Första kvällen i huset

Igår fick vi äntligen nycklarna till huset och lastade lite grejor i bilen för att åka dit en första gång, med vår egen nyckel och alldeles själva. Huskisarna stannade hemma i regnet och sov gott i sina kojor. Giela och Noomi följde med, och så tog vi med saker för att basta och göra middag i grillkåtan.


Första flyttlaset

Eftersom sambon var sjuk och det regnade började vi flyttandet extremt lugn, men det var ändå jättekul att komma dit och hinna se sig omkring.


Uppfartsvägen ner mot Lule älv


Huset


Promenadväg

Giela och Noomi spanade in den nya tomten och rusade runt med ivriga ben. Garaget längst till höger ska bli hundhus och mellan det och växthuset (som ska rivas) ska det byggas hundgårdar om ett par veckor. På huset (till höger) ser man även en av detaljerna jag uppskattar mest – en groventré! Superpraktiskt när man så ofta är smutsig och lerig!


Gräsklippning behövs!


Noomi sprang som en dåre!

Så här ser det ut när man kommit in genom entrédörren. Förra ägarna lämnade lite möbler och grejor och vissa av sakerna kommer vi nog inte att behålla, medan andra passar fint in i vår plan.


Entrédörren och vardagsrummet


Köket

Giela och Noomi tyckte att det stora huset med öppna ytor var jättespännande och Noomi sprang, sprang och sprang! Giela gick mest och tittade och såg så fundersam ut. Vi har ju varit till tomten förut men detta var första gången de fick följa med in. Jag hoppas verkligen att tant kommer att trivas och att hon klarar flytten bra utan att känna sig orolig eller otrygg. Även om det inte är något som hon brukar göra, så kan ju en flytt i den åldern hon är i vara lite mer krävande än för en yngre hund.


Vårt blivande sovrum – men sängen ska bytas!


Bastun – som husse skyndade sig att inviga! Termometern går till 120 grader!

En av de två inglasade altanerna. Noomi tyckte att glaset var väldigt spännande och provade att springa rakt in i glasdörrarna två gånger (en gång från varje håll). Från den här altanen ser man grillkåtan och här har husse precis gått ut dit. Blir ett fint ställe att njuta av kvällssolen (med infravärme i taket förstås) och säkert en plats där vi kommer att äta många middagar.

Ett annat av Noomis favoritställen blev fönsterbrädan i köket, men utsikt åt samma håll. Dit kom hon genom att klättra på bäddsoffan som vi tänkt ställe i gästrummet.

Middagen blev hemgjorda hamburgare ute i grillkåtan. Riktigt mysigt och gott som tusan! Giela och Noomi fick vara kopplade eftersom vi måste ha dörren öppen för att inte bli inrökta, samt att tant gärna ville gå alldeles för nära elden och söka ätbara saker på golvet.

Nu har Giela just varit på behandling i Råneå igen hos bästa Paula som hjälpt oss så mycket, och jag ska gå ut och fylla min skåpbil med saker medan husse vilar och tar igen sig från förkylningen. Blir nog lite möbler den här gången. =)  Hoppas på en regnfri dag imorgon så att vi kan flytta lite mer seriöst och smidigt!

Cykeltur och nycklarna i vår hand!


Rossi och Rotax har lyckats trassla in sig i en kylbag

Imorse var vädret lagom svalt och mulet och jag drog ut på cykeltur med huskisarna. Temperaturen till trots var det lite kvavt och även Silva och Kaela var hyfsat lugna och travade bitvis. Bra både för dem å mig!

Trött hund! Skum kring munnen kan betyda att hunden är varm men det kan även vara individuellt eller situationsbetingat. Här var det ingen fara, men det är ett tecken man kan hålla lite koll på!


Rotax fäller


Nalle dricker


Nöjd Nalle

Nu har vi haft ett sista möte med mäklaren och fått nycklarna till vårt nya hus (kl 12.00 idag)! Tyvärr är hussen ganska förkyld så det blir ingen flytt idag. Däremot åker vi dit ikväll för att grilla och basta lite (med förhoppningen att bastun ska göra hussen friskare) tillsammans med Giela och Noomi. Förhoppningsvis är han piggare imorgon så att vi kan köra igång så smått. Ska bli underbart att se huset i sommarskrud!

Världens längsta sökpass

Dagens sökträning kan vara världshistoriens mest tidskrävande. Redan innan jag åkte hemifrån var Linda ute och körde runt för att hitta ”ruta nr 2” eftersom vi än så länge tränat i stort sett bara i en ruta. Jag anslöt och vi körde vidare. Och försökte framkalla minnen av platser och miljöer där det passade att köra sök och gärna fanns en mittstig att använda.


Här var vi, men här hade den bästa skogen avverkats.

Slutligen hittade vi en hyfsad ruta som i alla fall hade användbar terräng och något som liknade en mittstig. Jobbet att sen göra en symmetrisk ruta på 50×100 meter med en stig rakt igenom, ja det kan låta enkelt men det var fruktansvärt invecklat och jag insåg snart att min Runkeeper absolut inte går att lita på när det gäller den typen av avstånd. Pust! Kändes som om jag gick runt i Bermudatriangeln!


Här slog vi till!

Bängla var först ut och här kommer hon rusande och har precis lokaliserat mig. Torrt och fint att ligga i riset och jag såg inga läskiga spindlar utan bara några enstaka myror. En bra dag att vara figurant!

Sen var det Noomis tur. Helt ny plats. Ny ruta för första gången. Och jag insåg att figuranten i hörnet nog inte var 50 meter bort utan snarare 60 eller mer… Jag riktade in den ivriga lilla terriern och släppte samtidigt som jag gav kommandot – ”Figge!”.

Noomi sköt ut i skogen i ett rakt och snyggt skick och försvann snart bakom en stor sten så att jag inte längre kunde följa henne. Hon slog lite längre ut och jag börjar uppskatta den egenskapen allt mer, att hon börjar rakt ut och sen slår lite eftersom det nog är mindre risk att hon missar en figge då. Figgen hade vinden från sidan och Noomi plockade nog upp den när hon sprang på ovansidan. Svepte förbi och tog rullen och kom rusande tillbaka. Snabbt och effektivt och sååå snyggt! Matte växte flera centimeter! Ett så djupt skick utan retning å i en ny ruta – å så fixade hon det galant! Wow!

När hon sen skulle visa figuranten gick hon en omväg och blev lite vilsen, men till slut hittade vi Linda under kamouflagenätet i en liten grop.

Stolt å nöjd var jag! Å så körde vi nästa skick åt samma håll och då utbröt anarkin… Noomi sökte av rutan på egen hand (men höll sig inom rutan och sökte, sökte sökte!!!) och struntade totalt i mina inkallningar. Jag var för långt bort för att hinna få tag i linan dessutom… å efter en massa rusande hit å dit hittade hon Linda och blev så glad att hon nästan inte hade tid att springa iväg med lösrullen! Inte riktigt lika fantastiskt skick och matte var snabbt nere på marken igen…

Att visa gick bättre men var fortfarande lite vimsigt. Noomi var målmedveten och kämpade utåt men gick helt enkelt fel. För högt upp i rutan. Mmm… där bröt vi sökandet för dagen och lilltjejen var klart trött i benen men glad förstås!

En bra sak med nya rutan är i alla fall att den ligger vid en jättestor grusplan som man även kan träna lydnad på, så det passade vi på att göra.


Bängla apporterar

Huskygänget fick ett hårt spår med fyra små apporter. Årets första hårda spår. Silva var först ut och hon skötte sig fint – spårade noggrant och hittade 3/4 apporter. Missade en liten pärla men hittade en hårsnodd, en tops och ett litet suddgummi. Duktig liten tjej!

De andra spårade med varierande framgång. Mintu hittade 2/4 apporter och spårade bitvis fint men hade bråttom och vimsade en hel del. Nalle var bitvis noggrann men missade alla apporter. Rotax förstod ingenting. Hårda spår med huskygänget är alltid lite av ett äventyr men trötta blir de i alla fall ändå!

Avslutade med lite lydnad med Noomi. Dagens roliga:

-Tränade apport över hinder och Noomi rundade hindret på vägen in. Jag sprang runt för att ”tvinga” henne att ta hindret innan hon fick lämna av apporten och det blev en liten jaktlek runt hindret. Efter ett par svängar blev Noomi arg och sprang runt med apporten i munnen och morrade på mig! ”Stanna då! Jag ska ju lämna av den här till dig!!! STANNA!!!” Inte en tanke på att släppa apporten eller ge upp – fighting spirit helt enkelt! Å till slut blev det rätt! *skrattar ännu*

-Jättefin attityd i fria följet och fina ”läggande under gång” och ”stanna”.

Dagens sämre:

-Stadga = NOLL! Lade henne plats och fick fela flera gånger på rad (lagd hund ligger och hund som reser sig får gå tillbaka till utgångsplatsen och börja om utan belöning) innan hon förstod att det inte fanns någon genväg till belöning genom att resa sig. Kändes nyttigt även om det hade varit snyggare om hon legat pall förstås… Hon har fin attityd i övrigt och allt känns bra, men när vi börjar träna utomhus och öka tiden så har hon börjat ”prova” att resa sig. Är ganska säker på att det bara är en period vi ska ta oss igenom.


Belöning!

Efter rätt många timmar ute på äventyr var alla äntligen nöjda och glada och ruta nr 2 är ett faktum. Nu är den redo att vallas och användas även nästa gång! Vår plan är att fixa en tredje ruta också så att vi kan variera lite.

Jag är så himla nöjd med min hundbil nu, praktisk på alla sätt! I solen blir den rätt varm men så länge man står still finns bra vädringsmöjligheter. Har satt in en termometer i skåpet så att jag kan se från förarplatsen hur varmt det är. Skulle dock helst öppna ett hål så att man har bättre kontakt med hundarna och kan se dem.

Grejer för drag, spår, lydnad, rallylydnad, sök mm. =) Brukshindret ryms till och med utan att man plockar isär det – kanon! Sen fick alla huskisarna gå ut i hundgårdarna och sola vidare.


Nalle


Nöjd Rossi

Å inne i huset, en riktigt trött och nöjd liten Noomi. Ikväll tar vi det lugnt och myser på för husse är förkyld! Imorgon 12.00 är det dags för ett sista möte med mäklare och säljare och sen får vi nycklarna till vårt nya hus och kan börja flytta in! Superhäftigt! Imorgon kväll ska sambon basta i vår nya bastu och så tänkte vi göra hamburgare i grillkåtan. =)

Nu är det nära!

Dagen D kommer allt närmare. Nu är det bara en aaaning mer än ett dygn innan vi får nycklarna och är ägare till vårt nya hus! =) Lite fler flyttkartonger har insamlats (tack Karin!) och nån slags grundplan är utarbetad. Jag har pratat ihop lite med min chef och kommer nog att ta ledigt några dagar före och efter midsommar för att flytta hundgårdarna och hundarna då. Jätteskönt att inte behöva boka dagarna redan nu utan kunna anpassa lite när det närmar sig.

Senaste dagarna har jag även hunnit fila en del på min bok och för nån kväll sen såg det ut så här:

Antalet sidor beror ju på inställningarna men över 95000 ord har jag kommit! Antalet ord i sig är ju absolut inget självändamål, men det känns ändå lite mäktigt eftersom det nånstans ger en hint om att det kan rymmas en hel berättelse bland dem. Hoppas hitta tid att skriva även under flytten men inser att det nog kan bli svårt.

Igår hade vi bara halvdag på jobbet så det blir en riktigt långhelg nu då vi jobbat in fredagen dessutom. Igår eftermiddag åkte jag med Giela (samt medföljande Noomi) till Älvdalens Hundhälsa i Råneå för laserbehandling. Giela gnällde lite och var nog lite öm i ryggen, kanske efter helgens två långa skogspromenader samt den lugna cykelturen i måndags, och det är ju alltid lite klurigt det där, att hitta rätt balans.

Efter laserbehandlingen fick Giela lite ”vibrationsmadrass” och mys innan vi åkte hemåt. Ett nytt halsband blev det också, ett svart läderhalvstryp från Tärnsjö Garveri (http://tarnsjogarveri.com/wip/en/products/) som gör jättefina saker och garvar lädret utan gifter. Giela har ett sånt koppel sen närmare 10 år tillbaka och nu fick hon även ett matchande halvstryp som är lättare att hantera än det fasta halsbandet vi hade sen tidigare. Supersnyggt!

Noomi älskar att vara till Paula och brukar vara som mest galen och högjudd när vi kommer dit. Superkuuuul! Igår hittade hon fina pipande åsnor som hon tittade längtansfullt efter….

Inatt drömde jag en hemskt mardröm om att Giela dött i sömnen och Noomi dött hos en norsk kille som var hundvakt åt henne i ett par dagar, av nån orsak. Riktigt vad som hänt fick vi aldrig veta men det var fruktansvärt! Sååå skönt att vakna och kunna pussa dem båda rejält.

Nu ska vi bege oss ut i sök- och spårskogen! Solen skiner och det är inte så värst varmt ute – perfekt!

Cykelmåndag x 4 och nedräkning till flytten!

Igår fick jag en riktigt mysig skogspromenad med Giela och Noomi. Vi gick mest utan stigar och på vissa ställen var lite blött och jag fick hoppa mellan tuvorna för att komma fram, men det var riktigt mysigt ute och skön temperatur med jackan på. Tyvärr hade jag bara mobilen med mig som kamera, men det kan vara rätt skönt ibland att vara kameralös också.

Idag blev det istället cykelträning för hela gänget. 3-4 grader varmt bara imorse och kring 12 grader när jag kom hem från jobbet så det passade perfekt! Först ut var Silva och Kaela som vanligt. Jag slog igång Runkeepern för att se hur lång somriga cykelsvängen egentligen är och det är ungefär 4,25 km, alltså aningen längre än jag hade trott och helt lagomt för att få rusa av sig lite som underhållsträning.

Silva och Kaela tog sträckan på ungefär 16 minuter och var rätt lugna och sansade, säkert till stor del för att vägen precis fått nytt grus på sig (måste ha hänt igår kväll) som gjorde underlaget lite ojämnt och tungt. 26km/h i toppfart så jag gissar att deras vanliga toppar är kring 30km/h annars. Typiskt att jag skulle råka mäta vid en så otypisk träningsdag.


Rossi snabb-badar i ett dike

Flera av hundarna fäller nu och Rossi ser inte klok ut. Det sticker ut fjun över hela ryggen! Kanske börjar vara dags att ta fram kardan igen, men det blir inte ikväll! Nalle och Mintu sprang sist av draghundarna och sist ut var Giela och Noomi. De fick en 3km-runda för att slippa lite lera och blött. När Giela travar sakta är det lagomt för Noomi att trava lite raskt och efter första springet travade de så fint vid sidan av cykeln. Ett litet radarpar – Tant och Fjant! 3km i lugnt trav känns väldigt lagomt som ”konditionspass” för tant Giela. Vintertid springer hon ju längre bredvid släden men där väljer hon ju själv när hon vill micropausa och när hon vill rusa eller nosa så det blir ju inte riktigt samma sak. Visst blev det pauser även nu, men inte riktigt lika fritt som när hon är lös förstås.

Jag trodde i mitt stilla sinne att det var torrt och rent ute, men de få leriga områden som fanns räckte för att göra både mig och cykeln leriga… Så här såg cykeln ut innan jag sköljde av den rejält.

Nu tänker jag mata hundarna och sen göra en tidig kväll. Idag är det tisdag, och sen kommer onsdag, och sen är jag ledig på torsdag samt fredag, och fredag klockan 12.00 får vi nycklarna till huset! Det börjar vara nära nu!

Jag har dessutom en supersnäll kollega som lånat ut sin synt/elpiano till mig så att jag kan börja spela igen direkt vi flyttat in! Jag har länge drömt om att skaffa ett elpiano och börja spela igen men i nuvarande huset ryms det inte riktigt… i nya huset finns plats och nu behöver jag inte vänta till budgeten tillåter köp utan kan börja spela direkt! =) Längtar!

En hel vecka i ett inlägg

En hel vecka har gått och mycket har hänt! Detta blir alltså lite av ett mastodontinlägg…så som det lätt kan bli. I början av veckan åkte jag till Gävle med fyra fina kollegor för elnätsmässa. Superintressant och väldigt trevligt. Jag är så glad och tacksam över mina underbara kollegor, ett gäng duktiga, roliga, härliga och underbara människor med hjärtat på rätta stället. Vi hade riktigt trevligt även om jag förstås saknade hussen och hundarna.

Under veckan som gått har vi även tagit ett lite känslosamt beslut. Lillsläden, den lilla släden som Veronica och jag köpte från Storforsen (där den stod bakom ett uthus i skogen och inte hade pysslats om på länge) för 10 år sen – har sålts! Denna lilla släden var den allra första jag körde, då med Sälka, Giela och Miksi, och det var också den vi körde första tiden när vi började ge oss ut på äventyr med vårt gemensamma 5-spann. Sen började den kännas för liten och efter en upprustning har den mest stått i garaget som ”back up”. Nu ville en bekant köpa den och det känns jättebra att den får ett bra hem! Vemodigt på ett sätt – men mest av allt bara bra! Nu får den susa fram över vidderna igen dragen av ett gäng ivriga settrar!

I torsdags var det 24 grader varmt men jag var sugen på en löptur och tog med mig Noomi för allra första gången. 24 grader är VARMT och jag skulle aldrig ta med huskisarna ut i sån värme. De jobbar för hårt och riskerar att gå varma. Noomi må vara en liten galning men hon klarar värme bra och springer inte lika fokuserat framåt utan är duktigare på att micropausa. Jag springer ju inte heller så snabbt. Vi stannade för paus och svalka vid bäckar och vattenhål och det fungerade jättefint. Tungan var inte längre än vid promenaderna och lilltjejen var jätteduktig för att vara första gången. Tror bestämt att Noomi ska få bli min nya lilla löpningskamrat för hon behöver börja bygga lite kondition inför söket!


Vill hämta pinnen…men når inte riktigt!

Huskisarna fick en vilokväll eftersom värmen varken tillät drag eller att sitta i bil och vänta på sin tur att spåra riktigt. I fredags däremot blev det spår och vi hann precis klart innan regnet började bli mer intensivt.


Solglasögonen innanför vindrutan

Igår var det dags för dragträning för mulet väder och 15 grader kändes som en chans vi inte ville missa! Så här ivriga blev mina små vänner:


Systrarna Silva och Kaela springer oftast tätt ihop men inte här!

För bara 1,5 månad sen hade vi slädföre och kring en meter snö på vissa ställen, men nu börjar det vara ganska grönt och i dikena ligger grodyngel och gottar till sig. Det går verkligen snabbt mellan årstiderna här uppe!


Ett blommande träd bakom vårt hus


Blommor kring husknuten


Trötta å nöjda huskisar

När huskisarna fått springa åkte jag in till stan en sväng och trängdes med alla andra. Oj så mycket folk där var! Köpte lite tuggben till hundarna och så lite nya träningskläder till mig själv. jobbigt att dra favoritera mellan jobbet å hemma nu när utesäsongen är igång och det inte bara blir styrketräning på jobbet. Fyndade lite!

Sen fick Giela och Noomi en promenad runt träsket på närmare två timmar. Giela har fått tätare laserbehandlingar på senaste tiden och jag tycker att hon verkar piggare i ryggen igen. Skönt att tant fortfarande följer med på långpromenader och stortrivs med det.


Kallkällvägen

Giela har alltid älskat att plaska och bada och om det finns vatten så går/springer hon helst igenom det. Noomi gick istället runt på sidan. Hon är väldigt fascinerad av vatten men vill mest undersöka och gräva, inte gå så långt ut.

Vi har bott i nästan åtta år här i Vittjärv och jag måste säga att vi har trivts väldigt bra. En mysig by med lite lantlig känsla och nära till skog och natur, samtidigt som stan finns bara 10 minuter bort. Många fina ställen och promenadvägar (och skoterspår förstås!) som jag kommer att sakna ibland!

Nu får vi snart ge oss ut på nya upptäcksfärder i Rågraven och hitta nya guldkorn där. Tänk så underligt det blir att köra släde på ett ställe där hundarna å jag inte hittar nånstans! Nu är jag ju van vid att hundarna kan alla spår och att jag egentligen knappt behöver be dem svänga. Ska bli kul att utforska allt nytt! Jag gissar att den första vintern mest kommer att gå åt till att köra närmare byn även om jag redan spanat in ett par längre turer som kan passa oss bra (på Eniro.se finns skoterledskarta nämligen!!!)


Nytt bad för tant, Noomi hänger vid kanten…

Trots att vi haft över 20 grader flera dagar och även riktigt varmt på nätterna finns det fortfarande snö kvar här och var. Längst in efter Leåkersvägen töar det alltid långsamt.

Noomi är verkligen jätteduktig på att hålla sig nära. Hennes normala aktionsradie är inom 10 meter från mig och längre bort än 20 meter är hon aldrig. Hon håller koll själv och jag behöver ytterst sällan ropa på henne (men vi tränar förstås ändå).

Vi passerade också ett gammal ödehus med ett enda rum som vi tittade närmare på. Giela och Noomi gick in men jag väntade i dörren. När vi skulle gå vidare ropade jag på Noomi och jag blev tvungen att skratta när hon inte kom ut genom dörren utan kastade sig ut genom ett öppet fönster på baksidan istället. Helt klart snabbaste vägen vidare!

Noomi må vara ”fullt ös medvetslös” men hon sitter fint stilla när man vill ta en bild. Tant Giela är ju också rätt fartig för att vara snart 14 år, men hon är nästan omöjlig att fotografera med en långsam kompaktkamera. Hon steppar omkring, trampar, slänger med huvudet, pratar lite och skuttar lite till. Jag fick försöka mååånga gånger och Noomi blev alltid fin…

Till slut fick jag i alla fall den här bilden:


En smutsig och glad tant!


Nästan hemma

Husse är i Umeå på miniracingtävling så hundarna å jag har haft huset för oss själva i helgen. Tomt men ändå mysigt. Jag har skrivit lite mer på boken (snart 95 000 ord) och städat och stökat lite. Nu har vi fått klartecken från mäklaren och på fredag 12.00 får vi nycklarna till nya huset och projektet ”storflytt” kan börja. Än så länge har vi inte packat en enda pinyl men det känns rätt bra. När det väl drar igång så finns ju liksom ingen återvändo. Kaoset kommer att komma när det är tid och jag har ingen brådska in i det.


Lite av kvällens goda mat

Nu ska jag gå ut och köra några varv med gräsklipparen och sen ta en långpromenad med Giela och Noomi. Vad huskisarna ska få göra idag har jag inte riktigt bestämt. SMHI hade ju lovat en dag med kompakt regn så jag hade ingen färdig plan. Istället är det soligt och blåser lite lätt. Blir ingen dragträning men kanske spår lite senare?

Noomi träffar syster Zelma!

Dagen igår blev väldigt spontan och lite impulsiv – men rolig! På söndag morgon visade det sig att sambon skulle få åka ensam till Umeå eftersom hans resesällskap hoppat av, så jag följde med som sällskap och passade på att slänga ut en fråga på Facebook för att se om jag kände nån i Umeå som ville gå en promenad med mig, Giela och Noomi.

Jag fick snabbt napp av en tjej som jag känt lite via ett hundforum i många år men aldrig träffat IRL, så vi tog en mysig promenad i ett soligt och fint Hörnefors med mycket surr och skratt. Riktigt skoj att träffas på riktigt efter att ha känt till varandra i så många år, Lena var precis lika trevlig och rolig som jag väntat mig!


Krux, Giela och Noomi

Krux ääälskade verkligen att simma och för mig som är van att leva med badkrukor är det alltid lika fascinerande med hundar som älskar vatten så mycket. Hur kan det vara sååå himla kul liksom!? Å andra sidan har jag ju hundar som gillar att springa och släpa på mig timme efter timme och tycker att DET är det bästa som finns! =/ Haha…

Efter det åkte jag, Giela och Noomi vidare till Kerstin i Boviken som har Noomis syster Zelma och en vuxen Cairn som heter Zilla. Vi hade aldrig heller träffats IRL förut så det var jättekul att få ses! Zelma har jag ju inte sett sen hon var 8 veckor gammal. Blev jätteglad när även Kerstin hörde av sig när jag var på väg ner till Umeå.


Zelma och Noomi vid Kerstins fina stuga vid havet

Zelma och Noomi har väldigt många likheter men också ett par skillnader. Zelma är lite större än Noomi och duktigare på att slappna av. En cool tjej! När inget hände lade sig Zelma snabbt för att vila medan Noomi gärna söker efter något roligt att göra och det verkar vara en skillnad som de fått med sig från att de var små. Det var väldigt roligt att se dem tillsammans och de var så duktiga och snälla med varandra. Cairn i grupp är nog bland det sötaste jag vet! Ivriga små skägg fulla av energi och påhitt!


Zelma och Noomi

Zilla var skendräktig nu och fräste åt småttingarna ibland och det är bra träning. Noomi skötte sig fint och blev inte sur eller så utan lyssnade på Zilla. Alla tre gillade pinnar och ibland ville alla ha samma pinne. Här sitter Zilla och ber sin matte ge henne pinnen som Zelma har, och Noomi tittar på. =)


-Kasta dig…lilla pinne…!
Ser Zilla ut att tänka.


Zelma

Dagen blev lång och innan vi kom hem var det alldeles för sent att hinna träna huskisarna, men Noomi och Giela hade nog en trevlig dag med nya kompisar å äventyr. Idag är det istället vansinnigt varmt, var 22 grader nu efter att vi ätit middag! Kvällens planera på en dragtur gick alltså i stöpet (om det inte blir kallare väldigt snabbt) så vi ska nog köra lite rallylydnad istället. Imorgon åker jag till Gävle med jobbet och kommer hem onsdag kväll så husse blir ensam med hundarna. Blir uppstigning 03.45 ungefär och första flyget mot Arlanda för att sen fortsätta med hyrbil… HUGA! Tur att jag har mina härliga kollegor med mig, då känns den tidiga morgonen inte lika jobbig.

 

Utställning i Sjulsnäs

Idag har Noomi och jag varit på sommarens första utställning. Samma utställning i Sjulsnäs som jag besökte för två år sen när jag träffade Noomis mamma för första gången och började hoppas allt mer på att kunna få en egen Cairn igen. Känns väldigt länge sen nu när Noomi finns här hos oss!

Idag var det oväntat långt mellan Boden och Sjulsnäs och jag kom fram i sista sekunden med stridspilotpuls och bråttom! När vi sökte sekretariatet blev vi utskällda av diverse hundar och Noomi såg lite smått låg ut. Hon är inte van att trängas med stökiga hundar sådär! Vi hittade i alla fall rätt och Noomis svans åkte snabbt upp igen. Vi kom fram till ringen en kort stund innan det var dags och hann precis komma iordning.

Dagens bra:
-Noomi var hyfsat lätt att visa
-Noomi står säkert och försökte aldrig sätta sig
-Noomi står själv även på bordet, ja man kan nog ställa henne var som helst egentligen, svansen i topp!

Dagens mindre bra:
-Svansen ja… svansen var lite fööör glad idag och åkte fram över ryggen vilket domaren förstås gav oss kritik för. I efterhand kunde jag nog ha skippat krovbitarna vilket ev hade hjälpt lite…
-Fick även kritik för framdelen, rörelser och byggnad, men för en 1-åring är det ju inte hela världen
-Matte kom i efterhand ihåg en massa smarta handlertips som hon heeelt glömt i ringen… vi får väl säga att detta blev träning helt enkelt!

Lika snabbt som vi kommit dit, lika snabbt åkte vi sen ut! Fick VG och hyfsad kritik men svansen och framdelen gillade han inte riktigt. En tvåa i konkurrens (säger man så ännu?) och sen ägnade vi resten av tiden åt att hälsa på Noomis coola och härliga pappa Frans som var på plats, samt hennes bror Jack som det gick riktigt bra för idag!

Superkul att träffa alla trevliga Cairnmänniskor och extra roligt att träffa pappa Frans och få veta ännu mer om honom. Det verkar vara en riktigt härlig kille och dessutom har han ju haft en riktigt fin utställningskarriär bakom sig. De har helt klart många gemensamma drag! Här kommer några bilder på Frans och Noomi – visst är de söta! Noomi sitter lite snett bakom så därför ser hon extra liten ut.



Så, rent resultatmässigt blev det ju ingen höjdare för oss och med tanke på vilken fas Noomi är i nu så gissar jag att sommarens två andra utställningar kanske säger något likande. Nåja, vi får träning på att ranta runt i ringen och så får vi träffa trevligt folk. Det är inte fy skam det heller! Å om det inte blir nån utställningsstjärna av Noomi så är det ju faktiskt inte hela världen heller, det var ju inte därför jag ville ha Cairn igen i första hand. Skulle det gå bra i ringen så är det bara en bonus!

Förutom pappa, brorsan och en kusin var förstås även halvsyster Margot på plats. Många fina Cairnar att hälsa på och många svansviftningar blev det! Skoj! Avslutar med två bilder på Noomis snygga kullbror – trevlig, snygg och vansinnigt sött ansikte!

Nu ska jag ta Noomi med mig till sängen. Hon sover bredvid mig på soffan just nu och är trött och lugn. Har jag tur så är hon trött även när vi kommer till sängen och sover vidare där. Har jag otur så hinner hon vakna och tycker att vi ska brottas lite först… vi har nu en återkommande kvällsrutin där jag tar en halvvild Noomi (hon är oftast som vildast just på kvällarna) och lägger henne mot min mage med huvudet på min ena arm samtidigt som jag lägger andra armen över/runt henne så att hon inte kan ”fly” och så täcket över. Då landar hon snabbt och somnar ofta nästan direkt. Varmt – men mysigt!

 

Silva – hunden med en bra nos!


Personsök är superkul!

Efter en rolig vecka på jobbet var det så fredag – och dags för fredagsmys – dvs. ut i sökskogen! 15 grader varmt och torrt och fint ute, med en vind som hela tiden bytte riktning. Noomi fick tre fulldjupa skick åt varje håll utan retning (till att börja med).

Dagens bra:
-Sprang aldrig tillbaka till figgen på andra sidan
-Gjorde ett par raka, snygga och effektiva skick
-Hoppade ibland inte alls på figgen utan tog bara rullen direkt
-Gick jättefint lös vid sidan efter påvisen (tack vare lite korv, men ändå!)
-Kom in med rullen alla gånger utan strul

Dagens dåliga:
-Hade helt glömt vad ”visa” betydde i ena halvan av rutan, stod bara och tittade på mig…haha
-Vissa skick var väldigt kringliga och krokiga…
-Blev akut jättetrött på slutet och vi fick ta till ljudretning för att hon skulle hitta ända ut

Ja, en skön blandning av högt och lågt helt enkelt och på slutet tog krafterna verkligen tvärslut. Noomi blev tvärtrött och sprang bara några meter ut i rutan på sista skicket innan hon stannade för att titta eller sprang i cirklar. Värmen gjorde helt klart sitt och det är nog tid att börja konditionsträna lite lagomt i terräng för söket kräver ju inte bara mentalt uthållighet utan även fysisk! Varmare blir det ju och även om vi nog ska försöka att undvika träning i varmt väder så måste det ju fungera även i svalare sommartemperaturer.

Efter det fick huskisarna ett viltspår och här kommer några bilder på sista hunden ut – tant Giela!


Viktigt att kissa nog ofta – hälsar Giela!

Jag har slutat byta sele så alla hundarna får använda samma sele, alltså är den lite stor åt Giela t.ex. men hon drar ju ändå inte direkt i linan. Nalle, Rossi, Mintu och Rotax var först ut och jag kände inte riktigt igen mig. De gick alla samma väg men jag kände mig ändå lite borttappad. Sen kom Silva som hund nr 5 i spåret och fortsatte metodiskt rakt fram där de andra svängt av. Vips kände jag igen mig. Silva hade förstås rätt. Hon är helt klart min noggrannaste spårhund… Vad de andra egentligen gjort vet jag inte! En dåre som följer en annan… =)

Imorgon är det utställning i Piteå för mig och Noomi. Dags att hoppa isäng och få skönhetssömn helt enkelt! Nu är lånepapperna inskickade till banken och vi väntar bara på ett sista möte med mäklare och säljare innan vi kan bli husägare på riktigt!

Noomi har gjort MH (film)

I förrgår smällde det! MH! Tyvärr har vi fruktansvärt långsamt internet så det tog ett DYGN (!) att ladda upp filmen. Å långsammare blir det nog ute i Rågraven sen… dags att vänja sig! =)

Jag var faktiskt smått nervös innan, första gången är det ju ändå lite att tänka på men vi gick ut som andra ekipage så jag hann ju se första hunden och ägaren innan det var dags och tävlingsledaren styrde ju upp allt så att det var enkelt att veta vad man skulle göra.

Jag skrev ju lite tidigare om vad jag hade väntat mig men utan att kryssa några specifika rutor. Jag kan säga att mycket av det jag trott kom på skam! Jag hade väntat mig att Noomi skulle vara mer supersocial men hon var inte så väst påflugen som jag tycker att hon brukar vara. Under hanteringen spände hon sig lite och jag vet ju sen tidigare att hon ibland ogillar att bli tafsad på. Det handlar inte om rädsla eller så utan hon verkar helt enkelt tycka att det är onödigt att nån ska tafsa på en när man har något spännande äventyr på G. Ett mått av integritet kanske man kan säga.

Att leka med andra var inte så värst intressant, men det har hon å andra sidan inte alltid gjort heller. Kampa med matte är en sak – men att kampa med andra är inget som är självklart att man ska göra. Dessutom tyckte hon nog att kamptrasan var lite stor och otymplig först innan hon fått koll på vad den var, men sen var den ju rätt rolig. Jag upplevde henne som lite ”tråkigare” på de bitarna än vad jag hade väntat mig, alltså jämfört med hur jag upplever henne till vardags.

Sen hade hon ju lite otur också på stora bytet för hon drog iväg med leksaken (jag var lite nervös där att hon skulle se den som en rulle och komma mot mig eftersom vi nött det så mycket å jag vet inte om det spelade in eller inte) och precis när hon nästan hunnit tillbaka till figuranten så blev han passiv. Nästa sväng när han blev aktiv var det samma sak – hon hann näääästan dit å sen blev han passiv igen. Men hon tog tydligen chansen att kolla in lilla bytet under tiden också…

Sen var det dags för skrämselmomenten och där hade jag nog väntat mig mer reaktioner. När jag tänker efter så kanske jag tänkte lite på hur Jacki skulle ha reagerat för jag tror att hon hade blivit lite mer skrämd. Noomi är ju cool, det vet jag ju, men riktigt HUR cool hon är visste jag nog inte riktigt. Dumpen gav en reaktion men hon gick fram själv när jag gått halva sträckan och sen släppte hon den. Skramlet undersökte hon direkt det låtit helt på egen hand och spöken var aaalldeles för långsamma! Noomi viftade på svansen och spanade runt i skogen medan de långsamt närmade sig och direkt jag släppte så gick hon fram för att säga ”hej!”. Ingen tvekan om att de var vänligt sinnade och roliga!

Skottet gav mer reaktion än jag hade önskat. Hon tog upp leken direkt igen men hade gärna fått bry sig mindre. Ingen rädsla men klart intresse riktat mot skytten och det är ju en reaktion som är bra att ha med sig i tankarna in i framtiden. Precis som beskrivaren sa efteråt så vill man ju helst inte att hunden studsar upp av ljudet i framtida träning förstås.

Nåja, allt som allt så tror jag att Noomi tyckte att det var en riktigt rolig kväll och jag fick nog en tankeställare själv också. Hon är ännu coolare än jag förstått. Jag upplever själv att det är stor skillnad på inne och ute och när jag tänker efter så har hon ju alltid varit väldigt cool ute. Inomhus är hon också cool MEN har lite mer ”larmfunktion” påkopplad och kan skälla för ljud eller sånt – ingen rädsla utan bara larm. Å det är väl kanske ju det som är grejen, att hon reagerar och lever om i vissa lägen är nog just bara ett larm och inget mer. Det gör bara ont i öronen (ibland).

En rolig grej var att det var en tjej där (som följt sin kompis) som var intresserad av att skaffa Cairn! Jag blir så himla glad varje gång jag träffar nån som är intresserad för (jag är ju som bekant rätt partisk) jag tycker själv att Cairnen är en så fantastisk och rolig ras som alldeles för många missar! De är ju inga ”blickfångare” till vardags kanske, och många missar nog potentialen som finns genom att bara döma dem på det yttre. En raggig liten hund – hur kul kan den vara liksom?

På MHt visade Noomi hur i alla fall jag tycker att en terrier ska vara till stora delar, modig, orädd, nyfiken och duktig på att avreagera. Dessutom vet jag ju att hon har krut och ”jävlaranamma” när det gäller och det är en riktigt rolig och skön kombination. Redan för 20 år sen sa jag att Cairn är ”nr 1” för mig och det står jag fast vid – en bra Cairn är en fruktansvärt rolig och användbar hund om man har kunskap att utveckla dess kapacitet! Lyckas man bara bygga ihop en teamkänsla och rikta all den där envisheten år det håll där man vill ha den – då har man en tuff kompis o praktiskt format som ger allt och lite till! En liten rolig parentes är att Noomi och jag var de enda anmälda till MHt som faktiskt även anmält oss till en brukstävling. Har man gjort det så ökar ju chanserna att komma med på MH. Nu hade vi kommit med ändå visade det sig ju…. men det är ändå kul att ha ett mål att sikta mot.

Så, här kommer Noomis MH på film och tack Lovisa som filmade. En rolig och lärorik kväll!

Efter Noomis MH hade jag gärna stannade och sett även de andra, men jag hade ju ett ivrigt huskygäng som väntade hemma så vi packade oss i bilen och åkte hemåt. Körde en cykeltur med 2+2+2 längst in efter Kallkällvägen och sen ut igen. Slapp frysa! Nästan inte blött alls! Riktigt kul när det är så för en gångs skull!

Silva och Kaela var först ut och de hade bråttom bråttom! Att vi stötte på ett rådjur gjorde ju inte saken sämre. Jag tror Silva galopperade hela sträckan. Det i sig är ju inget extremt alls, men hon är den enda av mina hundar som älskar fart på det sättet och helst alltid skulle färdas i galopp.

Rotax och Rossi travade istället större delen av sträckan och jag hann se lite fin natur och fundera på livet… Nalle och Mintu var sist ut och när vi gled in på gården igen efter klockan 22 stod fullmånen högt på den ljusa himlen och det var hög tid att gå till sängs. Jag använde min rosa jacka och jo… jag tvättade den ju förra veckan så att den var REN! Spelade ingen större roll märkte jag för nu var lerprickarna tillbaka…hmm…

Eftersom filmen tog sån tid på sig passar jag på att fylla på med ett par dagar till. Igår kväll åkte vi till Noomis uppfödare i Luleå för att få hjälp med utställningstriminingen inför lördagens utställning i Piteå. Snabbt och lätt blev Noomi riktigt snygg och förutom att det alltid är kul att träffa Greta så var det skoj att se Noomi leka med ett gäng andra Cairn och inte bara huskies. I huset bor t.ex. hennes gamla lektant från valptiden samt hennes halvsyster. De var riktigt lika när de rusade fram över gräsmattan.

Dessutom hade vi turen att få med oss ett uställningstält hem, då Greta hade ett liggande som hon inte använde. Supersnällt! Nu kan det regna på oss bäst det vill, vi kan vara beredda ändå! =)


Noomi, Sigrid och halvsyster Margot


Noomi – ännu otrimmad, och Sigrid och Margot


Margot och Noomi, bästa leken som många Cairn verkar älska! Att jaga eller bli jagad med något i munnen!!!


Hemma igen efter trimningen, bortse från vedkorg, kompostgaller mm…

Nu ikväll har Giela fått laserbehandling i Råneå och jag har bokad en tid även nästa vecka. Under ett par veckors tid har jag slarvat och inte hunnit boka in något i tid, och det märks snabbt på tants dagsform. Hennes rygg behöver laserbehandlingar och får den det så är hon pigg och stark igen! Efter behandlingen gick vi en promenad kring stan med Veronica och Flinga och nu börjar snart löven spricka ut.

Sådär… efter ett mastodontblogginlägg ska jag nu gå ut och mata huskygänget och pussa dem god natt. Imorgon blir det sök och spår med alla hundarna. Dessutom ska värstingkameran följa med för jag hoppas kunna ta lite nya fina sökbilder och kanske hinna få in en artikel till kommande nummer av Cairnbladet. Om bara både Noomi, kameran och fotograf kan samspela… =)