusade som dårar i kanske 25-30 km/h nerför vägen.

Jag försökte göra mig stor och bromsa med kroppen, satt på rumpan och åkte med fötterna framåt, men det var lönlöst. Rumpan blev däremot vääääldigt varm… Jag insåg snart att jag inte skulle få stopp på spannet nog snabbt, och när vi korsat byavägen och grannens gård så kommer en brant nerförsbacke och där skulle jag aldrig orka att hålla mig fast.

Att tappa ett spann är något som inte får hända. Det kan gå otroligt illa. Jag har varit med om det 3 gånger tyvärr, men haft riktig änglavakt och ingen har blivit skadad alls. Däremot berättade en kompis nyss om en bekant som tappat sitt spann förra veckan, och när spannet gensköts och stoppades så var en hund redan död. Mycket kan hända, de kan bryta ben, börja slåss med varandra eller nån de möter, ramla och släpas med och strypas  osv. Ett tappat spann måste helt enkelt undvikas till varje pris.

Så, när jag åkte nerför backen sittande på rumpan i lite för hög fart så var jag inte helt lugnt i själen. Att släpa efter ner till backen var helt enkelt inget alternativ. Som tur var lyckades jag vända upp släden i farten, en fördel med hög fart är ju att man kan glida på knäna och skorna så länge man håller balansen, så jag fick upp släden på medarna igen och lyckades klättra ombord, hoppa på bromsen och få ner farten i tid till den branta backen. Pju…

Men, även en timme senare hade jag jordens känningar i magmusklerna, som om jag gjort 50 situps på raken för en sekund sen – vilket intensivmagpass! Hade träningsvärk några dagar efter, hihi. Så, viktigast av allt är förstås att planera för att undvika farliga situationer och inte hamna i dem, men att ha balans och styrka i kroppen samt lite lugn i hjärnan ska inte heller underskattas om det väl händer. Lite änglavakt – ännu en gång!

Rossi har inte så mycket lugn i sin hjärna. Hon åkte en del släde när border collisarna gick i spannet (hade ju bara linor för 8 hundar men 9 hundar med) och tyckte att det var rätt läskigt ibland. Hon satt nog stilla mest för att hon ändå är lite lydig ibland. Sista biten mot bilen däremot gick på plogad väg där släden gled mjukt och fint, och då lade sig Rossi ner med huvudet på kanten, sötis! =)

Lillskägg måste ju också få vara med – nu med extra söt uppsyn efter att mamma trimmat hennes huvud och svans. =) Nu är hennes löp avslutat och  hon har blivit snäppet vuxnare och klokare även denna gång – skönt! Efter att bilden tagits har jag hunnit klippa håret också, så den stämmer ändå inte riktigt!

Avslutar med film…! =) När jag var i Blaiken hade jag tyvärr glömt batteriet till systemkameran hemma, så den fick vackert vila, men Gopron gick varm och här kommer en liten film från några av turerna vi gjorde där. Den är filmad med Gopro, fäste till hundarna (med hållare på ryggen och bringan), en lång träpinne med Goprofäste längst ut, armar och händer samt spring i benen. Svinkul! Men jäklar så svårt det är att klippa ihop med många klipp, övergångar å så musik, för att inte tala om det där med att filma utan skak även långt upp i luften, hihi, nåja, blev rätt nöjd ändå! Enjoy! =)

Norrsken och tunga björkar

Senaste veckan har jag lyckats kombinera några av de roligaste sakerna jag vet, teknik och ställverk, ridning och hundspann. =) Igår kväll red jag på en fin nordsvensk som heter Kickan, Kicki på Kickan, hihi. Vi red bara inne på ridplan vilket kändes bra i mörkret med en ny häst, och jag måste säga att jag faktiskt är överraskad själv över hur pass bra det känns med ridningen nu. Jag har faktiskt betydligt mer koll på läget än vad jag hade väntat mig efter så otroligt många års uppehåll och bara mediokra kunskaper i baggaget. Att rida är till och med ännu roligare nu än vad jag minns det, så det känns superkul att ha kommit igång efter några års suktande. Svinkul! =)

Efter ridningen fick Noomi lite lydnadsträning här inne. Jädrar vilken fart det är i lilla dåren, å hon gleeed över parkettgolvet när jag körde inkallning med ställande, hihi, för hon har ju bråttom och golvet är halkigt. Har fuskat lite med regelbunden träning senaste tiden, så där måste vi bättra oss. Däremot börjar jag känna allt mer att vi kanske aldrig kommer att tävla. Noomi har absolut kapacitet, hon är svinrolig att träna, men det handlar nog mer om att jag själv inte tycker att det är så lockande. Det är ju inte därför jag tränar hund. Jag gör det ju bara för att det är så himla kul å det räcker för mig. Å andra sidan hade det varit roligt just för att visa vad en Cairn kan! Det finns ju Cairn som tävlar men inte så värst många. Ja, det visar sig väl hur det blir.

Nu ikväll har jag kört snöslungan för första gången och jädrar vad duktig den är! Det var superkul en bra stund men ungefär när jag kört av nästan hela gården så var jag faktiskt rätt nöjd, hihi. Sen fick draghundarna en tur på ca 5 km, ett lagomt fyspass nu med lite snö att pulsa i och mattbromsen nere hela tiden som motvikt. Duktiga små trollen jobbade hårt och fokuserat och det var jättefint ute, snötungda björkar som vek sig långt in över spåret och skapade tunnlar och vackra formationer. Fick tyvärr ingen bild på det riktigt fina…så ni får fantisera!

När vi kom hem släppte jag in alla 7 i rastgården tillsammans, andra gången Xuper hänger med gänget, och det fungerade jättefint. Vi gick ett varv runt rastgården och allt kändes helt lugnt, jätteskönt! Det är en härlig känsla att ha hela gruppen samlad, och jag har ju varit enormt seg med att föra in Xuper i gänget fullt ut men det är ju så här jag vill kunna göra. Släppa ihop ett gäng nöjda och trötta hundar så att man skapar bästa möjliga odds för bra umgänge och det känns ändå som att det har varit värt att vänta på.

Förutom att en vacker stjärnhimmel gjorde mig sällskap vid kvällssysslorna lyste ett rejält norrsken upp i ett band över hela himlen – snyggt! =) Blev tvungen att gå en extra sväng ut i mörkret med Noomi. Nu känns det faktiskt som att vintern är på gång och förhoppningsvis kan vi köra släde regelbundet från nu och nästan till slutet av april. Månader av kul framför oss! =) Godnatt världen! =)

Rawgrave Pub! =)

Oooh så sugen jag var på att köra hund idag efter jobbet, regna bäst det vill – vi ville ut! Men tyvärr har regnet bara gjort världen blötare och inte rått på isen som legat på alla vägar, stora som små, under hela helgen. Till och med grusvägen här utanför har varit jättehalkig, och även om mycket av isen hunnit smälta så är alldeles för mycket kvar för kunna dragträna. Surt – men nu börjar det ju ryktas om snöflingor snart så det känns ändå överkomligt även om jag förstås hemskt gärna skulle kunna få hundarna i form just nu – istället för att de ska stå i hundgårdarna och rastgården och bli tjocka, hihi.

I helgen var det Halloween-fest här i Rågis, ”Rawgrave Pub” hade satt ut öppetskylten vid byavägen och vi hade en supertrevlig kväll. Nästan alla hade klätt ut sig och seriösa utklädnader var det! Själv var jag Dorothy från ”Trollkarlen från Oz” och mina närmaste grannar kom i form av Plåtmannen, Fågelskrämman och Lejonet. Noomi fick också vara med en stund för Toto i filmen var ju just en Cairnterrier! =)

Fick låna den här bilden av min granne Emma, och Noomi passade på att slita lite halm ur hennes ficka när hon fick chansen, hihi. Andra gäster på puben var bland annat Liemannen, Frankenstein, två läskiga clowner, några hel- eller halvdöda gengångare, två rockstjärnor och en specialmilitär. Det är bara att konstatera, min nya hemby är full av tokigt å härligt folk som gärna bjuder på sig själva, och värmen och hjärtligheten går inte att ta miste på.

Mina kläder köpte jag på Röda Korsets Second Hand i Boden, och när jag gick runt där hittade jag även två par höga läderstövlar, knappt använda ”märkesskor”, för 70 kr styck! Second hand är bra! På många sätt! =)

I söndags fortsatte halkan och Noomi och jag halkade ut på en timmes promenad runt byn.

Så, ikväll hade jag hoppats att isen skulle ha blivit bara blött. För även om det inte är så himla kul att köra 7 hundar i regn så är det ju genomförbart på alla sätt, bara lite kletigt och hårigt, men isiga vägar, de sätter helt enkelt stopp. Inte kul när hundarna tappar fästet och halkar omkring ju.

Istället har jag satt upp lite lampor och en spegel och busat lite med Noomi här inne, tokiga lilla hund! Noomi och Ben har förresten börjat leka allt mer och nu har det hänt flera gånger när jag kommit för att hämta Noomi att hon och Ben varit mitt i jättegulliga brottningslekar, han väger ju säkert 5 gånger så mycket som henne om inte mer, och är ju mer än dubbelt så hög, men de leker jättefint tillsammans. Storskägg och Lillskägg – så himla söta!

En vanlig hundbild från mitt liv just nu: ”hund i pannlampsljus”! Här är det lilla Silva som poserar och vill tala om att hon ogillar regn och blött!

Avslutar med en lite spöklik bild på Mintu och Nalles hundkoja, ja nog ska det bli skönt när snön kommer så att allt blir ljust och vitt igen och behovet av pannlampa blir lite mindre. Imorgon laddar vi för primärprov av ett vanligt och ett intermittent jordfelsskydd på jobbet, så nu är det dags att sova och vila ut – blir ruskigt kul att dra ut i verkligheten, göra världen en liten aning bättre (förhoppningsvis) samt få se lite ljusbågar tändas och släckas. Over and out!

 

 

Välkommen Xuper!

Nu kommer ett litet mastodontinlägg om allt möjligt, men viktigast av allt förstås – i lördags flyttade Xuper in på prov! Måste dock börja från början, så håll ut, förra helgen var det skördemarknad i stan och det var första gången jag besökte den marknaden på många år, jättemysigt! Inte bara ”samma krims-krams som på alla andra ställen” utan främst hantverk, odlat och annat ätbart – mysigt! En liten bild från Bodens lilla kyrkby får komma med.

På kvällen bjöd mina fina grannar Anna och Stefan på middag och efter en jättetrevlig kväll styrde jag cykeln hemåt genom mörkret och kände ännu en gång hur otroligt tur jag har, som hittade denna underbara lilla plats och faktiskt kan kalla den ”hem”. Mitt lilla hus uppe på kullen badade i månljus och ängen framför låg ljus och öppen. Så vackert och fridfullt och varmt på nåt sätt.

Jag får ofta frågor kring det där, hur jag klarar att bo ensam i ett hus så långt från stan, ett hus som dessutom ligger några hundra meter från närmaste granne, ”i mörkret” som många säger. Sanningen är att det inte är speciellt svårt. De praktiska bitarna kan man ju faktiskt lära sig, om man vill. Det mesta är ju betydligt enklare än man kan tro, bara man vågar prova och ber nån förklara hur det faktiskt fungerar.

Utsikten mot älven och min närmaste granne i skymning

Jag har som tur är många fantastiska vänner och grannar som tipsar och stöttar när det behövs, och jag trivs verkligen med att bo med skog och öppna ytor omkring mig, att se naturen utanför alla mina fönster och inte grannhus bara ett par meter bort. Den stora utmaningen med att bo så här är nog inte det praktiska utan att man faktiskt måste trivas med sig själv. Även om jag har besök flera gånger i veckan oftast, så blir det mycket tid ”själv”. Tid när man behöver vara vän med sina tankar och känslor för att kunna trivas. Så när folk säger ”jag skulle aldrig klara att bo sådär” så brukar jag tänka att alla nog skulle klara just de praktiska bitarna, kanske inte riktigt alla de mentala, men däremot förstår jag helt om alla inte vill leva så där.

Elen i hundhuset har börjat ta form, uttagen till frysboxarna är monterade men inte inkopplade i centralen. Sen kom en så himla rolig vecka emellan, ja orsaken till att jag aldrig satt mig för att blogga, så arbetet där tog en liten paus… som synes på bilden nedanför har taket målats klart i alla fall och även några små detaljer till. Lite vit i håret kommer jag nog att vara ett tag till, hihi.

I veckan har jag rest med jobbet och fått chansen att träffa en drös blivande elkraftsingenjörer som precis påbörjat sin distansutbildning – en chans till världens roligaste och intressantaste jobb! Roligt och inspirerande och jag pratade jobb tills halsen torkade ut, hihi. =)

I fredags hade vi tjejfest i grillkåtan, jättemysigt! En av tjejerna hade med sin staffe Agnes, som är ungefär lika gammal som Noomi, och de två hade jättekul ihop. Galen vild lek som ibland behövde pausas och styras, terriers är trots allt terriers, men överlag skötte de sig jättefint och hade väldig roligt ihop. Vi hade det varmt å mysigt under infravärmen och åt och drack tills vi var proppmätta. =)

Sådär, det var veckan som gått, å sen blev det ju äntligen lördag! Simon och Xuper kom förbi efter lunch och det var jättespännande att få träffa honom igen förstås! Silva fick komma ut en sväng för Kaela löper ju men att döma av reaktionen är nog Silva på G också. Hon och Xuper lekte och hade jätteroligt, så det såg lovande ut i alla fall. Utan analkande löp brukar inte Silva vara riktig så kärleksfullt och lekfullt inställd till nån hon inte riktigt känner på en gång.

Xuper fick bo med Rossi, som ju är kastrerad efter livmoderinflammation, men kanske inte så värst sällskaplig av sig, och det var så sött att se dem alla yla tillsammans efter nån timme. Xuper verkar trivas i grupp verkligen! Kaela och de andra grabbarna får han träffa ”på riktigt” längre fram.

Jag passade på att grilla resterna från kvällen innan i grillkåtan, och ville egentligen att hundarna skulle så sköta så mycket själva som möjligt under första tiden. Prio ett är ju att Xuper ska trivas med gruppen och i sin hundgård, att sen han och jag ska ha roligt är förstås också viktigt, men gruppen är ju viktigast en sån här gång, för de ska ju bo ihop eller nära varandra dygnet runt. Om han trivs där och känner sig trygg där så löser sig ju resten – så att säga!

Igår blev det dragpremiär för säsongen, vilket passade bra när Xuper hunnit vara här ett dygn och tittat runt lite. Körde hundarna två åt gången med cykel och när jag selade på märkte jag snabbt att några av dem ÄR lite tjocka, hihi. Rent allmänt blev det mest mysturer á 4 km, de flesta var rätt nöjda med att lufsa på i trav. Att springa framför cykel är på nåt sätt ”inte riktigt på riktigt” för hundarna. Det kickar inte alls igång dem på samma sätt som att sätta hela spannet framför släden men som motion tjänar det ju sitt syfte. Jag fick även en bra chans att testa min nya fjärr till 7D:n, funkade suveränt bra! Den heter Hähnel Giga T Pro å kändes riktigt bra, blir otroligt roligt i vinter för den verkar rejälare än den jag använt tidigare.

Kaela och Rotax

Silva och Xuper

Xuper

Mintu, Nalle och kamerauppställningen

Sist ut – Noomi och tant Rossi

Xuper skötte sig finfint framför cykeln och jag tror att han kommer att passa bra in i mitt spann i vinter. Dessutom känns det som att han snabbt accepterats av gruppen, även om de ju inte träffats på riktigt ännu och inte kommer att få göra det på ett tag heller, pga löpen, men magkänslan är bra! En mycket trevlig hund som snabbt funnit sig till rätta! Visst är vi bara i början av smekmånadsfasen, men det känns som en bra start!

Xuper kommer ursprungligen från Working Husky’s kennel i Jokkmokk och är alltså här på prov nu. Det är i alla fall otroligt roligt att få hem en välskött hund som haft ett riktigt bra liv! Mitt lurviga gäng består ju av en vid skara livsöden, där inte alla haft samma tur. Avslutar med lite bilder från nu ikväll, när Xuper passade på att flörta med Kaela genom gallret till rastgården.

-Mat?

Jo just ja, lilla Noomi måste ju också få vara med på ett hörn. Just nu lite tofsig, men alltid lika söt och rolig att dela livet med. Dessutom börjar hon lära sig ”sova under täckets” ädla konst! Bådar gott inför kalla vinternätter!

 

 

 

 

 

Ruskigt snabba lilla hund

Ett par stycken har hört av sig och varit lite nyfikna på mitt hus så här kommer en liten rundvandring där inne. Lite kul är det ju faktiskt att spara som tidsdokument också, hur huset ser ut efter min första sommar och vinter där på egen hand, mitt alldeles egna lilla hem som jag trivs så himla bra i.

Vanliga ingången ser ut så här – och leder in i hallen där Noomi gärna hälsar alla välkomna…

Svängar man vänster där kommer man in i vardagsrummet:

Hallen, dörren och vardagsrummet sett från andra hållet. Går man ut genom den öppna dörren till höger kommer man ut i en inglasning.

Om man istället svänger höger kommer man in i köket:

Sen finns ett sovrum, ett gästrum, badrum förstås, tvättrum med dusch och bastu och så en fd. liten toalett som ska renoveras nån gång när jag har en hög med pengar som jag inte behöver till nåt roligt, hihi.

Inglasningen utifrån, och så en titt ner mot hängmattan och älven. En rundtur helt utan uthus och hundgårdar och hundhus blev det denna gång, men just hundarnas boende får ju ändå vara med nästan varje dag på nåt sätt.

Imorse gav jag hundarna den allra sista hundmaten och det var inte förrän jag hämtat Noomi och var på väg hem som jag kom på att jag glömt köpa mer! Mmm… tur att man har en frys full med ben och kött i olika typer, och hundarna fick fisk till middag, en halv sik var till de stora.

Roligt att få använda yxan liten igen. Träffsäkerheten sitter kvar hyfsat bra även om jag inte behövt hugga sönder fruset färskfoder på över ett år nu. Vissa av mina hundar älskar frusen fisk, andra är lite tveksamma och funderar lite. Silva t.ex. är lite ”fin i kanten” ibland.

Agilitybanan kom upp ikväll igen efter gräsklippningen i förrgår och nu satte jag ut ett hinder till och en tunnel till. Tanken var en bana där vi kan träna på raksträckor men även framförbyten och lite enklare hinderkombinationer, och att jobba från båda håll förstås.

Kvällens nyhet blev framförbyten och i början swishade lilla hunden förbi mig helt utan att förstå att hon skulle byta riktning, men snart fick vi in förståelse för sväng+sidbyte, och ännu en gång imponerade lilla fjant med otrolig kämpaglöd samt ruskig fart. Jag har ju tränat agility med många olika hundar genom åren, men ingen av dem har ju varit något vidunder av fart. Alls. De flesta har istället varit rätt lugna och väldigt lätta att ”hinna med” på så sätt. Lite sådär oförutsägbart husky-motiverade, dvs. jättekul ibland och bara flummigt ibland, men risken att inte hinna med har liksom aldrig funnits. Istället har man behövt vara väldigt tydlig och rolig för att de ska bli rätt och för att de ska vilja fortsätta.

Jag insåg snabbt nu ikväll att Noomi kommer att ge mig helt nya utmaningar. Hon är riktigt snabb så vi kommer att behöva nöta mycket mer grunder så att hon kan jobba mer självständigt och på lite avstånd, och så måste jag bli snabbare och smartare i min handling. Fy tusan så roligt det är att träna med en hund som bara vill, vill VILL! =)

Avslutar med en film från vår raksträcka. Tror jag behöver en till kurs. Hihi.