Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


Lämna en kommentar

Rastgårdskväll

Igår kväll när jag gick ut på gården för att låta Noomi kvällskissa så såg jag stjärnorna för första gången sen i våras. Ja det är första gången jag tänkt på det i alla fall, tidigare har jag nog antingen gått isäng för tidigt, eller så har det varit mulet… men nu lyste de helt klart där uppe! Alldeles underbart! Ett kärt återseende som bär så mycket längtan och framtid med sig! Här uppe i norr ser man ju faktiskt aldrig till stjärnorna under ett par månader på sommaren, och på nåt sätt är det lika härligt att ha ljuset där om nätterna, som att se mörkret återvända sen igen.

Imorse låg dimman tät ännu en gång, och skogen i rastgården var mysigt mystisk.

Ikväll har vi hängt i rastgården alla åtta, kloklippning, borstning, lek och mys. Rotax, Nalle och Rossi fäller ju drivor just nu, och Mintu, Silva och Kaela är lite tofsiga också. En snabb koll avslöjade också att Nalle är i lagom form med övriga faktiskt hunnit bli lite småtjocka under sommaren…hihi…nåja, om en draghund nån gång ska vara lite tjock så är det ju nu, när fysträningen snart ska börja och muskler ska byggas!

Noomi sökte ivrigt efter kottar och pinnar som jag kastade iväg, och ibland ville även Silva och Nalle vara med. Spana in Silvas blick! VILL HA PINNEN!

Mintu passade på att hitta ett ben i bajstunnan…bläää… man kan ju tycka att man inte borde vilja äta nåt som legat i ens eget bajs nån dag, men det är tydligen inte så noga. Vips hördes benkras från en av kojorna och där inne låg Mintu med ett älgrevben och tuggade glatt (å nä, förutom att han är lite tjock hade han faktiskt nyss fått middag också och var INTE utsvulten!).

Sista biten lämnade han och den tog Silva, efter att under en lååång stund försökt smyga sig dit trots att jag strängt förbjudit henne att gå nära. Både Kaela och Nalle var lite nyfikna, men samtidigt lite artiga när de befann sig precis sådär i närheten. Hundar säger ju enormt mycket till varandra med kroppspråk och blickar.

Kaela har ju ofta kallats ”supertjuven” och hon har en otrolig förmåga att få komma nära de andras godbitar, oavsett vem det är eller vad godbiten är. Så här nära Silva och ett ben går ingen annan i första taget, men för Kaela var det inga problem. Som synes på Silvas kroppsspråk är hon inte helt avslappnad, men ändå, inga morrningar eller surheter heller.

Mintu bjöd på ännu en galen blick och när jag ser hans blå ögon uppspärrade och lite tokiga, så tänker jag förstås direkt på slädkörning och härliga äventyr. Min kloka duktiga ledarhund, det ska bli kul att börja vår andra säsong här i byn och jag hoppas verkligen på en lång och rejäl vinter så att vi hinner utforska ordentligt.

Päls ja, hann borsta bort ett par hundar ungefär…

Slutligen dags att återvända från skogsäventyren och gå isäng för ikväll. Rastgården har nu varit i drift i ungefär ett år, och slitaget har redan varit hårt. Stora delar av undervegetationen har försvunnit och några rejäla hål har de hunnit gräva. Om ännu ett år kanske rastgården börjar likna en öken?

Avslutar med kvällens vätskepaus, minst går först! Skönt med en mysig kväll med hundarna i all enkelhet, inga måsten eller tider att passa, och en titt på väderleksprognosen ser lovande ut inför stundande höstträningen. Kommer regelbundet på mig själv med att sitta och fundera över möjliga träningsvägar i närheten, både för cykel och sen de första slädturerna förstås… =)

Annonser


Lämna en kommentar

Kylig juninatt

image

Godmorgon! Ser ut att bli soligt idag men inatt har det varit kallt. Frost på rutan och höstjacka på. Igår kväll kom hela hundgänget in för gos, benätning och kloklippning. Vissa av den fäller verkligen i drivor nu! Efter att de gått ut dammsög jag huset för första gången och det tog en mindre evighet! Fick flytta kontakten 3 gånger jämfört med 0 i gamla huset! Noomi hittade en ny utkiksplats också. Hon är som en liten katt!

image


Lämna en kommentar

Benätardag

Igår var det benätardag, bland annat. Noomi och Giela fick gå ut i hundgården medan jag hämtade benen, och Noomi intog direkt en bra utkiksplats. Tankarna på att börja packa ihop allting börjar ju komma och ett litet bekymmer är ju hundfrysarna och allt som finns i dem. Frysen i källaren vet jag inte ens om vi får upp därifrån. Den kom ju så att säga ”på köpet” för åtta år sen. För att underlätta lite ska jag försöka mata undan ben och annat för att underlätta. Inte fylla frysen med nytt färskfoder igen förrän vi flyttat den. =)


Delar av dagens bensnacks, blandad kompott!


Noomi, Mintu och Rossi


Mintu (och Kaela i vindskyddet)


Nalle och Kaela myser tillsammans


Rotax äter revben


Hela  gänget på skakig film – å ett litet huskyhår som fastnat på linsen tydligen! =)

Nu har flera hundar börjat fälla också. Giela och Rotax främst men det är fler på gång. Rotax har riktigt tjock päls även för att vara en sibbe. Inte så lång – men supertjock! Att borsta honom känns lite som att försöka tömma ett hav med decilitermått. Det händer liksom inget. Man ser päls flyga iväg i drivor men det verkar ändå sitta kvar lika mycket på hunden. =/

Huskisarna fick sina klor klippta och vissa tassar, t.ex. Mintus, hade ju helt klart grävt runt i leran istället för att hålla sig på de torra ytorna. Kul tyckte säkert Mintu! AJ tyckte nog min stackars klotång! Jag hade ju tänkt städa ur hundgårdarna rejält i helgen, kratta bort all gammal halm och tömma alla kojor osv, men det får nog vänta. Det är fortfarande is kvar på vissa ställen och vissa områden skulle behöva torka mer om krattningen ska bli effektiv. En första grovstädning är gjord å det får räcka just nu.


Mätt och glad Nalle, det syns nästan på magen hur mycket han tryckte i sig av ben och kött

Rossi, vars bror vi förresten stötte på ute i skogen på morgonen. Kul att se honom för det var länge sen sist. Rossi och hennes syskon är alla ganska lika och delar många drag. Tänk att de fyller 9 år nu i augusti!


Trött Noomi

Om ni tittar noooga på bilden ovan så har Noomi ett halsband på sig – sitt ”shit-vad-du-var-duktig-i-skogen”-halsband! Jag har alltid varit lite svag för mässing på halsband och koppel. Kruxet var att det smala läderkopplet jag har som Jacki hade, förstås har en silverfärgad hake. Å andra sidan går ju sånt bra att byta om det är ett flätat koppel. Om jag minns rätt så satt det en jättekonstig hake där när Jacki fick det kopplet ungefär 2002. Jag bytte två gånger innan det blev bra, och nu blev det ett byte till. Noomi fick ärva en av mässinghakarna som jag använder till draghundarnas nacklinor. Rätt lagom storlek!

Själv blev jag lite kär. Halvstryp med läder och kedja är så smidiga att använda, snygga och funktionella liksom. Detta får nog bli Noomis halsband+koppel framöver, i såna lägen där vi inte använder promenadsele. Å det känns ju lite extra bra att Jackis fina koppel får fortsätta hänga med. Ska bara hitta en mässingring att sätta i handtaget så är det perfekt!

Någon promenad i Rågraven blev det inte igår för vi körde igång med däckbyte på bilarna istället. Skittrist men väldigt skönt att få det gjort. Istället siktar vi på Rågravenpromenad idag, å så är jag lite sugen på att dra lite cykel med huskygänget. Normalt sett dragtränar jag ju inte sommartid men i sommar tänkte jag nästan göra ett undantag. Förra hösten körde vi ju nästan bara med cykel (2-3 hundar åt gången) pga. Kaelas ryggskada. De andra fick liksom ”hänga med” på det som passade henne.

Att cykla gick oväntat bra. Jag hade trott att det skulle kännas bökigt nu när hundarna är fler, men det var inga bekymmer eftersom vi höll nere distanserna och ändå hann träna alla på bara nån timme. Att dra cykel är ju inte speciellt tungt så vi siktar nog på att kunna dragträna lite kontinuerligt denna sommar. Inte långt, och inte superregelbundet, men 3-4km när det passar och förhoppningsvis nån gång nästan varje vecka. 2 hundar framför en cykel sliter ju inte alls lika hårt som om de drar en tyngre vagn eller ATV, så då är ju temperaturen inte riktigt lika kritisk heller, till kring 18 grader fungerar det utan problem om man bara tänker på luftfuktighet och, nederbörd osv och förhoppningsvis blir det inte en sån där ”20+ grader även på nätterna”-sommar utan lite mer drägligt.

Note to self – börjar bli nervös för Kaela ser ut att ha tänkt börja löpa. Hoppas innerligt att Noomi INTE gör följe med henne utan avvaktar. Ungefär två veckor kvar till MH! =)


2 kommentarer

Sista slädturen med bordercollrisarna

 

På nyårsdagen packade vi och våra gäster oss iväg efter lunch men blev lite fördröjda av en skadad tass som krävde hämtning av socke. I fixandet med att packa hade jag nämligen plockat fram sockar men glömt att lägga dem i slädsäcken – så får man inte göra! Som tur kom sambon till undsättning på en plats där skoterspåret går nära vägen.

Vi kom i alla fall iväg och även om det var småmörkt ute var det rätt fint ändå.

Bitvis är det väldigt isigt under snön på Vittjärvsträsket, men, om man korsar träsket så finner man många nya spårmöjligheter så det kan vara värt lite trixande ibland.


Team Gul


Mina hundar framme och Monicas snygga duo i wheel


Flicka och Sultan

Vi tänkte köra upp mot Långsjön och de vackra myrarna där, men föret var lite tungt och Sultan började se lite sliten ut, så för att spara lite på honom fick han åka släde med matte och Flicka. Hans rygg är lite lurig ibland och mår inte alltid bra. Flicka skällde och småskrek hela tiden i släden, att åka var ju trååååkigt, men det fungerade ändå bra och de fick chans att ladda om batterierna. Att dra släde många dagar i rad kan vara oväntat jobbigt helt enkelt! Då är det bra att ha en släde med ”packmöjligheter”. =)


Tillfälligt tomt i sista led

När Flicka och Sultan fått åka en bit så satte vi in dem i spannet igen och den lilla pausen räckte för att de skulle ha fått nya krafter och de såg fräscha ut hela vägen hem. En kort stunds vila kan göra underverk! Dessutom har de nu inte bara dragit släde utan även åkt släde!


Tillbaka i civilisationen, Vittjärvs lampor möter oss efter att vi korsat Vittjärvsträsket

Dessutom filmade Monica en hel del så det kanske dyker upp en snyggt redigerad och fixad slädfilm här snart… =)

Idag har jag jobbat och sen körde vi en kort tur nu på kvällen innan Monica, Flicka och Sultan tog tåget ner till Stockholm igen. Vår lilla ”när vi har lite tid”-slinga är äntligen uppkörd så det blev premiär för den med 8-spann denna gång.


Ivrig Rotax innan start, då är det mysigt att kramas lite! Av nån orsak har jag lyckats peta honom rakt i ögat två gånger denna vecka helt av misstag… =/ Hans tjocka skinn gör att mina fingrar lätt verkar åka rakt in i ögat på stackars hund!

Skotern som kört upp den lilla slingan hade kört många kringelikrokar och speciallösningar så det blev rätt svängigt minst sagt. På ett ställde hade skotern kört runt ett träd som böjde sig över spåret men hundarna sket i det och plöjde rakt fram, där spåret brukar gå. Som tur var rymdes jag och släden fint under trädet…

Dessutom har Noomi fått en ny boll med snöre som belöningsleksak i veckan, efter att jag hörde att tennisbollar sliter väldigt mycket på tänderna. Hon gillar att kampa och leka så en lagom stor gummiboll kändes bättre för munnens skull. Hon ska ju trots allt förhoppningsvis ha tänderna i väldigt många år till. Det var en tjej som gått bredvid en veterinär med inriktning på tänder som menade att tennisbollar, märgben och stenar var det som skadade mest tänder, och det kan säkert stämma!

Giela fick en ny säng, en mjuk och fluffig säng i ”Biabäddsmaterial” som Noomi INTE ska få tugga i hörnen. Giela fick prova den nu ikväll men hon såg inte så imponerad ut… det blir nog en inkörningsperiod. Jag tror att tant skulle kunna älska denna lagom mjuka och fina säng…hoppas i alla fall… Än så länge trivs hon bättre i sin stora och lite trasiga Biabädd i rummet längst bort i huset…


Noomi och den ”inte så imponerade” tanten i sin nya säng

Nu är det hög tid att sova. Imorgon får draghundarna vila efter 4 dagar med 5 slädturer (om än inte så långa) och Noomi, Giela och jag ska åka in till stan för långpromenad med Veronica och Flinga. God natt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Tant lossar päls

Tant har börjat släppa sin fina päls och snart kommer hon att se ut som en liten naken råtta. Med åldern har muskelmassan minskat rejält och när underullen åker av (tror att jag lite förvirrat pratade om täckhår i filmen) så blir det inte så mycket tant kvar. Giela är inte speciellt långhårig men hon har tät huskypäls och när hon fäller så är det en hel del ull som ska bort. Blir några veckor med ett vitt luddigt hem framför oss och jag tror nästan att jag ska ut och leta upp en karda i bilen…kanske imorgon?


Lämna en kommentar

Kloklipparkväll i huset

Idag var det dags att ta in hela gänget för lite mer ingående kloklippning och genomgång. Hundarna fick söka godis medan jag diskade och sen fick alla sina klor klippta lite mer seriöst. Ute i hundgårdarna har man ju inte lika bra ljus så det blir lite ”grövre” klippning och inte samma möjligheter till finlir.


Rotax vill alltid vara först!


Rossi


Godissök

Alla fick även tandkontroll (allt fint efter alla älgben som säsongen erbjuder), lite massage och vägning. Visade sig att jag äger 163,8kg hund fördelat enligt följande:

Noomi: 6,3kg
Giela: 16,1kg
Rossi: 24,6kg
Silva: 20,8kg
Kaela: 20kg
Mintu: 26,6kg
Nalle: 23,9kg
Rotax: 25,5kg

Mintu är lite väl rund medan Silva och Kaela är en pytteaning i överhull, men de andra känns rätt lagom. Mest förvånad över att Mintu väger så pass mycker mer än Nalle för Nalle ser grov ut, men det är nog mycket ”fluff” helt enkelt.

Noomi fick spendera kvällen med husse i soffan bakom ett kompostgaller. Efter att vi varit ute och kissat fick hon faktiskt gå rakt in i huskyflocken när vi kom in, ja alltså alla huskisarna var i hallen i alla fall, men när de såg henne backade de flesta lite lagom direkt. Valpar är jobbiga! Rossi var lite ”knäpp” som hon kan vara men med lite kommendering så var det ingen fara. Övriga hundar kom fram och nosade och sa ”hej” och Noomi sprätte runt i sitt koppel och försökte gräva sig fram till alla sina bästisar fast matte var tråkig och tyckte att hon hörde hemma nära mina fötter. Nåja, kändes lugnt och sansat enligt alla utom Rossi. Steget därifrån till att vara lös i gruppen är dock fortfarande rätt stort.

Noomi är väldigt artig och duktig med hundar hon inte känner, men hon verkar ha bestämt sig för att våra hundar är bästisar allihopa och då hälsar hon superintensivt utan hämningar, något som kanske inte alla riktigt uppskattar…

Annars har jag ägnat kvällen åt ett intressant jobbrelaterat samtal som absolut ska följas upp. Spännande att se vilka erbjudanden som poppar upp och vilka möjligheter som finns.


Lämna en kommentar

Sammanfattning av senaste veckan

Veckan som gått har varit rolig, intensiv och omväxlande med både jobbäventyr och hundäventyr. Bildar har jag samlat på mig men tid och inspiration att blogga har inte funnits, så nu kommer ett nytt sånt där ”jätteinlägg” där jag säkert glömt hälften, men så får det vara!

Kaelas sår fortsätter att läka fint och imorgon ska hon få plocka bort stygnen så det bli en tratt mindre här hemma. Megafånarna som vi börjat kalla dem är annars rätt söta i sina trattar. Giela ska operera ögat imorgon men har tratten kvar för såret på juvret har inte riktigt läkt. Det sitter ju så dumt till, när hon lägger sig ner så mosar hon ihop spenen med huden på magen osv. Veterinären ska få titta på det en gång till imorgon för jag blir inte klok på om jag ska lägga om det eller låta det luftas.

Eftersom det är svårt att få med två trattar i bilen på ett bra sätt så har det mest blivit träning här hemma efter Kaelas operation. Vi har dragtränat ungefär varannan dag med cykel och nu börjar det vara riktigt kallt att hålla in bromsen hela vägen. Regnat har det gjort också! Så här såg jag ut för några dagar sen när jag skulle ut och cykla…

Så här såg det ut när jag kom hem:

Ja, vi har helt enkelt varit bortskämda med en torr och fin höst fram tills nu. Några fina dagar har vi dock haft och hundarna har ätit mycket gott från benfrysen. För att alla ska få äta i lugn och ro utan risk för bråk så brukar hundarna få äta ben när de sitter på stake-out. Då kan de tugga i ett par timmar med tillsyn med jämna mellanrum.


Mintu äter en älghals

Även tratten Giela fick ben, men Kaelas mage är fortfarande i ”viloläge” och hon får bara specialfoder from Royal Canin som ska vara snällt mot magar som genomgått operation. Som tur var så är Kaela en väldigt snäll och lättsam hund. Hon kräver inget och är tacksam för allt. Om det hade varit hennes syster Silva varit utan ben när andra fått så hade hon skriiikit och talat om för hela världen hur orättvist livet är! Kaela fick söka lite matkulor istället och var glad över det.

Nu börjar det vara dags att använda hinkar och skålar regelbundet igen. Behöver man verkligen så här många skålar (lägg till 2 vattenskålar ute i hundgårdarna) till 7 hundar? Noomi har ju en egen i keramik och den stora vattenskålen inne är inte heller med här.

Noomi och Giela har fått härliga höstpromenader. Giela får gå i flexi för hon håller sig lite längre bort än Noomi om hon går lös. Jag vill inte vänja Noomi vid det avståndet så Giela får ha sitt 10m flexi och då håller sig även Noomi väl inom den radien. Jag är fortfarande hela fascinerad av hur lättsam hon är att ha lös. Hon håller sig inom ca 8m radie när vi går och jag behöver inte ropa, tjata, vara rolig, planera belöningar osv så som man kan behöva med en husky. Helt underbart skönt att bara kunna GÅ i skogen och slappna av och mysa. Visst, hon är bara knappt 6 månader och kommer säkert att hitta på lite tokigheter och är förstås inte störningssäker ännu, men vi har ett helt underbart utgångsläge.


Gräva i vattnet, som pappa!

Tant Giela gillar att ta av sig tratten och älskar små äventyr. Just nu är Noomi och hon väldigt synkade och en timmes promenad i lagom takt (eller lite mindre) är alldeles lagomt för båda två. Sen senaste milpromenader då Giela inte orkade hela vägen utan såg stel och trött ut, har hon bara gått kring 6km som längst.

På bilden ser man att det rinner mer ur hennes högre öga. Det är där utväxten sitter och irriterar, alltså den som ska plockas bort imorgon. I övrigt tycker jag att hon ser rätt pigg och fräsch ut vår lilla 13-åring!


Blöt och glad terrorist

Silva och Rotax fortsätter att springa ihop. Här passerar vi en hästhage nära huset  med en snygg svart häst. Silva är pigg och galen men Rotax ser aningen stel ut tycker jag. Börjar fundera om det är dags att låta någon känna igenom honom lite rejält. Nackdelen med att ta omplaceringar som inte varit ”bra nog” hos andra kan ju just vara att man lättare får hundar med lite svagheter eller småskavanker som de dragits med ett tag. Förhoppningsvis känner jag fel, eller så får vi hoppas att det är något som går att åtgärda med anpassad träning.


Fina höstfärger


BLÖTT!

Rossi, inte riktigt lika seriös som de andra i sitt dragarbete alla gånger…

Nu är i alla fall hösten här på riktigt och första frosten borde komma snart. Vi har varken haft snö eller frost ännu i Boden och lite avis är man allt på alla de som tagit kort med vitt på marken.


Rotax och Silva leker


Mina stackars kloklippare får ett hårdare liv när tassarna är lite leriga och blöta…

För nån dag sen gjorde Noomi denna kreation. Hon lade en foppatoffla på Giela och monterade loss snöret som håller fast tratten – alldeles själv! Rosetten knöt hon tydligen upp och sen monterade hon loss allting också, arbetet utfört på kanske 10 minuter?

Igår kväll fick huskisarna dragträning, Kaela och Giela en egen promenad inne i byn, och så gick jag och Noomi ut i skogen helt själva. Det händer inte ofta, för det mesta är ju nån annan hund med, men nu var vi helt ensamma lilla Nomnom och jag. När vi gick där i skogen och allt var sådär mysigt och avslappnat och lättsamt så fick jag såna flashbacks till min och Jackis tid tillsammans. Vi var ofta ute i skogen och utforskade nya stigar och platser och hittade mysiga gläntor och små bäckar. Det var lika avslappnat då, ja förstås ännu mer eftersom Jacki var vuxen och lydig.

Tidigare har jag nog inte riktigt insett vilken skillnad det är på att gå i skogen med en sån hund eller t.ex. en husky som har större aktionsradie och är mycket påhittigare. Man går hela tiden med ögon och öron i spaning och läser av hunden för att se att den inte hittat något som man själv inte hunnit se. Nu var det bara mysigt och härligt… Älskar denna lilla hund så mycket och är så glad att hon flyttat in. Tiden utan Cairn var alldeles för lång – TUR att jag tog mitt förnuft till fånga i våras och slog till!

Avslutar med en liten filmsnutt från vår promenad. Vi övade lite på inkallningar och det fungerade fint, denna gång räckte det tydligen med en liten störning för att hon skulle kalla in sig själv!