Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


6 kommentarer

Blä

Om vi börjar med roliga saker i fredags så bytte vi ett trasigt reläskydd på fredag eftermiddag, ungefär när de flesta andra gick hem från jobbet. Lite pillrigt och superroligt, och något av det bästa av allt var förstås att bytet skedde i lugn och ro utan att kunderna alls behövde bli störda eller märka något. Bra känsla!

Längst upp sitter det gamla skyddet som gått sönder, under det har vi monterat ett ”nytt” och med mejseln ställer jag in vilka värden för strömmar och tid som skyddet ska reagera på. Dessa skydd bryter strömmen om ett fel uppkommer på linjen ut till kunderna, och skyddar bland annat kablar, ledningar och annat från att överbelastas och t.ex. börja brinna. Viktiga saker alltså! Svinkul och mycket lärorikt! En perfekt början på fredag kväll, att få känna sig lite som en hjälte i smyg. =)

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/a.jpg

Lördag gick inte riktigt lika bra. Först en mysig liten ridtur på Della, sen skottning av alla hundgårdar så att dörrarna gick att öppna ordentligt och de värsta högarna, som gör stängslet så lågt, togs bort – rejält fyspass…!

Sen var det dags för slädtur. När alla fått på sig selar och jag skulle ta ut resten av hundarna (Xuper var redan framför släden) så rök Mintu och Rotax ihop, med 99% säkerhet pga. Rotax och hans lite kaxiga attityd. Lyckades få isär dem efter max nån minut, men Rotax är lite otäck, när han slåss så biter han tag å sen håller han och vägrar släppa. Sparkade honom i magen mm, men det struntade ju han i. Till slut lyckades jag dra iväg båda två till en hundgårdsdörr och halvt klämma isär dem med dörren. Så fort nån släppte taget kunde jag i alla fall stänga och skilja dem åt.

Huvva, Rotax fick ett mindre sår på nosryggen, men Mintu hade ett lite blodigt öra, ett punkteringssår på hakan som blödde rejält, och så haltade han. Stackars fina killen, som jag tycker extra synd om när sånt här händer för jag vet att han gör vad han kan för att gå undan om nån provocerar honom, men nu blev det nog helt enkelt för trångt. Blod överallt, även på hundarna som inte ens varit med i fighten, men nu när det gått några dagar ser allt ut att läka fint i alla fall, och hältan försvann efter nån dag. Jag såg aldrig någon skada i närheten av benet så jag gissar att han kanske sträckt sig eller nåt sånt.

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/b.jpg

Blä i alla fall, hundslagsmål är inte roligt alls! Tur att ingen fick några allvarliga skador, och även om Mintu och Rotax inte fått träffas i rastgården sen dess (lite ömma sår är ju ingen oddssänkare i såna lägen så alla får läka först), så verkar de i alla fall inte bry sig speciellt mycket om varandra nu. Ibland kan man ju se efter en fight att hundarna stirrar ut varandra och blir osäkra kring varandra, men det verkar lugnt just nu och hoppas det fortsätter så.

Idag flexade jag ut och åkte hem till solen. Första slädturen sen i lördags, nu när alla hunnit läka ihop lite.

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/c.jpg

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/d.jpg

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/e.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/f.jpg

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0216/g.jpg

Superfint ute men jyckarna kändes lite som ett pensionärsgäng, vet inte riktigt vad de gjort av orken? Nåja, blev en mjuk-återstart, och det kanske var lika bra.

Efter det en trevlig middag på Ming med några av brudarna, och sen en timme promenad med Noomi här hemma under stjärnorna. Just innan vi svängde upp mot huset kom ett fantastiskt vackert norrsken som snabbt spred sig över nästan hela himlen – magiskt! Ett av de finaste norrsken jag sett faktiskt, men bara fem minuter senare var allt borta. Tajming! =)

Annonser


2 kommentarer

Brrr…!

Idag har Noomi och jag fikat hos en tjejkompis och hennes jättetrevliga staffe Agnes. Mysigt att sitta med en stor kopp te och surra, och kul att våra små terriertjejer kommer bra överens och sköter sig. Agnes och Noomi är ungefär lika gamla, men Noomi verkar ha börjat sin förvandling till tant, för idag ville hon inte alls leka. Agnes gjorde fina inviter och försökte verkligen locka igång henne på ett fint sätt men det var lönlöst, i alla fall inne i lägenheten. Tant Noomi, snart 3 år…hihi… när de får träffas lite mer kanske hon mjuknar upp. I somras när de träffades här i Rågis härjade de ju som galningar i vild terrierlek!

Nu verkar kylan komma. -24 idag och smhi lovade -30 ett par dagar framåt. Ledig trettondag blir alltså en inomhusdag i stora drag tror jag. Hade ju önskat slädtur i solsken förstås, men blir det så kallt så står vi över. Har varit ute nu ikväll och fyllt i mer hö och spån i kojorna för att hundarna ska ha lite mer att bädda in sig i, och så fick får de lite extra mat nu kommande dagar för att hålla värmen. Tre av de fyra hundgårdarna har ju tillgång till hundhuset som håller några plusgrader men hundarna väljer ändå ofta kojorna ute. Xuper hade frost i pälsen när han åt middag, och även om de är huskies så märks det på några av dem att de helst ligger nerbäddade i dessa temperaturer. De går in i viloläge helt enkelt.

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0105/a.jpg

När hundarna fått sitt ställde jag upp kameran med inlånat vidvinkelobjektiv och stativ ute på ängen, gick in i garaget och släckte allt utebelysning med en otroligt frän spak (med tillhörande KLONK) som bryter bort hela byggnaden och tar bort nästan alla ljusföroreningar kring huset. Mmm… jag har ju en dröm om att automatisera delar av huset och kunna släcka ALLA lampor med en tryckning på mobilen – det blir svinfränt för då framträder ju  stjärnorna i all sin glans på ett helt annat sätt.

Lite kyligt ute, men det var inga bekymmer faktiskt. Vidvinkeln gör ju att man kan ha långa slutartider utan att stjärnorna hinner röra sig så mycket, men samtidigt får man ju med träd och mark på alla möjliga ställen. Fick inte riktigt effekten jag önskat, men det känns som en helt ok start ändå! På första bilden ser ni Orion längst ner, när man ser hur liiiiten denna majestätiska stjärnbild blir inser man hur fruktansvärt mycket vidvinkel man har att jobba med. Det är mycket av stjärnhimlen som kommer med! Fast jag stod en bit ut på ett fält så kom det ju t.ex. med träd åt alla håll på nedre bilden…! I verkligheten är det nog minst hundra meter mellan dem!

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0105/c.jpg

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0105/b.jpg

Avslutar med en fantastiskt vacker ballad, magi att avnjuta på höööög volym!


Lämna en kommentar

All bilotur på en vecka!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/a.jpg

Förra veckan var lite av en otursvecka för min bil och mig! Först körde vi i diket under helgen, sen krockade jag i en rondell mitt i veckan (å det var inte mitt fel – utan två medelålders män som bogserade i morgontrafik), å samma dag gick vattenpumpen sönder så all kylarvätska rann ut… Två hjältar på jobbet felsökte och plockade ut den gamla, den tredje hjälten hämtade en ny pump i Luleå och i söndags var Viton igång igen – så jäkla bra och snällt! =D Å sen är det ju alltid roligt att få vara med och mecka lite och lära sig mer om hur allt fungerar.

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/b.jpg

Det börjar vara riktigt vintrigt och vackert ute nu, Rågis är superfint verkligen och speciellt på kvällarna är tallarna som omringar mitt hus på baksidan helt magiskt vackra. Även i skogen ligger mycket snö och många träd får böja sig för kung Bore. I lördags var jag ute och red på Della ihop med Berit och Lena, och det var inte alls lätt att ta sig fram på vissa ställen. Della tyckte att det var superkul att trycka sig under och genom hängande träd och blev jättepigg av det! Extrapigg! En rolig och lite spännande tur med magiska galopper längs långa ödsliga skogsvägar och sol på det – wow!

Della är verkligen helt underbar, trygg och cool men ändå pigg och alert. En väldigt trevlig och rolig häst som passar även en rookie som mig!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/c.jpg

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/d.jpg

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/e.jpg
Två glada tjejer!

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/g.jpg

På kvällen träffade jag två kvinnliga kollegor – jo jag har ju även såna även om de är i minoritet – för middag på Allstar å tjejsnack, jättemysigt! Slutade med en kopp te i Rågis en bra bit efter midnatt när jag fått skjuts hem, å det är ju bara så, att ett bra samtal med en fin vän alltid värmer hjärtat! =) Jag tänker på det ibland, att i stort sett alla de jag känner här i Boden nu är såna som jag lärt känna under de 10 år jag bott här, genom hundarna, jobbet, i byarna där jag bott osv, människor som lika gärna bara kunde ha passerat genom ens liv och försvunnit. Det sägs ju ibland att man inte får nya vänner mitt i livet, men där håller jag inte med. Ny vänner finns överallt, om man bara lyfter blicken lite.

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/f.jpg

Även hundgårdarna börjar kännas riktigt vintriga och fina, så himla mysigt! Tyvärr blev det ingen körning alls i helgen, för min bil stod ju sönderplockad i en verkstad några mil bort och i den låg ju alla selar och linor, det kom jag på i lördags efter ridturen när jag precis gjort mig redo för en slädtur…typiskt! Nåja, skönt då att ha en bra rastgård så att man slipper ha så dåligt samvete…

Sen blev jag förkyld efter helgen, ja det verkar ha gått nån snuva på jobbet för det är några som redan varit krassliga, så det har inte blivit nån körning nu i veckan heller. Stackars draghundarna har fått ofrivillig vintervila! Noomi löper och är extragosig och vilar gärna ovanpå mig istället, hihi, men nu är det nya tider – bilen är hel och sakerna på plats och jag är frisk och nu är jag leeeedig så nu ska här köras hund, fotas och filmas! =)

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/h.jpg

Nyss kom min granne Stefan förbi med snökedjor till min bil, köpta på Biltema. Jag fick lite monteringstips (och det behövdes faktiskt – de där vill man inte sätta på fel så att de glider in och fastnar) och så provkörning förstås. Körde upp till stora vägen bara, å när jag vände där pekade Stefan rakt ut i snön å tyckte jag skulle provköra. Jag trodde att han skämtade och skrattade bara… men nä – han var ju allvarlig! Så trots att det kändes helt vansinnigt tokigt körde jag rakt ut i oplogat land med min tvåhjulsdrivna skåpbil och jädrar – den tuggade sig fram som värsta traktorn! Vilken grej…! Gick lika lätt att backa ut på vägen sen igen. Å med tanke på vad min bil varit med om senaste veckan så var han väl värd en liten julklapp?

Avslutar med bild från jobbet, en otroligt givande avslutningen på dagen när vi fick hjälp av en expert att felsöka en av våra transformatorer och dess gasvakt. Det visade sig faktiskt att ett relä gått sönder, gick ruskigt snabbt för en slipad kontrollrumstekniker att mäta sig fram till vad som hänt, och så fick vi veta lite mer om hur gasvakten påverkar möjligheten att spänningssätta transformatorn. En sak vet jag – den dag jag går i pension från elbranschen så kommer jag fortfarande att ha nyfikna frågor kvar – å den känslan är faktiskt helt underbar! Bilden är tagen uppe på en av våra krafttransformatorer (hit upp går man ytterst sällan – och självklart aldrig under drift), enda sättet att komma åt den viktiga gasvakten som har en superviktig funktion – att rädda transformatorn från haveri om inre fel skulle uppkomma. Svinfränt!

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/i.jpg


2 kommentarer

Världens bästa jobb!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1215/a.jpg

Jag har sagt det förr å säger det igen – jag har världens roligaste jobb! Om man gillar att lösa problem, vrida å vända på matte och fysik och gräva i komplexa skeenden, ja då har man ett helt liv av roliga saker framför sig som elkraftsingenjör. Idag har vi gjort en ny inställning i reläskydden mitt i stan, där vi lagt till en funktion som ska göra att färre drabbas av strömavbrott vid intermittenta jordfel, dvs. en lite lurig typ av fel som tidigare hade en tendens att släcka halva stan om de inträffade.

Lärorikt och givande på många sätt och dessutom hade jag två av mina favorithjärnor med mig – ruskigt kul! Körde provutrustningen ”Sverker” och vi börjar verkligen bli vänner nu, Sverker och jag. Riktigt skön känsla – en dag av superbra teamwork, mycket ny kunskap men främst av allt förstås – så har vi gjort elnätet lite bättre för alla invånare i centrala Boden och några av byarna utanför. En helt otroligt bra dag! =)

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1215/b.jpg

-20 grader hemma idag men Noomi hade inga problem med kylan på vår timmeslånga kvällspromenad, riktigt skönt ute! Jobbet drog ut på tiden så huskisarna fick bara mat och tid i rastgården ikväll, visst ser Mintu lite hungrig ut?

Avslutar med ännu en bra känsla – när jag gått med Noomi och vi kom uppför grusvägen mot huset blev jag tvungen att stanna och bara titta. Mitt lilla hus, ja tänk att det här supermysiga och alldeles underbara lilla huset faktiskt är mitt och att jag får chansen att bo här. Helt otroligt. Nu har det gått ganska precis ett år sen jag blev ensam i huset, och sen dess har mycket hänt, jag har lärt mig massor om min fastighet, mina fordon osv., jag har hunnit flytta in på riktigt och göra det till ”hemma”, lärt känna så många fantastiska människor här i byn och nu har jag bott här själv i alla årstider också och det känns mer självklart än nånsin tidigare att det är just här jag ska bo.

Nu ska det blir riktigt skönt att sova, både kroppen och knoppen är skönt trötta. =) Godnatt världen!

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1215/c.jpg


3 kommentarer

Världens roligaste vecka! =)

Förra helgen fortsatte riktigt bra! Lördagens ridning var helt underbar och jag börjar kännas mig allt säkrare i sadeln igen, helt underbart! I söndags blev det ”bara” hundar, och Gopron fick följa med mig och huskisarna ut på äventyr vilket resulterade i en liten film – så kom – och åk med en sväng! Jag testade lite nya kameratekniker och vissa av dem ska absolut förfinas i vinter! =) Nu längtar vi bara efter riktiga skoterleder, ringlande vackra skoterleder som tar oss rakt ut i skogen.

I måndags kväll var det dags att rida igen, jag och Della red ut i månskenet med Berit och Conny, och jäklar så fint det var! Underbart månljus och snö på marken och på träden, helt magiskt! Vi hann med en liten galopp längs byavägen och det är så skoj att känna att både ridmusklerna och den mentala känslan av ”jag har ju faktiskt gjort det här förr!” börjar komma tillbaka. Det finns massvis kvar att lära men jag börjar ändå känna mig trygg i sadeln och jag har faktiskt grundkoll på läget – galoppen under månen på lilla Della – ooooh så härligt! =) Helt fantastiskt häftigt!

I tisdags åkte jag med jobbet till Umeå för att träffa blivande elkraftsingenjörer som läser en högskoleingenjörsutbildning på distans. Alltid roligt att komma ut och träffa både andra i branschen och så ivriga elever, vissa med en mycket klar bild av de vill göra och andra som bara är allmänt sugna på ämnet. Kanonkul! Å extra roligt är det ju att kunna hälsa dem alla välkomna in i en bransch med så bra möjligheter till otroligt roliga jobb – och med största säkerhet – jobb livet ut!

Appropå jobb så råkade jag få en stilstudie av min kontorsstil… sen jag bytte rum och fick fotstöd på bordet glider jag bara längre och längre ner i stolen…hihi… Men, om man tränar regelbundet så tänker jag att det kanske är ok? För faktiskt, nu för tiden har jag ju i stort sett aldrig ont i ryggen, så min obefintliga arbetsmiljöansträning verkar passera omärkt förbi…hihi

Igår kväll skulle jag ju hem å promenera å köra släde men jag var supertrött efter middagen och hamnade i soffan. Somnade i soffan. Vaknade alldeles för sent och borstade tänderna, tänkte att den här dagen är ju redan slut… gick ut för att kvällskissa Noomi efter nio nån gång i möttes av detta:

I det läget har man ju två val, antingen klär man på sig BUMS å selar ut hundarna, eller så låter man en helt magiskt chans bara passera… så 15 minuter senare slet jag förstås loss ankaret från dragkroken på min bil, första slädturen hemifrån tomten denna säsong, och hundarna å jag körde ungefär en halvmil i otroligt starkt månljus genom en tyst och ödslig värld.

Hundarna var riktigt pigga och hade bråttom i sina små ben. När vi kommit längst bort i byn körde vi ner på ängarna ä följde kanterna av det som sommartid är en enorm fårhage. Bitvis var hundarna smarta och kloka, men nån sväng fick de ett riktigt hjärnsläpp och Kaela tänkte nog mer på ”jakt” än ”HÖÖÖGER” som jag ropade tills halsen var hes. Hmm…

Sen tog vi förstås samma väg tillbaka, och när vi kom hem släppte jag för allra första gången ihop alla 7 huskisarna i rastgården, nu när alla var trötta och nöjda och alldeles nysprungna. Rotax stelnade till lite när han fick se Xuper ”lös”, verkade tyckte att den där nya borde hålla sig bakom galler, men det räckte att grymta till lite åt honom så skärpte han sig och i övrigt var det jättelugnt. Duktiga älskade små vänner! Magin som skapas en sån här kväll skulle jag så gärna vilja kunna sprida över världen, men det är nog faktiskt svårt att förklara hur otroligt ljust det blir med snö på marken och träden och fullmåne, för nån som aldrig sett det. Det är nog svårt att tro helt enkelt! Blev en sen kväll men det var det absolut värt… =)

Nu ikväll skulle jag rida Della igen men när vi tog in henne hittade vi ett blödande litet sår på insidan hasleden, å hon ville inte riktigt stödja på benet så ridturen ställdes in. Typiskt, men mest av allt hoppas jag förstås bara att lilla Della snart är på benen igen. Hon är så himla fin och go, men det verkar finnas fler hästar som gärna kommer ut lite extra så jag kanske hoppar upp på en ny springare redan till helgen?

Istället blev det långpromenad med Noomi, å så håller vi tummarna för lilla sagohästen. Slutligen några jättebra saker, först en tanke till mina fantastiska hundvakter som tar så otroligt bra hand om Noomi när jag jobbar eller är bortrest, ni är helt fantastiska! ❤

Dessutom fick jag hjälp av finaste vännen i veckan att få igång extraljusen på min bil igen (de slocknade helt nån gång under sommaren) och säkra av dem, och det är ju hur bra som helst! Jag tänkte länge att det säker bara var trasiga lampor eller säkringar, men det visade sig vara ett lite klurigt fel så det där behövde jag absolut hjälp med å dessutom fick jag ju de två första lektionerna i ”bil-el”. Pendlar man 5-6 mil landsväg varje dag så är ju bra ljus en riktig livförsäkring – tack! ❤

Nu…så var tydligen den här dagen också slut, dags att mata huskisarna och pussa de små nosarna och sen sova. Natti-natti världen!


Lämna en kommentar

Dagar av själavård!

Igår gjorde vi ett primärt jordfelsprov på jobbet, ruskigt roligt och dessutom viktigt. Provet görs för att man ska kunna säkerställa att jordfelsskydden faktiskt fungerar som de ska och kopplar bort en linje om ett jordfel uppstår, alltså en ren säkerhetsfunktion egentligen. Många andra typer av skydd kan man testa ”på låtsas” och ändå vara säker på deras funktion, men riktade jordfelsskydd bör provas och denna dag testade vi dessutom ett speciellt sorts jordfel som så att säga ”kommer och går” fast väldigt snabbt. Som tur var finns hela äventyret på film, så här har ni ett par minuters elnördsporr att njuta av, hihi. =)

Imorse steg jag upp vid sju för att mata/vattna hundarna och sätta bilen på värme. Ett par timmar senare lastade jag in hundarna i bilen, men sidodörren hade frusit fast och jag fick brottas med den en stund, den behövs ju för att komma åt burarna där 6 av de 7 hundarna brukar sitta… Sen kom vi ut till startplatsen några kilometer hemifrån och då hade istället bakdörren frusit ihop helt så Xuper fick jag smuggla ut genom sidodörren och spännbanden som håller fast släden låg fastfrusna i is så det tog en stund innan vi var redo för avfärd. Jag måste helt klart tina upp min värld!


Mintu har blicken på vägen och Kaela blundar och visualiserar!

-9 grader kändes kaaallt idag, märks att man inte är van vid kylan, och jädrar vad kallt det hann bli om nästan hela kroppen trots storslädskorna (fast inte kall om fötterna förstås!), fast det var riktigt fint ute även om skoterspår förstås är roligare än små vägar. Pigga glada hundar och ren njutning för själen!


Rotax full i frost

Vanlig mössa var svinkallt idag, hög tid att välja öronlappsmössan istället eller så måste man dra upp huvan direkt! Hade helt klart underskattat kylan, dags att gräva lite djupare i garderoben inför turen imorgon.

Vi körde ungefär 8 kilometer utan att möta en enda levande själ, och jyckarna skötte sig jättefint. Det är faktiskt ganska skönt att ha ett medelålders spann, alla har rutin och vet vad de ska göra och det händer inte så himla mycket tokigt. Praktiskt den här tiden på året när man inte har så mycket bromsfäste eller ankarfäste heller.

Sen kom då den där jobbiga saken, delen av slädturen som jag alltid bävar för…huvva… å jag menar förstås stunden när man kommer tillbaka till bilen, jättekall om händerna som just idag, å så ska det selas av, spännas loss, och värst av allt – släden ska spännas fast uppe på taket med isiga spännband och värkande korvfingrar. Mmm…det går ju att förebygga med handvärmare och sånt där men…inte ska man väl behöva slösa på såna när det är -9 grader ute? ;-P

Hundarna är i alla fall söta för de är alltid lika nöjda när vi återvänder till bilen och har bråttom in för att få vila och mysa. Nästan lika kul att ha sprungit som att få springa, hihi. Nu laddar jag värme för en ridtur om en liten stund, och mer kläder behövs ju helt klart!!!


Lämna en kommentar

Isen är envis… =(

Idag har större delen av arbetsdagen bedrivits ute i fält, och en lång dag blev det dessutom. Roligt och lärorikt, och man inser ödmjukt hur otroligt invecklade vissa tekniksaker faktiskt är. Tur att det fanns varm choklad och bullar när timmarna började rinna iväg! Bara att inse – om man blir riktigt duktig på reläskydd har man jobb resten av livet och lite till, för fy tusan så invecklat det börjar vara, jätteroligt men i stort sett omöjligt att överblicka för oss som bara jobbar med det lite ibland.

Kom efter hem sju nån gång och var sååå sugen på hundträning, efter ännu en dag med plusgrader tänkte jag att det borde gå, så jag vände i stort sett i dörren och selade ut hela gänget innan jag hoppat ur arbetskläderna, men tyvärr visade sig isen ligga kvar på stora delar av småvägarna. Vi körde 4 km men alldeles för stora delar var halkiga så om inte vädret slår om rejält så får vi hålla oss i rastgården och låta selarna hänga kvar på sina krokar. Typiskt! Så – nu vill jag antingen ha en massa snö (fast helst blötsnö först så att halkan försvinner) eller så en hög med plusgrader så att isen ger med sig…Vi får se vad det blir, hihi. God natt världen!