Gott Nytt ÅR!!! =)

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/a.jpg

Long time no blogg! Har hunnit komma hem från Blaiken, få besök av Monica och hennes 2 border collies och fira nyår med dem, å så börja jobba igen efter ledigheten. Vi firade nyår i soffan i underställ, oduschade och nöjda efter en dag med slädkörning och skidåkning och promenad. Var inte så hungriga så vi skippade nyårsaftonsmiddagen å åt chips och glass istället och såg en film, hihi, skönt att vara vuxen ibland! Istället firade vi in 2016 med en brakmiddag på nyårsdagen – mycket bättre egentligen ju? =)

Tyvärr har det töat en hel del så det är lite isigt och hårt på många spår och på isarna. Monicas hundar hade inte gått så långa distanser i år och Sultan har lite problem med sin rygg så de fick springa/åka om vartannat. Roligt att springa i spannet – men tråkigt att åka släde ju! Allt fungerade i alla fall fint och vi hittade en väg med ett ganska långt skoterspår – helt underbart! Senare på vintern kan jag ju till och med ta omvägar för att undvika grusvägar med skoterspår, de är ju bara sååå tråkiga – men just nu är de rena guldgruvan för i skogen är det lite för lite snö för ett piggt 8-spann med 2 personer å en extra hund om man vill ha en trygg framfart.

https://i1.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/b.jpg

Xuper har hunnit springa med Nalle och det fungerade bara fint. Efter turerna har alla fått umgås i rastgården och nu har även hela gänget ätit ihop. Lugn och sansat, men jag vet ju att t.ex. Rotax kan vara lite ”tuppig” så jag kommer att planera umgänget ett tag till. Hellre bökigt nu än bråk och risk för skador eller ont blod.

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/e.jpg

3 slädturer och 4 skidsvängar hann Monica å jag med, och Noomi är faktiskt en rätt duktig liten draghund framför skidorna, fast inte så stor ju. Vi hann även med lite dramatik, mattbromsens fäste gick av när jag vände släden en av dagarna… gick att borra hål och dra ihop provisoriskt med persiennsnöre men hela plastbiten måste förstås bytas. Å jo, jag klättrade faktiskt upp på biltaket och lagade fästet för att inte behöva ta släden upp å ner ännu en gång. Det blir ändå alldeles nog många gånger per säsong.

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/c.jpg

En annan dag var det banne mig även otäckt… vi skulle köra släde nere på älven och Monica hade redan gått ner med sina hundar och väntade där. Jag vill ju inte gärna starta storspann på gården och nerför grusvägen, för där har man inte jättemycket till bromsfäste och just efter start är ju hundarna ofta extra galna. Jag hade ankrat vid bilen och hundarna kändes väldigt lugna innan start, lite ”lugnet före stormen”. Vi började med en svag högersväng ut på grusvägen, och jag hade kontrollerat innerkurvan, inga hårda kanter som kunde knuffa omkull oss om släden genade (som vanligt när Monica kommer så har hon varmt väder med sig så snön var mjuk, hihi) men nåt hände ändå och en sekund efter start så välte släden åt vänster. Jag blev hängande i armarna förstås, ropade åt hundarna men de var helt döva och blockerade, rusade som dårar i kanske 25-30 km/h nerför vägen.

Jag försökte göra mig stor och bromsa med kroppen, satt på rumpan och åkte med fötterna framåt, men det var lönlöst. Rumpan blev däremot vääääldigt varm… Jag insåg snart att jag inte skulle få stopp på spannet nog snabbt, och när vi korsat byavägen och grannens gård så kommer en brant nerförsbacke och där skulle jag aldrig orka att hålla mig fast.

Att tappa ett spann är något som inte får hända. Det kan gå otroligt illa. Jag har varit med om det 3 gånger tyvärr, men haft riktig änglavakt och ingen har blivit skadad alls. Däremot berättade en kompis nyss om en bekant som tappat sitt spann förra veckan, och när spannet gensköts och stoppades så var en hund redan död. Mycket kan hända, de kan bryta ben, börja slåss med varandra eller nån de möter, ramla och släpas med och strypas  osv. Ett tappat spann måste helt enkelt undvikas till varje pris.

Så, när jag åkte nerför backen sittande på rumpan i lite för hög fart så var jag inte helt lugnt i själen. Att släpa efter ner till backen var helt enkelt inget alternativ. Som tur var lyckades jag vända upp släden i farten, en fördel med hög fart är ju att man kan glida på knäna och skorna så länge man håller balansen, så jag fick upp släden på medarna igen och lyckades klättra ombord, hoppa på bromsen och få ner farten i tid till den branta backen. Pju…

Men, även en timme senare hade jag jordens känningar i magmusklerna, som om jag gjort 50 situps på raken för en sekund sen – vilket intensivmagpass! Hade träningsvärk några dagar efter, hihi. Så, viktigast av allt är förstås att planera för att undvika farliga situationer och inte hamna i dem, men att ha balans och styrka i kroppen samt lite lugn i hjärnan ska inte heller underskattas om det väl händer. Lite änglavakt – ännu en gång!

https://i2.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/d.jpg

Rossi har inte så mycket lugn i sin hjärna. Hon åkte en del släde när border collisarna gick i spannet (hade ju bara linor för 8 hundar men 9 hundar med) och tyckte att det var rätt läskigt ibland. Hon satt nog stilla mest för att hon ändå är lite lydig ibland. Sista biten mot bilen däremot gick på plogad väg där släden gled mjukt och fint, och då lade sig Rossi ner med huvudet på kanten, sötis! =)

https://i0.wp.com/www.nukutvi.se/2016/0104/f.jpg

Lillskägg måste ju också få vara med – nu med extra söt uppsyn efter att mamma trimmat hennes huvud och svans. =) Nu är hennes löp avslutat och  hon har blivit snäppet vuxnare och klokare även denna gång – skönt! Efter att bilden tagits har jag hunnit klippa håret också, så den stämmer ändå inte riktigt!

Avslutar med film…! =) När jag var i Blaiken hade jag tyvärr glömt batteriet till systemkameran hemma, så den fick vackert vila, men Gopron gick varm och här kommer en liten film från några av turerna vi gjorde där. Den är filmad med Gopro, fäste till hundarna (med hållare på ryggen och bringan), en lång träpinne med Goprofäste längst ut, armar och händer samt spring i benen. Svinkul! Men jäklar så svårt det är att klippa ihop med många klipp, övergångar å så musik, för att inte tala om det där med att filma utan skak även långt upp i luften, hihi, nåja, blev rätt nöjd ändå! Enjoy! =)

Världens roligaste vecka! =)

Förra helgen fortsatte riktigt bra! Lördagens ridning var helt underbar och jag börjar kännas mig allt säkrare i sadeln igen, helt underbart! I söndags blev det ”bara” hundar, och Gopron fick följa med mig och huskisarna ut på äventyr vilket resulterade i en liten film – så kom – och åk med en sväng! Jag testade lite nya kameratekniker och vissa av dem ska absolut förfinas i vinter! =) Nu längtar vi bara efter riktiga skoterleder, ringlande vackra skoterleder som tar oss rakt ut i skogen.

I måndags kväll var det dags att rida igen, jag och Della red ut i månskenet med Berit och Conny, och jäklar så fint det var! Underbart månljus och snö på marken och på träden, helt magiskt! Vi hann med en liten galopp längs byavägen och det är så skoj att känna att både ridmusklerna och den mentala känslan av ”jag har ju faktiskt gjort det här förr!” börjar komma tillbaka. Det finns massvis kvar att lära men jag börjar ändå känna mig trygg i sadeln och jag har faktiskt grundkoll på läget – galoppen under månen på lilla Della – ooooh så härligt! =) Helt fantastiskt häftigt!

I tisdags åkte jag med jobbet till Umeå för att träffa blivande elkraftsingenjörer som läser en högskoleingenjörsutbildning på distans. Alltid roligt att komma ut och träffa både andra i branschen och så ivriga elever, vissa med en mycket klar bild av de vill göra och andra som bara är allmänt sugna på ämnet. Kanonkul! Å extra roligt är det ju att kunna hälsa dem alla välkomna in i en bransch med så bra möjligheter till otroligt roliga jobb – och med största säkerhet – jobb livet ut!

Appropå jobb så råkade jag få en stilstudie av min kontorsstil… sen jag bytte rum och fick fotstöd på bordet glider jag bara längre och längre ner i stolen…hihi… Men, om man tränar regelbundet så tänker jag att det kanske är ok? För faktiskt, nu för tiden har jag ju i stort sett aldrig ont i ryggen, så min obefintliga arbetsmiljöansträning verkar passera omärkt förbi…hihi

Igår kväll skulle jag ju hem å promenera å köra släde men jag var supertrött efter middagen och hamnade i soffan. Somnade i soffan. Vaknade alldeles för sent och borstade tänderna, tänkte att den här dagen är ju redan slut… gick ut för att kvällskissa Noomi efter nio nån gång i möttes av detta:

I det läget har man ju två val, antingen klär man på sig BUMS å selar ut hundarna, eller så låter man en helt magiskt chans bara passera… så 15 minuter senare slet jag förstås loss ankaret från dragkroken på min bil, första slädturen hemifrån tomten denna säsong, och hundarna å jag körde ungefär en halvmil i otroligt starkt månljus genom en tyst och ödslig värld.

Hundarna var riktigt pigga och hade bråttom i sina små ben. När vi kommit längst bort i byn körde vi ner på ängarna ä följde kanterna av det som sommartid är en enorm fårhage. Bitvis var hundarna smarta och kloka, men nån sväng fick de ett riktigt hjärnsläpp och Kaela tänkte nog mer på ”jakt” än ”HÖÖÖGER” som jag ropade tills halsen var hes. Hmm…

Sen tog vi förstås samma väg tillbaka, och när vi kom hem släppte jag för allra första gången ihop alla 7 huskisarna i rastgården, nu när alla var trötta och nöjda och alldeles nysprungna. Rotax stelnade till lite när han fick se Xuper ”lös”, verkade tyckte att den där nya borde hålla sig bakom galler, men det räckte att grymta till lite åt honom så skärpte han sig och i övrigt var det jättelugnt. Duktiga älskade små vänner! Magin som skapas en sån här kväll skulle jag så gärna vilja kunna sprida över världen, men det är nog faktiskt svårt att förklara hur otroligt ljust det blir med snö på marken och träden och fullmåne, för nån som aldrig sett det. Det är nog svårt att tro helt enkelt! Blev en sen kväll men det var det absolut värt… =)

Nu ikväll skulle jag rida Della igen men när vi tog in henne hittade vi ett blödande litet sår på insidan hasleden, å hon ville inte riktigt stödja på benet så ridturen ställdes in. Typiskt, men mest av allt hoppas jag förstås bara att lilla Della snart är på benen igen. Hon är så himla fin och go, men det verkar finnas fler hästar som gärna kommer ut lite extra så jag kanske hoppar upp på en ny springare redan till helgen?

Istället blev det långpromenad med Noomi, å så håller vi tummarna för lilla sagohästen. Slutligen några jättebra saker, först en tanke till mina fantastiska hundvakter som tar så otroligt bra hand om Noomi när jag jobbar eller är bortrest, ni är helt fantastiska! ❤

Dessutom fick jag hjälp av finaste vännen i veckan att få igång extraljusen på min bil igen (de slocknade helt nån gång under sommaren) och säkra av dem, och det är ju hur bra som helst! Jag tänkte länge att det säker bara var trasiga lampor eller säkringar, men det visade sig vara ett lite klurigt fel så det där behövde jag absolut hjälp med å dessutom fick jag ju de två första lektionerna i ”bil-el”. Pendlar man 5-6 mil landsväg varje dag så är ju bra ljus en riktig livförsäkring – tack! ❤

Nu…så var tydligen den här dagen också slut, dags att mata huskisarna och pussa de små nosarna och sen sova. Natti-natti världen!

Livet med Noomi

En vanlig måndag kväll i Rågis jag hade just snabbstädat akvariet och filmade lite för Whatsup… då kom Noomi och ville busa och bjöd in till något som slutade med en legendarisk tunnel! Hon blir smått galen när man springer ifrån henne istället för att kampa med leksaken, hihi. Man får skratta mycket åt detta tokiga lilla skägg… ikväll blir det allmän kloklippning, passande va?

Årets första slädtur blev en liten upptäcksfärd på södra sidan älven

Nyårsafton avlöpte lugnt i Rågraven. När jag tog in Rossi och Silva kring 22.30 var det fortfarande alldeles tyst ute. Kring tolvslaget smällde det en stund men inte värre än att de andra hundarna kunde vara ute och sova lugnt i sina kojor. Superhärligt!

Idag tog vi årets första slädtur och för första gången styrde jag ledarhundarna ner mot älven och sen på leden mot Degerträsket. Mina hundar och Monicas verkade faktiskt minnas varandra för allt fungerade väldigt smidigt när vi satte in dem i spannet och under hela turen. Det är ju ändå ett år sen de träffades (läs: jobbade ihop, de har ju aldrig riktigt träffats) men hundar har ju bra minne.

Som vanligt satte vi de besökande hundarna längst bak och de skötte sig kanonfint. Älven var inbäddad i dimma och trots plusgrader ute var det faktiskt hyfsat fint ändå även om det inte kändes så ”midvinter” förstås.

När vi sen svängde upp mot Degerträsket var leden superfin, men brant! Många och långa uppförsbackar. Det var första gången jag körde på södra sidan älven så detta blev vår premiärutforskningsrunda! Känns riktigt lovande!


Mintu och Kaela


Sultan och Flicka, de duktiga border collisarna i wheel

En trevlig grej var att det satt skyltar längs leden med namn på rastplatser, myrar och annat. Väldigt praktiskt för en nykomling som mig! Nu vet jag att vi passerat Svanamyran, varit uppe på Kängesberget och vänt vid Tjärnanje, om jag minns rätt… =)


Jag och Monica, dagens supermushers

På väg hem igen längs Lule älv. Jag har ju gillat mitt hus hela tiden, och ju mer jag lär känna platsen runt omkring desto bättre känns det. Här tror jag att hundarna och jag kommer att uppleva många fantastiska äventyr tillsammans. Avslutar med en bild på Rotax, och Silva som gör nåt konstigt.

Idag var inte bara systemkameran med utan Monica hade även sin filmkamera. Vi klippte ihop en liten film från dagens äventyr och den hittar du i hennes blogg under:

http://tassistanshundar.wordpress.com/2015/01/01/arets-forsta-sladtur/

Nu är det hög tid att sova men första ska hundarna rastas i månljuset en sista gång för idag. Otroligt fint ute nu ikväll även om all snö på träden fallit till marken. God natt!

Nästan inte ens civiliserat…

Nu ikväll fick huskygänget komma in för kloklippning, bentugg och mys. Sen vi flyttade till nya huset har de inte varit inne så mycket. Det har varit sommar, vi har hängt i rastgården osv. Nu är det mörkt, aningen kallare, och mycket mysigare att klippa klor inne i värmen. Jobbet som slädhundar hade kompisarna ju inte glömt under sommaren, men det där med att vara civiliserade, ja den fernissan var tydligen inte så tjock…hihi…

Mintu hoppade upp på vardagsrumsbordet, Nalle, Rossi och Rotax hade tassarna på bordet eller köksbänken i köket en snabbis och oj vad alla sprang och sprang och sprang… annars brukar det ju vara rätt lugnt att ha gänget inne men idag var det full fart! Oj! Jag fick mig i alla fall några goda skratt. När man säger till folk att man har 8 hundar inne är det nog så här de flesta föreställer sig att det ska vara, hundar överallt och inte en lugn stund i stort sett… Vi får hoppas att de blivit ”normala” till nästa vecka när det är kloklippardags igen. Så, här kommer filmen på dårarna!

Film från rastgården och hundhuset!

Lusten att uppdatera bloggen kom snabbare än väntat! Idag regnar det så hundarna har fått nöja sig med lite rastgårdshäng, och det passar nog både dem å mig. Jag passade på att filma lite av hur det just nu ser ut i hundhuset och hundgårdarna och rastgården. Det som är kvar att göra är egentligen:

-Isolera klart hundhuset
-Måla hundhuset
-Bygga kojor i hundhuset
-Dra om elen i hundhuset till belysning, frysar mm
-Räta upp en hundgård där ute
-Bygga klart den fjärde hundgården
-Bygga trall i ”korridoren” mellan hundgårdarna
-Ordna låsgrejorna på hundgårdsdörrarna samt ersätta sista spännbanden med slangklammer
-Bygga dörr ut från rastgården, förhoppningsvis för att kunna köra släde ut från inhägnaden

Tur att det bara är augusti… =)

Avslutar med en träningsuppdatering  – tog 40 kg i bänkpress igår! Yay! 45 kg innan nyår år målet! Ska även springa en mil, göra 5 pull ups i rad samt lära mig stå på händer och nå mina egna tår när jag sitter ner… I förrgår kväll sprang jag med Noomi i ösregnet och det var så himla härligt! Sprang nog över 6 km, längre än någonsin tidigare, så snabbare än någonsin tidigare! Benen bara trummade på och jag kände mig superstark! Hade gärna sprungit längre men var tvungen att hinna hem och duscha innan läggdags…

Igår natt var jag ute på extrajobb när vi bytte ut en av transformatorerna i ett av våra 130/20 kV fördelningsställverk. Skitfränt och roligt och det var underbart ljus ute med dimma, en helt nedsläckt omvärld och så belysning på ställverket. Älskar verkligen mitt jobb! Dock blev det inte mycket sova så nu är jag lite smått mosig… =) Men glad! =)

Noomi har gjort MH (film)

I förrgår smällde det! MH! Tyvärr har vi fruktansvärt långsamt internet så det tog ett DYGN (!) att ladda upp filmen. Å långsammare blir det nog ute i Rågraven sen… dags att vänja sig! =)

Jag var faktiskt smått nervös innan, första gången är det ju ändå lite att tänka på men vi gick ut som andra ekipage så jag hann ju se första hunden och ägaren innan det var dags och tävlingsledaren styrde ju upp allt så att det var enkelt att veta vad man skulle göra.

Jag skrev ju lite tidigare om vad jag hade väntat mig men utan att kryssa några specifika rutor. Jag kan säga att mycket av det jag trott kom på skam! Jag hade väntat mig att Noomi skulle vara mer supersocial men hon var inte så väst påflugen som jag tycker att hon brukar vara. Under hanteringen spände hon sig lite och jag vet ju sen tidigare att hon ibland ogillar att bli tafsad på. Det handlar inte om rädsla eller så utan hon verkar helt enkelt tycka att det är onödigt att nån ska tafsa på en när man har något spännande äventyr på G. Ett mått av integritet kanske man kan säga.

Att leka med andra var inte så värst intressant, men det har hon å andra sidan inte alltid gjort heller. Kampa med matte är en sak – men att kampa med andra är inget som är självklart att man ska göra. Dessutom tyckte hon nog att kamptrasan var lite stor och otymplig först innan hon fått koll på vad den var, men sen var den ju rätt rolig. Jag upplevde henne som lite ”tråkigare” på de bitarna än vad jag hade väntat mig, alltså jämfört med hur jag upplever henne till vardags.

Sen hade hon ju lite otur också på stora bytet för hon drog iväg med leksaken (jag var lite nervös där att hon skulle se den som en rulle och komma mot mig eftersom vi nött det så mycket å jag vet inte om det spelade in eller inte) och precis när hon nästan hunnit tillbaka till figuranten så blev han passiv. Nästa sväng när han blev aktiv var det samma sak – hon hann näääästan dit å sen blev han passiv igen. Men hon tog tydligen chansen att kolla in lilla bytet under tiden också…

Sen var det dags för skrämselmomenten och där hade jag nog väntat mig mer reaktioner. När jag tänker efter så kanske jag tänkte lite på hur Jacki skulle ha reagerat för jag tror att hon hade blivit lite mer skrämd. Noomi är ju cool, det vet jag ju, men riktigt HUR cool hon är visste jag nog inte riktigt. Dumpen gav en reaktion men hon gick fram själv när jag gått halva sträckan och sen släppte hon den. Skramlet undersökte hon direkt det låtit helt på egen hand och spöken var aaalldeles för långsamma! Noomi viftade på svansen och spanade runt i skogen medan de långsamt närmade sig och direkt jag släppte så gick hon fram för att säga ”hej!”. Ingen tvekan om att de var vänligt sinnade och roliga!

Skottet gav mer reaktion än jag hade önskat. Hon tog upp leken direkt igen men hade gärna fått bry sig mindre. Ingen rädsla men klart intresse riktat mot skytten och det är ju en reaktion som är bra att ha med sig i tankarna in i framtiden. Precis som beskrivaren sa efteråt så vill man ju helst inte att hunden studsar upp av ljudet i framtida träning förstås.

Nåja, allt som allt så tror jag att Noomi tyckte att det var en riktigt rolig kväll och jag fick nog en tankeställare själv också. Hon är ännu coolare än jag förstått. Jag upplever själv att det är stor skillnad på inne och ute och när jag tänker efter så har hon ju alltid varit väldigt cool ute. Inomhus är hon också cool MEN har lite mer ”larmfunktion” påkopplad och kan skälla för ljud eller sånt – ingen rädsla utan bara larm. Å det är väl kanske ju det som är grejen, att hon reagerar och lever om i vissa lägen är nog just bara ett larm och inget mer. Det gör bara ont i öronen (ibland).

En rolig grej var att det var en tjej där (som följt sin kompis) som var intresserad av att skaffa Cairn! Jag blir så himla glad varje gång jag träffar nån som är intresserad för (jag är ju som bekant rätt partisk) jag tycker själv att Cairnen är en så fantastisk och rolig ras som alldeles för många missar! De är ju inga ”blickfångare” till vardags kanske, och många missar nog potentialen som finns genom att bara döma dem på det yttre. En raggig liten hund – hur kul kan den vara liksom?

På MHt visade Noomi hur i alla fall jag tycker att en terrier ska vara till stora delar, modig, orädd, nyfiken och duktig på att avreagera. Dessutom vet jag ju att hon har krut och ”jävlaranamma” när det gäller och det är en riktigt rolig och skön kombination. Redan för 20 år sen sa jag att Cairn är ”nr 1” för mig och det står jag fast vid – en bra Cairn är en fruktansvärt rolig och användbar hund om man har kunskap att utveckla dess kapacitet! Lyckas man bara bygga ihop en teamkänsla och rikta all den där envisheten år det håll där man vill ha den – då har man en tuff kompis o praktiskt format som ger allt och lite till! En liten rolig parentes är att Noomi och jag var de enda anmälda till MHt som faktiskt även anmält oss till en brukstävling. Har man gjort det så ökar ju chanserna att komma med på MH. Nu hade vi kommit med ändå visade det sig ju…. men det är ändå kul att ha ett mål att sikta mot.

Så, här kommer Noomis MH på film och tack Lovisa som filmade. En rolig och lärorik kväll!

Efter Noomis MH hade jag gärna stannade och sett även de andra, men jag hade ju ett ivrigt huskygäng som väntade hemma så vi packade oss i bilen och åkte hemåt. Körde en cykeltur med 2+2+2 längst in efter Kallkällvägen och sen ut igen. Slapp frysa! Nästan inte blött alls! Riktigt kul när det är så för en gångs skull!

Silva och Kaela var först ut och de hade bråttom bråttom! Att vi stötte på ett rådjur gjorde ju inte saken sämre. Jag tror Silva galopperade hela sträckan. Det i sig är ju inget extremt alls, men hon är den enda av mina hundar som älskar fart på det sättet och helst alltid skulle färdas i galopp.

Rotax och Rossi travade istället större delen av sträckan och jag hann se lite fin natur och fundera på livet… Nalle och Mintu var sist ut och när vi gled in på gården igen efter klockan 22 stod fullmånen högt på den ljusa himlen och det var hög tid att gå till sängs. Jag använde min rosa jacka och jo… jag tvättade den ju förra veckan så att den var REN! Spelade ingen större roll märkte jag för nu var lerprickarna tillbaka…hmm…

Eftersom filmen tog sån tid på sig passar jag på att fylla på med ett par dagar till. Igår kväll åkte vi till Noomis uppfödare i Luleå för att få hjälp med utställningstriminingen inför lördagens utställning i Piteå. Snabbt och lätt blev Noomi riktigt snygg och förutom att det alltid är kul att träffa Greta så var det skoj att se Noomi leka med ett gäng andra Cairn och inte bara huskies. I huset bor t.ex. hennes gamla lektant från valptiden samt hennes halvsyster. De var riktigt lika när de rusade fram över gräsmattan.

Dessutom hade vi turen att få med oss ett uställningstält hem, då Greta hade ett liggande som hon inte använde. Supersnällt! Nu kan det regna på oss bäst det vill, vi kan vara beredda ändå! =)


Noomi, Sigrid och halvsyster Margot


Noomi – ännu otrimmad, och Sigrid och Margot


Margot och Noomi, bästa leken som många Cairn verkar älska! Att jaga eller bli jagad med något i munnen!!!


Hemma igen efter trimningen, bortse från vedkorg, kompostgaller mm…

Nu ikväll har Giela fått laserbehandling i Råneå och jag har bokad en tid även nästa vecka. Under ett par veckors tid har jag slarvat och inte hunnit boka in något i tid, och det märks snabbt på tants dagsform. Hennes rygg behöver laserbehandlingar och får den det så är hon pigg och stark igen! Efter behandlingen gick vi en promenad kring stan med Veronica och Flinga och nu börjar snart löven spricka ut.

Sådär… efter ett mastodontblogginlägg ska jag nu gå ut och mata huskygänget och pussa dem god natt. Imorgon blir det sök och spår med alla hundarna. Dessutom ska värstingkameran följa med för jag hoppas kunna ta lite nya fina sökbilder och kanske hinna få in en artikel till kommande nummer av Cairnbladet. Om bara både Noomi, kameran och fotograf kan samspela… =)

 

 

Sök och spår – Noomi gör framsteg!

Igår blev det lite snabb sökträning och Noomi fick 3 skick med fullt djup. Senaste gångerna ha vi ju kortat djupet för att få mer effektiv träning på rullhantering och lite lydnadsbitar och gör man det för länge riskerar man ju att tappa djup.

Första skicket var fulldjupt med figurant under kamouflage och en ljudretning innan skicket. Noomi rusade rakt ut men slog en lov ungefär halvvägs, passerade mig istället för att komma in till sidan (hrmf…) men fortsatte sen rakt ut i rutan och hittade figurant utan ytterligare hjälp. Dåligt med inslag av bra alltså…

Skick nr två var jättefint, körde med en ljudretning även då och Noomi sprang rakt ut och skötte allt riktigt snyggt. Tredje skickade passade jag på att filma och då körde vi helt utan retning men jag visste förstås ungefär i vilken riktning figuranten låg. Noomi sprang inte superrakt men terrängen är lite bökig just där. När hon kommit kanske 30 meter ut så började hon bukta åt vänster å jag blev rädd att hon skulle vända men istället gjorde hon ett stort slag vidare utåt i rutan och försvann sen ur mitt synfält bara för att några sekunder senare komma rusande med den röda lilla lösrullen i munnen. Hon är så jäkla söt att se i skogen! Terrierns stora hjärta och kämparanda kommer verkligen till sin rätt i söket!

Lite slarv med rullen på väg in (hon tappade den) men i övrigt kände jag mig riktigt nöjd. Oftast så har hon faktiskt riktigt raka skick utåt så detta var ju nästan lite av ett undantag, å även om det inte var rakt så var det nog rätt effektivt sätt att söka av för en liten nos nära marken. Det kändes absolut inte som ”dumspring” utan en liten hund med en plan!


Trött och nöjd liten terrier som ligger med bakbenen rakt ut!

Sen var det huskisarnas tur för lite spår. Gick kanske 3-400 meter med lite olika klurigheter. Det är lätt att det går slentrian i spåret men jag har märkt så många gånger att det är värt att lägga lite tid och tankemöda på klurigheter och svängar. Hellre klurigt än långt om man måste välja som aktivering. Hundarna tycker att det är så mycket roligare att få anstränga sig lite! Dessutom får jag lite mer tanketräning själv för numer snitslar jag aldrig utan försöker minnas hur jag gått, å eftersom 7 hundar går samma spår så måste jag nästan minnas lite rätt om jag vill vara säker på att även sista hunden följer spåret och inte bara en virrig huskykompis…


Min utrustning i skogen, älgklöv samt en yxa att dela det halvtinade färskfodret med


Nalle

Nalle kan både vara noggrann och ordentlig eller lite virrig och ha bråttom. En sak är i alla fall klar – han älskar att spåra! I slutet av spåret låg hundarnas frukost i form av en bit färskfoder. Ibland är de så uppspelta när de kommer till slutet att de måste samla sig några sekunder innan de börjar äta. Kul och spännande med spår!

Gamla tant Giela gillar också att spåra!


Nöjda och trötta huskies!

Efter sök- och spårträningen gick vi alla ut i hundgårdarna för kloklippning, borstning och mys. Nu har ju marken kommit fram och flera av hundarna tycker att det är kul att gräva lite här och var. Här syns alla utom Rotax och Giela på bild. Silva har fortfarande märken i pälsen från selen och vinterns äventyr. Ett litet minne av allt kul vi hunnit med liksom! Flera av hundarna har börjat fälla mer eller mindre – för en gångs skull i ”rätt” tid och inte mitt i vintern eller mitt i sommaren.

Noomi älskar att vara ute i hundgårdarna med sina huskykompisar. Hon lekte lite med Rotax och även om han är ivrig och lite bufflig så är han en duktig lekfarbror och låter henne jaga honom. Han ser nästan ut att le när han rusar omkring med lilla terriern efter sig! Alla huskies fick sina klor klippta och sen myste vi förstås lite också. Rotax är en riktig krambjörn och han älskar verkligen att kramas. Helst ska man knosa ihop honom och krama honom jättehårt och rejält! Då flåsar han lite och kommer och sätter sig ännu närmare och ville ha MER!

Efter att hundarna fått sitt åkte jag och Noomi till Råneå och hämtade ett vitt skåp som vi fick från Paula på Hundhälsan när hon skulle rensa ur lite. Jag har ingen färdig plan men tänkte att ett vitt skåp med hyllor alltid kan komma till nytta i vårt nya hus där vi får ungefär dubbelt så mycket ”husyta” som vi har nu. Jättesnällt!

Vi har inte börjat packa något ännu men väntar spänt på att få hem papper från banken så att vi kan skriva klart allt om lånen (tydligen måste dessa papper ordnas nån annanstans än i Boden och sen skickas till oss) och sen få träffa mäklare + säljare och göra klart det sista. Vi har inget klart datum för inflyttning, i kontraktet står det 1/6 men jag tror nog att det kan bli tidigare… Vi längtar massvis och kan nästan inte tro att det är sant! Ska bli så himla bra att få göra en riktigt bra anläggning till hundarna och ha så mycket yta både ute och inne!

Så, det vita skåpet ligger kvar bak i min skåpbil ovanpå hundburen. Jag tänker att om jag har tur så kanske jag får ställa av det i vårt nya hus i slutet av veckan istället för att behöva ställa det här i Vittjärv först…kanske…!

Fredagssök med gänget

Fredagkvällar blir ofta hundträningskvällar för oss av nån orsak. Nu var vi tre tappra superbrudar ute i sökskogen igen med varsin supersökhund och det blev många skratt och tokigheter som vanligt. Nu har vi utvecklad figuranternas stil från ”ligg i fosterställning” till ”spread your legs” när SuperBängla söker av skogen, SuperIsa jobbade självständigt å fint och SuperNoomi fick jobba sig riktigt trött, å sen jobba lite till. Så himla kul att se alla tre utvecklas!

Noomi fick ett gäng rätt korta skick med lina för att kunna minimera risken för egna äventyr med rullen i munnen (vilket hände förrförra gången). Vi körde med både skick+lösrulle och påvis på varje figurant och fortsatte köra en stund efter att hon börjat bli riktigt trött. Vi har fortfarande lite problem med att hon gärna vill titta till figgen på andra sidan (dvs. den vi nyss lämnade) men det blir allt bättre. Hon har trots allt bara haft figuranter på båda sidorna stigen ett par gånger ännu. Några lite krokiga skick men flera raka och fina. Redan nu blir jag imponerad av henne rätt ofta – med tanke på hur långt ner hon har huvudet kan hon omöjligt se nåt av vissa figuranter men söker ändå ut jättefint oftast och lokaliserar dem med näsan. Tänk vilken fantastiskt grej den där lilla nosen är!

Lite civil olydnad i skogen får vi se ibland också, men med linan på plats så är det ju ingen större fara. Mycket lättare att styra med den, hindra fel beteenden och slippa lägga onödig tid på dem, å så snabbt en ny chans att göra rätt. Allt som allt är jag nöjd med kvällens träning, vi fick styra upp lite sånt som strulat och lilltjejen jobbade på tappert även efter att hon började vara trött. Fin hantering av rullarna och inte sååå många försök till civil olydnad (typ – ta rullen och bara rusa förbi). Nja, misstag och missar här och var men i grunden är jag nöjd – attityden och kämpaglöden är rolig att se och jag skrattar ofta åt hennes framfart i skogen. Det är svårt att inte göra det när lillskägget flyger genom skogen på uppdrag!

Jag filmade hela Noomis sökpass, 4 skick på var sida om jag räknat rätt (och så lite missar) och försökte lägga in kommentarer så att även de som inte är bekanta med personsök ska kunna förstå lite av det som händer. Tanken på sikt är alltså att jag ska gå på en ”stig” som går mitt igenom ett område som ska sökas av och så ska jag skicka Noomi åt ett av hållen (och sen det andra, så att hon zick-zackar över området) och hon ska på egen nos söka efter en gömd person. När hon hittar nån ska hon greppa den röda sökrullen som sen ska hänga i hennes halsband (nu får hon den av figuranterna) och komma till mig på stigen för att visa att hon hittat nån. Jag kopplar henne då och ber henne ”visa” figuranten, alltså leda mig till den hon hittat. När vi tävlar så kommer det bara att finnas två figuranter i rutan. Nu när vi tränar får hon än så länge hitta samma person flera gånger. På tävling behöver hon alltså även kunna söka ut flera skicka på rad utan att hitta nån, och ändå fortsätta jobba lika fokuserat, men det ska vi införa lite senare. Först ska hon kunna springa rakare och lagom långt ut.

Kul och nyttigt att se på film – jag tänker att jag skulle våga vara ganska mycket tystare utan att påverka henne negativt och att det snart är dags att börja ändra lite på rutinerna ute hos figgarna. Man måste ju inte hångla med varje figurant – att bara hitta dem räcker ju!

Eftersom vi pausade för att skratta så ofta tog söket rätt lång tid, och sen var det ju dags att spåra med huskisarna! Sambon fixade middag hemma med älgkött, kantareller, potatis och lingonsylt från Blaiken (tack mamma och pappa!) så jag skyndade mig som tusan! På 40 minuter hade 7 hundar fått spåra! Som ni förstår blev det ett minispår på kanske 150 meter med typ 4 rejäla vinklar och nån mjuk sväng men huskisarna verkade inte misstycka ändå.

Idag är det Hundens Dag och jag ska leka fotograf när Brukshundklubben har ett event på Kvarnängen med lite uppvisningar och liknande. Hoppas det inte blir så blött som SMHI lovat bara… kom och kika!

Benätardag

Igår var det benätardag, bland annat. Noomi och Giela fick gå ut i hundgården medan jag hämtade benen, och Noomi intog direkt en bra utkiksplats. Tankarna på att börja packa ihop allting börjar ju komma och ett litet bekymmer är ju hundfrysarna och allt som finns i dem. Frysen i källaren vet jag inte ens om vi får upp därifrån. Den kom ju så att säga ”på köpet” för åtta år sen. För att underlätta lite ska jag försöka mata undan ben och annat för att underlätta. Inte fylla frysen med nytt färskfoder igen förrän vi flyttat den. =)


Delar av dagens bensnacks, blandad kompott!


Noomi, Mintu och Rossi


Mintu (och Kaela i vindskyddet)


Nalle och Kaela myser tillsammans


Rotax äter revben


Hela  gänget på skakig film – å ett litet huskyhår som fastnat på linsen tydligen! =)

Nu har flera hundar börjat fälla också. Giela och Rotax främst men det är fler på gång. Rotax har riktigt tjock päls även för att vara en sibbe. Inte så lång – men supertjock! Att borsta honom känns lite som att försöka tömma ett hav med decilitermått. Det händer liksom inget. Man ser päls flyga iväg i drivor men det verkar ändå sitta kvar lika mycket på hunden. =/

Huskisarna fick sina klor klippta och vissa tassar, t.ex. Mintus, hade ju helt klart grävt runt i leran istället för att hålla sig på de torra ytorna. Kul tyckte säkert Mintu! AJ tyckte nog min stackars klotång! Jag hade ju tänkt städa ur hundgårdarna rejält i helgen, kratta bort all gammal halm och tömma alla kojor osv, men det får nog vänta. Det är fortfarande is kvar på vissa ställen och vissa områden skulle behöva torka mer om krattningen ska bli effektiv. En första grovstädning är gjord å det får räcka just nu.


Mätt och glad Nalle, det syns nästan på magen hur mycket han tryckte i sig av ben och kött

Rossi, vars bror vi förresten stötte på ute i skogen på morgonen. Kul att se honom för det var länge sen sist. Rossi och hennes syskon är alla ganska lika och delar många drag. Tänk att de fyller 9 år nu i augusti!


Trött Noomi

Om ni tittar noooga på bilden ovan så har Noomi ett halsband på sig – sitt ”shit-vad-du-var-duktig-i-skogen”-halsband! Jag har alltid varit lite svag för mässing på halsband och koppel. Kruxet var att det smala läderkopplet jag har som Jacki hade, förstås har en silverfärgad hake. Å andra sidan går ju sånt bra att byta om det är ett flätat koppel. Om jag minns rätt så satt det en jättekonstig hake där när Jacki fick det kopplet ungefär 2002. Jag bytte två gånger innan det blev bra, och nu blev det ett byte till. Noomi fick ärva en av mässinghakarna som jag använder till draghundarnas nacklinor. Rätt lagom storlek!

Själv blev jag lite kär. Halvstryp med läder och kedja är så smidiga att använda, snygga och funktionella liksom. Detta får nog bli Noomis halsband+koppel framöver, i såna lägen där vi inte använder promenadsele. Å det känns ju lite extra bra att Jackis fina koppel får fortsätta hänga med. Ska bara hitta en mässingring att sätta i handtaget så är det perfekt!

Någon promenad i Rågraven blev det inte igår för vi körde igång med däckbyte på bilarna istället. Skittrist men väldigt skönt att få det gjort. Istället siktar vi på Rågravenpromenad idag, å så är jag lite sugen på att dra lite cykel med huskygänget. Normalt sett dragtränar jag ju inte sommartid men i sommar tänkte jag nästan göra ett undantag. Förra hösten körde vi ju nästan bara med cykel (2-3 hundar åt gången) pga. Kaelas ryggskada. De andra fick liksom ”hänga med” på det som passade henne.

Att cykla gick oväntat bra. Jag hade trott att det skulle kännas bökigt nu när hundarna är fler, men det var inga bekymmer eftersom vi höll nere distanserna och ändå hann träna alla på bara nån timme. Att dra cykel är ju inte speciellt tungt så vi siktar nog på att kunna dragträna lite kontinuerligt denna sommar. Inte långt, och inte superregelbundet, men 3-4km när det passar och förhoppningsvis nån gång nästan varje vecka. 2 hundar framför en cykel sliter ju inte alls lika hårt som om de drar en tyngre vagn eller ATV, så då är ju temperaturen inte riktigt lika kritisk heller, till kring 18 grader fungerar det utan problem om man bara tänker på luftfuktighet och, nederbörd osv och förhoppningsvis blir det inte en sån där ”20+ grader även på nätterna”-sommar utan lite mer drägligt.

Note to self – börjar bli nervös för Kaela ser ut att ha tänkt börja löpa. Hoppas innerligt att Noomi INTE gör följe med henne utan avvaktar. Ungefär två veckor kvar till MH! =)