All bilotur på en vecka!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/a.jpg

Förra veckan var lite av en otursvecka för min bil och mig! Först körde vi i diket under helgen, sen krockade jag i en rondell mitt i veckan (å det var inte mitt fel – utan två medelålders män som bogserade i morgontrafik), å samma dag gick vattenpumpen sönder så all kylarvätska rann ut… Två hjältar på jobbet felsökte och plockade ut den gamla, den tredje hjälten hämtade en ny pump i Luleå och i söndags var Viton igång igen – så jäkla bra och snällt! =D Å sen är det ju alltid roligt att få vara med och mecka lite och lära sig mer om hur allt fungerar.

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/b.jpg

Det börjar vara riktigt vintrigt och vackert ute nu, Rågis är superfint verkligen och speciellt på kvällarna är tallarna som omringar mitt hus på baksidan helt magiskt vackra. Även i skogen ligger mycket snö och många träd får böja sig för kung Bore. I lördags var jag ute och red på Della ihop med Berit och Lena, och det var inte alls lätt att ta sig fram på vissa ställen. Della tyckte att det var superkul att trycka sig under och genom hängande träd och blev jättepigg av det! Extrapigg! En rolig och lite spännande tur med magiska galopper längs långa ödsliga skogsvägar och sol på det – wow!

Della är verkligen helt underbar, trygg och cool men ändå pigg och alert. En väldigt trevlig och rolig häst som passar även en rookie som mig!

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/c.jpg

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/d.jpg

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/e.jpg
Två glada tjejer!

https://i1.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/g.jpg

På kvällen träffade jag två kvinnliga kollegor – jo jag har ju även såna även om de är i minoritet – för middag på Allstar å tjejsnack, jättemysigt! Slutade med en kopp te i Rågis en bra bit efter midnatt när jag fått skjuts hem, å det är ju bara så, att ett bra samtal med en fin vän alltid värmer hjärtat! =) Jag tänker på det ibland, att i stort sett alla de jag känner här i Boden nu är såna som jag lärt känna under de 10 år jag bott här, genom hundarna, jobbet, i byarna där jag bott osv, människor som lika gärna bara kunde ha passerat genom ens liv och försvunnit. Det sägs ju ibland att man inte får nya vänner mitt i livet, men där håller jag inte med. Ny vänner finns överallt, om man bara lyfter blicken lite.

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/f.jpg

Även hundgårdarna börjar kännas riktigt vintriga och fina, så himla mysigt! Tyvärr blev det ingen körning alls i helgen, för min bil stod ju sönderplockad i en verkstad några mil bort och i den låg ju alla selar och linor, det kom jag på i lördags efter ridturen när jag precis gjort mig redo för en slädtur…typiskt! Nåja, skönt då att ha en bra rastgård så att man slipper ha så dåligt samvete…

Sen blev jag förkyld efter helgen, ja det verkar ha gått nån snuva på jobbet för det är några som redan varit krassliga, så det har inte blivit nån körning nu i veckan heller. Stackars draghundarna har fått ofrivillig vintervila! Noomi löper och är extragosig och vilar gärna ovanpå mig istället, hihi, men nu är det nya tider – bilen är hel och sakerna på plats och jag är frisk och nu är jag leeeedig så nu ska här köras hund, fotas och filmas! =)

https://i2.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/h.jpg

Nyss kom min granne Stefan förbi med snökedjor till min bil, köpta på Biltema. Jag fick lite monteringstips (och det behövdes faktiskt – de där vill man inte sätta på fel så att de glider in och fastnar) och så provkörning förstås. Körde upp till stora vägen bara, å när jag vände där pekade Stefan rakt ut i snön å tyckte jag skulle provköra. Jag trodde att han skämtade och skrattade bara… men nä – han var ju allvarlig! Så trots att det kändes helt vansinnigt tokigt körde jag rakt ut i oplogat land med min tvåhjulsdrivna skåpbil och jädrar – den tuggade sig fram som värsta traktorn! Vilken grej…! Gick lika lätt att backa ut på vägen sen igen. Å med tanke på vad min bil varit med om senaste veckan så var han väl värd en liten julklapp?

Avslutar med bild från jobbet, en otroligt givande avslutningen på dagen när vi fick hjälp av en expert att felsöka en av våra transformatorer och dess gasvakt. Det visade sig faktiskt att ett relä gått sönder, gick ruskigt snabbt för en slipad kontrollrumstekniker att mäta sig fram till vad som hänt, och så fick vi veta lite mer om hur gasvakten påverkar möjligheten att spänningssätta transformatorn. En sak vet jag – den dag jag går i pension från elbranschen så kommer jag fortfarande att ha nyfikna frågor kvar – å den känslan är faktiskt helt underbar! Bilden är tagen uppe på en av våra krafttransformatorer (hit upp går man ytterst sällan – och självklart aldrig under drift), enda sättet att komma åt den viktiga gasvakten som har en superviktig funktion – att rädda transformatorn från haveri om inre fel skulle uppkomma. Svinfränt!

https://i0.wp.com/nukutvi.se/2015/1223/i.jpg

Magiska månsken

Kalla nätter och en fantastiskt vacker fullmåne – å nu är vi igång med den riktiga höstträningen med lite tyngd bakom spannet, som ger så mycket mer än att bara cykla. Har kört hela 7-spannet några gånger nu och det fungerar superfint, Xuper smälter in bra i gänget och jobbar riktigt bra, inget strul eller trassel, ja han är inte bara trevlig till vardags utan i selen också!

Kvällens tur blev ca 3,5 km, lite mjukstart ännu, men jag gissar att vi har ett par veckor på oss ännu innan släden ska ut ur garaget så vi har ingen brådska. Hellre kort men lite tungt än långt men för lätt. Släden ja… den är faktiskt inte ihopknuten ännu fast det går ju i ett nafs, och så funderar jag lite på ifall jag borde beställa nya belag i förebyggande syfte. De gamla har ju hängt med ett par säsonger så, jo det får nog bli så. Belagen som sitter på metallskenor är verkligen supersmidiga, lätt att byta och väldigt funktionella. Jag brukar beställa från Oinakka, blir roligt att vänta på paket! =)

Mintu och Kaela gick i led ikväll igen, bakom dem Nalle och Rossi, sen Rotax ensam och Silva och Xuper längst bak. Än så länge sätter jag in Xuper sist i spannet, och tar ut honom först, men det behövs nog knappt egentligen. Det märks i alla fall tydligt att han älskar sitt jobb, eller vad tycker ni?

Riktigt kul också att se skillnaden mellan att köra hela spannet eller bara två åt gången, för det känns som att hundarna tycker att det är både roligare, och mer på riktigt, och tar jobbet på betydligt större allvar när de står där alla tillsammans.

En jättehärlig men kall kväll ute i månljuset och sen är det alltid lika mysigt att komma in till ett glatt litet skägg som vill mysa lite i soffan.

Avslutade kvällen med äppelpaj och glass, å just ja – har startat upp ett konto på Instagram igen. Egentligen har det varit otroligt skönt att ducka undan från alla sociala medier, jätteskönt faktiskt, men några kompisar tjatade lite för att vi skulle ha en gemensam mötesplats på nätet, så jag passade på att lägga in en ny widget här på sidan för jag gissar att det kommer att komma en hel del bilder på galna slädhundar, söta småskägg och så kanske lite elkraft å sånt också där. Känns lika bra att använda kontot om det ändå ska finnas så att säga. Mums å god natt! =)

Nu är det nära!

Dagen D kommer allt närmare. Nu är det bara en aaaning mer än ett dygn innan vi får nycklarna och är ägare till vårt nya hus! =) Lite fler flyttkartonger har insamlats (tack Karin!) och nån slags grundplan är utarbetad. Jag har pratat ihop lite med min chef och kommer nog att ta ledigt några dagar före och efter midsommar för att flytta hundgårdarna och hundarna då. Jätteskönt att inte behöva boka dagarna redan nu utan kunna anpassa lite när det närmar sig.

Senaste dagarna har jag även hunnit fila en del på min bok och för nån kväll sen såg det ut så här:

Antalet sidor beror ju på inställningarna men över 95000 ord har jag kommit! Antalet ord i sig är ju absolut inget självändamål, men det känns ändå lite mäktigt eftersom det nånstans ger en hint om att det kan rymmas en hel berättelse bland dem. Hoppas hitta tid att skriva även under flytten men inser att det nog kan bli svårt.

Igår hade vi bara halvdag på jobbet så det blir en riktigt långhelg nu då vi jobbat in fredagen dessutom. Igår eftermiddag åkte jag med Giela (samt medföljande Noomi) till Älvdalens Hundhälsa i Råneå för laserbehandling. Giela gnällde lite och var nog lite öm i ryggen, kanske efter helgens två långa skogspromenader samt den lugna cykelturen i måndags, och det är ju alltid lite klurigt det där, att hitta rätt balans.

Efter laserbehandlingen fick Giela lite ”vibrationsmadrass” och mys innan vi åkte hemåt. Ett nytt halsband blev det också, ett svart läderhalvstryp från Tärnsjö Garveri (http://tarnsjogarveri.com/wip/en/products/) som gör jättefina saker och garvar lädret utan gifter. Giela har ett sånt koppel sen närmare 10 år tillbaka och nu fick hon även ett matchande halvstryp som är lättare att hantera än det fasta halsbandet vi hade sen tidigare. Supersnyggt!

Noomi älskar att vara till Paula och brukar vara som mest galen och högjudd när vi kommer dit. Superkuuuul! Igår hittade hon fina pipande åsnor som hon tittade längtansfullt efter….

Inatt drömde jag en hemskt mardröm om att Giela dött i sömnen och Noomi dött hos en norsk kille som var hundvakt åt henne i ett par dagar, av nån orsak. Riktigt vad som hänt fick vi aldrig veta men det var fruktansvärt! Sååå skönt att vakna och kunna pussa dem båda rejält.

Nu ska vi bege oss ut i sök- och spårskogen! Solen skiner och det är inte så värst varmt ute – perfekt!

Min första Gopro-film från släden!

Idag var det äntligen premiär på riktigt och oj vad rolig den är den där lilla kameran… =) Vi fick en fin dag med strålande sol, bara lätt vind, och gott fika och mys. Alla hundarna var förstås med men idag fick även Giela och Noomi sitta kopplade eftersom det var mycket folk ute i rörelse i solskenet. Vi mötte bland annat ett par skidåkare med tre lösa retrievers men de hade fin lydnad på hundarna och det var inga problem alls – trevligt! Annars blir jag alltid lite nervös när det plötsligt står en lös hund framför oss på spåret. Sambon körde skoter och vi tog med ved både på skotern och på släden för att kunna elda ordentligt!

Kaela och Rotax fick testa sina nya snygga selar. Kaela fick en likadan som Mintu har eftersom de oftast springer tillsammans.

Rotax fick en sele som har samma färger som den Nalle har. Sen har ju Silva och Rossi kvar sina gamla rosa Björkisselar så just nu är det färgglatt i spannet, men alla har selar som passar och det är ju det viktigaste.

Gopro-filmen har jag försökt redigera ihop till en film, och det visade sig vara väldigt roligt men lite klurigt… filmmaterialet räckte inte riktigt hela låten så jag lånade in några extra stillbilder från turer tidigare i år. Dock gav filmandet och fixandet helt klart mersmak och det känns lite trist att jag inte köpt denna lilla grej tidigare…nu är ju vintern snart slut! Gopro + slädkörning känns ju annars som ett vinnande koncept! Här kommer filmen – enjoy! Låten är fantastiska ”Oh Shanghai” av Frida Hyvönen, en född Västerbottning som både kan skriva låtar och sjunga!

Förutom att det är skoj, vad tycker jag då om Gopro? Jag köpte en Gopro 3 Silver edition och den är väldigt liten och smidig. Själva kameran är jättefin och filmerna blir riktigt bra, MEN jag är besviken på kvalitén i fästena som följer med samt hur dumt de är konstruerade. För det första är det jättesvårt att vrida åt fästena nog hårt även med små fingrar. Man måste nästan ha en skruvmejsel med sig för att komma åt ordentligt för annars tippar kameran omkull efter en stund… Dessutom är fästena lite dumt gjorde och möjligheterna är begränsade eftersom fästena och skruvarna tar i varandra om man vrider för mycket åt nåt håll… I slutänden kan man inte vrida speciellt mycket alls utan ska man filma rakt fram ska man nog ha ett fäste för det. Ska man filma åt sidan ska man ha ett sånt fäste osv… Men – den lilla kameran i sig älskar jag!

 

 

Shopping!

Igår ägnades stora delar av dagen åt att laga vår skoter så att hundspannet kan komma till sin fulla rätt! Kopplingen kanske inte är självklar för alla, men för mig så är det jättekul om skotern fungerar eftersom vi då kan åka ut hela familjen, sambon på skotern med lite packning och så hundarna och jag på släden med resten av grejorna. Visst kan vi ta både packning och hundar på släden, men det blir tyngre för hundarna och vi kan inte åka lika långt då. Den fick ny matta, tändstift, kedjehusolja, lampor, tändhattar och så ska den få nya slides på måndag. Snart är hela familjen redo för hela dagsäventyr tillsammans!

Igår fick också Giela och Kaela sina laserbehandlingar hos Älvdalens hundhälsa. Kaelas nacke kändes riktigt bra enligt Paula nu, och det är fantastiskt hur mycket det hjälpt. Nu äter hon ingen medicin längre och ändå fortsätter nacken att bli allt bättre. Vi har gått från ”problem med ryggen, förmodligen artros, hon kommer inte att kunna arbeta normalt som draghund igen utan rejäla restriktioner” till att ryggen är helt bra och ”nacken börjar kännas riktigt bra den också”! Vilken lycka! Laserbehandlingar är super!

Giela var lite öm och reagerade på lasern, så som de kan göra om de har lite mer ont nånstans, men det hjälper ju ändå på sikt. Det känns som att vi inte helt kommit igång efter den riktigt kalla perioden vi hade då den fysiska träningen blev väldigt begränsad.

Noomi följde med och fick ett eget Back on Track. Hon provade strl 31 men den var ev. aningen kort, så vi ska få prova en strl 34 som kommer in nu i veckan. Dessutom köpte vi en klövjeväska till henne. Jag har tittat efter små klövjeväskor ett tag och känt mig kluven. Helst skulle jag vilja ha en y-front eller möjlighet att ha sele under, eftersom vi ska använda den till fjälls. Att promenera med halsband känns allt mer avigt för mig, jag vill ha sele när vi promenerar och speciellt i terräng med en liten galning som kanske inte alltid vet hur långt kopplet är.

Vi testade en klövjeväska strl XS från Redog, ett märkte som jag varit en aning skeptisk till då väskorna är helt raka (och alltså inte flyttar vikten aktivt framåt, många väskor lägger alldeles för mycket vikt på ryggen och det är inte bra!), men på Noomi satt den riktigt fint. Den har inte y-front (som t.ex. Ruffwear har men då kostar de mer än dubbelt så mycket) så vi måste fixa nån slags lösning innan vi drar till fjälls. Tanken är ju inte att Noomi ska bära tungt, utan snarare att hon ska ha ett litet jobb bara. Med tanke på vilka tokiga hopp och skutt en Cairn kan göra så känns det väldigt tokigt att lägga på nån större extra vikt i väskorna.


Visst är hon söt?

Jag har även köpt en ny kniv och ett eldstål. Min förra kniv försvann ju till fjälls då en del av ryggsäcken lossnade, och nu blev det en likadan men mycket mindre. Söt! Eldstålet har jag tränat med här inne i kaminen och än så länge har det blivit 2 eldar och 1 ”FAN JAG TAR TÄNDAREN” för det var inte så himla enkelt utan att ta till specialgrejor. Övning ger väl färdighet, jag har alltid velat ha en sån…å nu har jag det i alla fall!

Planen för i sommar är att börja med en 3-4 dagarsvandring ihop med lite släktingar och sen en 7-dagars där det antagligen bara blir Lars och jag, och Noomi och kanske nån husky. Förhoppningsvis kan Giela följa med på den kortare turen om hon får fortsätta vara pigg.

Innan det bär av ska vi hitta ett nytt tält och så behöver sambon en ny sovsäck då jag ska ta hans gamla. Den jag har är lite väl varm och tung för sommartemperatur. När det gäller tält började vi med att titta på de vanligaste märkena, Hilleberg, Fjällräven, Bergans mm. Sen började vi titta på lite mer udda märken och hittade en hel del superlätta och riktigt fina tält (samt billiga) att beställa direkt från utlandet. Ja vi får se var det slutar… Tältet vi har är riktigt trevlig MEN det är tungt och det känns onödigt att släpa på ett 4-säsongstält på sommaren. Noomi ska nog få ett par egna sockar i rätt storlek också, så att vi kan spara hennes tassar lite. En Cairn har ju inte lika tåliga tassar som en husky helt enkelt. Även om vi är mitt i den härliga vintern så måste jag erkänna att jag även längtar ut på fjället i sommarskrud.

Mintu och Rotax fick äta tillsammans i samma hundgård idag, inte helt nära varandra men inte åtskilda heller. Jag vaktade på läget som en hök men allt kändes lugnt och bra. Inga ”hard feelings” kvar vilket är skönt, men Rotax behöver ändå få lite extra ledning för att inte riskera att starta nåt elände igen. Skönt att vi i alla fall är tillbaka på ”grundläget” igen, och nu har även de fysiska såren läkt. Mitt finger ser jättefint ut och även de små skador som hundarna fick. Ikväll blir det gemensam middag med godis i mattes ficka för att kunna belöna och hjälpa Rotax lite extra.

Nu börjar projekt ”trimma Noomi” och så ska vi ut på en slädtur i eftermiddag. Eftersom det snöar rätt rejält så får nog Noomi stanna hemma. Den här snön fastnar i hennes päls och då kan det lätt bli kallt att åka i släden sen. Giela ska nog få följa och förhoppningsvis får vi se lite söta renar.

Lampor, renar och konstiga fynd i hundsängar

Sista kvällarna har vi tränat lite mer lydnad, och nu har jag varit noga med att inte snegla på henne vid läggande under gång utan hålla blicken mer stadigt framåt, och vips lade hon sig rakare och bättre. Tack för tipset Linnea! Vi utvecklade även lite till så att jag inte vände mig mot henne utan fortsatte framåt med ryggen mot henne, och för det allra mesta låg hon tryggt kvar. Efter alla månader av grunder hit och dit är det så himla kul att känna att vi börjar kunna sätta ihop olika delar till moment!

I förrgår kväll gick vi runt Skäretvägen med Giela och Noomi, och båda två hade sina nya lampor från Orbiloc på sig. Den vita är rätt OK men den som är orange imponerade inte alls. Man såg knappt att den lyste trots att jag satt den på blink. Om kopplet råkade vara ivägen så såg lampan helt släckt ut, och så tycker jag inte att en lampa för 249:- (som enligt förpackningen ska synas typ 5km!) ska göra. =/ En vanlig reflexväst känns betydligt säkrare!

På tal om lampor har jag beställt en ny pannlampa från Ebay och den har skickats och är på väg hem till mig! Längtar till att få prova den! Den kostade ungefär lika mycket som Orbiloc men ska nog lysta betydligt mycket bättre.

På promenaden mötte vi även en oväntad men uppskattad kompis.

Renen är alltså död och uppstoppad och står vid tomtkanten på ett hus i Vittjärv. Giela tittade storögt och hade nog gärna velat smaka lite på den. Hon gillar renar!

En annan rolig nyhet är att jag fått uppgift att skriva några rader i Cairnbladet om hur det är att ha Cairnterrier här uppe i norr och vad vi tränar och är aktiva inom osv. Det blir riktigt skoj för i mina ögon är Cairnen en väldigt rolig hund att jobba med och jag önskar att fler fick upp ögonen för denna underbara ras. Visst, det är inte samma som att jobba med en ”riktig” bruksras, men själv uppskattar jag i alla fall att ha en liten och smidig hund som GÅR att göra i stort sett allt med, men som inte är nån arbetsnarkoman och har perfekt storlek för att mysa i soffan.

På tal om att vara en Cairn, så har Noomi utvecklat ännu fler likheter med min gamla Jacki. Nu kryper hon gärna in under mitt täcke varje kväll och somnar där och ligger kvar tills det blir för varmt. Så himla mysigt! Sen lägger hon sig antingen på täcket eller nere i plastburen som står öppen på golvet. En morgon när hon vaknade och kom ut ur den så följde en BH med… å jag vet att jag INTE lagt den där inne själv!

Idag snöar det rätt rejält men innan vi kan hoppa på släden ska skotern lagas, Giela och Kaela laserbehandlas, ja det kan bli så illa att det blir mörkerkörning trots att det är helg. Ha en bra helg allihop!

Tant på vift och iscool terrier

Igår kväll hade vi besök av en himla söt liten varelse… När hon och Noomi lekte såg det ut så här:

När de lekt och busat ett tag fick de vila lite, och när hon låg stilla var hon så här söt!

Detta är lilla Speja, en huskytjej på typ 11,5 veckor som flyttat in hos en kompis som kört en hel del drag med sin amstaffblandning. Förutom att hon var lite ljusare på ryggen så var hon riktigt lik Mintu när han var liten. Supersöt! Vi enades snabbt om att vi måste köra dem i led tillsammans när hon blir vuxen, och ta tusen bilder!

Speja somnade efter en stund och ännu en gång tänkte jag på när Mintu var liten valp. =) Efter besöket klämde jag in ett avsnitt ”Game of Thrones” och sen åkte Giela, Noomi och jag till Hundarenan för lydnadsträning.


Busig och glad tant!

Giela var lika glad och busig som vanligt och sprättade omkring på planen. Roligt har hon i alla fall lilla tant och som vanligt fick hon belöning för det mesta hon gjorde. Så länge hon anstränger sig lite och har KUL så är jag nöjd!

Det är en stor glädje varje dag att få dela livet med en så pigg tant efter att man delat så många år tillsammans. Det slog mig igår, Giela är nu 13,5 år, bara ett år yngre än Jacki var när hon gick bort. Giela känns piggare både fysiskt och psykiskt än Jacki gjorde i den åldern, så jag hoppas att det betyder att hon får vara pigg och har många år kvar även om hon helt klart kommit till en ålder när man aldrig kan veta riktigt hur länge piggheten och friskheten får sitta kvar.

Noomi och jag körde fritt följ, läggande under gång och inkallning i första hand. Jag roade mig med att fundera lite på hur långt vi kommit med momenten i klass 1, och det ser väl ut ungefär så här:

Platsliggning
Noomi klarar enklare störningar och ligger tryggt då, börjar klara att jag går iväg med ryggen mot henne. Jag kan gå ca 5m och stå där i 5-10 sekunder ungefär. Helt enkelt, en bra grund och nu behövs mer störningsträning och mer uthållighet.

Tandvisning
Ej påbörjat, det måste vi ta tag i!

Linförighet
Bra grunder, hyfsad position men den ska bli bättre, hyfsad bakdelskontroll, fint fokus i 10-15 sekunder i taget med endast enklare störning.

Platsläggande
Lägger sig oftast snabbt och ”bakåt” och oftast helt utan hjälp, men skjuter ibland ut rumpan till vänster och backar ett steg eller två. Detta sker dock endast när jag ber henne ligga då jag står upp så det handlar mest om att föra över hennes vanliga fina läggande även till ”stående matte”. Kan gå ett par steg fram medan hon ligger kvar.

Inkallning
Noomi kan sitta stilla när jag går iväg med ryggen mot henne ca 5 m bort och sitta stilla i 5-10 sekunder. Än så länge kallar jag oftast in henne och backar snabbt för att öka farten när hon startat. Hon kommer in fint vid sidan men än så länge har jag mer fokus på snabb belöning än att hitta rätt position. Detta moment är rätt nystartat.

Ställande
Än så länge har vi främst tränat ”stanna” när hon står framåt mig för att särskilja ”stanna” och ”ligg” och det fungerar riktigt fint. Har provat att föra över det till sidan med lite handhjälp men inte tränat speciellt mycket ännu.

Apportering
Vi har främst lekt ”hämta apporten” och inte tränat klara ingångar eller gripande. Nu gillar hon apporten och det är dags att börja träna på att gripa den och hålla den. Den har i alla fall gått från att vara skittråkig till att vara riktigt kul!

Hopp över hinder
Hopp över hinder har vi aldrig testat ännu, men jag tror inte att det kommer att vara ett problem. Förra sommaren testade vi lite agility så en liten minigrund har vi.

Så, även om vi har långt kvar till ett färdigt program så känner jag att många moment har bra grunder och främst behöver slipas detaljmässigt och utökas tidsmässigt eller avståndsmässigt. De grunder som jag fokuserat på har vi hyfsat bra på plats!


Läggande under gång


Mitt älskade lilla troll, det bästa i hela världen!


Fina Molly


Dansa och hennes valpar


Älva

Som vanligt hade vi en riktigt trevlig kväll och alla var så duktiga och gör så fina framsteg!

Idag efter jobbet skyndade jag mig till Djurmagazinet för att köpa två blinkande lampor att utrusta Giela och Noomi med inför kvällens slädtur. Dessa kostade kring 250kr styck och skulle tydligen vara riktigt bra! Tjejerna fick på sig varsitt täcke och så lampan på ryggen.

Medan jag selade på huskisarna studsade Noomi runt på kojtaken och spanade in läget. Om huskisarna hade varit lika spänstiga motsvarande sin storlek så hade jag behövde dubbelt så höga hundgårdsväggar!

När vi kört ett par kilometer fick Noomi och Giela hoppa ur släden och de rusade runt som små tokar förstås. Gielas vita lampa lyste klart och syntes rätt bra, men den lyste inte sådär superstarkt som jag hade väntat mig. Noomis var orange och blinkade och den såg jag rätt dåligt faktiskt. Kan inte säga att jag är helt nöjd. Gielas billiga röda blinkhalsband var mycket bättre men tyvärr hittar jag ju inte åt det nu… =/ Det kostade dessutom ungefär en femtedel så mycket!


Spannet med Noomi mellan ledarhundarna och Giela längst fram

Vi körde bara den kortaste rundan på 7km eftersom det var närmare -20 grader ute och Giela och Noomi var med. I det läget känns det mer passande att inte dra iväg så långt hemifrån om nån skulle frysa eller så.

Noomi sprang vid släden i kanske 5km ihop med Giela. Hon kom ofta bak till mig för att titta till mig på släden, men hade alltid lika bråttom att fortsätta framåt för att INTE hamna i släden igen. Visst är det kul att åka där, men att springa själv är ännu roligare. KAN SJÄLV! Till slut började hon springa lite konstigt så jag plockade upp henne och hon hade stora isbitar mellan alla trampdynor. Så pass mycket att de flesta huskies skulle ha stannat och blivit trebenta, men en terrier är en terrier och jag insåg snabbt att jag måste vara den som tänker ÅT Noomi i det läget, för annars kan hon få skavsår i småfossingarna. Riktigt kul verkade hon i alla fall ha och hon vägrade låta lite is hindra hennes äventyr!

Skägget fullt i frost och is kring nosen! Under täcket var Noomi varm och gosig förstås, men huvudet såg ut som en ishund när vi kom hem! Ändå ville hon INTE åka släde, skulle springa själv!

När vi hade ca 500m kvar hem svängde vi in på ett litet sidospår när Giela var ett par meter framför ledarhundar, och hon missade helt vår sväng. Vi stannade 15m in efter spåret och jag ropade på Giela men tant kom inte. Jag hade inte lust att vända spannet på det smala spåret med Noomi lös och Rotax och Mintu i spannet, men Gielas vita lampa syntes inte till nånstans. Eftersom de båda spåren går ihop längre fram fortsatte vi framåt med spaning åt alla håll eftersom jag antog att hon fortsatt framåt och missat att vi svängt av på nåt sätt, men ingen Giela syntes till. Vi svängde upp på spåret där hon borde ha hamnat men hittade bara spår som gick åt andra hållet. Sambon var inte hemma så ingen kunde titta om tant sprungit hem heller. Efter 5 minuter bestämde jag mig för att köra hem och titta om hon sprungit dit och det var närmare -20 grader. Alltså ganska kallt ändå för en tant som alltid bor inne.

Noomi blev motvilligt inlyft i släden och vi skyndade hem och rundade huset eftersom jag tänkt lämna Noomi inne ifall vi skulle ut och spana mer. När man tittar efter en borttappad tant så vill man ju kunna ha fullt fokus på det och inte behöva hålla i en liten terriertok, samtidigt som jag hoppades att tant skulle ha hittat hem själv medan vi sökte henne. . När vi rundade huset och hela hundspannet sprang upp till ytterdörren (yay – vi ska in!) så såg jag ett blått litet täcke som stod mellan bilarna och väntade. Kloka lilla tant måste ha tappat bort oss i svängen men valt att fortsätta den korta biten hem istället. Pust. Lite orolig hinner man ju ändå bli när det är kyligt ute. Även om tant inte brukar vimsa bort sig och gå vilse så kan ju tanthundar plötsligt göra tokiga saker i situationer de inte är vana vid.

Slädturen slutade där, och söta tant fick komma in i värmen efter att ha väntat på oss en stund. Huskisarna verkade rätt nöjda trots den korta turen, och Noomi var inte speciellt trött utan stal mina rosa skor och husses kalsonger medan jag drack te framför TVn under resten av kvällen. Bilden vi tog på Noomi tror jag nog kan kvalificera som ”coolaste Cairnterriern” i alla fall. =)


Tant – återfunnen!

Nu är det sovdags, imorgon blir det nog ingen slädkörning utan lydnadsträning med Noomi och promenad för henne och Giela. Först – sova!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista slädturen med bordercollrisarna

 

På nyårsdagen packade vi och våra gäster oss iväg efter lunch men blev lite fördröjda av en skadad tass som krävde hämtning av socke. I fixandet med att packa hade jag nämligen plockat fram sockar men glömt att lägga dem i slädsäcken – så får man inte göra! Som tur kom sambon till undsättning på en plats där skoterspåret går nära vägen.

Vi kom i alla fall iväg och även om det var småmörkt ute var det rätt fint ändå.

Bitvis är det väldigt isigt under snön på Vittjärvsträsket, men, om man korsar träsket så finner man många nya spårmöjligheter så det kan vara värt lite trixande ibland.


Team Gul


Mina hundar framme och Monicas snygga duo i wheel


Flicka och Sultan

Vi tänkte köra upp mot Långsjön och de vackra myrarna där, men föret var lite tungt och Sultan började se lite sliten ut, så för att spara lite på honom fick han åka släde med matte och Flicka. Hans rygg är lite lurig ibland och mår inte alltid bra. Flicka skällde och småskrek hela tiden i släden, att åka var ju trååååkigt, men det fungerade ändå bra och de fick chans att ladda om batterierna. Att dra släde många dagar i rad kan vara oväntat jobbigt helt enkelt! Då är det bra att ha en släde med ”packmöjligheter”. =)


Tillfälligt tomt i sista led

När Flicka och Sultan fått åka en bit så satte vi in dem i spannet igen och den lilla pausen räckte för att de skulle ha fått nya krafter och de såg fräscha ut hela vägen hem. En kort stunds vila kan göra underverk! Dessutom har de nu inte bara dragit släde utan även åkt släde!


Tillbaka i civilisationen, Vittjärvs lampor möter oss efter att vi korsat Vittjärvsträsket

Dessutom filmade Monica en hel del så det kanske dyker upp en snyggt redigerad och fixad slädfilm här snart… =)

Idag har jag jobbat och sen körde vi en kort tur nu på kvällen innan Monica, Flicka och Sultan tog tåget ner till Stockholm igen. Vår lilla ”när vi har lite tid”-slinga är äntligen uppkörd så det blev premiär för den med 8-spann denna gång.


Ivrig Rotax innan start, då är det mysigt att kramas lite! Av nån orsak har jag lyckats peta honom rakt i ögat två gånger denna vecka helt av misstag… =/ Hans tjocka skinn gör att mina fingrar lätt verkar åka rakt in i ögat på stackars hund!

Skotern som kört upp den lilla slingan hade kört många kringelikrokar och speciallösningar så det blev rätt svängigt minst sagt. På ett ställde hade skotern kört runt ett träd som böjde sig över spåret men hundarna sket i det och plöjde rakt fram, där spåret brukar gå. Som tur var rymdes jag och släden fint under trädet…

Dessutom har Noomi fått en ny boll med snöre som belöningsleksak i veckan, efter att jag hörde att tennisbollar sliter väldigt mycket på tänderna. Hon gillar att kampa och leka så en lagom stor gummiboll kändes bättre för munnens skull. Hon ska ju trots allt förhoppningsvis ha tänderna i väldigt många år till. Det var en tjej som gått bredvid en veterinär med inriktning på tänder som menade att tennisbollar, märgben och stenar var det som skadade mest tänder, och det kan säkert stämma!

Giela fick en ny säng, en mjuk och fluffig säng i ”Biabäddsmaterial” som Noomi INTE ska få tugga i hörnen. Giela fick prova den nu ikväll men hon såg inte så imponerad ut… det blir nog en inkörningsperiod. Jag tror att tant skulle kunna älska denna lagom mjuka och fina säng…hoppas i alla fall… Än så länge trivs hon bättre i sin stora och lite trasiga Biabädd i rummet längst bort i huset…


Noomi och den ”inte så imponerade” tanten i sin nya säng

Nu är det hög tid att sova. Imorgon får draghundarna vila efter 4 dagar med 5 slädturer (om än inte så långa) och Noomi, Giela och jag ska åka in till stan för långpromenad med Veronica och Flinga. God natt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månskenstur med min bästa vänner

Idag efter jobbet jäktade jag hem och kastade in Kaela och Giela i bilen och körde direkt mot Hundhälsan i Råneå för tjejernas laserbehandling. Jag insåg att jag skulle bli lite sen och ringde Paula för att säga att vi var på väg när vi var 5 minuter bort och hade kört i över en halvtimme… och då säger hon ”Men…du har väl ingen tid bokad idag? Det var väl imorgon?”

Jo hon hade förstås rätt men jag hade skrivit tisdag i min kalender och jag hade tänkt boka tisdag… Som tur var så var Paula supersnäll och lät oss komma och få behandling trots att jag klantat mig och bokat fel dag. Hon är verkligen en pärla! Dessutom har hennes företag en ny och uppsnyggad hemsida som jag tycker att ni måste kika på! http://www.alvdalenshundhalsa.se/sv/

När vi kom hem slängde jag i mig sushi längs vägen och sen kunde jag inte motstå fullmånen… jag hade tänkt packa ur buren ur gamla bilen men näe…är det fullmåne och inte ruskigt kallt så måste man ut på spåren oavsett vad som sker…typ! Månen var alldeles klotrunt, stod högt och fint på himlen, kring -10 grader och alldeles vindstilla och bara några små moln nära horisonten – magi helt enkelt!

Ser ni hur det glittrar i snön från månskenet? Om jag får säga det själv så har jag blivit ganska duktig på att fota månsken med tanke på förutsättningarna. Här har jag min Canon Powershot G12 och kör helmanuellt, 8s slutartid, 2,8 bländare, helt utzoomat förstås, ser nu att jag verkar ha kört på ISO Auto i mörkret också…hmm…inte riktigt planerat men det fungerade ju ändå. Hade inget stativ utan använde släden som stöd och bad hundarna ”Stå still” i 8 sekunder i taget och oftast skötte de sig fint. Nalle och Rotax flippade ur ibland och försökte dra fram släden nån centimeter och det räcker ju för att sabba en bild…Med högre ISO hade jag nog kunnat minska slutartiden med närmare hälften, men då hade ju bilderna blivit kornigare också.


Snett men gulligt ändå, ser ni stjärnorna?

Nu ikväll var jag extra glad att vi pulsade upp nytt spår i söndags. Det spåret går över fler fina myrar och i månsken är de helt magiska. Underbart att ha tillgång till det spåret nu. Vi körde det fram och tillbaka en gång för att packa det lite till och njöt i fulla drag (även om hundarna tyckte att jag var skittråkig när jag ville stanna och fota och krävde att de skulle stå still).


Så här söt var Rotax i sitt vindskydd efteråt

Nu ska vi sova gott hela familjen, först ska hundarna där ute få sin middag nu när de hunnit flåsa av sig. Bilen är fortfarande inte alls förberedd för att skjutsa 8 hundar till Storuman på lördag…men det löser sig säkert på nåt vis. Buren i den gamla bilen ska svetsas till lite och byggas om när sambon har tid helt enkelt. Vi hoppas i alla fall på rapporter om mer snö från Storuman så att vi har några härliga slädäventyr att se fram emot även där. För Noomis del packar vi overallen och tröjan istället!

 

En riktig hundmåndagkväll!

Kring -20 visade termomentern idag när jag kom hem från jobbet och äntligen väder för att köra släde igen! Skotern ville inte riktigt vara med så det nya spåret kunde vi inte köra upp trots ”värmen”, utan istället blev det en start ut på gatan… Först klädde jag mig rejält, 6 ullfrottisar på överkroppen, en dunjacka och Luhkkan ytterst, 3 par ullfrottisar på underdelen och ett par varma mamelucker, men trots allt så frös jag lite om fötterna. Skorna ska klara -75 grader eller nåt sånt och har tidigare vintrar hållit värmen ett par timmar i -25 grader utan större bekymmer, så jag tror helt enkelt att de måste tvättas upp lite…. hoppas det räcker! Har jag blivit mesigare än förra året eller har min kläder blivit kallare?


Färdig för avfart!

Så här var dagens start…som tur var så var sambon hemma och kunde agera handler och kolla att kusten var klar bakom kurvorna. Att starta med två nästan 90-gradiga kurvor är ju annars inte optimalt, men vad gör man inte för att få köra och få känna känslan av att starta HEMMA och slippa stöka med bil och sånt.

Vi passerade gatan och fick sen syn på en man i mörkret just utanför stallet där. Han blev nog lite paff men gav oss klartecken att passera och vips var vi framme vid den riktigt branta (men korta) backen ner till ån. Underbart att känna isen under tassarna igen och hundarna visste förstås direkt vart vi skulle. Vår mysiga lilla å är en av mina favoritplatser i all sin enkelhet! Helst skulle man ju få uppleva den i dagsljus lite mer, men just nu blir det väldigt mycket mörkerkörning. Funderade lite på att byta namn till ”Night rider” kanske? Mer än hälften av alla turer sker ju mer eller mindre i mörker just nu.


Äntligen rejäl is under tassarna

Vi körde precis den vanliga svängen, ännu en gång… skaren utanför är riktigt vass en decimeter ner och den vill jag inte ge oss ut i. Tassarna kan ju ta skada men när skaren är så vass som denna kan det även skava på ben och skada sporrar. Vi får helt enkelt hoppas att skotrarna fixar lite mer spår snart eller att vår egen skoter vill starta. Samma tur för hundrade gången eller inte…det är i alla fall alltid underbart att komma ut!

Sen fick Noomi och Giela en långpromenad, äntligen lagom temperatur för att promenera igen. Noomi fick på sig sin tröja och sin overall och då fungerade det problemfritt att promenera trots att det var lite kallt. Inga tassar i luften! Giela var överlycklig för vi träffade både en ung grönlandshundtjej och en ung labrador. Dessutom fick vi den vanliga fråga… ”Hon kan inte vara gammal den där?” och det är alltså Giela folk säger så om, inte Noomi! Svaret kan ofta misstolkas:
-Hon är 13!
-Månader?
-Nej år!
Trots en ond rygg så är tant i rätt fin form. Jag tänkte på det idag, undrar om hennes artros har något att göra med smällen hennes rygg fick för kanske 6-7 år sen? Hon, Rossi och Gakkon lekte tufft en gång och efter det gnällde Giela till ibland och hade helt klart ont i ryggen. Hon fick gå på smärtstillande och det läkte till synes ut fint, men man undrar ju ändå lite om det kan ha varit börja till nåt, eller om artrosen hade kommit ändå?

Efter promenaden var det matdags förstås. Jag passade på att inventera våra vitaminer och tillskott och allt möjligt… Just nu äter Giela och Kaela smärtstillande/antiinflammatoriskt. Båda två får även lite ”Senior” från svenska hundapoteket (eller vad det nu heter) med nyttiga ämnen för lederna, killarna får lite extra B-vitamin och även de andra ibland. Känns som att det behövs ny ordning och lite rensning i den hyllan!


Maten, just nu bara torrfoder då vi väntar på färskfoder. I sleven finns Kaelas seniorpulver samt tablett, jo pulvret gör allting GRÖNT!


Lite stökigt men ändå rätt ordnat, jätteskönt att ha ett varmt utrymme för selar och linor så att allt kan torka mellan turerna utan att man behöver ha dem inne.

Noomi verkar faktiskt gilla sin lilla tröja, och söt är hon i den också. =) När de ätit tränade vi lite på tvåans fjärr. Vi har ju långt ifrån alla ettans moment ens påbörjade, men jag gillar att ta vissa moment ur tvåan och köra redan nu. Fjärren ger ju t.ex. bra ordförståelse och redan från start har jag lärt henne att sätta sig och lägga sig med låsta bakben i alla situationer. Annat vi tränar på från tvåan är att stanna eller lägga sig med fart. Allt för att redan nu få en bra grund där orden inte blandas ihop.

Det blev en liten instagramfilm och jag har nog redan delat den överallt för jag tyckte den var så söt… =) Nåja, här kommer den igen! Nu ska vi sova, imorgon väntar en hel dag med reläskyddsprovning på jobbet – riktigt spännande men jag kommer nog att bli supertrött av allt tänkande!

instagram.com/p/htuYCfAJCP/embed/