R.I.P Jacki, välkommen Silva

Mycket har hänt sen sist. Nya vänner har kommit in i vårt liv och en gammal, den bästa av de bästa, den mest älskade lilla hunden av dem alla, har lämnat oss. Jacki somnade in i lugn och ro i lördags, efter att ha blivit akut sämre under dagen. Tomheten är förlamande. Hon var mitt allt, men nu finns hon inte mer. En sån fantastiskt stor personlighet i en liten tuff kropp, och den mest optimistiska, tuffa och livsglada varelse jag någonsin träffat. På något sätt går livet i alla fall vidare. Hon finns i mina tankar dygnet runt men jag lever, andas, och det går. På något sätt går det faktiskt.  Helt enkelt för att det måste. På hennes minnessida har jag skrivit mer om detta fantastiska lilla terrierliv.

Vi har också fått en ny, underbar liten varelse till vår flock! Silva kom hit redan för två veckor sen men eftersom det varit lite hemligt så har jag inte skrivit något om det här förrän nu. Hon har förstås även fått en egen sida! Hon kommer från världens bästa uppfödare utanför Piteå och är en superhärlig, charmig liten valp. Vi hade bestämt oss för att utöka flocken redan innan Jacki blev sjuk och vi hann ju få några veckor med 5 jyckar här hemma, men nu är de bara fyra igen. Känns enormt skönt att ha de andra hundarna att mysa med, för om jag hade varit helt hundlös nu hade jag nog blivit minst sagt galen. De är så underbara, mina små vänner.

Målat hundkojorna + agility

Jo jag måste faktiskt erkänna det, sommaren är rätt härlig på sitt sätt! Både idag och igår har vi jobbat kort morgon bägge två och sen har det blivit pyssel och fixande. Idag fick jag ett ryck och målade först alla hinderstöden till agiltybanan (har även en plan på att göra dem mer seriösa men det kommer senare) och när målarfärgen ändå var framme så passade jag på att måla alla kojorna i hundgården så att de matchar garaget, en liten töntig sak jag tänkt göra länge! Det blev fint och alla ingångar har fått egen bokstav också, måste väl märkas att det är två taxi drivers som bor här? Vill ni skicka post till Gakkon så har hon på senaste tiden befunnit sig mest på Energivägen 6E, 1 tr. Rossi håller sig trofast till Energivägen 6B, bottenplan. *s* Har även lagt in stenplattor vid sidan av ”altanen” så att ingen ska gräva sig dit under och fastna eller något annat dumt. Tror ju inte de skulle försöka men man vet ju aldrig.

Jacki är oförskämt pigg nu! Det känns lite som att hon försöker ta igen allt hon missat under sin sjuklighet, hon rymmer, springer, spurtar och söker mat. Medan de andra sover i solen så är hon igång hela dagarna i stort sett och strosar runt på tomten i sin egen takt. Har hunnit med lite agilityträning med jyckarna idag också, samt träning på ”stanna”. Rossi börjar vara rätt säker nu och man kan göra lekinvikter, springa snabbt ifrån (alldeles bredvid) eller mot henne och hon ligger ändå still. Lite svårt blev det när jag sprang rakt emot och stirrade men på några försök gick det också bra. Kasta saker kan man göra bäst man vill, då ligger hon som en klippa! Agilityn gick strålande för henne idag. Vi tränar på att ta hindren mer självständigt och ”slalom åt fel håll”. Gakkon älgade på som vanligt, det flög hinderpinnar, hon hoppade hur knasigt som helst och tunneln (som egentligen är för liten för henne men hon gillar den ändå så vi använder den) kröp omkring som en mask när hon försökte ta den i högfartsläge. Hon flyttade den ungefär 1-2 meter vid varje försök. Husse stod bredvid och bara skrattade, och vad annat kan man göra åt denna hund? KUL har hon i alla fall! *s* Giela var duktig hon med o slalomet funkade bättre nu igen, hon studsade runt som en liten boll! Jacki gjorde allt samtidigt hela tiden…har varit iväg och styrketränat och så sett motoGPn från i helgen…Rossi vann…STORT! Fasen så bra han är!!! Lite bilder från agilitybanan och nystylade hundgården kommer här:

Jacki till vetten igen

Efter en tumult tid verkar nu allt lösa sig till det bästa! Förra veckan blev Jacki akut sämre och började gå i cirklar, och vi trodde att det kommit en hjärnblödning till. Veterinären lät inte alls hoppfull och vi bokade en tid för avlivning några dagar senare för att hinna ta farväl. Hon sa dock att det fanns en liten chans att det berodde på en inflammation i mellanörat eller nåt sånt, men att det inte var troligt eftersom blodproven inte visade någonting fel. Vi fick i alla fall ett recept för kortison + anti-inflammatoriskt skulle i så fall hjälpa på bara några dagar och den chansen ville vi ge henne. Dagen efter var Jacki pigg som en lärka, och vi kunde knappt tro våra ögon! Nyss hade ju allt hopp varit ute, ingen av oss hade trott att medicinen skulle hjälpa även om man förstås hoppades. Så nu har vi en pigg och glad terrierpensionär här igen, piggare än hon varit på några veckor och igår började hon till och med busa med Rossi! Hur länge, det vet man aldrig, men Jacki har ju redan bevisar flera gånger om att hon verkar ha minst 90 liv och jag skulle inte blir förvånad om hon tänker stanna rätt länge till för att trotsa alla odds. Det visar sig, och just nu tar vi varje dag som en gåva. Annars händer inte så mycket speciellt annat än jobb, trädgårdsarbete, hundträning och så funderar jag på att skaffa en RC-bil och börja köra med sambon, de är riktigt roliga de små rackarna!