Border collies i spannet igen

Bloggen har varit tom ett tag, men självklart har det hänt en massa saker ändå! I fredags hade hundarna och jag en underbar tur när vi körde upp mot Blaikfjället en riktigt mulen dag. När vi kom upp på Storfjällsmyran just nedanför kalfjället låg de tunga låga molnen som vit ludd över hela fjället och det var magiskt vackert, just för att solen inte alls var med.

Tyvärr hade jag glömt mobilen hemma och hade inget minneskort i kameran… riktigt klantigt! Himlens vita smälta ihop med myrens vita och alla gränser suddades ut… fantstiskt vackert ihop med ett hundspann förstås! Detta blev säsongens hittills längsta tur, kring 2,8 mil om jag minns rätt, å nog börjar det vara dags att hålla de distanserna ett par pass i veckan nu när skoterlederna börjar växa och se fina ut.

Efteråt markerade Mintu lite på höger fram så det blev vilodag lördag och söndag rent fysiskt för hundspannets del. Idag var första arbetsdagen efter jul för min del och det var riktigt skoj att vara tillbaka på jobbet och fortsätta utbildningen inom elnät/elkraft. Dessutom fick vi besök av vår kompis Monica och hennes två border collies idag, så på kvällens slädtur körde vi ett 8-spann med 25% BC! Mintus ben verkade fräscht igen och alla var ivriga och glada.

Tyvärr ledde jag in oss på avkrokar då spåren inte alls var körda som jag tänkt mig, och när sista skotern vänt så fick vi även vända spannet eftersom skaren låg hård på resten av spåret efter att det snöat ett par decimeter som töat och sen frusit igen. Hundarna skötte sig i alla fall jättefint tillsammans och även om ”nykomlingarna” blev rejält utskällda när de vågade hänga på ”vår” tomt så fungerade allting väldigt fint sen i spannet. Det kändes helt klart som att hundarna kom ihåg att Monica och hundarna var med i spannet förra nyår också. Nalle och Rossi var lite nyfikna i starten men inte alls lika maniskt intresserade som vid förra årets första start.

Flicka ville gärna vara på bild men inte Sultan! Söta är de i alla fall och de sköter sig fint i spannet. Tur att de redan har lite vana för dagens tur blev lite stökig och bökig om man tänker på hur spåret såg ut, hundarna klarade det dock fint och trots att vi var två på släden ramlade ingen av oss av i bergochdalbanan som skulle likna ett skoterspår.

Imorgon planerar vi en tur i dagsljus och en tur i mörker för att ha ett trött gäng inför nyårsafton. Däremellan ska vi in till stan och bunkra upp med lite extra ben och gosaker för både tvåbenta och fyrbenta. Nu – gonatt!

 

Noomis andra slädtur

Igår hade vi en lugn och skön julafton här hemma med hela familjen samlad, inklusive Giela, Silva och Noomi. Senare på kvällen slog det om till plusgrader och regn så även om det ligger snö kvar så känns vädret väldigt konstigt. Sjön är öppen vilket är mycket ovanligt även om det skett ett par gånger just de senaste åren, och pappa och jag har varit ute med båten en sväng idag på juldagen… en dag när jag normalt sett kör släde på isen!

Vi hann i alla fall med en mysig slädtur igår innan vädret vände, och idag passar det bra att ge hundarna en vilodag efter två rätt tunga dagar och dessutom tråkigt väder. Här kommer lite bilder från igår, kvalitén blev lite sisådär för det var mulet ute och då blir det ju aldrig riktigt ljust den här tiden på året, men håll tillgodo!

Noomi, den lilla terroristen som skötte sig jättefint på sin andra slädtur och satt så snyggt, här väntar hon på starten

Rotax är ivrig innan start

Silva och Rotax

Direkt efter start så höll jag i Noomi och Giela i selarna för säkerhets skull, och Noomi satt förstås fastknuten även idag så att hon inte skulle råka skutta ut. Mintu och Kaela i led och nu gjorde de rätt i starten och tog oss direkt på rätta spåret, tack för det!

Glad Nalle!

Noomi och Giela i släden

Idag tog vi leden mot Storuman istället för att få lite variation, och även om det kunde ha varit mer snö bitvis för att göra leden jämnare så var det riktigt vackert ute.

Lars kom förbi med skotern och fotade oss lite i farten. Här var det nog ett par minusgrader bara men lite blåst och snö. Perfekt väder för att låta Noomi lära sig att åka släde. När tempen börjar vara kring -20 till -25 vilket den ofta kan vara ett par månader framåt nu, då får hon helt enkelt stanna hemma så då blir det ingen slädträning.

Snöiga hundryggar

Så här gillar Noomi att stå med tassarna på kanten och utkik framåt, och självklart stadigt förankrad så att hon inte kan klättra över kanten

Nu väntar ett klurigt Sudoku, kloklippning av hela gänget och sen ska vi laga en trerättersmiddag som Lars å jag ska laga ihop. Jordärtskocksoppa, helstekt lammryggbiff med rödvinssky å lite annat, och så en passionsfruktsorbet till efterrätt. Om allt går som tänkt så kan det nog bli riktigt gott… =)

God Jul!

Här kommer den då, för ordningens skull – vår julhälsning! Hoppas att ni alla får en riktigt härlig och fin dag med mycket snö förstås!!!

 

 

God Jul med Noomis första slädtur

Nu är hundarna och jag i Blaiken (sen i söndags) efter några hektiska veckor med nytt jobb, förkylning som inte riktigt vill ge sig, lite lagomt med julstress förstås osv. Något klassiskt julkort har jag inte gjort i år för vi har inte tagit fram granen eller julpyntat hemma hos oss (och det kände rätt skönt, man får nog av julpynt ändå och hos mamma och pappa är det ju pyntat) så det fanns liksom inget bra ställe att ta en bild av alla åtta…

Nåja, igår fick Noomi testa att åka släde för allra första gången. Hon fick bekanta sig lite med den medan den stod still och blev fastknuten i bakstycken på slädsäcken och sele. Att ha henne lös hade känts totalt livsfarligt helt enkelt. Giela fick också följa men hon sitter ju med bara en lös slinga kring överkroppen som kan glida av. Noomi tyckte att det var skitskoj och enormt spännande, men hon försökte klättra ur ungefär 50% av tiden för hon ville tydligen springa för egna ben precis som hennes stora kompisar.

Wihooo! Coolt!

Vi körde leden upp mot fjället men nöjde oss med att köra inte ens halvvägs. Det är väldigt mycket uppför hela vägen och det märktes att hundarna inte jobbat så många riktigt tunga pass ännu i år. De jobbade på hyfsat bra, men när vi kommit hem så somnade de och nästa gång jag tittade till dem så vaknade de först när jag öppnade ytterdörren…då är de trötta!

När vi skulle iväg hände förresten en oväntad grej. Jag tänkte att vi inte skulle följa vägen utan ta vänster över en äng där den gamla vägen gick då jag var liten. Där var upptrampat en liten stig nu så allt vi behövde göra var att svänga vänster 15 meter efter start. Hur gick det då? Jo en hund svängde men inte den andra, och det knasiga var att Kaela – hunden som alltid upprätthåller vanor och har enormt svårt att bryta dem – hon svängde vänster! Mintu däremot – hunden som alltid lystrar på en halv sekund när något ska vändas åt något håll – han fortsatte bortåt efter vägen… !!! Totalt oväntat och i förvirringen som blev glömde jag nog att berömma Kaela ordentligt… Tog 20 meter till innan jag fick med mig Mintu och vi svängde över ängen….*grrrr*

Mintu och Kaela, Silva och Rotax, Rossi och Nalle och så Noomi och Giela i släden

Noomi hade på sig tröja och overall eftersom det blir rätt stillasittande i en släde och viss fartvind, men jag tror nog att hon höll värmen av att skutta upp och ner och försöka hitta en väg ner på marken! Hon sov så gott efteråt och var nog lika trött som huskisarna. Att stå så här på sidan tyckte hon var riktigt kul, och eftersom hon var väl ankrad i selen så kunde hon ju göra det på ett säkert sätt också. Giela satt mest och ylade och pratade och ville få springa, men jag tänkte inte ge mig på valp i släden och tant i flexit ännu och det kan ju lika gärna stå en renflock bakom ett krön och då ska tant sitta fast.

Tant ylar och valp försöker rymma – myyyyys!

Jättekul att ha premiären avklarad och det kändes som att allt fungerade rätt bra på en gång faktiskt. Jag tror att jag ska tillverka ett specialkoppel med dubbla fästpunkter så att man kan fästa det i slädens sidostag och så ha en fästpunkt på mitten för Noomi så att infästningen blir ganska stum. I övrigt gick det nästan över förväntan, vi fick oss ju en riktig slädtur trots allt! Enda problemet var att jag i början (och till och från under resten av turen) stod böjd framåt för att hålla i hennes sele för säkerhets skull, innan jag såg hur långt kopplet kunde räcka och var säker på att hon inte kunde kravla sig över kanten på nåt sätt, och idag är mina höfter lite ömma…haha

En annan premiär är att Noomi har fått springa med alla 7 huskykompisarna ute i rastgården som mamma och pappa byggt, och det fungerade helt perfekt det också. Hon har lekt lite med Silva och Rotax men i övrigt mest bara lullat runt och nosat som de andra. Känns verkligen som att hon är en i gänget nu faktiskt och det är superskönt!

Idag väntar ett nytt äventyr, men nu kanske Noomi och Giela får vara hemma… vi får se… hundarna har i alla fall fått mat för ungefär en timme sen och nu väntar vi på dagsljus och att frukosten sa smältas…sen plockar vi fram selarna igen!

 

 

 

 

 

Månskenstur med min bästa vänner

Idag efter jobbet jäktade jag hem och kastade in Kaela och Giela i bilen och körde direkt mot Hundhälsan i Råneå för tjejernas laserbehandling. Jag insåg att jag skulle bli lite sen och ringde Paula för att säga att vi var på väg när vi var 5 minuter bort och hade kört i över en halvtimme… och då säger hon ”Men…du har väl ingen tid bokad idag? Det var väl imorgon?”

Jo hon hade förstås rätt men jag hade skrivit tisdag i min kalender och jag hade tänkt boka tisdag… Som tur var så var Paula supersnäll och lät oss komma och få behandling trots att jag klantat mig och bokat fel dag. Hon är verkligen en pärla! Dessutom har hennes företag en ny och uppsnyggad hemsida som jag tycker att ni måste kika på! http://www.alvdalenshundhalsa.se/sv/

När vi kom hem slängde jag i mig sushi längs vägen och sen kunde jag inte motstå fullmånen… jag hade tänkt packa ur buren ur gamla bilen men näe…är det fullmåne och inte ruskigt kallt så måste man ut på spåren oavsett vad som sker…typ! Månen var alldeles klotrunt, stod högt och fint på himlen, kring -10 grader och alldeles vindstilla och bara några små moln nära horisonten – magi helt enkelt!

Ser ni hur det glittrar i snön från månskenet? Om jag får säga det själv så har jag blivit ganska duktig på att fota månsken med tanke på förutsättningarna. Här har jag min Canon Powershot G12 och kör helmanuellt, 8s slutartid, 2,8 bländare, helt utzoomat förstås, ser nu att jag verkar ha kört på ISO Auto i mörkret också…hmm…inte riktigt planerat men det fungerade ju ändå. Hade inget stativ utan använde släden som stöd och bad hundarna ”Stå still” i 8 sekunder i taget och oftast skötte de sig fint. Nalle och Rotax flippade ur ibland och försökte dra fram släden nån centimeter och det räcker ju för att sabba en bild…Med högre ISO hade jag nog kunnat minska slutartiden med närmare hälften, men då hade ju bilderna blivit kornigare också.

Snett men gulligt ändå, ser ni stjärnorna?

Nu ikväll var jag extra glad att vi pulsade upp nytt spår i söndags. Det spåret går över fler fina myrar och i månsken är de helt magiska. Underbart att ha tillgång till det spåret nu. Vi körde det fram och tillbaka en gång för att packa det lite till och njöt i fulla drag (även om hundarna tyckte att jag var skittråkig när jag ville stanna och fota och krävde att de skulle stå still).

Så här söt var Rotax i sitt vindskydd efteråt

Nu ska vi sova gott hela familjen, först ska hundarna där ute få sin middag nu när de hunnit flåsa av sig. Bilen är fortfarande inte alls förberedd för att skjutsa 8 hundar till Storuman på lördag…men det löser sig säkert på nåt vis. Buren i den gamla bilen ska svetsas till lite och byggas om när sambon har tid helt enkelt. Vi hoppas i alla fall på rapporter om mer snö från Storuman så att vi har några härliga slädäventyr att se fram emot även där. För Noomis del packar vi overallen och tröjan istället!

 

Lydnadsträning

Åter dags för lydnadsträning inomhus och Noomi var lite vimsig och luktig. Kändes som att vi fastnat i ett tråkigt mönster helt enkelt, men som tur var fick vi bra tips och när vi jobbade superkorta pass och moment, snabbare belöningar och riktigt hög intensitet på allting så var hon ju plötsligt med i matchen. Så mycket värt att få tips utifrån när man kör fast.

Ångrar smått att vi inte hunnit träna mer bland folk i höst men då har vi ju å andra sidan många kompisar här hemma som ska få sitt. Skillnaden mellan hur Noomi funkar hemma i köket eller bland folk är större än vad jag skulle vilja men det handlar ju bara om att jag måste anpassa mig. Nu har vi ett angreppssätt!

Äntligen slädspår direkt hemifrån

Varför drar hon runt på släden? Nåt på G?

Idag skidade jag upp spåret ut till leden så att hundarna skulle ha nåt att följa när vi skulle passera de roliga grannhundarna. Sen var det äntligen dags att dra släden runt hundgårdarna till vår startplats och börja sela ut. Hundarna var riktigt glada och ivriga förstås!

Den här vyn är mycket roligare än att behöva ta bil en bit för att kunna starta, eller behöva hjälp av sambon för att ta sig genom villaområdet.

Lite mer snö har kommit men hemma i byn är det nog ändå bara kring 20cm, även om stora delar är rejält packade. Snön som har kommit har drevat ner till stor del, och vi skulle snart märka hur stor skillnad det kan göra.

När vi passerade korsningen mot Bredåker blev jag tvungen att stanna – en skoter hade ju kört in där! Jag vände spannet direkt och bad dem följa det nya spåret. När en skoter kört så blir ju skaren under inte sådär vass och eländig längre.

Ute på hyggena var det plötsligt mer snö. Skotern som kört hade förstås vänt efter ett tag, men med all ny snö som kommit kändes skaren där under inte lika besvärande. Hundarna kom ju inte så långt ner i snön alla gånger ens, så jag styrde Mintu och Kaela vidare efter spåret och de såg riktigt glada ut när de fick visa att de minsann vet var denna led ska gå! På ett ställe just i början hade skotern kört en liten omväg men den dissade Mintu och Kaela och gick den gamla vägen istället.

Mintu står upp på bilden – alltså helt OK med snö på vissa ställen! Ibland räckte snön upp till hundarnas ryggar så då var där ju en bit över en halvmeter!

Mintu fick göra grovjobbet med att bereda väg och Kaela valde att gå snett bakom honom eftersom de ändå inte satt ihop med nacklina. Fungerade fint och kändes bra att avlasta henne lite ändå. Mintu tuffade på så fint där framme i ”singelled” och verkade nöjd han med.

Oooops! Rotax trampade över flera linor och kunde inte trassla ut sig själv… så tokigt det blev!

Nalle är en riktig drama Queen och skriker utöver sig om han råkar fastna nånstans… Han hann nästan krypa ur selen idag när han fastnat med nåt ben i en lina och började backa och trixa en massa (medan han skreeeeek). Han är inte så tuff min store guling.

Dagens laguppställning

Även om vi kört en hel del redan så kändes detta som den första ”riktiga” turen, rejält med snö att pulsa i, start hemifrån, äntligen lite ”nya” spår, ja det kändes bra ända in i själen helt enkelt! Hundarna fick pulsa fram till en vägkorsning nån kilometer bort och sen tog vi grusvägen tillbaka, mest för Kaelas skull. Hon såg fräsch och fin ut men ingen av dem har ju gått så här tungt tidigare så det kändes lagomt. Vi var ute i 1,5-2 timmar och när vi kom hem verkade alla nöjda och glada.

Mintu på sitt kojtak i skymningen

Giela och Noomi fick en långpromenad i pannlampans sken, Giela i täcke och Noomi i regnoverallen från Hurtta för att hålla borta lite snöbollar. Det fungerade riktigt bra men ena frambenet trixade hon ut ur overallen och hon hade inte tid att stanna och låta mig fixa den – så många äventyr att undersöka först! Noomi har verkligen två olika lägen, mysig och gosig när hon vill, men när hon har ”viktiga” saker för sig – då är det 100% ”Kan själv”! Kvittar väl att man blir nästan trebent – går ju lika bra ändå!

Nu blir det filmtajm för husse å mig! Kul! hundarna får en lugn söndag kväll och det är nog inte dem emot.

 

 

 

 

 

 

 

 

Morgon

Igår kväll var nya jobbet på julbord på Western Farm, god mat, bra show och himla trevligt men trött var jag så det blev en tidig kväll. Månen sken så fint över anläggningen och jag drabbades av akut slädkörarlust men det blev inget med det.

Körning blir det nog däremot idag, klart väder och -22, 7 just nu men det blir nog varmare snart. Det lovande ut från mitt sovrumsfönster!

Äntligen inneträning!

Idag var det premiär för inomhusträningen med nya träningsgruppen – skitskoj! Aussie, rottweiler och tollare, och så Noomi å jag å tant. Tant Giela pratade mest och störde, men tyckte nog att det var rätt skoj ändå. Noomi var lite disträ men jag hade inte väntat mig annat heller eftersom hon är så pass ovan vid att träna bland folk och lukter nu när vi inte gjort det på ett par månader i stort sett. Tant däremot började med att gå in och kissa på golvet! Tant brukar ju inte direkt göra sånt, men jag gissar att nån annan hade hunnit före och att det luktade jätteintressant för hennes gamla nos… *grrr*

När jag lekt igång henne rejält och var snabb i vändningarna så att hon inte hann få tankarna på annat fungerade det ändå hyfsat bra och hon gjorde några fina vänstersvängar och transporter i fria följet, men de var korta och rätt mycket funkade inte så bra alls… =/ Nåja, som sagt var, vi får se detta som ”träning på att träna med störning” i första hand och ett par tillfällen bort borde vi kunna börja peta lite mer i själva momenten. Körde även lite ”fjärr” på mycket nära avstånd och det börjar se rätt fint ut. Hon sätter sig upp på enbart röstkommando och samma med ”ligg” förstås. Ordförståelsen börjar funka.

Jättekul att vara igång och få lite rutiner i lydnadsträningen framöver. Sen har vi en annan rolig nyhet, på nyår kommer vår kompis Monica och hennes två border collies på besök för att hälsa på i spannet, precis som de gjorde förra nyår. Nu hoppas vi alltså på mängder av snö, mängder av skoterspår, och så temperaturer kring -15 hela nyårsveckan, vill inte ha -30 och inte heller plusgrader som det var förra året… Ska bli jätteskoj att ses igen!

Äntligen lite nytt!

Ikväll tog vi äntligen lite nya vägar. De större lederna i skogen är fortfarande ej körbara men vi hittade lite små spår som ringlar sig genom byn. Med lite mer än en decimeter nysnö fick hundarna ändå jobba lite när mattbromsen låg nere. På bilden här ovan passerar vi skotertunneln under väg 97, bara grus och lågt i tak, ett lite annorlunda ställe att köra släde.

Vi fick en jättefin tur med en fin måne bakom ljust lila moln och hundarna gillade de nya spåren även om vi fick vända ett par gånger. Vi körde även lite ospårat på ån och där fick Mintu och Kaela hjärnsläpp för uppe i skogen hade ett rådjur passerat helt nyligt. Detta störde helt ut deras styrförmåga! *grrr*

Blev start via gatan även idag men med sambons hjälp gick allt väl och som alltid var det underbart att vara ute. Tänk vilken tur jag har som lyckats fixa till detta liv precis som jag vill ha det med underbara slädturer hela vintrarna.

Efteråt kom alla in (till Noomis stora lycka) för kloklippning och mys. Kaela och Mintu intog direkt soffan… dit hittade de minsann direkt!

Nu är huskygänget ute igen och har nyss fått middag. Giela och Noomi ska också få mat. Kvällens stora fråga är om Noomi kommer att kissa inne inatt eller inte. Efter en kväll när hon röjt runt här inne med alla kompisarna så brukar hennes kisseri gå lite på högvarv. Dags att dammsuga, sen är det Godnatt världen!