Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


2 kommentarer

Blickar tillbaka en årstid eller två…

Ju mer tid som hinner gå, desto mer tar det ju emot att skriva och försöka sammanfatta vad man gjort sen senast. Pust…och nu var det verkligen jättelänge sen jag skrev! Det var ju faktiskt vinter senast! Redan den 3/4 tog vi säsongens sista slädtur. Xupers förre ägare kom på besök så vi körde bil förbi lite barmark och dåliga isar och tog en slädtur upp till Obisträsk med massvis med gott fika. Mysigt väder, trevligt sällskap och diskussioner om allt mellan himmel och jord, men inte visste jag ju då att det faktiskt skulle bli sista turen för säsongen. Vi gjorde i alla fall klart pappersarbetet kors och tvärs så nu är Xuper en del i gänget även officiellt, och det känns så himla bra, han är verkligen otroligt trevlig både till vardags och i spannet. Tack!

Helgerna efter var jag hundvakt (detta har verkligen varit en hundvaktarvår!) och insåg att jag inte gärna kunde tömma hundgårdarna på huskies och lämna stackars Brasse helt ensam där ute, så kombinerat med att spåren börjat sjunga på sista versen å att man var tvungen att böka med bilen och inte kunde köra från gården, så åkte vi inte ut nåt mer.

Silva och Kaela har hunnit fylla åtta år, och det är bara att inse att mitt spann snart är ett gäng halvpanchisar. Nästa säsong kommer de att vara 7, 7, 8, 8, 8, 8 och 11 om jag tänker rätt, och även om de fortfarande älskar att vara ute så har de inte riktigt samma ”punch” längre. Inte riktigt lika bråttom framåt osv. Nyss avslutade säsongen blev ju vädermässigt rätt kort, och jag tror aldrig vi körde över 3 mil ens. Samtidigt kändes det faktiskt rätt ok, helt ok även enligt hundarna, nä det kanske är så att vi kommer hålla nere distanserna kommande säsong. I takt med att hundarna blir lite äldre så kan det ju faktiskt också vara ett sätt att hålla dem fräscha längre, att köra regelbundet men inte pressa nån. Mitt lilla lapptäcke av hundar innehåller ju flera individer som faktiskt inte har ultimat fysisk byggnad för att kunna prestera längre distanser eller höga farter, och då går det ju så mycket snabbare att komma till gränsen för deras förmåga så att säga. Samtidigt blir ju alla nöjda av en sväng på 1-2 mil i dagsläget eftersom de ändå inte hinner bli supervältränade.

Förutom att alla hundarna mår bra så har våren kommit till Rågis, snart dags att klippa gräsmattan och rådjur, tranor och andra fåglar har börjat komma. Superfint verkligen! Vi hänger ute i rastgården långa stunder varje dag och förutom att Silva löper nu så att jag måste dela upp gruppen, så fungerar det riktigt fint. Hanarna kan morra och spänna sig lite men inte värre än så. Det är verkligen otroligt rofyllt att sitta där på en sten i min lilla skog och höra vinden susa svagt i talltopparna och titta på hundarna som går runt och nosa, leker, gräver, söker, springer osv. Sen jag fick rastgården så känns det inte alls lika livsavgörande om det är snö på marken eller inte, på 1600 kvadratmeter skog kan hundarna ändå roa sig och bli alldeles nöjda utan problem.

Ridningen har gjort stora framsteg då jag fått börja rida lektioner för Dellas ägare, på Della. Helt otroligt bra och det har verkligen hänt mycket känner jag själv. Superkul! Dessutom har de just fått massvis med lamm i stallet så varje gång jag går dit blir det först inspektion av smålammen, hade nästan glömt hur söta de är! Stallet där jag rider är verkligen ett litet smultronställe, så många fina och välskötta djur och otroligt trevliga människor. =)

Jag har dessutom köpt en motorcykel, fått övningskörningspapper och köpt/lånat/fått utrustning för att kunna börja övningsköra nu i sommar. Det ska bli riktigt spännande! Det blev en Yamaha XT660 R -09, och den klarar både asfalt å lite grusvägar, så jag ser framför mig att vi ska hinna med många spännande äventyr tillsammans. Måste bara lära mig köra först. =) Har i alla fall fått åka med på en helt underbar motorcykeltur och få lite känsla för det hela, och det kändes otroligt bekvämt och inte alls lika ”ovant” som jag hade väntat mig. Betydligt bekvämare att åka bakom nån på hoj än på skoter ju!

Så, vi mår bra och har hunnit med en otrolig massa roliga saker sen senast. Lite tråkigt är bara att jag hittat knölar i Rossis juver, hon har ju redan opererat bort en juverrad i stort sett, och så har hon nåt konstigt i ögonen som ser ut som om de inre ögonlocken växer nästan. Hmm… inte riktigt superbra med lilla tant, och vi får se hur vi ska handskas med det.

Nåja, nu har alla extrahundar åkt hem så Noomi å jag är ensamma i huset, och nu ska vi ut i skogen för att utforska ett par timmar i finvädret, perfekt laddning inför kvällens Mellokväll ju! =)

Annonser


2 kommentarer

Slädpremiääär!

Huvva, imorse när jag vaknade hörde jag tydligen ljudet av regn, precis som igår kväll, och 99,9% av all snö var borta från tomten. Kaela och Silva sträckte nyvaket på sig när jag kom ut men såg ut att helst inte vilja gå ut i allt det blöta. Jag insåg snabbt att chanserna för slädtur just idag nog var rätt små… jag hade somnat till vinter men vaknat till ren å skär höst.

Men… när jag åt frukost fick jag ett mms från min granne med en riktig vinterbild från jaktmarkerna inte långt härifrån, och jag insåg snabbt att jag dömt ut dagen för snabbt… knöt ihop släden snabbt som attan och lastade den sen på biltaket – och hundarna var smått hysteriska när jag släppte ut dem och öppnade dörrarna till burarna i bilen.


Men…visst ser det lite tokigt ut?

Platsen vi åkte till ligger en bit bort, kanske en mil? Jag vet faktiskt inte riktigt, men plötsligt blev det vinter! Blöt snö visserligen – men vinter! Vägen jag fick tips om går över på ett berg och där låg flera centimeter kompakt snö, på sidorna av berget däremot var det lite sämre, så vi åkte över berget och ner på andra sidan tills snömängden tvingade mig att stanna med tanke på belagen. Vi startade där, första gången som Xuper går framför min släde, med ett piggt 7-spann och ivriga hjärtan.

Vi körde ungefär 3 km innan vi vände för att det började vara för lite snö igen, så allt som allt blev det en tur på 6 km, inte alltid man får ihop så lång sträcka med snö så här i början! Jyckarna skötte sig finfint och var riktigt glada – nu börjar vår tid! =)


Xuper och Silva

Bitvis körde vi på lite sten och grus så jag var aningen nervös över belagens skick när vi gled in bakom bilen igen, men de hade klarat sig bara fint och hinner nog glida många mil till, hoppas jag… =) Å om de hade gått åt så finns det ju faktiskt företag som inte gör annat än just slädbelag…!

Underbart att ha hunnit ha premiär, och nu verkar det vara mer snö på gång så jag hoppas att vi faktiskt ska kunna köra regelbundet på snö nu, även om vi kanske inte kan köra riktigt hemifrån alla gånger ännu. Jättenöjd med Xuper, han funkar kanonbra, jobbar bra och håller sig lugn och cool och trasslar aldrig, en mycket trevlig hund att köra och leva med. ❤

Avslutar med svartvit selfie från fotoprojekt, tyckte den passade även för idag, för lite så här känns det ju, att ha hela långa vintern precis framför sig! =)


4 kommentarer

Välkommen Xuper!

Nu kommer ett litet mastodontinlägg om allt möjligt, men viktigast av allt förstås – i lördags flyttade Xuper in på prov! Måste dock börja från början, så håll ut, förra helgen var det skördemarknad i stan och det var första gången jag besökte den marknaden på många år, jättemysigt! Inte bara ”samma krims-krams som på alla andra ställen” utan främst hantverk, odlat och annat ätbart – mysigt! En liten bild från Bodens lilla kyrkby får komma med.

På kvällen bjöd mina fina grannar Anna och Stefan på middag och efter en jättetrevlig kväll styrde jag cykeln hemåt genom mörkret och kände ännu en gång hur otroligt tur jag har, som hittade denna underbara lilla plats och faktiskt kan kalla den ”hem”. Mitt lilla hus uppe på kullen badade i månljus och ängen framför låg ljus och öppen. Så vackert och fridfullt och varmt på nåt sätt.

Jag får ofta frågor kring det där, hur jag klarar att bo ensam i ett hus så långt från stan, ett hus som dessutom ligger några hundra meter från närmaste granne, ”i mörkret” som många säger. Sanningen är att det inte är speciellt svårt. De praktiska bitarna kan man ju faktiskt lära sig, om man vill. Det mesta är ju betydligt enklare än man kan tro, bara man vågar prova och ber nån förklara hur det faktiskt fungerar.


Utsikten mot älven och min närmaste granne i skymning

Jag har som tur är många fantastiska vänner och grannar som tipsar och stöttar när det behövs, och jag trivs verkligen med att bo med skog och öppna ytor omkring mig, att se naturen utanför alla mina fönster och inte grannhus bara ett par meter bort. Den stora utmaningen med att bo så här är nog inte det praktiska utan att man faktiskt måste trivas med sig själv. Även om jag har besök flera gånger i veckan oftast, så blir det mycket tid ”själv”. Tid när man behöver vara vän med sina tankar och känslor för att kunna trivas. Så när folk säger ”jag skulle aldrig klara att bo sådär” så brukar jag tänka att alla nog skulle klara just de praktiska bitarna, kanske inte riktigt alla de mentala, men däremot förstår jag helt om alla inte vill leva så där.

Elen i hundhuset har börjat ta form, uttagen till frysboxarna är monterade men inte inkopplade i centralen. Sen kom en så himla rolig vecka emellan, ja orsaken till att jag aldrig satt mig för att blogga, så arbetet där tog en liten paus… som synes på bilden nedanför har taket målats klart i alla fall och även några små detaljer till. Lite vit i håret kommer jag nog att vara ett tag till, hihi.

I veckan har jag rest med jobbet och fått chansen att träffa en drös blivande elkraftsingenjörer som precis påbörjat sin distansutbildning – en chans till världens roligaste och intressantaste jobb! Roligt och inspirerande och jag pratade jobb tills halsen torkade ut, hihi. =)

I fredags hade vi tjejfest i grillkåtan, jättemysigt! En av tjejerna hade med sin staffe Agnes, som är ungefär lika gammal som Noomi, och de två hade jättekul ihop. Galen vild lek som ibland behövde pausas och styras, terriers är trots allt terriers, men överlag skötte de sig jättefint och hade väldig roligt ihop. Vi hade det varmt å mysigt under infravärmen och åt och drack tills vi var proppmätta. =)

Sådär, det var veckan som gått, å sen blev det ju äntligen lördag! Simon och Xuper kom förbi efter lunch och det var jättespännande att få träffa honom igen förstås! Silva fick komma ut en sväng för Kaela löper ju men att döma av reaktionen är nog Silva på G också. Hon och Xuper lekte och hade jätteroligt, så det såg lovande ut i alla fall. Utan analkande löp brukar inte Silva vara riktig så kärleksfullt och lekfullt inställd till nån hon inte riktigt känner på en gång.

Xuper fick bo med Rossi, som ju är kastrerad efter livmoderinflammation, men kanske inte så värst sällskaplig av sig, och det var så sött att se dem alla yla tillsammans efter nån timme. Xuper verkar trivas i grupp verkligen! Kaela och de andra grabbarna får han träffa ”på riktigt” längre fram.

Jag passade på att grilla resterna från kvällen innan i grillkåtan, och ville egentligen att hundarna skulle så sköta så mycket själva som möjligt under första tiden. Prio ett är ju att Xuper ska trivas med gruppen och i sin hundgård, att sen han och jag ska ha roligt är förstås också viktigt, men gruppen är ju viktigast en sån här gång, för de ska ju bo ihop eller nära varandra dygnet runt. Om han trivs där och känner sig trygg där så löser sig ju resten – så att säga!

Igår blev det dragpremiär för säsongen, vilket passade bra när Xuper hunnit vara här ett dygn och tittat runt lite. Körde hundarna två åt gången med cykel och när jag selade på märkte jag snabbt att några av dem ÄR lite tjocka, hihi. Rent allmänt blev det mest mysturer á 4 km, de flesta var rätt nöjda med att lufsa på i trav. Att springa framför cykel är på nåt sätt ”inte riktigt på riktigt” för hundarna. Det kickar inte alls igång dem på samma sätt som att sätta hela spannet framför släden men som motion tjänar det ju sitt syfte. Jag fick även en bra chans att testa min nya fjärr till 7D:n, funkade suveränt bra! Den heter Hähnel Giga T Pro å kändes riktigt bra, blir otroligt roligt i vinter för den verkar rejälare än den jag använt tidigare.


Kaela och Rotax



Silva och Xuper


Xuper


Mintu, Nalle och kamerauppställningen


Sist ut – Noomi och tant Rossi

Xuper skötte sig finfint framför cykeln och jag tror att han kommer att passa bra in i mitt spann i vinter. Dessutom känns det som att han snabbt accepterats av gruppen, även om de ju inte träffats på riktigt ännu och inte kommer att få göra det på ett tag heller, pga löpen, men magkänslan är bra! En mycket trevlig hund som snabbt funnit sig till rätta! Visst är vi bara i början av smekmånadsfasen, men det känns som en bra start!

Xuper kommer ursprungligen från Working Husky’s kennel i Jokkmokk och är alltså här på prov nu. Det är i alla fall otroligt roligt att få hem en välskött hund som haft ett riktigt bra liv! Mitt lurviga gäng består ju av en vid skara livsöden, där inte alla haft samma tur. Avslutar med lite bilder från nu ikväll, när Xuper passade på att flörta med Kaela genom gallret till rastgården.


-Mat?

Jo just ja, lilla Noomi måste ju också få vara med på ett hörn. Just nu lite tofsig, men alltid lika söt och rolig att dela livet med. Dessutom börjar hon lära sig ”sova under täckets” ädla konst! Bådar gott inför kalla vinternätter!

 

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Säsongens sista slädtur?

Igår morse åkte hundarna å jag till Vittjärv via Harads ÅVC och parkerade längs Långmyrsvägen, precis vid en skoterled som jag måste ha kört många hundratals gånger under de åtta vintrar som vi bodde i byn. Med tanke på hur mycket det töat var spåren faktiskt riktigt fina det fanns gott om snö, men man måste nog ha lite minusgrader i ryggen för att de ska hålla. Kanske borde ta nån semesterdag i veckan och åka ut på morgonen igen? Ja vi får se, men just nu tänker jag att det här mycket väl kan ha varit säsongens sista slädtur.

Hundarna hade förstås stenkoll på sina gamla hemmaspår och fick välja lite ibland vilka vägar de ville ta. Här har vi stannat i jättenedförsbacken i skogen för lite snöbad och svalkning. Blev lite andra ärenden på stan och bilen fick sig en avspolning inför måndagens besiktning, även om det känns rätt meningslöst att tvätta bil just nu. Byavägen är rejält lerig så min kära bil kommer inte att vara fin så länge.

Kvällen spenderades hos mina fina grannar och bybor med japansk mat – jättegott och så himla vackert! Wow! Vi har ett eget litet Japan här i Rågis helt enkelt! Dessutom greppade Arnold gitarren och ukulelen (?) å jädrar så duktig han är på att både spela och sjunga! Wow igen! Hittade en ny låt att gilla – The Waterboys – Fisherman’s Blues, men det vettetusan om inte Arnolds version nästan var snäppet vassare! Gåshudigt!

Dessutom var vi två fotonördar vid bordet och vi enades om att krypa i buskarna i sommar och fota insekter samt att ordna en rejäl fotning av hundspannet nästa vinter, riktigt kul! För även om min fjärr gör att jag ibland lyckas få med annat än hundrumpor så är det ju en helt annan sak att få nån med sig som kan fokusera helt på att fota och som har grejer och är duktig.

Nu är frukosten slut och hundarna ska få sin mat. Sen ska här byggas hundkoja och lyssnas på bra musik ute i hundhuset, å nu ska jag börja med att bygga rakt – inte som förra kojan som blev världens snedaste konstruktion redan från steg 1, hihi. Ha en bra dag alla vänner!

 

 


4 kommentarer

Äntligen slädpremiär!

Vissa dagar är lite extra magiska, och årets första slädtur innebär alltid en sån dag. Det börjar redan med snömängden, när man inser att det plötsligt faktiskt finns nog mycket snö för att man ska våga släppa iväg belagen ut på äventyr. De två brinnande punkterna i början av säsongen i alla fall för mig är ju:

1. Tillräckligt med snö för att belagen under medarna ska hålla i alla fall en hel slädtur, och gärna mer.

2. Att hitta vettiga ställen där man kan hitta nog med bromsverkan för att kunna köra ett spann utan att ha hjärtat i halsgropen. Just nu innebär det oftast en oplogad väg där snön blir ett naturligt motstånd.

Släden har fått stå i hundhuset bland byggmaterial och grejs hela sommaren. Jag upptäckte att jag faktiskt försummat den mer än vanligt till och med. Den har varken blivit isärplockad eller inoljad, och det saknades en mutter och en knut sen förra säsongens sista turer. Bättre än så är den absolut värd så det får jag ta tag i nån dag!

Hundarna blev förstås jätteglada när de insåg vad som var på gång, och de sjöng så fint i kör. Eftersom hela dagen var upplanerad redan så blev det en tur i pannlampssken, men en riktigt bra sak med vårt nya hus är ju att vi kan köra rakt ifrån gården redan nu. Vi behöver inte vänta på isar och vägen bort från huset plogas inte utan leder ut mot flera små skogsvägar. Lyx! Härligt att inte behöva packa hundar å släde i bilen utan bara sela ut som vanligt, redan nu!


Mintu verkar vilja nypa sig i tassen – är det verkligen på riktigt???

Jag har faktiskt ingen aning om hur långt eller hur länge vi körde, men det blev en ganska kort tur. Tung träning för hundarna som bara dragit lätt eller rört sig fritt nu under hösten, men de såg riktigt glada ut allihop. Mintu briljerade i led och på något sätt kändes det som att sommaren bara varit en kort parentes. Allt fungerade klockrent direkt, inget strul eller trassel. När vi kört en bit in efter gamla vägen fick jag för mig att utforska en liten väg som svänger snett bakåt och sen korsar väg 97 och fortsätter upp i skogen. Fina killen Mintu tog svängen snett bakåt i mörkret på mitt första ”vänster” utan att stanna upp trots att vägen var liten och vi aldrig varit där förut, och för att vara årets första tur kändes det lovande och lite extra skönt. Vi tar helt enkelt vid där vi slutade förra vintern.

Vårt lilla hus känns allt mer som ”hemma”. En riktigt fin plats som passar väldigt bra för hundar dessutom. Förutom våra små utelampor finns ingen belysning i närheten (jo en lampa vid byavägen 200 meter bort) och jag tycker att det är jätteskönt att kunna släcka pannlampan och verkligen njuta av stjärnorna alldeles utanför dörren. På bilden ser man lampan vid dörren – strax hemma!

Efter körningen myste vi lite i rastgården och gick en sväng där så att alla fick varva ner. Ännu en bra sak med att ha egen rastgård! Imorgon fortsätter byggnationerna med att isolera hundhuset och så kanske vi klämmer in en slädtur i dagsljus också. Måste nästan passa på, vips så kan ju faktiskt slädföret vara borta igen, varje slädtur kan ju faktiskt vara den allra sista!

Nu kallar sängen, Noomi och jag ska krypa ner under täcket och jag ska försöka se till att hon inte hånglar upp sin husse först. Han sover redan gott men vad gör det, Noomi blir alltid lika glad att träffa någon av oss och nu har hon ju inte sett honom på över en timme!


Lämna en kommentar

Sista halvan av påskhelgen

Sista halvan av påskhelgen i Blaiken var riktigt lugn och skön. Hyfsat väder och lite mer slädkörning blev det. I söndags åkte vi ut på sjön och körde lite kors och tvärs. Isen var bitvis rätt mörk och där var lite blött, men än så länge är den nog rätt tjock. Däremot började det bli lite blött ovanpå. Riktigt vackert med marmoreringen i isen och den vackra himlen. För ordningens skull blev det en liten film!

Vi passade även på att fota lita när vi stannade för att grilla och för min del blev det mest vidvinkel… därav de böjda träden!

Huskisarna, skotrarna och släden fick stanna nere på iskanten. Silva tyckte att det var jättejobbigt och envisades med att stå uppe bland stenarna och se olycklig ut. Först tänkte jag att hon bara dummade sig, men sen kom jag på att hon säkert tyckte att isen kändes osäker. Detta är ju uppe på landisen så det är inget vatten under utan bara tomrum. Silva gillar ju inte riktigt broar eller annat som inte innebär fast mark ytan hon går på. Även rejäla bilbroar av betong kan hon reagera på! Hon går över – men hon kontrollerar lite extra och stannar inte längre än nödvändigt – å detta var nog som en slags bro för henne. Trots att jag lagt ut hö som liggplats.

Vi fotade även lite andra djur, t.ex. en bofink och en koltrast!

Sen passerade en grupp renar nere på isen och de är så himla söta. Har man tur kan man se renrajder över denna sjö när renarna flyttas upp mot fjället igen, men det händer inte varje år. Och dessutom måste man ju ha turen att titta åt rätt håll just då… Nu var det bara ett mindre gäng på vandring.


Skoteråkare närmar sig – dags att spana!

Förutom att helgen inneburit ledighet och vila, samt spännande tankar på det där som jag inte riktigt kan berätta ännu men hoppas få besked om denna vecka, så var det ju även precis 3 år sen Gakkon lämnade oss igår. Älskade långnosen som hade fyllt 10 år i början av maj, om hon hade fått leva. Tänk så snabbt 3 år går. Jag tänker ibland att jag så gärna skulle ha sett henne och Noomi tillsammans. Jag tror faktiskt att de hade kunnat vara lite av ett radarpar, lika envisa och lika skojiga och påhittiga, om än på helt olika sätt. Vi saknar dig Långnos!

Nu är vi hemma i Vittjärv igen och OJ vad det har töat här! Absolut inget slädföre kvar i byn i alla fall, och nästan ingen snö kvar på tomten. Rätt skönt att det går snabbt när det ändå börjar dra igång. Släden får åka raka vägen in i garaget när jag plockar ner den från bilen. Hundgårdarna var bitvis lite blöta men det torkar snart och till helgen blir det städning av gammal halm och annat. Nu är gallret full höjd igen också… när snön packats som mest så såg jag ju ut över kanten med mina ynka 165cm. Nu måste jag istället sträcka upp armen för att nå dit. Både rätt å fel för snö vill vi ju ha… men… jag tror faktiskt att det här kan bli en riktigt spännande och rolig sommar också. Avslutar med en bild från hundgårdarna här hemma nu ikväll. Hejdå vinter helt klart! Å som vanligt säger jag det med blandade känslor!