Världens längsta sökpass

Dagens sökträning kan vara världshistoriens mest tidskrävande. Redan innan jag åkte hemifrån var Linda ute och körde runt för att hitta ”ruta nr 2” eftersom vi än så länge tränat i stort sett bara i en ruta. Jag anslöt och vi körde vidare. Och försökte framkalla minnen av platser och miljöer där det passade att köra sök och gärna fanns en mittstig att använda.

Här var vi, men här hade den bästa skogen avverkats.

Slutligen hittade vi en hyfsad ruta som i alla fall hade användbar terräng och något som liknade en mittstig. Jobbet att sen göra en symmetrisk ruta på 50×100 meter med en stig rakt igenom, ja det kan låta enkelt men det var fruktansvärt invecklat och jag insåg snart att min Runkeeper absolut inte går att lita på när det gäller den typen av avstånd. Pust! Kändes som om jag gick runt i Bermudatriangeln!

Här slog vi till!

Bängla var först ut och här kommer hon rusande och har precis lokaliserat mig. Torrt och fint att ligga i riset och jag såg inga läskiga spindlar utan bara några enstaka myror. En bra dag att vara figurant!

Sen var det Noomis tur. Helt ny plats. Ny ruta för första gången. Och jag insåg att figuranten i hörnet nog inte var 50 meter bort utan snarare 60 eller mer… Jag riktade in den ivriga lilla terriern och släppte samtidigt som jag gav kommandot – ”Figge!”.

Noomi sköt ut i skogen i ett rakt och snyggt skick och försvann snart bakom en stor sten så att jag inte längre kunde följa henne. Hon slog lite längre ut och jag börjar uppskatta den egenskapen allt mer, att hon börjar rakt ut och sen slår lite eftersom det nog är mindre risk att hon missar en figge då. Figgen hade vinden från sidan och Noomi plockade nog upp den när hon sprang på ovansidan. Svepte förbi och tog rullen och kom rusande tillbaka. Snabbt och effektivt och sååå snyggt! Matte växte flera centimeter! Ett så djupt skick utan retning å i en ny ruta – å så fixade hon det galant! Wow!

När hon sen skulle visa figuranten gick hon en omväg och blev lite vilsen, men till slut hittade vi Linda under kamouflagenätet i en liten grop.

Stolt å nöjd var jag! Å så körde vi nästa skick åt samma håll och då utbröt anarkin… Noomi sökte av rutan på egen hand (men höll sig inom rutan och sökte, sökte sökte!!!) och struntade totalt i mina inkallningar. Jag var för långt bort för att hinna få tag i linan dessutom… å efter en massa rusande hit å dit hittade hon Linda och blev så glad att hon nästan inte hade tid att springa iväg med lösrullen! Inte riktigt lika fantastiskt skick och matte var snabbt nere på marken igen…

Att visa gick bättre men var fortfarande lite vimsigt. Noomi var målmedveten och kämpade utåt men gick helt enkelt fel. För högt upp i rutan. Mmm… där bröt vi sökandet för dagen och lilltjejen var klart trött i benen men glad förstås!

En bra sak med nya rutan är i alla fall att den ligger vid en jättestor grusplan som man även kan träna lydnad på, så det passade vi på att göra.

Bängla apporterar

Huskygänget fick ett hårt spår med fyra små apporter. Årets första hårda spår. Silva var först ut och hon skötte sig fint – spårade noggrant och hittade 3/4 apporter. Missade en liten pärla men hittade en hårsnodd, en tops och ett litet suddgummi. Duktig liten tjej!

De andra spårade med varierande framgång. Mintu hittade 2/4 apporter och spårade bitvis fint men hade bråttom och vimsade en hel del. Nalle var bitvis noggrann men missade alla apporter. Rotax förstod ingenting. Hårda spår med huskygänget är alltid lite av ett äventyr men trötta blir de i alla fall ändå!

Avslutade med lite lydnad med Noomi. Dagens roliga:

-Tränade apport över hinder och Noomi rundade hindret på vägen in. Jag sprang runt för att ”tvinga” henne att ta hindret innan hon fick lämna av apporten och det blev en liten jaktlek runt hindret. Efter ett par svängar blev Noomi arg och sprang runt med apporten i munnen och morrade på mig! ”Stanna då! Jag ska ju lämna av den här till dig!!! STANNA!!!” Inte en tanke på att släppa apporten eller ge upp – fighting spirit helt enkelt! Å till slut blev det rätt! *skrattar ännu*

-Jättefin attityd i fria följet och fina ”läggande under gång” och ”stanna”.

Dagens sämre:

-Stadga = NOLL! Lade henne plats och fick fela flera gånger på rad (lagd hund ligger och hund som reser sig får gå tillbaka till utgångsplatsen och börja om utan belöning) innan hon förstod att det inte fanns någon genväg till belöning genom att resa sig. Kändes nyttigt även om det hade varit snyggare om hon legat pall förstås… Hon har fin attityd i övrigt och allt känns bra, men när vi börjar träna utomhus och öka tiden så har hon börjat ”prova” att resa sig. Är ganska säker på att det bara är en period vi ska ta oss igenom.

Belöning!

Efter rätt många timmar ute på äventyr var alla äntligen nöjda och glada och ruta nr 2 är ett faktum. Nu är den redo att vallas och användas även nästa gång! Vår plan är att fixa en tredje ruta också så att vi kan variera lite.

Jag är så himla nöjd med min hundbil nu, praktisk på alla sätt! I solen blir den rätt varm men så länge man står still finns bra vädringsmöjligheter. Har satt in en termometer i skåpet så att jag kan se från förarplatsen hur varmt det är. Skulle dock helst öppna ett hål så att man har bättre kontakt med hundarna och kan se dem.

Grejer för drag, spår, lydnad, rallylydnad, sök mm. =) Brukshindret ryms till och med utan att man plockar isär det – kanon! Sen fick alla huskisarna gå ut i hundgårdarna och sola vidare.

Nalle

Nöjd Rossi

Å inne i huset, en riktigt trött och nöjd liten Noomi. Ikväll tar vi det lugnt och myser på för husse är förkyld! Imorgon 12.00 är det dags för ett sista möte med mäklare och säljare och sen får vi nycklarna till vårt nya hus och kan börja flytta in! Superhäftigt! Imorgon kväll ska sambon basta i vår nya bastu och så tänkte vi göra hamburgare i grillkåtan. =)

Silva – hunden med en bra nos!

Personsök är superkul!

Efter en rolig vecka på jobbet var det så fredag – och dags för fredagsmys – dvs. ut i sökskogen! 15 grader varmt och torrt och fint ute, med en vind som hela tiden bytte riktning. Noomi fick tre fulldjupa skick åt varje håll utan retning (till att börja med).

Dagens bra:
-Sprang aldrig tillbaka till figgen på andra sidan
-Gjorde ett par raka, snygga och effektiva skick
-Hoppade ibland inte alls på figgen utan tog bara rullen direkt
-Gick jättefint lös vid sidan efter påvisen (tack vare lite korv, men ändå!)
-Kom in med rullen alla gånger utan strul

Dagens dåliga:
-Hade helt glömt vad ”visa” betydde i ena halvan av rutan, stod bara och tittade på mig…haha
-Vissa skick var väldigt kringliga och krokiga…
-Blev akut jättetrött på slutet och vi fick ta till ljudretning för att hon skulle hitta ända ut

Ja, en skön blandning av högt och lågt helt enkelt och på slutet tog krafterna verkligen tvärslut. Noomi blev tvärtrött och sprang bara några meter ut i rutan på sista skicket innan hon stannade för att titta eller sprang i cirklar. Värmen gjorde helt klart sitt och det är nog tid att börja konditionsträna lite lagomt i terräng för söket kräver ju inte bara mentalt uthållighet utan även fysisk! Varmare blir det ju och även om vi nog ska försöka att undvika träning i varmt väder så måste det ju fungera även i svalare sommartemperaturer.

Efter det fick huskisarna ett viltspår och här kommer några bilder på sista hunden ut – tant Giela!

Viktigt att kissa nog ofta – hälsar Giela!

Jag har slutat byta sele så alla hundarna får använda samma sele, alltså är den lite stor åt Giela t.ex. men hon drar ju ändå inte direkt i linan. Nalle, Rossi, Mintu och Rotax var först ut och jag kände inte riktigt igen mig. De gick alla samma väg men jag kände mig ändå lite borttappad. Sen kom Silva som hund nr 5 i spåret och fortsatte metodiskt rakt fram där de andra svängt av. Vips kände jag igen mig. Silva hade förstås rätt. Hon är helt klart min noggrannaste spårhund… Vad de andra egentligen gjort vet jag inte! En dåre som följer en annan… =)

Imorgon är det utställning i Piteå för mig och Noomi. Dags att hoppa isäng och få skönhetssömn helt enkelt! Nu är lånepapperna inskickade till banken och vi väntar bara på ett sista möte med mäklare och säljare innan vi kan bli husägare på riktigt!

Sök och spår – Noomi gör framsteg!

Igår blev det lite snabb sökträning och Noomi fick 3 skick med fullt djup. Senaste gångerna ha vi ju kortat djupet för att få mer effektiv träning på rullhantering och lite lydnadsbitar och gör man det för länge riskerar man ju att tappa djup.

Första skicket var fulldjupt med figurant under kamouflage och en ljudretning innan skicket. Noomi rusade rakt ut men slog en lov ungefär halvvägs, passerade mig istället för att komma in till sidan (hrmf…) men fortsatte sen rakt ut i rutan och hittade figurant utan ytterligare hjälp. Dåligt med inslag av bra alltså…

Skick nr två var jättefint, körde med en ljudretning även då och Noomi sprang rakt ut och skötte allt riktigt snyggt. Tredje skickade passade jag på att filma och då körde vi helt utan retning men jag visste förstås ungefär i vilken riktning figuranten låg. Noomi sprang inte superrakt men terrängen är lite bökig just där. När hon kommit kanske 30 meter ut så började hon bukta åt vänster å jag blev rädd att hon skulle vända men istället gjorde hon ett stort slag vidare utåt i rutan och försvann sen ur mitt synfält bara för att några sekunder senare komma rusande med den röda lilla lösrullen i munnen. Hon är så jäkla söt att se i skogen! Terrierns stora hjärta och kämparanda kommer verkligen till sin rätt i söket!

Lite slarv med rullen på väg in (hon tappade den) men i övrigt kände jag mig riktigt nöjd. Oftast så har hon faktiskt riktigt raka skick utåt så detta var ju nästan lite av ett undantag, å även om det inte var rakt så var det nog rätt effektivt sätt att söka av för en liten nos nära marken. Det kändes absolut inte som ”dumspring” utan en liten hund med en plan!

Trött och nöjd liten terrier som ligger med bakbenen rakt ut!

Sen var det huskisarnas tur för lite spår. Gick kanske 3-400 meter med lite olika klurigheter. Det är lätt att det går slentrian i spåret men jag har märkt så många gånger att det är värt att lägga lite tid och tankemöda på klurigheter och svängar. Hellre klurigt än långt om man måste välja som aktivering. Hundarna tycker att det är så mycket roligare att få anstränga sig lite! Dessutom får jag lite mer tanketräning själv för numer snitslar jag aldrig utan försöker minnas hur jag gått, å eftersom 7 hundar går samma spår så måste jag nästan minnas lite rätt om jag vill vara säker på att även sista hunden följer spåret och inte bara en virrig huskykompis…

Min utrustning i skogen, älgklöv samt en yxa att dela det halvtinade färskfodret med

Nalle

Nalle kan både vara noggrann och ordentlig eller lite virrig och ha bråttom. En sak är i alla fall klar – han älskar att spåra! I slutet av spåret låg hundarnas frukost i form av en bit färskfoder. Ibland är de så uppspelta när de kommer till slutet att de måste samla sig några sekunder innan de börjar äta. Kul och spännande med spår!

Gamla tant Giela gillar också att spåra!

Nöjda och trötta huskies!

Efter sök- och spårträningen gick vi alla ut i hundgårdarna för kloklippning, borstning och mys. Nu har ju marken kommit fram och flera av hundarna tycker att det är kul att gräva lite här och var. Här syns alla utom Rotax och Giela på bild. Silva har fortfarande märken i pälsen från selen och vinterns äventyr. Ett litet minne av allt kul vi hunnit med liksom! Flera av hundarna har börjat fälla mer eller mindre – för en gångs skull i ”rätt” tid och inte mitt i vintern eller mitt i sommaren.

Noomi älskar att vara ute i hundgårdarna med sina huskykompisar. Hon lekte lite med Rotax och även om han är ivrig och lite bufflig så är han en duktig lekfarbror och låter henne jaga honom. Han ser nästan ut att le när han rusar omkring med lilla terriern efter sig! Alla huskies fick sina klor klippta och sen myste vi förstås lite också. Rotax är en riktig krambjörn och han älskar verkligen att kramas. Helst ska man knosa ihop honom och krama honom jättehårt och rejält! Då flåsar han lite och kommer och sätter sig ännu närmare och ville ha MER!

Efter att hundarna fått sitt åkte jag och Noomi till Råneå och hämtade ett vitt skåp som vi fick från Paula på Hundhälsan när hon skulle rensa ur lite. Jag har ingen färdig plan men tänkte att ett vitt skåp med hyllor alltid kan komma till nytta i vårt nya hus där vi får ungefär dubbelt så mycket ”husyta” som vi har nu. Jättesnällt!

Vi har inte börjat packa något ännu men väntar spänt på att få hem papper från banken så att vi kan skriva klart allt om lånen (tydligen måste dessa papper ordnas nån annanstans än i Boden och sen skickas till oss) och sen få träffa mäklare + säljare och göra klart det sista. Vi har inget klart datum för inflyttning, i kontraktet står det 1/6 men jag tror nog att det kan bli tidigare… Vi längtar massvis och kan nästan inte tro att det är sant! Ska bli så himla bra att få göra en riktigt bra anläggning till hundarna och ha så mycket yta både ute och inne!

Så, det vita skåpet ligger kvar bak i min skåpbil ovanpå hundburen. Jag tänker att om jag har tur så kanske jag får ställa av det i vårt nya hus i slutet av veckan istället för att behöva ställa det här i Vittjärv först…kanske…!

Fredagssök med gänget

Fredagkvällar blir ofta hundträningskvällar för oss av nån orsak. Nu var vi tre tappra superbrudar ute i sökskogen igen med varsin supersökhund och det blev många skratt och tokigheter som vanligt. Nu har vi utvecklad figuranternas stil från ”ligg i fosterställning” till ”spread your legs” när SuperBängla söker av skogen, SuperIsa jobbade självständigt å fint och SuperNoomi fick jobba sig riktigt trött, å sen jobba lite till. Så himla kul att se alla tre utvecklas!

Noomi fick ett gäng rätt korta skick med lina för att kunna minimera risken för egna äventyr med rullen i munnen (vilket hände förrförra gången). Vi körde med både skick+lösrulle och påvis på varje figurant och fortsatte köra en stund efter att hon börjat bli riktigt trött. Vi har fortfarande lite problem med att hon gärna vill titta till figgen på andra sidan (dvs. den vi nyss lämnade) men det blir allt bättre. Hon har trots allt bara haft figuranter på båda sidorna stigen ett par gånger ännu. Några lite krokiga skick men flera raka och fina. Redan nu blir jag imponerad av henne rätt ofta – med tanke på hur långt ner hon har huvudet kan hon omöjligt se nåt av vissa figuranter men söker ändå ut jättefint oftast och lokaliserar dem med näsan. Tänk vilken fantastiskt grej den där lilla nosen är!

Lite civil olydnad i skogen får vi se ibland också, men med linan på plats så är det ju ingen större fara. Mycket lättare att styra med den, hindra fel beteenden och slippa lägga onödig tid på dem, å så snabbt en ny chans att göra rätt. Allt som allt är jag nöjd med kvällens träning, vi fick styra upp lite sånt som strulat och lilltjejen jobbade på tappert även efter att hon började vara trött. Fin hantering av rullarna och inte sååå många försök till civil olydnad (typ – ta rullen och bara rusa förbi). Nja, misstag och missar här och var men i grunden är jag nöjd – attityden och kämpaglöden är rolig att se och jag skrattar ofta åt hennes framfart i skogen. Det är svårt att inte göra det när lillskägget flyger genom skogen på uppdrag!

Jag filmade hela Noomis sökpass, 4 skick på var sida om jag räknat rätt (och så lite missar) och försökte lägga in kommentarer så att även de som inte är bekanta med personsök ska kunna förstå lite av det som händer. Tanken på sikt är alltså att jag ska gå på en ”stig” som går mitt igenom ett område som ska sökas av och så ska jag skicka Noomi åt ett av hållen (och sen det andra, så att hon zick-zackar över området) och hon ska på egen nos söka efter en gömd person. När hon hittar nån ska hon greppa den röda sökrullen som sen ska hänga i hennes halsband (nu får hon den av figuranterna) och komma till mig på stigen för att visa att hon hittat nån. Jag kopplar henne då och ber henne ”visa” figuranten, alltså leda mig till den hon hittat. När vi tävlar så kommer det bara att finnas två figuranter i rutan. Nu när vi tränar får hon än så länge hitta samma person flera gånger. På tävling behöver hon alltså även kunna söka ut flera skicka på rad utan att hitta nån, och ändå fortsätta jobba lika fokuserat, men det ska vi införa lite senare. Först ska hon kunna springa rakare och lagom långt ut.

Kul och nyttigt att se på film – jag tänker att jag skulle våga vara ganska mycket tystare utan att påverka henne negativt och att det snart är dags att börja ändra lite på rutinerna ute hos figgarna. Man måste ju inte hångla med varje figurant – att bara hitta dem räcker ju!

Eftersom vi pausade för att skratta så ofta tog söket rätt lång tid, och sen var det ju dags att spåra med huskisarna! Sambon fixade middag hemma med älgkött, kantareller, potatis och lingonsylt från Blaiken (tack mamma och pappa!) så jag skyndade mig som tusan! På 40 minuter hade 7 hundar fått spåra! Som ni förstår blev det ett minispår på kanske 150 meter med typ 4 rejäla vinklar och nån mjuk sväng men huskisarna verkade inte misstycka ändå.

Idag är det Hundens Dag och jag ska leka fotograf när Brukshundklubben har ett event på Kvarnängen med lite uppvisningar och liknande. Hoppas det inte blir så blött som SMHI lovat bara… kom och kika!

Nu blommar det!

Nu börjar det blomma lite ute i naturen! Ligger snöhögar kvar här och var men det börjar även titta fram lite gräs. Igår kväll åkte huskisarna ut för att spåra direkt efter en snabb kvällsmat. Vi hittade även denna brända ”stubbe” ute i skogen… undrar just hur detta gått till?

Efter spåret tog jag med Noomi ut till Brukshundklubben för medlemsmöte inför Hundens Dag på lördag och fixardag, gräsklippning mm. Efter mötet hann vi träna lite lydnad och attityd och fokus var helt OK med tanke på att det var en ”ny” plats. Detaljerna satt väl inte perfekt men det jobbar vi på. Fokus och attityd är prio ett!

Visst ser hon snäll och oskyldig ut?

Dock blir det blodutgjutelse ibland när vi kampar och leker. Småtänderna träffar inte alltid rätt och lite småsår kan uppstå…

Idag har Giela och Noomi följt med på en långpromenad på stan med Veronica och Flinga efter jobbet. Lite över en mil på blygsamma 2,5 timmar. Fint promenadväder- torrt och fint och inte blåsigt heller!

När vi gått närmare 2 timmar började Giela se lite stel och trött ut och gick vid min sida. Vi tog en paus vid Hedenbron och gick ner för att dricka och vila lite. Noomi skällde på bilarna som passerade över oss och dundrade lite, och tant återhämtade sig så att även resten av vägen gick bra. Dags att boka in fler laserpass för hennes rygg för de gör stor skillnad!

En härlig kväll!

Planering av hundgårdsbygge

Idag åkte vi ut i sökskogen igen, nu  med en figge som var ny för Noomi. Vi körde med långlina och figuranter ganska nära stigen, inga påvis utan bara fokus på hantering av rulle och nån slags start till skogslydnad och allt som allt kändes övningen riktigt bra. Vi fick träna på att skicka åt båda hållen och hennes skick var oftast hyfsat raka även om hon hade svårt att glömma figgen hon sett röra sig på andra sidan rutan ibland (å ville springa snett bakåt istället).

Dock – hyfsat bra på att lyssna gällande inkallningar och liknande, hyfsat bra hantering av rulle, stor glädje, bra arbetsiver och allt som allt en lyckad dag. Tror bestämt att vi ska jobba på precis samma sätt även nästa gång. Långlina måste vara en av världens bästa uppfinningar! Noomi fick alltså ha en sele på sig under söktäcket och så en spårlina som hängde efter henne. Ibland fick hon kämpa lite med att ta sig fram i skogen med den på släp – men det gick ändå bra – hon är ju en terrier!

Perfekt att kunna nödstoppa om det blir fel, hindra att hon självbelönar sig eller drar ärevarv osv. Efter söket visade det sig att min bil dragit ur batteriet… men vi lyckades starta den genom att knuffa ner den i stora backen och sen åkte vi iväg för att köra lydnad. Vi åkte till parkeringen vid I19 och jag var hyfsat nöjd med Noomi. Några fina ögonblick, lite förvirring, inte så värst störningskänslig men all stadga var som bortblåst. =/ Nåja, vi behöver träna mer på ”nya” ställen helt enkelt efter en vinter med bara inomhusträning. Snart är vi på banan igen! Allt hon kan ”finns” ju där, vi måste bara plocka fram det även i de nya miljöerna och det tror jag kommer att gå rätt snabbt när vi kommer igång med mer regelbunden lydnadsträning ute ”i fält”.

En nöjd och nästan lite trött tjej vid sitt brukshinder.

Huskisarna fick ett viltspår som vanligt och vi gick i ett område med många små bunkrar och liknande. Jätteintressant tyckte hundarna! På dessa platser får man hålla koll så att man inte går in i taggtråd eller vassa föremål.

Nyfiken Giela

Nyfiken Silva

De ivriga som väntar på sin tur

Härligt med en bra dag med hundträning där alla fått jobba. Speciellt Noomi, hon var faktiskt trött och nöjd nu på kvällen (efter att hon rusat av sig sitt ”ska snart sova så nu är jag galen”-rus). Vi passade även på att åka upp till huset och mäta lite där vi tänkt bygga hundgårdarna. Planen vi hade fungerade nästan. Med lite revideringar borde den bli bra.

Så här tänker vi nog bygga. Det blir en dörr in utifrån och den leder till en korridor mellan hundgårdarna där varje hundgård har egen utgång till rastgården. Tre ungefär jämnstora hundgårdar (två hundar i min storlek behöver minst 24 kvadratmeter hundgård enligt Jordbruksverket) med ingång till varmt rum i hundhuset och så en fristående hundgård med bara koja. Mintu och Nalle får nog husera där, båda två har ju rejält med päls och fryser aldrig. Skulle gärna ha ingång i garaget till alla men det går inte att göra på något vettigt sätt så lösningen blir nog ungefär så här. I dagsläget har ju bara en av hundgårdarna ingång till värme så att det blir tre blir ju ännu bättre! De flesta av mina hundar ”behöver” det nog inte men om de fäller mitt i vintern eller liknande känns det ändå bra, å med värme där ute kan ju även tant Giela vara ute på dagarna.

Dessutom är vi inte så långt efter materialmässigt heller, 5 sektioner och 2 dörrar behöver inhandlas samt lite virke till 2 plank… och säkert en massa mer virke till ”smått och gott”, men ändå, utedelen borde kunna byggas för under 5000kr med lite tur. Sen när vi kommit på plats blir det dags att bygga kojorna i garaget som måste vara klara till hösten. Fram tills dess så får hundarna nog nöja sig med sina vindskydd men det tror jag kommer att räcka bra. Projekt ”hundgårdsflytt” känns stor men ändå överblickbart nu när vi har en plan…

Sökträning med anarkistisk terrier!

Sökträningen har gått sjukt bra senaste gångerna. Sådär bra så man tänker att nu måååste det snart vända och komma en vägbuckla. Idag kom den – i ungefär allt vid gjorde! =/

Sambon var med ut för att vara figge så jag hade en figge på var sida stigen. Om vi börjar med de bra delarna så var skicken ganska raka och fina. Hon springer faktiskt ganska rakt ut dit jag pekar nu, om jag bara pekar och visar likadant som jag tänker. Hon söker aktivt efter figgen och tar rullen direkt hon får den. Hon sprang rakt ut till Linda utan vind i andra skicket med bara ljudretning (Linda hojtade en gång från sitt gömsle när vi stod på stigen), hittade henne fint trots att det var ganska djupt in i rutan och helt dolt bakom ett gäng träd – kanon! Där hade vi de bra bitarna.

De sämre bitarna var ett stort antal ärevarv där hon självmant sökte av ungefär hela rutan medan jag stod på stigen och ropade och skrek. Om man absolut vill hitta något positivt även där så var hon fortfarande ute och sökte figgar – bara på helt egen hand och helt så som hon själv ville… Anarki! Hon gjorde det visserligen till största del med rullen kvar i munnen, den ville hon ogärna släppa, men ändå…anarki!!!

Efter söket åkte vi iväg till en fotbollsplan för att köra lite lydnad och där började vi med att göra en enkel men tydlig sökövning för Noomi där Linda låg bara 10 meter ut i skogen och Noomi hade långlina på sig. Raka fina skick även här och de första 4-5 gångerna när hon försökte dra rakt förbi mig med lösrullen hade jag chans att hugga tag i linan och stoppa samt berömma när det blev rätt. Det blev en kanonövning på många sätt och till slut fungerade rullhanteringen hyfsat bra igen. Blir hårdplanering framöver för att lägga upp övningarna så att anarkin minskar!

En del i det hela kan faktiskt ha varit att jag hade kameran med. Jag ville så gärna ta nån bild på den där söta skäggiga hunden med rullen i munnen. Men med kameran följer ju även att man blir lite mer disträ på ett sätt och vissa hundar känner ju snabbt av att man inte riktigt har samma koll. Säkert inte hela orsaken, men kanske en del i det hela.

Tyvärr blev bilderna dessutom rätt kassa… så det var elände rakt igenom! Dock – elände med konstruktiva delar i sig och sånt elände är ju ändå bra!

Yeeey nu kommer jag med min lilla röda rulle!

Yeeeey nu springer jag förbi dig och ser om jag hittar fler figgar!!!

Tur att jag är söt!!!

Lydnaden gick ungefär lika dåligt. Först var det ingen Noomi hemma alls utan mest tittande på löv, gräs och annat. Då har vi ju inte heller kört nån lydnad utomhus annat än på gräsmattan hemma sen i höstas. När tittandet lagt sig så började vissa bitar fungera hjälpligt igen och sen började vi känna oss allt mer hemma. Avslutade med en platsliggning där Noomi reste sig ungefär 10 gånger (lagd hund ligger – direkt och lugnt tillbaka till utgångsplatsen å ligg vidare!) men jag stod förstås nära och hade koppel på henne så hon hann aldrig mer än att resa sig eller åla lite. När hon låg så såg hon lugn och sansad ut och allt kändes bra. När hon reste sig kändes det snarast som att hon såg nåt intressant i gräset eller helt enkelt glömde bort sig. Alltså var det misslyckanden men såna som ändå är bra eftersom man får chans att göra om och göra rätt utan att felet hunnit självbelöna sig. Första gången vi låg plats bredvid en annan hund, å det var ju i alla fall inte den andra hunden som var den svåraste störningen utan snarare gräs/tristess. *s*

Huskygänget fick ett viltspår och i mitten vimsade alla på och jag kom knappt ihåg själv hur jag gått… Alla kom i alla fall till spårslutet och alla verkade nöjda och lagom trötta. Helt enkelt inte den bästa hundträningsdagen även om vi var igång i 4 timmar ungefär. Så, nu kan det bara bli bättre till nästa gång. Nu har mamma och pappa kommit hit och snart ska vi åka upp till huset och titta till det samt lämna lite ved. Ha en bra kväll!

Personsök verkar vara Noomis grej!

När jag bestämde mig för att börja träna personsök med Noomi så var det både för att jag själv tycker att det är väldigt rolig träning (även på den superlåga nivå jag tränat med tidigare hundar) men också för att Noomi har många egenskaper som jag tror skulle passa i söket. Hon älskar folk, är modig och framåt, älskar att använda näsan i sökövningar och har ett riktigt ”jävlaranamma” att koppla på när det behövs.

Under kvällens sökträning fick jag bli extra glad för det känns så himla rätt. Hon tycker att det är skitskoj och en tävlingsstart i oktober känns inte alls omöjlig. Under kvällens träning blåste det rätt rejält från vänster och ganska rakt in mot stigen. Jag placerade ut figgar på båda sidorna. Vi började med ett skick mot Linda i vänster hörn, med kamouflage över sig. Noomi fick tag på vinden (nu måste vi snart börja träna mer riktat på att springa rakt för hon kringlade lite mycket!) och hittade henne snyggt! Tog lösrullen direkt och rusade till mig. Väl där så vände hon och gjorde ett ärevarv för att kolla att figgen mådde bra under sitt kammonät! Sen kom hon tillbaka – lek – påvis och så mer lek.

Sen gick Noomi å jag tillbaka till stigen och skickade åt andra hållet, alltså med vinden i ryggen. Tomskick känns inte aktuellt just nu och att gå ut helt utan vittring kändes också lite väl tufft ännu, så Pernilla fick hojta till och vifta lite och sen gömma sig längst bak i rutan. Noomi sprang rakt ut utan att tveka och tog rullen direkt hon fick chansen. Direkt tillbaka till mig – lek – påvis och så lite mer lek.

Sen gick vi ut på stigen igen och skickade en gång till på Linda som nu gått fram till bortre vänstra hörnet. Gick jättefint även det. Första gången vi kör med två figgar och använder båda sidorna av rutan, och det kändes riktigt bra. Kul att det fungerar så fint med lösrullen nu, även om hon tar nåt ärevarv med den ibland. I grunden känns det som att hon förstått helt vad hon ska göra med den och hon är sjukt söt när hon rusar genom skogen med rullen i munnen.

Vi har mycket mer att jobba på men vi har kommit en bra bit på väg och det känns som att vi har en väldigt bra grund på många sätt. Just nu känns det inte alls så jobbigt att vintern faktiskt är över. Sökträningen känns som något av det roligast jag gjort med hund faktiskt! Blandningen av samarbete och självständigt arbete där man försöker läsa sin hund, våga låta den jobba själv och samtidigt styra ibland – ja det är så skönt på nåt sätt. Jättekul!

Huskisarna fick ett lite klurigt och roligt spår efteråt och alla tyckte att det var riktigt spännande. En 45 graders vinkel som gick ner i en sluttning, balansering på en mur samt lite spår på grusväg utmanade nosarna lagom mycket.

Vi avslutade kvällen med lite lydnad i källaren för Noomis del. Spegeln som jag köpte på Dollarstore fick bekänna färg och den var verkligen superbra! Jag har ställt den mot en vägg och kan lätt se om hon sitter rakt, lägger sig snabbt osv. utan att behöva snegla alls. Guldgrej! Jag köpte den största jag hittade å den var inte alls jättestor, men det räcker långt, speciellt med en liten hund. Dock har lydnaden fått ett annat fokus nu… känns mer aktuellt att träna mot appellen än lk1 kanske… Det mesta är ju å andra sidan gemensamt å vi får se om det blir nån lydnadsstart också i höst. Borde nästan bli av… eller så går vi ut hårt och gör vår allra första tävling med både skogsmoment och lydnadsmoment och budföring på samma dag som det är i brukset. *s*

Dags att sova och fundera på saken.

 

Vi kom med på MH! Å en massa annat bra!

Vissa dagar är helt enkelt lite extra bra på en massa sätt, och då är det ju bara att passa på att njuta! Vem vet när en sån superdag kommer nästa gång? Igår gjorde jag med lite omständiga och jobbiga saker på jobbet. En TA-plan mot trafikverket behövde sökas… småbökigt!

När det var klart belönade jag mig själv med att åka ut till ett 400kV-ställverk med en kollega och titta på en ny 500MVA transformator. Enorm! Jättekul att se och det kändes som en bra belöning för en elnörd!

Efter jobbet jäktade jag hem och hämtade alla hundar samt hoppade i skogsstassen och så åkte vi mot sökskogen. Efter all träning här hemma med lösrullen (när Noomi tagit lösrullen hos husse i TV-soffan och sprungit med den till mig i köket) kändes det nu som att det var dags att testa den ute i verkligheten.

När vi kom ut till sökrutan var Noomi smått övertänd och började kampa i min ärm medan vi tvåbenta pratade och planerade. Missade ibland å bet mig i fingret! Gav ett bra intryck för figgarna… Medan vi diskuterade strategi morrade hon och slet i min tröjärm som ett litet monster. Som tur är så hälsar hon ju bara glatt på andra, det är bara mig hon försöker kampa med å nu var hon smått understimulerad!

Isa rusar genom skogen med en ”rulle” i form av en leksak

Detta verkade vara lite av skadornas dag för Pernilla hade ett läkande sår från en spräckt läpp som lilla Isa gjort, å vips hade Linda en blödande läpp efter lilla Isas framfart fastän lilla Isa är lätt och inte alls upplevs som bufflig, men olyckan var nog framme helt enkelt. Mina fingrar fick lite blessyrer från Noomis framfart… Ja det är ingen lek att träna sök vissa dagar! Idag hade vi dock turen att ha en fotograf med oss så även jag fick vara med på bilderna i min kamera! Tusen tack!

Eftersom vi ännu inte tränat in något söksystem alls så gör jag fortfarande så att jag följer henne en bit ut i koppel tills hon verkar få vittring eller har fokus åt rätt håll. Det blev 3 skick idag och det märktes verkligen att poletten trillat ner. Noomi rusade runt i skogen med figgar i tankarna och blev jätteglad när hon hittade dem. Lösrullen kom inte direkt till mig utan fick en liten vända  skogen först, men sen kom den och då blev det lek och kamp.

Full fart med småbenen

YEEEEY! En figge under presenningen!!!! LYCKA!

Kolla matte vad jag fick!!! (det röda är alltså en av våra små lösrullar)

Skick ett var ganska enkelt och det löste Noomi fint. Tvåan var på längre avstånd och där fick hon jobba betydligt mer men det gick till slut galant även det. Om man frånser från att vi ska jobba in ett smartare sökmönster då. Men ivern och fokuset fanns där! Tredje skickat var Noomi nog rätt trött och sprang lite i cirklar men hon hade figgen i huvudet ändå och blev till slut överlycklig när hon hittade rätt. Tog lösrullen och sprang en cirkel, sprang tillbaka till figgen för att säga ”Heeeej” å sen kom hon till mig och då var tungan lång och terriern superlycklig!

Vi hann även med två påvis och det fungerade nästan rent automatiskt. De sociala bitarna kommer ju rätt lätt med en hund som älskar alla.

Nu är del ett av vårt sökäventyr i stort sett avklarat! Vi har hittat glädjen för figgarna och glädjen för att söka dem i skogen. Nu ska vi bara lära in HUR man ska söka och fila mer på vad som faktiskt händer när man hittar nån, eller INTE hittar nån.

När vi lämnade spårskogen, lyckliga och lite skitigare än tidigare, åkte jag och huskisarna ut för att spåra istället. Vi hittade en helt bar skogsplätt och behövde inte ens tänka på snö. Hela gänget var skärpta och duktiga. Jag är lite imponerad faktiskt för de brukar vara intresserade men slarva lite ibland och medan vissa är väldigt noggranna så verkar andra (främst killarna faktiskt) mest bara rusa på ibland… Inte nu – nu var alla näsor rejält påslagna!

Mintu – lyckas till och med se snygg och kraftfull ut när han spårar en död älgklöv och har rosa utrustning!

Kaela äter belöning (=middag)

Medan jag gick där i skogen kollade jag mailen – och fick se ett väldigt efterlängtat mail! Noomi kom med på MH den 13/5 här i Boden (Luleå)! Så himla skönt och roligt att vi kom med direkt och det ska bli jättespännande. Jag har själv aldrig gjort ett MH, bara läst om dem här och var under årens lopp osv. Noomi känns som en rolig hund att börja med och det ska bli spännande att följa hennes framfart på banan och se om något blir som man trott. Det finns ju inte alltför många Cairn att jämföra med sen tidigare men de jag vet som gjort MH verkar ha haft skitskoj och det är nåt sånt jag väntar mig från Noomi också.

I samma veva slog det mig, idag betalade vi även in handpenningen på huset – och så har jag beställt biljetter till Stockholmsresan i juni när vi ska se Pearl Jam! Vilken kanondag! En massa roligt att se fram emot och hundarna glänste i skogen!

Tant spårar

Kring 19.30 var jag klar i skogen och det var dags att åka hem – och tänka på middag! Jag blev mycket stolt över mig själv när jag svängde in på COOP för att handla mat och helt undvek att köpa godis, bakelser, chips eller liknande trots nästan 3 timmar i skogen direkt efter jobbet! Inte nåt! (men det kan ha att göra med att jag träffade Veronica på vägen in och fick en sur napp av henne…mums!) Melon, physalis och ananas blev godbitarna å så lite grillgrejor.

Medan grillen värmdes tog jag lite kvällsbilder på hundarna men tyvärr han solen gå ner. Vad säger ni om dess två killar, vem är modellen och vem är clownen? De är tagna efter varandra och ingen bild fanns mellan dem. Det var först efteråt som jag såg vad jag faktiskt fått med…

Grillningen gick däremot sisådär… vår grill börjar vara söndergrillad för vi använder den flitigt och när jag skulle kontrollera glödens status så rasade hela racklet ihop och grillglöden spreds ut över asfaltuppfarten… Vi lyckades i alla fall få ihop den hjälpligt och skyffla tillbaka grillglöden så grillat blev det, men det var nog sista gången. Tur att vi snart har en egen grillkåta att använda! Idag blir det sökträning igen och så funderar vi på att åka upp till huset och ta en promenad med Giela och Noomi. =) Ha en bra daga allihop!

Husbilder!

Igår åkte jag ut för att spåra med alla hundar (utom Noomi som nu bara får träna söksaker i skogen). Det märks att vi inte hunnit träna så mycket spår ännu i år för alla hundarna är väldigt noggranna och fokuserade. ”Huskyslentrianen” som kan komma om man gör något annat än drag ”för ofta” har inte infunnit sig ännu. =)

Lite snö kvar på vissa plättar men generellt sett inga problem att hitta bra spårmark i skogen. Noomi fick söka leksak i en långsmal korridor för att vänja sig vid att springa rakt och hålla sig inom det vallade området, och som vanligt gick hon in i uppgiften med stor iver och beslutsamhet. Dock behöver vi träna på hur man bäst ska söka av ett område effektivt… Men hennes arbetsiver är underbar att se! Hon studsar fram i skogen med jämfotahopp och söker tills hon hittar det hon vill hitta utan att tappa tråden! Här kommer en mörk video från ett av skicken. När andra gått in och tänt lamporna rusar vi runt i skogen…

I ett av skicken hittade hon ett gäng rensade gäddor 10 meter från det vallade området, men till min stora lycka försökte hon inte rulla sig i dem och när jag skickade henne nästa gång hade hon redan glömt gäddorna och ville hellre söka leksak. Härligt!

Idag efter jobbet åkte vi till huset och fick en jättefin visning från svärsonen till förra ägaren. Jättetrevligt och dessutom fick vi veta mer om byn och byagemenskapen. Det verkar vara ett riktigt trevligt ställe med många byaaktiviteter och bra gemenskap och riktigt fina skoterleder! Dessutom var det förstås jättekul att få se vårt blivande hus igen. Vi älskar det verkligen!

Uppfarten från byavägen

”Baksidan” ner mot byavägen

Utsikt ner mot närmaste grannen, älven och byavägen

Grillkåtan och huset (vardagsrummet) med huvudingången till höger i bild

Andra sidan huset, grovingång med lite veranda och två av uthusen. Kallgaraget till höger har jag tänkt bygga om till ”hundhus” med hundgårdarna på hitre sidan och ingång till uppvärmda kojor i huset från varje hundgård. Där inne finns gott om plats till selar, släde ,agilityhunder mm. Riktigt hur allt ska fördelas får vi se – uthus i massor har vi i alla fall och platsen där jag vill bygga hundgårdarna är betydligt större än jag minns den. BRA!

Insidan av ”hundhuset”, här ska det byggas och isoleras!

Bakom uthusen och grillkåtan har vi en bra plätt med skog där jag hoppas kunna bygga en rejäl rastgård åt huskisarna. Borde bli åtminstone 2000 kvadratmeter om vi håller oss på ena sidan tomten vilket skulle kännas rätt lagomt. Öppen och fin skog som ändå är lite kuperad. 7500kvadratmeter tomt känns riktigt bra!

Inuti tog jag lite bilder men det blev mest bara suddigt eller en massa folk. Mina tankar hade fullt upp med att tänka på allt vi fick höra och försöka minnas det! Han som bodde i huset med sin fru tidigare hade tydligen designat och byggt det själv och jobbat som byggare hela livet. Det förklarade en hel del för allt känns väldigt genomtänkt. Grillkåta, bastu, dubbla inglasade altaner (en med infravärme), grovingång, öppen planlösning, ja det är många bitar som känns genomtänkta och inte bara ”standard” i en 30 år gammal villa. Nu är det snart dags att börja packa och förbereda lite…!

Idag på lunchen sprang jag 4,3 km på 32 minuter och allt kändes bra förutom skavsåret som började komma efter 10 minuter… nu är jag småhalt men glad ändå. Imorgon blir det ingen lunchträning för Noomi ska vaccineras 14.00 och 17.00 ska Kaela och Giela behandlas i Råneå. Sen avrundar vi kvällen med en långpromenad med Veronica och Flinga. Noomi skulle ju ha fått sin 1-årsvaccination för ett par veckor sen egentligen men tiden har verkligen rusat fram den sista tiden med hustittande och jobbresor och hundträning å annat kul. Nu blir det i alla fall gjort å sen laddar vi för sökträning på fredag. Noomi får nog en lite lugnare variant med tanke på vaccinationen. Å sen fortsätter vi drömma om huset!