Blä

Om vi börjar med roliga saker i fredags så bytte vi ett trasigt reläskydd på fredag eftermiddag, ungefär när de flesta andra gick hem från jobbet. Lite pillrigt och superroligt, och något av det bästa av allt var förstås att bytet skedde i lugn och ro utan att kunderna alls behövde bli störda eller märka något. Bra känsla!

Längst upp sitter det gamla skyddet som gått sönder, under det har vi monterat ett ”nytt” och med mejseln ställer jag in vilka värden för strömmar och tid som skyddet ska reagera på. Dessa skydd bryter strömmen om ett fel uppkommer på linjen ut till kunderna, och skyddar bland annat kablar, ledningar och annat från att överbelastas och t.ex. börja brinna. Viktiga saker alltså! Svinkul och mycket lärorikt! En perfekt början på fredag kväll, att få känna sig lite som en hjälte i smyg. =)

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/a.jpg

Lördag gick inte riktigt lika bra. Först en mysig liten ridtur på Della, sen skottning av alla hundgårdar så att dörrarna gick att öppna ordentligt och de värsta högarna, som gör stängslet så lågt, togs bort – rejält fyspass…!

Sen var det dags för slädtur. När alla fått på sig selar och jag skulle ta ut resten av hundarna (Xuper var redan framför släden) så rök Mintu och Rotax ihop, med 99% säkerhet pga. Rotax och hans lite kaxiga attityd. Lyckades få isär dem efter max nån minut, men Rotax är lite otäck, när han slåss så biter han tag å sen håller han och vägrar släppa. Sparkade honom i magen mm, men det struntade ju han i. Till slut lyckades jag dra iväg båda två till en hundgårdsdörr och halvt klämma isär dem med dörren. Så fort nån släppte taget kunde jag i alla fall stänga och skilja dem åt.

Huvva, Rotax fick ett mindre sår på nosryggen, men Mintu hade ett lite blodigt öra, ett punkteringssår på hakan som blödde rejält, och så haltade han. Stackars fina killen, som jag tycker extra synd om när sånt här händer för jag vet att han gör vad han kan för att gå undan om nån provocerar honom, men nu blev det nog helt enkelt för trångt. Blod överallt, även på hundarna som inte ens varit med i fighten, men nu när det gått några dagar ser allt ut att läka fint i alla fall, och hältan försvann efter nån dag. Jag såg aldrig någon skada i närheten av benet så jag gissar att han kanske sträckt sig eller nåt sånt.

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/b.jpg

Blä i alla fall, hundslagsmål är inte roligt alls! Tur att ingen fick några allvarliga skador, och även om Mintu och Rotax inte fått träffas i rastgården sen dess (lite ömma sår är ju ingen oddssänkare i såna lägen så alla får läka först), så verkar de i alla fall inte bry sig speciellt mycket om varandra nu. Ibland kan man ju se efter en fight att hundarna stirrar ut varandra och blir osäkra kring varandra, men det verkar lugnt just nu och hoppas det fortsätter så.

Idag flexade jag ut och åkte hem till solen. Första slädturen sen i lördags, nu när alla hunnit läka ihop lite.

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/c.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/d.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/e.jpg

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/f.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/g.jpg

Superfint ute men jyckarna kändes lite som ett pensionärsgäng, vet inte riktigt vad de gjort av orken? Nåja, blev en mjuk-återstart, och det kanske var lika bra.

Efter det en trevlig middag på Ming med några av brudarna, och sen en timme promenad med Noomi här hemma under stjärnorna. Just innan vi svängde upp mot huset kom ett fantastiskt vackert norrsken som snabbt spred sig över nästan hela himlen – magiskt! Ett av de finaste norrsken jag sett faktiskt, men bara fem minuter senare var allt borta. Tajming! =)

Brrr…!

Idag har Noomi och jag fikat hos en tjejkompis och hennes jättetrevliga staffe Agnes. Mysigt att sitta med en stor kopp te och surra, och kul att våra små terriertjejer kommer bra överens och sköter sig. Agnes och Noomi är ungefär lika gamla, men Noomi verkar ha börjat sin förvandling till tant, för idag ville hon inte alls leka. Agnes gjorde fina inviter och försökte verkligen locka igång henne på ett fint sätt men det var lönlöst, i alla fall inne i lägenheten. Tant Noomi, snart 3 år…hihi… när de får träffas lite mer kanske hon mjuknar upp. I somras när de träffades här i Rågis härjade de ju som galningar i vild terrierlek!

Nu verkar kylan komma. -24 idag och smhi lovade -30 ett par dagar framåt. Ledig trettondag blir alltså en inomhusdag i stora drag tror jag. Hade ju önskat slädtur i solsken förstås, men blir det så kallt så står vi över. Har varit ute nu ikväll och fyllt i mer hö och spån i kojorna för att hundarna ska ha lite mer att bädda in sig i, och så fick får de lite extra mat nu kommande dagar för att hålla värmen. Tre av de fyra hundgårdarna har ju tillgång till hundhuset som håller några plusgrader men hundarna väljer ändå ofta kojorna ute. Xuper hade frost i pälsen när han åt middag, och även om de är huskies så märks det på några av dem att de helst ligger nerbäddade i dessa temperaturer. De går in i viloläge helt enkelt.

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0105/a.jpg

När hundarna fått sitt ställde jag upp kameran med inlånat vidvinkelobjektiv och stativ ute på ängen, gick in i garaget och släckte allt utebelysning med en otroligt frän spak (med tillhörande KLONK) som bryter bort hela byggnaden och tar bort nästan alla ljusföroreningar kring huset. Mmm… jag har ju en dröm om att automatisera delar av huset och kunna släcka ALLA lampor med en tryckning på mobilen – det blir svinfränt för då framträder ju  stjärnorna i all sin glans på ett helt annat sätt.

Lite kyligt ute, men det var inga bekymmer faktiskt. Vidvinkeln gör ju att man kan ha långa slutartider utan att stjärnorna hinner röra sig så mycket, men samtidigt får man ju med träd och mark på alla möjliga ställen. Fick inte riktigt effekten jag önskat, men det känns som en helt ok start ändå! På första bilden ser ni Orion längst ner, när man ser hur liiiiten denna majestätiska stjärnbild blir inser man hur fruktansvärt mycket vidvinkel man har att jobba med. Det är mycket av stjärnhimlen som kommer med! Fast jag stod en bit ut på ett fält så kom det ju t.ex. med träd åt alla håll på nedre bilden…! I verkligheten är det nog minst hundra meter mellan dem!

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0105/c.jpg

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0105/b.jpg

Avslutar med en fantastiskt vacker ballad, magi att avnjuta på höööög volym!

All bilotur på en vecka!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/a.jpg

Förra veckan var lite av en otursvecka för min bil och mig! Först körde vi i diket under helgen, sen krockade jag i en rondell mitt i veckan (å det var inte mitt fel – utan två medelålders män som bogserade i morgontrafik), å samma dag gick vattenpumpen sönder så all kylarvätska rann ut… Två hjältar på jobbet felsökte och plockade ut den gamla, den tredje hjälten hämtade en ny pump i Luleå och i söndags var Viton igång igen – så jäkla bra och snällt! =D Å sen är det ju alltid roligt att få vara med och mecka lite och lära sig mer om hur allt fungerar.

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/b.jpg

Det börjar vara riktigt vintrigt och vackert ute nu, Rågis är superfint verkligen och speciellt på kvällarna är tallarna som omringar mitt hus på baksidan helt magiskt vackra. Även i skogen ligger mycket snö och många träd får böja sig för kung Bore. I lördags var jag ute och red på Della ihop med Berit och Lena, och det var inte alls lätt att ta sig fram på vissa ställen. Della tyckte att det var superkul att trycka sig under och genom hängande träd och blev jättepigg av det! Extrapigg! En rolig och lite spännande tur med magiska galopper längs långa ödsliga skogsvägar och sol på det – wow!

Della är verkligen helt underbar, trygg och cool men ändå pigg och alert. En väldigt trevlig och rolig häst som passar även en rookie som mig!

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/c.jpg

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/d.jpg

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/e.jpg
Två glada tjejer!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/g.jpg

På kvällen träffade jag två kvinnliga kollegor – jo jag har ju även såna även om de är i minoritet – för middag på Allstar å tjejsnack, jättemysigt! Slutade med en kopp te i Rågis en bra bit efter midnatt när jag fått skjuts hem, å det är ju bara så, att ett bra samtal med en fin vän alltid värmer hjärtat! =) Jag tänker på det ibland, att i stort sett alla de jag känner här i Boden nu är såna som jag lärt känna under de 10 år jag bott här, genom hundarna, jobbet, i byarna där jag bott osv, människor som lika gärna bara kunde ha passerat genom ens liv och försvunnit. Det sägs ju ibland att man inte får nya vänner mitt i livet, men där håller jag inte med. Ny vänner finns överallt, om man bara lyfter blicken lite.

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/f.jpg

Även hundgårdarna börjar kännas riktigt vintriga och fina, så himla mysigt! Tyvärr blev det ingen körning alls i helgen, för min bil stod ju sönderplockad i en verkstad några mil bort och i den låg ju alla selar och linor, det kom jag på i lördags efter ridturen när jag precis gjort mig redo för en slädtur…typiskt! Nåja, skönt då att ha en bra rastgård så att man slipper ha så dåligt samvete…

Sen blev jag förkyld efter helgen, ja det verkar ha gått nån snuva på jobbet för det är några som redan varit krassliga, så det har inte blivit nån körning nu i veckan heller. Stackars draghundarna har fått ofrivillig vintervila! Noomi löper och är extragosig och vilar gärna ovanpå mig istället, hihi, men nu är det nya tider – bilen är hel och sakerna på plats och jag är frisk och nu är jag leeeedig så nu ska här köras hund, fotas och filmas! =)

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/h.jpg

Nyss kom min granne Stefan förbi med snökedjor till min bil, köpta på Biltema. Jag fick lite monteringstips (och det behövdes faktiskt – de där vill man inte sätta på fel så att de glider in och fastnar) och så provkörning förstås. Körde upp till stora vägen bara, å när jag vände där pekade Stefan rakt ut i snön å tyckte jag skulle provköra. Jag trodde att han skämtade och skrattade bara… men nä – han var ju allvarlig! Så trots att det kändes helt vansinnigt tokigt körde jag rakt ut i oplogat land med min tvåhjulsdrivna skåpbil och jädrar – den tuggade sig fram som värsta traktorn! Vilken grej…! Gick lika lätt att backa ut på vägen sen igen. Å med tanke på vad min bil varit med om senaste veckan så var han väl värd en liten julklapp?

Avslutar med bild från jobbet, en otroligt givande avslutningen på dagen när vi fick hjälp av en expert att felsöka en av våra transformatorer och dess gasvakt. Det visade sig faktiskt att ett relä gått sönder, gick ruskigt snabbt för en slipad kontrollrumstekniker att mäta sig fram till vad som hänt, och så fick vi veta lite mer om hur gasvakten påverkar möjligheten att spänningssätta transformatorn. En sak vet jag – den dag jag går i pension från elbranschen så kommer jag fortfarande att ha nyfikna frågor kvar – å den känslan är faktiskt helt underbar! Bilden är tagen uppe på en av våra krafttransformatorer (hit upp går man ytterst sällan – och självklart aldrig under drift), enda sättet att komma åt den viktiga gasvakten som har en superviktig funktion – att rädda transformatorn från haveri om inre fel skulle uppkomma. Svinfränt!

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/i.jpg

Världens bästa jobb!

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1215/a.jpg

Jag har sagt det förr å säger det igen – jag har världens roligaste jobb! Om man gillar att lösa problem, vrida å vända på matte och fysik och gräva i komplexa skeenden, ja då har man ett helt liv av roliga saker framför sig som elkraftsingenjör. Idag har vi gjort en ny inställning i reläskydden mitt i stan, där vi lagt till en funktion som ska göra att färre drabbas av strömavbrott vid intermittenta jordfel, dvs. en lite lurig typ av fel som tidigare hade en tendens att släcka halva stan om de inträffade.

Lärorikt och givande på många sätt och dessutom hade jag två av mina favorithjärnor med mig – ruskigt kul! Körde provutrustningen ”Sverker” och vi börjar verkligen bli vänner nu, Sverker och jag. Riktigt skön känsla – en dag av superbra teamwork, mycket ny kunskap men främst av allt förstås – så har vi gjort elnätet lite bättre för alla invånare i centrala Boden och några av byarna utanför. En helt otroligt bra dag! =)

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1215/b.jpg

-20 grader hemma idag men Noomi hade inga problem med kylan på vår timmeslånga kvällspromenad, riktigt skönt ute! Jobbet drog ut på tiden så huskisarna fick bara mat och tid i rastgården ikväll, visst ser Mintu lite hungrig ut?

Avslutar med ännu en bra känsla – när jag gått med Noomi och vi kom uppför grusvägen mot huset blev jag tvungen att stanna och bara titta. Mitt lilla hus, ja tänk att det här supermysiga och alldeles underbara lilla huset faktiskt är mitt och att jag får chansen att bo här. Helt otroligt. Nu har det gått ganska precis ett år sen jag blev ensam i huset, och sen dess har mycket hänt, jag har lärt mig massor om min fastighet, mina fordon osv., jag har hunnit flytta in på riktigt och göra det till ”hemma”, lärt känna så många fantastiska människor här i byn och nu har jag bott här själv i alla årstider också och det känns mer självklart än nånsin tidigare att det är just här jag ska bo.

Nu ska det blir riktigt skönt att sova, både kroppen och knoppen är skönt trötta. =) Godnatt världen!

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1215/c.jpg

Världens roligaste vecka! =)

Förra helgen fortsatte riktigt bra! Lördagens ridning var helt underbar och jag börjar kännas mig allt säkrare i sadeln igen, helt underbart! I söndags blev det ”bara” hundar, och Gopron fick följa med mig och huskisarna ut på äventyr vilket resulterade i en liten film – så kom – och åk med en sväng! Jag testade lite nya kameratekniker och vissa av dem ska absolut förfinas i vinter! =) Nu längtar vi bara efter riktiga skoterleder, ringlande vackra skoterleder som tar oss rakt ut i skogen.

I måndags kväll var det dags att rida igen, jag och Della red ut i månskenet med Berit och Conny, och jäklar så fint det var! Underbart månljus och snö på marken och på träden, helt magiskt! Vi hann med en liten galopp längs byavägen och det är så skoj att känna att både ridmusklerna och den mentala känslan av ”jag har ju faktiskt gjort det här förr!” börjar komma tillbaka. Det finns massvis kvar att lära men jag börjar ändå känna mig trygg i sadeln och jag har faktiskt grundkoll på läget – galoppen under månen på lilla Della – ooooh så härligt! =) Helt fantastiskt häftigt!

I tisdags åkte jag med jobbet till Umeå för att träffa blivande elkraftsingenjörer som läser en högskoleingenjörsutbildning på distans. Alltid roligt att komma ut och träffa både andra i branschen och så ivriga elever, vissa med en mycket klar bild av de vill göra och andra som bara är allmänt sugna på ämnet. Kanonkul! Å extra roligt är det ju att kunna hälsa dem alla välkomna in i en bransch med så bra möjligheter till otroligt roliga jobb – och med största säkerhet – jobb livet ut!

Appropå jobb så råkade jag få en stilstudie av min kontorsstil… sen jag bytte rum och fick fotstöd på bordet glider jag bara längre och längre ner i stolen…hihi… Men, om man tränar regelbundet så tänker jag att det kanske är ok? För faktiskt, nu för tiden har jag ju i stort sett aldrig ont i ryggen, så min obefintliga arbetsmiljöansträning verkar passera omärkt förbi…hihi

Igår kväll skulle jag ju hem å promenera å köra släde men jag var supertrött efter middagen och hamnade i soffan. Somnade i soffan. Vaknade alldeles för sent och borstade tänderna, tänkte att den här dagen är ju redan slut… gick ut för att kvällskissa Noomi efter nio nån gång i möttes av detta:

I det läget har man ju två val, antingen klär man på sig BUMS å selar ut hundarna, eller så låter man en helt magiskt chans bara passera… så 15 minuter senare slet jag förstås loss ankaret från dragkroken på min bil, första slädturen hemifrån tomten denna säsong, och hundarna å jag körde ungefär en halvmil i otroligt starkt månljus genom en tyst och ödslig värld.

Hundarna var riktigt pigga och hade bråttom i sina små ben. När vi kommit längst bort i byn körde vi ner på ängarna ä följde kanterna av det som sommartid är en enorm fårhage. Bitvis var hundarna smarta och kloka, men nån sväng fick de ett riktigt hjärnsläpp och Kaela tänkte nog mer på ”jakt” än ”HÖÖÖGER” som jag ropade tills halsen var hes. Hmm…

Sen tog vi förstås samma väg tillbaka, och när vi kom hem släppte jag för allra första gången ihop alla 7 huskisarna i rastgården, nu när alla var trötta och nöjda och alldeles nysprungna. Rotax stelnade till lite när han fick se Xuper ”lös”, verkade tyckte att den där nya borde hålla sig bakom galler, men det räckte att grymta till lite åt honom så skärpte han sig och i övrigt var det jättelugnt. Duktiga älskade små vänner! Magin som skapas en sån här kväll skulle jag så gärna vilja kunna sprida över världen, men det är nog faktiskt svårt att förklara hur otroligt ljust det blir med snö på marken och träden och fullmåne, för nån som aldrig sett det. Det är nog svårt att tro helt enkelt! Blev en sen kväll men det var det absolut värt… =)

Nu ikväll skulle jag rida Della igen men när vi tog in henne hittade vi ett blödande litet sår på insidan hasleden, å hon ville inte riktigt stödja på benet så ridturen ställdes in. Typiskt, men mest av allt hoppas jag förstås bara att lilla Della snart är på benen igen. Hon är så himla fin och go, men det verkar finnas fler hästar som gärna kommer ut lite extra så jag kanske hoppar upp på en ny springare redan till helgen?

Istället blev det långpromenad med Noomi, å så håller vi tummarna för lilla sagohästen. Slutligen några jättebra saker, först en tanke till mina fantastiska hundvakter som tar så otroligt bra hand om Noomi när jag jobbar eller är bortrest, ni är helt fantastiska! ❤

Dessutom fick jag hjälp av finaste vännen i veckan att få igång extraljusen på min bil igen (de slocknade helt nån gång under sommaren) och säkra av dem, och det är ju hur bra som helst! Jag tänkte länge att det säker bara var trasiga lampor eller säkringar, men det visade sig vara ett lite klurigt fel så det där behövde jag absolut hjälp med å dessutom fick jag ju de två första lektionerna i ”bil-el”. Pendlar man 5-6 mil landsväg varje dag så är ju bra ljus en riktig livförsäkring – tack! ❤

Nu…så var tydligen den här dagen också slut, dags att mata huskisarna och pussa de små nosarna och sen sova. Natti-natti världen!

Dagar av själavård!

Igår gjorde vi ett primärt jordfelsprov på jobbet, ruskigt roligt och dessutom viktigt. Provet görs för att man ska kunna säkerställa att jordfelsskydden faktiskt fungerar som de ska och kopplar bort en linje om ett jordfel uppstår, alltså en ren säkerhetsfunktion egentligen. Många andra typer av skydd kan man testa ”på låtsas” och ändå vara säker på deras funktion, men riktade jordfelsskydd bör provas och denna dag testade vi dessutom ett speciellt sorts jordfel som så att säga ”kommer och går” fast väldigt snabbt. Som tur var finns hela äventyret på film, så här har ni ett par minuters elnördsporr att njuta av, hihi. =)

Imorse steg jag upp vid sju för att mata/vattna hundarna och sätta bilen på värme. Ett par timmar senare lastade jag in hundarna i bilen, men sidodörren hade frusit fast och jag fick brottas med den en stund, den behövs ju för att komma åt burarna där 6 av de 7 hundarna brukar sitta… Sen kom vi ut till startplatsen några kilometer hemifrån och då hade istället bakdörren frusit ihop helt så Xuper fick jag smuggla ut genom sidodörren och spännbanden som håller fast släden låg fastfrusna i is så det tog en stund innan vi var redo för avfärd. Jag måste helt klart tina upp min värld!


Mintu har blicken på vägen och Kaela blundar och visualiserar!

-9 grader kändes kaaallt idag, märks att man inte är van vid kylan, och jädrar vad kallt det hann bli om nästan hela kroppen trots storslädskorna (fast inte kall om fötterna förstås!), fast det var riktigt fint ute även om skoterspår förstås är roligare än små vägar. Pigga glada hundar och ren njutning för själen!


Rotax full i frost

Vanlig mössa var svinkallt idag, hög tid att välja öronlappsmössan istället eller så måste man dra upp huvan direkt! Hade helt klart underskattat kylan, dags att gräva lite djupare i garderoben inför turen imorgon.

Vi körde ungefär 8 kilometer utan att möta en enda levande själ, och jyckarna skötte sig jättefint. Det är faktiskt ganska skönt att ha ett medelålders spann, alla har rutin och vet vad de ska göra och det händer inte så himla mycket tokigt. Praktiskt den här tiden på året när man inte har så mycket bromsfäste eller ankarfäste heller.

Sen kom då den där jobbiga saken, delen av slädturen som jag alltid bävar för…huvva… å jag menar förstås stunden när man kommer tillbaka till bilen, jättekall om händerna som just idag, å så ska det selas av, spännas loss, och värst av allt – släden ska spännas fast uppe på taket med isiga spännband och värkande korvfingrar. Mmm…det går ju att förebygga med handvärmare och sånt där men…inte ska man väl behöva slösa på såna när det är -9 grader ute? ;-P

Hundarna är i alla fall söta för de är alltid lika nöjda när vi återvänder till bilen och har bråttom in för att få vila och mysa. Nästan lika kul att ha sprungit som att få springa, hihi. Nu laddar jag värme för en ridtur om en liten stund, och mer kläder behövs ju helt klart!!!

Isen är envis… =(

Idag har större delen av arbetsdagen bedrivits ute i fält, och en lång dag blev det dessutom. Roligt och lärorikt, och man inser ödmjukt hur otroligt invecklade vissa tekniksaker faktiskt är. Tur att det fanns varm choklad och bullar när timmarna började rinna iväg! Bara att inse – om man blir riktigt duktig på reläskydd har man jobb resten av livet och lite till, för fy tusan så invecklat det börjar vara, jätteroligt men i stort sett omöjligt att överblicka för oss som bara jobbar med det lite ibland.

Kom efter hem sju nån gång och var sååå sugen på hundträning, efter ännu en dag med plusgrader tänkte jag att det borde gå, så jag vände i stort sett i dörren och selade ut hela gänget innan jag hoppat ur arbetskläderna, men tyvärr visade sig isen ligga kvar på stora delar av småvägarna. Vi körde 4 km men alldeles för stora delar var halkiga så om inte vädret slår om rejält så får vi hålla oss i rastgården och låta selarna hänga kvar på sina krokar. Typiskt! Så – nu vill jag antingen ha en massa snö (fast helst blötsnö först så att halkan försvinner) eller så en hög med plusgrader så att isen ger med sig…Vi får se vad det blir, hihi. God natt världen!

Rawgrave Pub! =)

Oooh så sugen jag var på att köra hund idag efter jobbet, regna bäst det vill – vi ville ut! Men tyvärr har regnet bara gjort världen blötare och inte rått på isen som legat på alla vägar, stora som små, under hela helgen. Till och med grusvägen här utanför har varit jättehalkig, och även om mycket av isen hunnit smälta så är alldeles för mycket kvar för kunna dragträna. Surt – men nu börjar det ju ryktas om snöflingor snart så det känns ändå överkomligt även om jag förstås hemskt gärna skulle kunna få hundarna i form just nu – istället för att de ska stå i hundgårdarna och rastgården och bli tjocka, hihi.

I helgen var det Halloween-fest här i Rågis, ”Rawgrave Pub” hade satt ut öppetskylten vid byavägen och vi hade en supertrevlig kväll. Nästan alla hade klätt ut sig och seriösa utklädnader var det! Själv var jag Dorothy från ”Trollkarlen från Oz” och mina närmaste grannar kom i form av Plåtmannen, Fågelskrämman och Lejonet. Noomi fick också vara med en stund för Toto i filmen var ju just en Cairnterrier! =)

Fick låna den här bilden av min granne Emma, och Noomi passade på att slita lite halm ur hennes ficka när hon fick chansen, hihi. Andra gäster på puben var bland annat Liemannen, Frankenstein, två läskiga clowner, några hel- eller halvdöda gengångare, två rockstjärnor och en specialmilitär. Det är bara att konstatera, min nya hemby är full av tokigt å härligt folk som gärna bjuder på sig själva, och värmen och hjärtligheten går inte att ta miste på.

Mina kläder köpte jag på Röda Korsets Second Hand i Boden, och när jag gick runt där hittade jag även två par höga läderstövlar, knappt använda ”märkesskor”, för 70 kr styck! Second hand är bra! På många sätt! =)

I söndags fortsatte halkan och Noomi och jag halkade ut på en timmes promenad runt byn.

Så, ikväll hade jag hoppats att isen skulle ha blivit bara blött. För även om det inte är så himla kul att köra 7 hundar i regn så är det ju genomförbart på alla sätt, bara lite kletigt och hårigt, men isiga vägar, de sätter helt enkelt stopp. Inte kul när hundarna tappar fästet och halkar omkring ju.

Istället har jag satt upp lite lampor och en spegel och busat lite med Noomi här inne, tokiga lilla hund! Noomi och Ben har förresten börjat leka allt mer och nu har det hänt flera gånger när jag kommit för att hämta Noomi att hon och Ben varit mitt i jättegulliga brottningslekar, han väger ju säkert 5 gånger så mycket som henne om inte mer, och är ju mer än dubbelt så hög, men de leker jättefint tillsammans. Storskägg och Lillskägg – så himla söta!

En vanlig hundbild från mitt liv just nu: ”hund i pannlampsljus”! Här är det lilla Silva som poserar och vill tala om att hon ogillar regn och blött!

Avslutar med en lite spöklik bild på Mintu och Nalles hundkoja, ja nog ska det bli skönt när snön kommer så att allt blir ljust och vitt igen och behovet av pannlampa blir lite mindre. Imorgon laddar vi för primärprov av ett vanligt och ett intermittent jordfelsskydd på jobbet, så nu är det dags att sova och vila ut – blir ruskigt kul att dra ut i verkligheten, göra världen en liten aning bättre (förhoppningsvis) samt få se lite ljusbågar tändas och släckas. Over and out!

 

 

Is ute å vatten inne

I tisdags åkte jag ner till Umeå Universitet för att vara med på ett möte gällande en högskoleingenjörsutbildning på distans inom elkraft som vi bidrar till via jobbet. Vi fick även en liten rundtur till ellabbet de använder – mumsigt! =) Det känns i alla fall kul att allt fler i branschen börjar engagera sig i rekrytering och utbildning, för behovet av kompetens i framtiden är enormt och det finns så otroligt många spännande jobb för den som väljer denna inriktning – nya spännande utmaningar livet ut!

Hundarna har ätit mer älgben och kött i veckan, och Silva fick ett stort köttstycke som hon inte ville äta direkt utan spara en stund. Då är det ju riktigt praktiskt att ha en extra hundgård, så nu kunde Silva få ha kvar sin köttbild och bo själv helt enkelt. Även morgonen efter så låg hon kvar i vindskyddet och ville inte ens gå ut i rastgården med de andra, hihi, men kvällen efter var käket slut å Silva ville hänga med kompisarna igen.

I onsdags skulle vi ha gjort en slutgilitig drifttagning av en av våra sektioneringsbrytare på jobbet men vår konsultexpert satt fast ute på Nordsjön i dimman, och kunde helt enkelt inte komma sig hem till Sverige pga. dåligt väder så det ställdes in. Vi hann i alla fall göra lite andra reläskyddsinställningar inklusive provning, och nu ska selektiviteten vid intermittenta jordfel ha blivit snäppet bättre, dvs. om den typen av fel uppstår i en viss del av elnätet så ska färre personer drabbas av elavbrott! =)

Vi hann även vara med om ett annat intressant fenomen under veckan som gick. En riktigt stor transformator 400/130 kV (dvs. på den spänningsnivån som matar el ut till väldigt stora delar av Norrbotten) kopplades in i ett ställverk en bit utanför Boden och inkopplingen skickade ut så mycket ”skräp” på elnätet att flera av våra kunder påverkades genom elavbrott.

Just sånt här är ju en orsak till att elkraft är så otroligt intressant, de dynamiska och komplexa förloppen som uppstår. Det här felet ligger helt utom vår kontroll, men vi fick förstås tillsätta en liten utredning ändå för att kunna se hur just Bodens elnät faktiskt påverkats, och nästa steg blir förmodligen att trycka på så att de som äger den här delen av nätet så att de åtgärdar problemet.

Under veckan har jag även börjat fylla på med fiskar i akvariet, 20 neontetror, 7 rödmunstetror, 5 fläckiga pansarmalar, 2 mosaikgurami och 2 ancistrus. Det ska flytta in ett gäng scalarer också men jag har inte hittat riktigt den storleken och färger jag vill ha så det får vänta.

Om ni jämför med bilden från i måndags så har ju växterna längst bak i mitten (vet faktiskt inte alls vad de heter) verkligen skjutit i höjden! De är riktigt vackra nu med sina små korkskruvar. En bakgrundsplansch med stenmotiv har också kommit dit. Fiskarna förtjänar väl också en liten presentation, så bra som de nu kunde fångas med bara kompaktkameran.


Fläckig pansarmal


Magen på en ancistrus


Mosaikgurami


Neontetror


Rödmunstetra

Fredagkvällen skulle ju innebära hundkörning, men underkylt regn gjorde även grusvägarna riktigt hala så det fick vi ställa in. Blev soffmys med Noomi istället. =)

Fruset och halt även nu på morgonen, huskisarna halkade nästan runt i sina hundgårdar. Lite surt att inte kunna träna nåt nu men det kanske hinner bli lite varmare snart?


Halka på sand = halt på riktigt

I skogen var terrängen bättre så Silva och Xuper lekte en stund. Nä, dags att ta tag i lite hushållssysslor som fått stryka på foten för akvariefix och annat skoj. Ikväll är det halloween-fest här i byn så lite utklädningskläder måste jag hitta också… Avslutar med en bild på jordnötterna som mina utefåglar äter – inte vilken skit som helst! =)

 

 

 

 

Hundhuset ”klart”!

Uj, vilken paus det hann bli! Hösten är nu här på riktigt, vi har haft många nätter med rejäl frost och det börjar kännas att vintern ligger runt hörnet. Hundarna har fått hyfsat regelbunden dragträning i några veckor nu och det är verkligen otroligt hur snabbt de ökar sin kondition, även när man bara kör med cykel, som egentligen är alldeles för lättdraget för dem. Här kommer en bild som jag nog aldrig kommer att ta igen, för man kanske inte ska ta en selfie när man åker tvåhjuligt efter 45 kg galopperande hund…

På jobbet har vi gjort en massa roligt, t.ex. provat reläskydd inne i driftrummet, som synes med hjälp av en hel hög datorer och riktigt häftig provningsutrustning. En kanonkväll som avslutades med att vi monterade utrustningen i ett skåp ute i skogen under en klar stjärnhimmel – häftigt att höra brytaren gå från och till medan ljudet ekade ut över den öde skogen, och man kunde åka hem med känslan av att ha gjort något bra och viktigt!

Avslutade arbetsveckan med att räkna ut var på en viss ledning vi verkade ha problem med fåglar, och när vi skickade dit en kontrollant var där fullt med svanar! Otroligt häftigt! Det finns ju få saker som är mer tillfredsställande än att göra en teoretiskt beräkning som sen visar sig stämma väldigt exakt med verkligheten, ja just de bitarna är nog en av orsakerna till att jag tycker mig ha världens bästa jobb! Förhoppningsvis kan vi också rädda några svanar nu, genom att märka ut de ledningssträckorna så att fåglarna ser dem bättre.

I fredags kväll träffade jag brudarna inne i stan på Allstar, och visst hade vi en färgglad blandning? En rolig kväll med många skratt och mycket kärlek.

Xuper fortsätter sköta sig fint i gänget. Ibland gafflar grabbarna lite genom gallret men det känns inte så allvarligt. Det stör mig lite att jag fortfarande inte sammanfört grabbarna fullt ut men det har inte känts som att rätt tillfälle uppstått och nu när jag väntat så länge så är det lika bra att vänta på rätt läge, när ändå alla hunnit bli lite hemtama och den där första ”smekmånaden” liksom är över. Den är ju annars bra att utnyttja eftersom den oftast innebär att en ny hund håller lite låg profil.

Vattenskålarna börjar frysa och snart ska frysen fyllas med färskfoder igen…

…för nu är äntligen hundhuset klart! Uttag och belysning har kommit på plats och byggutrustningen städats undan. Underbart! Detta projekt och alla dess små delar blev lite av en långbänk, men nu är det otroligt nära mål – skönt! Det blir en frys för hundmat och en för ben och godis, 600 L hundfrys innebär ju att varje husky har nästan 100 L var…hihi… =)

Helgen var supereffektiv rent allmänt, många små saker kryssades från ”listan” och veden jag fått av min snälla granne Danne som tack för hjälpen kring sågen förra helgen är nu inne i vedbodan. Härligt! Nu kan det få bli hur kallt det vill – jag kan elda mig less och lite till!

Igår kväll körde jag ett styrkepass med hela spannet för allra första gången denna säsong. 3 km i lågt tempo och detta var första gången alla sju huskisarna gick i samma spann. Allt fungerade fint och trasslade minimalt, trots att det var premiär. Hundarna jobbade hårt och man ser verkligen på dem att de tycker bättre om att springa i spann än att bara gå två och två, de tar jobbet på större allvar helt enkelt. Och snäppet roligare blir det ju när de får snö under tassarna sen också.

Nu ikväll har Noomi och jag gått en promenad i vackert frostig skymning (tur att jag inte är så mörkrädd för det var lite spöklikt ute när mörkret föll), och så hände en helt sjuk sak. När jag kom hem från jobbet så hittade jag Silva…utanför hundgården! Utanför rastgården! Hon stod utanför hundarnas område helt lös och ensam och lite olycklig, och hade tuggat vidare på några älgben som ligger kvar från helgen.

Först tänkte jag att hon måste ha hoppat ut, den första som nånsin gjort det hos mig – huga – men nu tror jag att hon helt enkelt blivit kvar i rastgården imorse och rymt ut därifrån. Det måste ju vara så, att jag helt enkelt glömt henne i rastgården, för hon kan ju busa ibland och gömma sig lite där. Helt förkastligt förstås… men jag hoppas ändå att det var så, bättre det än att hon lärt sig rymma! Det kommer ju att visa sig de närmaste dagarna…

Som tur var är ju Silva en superfegis som trots sin tuffa attityd innerst inne är helt övertygad om att hon inte klarar sig själv ute i stora världen, så jag tror faktiskt inte att hon gått speciellt långt alls ifrån de andra hundarna. Nu ikväll när de rastades och fick mat hade hon bråttom bråttom in i hundgården när det var dags – rusade in för att inte bli glömd. Nåja…

Avslutar kvällen med gitarrspel (eller snubbel, om man ska kalla det något passande) och så lite planering inför morgondagen – ska nämligen följa min supersnälle granne Stefan ut på älgjakt på morgonen! Dags att plocka fram lite kläder och packa om godiset i oprassliga påsar, hihi… =) Ladda batteriet till kameran också förstås!