Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


2 kommentarer

Heimlich på hund

Har ni testat det nån gång? Jag hade aldrig gjort det tidigare, förrän nu ikväll. Kaela kom in för sin akupunktur efter middagen och fick behandling med 10 nålar. Hon är väldigt lugn och duktig och verkade tycka att det var mysigt att bli ompysslad. Hon är ju sån Kaela, kräver inget men är tacksam för allt.

Sen låg hon och Noomi i soffan och tuggade på varsitt ben och så länge även Noomi hade nåt att göra så fungerade det jättefint. Noomi hade ett litet mjukt valpben och Kaela åt ett av Noomis oxhudsben, en 10cm lång rulle. Under tiden såg vi film och Noomi låg och myste i mitt knä i ena delen av soffan medan Kaela och hennes ben hade andra änden.

Kaela kom till slutet av benet och vips var det borta! Att sista biten försvinner snabbare är ju inte jätteovanligt, men nu såg jag hur hon kämpade med att svälja och sen försöka spy upp den igen gång på gång. Eftersom sånt oftast löser sig bäst av hunden själv, och den inte täppt för luftvägar eller liknande, så lät jag henne hållas men under uppsyn. Kaela fortsatte att flåsa och svalde, svalde och svalde.

Efter en lång stund så gjorde hon sen något mycket oväntat. Kaela, som är en hund som inte har så mycket personlighet på ett sätt, eller ja, hon är ingen sån som tar sin plats eller berättar vad hon vill särskilt ofta (annat än att bli kliad, hon vill alltid ALLTID bli kliad), kom klättrande över till min och Noomis sida av soffan och klämde sig in mellan mig och ryggstödet. Hon tryckte sin hals mot mitt huvud och höll sig kvar där alldeles nära i en väldigt onaturlig ställning Med örat pressat mot hennes hals hörde jag att benbiten fortfarande satt fast och att hon behövde hjälp. Där blev jag enormt imponerad av hur klok Kaela var. Eftersom jag hade Noomi i mitt knä så kom hon knappast dit bara för skojs skull utan hon förstod nog att hon behövde assistans. Varför hon däremot siktade just på mitt huvud med sin hals, ja jag vet inte om jag vågar tro att en hund är så klok, eller var det bara en slump?

Jag kände i halsen och jo, där satt biten, men den var stor och hal och väldigt svår att få grepp kring. Dessutom böjde ju Kaela undan huvudet när jag försökte rota i hennes hals så jag avbröt efter ett par försök eftersom jag var rädd att knuffa den längre ner och eventuellt mot luftvägarna. Saker i halsen vill man få upp – helst INTE knuffa ner. Efter lite snabb googling hittade jag en enkel beskrivning av Heimlichmanövern för hund. ”Ställ dig framför hunden. Lägg armarna kring hundens midja och lyfte hundens bakdel mot ditt bröst. Skaka hunden försiktigt”.

Kaela var väldigt snäll och medgörlig och efter ett par skakningar satte jag ner henne igen och kände efter i munnen. Vips hade biten glidit fram ett par centimeter och jag kunde greppa den och dra ut den. Den var säkert 4cm lång och riktigt slemmig. Slutet gott allting gott. Hoppas att kloka Kaela förstod varför hjälpen kom och att den där obehagliga som grävde långt ner i halsen var just hjälp. Pust! Lite puls får man allt även om det inte är livsfara på taket!

Annonser


2 kommentarer

Akupunktur på Kaela och Noomi = galen!

Idag fick en av mina hundar testa akupunktur för allra första gången. Det var Kaela det gällde eftersom hon har lite problem till och från med sin rygg. Den är lite stel och bökig och även om den fungerar rätt bra nu för tiden så är den inte 100% som den ska. Vi anlitade Annelies som har företaget Hästakupunktur Equilibrium. Hon gör akupunktur på både hästar och hundar och ni kan läsa mer här: http://www.hastakupunktur.se/

Kaela kom in en stund i förväg, för hon har ju inte varit inne nu sen Noomi flyttade in. Första gångerna hon såg Noomi byttes ju hennes blick snabbt ut till ”jag ser en lämmel jag vill äta”-blicken men nu var hon lugn och duktig och de fick träffas för allra första gången. Noomi var pestig och hoppade och studsade och var jätteglad! Kaela försökte vrida bort huvudet men det kom ju hela tiden nya attacker, och nya, och nya… men hon var duktig!

När vi körde igång med behandlingen fick Kaela sitta/ligga på en handdukt inne i vardagsrummet och hon var lugn och duktig hela tiden. Kaela är ju oftast en vädligt lätthanterad hund men hon uppskattade nog ändå att kunna få behandlingen hemmavid eftersom hon kan tycka att nya miljöer är en aning underliga ibland, och den känslan vill man ju inte koppla ihop med en ny behandling.

Först fick hon två nålar på huvudet som tydligen har lugnande verkan, sen ett gäng nålar på avsnittet av ryggen där hon har problem. Nålarna satt i en stund medan vi småpratade och Kaela låg och myste på sidan och blev kliad i sin gamla päls. Den känns sträv och trött och ser ut att vara på väg att trilla av vilken dag som helst nu!

Nästa behandling blir om en vecka på torsdag och då får vi se om vi märker någon skillnad. Tanken verkar vara att behandla lite mer ofta i början och sen kunna underhålla med jämna mellanrum. Kaela rör sina bakben väldigt karaktäristiskt så jag tror att det kommer att vara enkelt att följa upp hennes rygg baserat på hennes rörelser. Blir väldigt intressant att se!

Lilla Noomi är inne i ett riktigt tokryck just nu! Hon är oftast lugn och snäll på morgnarna men kring den här tiden på kvällarna får hon riktiga tokryck och beter sig som en galning med tänder överallt! Jag hade tänkt låta Kaela vara inne hela kvällen men Noomi var så påflugen att jag tror att Kaela tyckte att det var skönt att få komma ut. Dumt att fresta på förhållandet redan nu. Kaela var jätteduktig men hon visste inte hur hon skulle säga ifrån och där kan det finnas en risk eftersom även en snäll hund förr eller senare kan få nog. Speciellt när Kaela tyckte att Noomi var så himla konstig i början.

Hon hann till och med klättra upp på vardagsrumsbordet via en fåtölj och stjäl här fodralet till husses datamus…!!! Jag vet att det verkar vara lite modernt nu för tiden att ha hundarna på bordet men hemma hos oss uppskattas det inte! Hundarna ska var på golvet, i soffan eller möjligtvis i sängen, men på borden har vi varken tassar eller fötter! Lilla bus!

Nåja, snart lugnar hon sig och då är hon så himla söt och go. Nu har vi känt varandra i ganska precis en månad och under den tiden har vi främst lekt och busat och jobbat fram bra belöningar. Nu har vi startat lite med klossträning med klicker och kör 3-5 korta pass varje dag. Nu börjar hon förstå att det finns godis att tjäna och blir allt mer intensiv i sitt arbete – jättekul att se!

Ska sluta dagen med en liten jämförelse, här är en dagsfärsk bild på Noomi och under den kommer en gammal bild på Jacki tagen för lite mer än 19 år sen. Den nya bilden fick mig på något sätt att tänka på den gamla, bus i blicken liksom! Den gamla är tyvärr pytteliten i digitalt format, men rätt söt ändå. Min älskade Jacki, jag tror att hon skulle vara stolt över sin efterträdare som intagit huset på äkta terriermanér, även om hon säkert skulle tycka att hon var rätt jobbig!

Imorgon ska vi ut i spårskogen på morgonen samt fixa lite ute i hundgårdarna och så får vi finbesök av Noomis extramamma som tog hand om henne när hon och hennes syskon var små och var fodervärd till deras mamma. Blir jätteroligt att träffas och med sig har de en liten Cairnvalp som är nästan precis lika gammal som Noomi om jag minns rätt. Blir kul att se vad de små tokarna hittar på!

Ooops! Giela gjorde misstaget att komma in i vardagsrummet för att ta en liggplats här, på tre sekunder attackerades hon av en flygande Noomi! Nyss sprang Noomi i full karriär genom huset och tog sats för att hoppa upp på soffan – hon har bara inte lärt sig att avståndsbedöma ordentligt så hon hoppade av för tidigt och kraschade rakt in i kanten på soffan. Nåja – vem bryr sig när man är en terrier?