Hundhuset ”klart”!

Uj, vilken paus det hann bli! Hösten är nu här på riktigt, vi har haft många nätter med rejäl frost och det börjar kännas att vintern ligger runt hörnet. Hundarna har fått hyfsat regelbunden dragträning i några veckor nu och det är verkligen otroligt hur snabbt de ökar sin kondition, även när man bara kör med cykel, som egentligen är alldeles för lättdraget för dem. Här kommer en bild som jag nog aldrig kommer att ta igen, för man kanske inte ska ta en selfie när man åker tvåhjuligt efter 45 kg galopperande hund…

På jobbet har vi gjort en massa roligt, t.ex. provat reläskydd inne i driftrummet, som synes med hjälp av en hel hög datorer och riktigt häftig provningsutrustning. En kanonkväll som avslutades med att vi monterade utrustningen i ett skåp ute i skogen under en klar stjärnhimmel – häftigt att höra brytaren gå från och till medan ljudet ekade ut över den öde skogen, och man kunde åka hem med känslan av att ha gjort något bra och viktigt!

Avslutade arbetsveckan med att räkna ut var på en viss ledning vi verkade ha problem med fåglar, och när vi skickade dit en kontrollant var där fullt med svanar! Otroligt häftigt! Det finns ju få saker som är mer tillfredsställande än att göra en teoretiskt beräkning som sen visar sig stämma väldigt exakt med verkligheten, ja just de bitarna är nog en av orsakerna till att jag tycker mig ha världens bästa jobb! Förhoppningsvis kan vi också rädda några svanar nu, genom att märka ut de ledningssträckorna så att fåglarna ser dem bättre.

I fredags kväll träffade jag brudarna inne i stan på Allstar, och visst hade vi en färgglad blandning? En rolig kväll med många skratt och mycket kärlek.

Xuper fortsätter sköta sig fint i gänget. Ibland gafflar grabbarna lite genom gallret men det känns inte så allvarligt. Det stör mig lite att jag fortfarande inte sammanfört grabbarna fullt ut men det har inte känts som att rätt tillfälle uppstått och nu när jag väntat så länge så är det lika bra att vänta på rätt läge, när ändå alla hunnit bli lite hemtama och den där första ”smekmånaden” liksom är över. Den är ju annars bra att utnyttja eftersom den oftast innebär att en ny hund håller lite låg profil.

Vattenskålarna börjar frysa och snart ska frysen fyllas med färskfoder igen…

…för nu är äntligen hundhuset klart! Uttag och belysning har kommit på plats och byggutrustningen städats undan. Underbart! Detta projekt och alla dess små delar blev lite av en långbänk, men nu är det otroligt nära mål – skönt! Det blir en frys för hundmat och en för ben och godis, 600 L hundfrys innebär ju att varje husky har nästan 100 L var…hihi… =)

Helgen var supereffektiv rent allmänt, många små saker kryssades från ”listan” och veden jag fått av min snälla granne Danne som tack för hjälpen kring sågen förra helgen är nu inne i vedbodan. Härligt! Nu kan det få bli hur kallt det vill – jag kan elda mig less och lite till!

Igår kväll körde jag ett styrkepass med hela spannet för allra första gången denna säsong. 3 km i lågt tempo och detta var första gången alla sju huskisarna gick i samma spann. Allt fungerade fint och trasslade minimalt, trots att det var premiär. Hundarna jobbade hårt och man ser verkligen på dem att de tycker bättre om att springa i spann än att bara gå två och två, de tar jobbet på större allvar helt enkelt. Och snäppet roligare blir det ju när de får snö under tassarna sen också.

Nu ikväll har Noomi och jag gått en promenad i vackert frostig skymning (tur att jag inte är så mörkrädd för det var lite spöklikt ute när mörkret föll), och så hände en helt sjuk sak. När jag kom hem från jobbet så hittade jag Silva…utanför hundgården! Utanför rastgården! Hon stod utanför hundarnas område helt lös och ensam och lite olycklig, och hade tuggat vidare på några älgben som ligger kvar från helgen.

Först tänkte jag att hon måste ha hoppat ut, den första som nånsin gjort det hos mig – huga – men nu tror jag att hon helt enkelt blivit kvar i rastgården imorse och rymt ut därifrån. Det måste ju vara så, att jag helt enkelt glömt henne i rastgården, för hon kan ju busa ibland och gömma sig lite där. Helt förkastligt förstås… men jag hoppas ändå att det var så, bättre det än att hon lärt sig rymma! Det kommer ju att visa sig de närmaste dagarna…

Som tur var är ju Silva en superfegis som trots sin tuffa attityd innerst inne är helt övertygad om att hon inte klarar sig själv ute i stora världen, så jag tror faktiskt inte att hon gått speciellt långt alls ifrån de andra hundarna. Nu ikväll när de rastades och fick mat hade hon bråttom bråttom in i hundgården när det var dags – rusade in för att inte bli glömd. Nåja…

Avslutar kvällen med gitarrspel (eller snubbel, om man ska kalla det något passande) och så lite planering inför morgondagen – ska nämligen följa min supersnälle granne Stefan ut på älgjakt på morgonen! Dags att plocka fram lite kläder och packa om godiset i oprassliga påsar, hihi… =) Ladda batteriet till kameran också förstås!

Välkommen Xuper!

Nu kommer ett litet mastodontinlägg om allt möjligt, men viktigast av allt förstås – i lördags flyttade Xuper in på prov! Måste dock börja från början, så håll ut, förra helgen var det skördemarknad i stan och det var första gången jag besökte den marknaden på många år, jättemysigt! Inte bara ”samma krims-krams som på alla andra ställen” utan främst hantverk, odlat och annat ätbart – mysigt! En liten bild från Bodens lilla kyrkby får komma med.

På kvällen bjöd mina fina grannar Anna och Stefan på middag och efter en jättetrevlig kväll styrde jag cykeln hemåt genom mörkret och kände ännu en gång hur otroligt tur jag har, som hittade denna underbara lilla plats och faktiskt kan kalla den ”hem”. Mitt lilla hus uppe på kullen badade i månljus och ängen framför låg ljus och öppen. Så vackert och fridfullt och varmt på nåt sätt.

Jag får ofta frågor kring det där, hur jag klarar att bo ensam i ett hus så långt från stan, ett hus som dessutom ligger några hundra meter från närmaste granne, ”i mörkret” som många säger. Sanningen är att det inte är speciellt svårt. De praktiska bitarna kan man ju faktiskt lära sig, om man vill. Det mesta är ju betydligt enklare än man kan tro, bara man vågar prova och ber nån förklara hur det faktiskt fungerar.

Utsikten mot älven och min närmaste granne i skymning

Jag har som tur är många fantastiska vänner och grannar som tipsar och stöttar när det behövs, och jag trivs verkligen med att bo med skog och öppna ytor omkring mig, att se naturen utanför alla mina fönster och inte grannhus bara ett par meter bort. Den stora utmaningen med att bo så här är nog inte det praktiska utan att man faktiskt måste trivas med sig själv. Även om jag har besök flera gånger i veckan oftast, så blir det mycket tid ”själv”. Tid när man behöver vara vän med sina tankar och känslor för att kunna trivas. Så när folk säger ”jag skulle aldrig klara att bo sådär” så brukar jag tänka att alla nog skulle klara just de praktiska bitarna, kanske inte riktigt alla de mentala, men däremot förstår jag helt om alla inte vill leva så där.

Elen i hundhuset har börjat ta form, uttagen till frysboxarna är monterade men inte inkopplade i centralen. Sen kom en så himla rolig vecka emellan, ja orsaken till att jag aldrig satt mig för att blogga, så arbetet där tog en liten paus… som synes på bilden nedanför har taket målats klart i alla fall och även några små detaljer till. Lite vit i håret kommer jag nog att vara ett tag till, hihi.

I veckan har jag rest med jobbet och fått chansen att träffa en drös blivande elkraftsingenjörer som precis påbörjat sin distansutbildning – en chans till världens roligaste och intressantaste jobb! Roligt och inspirerande och jag pratade jobb tills halsen torkade ut, hihi. =)

I fredags hade vi tjejfest i grillkåtan, jättemysigt! En av tjejerna hade med sin staffe Agnes, som är ungefär lika gammal som Noomi, och de två hade jättekul ihop. Galen vild lek som ibland behövde pausas och styras, terriers är trots allt terriers, men överlag skötte de sig jättefint och hade väldig roligt ihop. Vi hade det varmt å mysigt under infravärmen och åt och drack tills vi var proppmätta. =)

Sådär, det var veckan som gått, å sen blev det ju äntligen lördag! Simon och Xuper kom förbi efter lunch och det var jättespännande att få träffa honom igen förstås! Silva fick komma ut en sväng för Kaela löper ju men att döma av reaktionen är nog Silva på G också. Hon och Xuper lekte och hade jätteroligt, så det såg lovande ut i alla fall. Utan analkande löp brukar inte Silva vara riktig så kärleksfullt och lekfullt inställd till nån hon inte riktigt känner på en gång.

Xuper fick bo med Rossi, som ju är kastrerad efter livmoderinflammation, men kanske inte så värst sällskaplig av sig, och det var så sött att se dem alla yla tillsammans efter nån timme. Xuper verkar trivas i grupp verkligen! Kaela och de andra grabbarna får han träffa ”på riktigt” längre fram.

Jag passade på att grilla resterna från kvällen innan i grillkåtan, och ville egentligen att hundarna skulle så sköta så mycket själva som möjligt under första tiden. Prio ett är ju att Xuper ska trivas med gruppen och i sin hundgård, att sen han och jag ska ha roligt är förstås också viktigt, men gruppen är ju viktigast en sån här gång, för de ska ju bo ihop eller nära varandra dygnet runt. Om han trivs där och känner sig trygg där så löser sig ju resten – så att säga!

Igår blev det dragpremiär för säsongen, vilket passade bra när Xuper hunnit vara här ett dygn och tittat runt lite. Körde hundarna två åt gången med cykel och när jag selade på märkte jag snabbt att några av dem ÄR lite tjocka, hihi. Rent allmänt blev det mest mysturer á 4 km, de flesta var rätt nöjda med att lufsa på i trav. Att springa framför cykel är på nåt sätt ”inte riktigt på riktigt” för hundarna. Det kickar inte alls igång dem på samma sätt som att sätta hela spannet framför släden men som motion tjänar det ju sitt syfte. Jag fick även en bra chans att testa min nya fjärr till 7D:n, funkade suveränt bra! Den heter Hähnel Giga T Pro å kändes riktigt bra, blir otroligt roligt i vinter för den verkar rejälare än den jag använt tidigare.

Kaela och Rotax

Silva och Xuper

Xuper

Mintu, Nalle och kamerauppställningen

Sist ut – Noomi och tant Rossi

Xuper skötte sig finfint framför cykeln och jag tror att han kommer att passa bra in i mitt spann i vinter. Dessutom känns det som att han snabbt accepterats av gruppen, även om de ju inte träffats på riktigt ännu och inte kommer att få göra det på ett tag heller, pga löpen, men magkänslan är bra! En mycket trevlig hund som snabbt funnit sig till rätta! Visst är vi bara i början av smekmånadsfasen, men det känns som en bra start!

Xuper kommer ursprungligen från Working Husky’s kennel i Jokkmokk och är alltså här på prov nu. Det är i alla fall otroligt roligt att få hem en välskött hund som haft ett riktigt bra liv! Mitt lurviga gäng består ju av en vid skara livsöden, där inte alla haft samma tur. Avslutar med lite bilder från nu ikväll, när Xuper passade på att flörta med Kaela genom gallret till rastgården.

-Mat?

Jo just ja, lilla Noomi måste ju också få vara med på ett hörn. Just nu lite tofsig, men alltid lika söt och rolig att dela livet med. Dessutom börjar hon lära sig ”sova under täckets” ädla konst! Bådar gott inför kalla vinternätter!

 

 

 

 

 

Trollsländor!

Imorse vaknade jag av att hundarna där ute småskällde och levde om. När jag tittade ut stod Brasse i hörnet mot Rotax hundgård och skällde lite till och från. När jag sen masat mig upp och det var dags för frukost förstod jag varför, Rotax måste ha hittat en sork eller nåt annat kul under ena trallgolvet för trots att det egentligen sitter lite fastkilat hade han flyttat det och grävt en massa små gropar. Brasse ville nog bara heja på  lite, hihi! Mina hundgårdar är helt enkelt hyfsat rymningssäkra, men bara för hundar som inte kämpar för att komma ut, eller har alldeles för mycket tid på sig.

Idag hämtade jag upp Ben som ska bo här några dagar, så nu är det hundvaktarhelg igen! Köpte även färg till hundhuset men vaknade med tväront i ländryggen imorse så statiskt jobb i form av ”måla tak” kändes lite dumt. Istället fick jag besök av en superfin vän som hjälpte mig göra inbrott i mitt ena uthus, gästrummet som jag inte fått någon nyckel till, och vi lyckades knacka ut sprintarna till fönstret hyfsat enkelt. När det väl var öppet kunde jag förstås inte låta bli att städa ur samt bära in sängen och möblerna som ska vara där. Mmm…blommigt å färgglatt å lite som det är, men så får det vara just nu och det känns skönt att ha tillgång till rummet i alla fall! Det innebär dessutom att förrådet närmast huset är helt tömt nu – där ska jag ha agilityhinder nu har jag tänkt!

Jättevarmt även idag, en riktig sommardag på alla sätt, och då passade det ju fint med lite macrofoto. Förmodligen bättre för en ond rygg än att bära möbler kanske…hmm… Började med lite vattendroppar ute i inglasningen:

Sen tog jag cykeln bort till en liten vik av Luleälven som jag tittat på tidigare, där jag tänkte att det skulle kunna finnas trollsländor att fotografera. Det jag hittade överträffade alla mina förväntningar, som mest var det nog 5-6 stycken som cirklade runt och visade upp sig, väldigt vackra insekter! Det var så många trollsländor att 95% av bilderna blev just trollsländor, men lite annat kom också med, t.ex. en pyyyytteliten groda och en liten slända!

Sen alla söta trollsländor, som faktiskt samarbetade rätt bra idag! Mina klart bäst trollsländebilder nånsin, vilket förstås kändes extra roligt! De kom nära och var ofta väldigt oblyga, men det svåra är ju att hinna med och hinna fokusera rätt. Hittade även en vacker vän som satt alldeles stilla i flera minuter…! =)

Sen åkte jag bort till stallet i byn för att höra om det fortfarande finns chans att få rida där. Hon som visste mest om hästarna var inte hemma, men jag fick träffa ännu en fantastisk bybo och ännu en gång åka hem med ett leende och en tanke om hur många härliga människor som bor här. Det slutade med att parabolen jag har på taket, och ska plocka ner, kanske ska få vara med som test i ett Sida-projekt för att kunna värma mat med solenergi, supersmart ju!

Kvällen avslutades med bad i älven, svalt i vattnet men vad gör det när luften är så varm. Superhärligt! Noomi fick vara hemma och hålla Ben sällskap, men jag hoppas att hon ska hinna bada lite under helgen hon med. I värmen blev det bara korta promenader för dem och lite kvällslek i rastgården för huskisarna.

Kvällsagility med Noomi – kan nu skicka henne på tunneln även stående på sidan eller ett par hinder framåt när jag står kvar bakom. Blir att nöta mer sånt så att det sitter till 100%! Så jäkla skoj, och det är så enkelt och roligt att ha agilityhinder stående hemma. Lätt att klämma in 5-10 minuters träning när som helst, och många såna korta pass ger ju så otroligt mycket.

Imorgon kommer mamma och pappa och det ryktas om att målning av vitt på uthus står på schemat. Förhoppningsvis med en pigg rygg så att målningen i hundhuset ääääntligen kan göras klar. Natti-natti!

Tisdagsmys

Efter jobbet idag skjutsade jag de sista (tror jag ju i alla fall) sakerna från min fd. sambo till hans föräldrar. Skönt att få det gjort och avslutat och skönt att inte längre ha nån annans saker liggande i garaget. Nu saknas det bara en nyckel till gäststugan där ute, men jag tror att jag ska försöka få upp dörren på annat sätt ifall nyckeln ändå inte dyker upp. Hade ju tänkt ställa in en säng där och kunna ha det som extra gästrum, och utrymmet där sängen nu står tänkte jag i så fall ha agilityhinder i. Efter det har jag verkligen bott in mig i alla utrymmen och städat igenom och sorterat allt och det känns skönt för det är ju egentligen så jag trivs bäst, med att ha lite ordning på mina saker och veta var allt finns.

När vi kom hem var det 19 grader ute och Noomi och jag tog en liten springtur på 4 km – så himla skönt! Noomi kämpar i selen som en liten draghund och i vinter tror jag att hon ska få testa att springa i spannet nån sväng, när det inte går så snabbt. Hon verkade inte direkt berörd av värmen idag men… då springer jag ju inte speciellt fort heller förstås…

Huskygänget där ute fick kloklippning och förstås lite tid i rastgården, och pälstussarna fortsätter att falla. De ser verkligen eländiga ut nu hela högen, hihi! Längtar tills alla är fluffiga och mjuka igen och man kan kramas och gosa utan att bli helt luden. Kanske ska ta en ”borstarkväll” nu snart om bara regnet håller sig borta. Att borsta huskies om det regnar ens en aning eller nyss har regnat brukar aldrig bli riktigt lika kul!

Avslutade en mysig kväll med bastu, Sagan om Ringen och en kall öl, och Noomi ville absolut basta med mig! Hon börjar bli en riktig liten bastuhund, och då passar det ju bra med en otålig matte som inte riktigt orkar vänta på en helt supervarm bastu… =)

Senaste veckan

En gång i veckan ungefär, så verkar det ju vara med den här bloggen just nu. Förra helgen åkte vi upp till Marika i Överstbyn för hundträning och fika och surr. Supertrevligt på alla sätt precis som vanligt, en fantastiskt fin vän i vått och torrt verkligen! Noomi fick träna lite agility, väldigt basic på alla sätt, men kul ändå! Knotten höll oss sällskap som man ser på bilden, å jag har ett minne av att fotbollsplanen i Gunnarsbyn brukar kallas just ”Knottvallen” men jag kan minnas fel? Så himla kul nu när Noomi börjat bli lite vuxen å klok – och dagens stora framsteg var att hon lärde sig älskade tunnlarna som hon tidigare varit lite skeptisk mot.

Lite bökigare var det att min vattenpump gick sönder under helgen , men som tur var berodde det på ett yttre elfel så jag behöver inte betala något för ny pump. Min trogne mekaniker kom förstås hit och tillsammans bytte vi pumpen i måndags, roligt och lärorikt och faktiskt inte alls så svårt som jag först kanske trodde. Så är det ju med mycket egentligen, att om man bara vågar prova så är det faktiskt inte så värst svårt alla gånger. Efter trasig pump och problem med tryckklockan tidigare börjar jag nu vara ruskigt bekant med mitt vattensystem, hihi.

Noomi har hunnit bada lite med sin labradorkompis Marve och nu i sommar simmar hon utan att tveka och hellre än gärna. Kul! Badade benen själv med men 16 grader var inte supervarmt. Veckan som gick hade jag ju semester och har hunnit fixa en del till hundarna å göra lite roliga saker. Min supersnälle granne Danne hade slagit ut en äng med grovt hö som han inte skulle ta reda på så jag passade på att fylla ”världens bästa bil” med några säckar för att fylla i kojorna. Har slut halm just nu och med tanke på hur växtsäsongen varit så kanske det inte blir så lätt att få tag i halm nu till hösten.

En av kvällarna i veckan fick jag följa mina fina grannar Stefan och Anna samt ett par som har en stuga i närheten, och vi åkte ut på spinkartur med bilen, längs små grusvägar upp till Vuollerim och sen hem igen. Vi var ute från 21.00 till 03.00 ungefär och Noomi satt troget i mitt knä i framsätet och spanade hela tiden framåt. Målet var förstås att se roliga djur och det är ju extra kul att vara ute med nån som kan markerna och vet var man har bästa chanserna. Första timmarna såg vi dock bara duvor och möss, sen en ren, en älg, lite räv och hare, och så svängde vi förbi Spegeldammen utanför Vuollerim, häftig! Varför bygga broar när man kan bygga överfall med väg, hihi!

På vägen hem från Vuollerim sprang två mörka varelser snabbt över vägen framför våra trötta ögon, och i mitt huvud var det en större och en mindre björn, men alla i bilen var oense och jag vet faktiskt inte om jag såg rätt eller om ögonen spelade mig ett spratt. Så, jag kanske såg min första vilda björn, eller så inte, hihi, frustrerande! Vi hade i alla fall en kanontrevlig kväll med många skratt och så fick jag ju lära mig ännu mer om omgivningarna. Min lilla by är verkligen helt underbar och full av fantastiskt fina människor!

Igår kväll var det äntligen dags för den länge efterlängtade Kåtfesten i min grillkåta, och trots kort varsel var vi 10 glada som trängde oss in i kåtan och grillade grillspett, lyssnade på fantastisk gitarr och sång samt skrattade gott åt tokerierna. Det var lite blandat med kollegor och vänner och som vanligt spårade det ur rätt snabbt. Timmarna rusade förbi och klockan var nästan fyra när jag landade på kudden. Mycket lyckat, och tack alla fina vänner för en härlig kväll!

Imorse möttes jag av ännu en fin överraskning, Stefan kom med sin supergräsklippare och klippte hela gräsytan där jag tänkt anlägga agilityplan. Eftersom den är så ojämn går det inte med vanlig gräsklippare men nu blev det superbra och jag hoppas kunna göra en bra liten hundträningsinhägnad som många kan ha nytta av. Den ligger inte synligt från mina hundgårdar så om nån annan vill träna där så går det ju faktiskt utmärkt utan att behöva bli utskälld!

Hundhuset har förstås fått mer vit färg även om det inte är riktigt klart ännu, och det börjar bli riktigt fint. Mittenbåset är ”klart” och ser ut så här!

Högra båset är färdigbyggt men ej målat, och vänstra är målat men ej byggt klart eftersom där ändå finns en koja ut. Ja, att bygga under skarp drift är verkligen inte helt praktiskt men hundarna måste ju ha nånstans att bo. Jag lyckades även balansera färgbyttan uppe på en dörr och välta den över mig när jag skulle torka bort en liten fläck på golvet, så viss del av kvällen har gått åt till att pillra bort vitfärg ur håret, hihi. Det blev en stor fläck som snabbt blev väldigt hård och trasslig, haha. Ett solklart exempel på när ”genväg blir senväg” eller ”ska bara” borde bytas mot ”borde inte”.

Nu ikväll fick jag hit fyra lånehundar som ska bo här en vecka. Det är ett gäng slädhundar som mina hundar känner rätt väl så det blev snabbt lugnt där ute. Lille Flinga får bo inne med mig och Noomi och nu sitter vi ute i inglasningen och myser under infravärmen. Så himla mysigt att det börjar bli lite mörkare på sena kvällarna så att man kan tända ljus och mysbelysning igen. Har just haft besök av ett gäng fina grannar för mysigt kvällsfika och jo, snart är det nog dag att sova.

En gullig sak – Noomi ligger nu i Jackis gamla korg! Jacki älskade den korgen och sov alltid i den när hon var i köket, men på de två år Noomi bott här har hon aldrig varit intresserad av den. Nu står den i hörnet av inglasningen och hon sover där för andra gången samma kväll. Det kändes så fint på nåt sätt för den är alldeles lagom stor för att en liten hund ska kunna rulla ihop sig, och jag har nästan tänkt på att plocka bort den tidigare då Noomi inte verkat vilja ha den. Imorgon funderar jag på att jordsätta Jacki, Giela och Gakkons urnor för rosen jag fick dagen då Giela dog blommar så vackert nu med rosa blommor, en åt dem var. Å på något sätt passar ju allt det där ihop så fint. Godnatt världen!

 

Prioritering

Livet handlar ju oftast om att prioritera, på nån nivå. Idag när vi kom hem ställde Noomi och jag upp agilitybanan och tränade en stund och eftersom en svag vind svepte genom rastgården passade vi på att hänga där hela familjen, en lång stund. Borde dammsuga och borde vika tvätt, men vinden höll bort det värsta av myggen som finns uppe i skogen, så det kändes som väl investerad tid. En stund efter att vi kommit in började det regna och nu ska det tydligen ösregna hela dagen imorgon – alltså helt rätt val! Imorgon kväll finns nog gott om tid för innepyssel verkar de som.

Börjar med två härliga bilder på mitt hus – en fin vän fixade flygbilder över mitt hus och träden runt, och så hundgårdarna förstås. Jättekul att se allt uppifrån, och så får ni ser lite mer hur jag bor, alla ni som undrar. Bakom huset ser man hundhuset och hundgårdarna, samt vedboden och de andra små uthusen. Längst till vänster på tomten syns en brunaktig yta, och där hoppas jag snart kunna anlägga en fin agility- och hundträningsplan. Ännu längre till vänster glittrar Luleälven, en fin granne sommar som vinter.

Hundhuset, hundgårdarna och så en del av rastgården. Den sträcker sig ju vidare in i skogen. Nalle sitter på sin utkiksplats, i den högra hundgården. Hundarna ja, just nu fäller de flesta av dem enorma mängder päls. Alla tre killarna ser riktigt tufsiga ut och man skulle nog kunna borsta i hur många timmar som helst…

Insåg förra veckan att jag inte hade nån regnjacka, den måste ha försvunnit i flytten, och det passade riktigt bra att jag köpte en lång regnrock med huva, så lång att man kan sitta torrt på den. Får ju säkert nytta av den imorgon med för hundarna vill ju rasta sig och få mat, även om regnet öser ner. Däremot är fällande päls och regn ingen bra kombination! =/

Torrt och fint är det däremot på mina inglasningar, vilken bra grej de är! Dessutom doftar det himmelskt gott av den rosa blomman jag fick av mina grannar, extra mysigt att komma hem till!

I helgen fick jag lust att fota lite, så det blev ett test, hade fjärren på vift så självutlösaren fick jobba (och alltså även mina fossingar). Tror det här ska få bli en liten bildserie sen i höst när mörkret börjar smyga sig på och ljuset från ljusen blir mer påtagligt. Tänk så mycket roligt man kan göra med en kamera och lite tankar! Tror det går att göra en massa roligt av detta, med olika miljöer och avstånd mm.

Nåja, avslutar med lite bilder från kvällens agility med Noomi. Lilla Noomi som nu börjar bli ganska vuxen och klok ibland, visst syns det till och med på bilden?

Det var länge sen vi tränade agility så det blev lite enkla hinder bara för att lägga om grunden. Svinkul tyckte förstås den lilla snabba hunden och det ska bli riktigt kul att fortsätta träningen nu i sommar nu när hon är vuxen och halvt lydig i övrigt.

Nä, dags att kvällskissa lillhunden och sen krypa till kojs. Natti-natti världen! Jo just ja, ska tömma regnmätaren innan jag somnar också.

Farväl älskade tant!

Veckan före nationaldagen var jag på kurs i Stockholm. Tanken var att Giela och Noomi skulle vara hos sin hundvakt men Gielas behandling mot vaginit hade ju inte riktigt gett resultat och deras hanhund var fortfarande väldigt kär i henne. Så tant fick bo hemma i hundgården/inne och bli ompysslad av mina underbara grannar istället, tillsammans med de andra draghundarna. Jag minns inte om jag skrivit något om det, men för ett par veckor sen fick Giela problem med flytningar samt fortsatt ökad törst, och vi åkte in med tanken livmoderinflammation, eller vaginit. Det ena livsfarligt, det andra kan ju botas med lite filmjölk. Nåja, blodproverna då visade inget och inte heller röntgen, så vi åkte hem och behandlade för vaginit.

Men när det var dags för mig att åka på kurs hade behandlingen alltså inte gett resultat, och medan jag var borta fick jag rapporter hemifrån om att tant inte var helt pigg och inte ville äta, något som kan hända med henne ibland. När jag kom hem på torsdag kväll var tant trött och långsam, men hon åt rejält med middag och jag hoppades att hon skulle piggna till av det. Det blev dock inte bättre, så fredag morgon åkte vi in akut, och fick en akuttid som egentligen inte fanns av personalen på Djursjukhuset.

Ingen feber eller så, men ett ultraljud avslöjade snabbt en förstorad livmoder. Så, ”vaginiten” var en lurig livmoderinflammation som nog legat på lur väldigt länge men inte synts tidigare. Så min älskade gamla tant fick aldrig bli 15 år, och tvärt emot vad jag hoppats så fick hon inte en sista sommar heller. Istället blev det ett plötsligt farväl, med många tårar, men personalen i Gammelstad bemötte oss så otroligt fint och tant somnade lugnt och stilla i min famn. Giela var ju aldrig en hund som sökte upp folk för att bli klappad eller kliad, men hon älskade att kramas med mitt huvud nära hennes och så avslutade vi vår tid tillsammans, med många kramar och varma ord.

Sista bilden på min lilla tant i livet

Detta är tredje gången jag tar farväl av en av mina egna hundar. Med tanke på att jag haft hund i över 20 år och haft 10 hundar så har jag varit enormt förskonad från de bitarna. Jacki blev ju gammal, Gakkon fick tyvärr gå bort alldeles för ung pga cancer, men Giela fick ju verkligen ett långt liv. Lilla Giela som föddes upp på makaroner och superbilligt foder, som var rädd och nervös och hade problem på många sätt, ja inte hade jag då vågat tro att hon skulle få bli så här gammal och vara så pigg! Tänk att hon utvecklades till en så lugn och klok hund och kunde ge stöd åt så många valpar och rädda hundar under sitt liv. Tänk att hon bara för ett par månader sen sprang lös bredvid hundspannet och nästan sprang ifrån oss till och med – in i det sista så älskade tant att springa! Bara det i sig känns som en enorm gåva, och många säger ju att det aldrig blir lättare, att det alltid är lika jobbigt att förlora en vän, men nä, jag håller inte alls med. Det kanske kan vara så, men själv känner jag att jag lärt mig mycket för var gång och även om man älskat varje hund lika mycket, så var sorgen så mycket enklare att hantera nu. Både för att Giela faktiskt fick ett så långt och komplett liv, och så tror jag nånstans att vi människor också har chansen att kunna lära oss att hantera våra känslor och vår sorg bättre för var gång, om vi vill. Ett hundliv är trots allt alltid för kort, men det är ju en del i spelreglerna, något man kanske måste lära sig att leva med.

Så, nu är Noomi ensam hund här inne, och på ett sätt känns det lite som förr i tiden, när det var jag och Jacki som hängde ihop. Efter senaste löpet har hon dessutom blivit snäppet vuxnare och klokare på så många sätt, och just nu är jag så enormt tacksam över att ha henne hos mig. Många har frågat om jag ska ta in någon av de andra hundarna i Gielas ställe, men det blir nog inte så. Alla de som bor ute nu trivs bra där ute, även om de gärna är inne också, men det känns bättre att ha dem ute i jämna par och kunna ge Noomi lite mer kvalitetstid på egen hand.

Sen har jag ju varit otroligt dålig på att uppdatera bloggen på sistone så här kommer en liten sammanfattning av senaste veckorna, mitt i allt. Före nationaldagen var det alltså kurs i Selektivplaner i Stockholm, ruskigt kul! Och i efterhand är jag ju enormt tacksam över att mina fina grannar pysslade om Giela så väl samt att jag hann komma hem innan hon blev riktigt dålig.

Ute i stora vida världen!

Riktigt godis för en nörd!

Gänget där ute hänger mest i rastgården och leker, tuggar på ben och solar. Varken de eller Noomi har reagerat på att Giela är borta direkt. Ja det är konstigt på ett sätt att något sånt kan gå förbi så obemärkt i hundarnas värld ibland, men å andra sidan kanske de inte uppfattar livet så som vi gör heller.

Det sista fula hörnet på ena hundgården har nu fixats. Så här såg det ut tidigare. En supernödlösning som inte hann fixas förra hösten. Som ofta annars blev ju lagningen först en rivning…

Nu är hörnet stabilt och rakt, ja titta inte på järnskrotet på utsidan, det har fått skjuts bot från gården nu av en kär vän!

Förra veckan hade vi besök av Noomis dagmatte och daghusse samt deras hund Ben. Han är en Spinone och hur häftig som helst! Han gillar att sitta på stolar, och mina trästolar fungerade tydligen också bra. Visst är han söt!

Förra arbetsveckan avslutades för övrigt på bästa sätt – i varselkläder!

Till och med i varselkläder – och inuti ett ställverksfack! Bättre blir det inte! Å tänk att jag får betalt för det till och med! =D

Även helgen har spenderats i varselkläder till viss del. Ni kanske känner igen jackan? Det är min vinterjacka som jag brukar köra släde i. Helt lagom även nu när man ska sitta i rastgården i mitten av juni. Var är sommaren?

Mamma och mormor har varit på besök och med sig hade de frusen fisk, stooora sikar, lagom stora för att dela på tre portioner. Mums sa hundarna förstås!

Även om sommarvärmen inte alls är här ännu, så har många roliga kryp börjat komma fram och lite macrofoto har jag hunnit med. Nån gång ska jag ge mig ut och bara söka spindlar här på tomten, för det finns väldigt många roliga sorter. Så, här kommer en hög med macrobilder:

Vid mitt garage fanns tidigare ett potatisland, men nu har det fått växa till en liten blomsteräng och det är ju perfekt att ha macrofotmöjligheter bara just utanför ytterdörren. Helt optimalt!

Nu ikväll har Noomi och jag utforskat nya stigar i Rågraven och Överäng och hittat en massa fina ställen. Långa äventyr var ju svårare att genomföra medan tant var med, för med hennes gamla kropp kunde man ju inte gärna dra ut på äventyr där man inte visste var man skulle hamna eller hur länge man skulle vara borta. En mils promenad på plan mark gick ju bra, men att utforska ute i terrängen blir ju en helt annan sak. Så en era är slut, och en annan tar vid, så kan man kanske säga. Och det känns ju ändå som att tant är med oss, med mig och Noomi, när vi går ut på äventyr och går dit våra hjärtan leder oss längs smala vindlande stigar och över stock och sten.

Vilken gåva det har varit att få dela så många år med en sån vacker själ som lilla Giela, alltid klok och vänlig och snäll mot alla hon mötte, människor som hundar. Helt enkelt en sån hund som gjorde världen lite bättre för alla hon mötte. Och alldeles speciellt för just mig.

Långuppdatering

Tiden fortsätter rusa och här kommer en lång uppdatering om stort och smått, lite för att hinna ikapp på nåt sätt. Vintern är nu slut på riktigt och snart har all snö på tomten tinat bort. Det i sin tur innebär ju en massa arbete och nog är det mysigt att gå och pyssla på i fågelsången här ute i byn. En sommar i Rågraven nu när det mesta kommit på plats i huset – ja det blir helt underbart!

Börjar med en jobbild – fiberjobb! Elkraft må vara det mitt hjärta brinner för, men fibernätet är ju faktiskt otroligt viktigt för en massa funktioner det med. Kul med lite variation! Här har vi lyst fiber, dvs. lyst i ena änden av en fiber för att kunna vara säker på var den kommer ut på andra stället, enkelt men genialt ändå ju!

Hundgårdarna ligger nu i solen stor del av dagen och gänget slappar och solar gärna. Lånehundarna är kvar några dagar till och fortsätter att sköta sig bra. Mina egna små puckon däremot rök ihop i söndags, Mintu och Rotax samt Silva, Rossi och Kaela. Just då hade jag ryggen till och hann inte se början, men ja gissar att det blivit nåt missförstånd mellan två hundar å att de andra sen triggades igång helt enkelt. Ungefär 115 kg hund som slåss är inte speciellt roligt – men det gick oväntat enkelt att skilja alla åt och inga allvarliga skador hann uppstå utan bara lite småsår, men det är ju aldrig roligt med slaggis ändå. Kaelas klo verkar i alla fall växa ut på ett vettigt sätt så där har vi ett glädjeämne vad gäller skadade hundar… å småsåren har läkt fint också så förutom att några egon fick sig en smäll (läs: Silvas) så är gruppens status nog rätt bra ändå.

Rossi och Silva

Mintu

Nanok

Rastgården är nu helt tom på snö i stort sett, och hundarna springer gärna runt och sträcker ut för fullt. Ser riktigt härligt ut! Efter bråket har jag dock fegat lite och släpper mina 3+3 istället för alla 6. För säkerhets skull vill jag inte knuffa ihop Mintu och Rotax riktigt ännu utan väntar nog tills lånehundarna åkt hem så att energinivån i gruppen är aningen lägre igen. I vissa lägen är det ju bra att tussa ihop två bråkstakar igen direkt medan de är lite spaka efter bråket, men i andra lägen är det ju jättedumt, t.ex. med två hundar som Rotax och Mintu som inte är speciellt tighta annars heller utan kan titta lite snett på varandra.

Nalle – den lilla versionen

Med våren kommer även värmen i uterummet, och bra väder för Tant och Fjant att ligga ute och gnaga på ben. Två hängmattor har också kommit upp på tomten, en längst ner mot älven, bland björkarna man ser på bilden ovan.

Giela, Noomi och jag har varit en sväng till Åkerholmen på långpromenad med Veronica också, innan hon nu flyttat till Norge! Mer snö kvar där, men fint promenadföre på vägen. Vi gick nästan en mil och tant var pigg hela vägen, ja det är ju faktiskt inte självklart att en hund på 14,5 år ska klara att gå en mil utan bekymmer fortfarande å det värmer hjärtat. Däremot blir jag inte riktigt klok på hennes törst ibland, och vissa nätter vill hon ut och kissa mer än normalt… något att hålla koll på!

Jo, lite snö har vi ju fått ibland i Rågis också. Här är Rossi ute och nosar. Sen har det inte bara blivit byliv sista tiden utan lite häng med brudarna kring stan också, mumsig middag på Ming i tisdags för att fira av Norgefararna lite extra. Passar på med en bild – där jag inte har varselkläder varken i jobbet eller privat!

Avslutade kvällen med pyjamasparty med Vera, godis å soffmys och surr tills ögonen gick i kors – mysigt! Noomi ville förstås vara med och smaka lite…

I veckan har det äntligen blivit torrt nog för att kunna springa här hemma i byn också, och Noomi å jag drog en liten runda i torsdags, självklart nästan helt rosa! Gick nästan oväntat bra, och jädrar så skönt det är att kunna springa igen! Passen på crosstrainern i gymmet på jobbet har helt klart gett lite grundkondition att starta med. Noomi löper dock nu så det blev tusen små pinkstopp…!

Valborg firade jag här i byn, med brasa på cykelavstånd och jättegod grillmiddag hos mina fina grannar just före. Min by är så himla fin och mysig, och byasammanhållningen är nog i en klass för sig. Från början var vi ungefär 40 personer och när det började snöa lappvantar senare på kvällen stod vi ca 14 tappra runt en liten grilleld och myste. Cyklade hem genom snön med min närmaste granne och när jag kom hem var marken helt vit, även i hundgårdarna förstås.

Snön smälte förstås snabbt – och här kommer istället nästa hängmatta som nu sitter i rastgården. Har hunnit prova den och jag hoppas hinna spendera några timmar här i sommar, och inte bara springa runt och göra nyttiga och vettiga saker. Dessutom är den upphängd på en höjd som bör innebära att ingen ska lyckas kissa på den… huskies har ju dessutom NOLL intresse av att kampa med döda ting (som inte ens har levt nån gång) så jag tror inte att de kommer att försöka slita i den heller.

Helgens jobb har annars handlat mycket om att rensa. Kring uthusen och på vissa ställen i skogen låg nämligen drivor med ”bra att ha”-saker som plåttak, avloppsrör och även ett traktordäck. På bara en timme hade jag fått till en bra samling som ska kastas, och däcket var ju faktiskt rätt stort! Nån timme till kan man helt klart bära skrot innan skogen är rensad, men nu är faktiskt det värsta borta, ett jobb som påbörjades redan innan snön kom.

För övrigt har jag inte mindre än 7 (!) snöbjörnar (samt ett handtag som syns på bilden). Jag har svårt att tänka mig att jag nånsin kommer att ha 7 skottningsföra personer här hemma så om nån vill ha en snöbjörn så säg bara till, jag har lite olika modeller och färger att välja bland, hihi. Bortskänkes till bra hem – mot avhämtning!

10 jyckar i huset!

Äntligen! Känns faktiskt skönt att våren börjar komma fram och istället för täckbyxor och kängor kan man gå runt i lågskor och Puvab-byxor och pyssla hemma på gården – härligt! I veckan fick vi två inneboende ute i hundgårdarna, Nalle och Nanok som vi brukar vara ute med på skid- och slädturer om vintrarna, så nu är det tio hundar uppe på kullen.

Rastgården börjar vara rätt bar nu så det passade fint att plocka några skopor hundbajs efter vinterns alla toalettbesök bakom stubbar och stenar. Hundarna var förstås ute och myste på under tiden, först mina egna och sen Nalle, Nanok och Silva. Ja, nu är det ju alltså två hundar här som heter Nalle!

Nalle och Nalle!

Nanok

Nalle och Nalle är faktiskt lite lika! Gosiga, ivriga och energiska hundar som snabbt är på G om det händer något spännande. Nanok är supercool och tar livet på nya stället med väldig ro, ja allmänt måste jag säga att allt gått väldigt bra men jag hade inte trott något annat heller. När nya hundar flyttar in så brukar det ju vara lite högljutt en stund men lugnet lägger sig snabbt och hundarna verkar förstå att de helt enkelt ska bo ihop ett tag. För säkerhets skull får de förstås inte umgås alla tillsammans, det vore bara dumt, men Silva fick vara ute en stund med killarna och leka.

Kloka lilla Silva som var så jädra sur och ettrig en gång i tiden – nu känns det istället 100% lugnt och avslappnat att släppa ihop henne med de andra. Nalle och hon lekte en del och sprang små rundor i skogen.

Stiliga Nanok gjorde också några rusningar och visst är det enormt skönt med en rejäl rastgård där hundarna har chans att sträcka ut ordentligt om de vill.

Igår däremot hände tyvärr en tråkig sak. Plötsligt fanns en massa små blodfläckar i ena hundgården och den visade sig komma från Kaela som slitit loss en klokapsel på vänster baktass. Klon hängde helt lös så det var bara att plocka loss den och sen fick hon förstås komma in för tvättning och pyssel. Så, nu är Kaela innehund och det stortrivs hon förstås med, och jag hoppas att det som blir kvar av klon snart har torkat ihop fint utan problem. Många åker ju in direkt med trasiga klor men jag kände inte riktigt att det behövdes en jourtid i det här skedet i alla fall och hela kapseln försvann ju på en gång, vilket kanske var bra. Väldigt smidigt en sån här gång att alla hundar är vana att vara inne, trivs med det, och är rumsrena.

Soligt och varmt så alla altandörrar till inglasningarna är öppna, härligt för hundarna att sola lite!

Idag blir det fortsatt pyssel på gården och hos hundarna och jag kunde inte låta bli att gå in i hundrummet och drömma lite om vita vägar och ny el. Ska bli så jädra skönt att få göra klart där inne snart, bara det blir lite varmare ute så att det går att måla på ett bra sätt, så det måste väl betyda att jag faktiskt längtar till sommar nu?

Nä, dags att pyssla vidare! Ikväll blir det tjejmiddag med hemgjord pizza, och några vänner som jag inte sett på alldeles för länge, ska bli superkul! Fyra elkraftsingenjörer under samma tak blir ju alltid kanon! Frågan är bara vilka ingredienser man har på den ultimata pizzan…?

Näst sista kojan klar!

Så himla extra kul det är att bygga när alla grejerna räcker till och allt flyter på precis som man tänkt sig utan bekymmer! Igår kring lunch såg det ut så här i mittersta hundgården, observera att målningen är…under all kritik… men det blir ett sommarprojekt. Pillrade på lite igår och hann få stommen klar, isolerad å fin.

Idag var det dags att besikta Nukutvi-bilen och tyvärr blev det bakläxa, handbromsen och höger styrled som var glapp… nåja, mina lagningar av lyktor och lampor gav ju utdelning i alla fall för allt lyste som det skulle! Lite nya däck ska han få också min kära Vito, så det här blir en månad med ovanligt mycket bilkärlek för det pratas även om oljebyte, å lite avspolning har han fått också även om det är rätt meningslöst nu när byavägen ser ut som den gör. Det är hans faktiskt värd, min trogna bil som än så länge aldrig svikit mig utan alltid ställt upp för mig och de fyrbenta.

Efter en rolig dag på jobbet blev det grillmiddag i grillkåtan, med regnet smattrande mot taket. Snart dags att vårstäda där inne, men trots lite vinterboss, oj så mysigt det är att ha en egen liten grillkåta att kunna elda i. Innan jag hade en förstod jag nog aldrig riktigt hur bra det faktiskt är! Så är det med många saker i mitt lilla hus, den enorma skogstomten, inglasningarna, bastun, alla uthus, jag visste nog inte att jag saknade alla de sakerna förrän jag hade dem liksom.

Avslutade kvällen med någon timmes snickrande och nu är kojan klar så hundgården i mitten är redo för inflyttning på riktigt när de inneboende kommer på onsdag! Däremot har det samlats en del vatten ute i själva hundgården så det krävdes lite dikesplanering också, tänk att det är så roligt att få vatten att rinna åt rätt håll… =) Å sen är det ju riktigt skönt att krypa ner i sängen när man är härligt trött i både huvud och kropp dessutom.

Imorgon är förresten en stor dag för alla Bodensare, även om de flesta inte alls vet om det – den första nya transformatorn till vårt nya ställverk kommer nämligen på lastbil från Vasa! En fantastisk manick som kanske kommer att hålla hela stan med el i framtiden! Hur fränt som helst! Nä, dags att borsta tänderna å hoppa ur understället. Noomi ligger bredvid mig på soffan och jagar sin svans och hela mig i ett sista kvällsryck… hihi…. men snart sover även lillskägget! =)