Vintern är slut =/

Nu går det ruskigt snabbt. Videon ovan visar hur det sett ut i hundgårdarna större delen av vintern. Jag skottade mittgången, kring dörrarna, de viktigaste ingångarna samt mot ytterväggarna för att ingen skulle råka rymma, men som synes hade det gått att skotta många timmar till. För bara nån enstaka vecka sen hade vi fortfarande en meter snö men nu är vi nere på under en halvmeter och det som är kvar är mjukt och lite slaskigt. Det töar verkligen otroligt snabbt när solen får värma från en klarblå himmel.

Sista slädturen tog vi i onsdags morse innan jobbet, en runda kring ängarna här i närheten och vem vet, kanske det var min sista slädtur med 6-spann? Idag fyller ju faktiskt Silva och Kaela 10 år, och Nalle och Rotax ansluter dem inom ungefär ett halvår.  Denna vinter har alla fått vara friska och pigga och mot slutet började de även vara i hyfsad kondition, så det är med lite bitterljuva känslor släden ställs undan för säsongen denna gång. Jag har fortfarande inte alls bestämt hur mitt framtida hundkörarliv ska se ut…=/

Sen senast har vi firat påsk i Blaiken och hunnit med en tur upp på vackra Gardfjället. Rent allmänt har vårvinter varit fantastiskt snörik, solig och vacker!

Silva och Xuper

Två av mina kusinbarn från Skåne var uppe på besök och huskisarna blev otroligt välgosade, dygnet runt och i alla lägen. Tror både hundar och ungdomar hade en riktigt mysig helg.

Vi har även hunnit med en tur med Veronica och Flinga och Nooki, i fina Åkerholmen. Noomi fick springa lös och var förstås överlycklig över det. Hon håller sig väldigt nära hela tiden och det var skönt att se att det fungerade så bra även med fler hundar i spannet, även om hon kände dem väldigt väl sen tidigare.

Nooki och Flinga fick gå i led eftersom vi var på deras hemmaplan, och Nooki skötte sig jättebra. Han är ju Mintus kullbror och alltså 9 år gammal, men har inte gått i led för större spann eftersom han alltid haft duktiga flockkompisar som tagit det jobbet. Första halvmilen eller mer skötte han sig exemplariskt, men sen fick han plötsligt syn på sin bror Mintu i point, snett bakom, och blev störtkär! Till slut fick vi flytta om hundarna för Nooki kunde inte springa utan ville bara gosa med Mintu, något som hans bror inte var lika imponerad av. Knaspanchisar!

Kråkan fortsätter vara världens bästa häst. Han är så otroligt go och härlig. Att köpa häst är nog bland det absolut bästa jag gjort, barnsligt kul! Idag har vi varit på en tur in mot Hollsvattnet med Berit och Anna-Lena, pigg kille som travade lite för snabbt (men helt hanterbart) men helt underbart att rida en längre sträcka där vägen varken är för hård eller för slaskig.  Just nu är ju skogen otillgänglig och gamla 97:an mest bara asfalt så i övrigt har vi mest byavägen att använda fram och åter, men här kunde vi jogga på lite längre sträckor.

Kickan och Kråkan (båda kallblodstravare) taggade varandra till en lång galoppfejd uppför en svag backe och flåsade ordentligt sen. Dock är det en evig fight mot fällande päls och skitig häst som rullat sig i bajs just nu, idag såg han hemsk ut! Huga! Hela  hästen från huvud till bakben och på båda sidorna hade gnuggat sig i spån och bajs. =(

Bifogar lite gamla bilder från lössläpp på ridplan för några veckor sen och en inomhusbild från en dag när han inte rullat sig utan bara jobbat sig lite svettig. Tjusig kille som lär sig allt mer!

 

Blickar tillbaka en årstid eller två…

Ju mer tid som hinner gå, desto mer tar det ju emot att skriva och försöka sammanfatta vad man gjort sen senast. Pust…och nu var det verkligen jättelänge sen jag skrev! Det var ju faktiskt vinter senast! Redan den 3/4 tog vi säsongens sista slädtur. Xupers förre ägare kom på besök så vi körde bil förbi lite barmark och dåliga isar och tog en slädtur upp till Obisträsk med massvis med gott fika. Mysigt väder, trevligt sällskap och diskussioner om allt mellan himmel och jord, men inte visste jag ju då att det faktiskt skulle bli sista turen för säsongen. Vi gjorde i alla fall klart pappersarbetet kors och tvärs så nu är Xuper en del i gänget även officiellt, och det känns så himla bra, han är verkligen otroligt trevlig både till vardags och i spannet. Tack!

Helgerna efter var jag hundvakt (detta har verkligen varit en hundvaktarvår!) och insåg att jag inte gärna kunde tömma hundgårdarna på huskies och lämna stackars Brasse helt ensam där ute, så kombinerat med att spåren börjat sjunga på sista versen å att man var tvungen att böka med bilen och inte kunde köra från gården, så åkte vi inte ut nåt mer.

Silva och Kaela har hunnit fylla åtta år, och det är bara att inse att mitt spann snart är ett gäng halvpanchisar. Nästa säsong kommer de att vara 7, 7, 8, 8, 8, 8 och 11 om jag tänker rätt, och även om de fortfarande älskar att vara ute så har de inte riktigt samma ”punch” längre. Inte riktigt lika bråttom framåt osv. Nyss avslutade säsongen blev ju vädermässigt rätt kort, och jag tror aldrig vi körde över 3 mil ens. Samtidigt kändes det faktiskt rätt ok, helt ok även enligt hundarna, nä det kanske är så att vi kommer hålla nere distanserna kommande säsong. I takt med att hundarna blir lite äldre så kan det ju faktiskt också vara ett sätt att hålla dem fräscha längre, att köra regelbundet men inte pressa nån. Mitt lilla lapptäcke av hundar innehåller ju flera individer som faktiskt inte har ultimat fysisk byggnad för att kunna prestera längre distanser eller höga farter, och då går det ju så mycket snabbare att komma till gränsen för deras förmåga så att säga. Samtidigt blir ju alla nöjda av en sväng på 1-2 mil i dagsläget eftersom de ändå inte hinner bli supervältränade.

Förutom att alla hundarna mår bra så har våren kommit till Rågis, snart dags att klippa gräsmattan och rådjur, tranor och andra fåglar har börjat komma. Superfint verkligen! Vi hänger ute i rastgården långa stunder varje dag och förutom att Silva löper nu så att jag måste dela upp gruppen, så fungerar det riktigt fint. Hanarna kan morra och spänna sig lite men inte värre än så. Det är verkligen otroligt rofyllt att sitta där på en sten i min lilla skog och höra vinden susa svagt i talltopparna och titta på hundarna som går runt och nosa, leker, gräver, söker, springer osv. Sen jag fick rastgården så känns det inte alls lika livsavgörande om det är snö på marken eller inte, på 1600 kvadratmeter skog kan hundarna ändå roa sig och bli alldeles nöjda utan problem.

Ridningen har gjort stora framsteg då jag fått börja rida lektioner för Dellas ägare, på Della. Helt otroligt bra och det har verkligen hänt mycket känner jag själv. Superkul! Dessutom har de just fått massvis med lamm i stallet så varje gång jag går dit blir det först inspektion av smålammen, hade nästan glömt hur söta de är! Stallet där jag rider är verkligen ett litet smultronställe, så många fina och välskötta djur och otroligt trevliga människor. =)

Jag har dessutom köpt en motorcykel, fått övningskörningspapper och köpt/lånat/fått utrustning för att kunna börja övningsköra nu i sommar. Det ska bli riktigt spännande! Det blev en Yamaha XT660 R -09, och den klarar både asfalt å lite grusvägar, så jag ser framför mig att vi ska hinna med många spännande äventyr tillsammans. Måste bara lära mig köra först. =) Har i alla fall fått åka med på en helt underbar motorcykeltur och få lite känsla för det hela, och det kändes otroligt bekvämt och inte alls lika ”ovant” som jag hade väntat mig. Betydligt bekvämare att åka bakom nån på hoj än på skoter ju!

Så, vi mår bra och har hunnit med en otrolig massa roliga saker sen senast. Lite tråkigt är bara att jag hittat knölar i Rossis juver, hon har ju redan opererat bort en juverrad i stort sett, och så har hon nåt konstigt i ögonen som ser ut som om de inre ögonlocken växer nästan. Hmm… inte riktigt superbra med lilla tant, och vi får se hur vi ska handskas med det.

Nåja, nu har alla extrahundar åkt hem så Noomi å jag är ensamma i huset, och nu ska vi ut i skogen för att utforska ett par timmar i finvädret, perfekt laddning inför kvällens Mellokväll ju! =)

Påsk

Lite gråmulet och för mycket tinat för att kunna köra från gården, men skoterspåren är fina och det har varit några minusgrader var natt så hundarna har fått jobb på bra ändå. I fredags släpade de på mig, min kusin och hans tjej, till en nyupptäckt grillplats i en grannby. Tungt i värmen men det gick ändå bra, om än sakta…

Väl framme möttes vi upp av mamma och pappa och moster, för grillning och lite paus. Passade på att inviga det supersmarta eldgallret som jag fått, som gör att elden inte åker rakt ner i snön och drunknar, superbra! =D Tack igen!

Obligatoriskt huskygos hade vi också förstås! =)

Igår åkte hundarna och jag ut själva och styrde mot Blaikfjället, och Noomi åkte också med. Hon stod på bakbenen och trampade och surfade sig genom luften i ungefär 3 timmar tror jag, så det var inte bara draghundarna som blev trötta och nöjda. Vi körde nog ungefär 2,5 mil, en av årets längre turer faktiskt för lilla pensionärsspannet (nä, nästa år måste vi ju skärpa oss igen), och stigningen upp på fjället blir ju bitvis rätt brutal.

Uppe på Blaikfjällets topp blåste det rätt bra som vanligt, men utsikten därifrån är alltid fin och hundarna verkar också tycka om att spana ut över vidderna.

Noomi fortsatte sin aktiva åkstil, hon har ju alltså möjlighet att sitta eller ligga ner, men vill hellre stå på bakbenen och möte vindsuset. =) När vi sen stannade var dock faktiskt lilla terrier trött! Jag bäddade ner henne i min ena dunjacka men trodde faktiskt inte alls att hon skulle ligga kvar. Döm om min förvåning när lilla skägg självmant gosade ner sig och nästan somnade en stund.

Resten av familjen mötte upp vid Lapptjärn för korvgrillning, och snart kom ytterligare ett gäng skoterfarare med hundsällskap också och stannade ute på isen. Huskygänget skötte sig fint, alldeles knäpptysta i stort sett, men de var nyfikna, utom Silva då, som sov gott i släden. =)

Idag lutar det åt att hundarna får en vilodag, det har varit tung last eller tuffa stigningar sista två dagarna och nu går ju säsongen mot sitt slut så det känns nästan schystare att fasa ut lite, än att hårdköra. I ärlighetens namn så verkar de rätt nöjda även idag, till och med Lillskägg, så då gör det inte så mycket att vädret var extragrått.

Mot Polcirkeln

Förra helgen hade vi finbesök på släden! En kollega med sina tre barn kom hit och eftersom barnen var rätt stora så blev släden fullare än den någonsin varit tidigare, hihi. Vi körde en liten bit nere på isen och hundarna skötte sig fint även om det märktes att lasten var ovanligt tung med fem personer på släden. Det bästa av allt var att både Rotax och Nalle skötte sig fint kring barnen efteråt. De kan ju båda bli väldigt ivriga kring barn och naggas lite, så normalt sett får de aldrig träffa barn alls, men nu var både barnen och hundarna så lugna så det kändes helt OK. Att ha fått trötta ut sig fysiskt först hjälper ju förstås också. =)

I söndags ledsnade jag även på Noomis päls, hon är ganska ”hår-öm” för att vara en trimhund och hennes päls behöver borstas rätt ofta. Dessutom kliar hon sig ju lite till och från, så för att råda bot på allt på en gång testade jag faktiskt att klippa ben, mage och huvud, medan jag trimmade ryggen som ju är mer okänslig. Snabbt och lätt, och lilla hund blev jätteglad. Vi har ju ändå lagt utställningskarriären på hyllan så jag tror det här är bäst både för mig och henne. Noomi är ju dessutom lite speciell, inte alltid helt bekväm med att hanteras, och att trimma hela hunden tar ju flera timmar och luggas ju en del. Klippningen går både smärtfritt samt många gånger snabbare.

Igår avslutades arbetsveckan med en titt på motorcyklar i Luleå, ingen jag skulle ha själv med en kompis var sugen, och jag har ju tänkt börja köra tvåhjuligt själv nu i sommar, synintyg för övningskörningstillståndet ligger på kökebordet, hihi. Perfekt med ett till barmarksintresse ju! =) Dessutom ser jag fram emot att bättra på mina motorkunskaper.

Idag drog jag och hundarna till Malmens led mellan Pålkem och Vuoddas. Orsaken var egentligen ett halsband som jag fått av min faster, som jag tappade bort i Pålkem (tog av det innan bastun) på skoterresan för några veckor sen. Det måste ha glidit iväg bland mina och andras saker och hamnat ur synhåll, och vips blev det kvar! Som tur var hade ägarinnan till stället hittat det och tagit reda på det, så jag passade på att åka upp och hämta det och samtidigt ta med hundarna och släden för lite körning på ”nya” spår. Nåja, vi har faktiskt kört här en gång tidigare, men det är fler år sen.

Noomi åkte mest i släden men sprang säkert 7-8 km också, i full fart! Jag hade med fika å ved men solen gled in bakom en massa envisa moln och snart blev det faktiskt nästan kallt. Vi hittade inga bra eldplatser heller, så det slutade med att vi vände hemåt med fikat kvar i slädsäcken, hihi, men hundarna fick springa i ungefär 3 timmar och var väldigt nöjda med det.

På vägen hemåt såg vi en jättefin räv! Den korsade spåret och satte sig sen uppe på en kulle och tittade på oss, men den hann precis undan innan jag fick upp kameran. Hundarna blev i alla fall nyfikna och tyckte att den var fin. =)

Mintu och Kaela var otroligt långsamma idag, ojoj, våra fartdagar (om man nu ens kan kalla dem så) är verkligen över, hihi. Mina fingrar var alldeles vita och nästan utan känsel när vi kom tillbaka till bilen. Hade ju klätt mig för lite soligare väder tyvärr… men det värmer hjärtat att se hundarna så trötta och genomnöjda, det är lite skönt varje gång. Även om de sprungit långsamt som attan så är de nöjda, och det är viktigast för mig.

Till och med Noomi blev faktiskt trött, och sov gott i bilen på vägen hemåt. =) Så nu är vi alla nöjda och trötta, och helgen har ju bara börjat!

Soligt!

Har gjort en massa roligt senaste veckorna, en härlig skotertur med fina vänner, jag åkte mest men körde ett par mil också, årets första skoterkontakt för min del. Hmm… dags att  sparka igång min gammelskoter snart ju! Vi hade en jättetrevlig resa å det var inte alls många som snarkade högt så det var inga problem att sova i sovsal. En rolig sak var att på vägen till och från Pålkem så passerade vi väldigt många ställen där jag kört släde, oftast ihop med Veronica och hennes hundar, kring stan förstås, längst stamsnätledningen norrut, kring Gunnarsbyn, Spiken, Hundsjö, Skogså osv. Många minnen på kort tid från många olika slädturer, och nog är det ju roligt att komma så långt så snabbt också, hundspann och skoter är ju helt underbara men på olika sätt.

Della har slutat äta medicin så jag har hunnit rida lite också, både gjort framsteg och kommit på vad jag behöver träna mer på, jättekul!

Alla hundarna mår bra, såren har läkt jättefint efter Mintu och Rotax bråk, vi kör regelbundet men det har inte blivit några långa distanser i år, 2 mil som längst, så det här blir nog mer en myssäsong än några stora prestationer. Vi har hunnit köra två ”kunder” som hade med sig gott fika och fick en tur ner på älven, jättetrevligt.

Igår flexade jag ut efter lunch och åkte hem till hundarna för en slädtur i strålande sol (och nån enstaka plusgrad till och med), kamera, stativ och fjärr fick följa och här har ni resultatet:

Lite afterwork på det! =)

Imorse hade hela världen täckts av tjock vit rimfrost, jättefint!

Så här såg till exempel en helt vanlig gran ut på en halvmeters avstånd, häftigt! Nu tittar solen fram och det blir nog en långis med Noomi så att hon får sträcka på småbenen. =)

Allt på samma helg! =)

Oj, fulla dagar senaste tiden – fyllda av roliga saker alltså! Det finns ingen chans att hinna med allt så jag börjar i torsdags när hundarna å jag fick ett mycket fint uppdrag – att köra ett brudpar till sin vigsel uppe vid en tjärn här i närheten!

Under dagen kom lite kärv nysnö men som tur var steg temperaturen till drägliga grader, så att allt kunde genomföras enligt plan. Hundarna fick kämpa rejält men skötte sig fint (det fina är ju även att de ser extra lydiga ut i pauserna när de är lite trötta). Vi fick äran att närvara vid en jättefin vigsel, och det är väl inte alla som gifter sig ute under bar himmel med fler huskies än människor närvarande? =) Stort grattis!

I fredags åkte vi till Ishotellet i Jukkasjärvi. Jag hade aldrig varit där tidigare och det var en upplevelse – riktigt häftigt även för en infödd norrlänning. Här kommer lite blandade bilder helt enkelt, de två första från två av hotellrummen. Påfågeln var alltså jättestor – betydligt högre än en människa, fast det syns ju inte riktigt på bilden.

Vi besökte förstås även Icebar, och min blå drink, Curacao Blue (?) var nog faktiskt det godaste jag någonsin druckit, isglas var ju helt outstanding! =)

Efter en heldag på äventyr laddade vi sen om för marknad i Jokkmokk igår. Byaföreningen fyller en buss med glada resenärer varje år och det var supertrevligt, stämningen på topp och så många trevliga människor. Jag hann även shoppa lite, en riktigt varm pälsmössa till slädkörningen, varma sockar och vantar av fårskinn, ett renhorn som nyckelhängare, samt lite godis till Noomi och mig.

På kvällen gick sen Lillskägg och jag över till grannarna för suveränt god middag och trevligt umgänge, och det börjar faktiskt vara så att lilla skägg är rätt vuxen nu och oftast kan bete sig ju riktigt fint. Skönt att börja kunna ha henne med och slappna av på riktigt! Tidigare skulle hon ju hångla med ALLA och HELA TIDEN och då blir det ju koppel på.

Lördag blev alltså också en heldag, och idag fick ju sen allt annat rymmas, dammsuga, diska, tvätta, och så köra slädhundarna nästan 2 mil, nästan en timmes ridning på lilla Della (första gången hon och jag rider ut helt själva!) och så en mils promenad med Noomi. Oj…kommer sova gott inatt igen! =) Avslutar med lite bilder från dagens slädtur där fjärren fick vara med.

Bara för Nalles min!

Xuper

Grått och lite trist väder, men vi har fått mer snö och det är ju faktiskt rätt skönt att de inte är så vansinnigt kallt längre heller. Nä, dags att sova, efter flera dagar bara fyllda med superroliga saker!

Gott Nytt ÅR!!! =)

Long time no blogg! Har hunnit komma hem från Blaiken, få besök av Monica och hennes 2 border collies och fira nyår med dem, å så börja jobba igen efter ledigheten. Vi firade nyår i soffan i underställ, oduschade och nöjda efter en dag med slädkörning och skidåkning och promenad. Var inte så hungriga så vi skippade nyårsaftonsmiddagen å åt chips och glass istället och såg en film, hihi, skönt att vara vuxen ibland! Istället firade vi in 2016 med en brakmiddag på nyårsdagen – mycket bättre egentligen ju? =)

Tyvärr har det töat en hel del så det är lite isigt och hårt på många spår och på isarna. Monicas hundar hade inte gått så långa distanser i år och Sultan har lite problem med sin rygg så de fick springa/åka om vartannat. Roligt att springa i spannet – men tråkigt att åka släde ju! Allt fungerade i alla fall fint och vi hittade en väg med ett ganska långt skoterspår – helt underbart! Senare på vintern kan jag ju till och med ta omvägar för att undvika grusvägar med skoterspår, de är ju bara sååå tråkiga – men just nu är de rena guldgruvan för i skogen är det lite för lite snö för ett piggt 8-spann med 2 personer å en extra hund om man vill ha en trygg framfart.

Xuper har hunnit springa med Nalle och det fungerade bara fint. Efter turerna har alla fått umgås i rastgården och nu har även hela gänget ätit ihop. Lugn och sansat, men jag vet ju att t.ex. Rotax kan vara lite ”tuppig” så jag kommer att planera umgänget ett tag till. Hellre bökigt nu än bråk och risk för skador eller ont blod.

3 slädturer och 4 skidsvängar hann Monica å jag med, och Noomi är faktiskt en rätt duktig liten draghund framför skidorna, fast inte så stor ju. Vi hann även med lite dramatik, mattbromsens fäste gick av när jag vände släden en av dagarna… gick att borra hål och dra ihop provisoriskt med persiennsnöre men hela plastbiten måste förstås bytas. Å jo, jag klättrade faktiskt upp på biltaket och lagade fästet för att inte behöva ta släden upp å ner ännu en gång. Det blir ändå alldeles nog många gånger per säsong.

En annan dag var det banne mig även otäckt… vi skulle köra släde nere på älven och Monica hade redan gått ner med sina hundar och väntade där. Jag vill ju inte gärna starta storspann på gården och nerför grusvägen, för där har man inte jättemycket till bromsfäste och just efter start är ju hundarna ofta extra galna. Jag hade ankrat vid bilen och hundarna kändes väldigt lugna innan start, lite ”lugnet före stormen”. Vi började med en svag högersväng ut på grusvägen, och jag hade kontrollerat innerkurvan, inga hårda kanter som kunde knuffa omkull oss om släden genade (som vanligt när Monica kommer så har hon varmt väder med sig så snön var mjuk, hihi) men nåt hände ändå och en sekund efter start så välte släden åt vänster. Jag blev hängande i armarna förstås, ropade åt hundarna men de var helt döva och blockerade, rusade som dårar i kanske 25-30 km/h nerför vägen.

Jag försökte göra mig stor och bromsa med kroppen, satt på rumpan och åkte med fötterna framåt, men det var lönlöst. Rumpan blev däremot vääääldigt varm… Jag insåg snart att jag inte skulle få stopp på spannet nog snabbt, och när vi korsat byavägen och grannens gård så kommer en brant nerförsbacke och där skulle jag aldrig orka att hålla mig fast.

Att tappa ett spann är något som inte får hända. Det kan gå otroligt illa. Jag har varit med om det 3 gånger tyvärr, men haft riktig änglavakt och ingen har blivit skadad alls. Däremot berättade en kompis nyss om en bekant som tappat sitt spann förra veckan, och när spannet gensköts och stoppades så var en hund redan död. Mycket kan hända, de kan bryta ben, börja slåss med varandra eller nån de möter, ramla och släpas med och strypas  osv. Ett tappat spann måste helt enkelt undvikas till varje pris.

Så, när jag åkte nerför backen sittande på rumpan i lite för hög fart så var jag inte helt lugnt i själen. Att släpa efter ner till backen var helt enkelt inget alternativ. Som tur var lyckades jag vända upp släden i farten, en fördel med hög fart är ju att man kan glida på knäna och skorna så länge man håller balansen, så jag fick upp släden på medarna igen och lyckades klättra ombord, hoppa på bromsen och få ner farten i tid till den branta backen. Pju…

Men, även en timme senare hade jag jordens känningar i magmusklerna, som om jag gjort 50 situps på raken för en sekund sen – vilket intensivmagpass! Hade träningsvärk några dagar efter, hihi. Så, viktigast av allt är förstås att planera för att undvika farliga situationer och inte hamna i dem, men att ha balans och styrka i kroppen samt lite lugn i hjärnan ska inte heller underskattas om det väl händer. Lite änglavakt – ännu en gång!

Rossi har inte så mycket lugn i sin hjärna. Hon åkte en del släde när border collisarna gick i spannet (hade ju bara linor för 8 hundar men 9 hundar med) och tyckte att det var rätt läskigt ibland. Hon satt nog stilla mest för att hon ändå är lite lydig ibland. Sista biten mot bilen däremot gick på plogad väg där släden gled mjukt och fint, och då lade sig Rossi ner med huvudet på kanten, sötis! =)

Lillskägg måste ju också få vara med – nu med extra söt uppsyn efter att mamma trimmat hennes huvud och svans. =) Nu är hennes löp avslutat och  hon har blivit snäppet vuxnare och klokare även denna gång – skönt! Efter att bilden tagits har jag hunnit klippa håret också, så den stämmer ändå inte riktigt!

Avslutar med film…! =) När jag var i Blaiken hade jag tyvärr glömt batteriet till systemkameran hemma, så den fick vackert vila, men Gopron gick varm och här kommer en liten film från några av turerna vi gjorde där. Den är filmad med Gopro, fäste till hundarna (med hållare på ryggen och bringan), en lång träpinne med Goprofäste längst ut, armar och händer samt spring i benen. Svinkul! Men jäklar så svårt det är att klippa ihop med många klipp, övergångar å så musik, för att inte tala om det där med att filma utan skak även långt upp i luften, hihi, nåja, blev rätt nöjd ändå! Enjoy! =)

Feber.

Ytterligare en vecka har rusat förbi och här kommer en liten sammanfattning. Förrförra helgen bjöd på både skotertur och slädtur med gäster. Slädturen fick tyvärr ett tråkigt slut då en av gästerna halkade utanför huset och bröt benet! Inte alls någon rolig händelse när det handlar om en upplevelse som ska vara något positivt och spännande på alla sätt, men de andra tre i sällskapet fick i alla fall en lite slädtur här i krokarna och verkade tycka att det var riktigt kul, så, det blev en dag med blandade känslor. Vi enades om att de skulle höra av sig om de kom till Boden igen, så att vi kunde styra upp en ny slädtur utan is och benbrott!

På bilden här uppe syns Silvas frukost efter Nalles framför tidigare i veckan. Nalle kom från skogen i full fart och hann inte väja undan på sin väg in mot frukost utan plöjde rakt igenom Silvas frukost så att vatten och kulor sprutade åt alla håll, hihi.

En av veckans höjdpunkter, ja den får nog plats bland ”årets höjdpunkter” också faktiskt, var att jag blev med gitarr förra veckan, tack vare en mycket kär vän! Jag spelade ju lite gitarr i tonåren, men det var liiite, och det var ju nästan 20 år sen. Sen dess har jag varit sugen på att fortsätta, och nu kom chansen. Så senaste veckan har jag spelat i stort sett varje kväll och det är fruktansvärt roligt! Med tanke på utgångsläget så har jag faktiskt imponerat lite på mig själv för ibland så flyter det nästan på… Helt underbar är den i alla fall, min svarta Fender Sonoran, och fingertopparna har redan börjat hårdna!

AJ!

Senaste helgen däremot var rätt tråkig. En rejäl förkylning flyttade in och jag har legat i soffan från fredag kväll och till måndag morgon. Hundarna har fått ha tråkigt, jag har fått ha tråkigt, ja det är ju rätt tråkigt att vara sjuk helt enkelt även om det är övergående. I lördags var det dessutom superfint väder ute och snön nästan skrek på mig – slädtur NUUUU!!!

Tyvärr så är ju sjuk och slädtur ingen bra kombination. Visst finns det många som kör långlopp å allt möjligt och är jättesjuka men ändå härdar ut, men jag har aldrig känt mig bekväm med att köra släde och vara febrig. Först för första så hade jag nog inte orkat i helgen, å för det andra så ska man ju helst vara pigg i både kropp och knopp ifall olyckan är framme och man hamnar i en nödsituation.

Just den biten kan ju fortfarande fascinera mig med slädkörningen, att det kan svänga så snabbt. Man kan lulla fram genom skogen med lugna och sansade hundar som sprungit ur sig det värsta, en riktigt liten Disney-idyll där man knappt behöver hålla i sig å kan låta tankarna vandra fritt, och vips dyker det upp vilt alldeles för nära, eller kanske en lös och arg hund utan ägare, och på en halv sekund har förutsättningarna ändrats radikalt. Från mys till puls och knivskarp skärpa.

Tyvärr hänger förkylningen kvar så det blir ingen slädkörning ikväll heller, tur att rastgården finns helt enkelt!

Värmebölja!

Jädrar så varmt det blev igår! Nästan åtta grader i skuggan! Hundarna fick en kort slädtur på älven för att få sträcka på benen och det gick faktiskt över förväntan värmen till trots, under natten hade det ju tack och lov varit minusgrader. Spåren var helt OK men oj vad det töar nu ändå. Södersluttningen i skogen längst ner på min tomt är helt bar nu, man kanske skulle klämma in ett litet spår? Hihi

Avslutade lördagskvällen hos mina supergulliga grannar Emma och Arnold med Yakotori i grillkåtan, jättetrevligt! Dessutom passade Emma och jag på att planera dagens slädtur. Jag behövde bara tillhandahålla hundar och släde, och hon fixade gofika å kaffe å smörgås – vilken deal! =)

Även idag blev det riktigt varmt och soligt (mina fräknar börjar vakna ur sin vinterdvala) men hundarna hade ändå rätt bra med kraft i benen och vi körde upp till Bovallen där vi stannade vid en brygga och fikade och pratade om livet medan hundarna solade. Jag blev vän med Emma på Facebook ungefär när vi flyttade till byn i somras nån gång men pga alla yttre omständigheter som varit har vi ju knappt hunnit umgås förrän nu. Redan i somras när jag tryckte ”Skicka vänförfrågan” kände jag dock på mig att det här är en person som jag kommer att gilla – och precis så blev det! En jättetrevlig dag!

Fick en sån gullig bild av Emma på Nalle och mig, en riktig krambjörn är han! Dessutom kom en kollega förbi på skoter av en ren slump så vi hann surra lite också – trevligt att inte behöva sakna jobbet hela helgen ju! =)

Har fått hjälp att fixa den läckande ventilen på tryckklockan till mitt vatten nu ikväll så nu kanske jag inte behöver springa ner i matkällaren å fylla på luft 05.30 vissa morgnar när jag vill duscha, hihi, kommer kännas lyxigt! Känner att jag har rätt bra koll på alla ventiler å pumpen mm nu å så har jag lärt mig att gängtejpa och trimma upp kompressorn, ja vad skulle jag göra utan mina underbara vänner egentligen? ❤ Förutom att det skulle vara tråkigare, dyrare och omständigare att leva så skulle jag nog inte kunna känna att jag hade landat så bra som jag känner nu, och det är mycket värt!

Avslutar med en bild från glasaltanen som nu är invigd för säsongen – härligt! Med infravärmen på kan man sitta och mysa även på kvällen och titta på stjärnorna utanför, och nu ikväll tände jag några fina ljus som jag fått av två jättefina tjejer som åkte släde med mig och hundarna i december. En väldigt gullig present som värmde!

En kväll under stjärnorna

Nu är vi hemma igen efter 1,5timme ute på spåren. Jättetrevliga gäster och en helt fantastisk stjärnhimmel ovanför våra huvuden. Släckte lampan så ofta det gick och lyfte blicken mot ovan. Turen avslutades förstås med ordentligt huskymys och kramar i massor. Helt underbart! Skönt trött å nollställd i både kropp och knopp och om nu bara Silva (även känd som löptiken från helvetet) håller tyst inatt så kommer jag att sova såååå gott!