Sista besöket hos lilla valp

Idag sprang jag iväg en sväng från mitt lilla kontor och hem till valparna. Greta bor ju bara en kort promenad från mitt jobb nämligen! Det kändes kul att hinna träffa gänget en sista gång innan det är dags för hämtning på lördag.

På bilderna här ovan är vår lilla tjej! Vid dagens besök ville hon hemskt gärna vara i mitt knä och tugga på mina fingrar och byxor mm, det kändes nästan som om hon visste att hon skulle flytta till oss och kände igen mig från förra besöket. Medan de andra sprang lite hit och dit så var hon mest i mitt knä. Eller så var det helt enkelt en slump…. men det var i alla fall väldigt kul at få träffa lilla tjejen så mycket under stunden jag var där och få lite kvalitetstid tillsammans. Hon är störtskön!

Nu längtar jag förstås ännu mer till lördag! Vi kampade lite om en leksak och myste och lekte och det kändes verkligen som rätt valp för oss. Av alla i ett härligt gäng så har hon ändå stått ut lite i mina ögon redan från början på något sätt.

Frågan om namnet kvarstår ju fortfarande och när jag kom tillbaka till kontoret ringde sambon ett videosamtal. Jag skrattade så jag nästan trillade av stolen när jag såg hans nya tröja – en T-shirt med trycken ”NOOMI FTW!”! Ja det här får jag svårt att toppa…men jag är fortfarande svag för ”Modig”! Vad tycker ni – ska jag ge honom ”vinsten” efter den där ansträngningen?

Visst var det rätt coolt? När jag kom hem och hade bytt kläder gick jag ut till huskisarna och OJ vad de nosade och nosade och nosade på mina armar. De är ju intresserade av att jag träffar andra hundar men så här intresserade har jag aldrig sett dem förr. Tror det kan vara bra att de hinner känna lilla valps lukt ett par gånger innan hon flyttar in. Hon är ju så att säga redan ”bekant” för dem nu och när de väl får träffa henne så känner de säkert igen hennes doft till stor del.

Efter det körde vi ett pass bollcore för hundarna och nu fick vi till fina rutiner. Upp på bollen och stå en stund, hoppa ner och sitta still och vänta medan jag gör iordning nytt godis, sen frikommando att hoppa upp igen osv. Risken att en hund skadar sig om den hoppar upp på bollen på fel sätt är ju faktiskt ganska stor och det är viktigt att ha bra rutiner och lydnad kring den. De flesta verkade minnas den roliga bollen och alla tyckte den var superrolig – den gör ju min hand till en riktig godisautomat!

Nu väntar sängen. Imorgon kommer flygtaxin 05.20 och sen drar jag till Stockholm i två dagar. Blir kul men mina tankar kommer nog att vara lite splittriga… =)

Haha, Lars går omkring och låtsasropar på valpen ”Noomi! Noomi! Noomi!”…. Gonatt!

Tjejernas kväll!

Jackis älskade kennel cab, vintertäcke, matskål och klövjeväska.

Igår kväll plockade jag fram Jackis gamla saker, efter nästan 5 år. Även om jag har plockat fram dem ibland så var ju det här första gången på den här tiden som de fick komma fram på riktigt. Lilla matskålen (där det står RABBIT och inte DOG för den är så liten) fick diskas, den rosa gamla fällen för kennel caben tvättades osv.

Tvätt av arkeologiskt hundfiltsfynd

Den fällen fick Jacki när hon var bara liten liten så den är alltså över 19 år gammal! Nu insåg jag även att jag nog aldrig tvättade den efter hennes bortgång, kanske kändes jobbigt och blev något som sköts på framtiden och sen glömdes… Det blev flera rejäla omgångar med såpa men till slut kändes den fräsch igen. Att kasta den i tvättmaskinen kändes som att utmana ödet lite väl…luden som den var.

Kennel caben står nu inne i sovrummet och jag hoppas lilla valp gillar den lika mycket som Jacki gjorde. När det blev för varmt under täcket så hoppade hon alltid ner från sängen och kröp in där så dörren hänger mest med för att jag inte ska tappa bort den.

Sen åkte vi ut för att spåra. Det var varmt och nu har myggen börjat komma på riktigt. BLÄ! Jag svor lite åt att jag gjort rutor och klurigheter där hundarna stannade och jobbade medan jag fick stå still och freda mig från de små blodsugarna, men det var förstås värt det ändå. Marken är snustorr!

Mintu var först ut oc jag började fundera om jag verkligen gått något spår eller bara kastat ut snitslar i skogen? Han var lätt förvirrad och disträ men kissade 13 gånger under spåret…! En bedrift i sig!

Gång 9

Spåret gick genom öppen tallmark och över en grusplan. Grusdelen klarade hundarna med blandade resultat, men för de flesta gick det ändå rätt bra!

Nalle var hund nummer två och jo – det fanns ett spår där! Han gav mig hoppet åter! Duktiga lilla Nallen som är så ivrig och lite flamsig i vissa lägen är faktiskt duktig på att fokusera näsan i spåret.

Långa kvällsskuggor

Även Nalles spår blev dock förvirrat mot slutet och jag förstod att vi inte alls var riktigt på rätt plats. Jag kliade mig i huvudet (till stor del pga. myggen) och försökte minnas hur jag gått. Med tanke på kvällens allmänna förvirring, t.ex. ställde jag in Gielas nyfyllda vattenskål i kylen och lät den stå där tills hon började gnälla och efterlysa den, så kändes det som om det urprungliga spåret aldrig mer skulle återfinnas, eller alla snitslar för den delen.

Då kom brudarna in på banan och visade var skåpet ska stå! Kaela tog slutet helt perfekt och plötsligt kände jag igen mig igen. Duktiga små tjejerna var helt klart bäst ikväll och förgyllde sommarkvällen lite extra. =) Här kommer bilder på fem söta hundar som väntar på sin belöning! Mintu och Giela glömde jag att fota…

Nalle ser lite missnöjd ut men det är nog skenet som bedrar för alla blev trötta och nöjda. Just före tio började vi åka hemåt och sen var det skönt att landa i sängen. Idag verkar det bli ritkigt varmt så jag gissar att hundarna kommer att slappa i solen för allt vad de är värda. Att vara hundgårdshund är nog inte så dumt en dag som denna. =)

 

 

Rosa saker inhandlade… =)

Okej. Nu är vi redo! Kom kom lilla valp! Jag har ju egentligen redan allt som behövs och lite till, men några saker måste man ändå få köpa. Ett eget valphalsband måste alla valpar få ha, Jackies som är 19 år gammalt har jag fortfarande kvar och det får ingen ärva, och så matchande rosa tygkoppel innan vi tar fram läderkopplet, och en mysig säng att krypa in i. Lite leksaker också förstås – anpassade för en liten mun! Ska plocka fram Jackies gamla transportbur som hon älskade att sova i och ställa i sovrummet.

Nja nästan redo i alla fall. Ska in en liten filt i kojan, och så var det ju det där andra som skulle fixas i veckan… Idag tog jag i alla fall en 20 min löprunda på jobbet med nya skorna och det verkar som om mina fötter vant sig vid ”tåskor” nu, känns helt OK i hela benen. Nice! Nu kör vi! Sen gick musten ur mig nån gång efter att jag irrat runt på Biltema och sökt delar till min bil efter jobbet, och kvällen blev slö…

Efter en superslö kväll kan jag konstatera att hundarna fått gosa och att alla klor är klippta. Alla hundar kom självmant och lade sig när det var dags men Giela ändrade sig och ville hellre stå. Det känns nog bättre i hennes rygg.

Mintu kom och kröp ner självmant och det var skoj eftersom han tidigare ogillat kloklippning en aning. Dock började Rotax, Silva och Nalle busa vilt bara en decimeter bort så jag fick stänga bort Rotax en stund för att ge Mintu riktigt lugn och ro. Att bli busad på när man ligger ”fast” på rygg är inget som alla uppskattar, speciellt inte för en hund som inte riktigt är bekväm med att få klorna klippta när man ligger utfläkt på rygg.

Lilla surSilva låg på rygg i mitt knä när jag plötsligt såg att hon vred undan huvudet och spände sig. Då jag lyfte på armen förstod jag varför, där stod påsen med hundgodis och nära den stod Kaela och luktade försiktigt. ”Du rör inte det där för det är MITT!!!” verkade Silva tycka!

Så, lite förberedande städning och hundgårdsfix kvarstår men det ordnar sig. Nu väntar sängen på mig – äntligen!

 

Nu är det bestämt!

Nu vet vi vilken av de tre tikvalparna som kommer att flytta hem till oss på lördag. Det blev faktiskt tiken som varit lite av min ”favorit” redan från start för hon har ett så otroligt sött ansikte, den minsta av tjejerna. Däremot vet vi fortfarande inte vad hon ska kallas – jag ropar ”Modig” och sambon ropar ”Noomi”…

Här kommer två bilder på vår lilla tjej från våra tidigare besök, båda tagna när hon hunnit bli trött och ögonen knappt var öppna… *s*

ca 5 veckor gammal

7 veckor gammal

Nedräkningen till lördag går ruskigt snabbt och innan hon flyttar in ska här valpstädas inne, hundgårdarna fixas lite till (eftersom sånt är bökigare att göra med en liten valp som hjälpreda) och så blir det en jobbresa till Stockholm i slutet av veckan. Nu är det nära! =)

 

 

Hundgårdsfixardag i solen

Idag har solen lyst starkt hela dagen och hundarna har solat och flåsat som bäst medan jag byggt vidare i hundgården. Nu är trallgolvet i mittersta hundgården 99% klart. Sista biten stämde inte med mina brädors bredd så det får lösas en annan dag. Hundarna fick även fram sin blå barnpool och Giela och Rossi plaskade glatt och svalkade tassarna. Den får de bara ha under uppsyn för den är tydligen väldigt rolig att tugga på om den får stå där för länge. Mintu var lika supersocial som vanligt och ville hela tiden hjälpa mig med mitt bygge genom att stå väldigt nära, gärna mellan mig och skruvdragaren…

Ska vi iväg nu?

På bilden ovanför står hundarna på det nya trallgolvet som täcker ”entrén” till den hundgården, detta är ingången som jag använder 99% av fallen eftersom den leder till både de andra hundgårdarna på ett smidigt sätt.

Just denna dag var det bara Nalle som skulle komma ut, han fick nämna följa med in till stan och promenera i ungefär 2 timmar med Veronica och Flinga. Trots att Nalle är ganska lättstressad och stark så är han ganska enkelt att ha i koppel och en trevlig promenadkompis.

Promenad längs Bodån inne i Boden

Söta Flinga äter ett foder som gjort henne väldigt hungrig och hennes matte pratade om att byta eftersom det inte kändes riktigt bra. Idag förstod jag verkligen vad hon menade – Flinga hittade ett bananskal och började tugga på det! Tokiga lilla hund! Då är man verkligen hungrig! Olika foder kan verkligen påverka en hund på väldigt många olika sätt.

Sen åkte jag själv till svärföräldrarna för att fira svärmor på mors dag och där väntade Akitan Rikki (vars namn jag aldrig lär mig att stava till…?). Han är ett riktigt charmtroll! God mat och gott fika och trevligt sällskap förstås!

Mat till mig?

Efter det lastade jag in hela hundhögen i bilen och åkte ut för att lägga hårda spår till alla hundar. Silva och Rossi har testat tidigare men inte någon annan. Dvs. de andra har bara gått delar av de vanliga spåren på hårt underlag när de passerat en väg eller liknande. Vi åkte till en stor grusparkering som sällan används och i dammigt grus gnuggade jag ut spåren med mina Foppatofflor. Jo jag glömde att byta till mer passande skor innan vi åkte.

Rotax fick testa först men han förstod ingenting alls. Han gick på spåret, över spåret, runt spåret, men hela tiden med huvudet i vädret och en massa prat i munnen. Silva fick ta hans spår istället och fixade det fint. Rotax fick testa igen på nästa spår men det gick lika illa det. =/ Kaela fick det spåret istället eftersom Rotax bara snurrat kring början.

Alla fattade i alla fall poängen (utom Rotax) och även om det inte var några superspår så kändes det som en helt OK start. Det märktes att en del hundar tyckte det var lite underligt först, ska vi spåra HÄR? Dock måste jag utarbeta ett bättre system. Nu lade jag två spår snett bakåt och körde sen fram bilen för att hitta nya ytor utan att behöva korsa de egna spåren flera gånger. Tur att parkeringen är gigantisk!

Mintu – fattade först ingenting men vips så satt nosen i backen!

Vår tur snart?

Slutligen fick Rotax en sista chans på ett kanske 20m långt rakt spår och vips så föll poletten ner! Han spårade som ett litet godståg så farten får vi jobba lite med MEN han förstod i alla fall att man kan spåra även på konstiga helt platta ställen.

Bra jobbat lille ”Skrotax” =)

Förutom snickrandet idag så tömde jag alla vindskydd på träull/halm/spån för att kunna skura ur dem ordentligt samt samlade ihop löv och andra skräp som samlats sen förra hösten efter att ha krattat ihop det i olika omgångar. Det börjar kännas lite stressigt för jag hade velat ha alla kojor urstädade och rena samt hundgårdarna i ”färdig” skick innan lilla valp flyttar in, men det kanske inte går. I veckan blir det tjänsteresa torsdag och fredag och sen på lördag – då blir det valphämtning! =) Det är inte så mycket jobb att fixa hundgårdarna klart, men ska man göra det ordentligt så tar det ändå lite tid och om kojorna ska skuras ur så måste det vara varmt så att de torkar snabbt och lätt. Dessutom ska ju hundarna aktiveras på kvällarna! Hundgårdarna är i helt OK skick nu men det känns bra att få dem helt ”klara” enligt mina planer.

Det var länge sen jag längtade så här otroligt mycket efter en valp, och på något konstigt sätt känns det bara 100% rätt. Jag skriver konstigt för jag brukar alltid känna mig lite osäker inför mina valpköp, lite nervös liksom, men det har ju alltid blivit jättebra än så länge och jag har aldrig ångrat mig eller ändrat mig. Nån slags ologisk nervositet helt enkelt. ”Är det verkligen klokt att skaffa en hund till”? ungefär? Kommer det att fungera?

Egentligen är det ju inte mina egna tankar utan kanske främst omgivningens. Även om folk vant sig vid att jag har många hundar nu så får man ju alltid frågan ”Varför?” när man säger att man vill ha en till. I slutänden måste man ju leva sitt liv som man vill och jag är så enormt glad över alla mina hundar, de ger mig så fantastiskt mycket och jag älskar varje dag med dem. Tänk om man lyssnat på alla ”tyckare” redan från början? Då hade det aldrig blivit något hundspann!

Den känner jag inte alls nu, det känns bara helt underbart och 100% rätt – trots att vi har lite pyssel kvar att lösa med valpvakt när jag ska börja jobba igen och trots att det är en helt annan hundtyp än de vi har nu. Efter fem års längtan blir det så underbart att ha en liten Cairn här hos oss igen och jag räknar dagarna och timmarns tills hon flyttar in. Vad hon sen ska heta…det vet vi inte riktigt ännu… =)

 

 

 

Torra spår och tantsim med Mintusläkt

Idag åkte vi som vanligt ut för att viltspåra. Det var väldigt torrt i markerna och blåste en del och hundarna var lite vimsiga och virriga, men med tanke på värmen i luften, den torra marken och vinden, så är de faktiskt förlåtna. De fick i alla fall trötta ut små hjärnorna en sväng och jobbade ändå på bra.

Rotax och jag

Rotax må ha lite lätt att ta till rösten ibland men han är en så himla härlig hund. Av mina 7 hundar är Rotax den som oftast får höra att han är ”ful”, och visst, han följer inte riktigt rasstandarden. Han är alldeles för grov och har helt fel vinklar för att orka springa långt, men han har ett väldigt stort hjärta och en fantastiskt personlighet. Folk som ser honom utan att tänka på rasstandard eller fysik tycker oftast att han är väldigt vacker, och det tycker jag också. Majestätisk på något vis! Jag är så otroligt glad över att han flyttat in hos oss, en riktigt härlig kompis som är väldigt rolig att jobba med.

Silva äter spårbelöning = frukost

Giela har nått målet!

Att spåra i Boden är inte riktigt som att spåra på normala platser. Idag var vi visserligen nära en skjutbana men såna finns å andra sidan i vart och vartannat hörn. Idag sköts det med både tyngre och lättare ammunition och hundarna får verkligen gratis skotträning. Jag skulle gissa att andelen skotträdda hundar faktiskt är mycket lägre i Boden än i resten av landet?

Ingen av mina hundar är direkt räff för skott men Rossi tyckte att det var en aning jobbigt idag när det var så pass intensivt. Hon fullföljde dock spåret och det blev en ”bra” upplevelse ändå. Kruxet med henne är att hon behöver väldigt många bra upplevelser för att glömma något som kan vara läskigt, så dagens träning gjorde nog varken direkt till eller från. De andra tittade lite eller jobbade bara på som vanligt. Här kommer en liten filmsnutt av Silva som går ett lite förvirrat och skakigt spår – glöm inte volymen! Det låter som om vi spårar oss genom ett krig men nej – bara en vanlig dag i em militärstad som Boden!

Efter det jäktade jag till Beijer för att köpa material till hundgårdsbygge imorgon (mer trallgolv) och sen jäktade Giela och jag till Råneå för simträning. Jag hade en vision om att hinna hälsa på en kompis längs vägen men istället var jag 10 minuter sen till Råneå…jäktig dag! Giela simmade i alla fall lugnt och klarade att simma runt bassängen rätt bra. På stället där bryggan upp brukar vara envisades hon dock med att stanna och försöka klättra upp på kanten – kanske den skulle komma ner och hämta henne om hon stirrade nog länge?

Älskade söta tant. Jag tänkte på det idag på väg hem därifrån. Hon var min allra första husky och fyller 13 år nu i höst. Förutom lite artros i ryggen är hon fortfarande väldigt pigg och fin både fysiskt och mentalt och tänk vilket resa hon gjort. När hon flyttade in var hon mager och eländig, magen slog bakut av minsta lilla problem, hon var livrädd för människor och speciellt karlar, klarade inte stadsmiljöer utan stora stresspåslag osv.

Det är så svårt att tänka tillbaka nu och minnas hur det faktiskt var. Nu älskar hon ju allt och alla och går hemskt gärna på stan och nosar i lugn och ro och magen är som en normal hundmage. Min älskade lilla Giela, draghunden som aldrig varit en duktig dragare, men vad gör väl det? Hon är en fantastisk liten tant och jag är så glad att hon fortfarande är med oss och fortfarande är så pigg. Hoppas vi har många härliga år kvar tillsammans att se fram emot. Hon är verkligen en genomgo och genomsnäll hund på alla sätt, så himla klok och härlig. =)

En annan rolig sak som hände på hundsimmet var att vi träffade Mintus moster Tiffany! Tiffany bodde hos Mintus uppfödare ihop med sina 3 syskon när jag köpte Mintu så det var kul att återse henne i hennes nya hem. Hon såg välmående och glad ut och blicken är så bekant, hon är så väldigt lik sina syskon och syskonbarn.

Tiffany, Mintus moster

Resten av kvällen har sambon och jag spenderat på fest med en massa kompisar – de flesta helt utan hund faktiskt! Riktigt trevligt men när de andra drog till Luleå på krogen så åkte vi hem. Det är ju en dag även imorgon… blir att snicka, träna hundar och så promenera med Veronica. Dessutom har jag en förhoppning om att hinna skriva lite på min bok. Vi får se vad dagens timmar räcker till.

 

 

 

 

En av dessa blir vår nya familjemedlem

Idag var vi och hälsade på valparna igen och det var ett glatt och härligt gäng som röjde runt. Dessutom hann vi träffa ett annat valpköparpar som också skulle ha en tik – skoj! Det visade sig dessutom att deras förra Cairn var från samma uppfödare som Jacki kom ifrån för över 19 år sen. Cairnvärlden är inte så stor!

En av tikarna var redan tingad och de två som var kvar var faktiskt mina båda favoriter. Om man nu kan säga så, utseendemässigt lärde jag mig se skillnad på dem efter andra besöket (men jättelätt är det inte när man ser alla sex tillsammans) och beteendemässigt kändes hela kullen väldigt jämn efter våra besök iaf. Ingen som sticker ut direkt, alla är glada och framåt. Greta frågade om vi hade någon favorit av de här två men det var jättesvårt att säga faktiskt. Tror det blir bra hur det än blir. Dock tror jag att tiken på den nedre bilden charmade sambon lite extra… =)

Så, antingen blir det den här tiken, den minsta av tikarna, som på den här bilden, precis som vid vårt förra besök, var väldigt trött när det var dags att ta fram kameran…

Eller så blir det den här tiken, som somnade mot sambons hand idag och sov så sött

Pirret i magen sitter kvar! Så spännande att träffa dem nu när de hunnit bli så stora och så fantastiskt roligt det ska bli att få ta hem en av de små sötnosarna. Efter nästan 5 års saknad och längtan har vi snart en liten Cairnterrier i huset igen. Den stora frågan som återstår är att lösa vettig dagpassning de dagar det behövs, samt att bestämma ett namn! Jag envisas med ”Modig” och ”Penny”. Sambon anger ”Noomi” som enda alternativ och säger att han ska kalla ”Penny” för ”Benny”… Känner att jag behöver en strategi för att vinna detta lilla krig…*s* Lördag om lite mer än en vecka flyttar hon in!

 

 

Myskväll i hundgårdarna

Rotax var billig nu ikväll! När jag kom ut till hundgårdarna pratade han och pratade och pratade och han slutade inte. När jag kom in i hundgårdarna för att börja städa pratade han vidare och till slut platsade jag honom på det vita vindskyddet för att kunna ha lite mer styrsel. Tänkte att han skulle få ligga där tills han var tyst och lugn. Rotax är ganska lättsam att styra rent fysiskt. Han låg snällt på kojan men pratade, pratade och pratade… Jag tror det tog tio minuter innan han slutade! Tok!

Grimascherar Rossi pga. Rotax ljud och prat?

Silva grävde lite i Mintu och Nalles hundgård. Försökte hon komma undan ljudet?

Nalle och Kaela

Nalle, Kaela och Rotax medan Rotax låg ”platsad” på kojtaket. Roligare att ha tråkigt om man har sällskap. Kaela slog honom i huvudet med tassen och ville leka, och det kanske inte riktigt hjälpte.

Till slut tystade Rotax. Så långdraget högljudd har han aldrig varit förr! Efter lite gos och mys förberedde jag korvsök och stängde undan hundarna i en egen hundgård medan jag gömde korvbitar på kluriga ställen. Tyvärr börjar ju hundarna kunna alla gömställen nu så det är svårt att vara nyskapande.

Hela gänget väntar på sökkommandot.Silva är lite extra redo…

Sööök!

Alla på en gång…

Silva och Nalle hoppar över balansgången/vindskyddet. Egentligen kan man ju fråga sig varför…det var nämligen fullt med godis även i hundgården de rusade igenom av bara farten…Men när frikommandot verkligen kommer så blir det verkligen som en explosion av hundar och då hinner de inte stanna så snabbt heller.

Lägg märke till Rotax tassar! Han måste ha gjort ett rejält skutt!

Gäller att hålla tassarna på rätt plats!

Rotax blev i alla fall ”normal” igen och alla sökte glatt och klättrade för att nå till de högt gömda korvarna. Sommarkvällar är faktiskt inte alls så tokiga. =) Hoppas verkligen att hans ihållande ljud bara var en tillfällighet…=/

Just ja. Imorgon blir det valpmys igen! =)

Spår med sällskap och mygg

Igår kväll hade vi sällskap i spårskogen och det är alltid skoj. Det var torrt och vindstilla men svalt ute – alltså kanske neråt 15 grader – helt underbart! Jag gick ett viltspår på en yta jag trodde att jag kände till, men vips kom det raviner och bäckar i vägen så jag fick svänga snabbare än tänkt, och snart hade jag utnyttjat den lila plätten som fanns. Eftersom spåret kände löjligt litet, även om det innehöll en hel del klurigheter, så gjorde jag något drastiskt och passerade över mitt eget spårs början och fortsatte in i en annan skogsdunge. Alla andra alternativ var redan avskurna pga andra spår.

Min tur snart?

Efter en massa surr och snack så var det spårdags och jag var lite fundersam faktiskt. Vad skulle hända när vi korsade oss själva? För att både underlätta och försvåra ställde jag bilen rakt över spåret just efter korsningen, dvs. själva upptaget hamnade efter korsningen. Rotax var först ut och även om mina hanhundar hade VM i spårkiss denna kväll så måste jag säga att alla var så himla duktiga. Fint fokus, bra problemlösning och allting kändes liksom bra helt enkelt. De är ju inga perfekta spårhundar direkt, men de var så duktiga ändå med massvis av vinklar, två rutor, spår på sand/väg/skog och så den där korsningen…de löste alla problem och fortsatte framåt med långa tungor.

När vi kom till korsningen var jag lite nyfiken. Att jag ställde bilen där gjorde ju inte saken lättare eftersom hundarna verkar ha fått för sig att bilen = slutet. Nu har vi lagt spår ett par veckor där det INTE varit så och det har tydligen gett utdelning för i stort sett alla hundar fortsatte rakt över det gamla spåret och förbi bilen som stod bara 2-3 meter bort. Nalle och Silva tog upp det gamla spåret för att undersöka och var båda på väg in under bilen för att se vart det tog vägen…*s* Sen tog de upp det nya. Kaela var den nog den stannade längst kring bilen och såg väldigt trött och fundersam ut. Då är hon ju också ett riktigt ”vanedjur”. Sen hittade hon fortsättningen och drog vidare.

Ännu en gång ser man att hundar som spårar har en fantastisk problemlösningsförmåga och jag blir allt gladare över att jag släppt på mina egna krav och inte låter mig styras lika mycket av hur det ”ska vara” längre. Det har blivit så enormt mycket roligare att spåra på det sättet faktiskt.

Sist av allt fick vi följa med när Viggo spårade. Han var riktigt söt och man fick nästan intrycket av att resten av kroppen liksom bara hänge med nosen, som dammsög sig fram genom skogen noggrant och fokuserat. Kul att se en som orkar arbeta så pass länge på det sättet, det såg ut som om han var född till att spåra sig fram genom skogen. Mina hundar flämtar ju tungt efter halva spåret i de flesta fall och orkar inte fokusera lika länge i taget innan nosen åker upp en sväng.

Bra jobbat Viggo!

Vi hade en härlig kväll trots att myggen börjar komma, men samtidigt kunde vi förstås inte låta bli att prata om det som hänt. Det verkar som att vi haft ett styckmord i Boden och fynd har gjorts på gångavstånd från centrum. Teorierna flödar vilt vem man än pratar med och själv tänker jag att man kanske bör vara lite försiktig ett tag med vart man åker när man är ensam. Statistiskt sett så är väl det logiska att det var ett dåd av någon i umgängeskretsen och alltså ingenting som riskerar att hända andra,  men man vet ju aldrig. Riktigt otäckt och vad de anhöriga går igenom går inte ens att föreställa sig. Hoppas att svar kommer angående vad som hänt och hur och varför.

Bollträningspremiär

Kvällen tog en annorlunda vändning. Det blev ingen disk och hundarna kom aldrig in. Istället har jag varit ute med dem och fixat i hundgårdarna och tränat lite. Det ”underjordiska fängelset” i den äldsta hundgården skjuter alltid uppåt lite av tjälen varje år, och nu kom jag på att det verkligen inte behövs mellan hundgårdarna där vi har trallgolv på båda sidorna, så jag försökte pillra upp så många järnbitar som möjligt för att återställa det tjälen saboterat.

I varje hål hade vi tidigare en järnbit p ca 40 cm nedslagen, dvs. den som ville gräva sig ut fick gräva väldigt djupt. De har suttit där i snart 7 år och ännu har ingen försökt gräva sig ut eller in. Att plocka upp dem var dock lite pillrigt minst sagt… men det gick ändå oväntat bra.

Sen plockade vi fram kvällens aktivitet – bollen! Jag tränade själv bollcore med den tidigare men sen dess har den mest legat och skräpat. Jag har länge varit sugen på att testa med hundarna och nu var det dags! Husse lekte med bollen utanför hundgårdarna först och Rotax var smått hysterisk och ville till varje pris komma åt bollen och DÖDA den! En stor leksak – bara till honom! Det kändes…lovande…

Alla hundarna skötte sig riktigt fint och alla utom Giela lyckades ganska snabbt stå med alla fyra tassarna på bollen helt själva. Med gott om korv och ett stadigt tag kring bollen med mina ben, så blev det snabbt en populär aktivitet. Får man nog mycket korv (eller rättare sagt, slicka på mattes knutna hand så att man hela tiden får i sig korvsmak och en korvbit ibland) så är ju potentiellt läskiga saker inte alls så läskiga längre.

Vi började med att bara sätta upp framtassarna och gick sen över till hela kroppen. Det gick faktiskt oväntat snabbt och det skakiga och ojämna underlaget bekom ingen av dem. Giela fick bara köra med frambenen eftersom hon kan bli lite överivrig när man gör sånt här och skutta och hoppa lite hur som helst. Vill inte att hon ska ramla eller skada ryggen på något sätt och hon vet inte alltid sitt eget bästa, vår lilla tant. Hon kan lika gärna kasta sig rakt upp utan att ha en färdig plan för hur hon ska landa.

Rotax var sist ut. Jag var ganska säker på att han skulle försöka mörda bollen och tänkte att jag i alla fall ville att alla andra skulle ha fått prova först, ifall han lyckades med sitt mord. Istället var han ivrig och korvsugen och lät bollen användas till att sätta tassarna på – enbart! Skönt!

Ska försöka lägga in ett pass på bollen varje vecka för alla hundar, men jag funderar på att söka efter en större boll eftersom det var lite svårt att rymmas med alla tassar på min lilla. Dessutom måste vi lära oss mer om hur man ska träna och hur länge. Idag handlade det ju mest om att bekanta oss med bollen och göra den positiv och rolig.