En kväll med djuren

Visst har det varit skönt att vara ledig, men det är alltid lika kul att komma tillbaka till jobbet och få krama om alla fina kollegor och börja använda hjärnan igen, hihi. Idag har jag varit hundvakt till Ben så på lunchen blev det en liten mysig promenad i Vittjärv, och efter jobbet gick vi en längre sväng här i Rågis. Byavägen är mest bara blöt nu, men vi planerade rundan väl och avslutade med 2 km is på gamla vägen, så hundarna kom hem ganska rena ändå. 3 söta renar gjorde oss sällskap, har sett deras spår tidigare för de springer tydligen förbi utanför mitt hus ibland.

Sommartid är verkligen bäst! Nu är det ljust till åtta på kvällarna och efter promenad och middag kunde jag ändå gå ut till huskygänget i fullt dagsljus och ge dem fisk till middag. Nu fick alla sju komma ut och äta tillsammans och allt fungerade fint. Xuper morrade lite när nån kom nära så jag styrde om de andra lite, dumt att låta en sån situation fortgå när hundarna inte riktigt vet var de har varandra ännu, men i övrigt kändes allt helt lugnt.

Silva är sugen på fisk!

Jättemysig kväll med jyckarna, å nu när det töat så mycket (vi kan inte köra släde hemifrån här heller längre) kan hundarna använda hela rastgården igen utan att behöva pulsa så mycket. De lufsar runt och nosar och myser och verkar hitta en massa roligt där snön töat undan, mitt i vintern går de ju bara 15-20 meter från hundgårdarna max men nu springer de ända ut i hörnen och verkar tycka att är riktigt kul.

Det märks i vissa sociala lägen att Xuper blir lite nervös och börjar spänna sig lite, men nu när vi har mer yta och hundarna fokuserar mer på marken än varandra så känns det mer naturligt att börja jobba på de bitarna och verkligen få in honom i gruppen på riktigt. Vissa hundar glider ju rakt in i gruppen direkt, med honom har det faktiskt tagit lite tid för han är lite spännig ibland, och så kan ju även Rotax vara, vilket gör att det uppkommer fler situationer man vill undvika om man inte planerar lite extra. Sånt som passar bättre på stora ytor än i trånga utrymmen helt enkelt.

Jättemysigt med lite klassiskt rastgårdshäng med gänget, något vi ska ägna många timmar åt innan nästa slädsäsong börjar (nåja, vi är ju inte klara ännu heller, mer släde ska vi köra!).

Akvariet har fått sig en rengöring också, och lite växter planterats om. Vissa växer som ogräs, andra vill knappt leva alls…hmm…men rent allmänt har vattenbalansen blivit otroligt mycket bättre nu och i stort känns akvariet rätt välmående.

Nä, dags att kvällskissa skäggen och sen krypa ner under täcket efter en jättemysig dag fylld av tvåbenta och fyrbenta vänner. =)

Brrr…!

Idag har Noomi och jag fikat hos en tjejkompis och hennes jättetrevliga staffe Agnes. Mysigt att sitta med en stor kopp te och surra, och kul att våra små terriertjejer kommer bra överens och sköter sig. Agnes och Noomi är ungefär lika gamla, men Noomi verkar ha börjat sin förvandling till tant, för idag ville hon inte alls leka. Agnes gjorde fina inviter och försökte verkligen locka igång henne på ett fint sätt men det var lönlöst, i alla fall inne i lägenheten. Tant Noomi, snart 3 år…hihi… när de får träffas lite mer kanske hon mjuknar upp. I somras när de träffades här i Rågis härjade de ju som galningar i vild terrierlek!

Nu verkar kylan komma. -24 idag och smhi lovade -30 ett par dagar framåt. Ledig trettondag blir alltså en inomhusdag i stora drag tror jag. Hade ju önskat slädtur i solsken förstås, men blir det så kallt så står vi över. Har varit ute nu ikväll och fyllt i mer hö och spån i kojorna för att hundarna ska ha lite mer att bädda in sig i, och så fick får de lite extra mat nu kommande dagar för att hålla värmen. Tre av de fyra hundgårdarna har ju tillgång till hundhuset som håller några plusgrader men hundarna väljer ändå ofta kojorna ute. Xuper hade frost i pälsen när han åt middag, och även om de är huskies så märks det på några av dem att de helst ligger nerbäddade i dessa temperaturer. De går in i viloläge helt enkelt.

När hundarna fått sitt ställde jag upp kameran med inlånat vidvinkelobjektiv och stativ ute på ängen, gick in i garaget och släckte allt utebelysning med en otroligt frän spak (med tillhörande KLONK) som bryter bort hela byggnaden och tar bort nästan alla ljusföroreningar kring huset. Mmm… jag har ju en dröm om att automatisera delar av huset och kunna släcka ALLA lampor med en tryckning på mobilen – det blir svinfränt för då framträder ju  stjärnorna i all sin glans på ett helt annat sätt.

Lite kyligt ute, men det var inga bekymmer faktiskt. Vidvinkeln gör ju att man kan ha långa slutartider utan att stjärnorna hinner röra sig så mycket, men samtidigt får man ju med träd och mark på alla möjliga ställen. Fick inte riktigt effekten jag önskat, men det känns som en helt ok start ändå! På första bilden ser ni Orion längst ner, när man ser hur liiiiten denna majestätiska stjärnbild blir inser man hur fruktansvärt mycket vidvinkel man har att jobba med. Det är mycket av stjärnhimlen som kommer med! Fast jag stod en bit ut på ett fält så kom det ju t.ex. med träd åt alla håll på nedre bilden…! I verkligheten är det nog minst hundra meter mellan dem!

Avslutar med en fantastiskt vacker ballad, magi att avnjuta på höööög volym!

Ruskigt snabba lilla hund

Ett par stycken har hört av sig och varit lite nyfikna på mitt hus så här kommer en liten rundvandring där inne. Lite kul är det ju faktiskt att spara som tidsdokument också, hur huset ser ut efter min första sommar och vinter där på egen hand, mitt alldeles egna lilla hem som jag trivs så himla bra i.

Vanliga ingången ser ut så här – och leder in i hallen där Noomi gärna hälsar alla välkomna…

Svängar man vänster där kommer man in i vardagsrummet:

Hallen, dörren och vardagsrummet sett från andra hållet. Går man ut genom den öppna dörren till höger kommer man ut i en inglasning.

Om man istället svänger höger kommer man in i köket:

Sen finns ett sovrum, ett gästrum, badrum förstås, tvättrum med dusch och bastu och så en fd. liten toalett som ska renoveras nån gång när jag har en hög med pengar som jag inte behöver till nåt roligt, hihi.

Inglasningen utifrån, och så en titt ner mot hängmattan och älven. En rundtur helt utan uthus och hundgårdar och hundhus blev det denna gång, men just hundarnas boende får ju ändå vara med nästan varje dag på nåt sätt.

Imorse gav jag hundarna den allra sista hundmaten och det var inte förrän jag hämtat Noomi och var på väg hem som jag kom på att jag glömt köpa mer! Mmm… tur att man har en frys full med ben och kött i olika typer, och hundarna fick fisk till middag, en halv sik var till de stora.

Roligt att få använda yxan liten igen. Träffsäkerheten sitter kvar hyfsat bra även om jag inte behövt hugga sönder fruset färskfoder på över ett år nu. Vissa av mina hundar älskar frusen fisk, andra är lite tveksamma och funderar lite. Silva t.ex. är lite ”fin i kanten” ibland.

Agilitybanan kom upp ikväll igen efter gräsklippningen i förrgår och nu satte jag ut ett hinder till och en tunnel till. Tanken var en bana där vi kan träna på raksträckor men även framförbyten och lite enklare hinderkombinationer, och att jobba från båda håll förstås.

Kvällens nyhet blev framförbyten och i början swishade lilla hunden förbi mig helt utan att förstå att hon skulle byta riktning, men snart fick vi in förståelse för sväng+sidbyte, och ännu en gång imponerade lilla fjant med otrolig kämpaglöd samt ruskig fart. Jag har ju tränat agility med många olika hundar genom åren, men ingen av dem har ju varit något vidunder av fart. Alls. De flesta har istället varit rätt lugna och väldigt lätta att ”hinna med” på så sätt. Lite sådär oförutsägbart husky-motiverade, dvs. jättekul ibland och bara flummigt ibland, men risken att inte hinna med har liksom aldrig funnits. Istället har man behövt vara väldigt tydlig och rolig för att de ska bli rätt och för att de ska vilja fortsätta.

Jag insåg snabbt nu ikväll att Noomi kommer att ge mig helt nya utmaningar. Hon är riktigt snabb så vi kommer att behöva nöta mycket mer grunder så att hon kan jobba mer självständigt och på lite avstånd, och så måste jag bli snabbare och smartare i min handling. Fy tusan så roligt det är att träna med en hund som bara vill, vill VILL! =)

Avslutar med en film från vår raksträcka. Tror jag behöver en till kurs. Hihi.

Ännu en jätteuppdatering

Oooops… långa jätteuppdateringar som sträcker sig över flera veckor verkar ha blivit min nya grej! Tyvärr! Livet rullar på och mycket händer, och kanske är det just därför det blir såhär ibland, men min tanke med bloggen är ju egentligen att vara lite flitigare och hinna fånga lite fler roliga vardagsminnen också… nåja, här kommer ännu en långuppdatering och så får vi se om det är den sista i raden eller inte.

Min bil underkändes ju vid besiktningen för ganska exakt en månad sen. Handbromsen och höger styrled höll tydligen inte alls Mercedes-standard längre. Enligt en av de gamla kloka på jobbet så brukar Mercedes kunna självlaga sig, men det hände inte med min bil, så till slut värvade jag en duktig andramekaniker och bytte mitt livs första styrled med lite teknisk support. Tack för hjälpen! Handbromsen justerar man tydligen med t.ex. en skruvmejsel som sticks in i ett av bulthålen där hjulmuttrarna sen sitter, och först tänkte jag faktiskt att nu driver han med mig! Det kan ju inte vara sådär man ska göra…!? Haha, men så var det, handbromsen blev superstark, och förra veckan gled Viton igenom besiktningen med vitt papper.

Dagarna efter slocknade varvmätarens belysning helt, samt att ett nytt gnirkande kom fram i bakdämpningen nånstans… men… det kanske självlagar sig? Hihi

All snö på tomten är i stort sett borta nu, och det är skönt att kunna pyssla på kring huset på helgerna. Här är lånehundarna Nanok och Nalle fortfarande kvar, och jag rensar hängrännor på uthusen. Jag har ju fyra uthus med hängrännor så jag fick se tomten från lite olika håll, men huset i sig är för högt, eller stegen för kort, så det finns lite kvar att göra. Som vanligt tyckte hundarna att det var lite roligt/spännande/läskigt att ha matte PÅ TAKET!

Förrförra veckan var vi till Göteborg för El-fack, en jättestor mässa som visar upp ALLT (jo nästan) inom el på Svenska mässan. Jätteintressant för en nörd förstås, och så träffar man ju alltid många bekanta ansikten från branschen och får kramas mycket! Sen var det förstås kul att hänga hela dagarna med bästa kollegorna, nivån var jämn men låg (hihi) och vi har så jäkla roligt ihop. Trots sena kvällar pallrade jag mig upp för en morgonjogg i stan morgon nr 1 – superskönt! Andra morgonen visade sig Göteborg från sin regniga sida, så då blev det frukost direkt istället. En kanonresa på alla sätt, och årets första öl i tält!

Hemma igen var det förstås dags att dra ner på glittret. Nanok och Nalle åkte hem medan jag vari Göteborg och deras gulliga matte gav mig en hel påse med go-saker! Tack! Noomi och Giela löper och Noomi har varit extragosig. Ville till och med sitta i mitt knä ute i rastgården medan de andra tuggade köttben. Vem vill ha ett köttben, när man kan sitta i mattes knä? Den logiken brukar inte gälla för Noomi, som ”kan själv”, så en bild fick det bli som bevis! (ska påminna henne om den senare…MOOOAAAHAHAHAA…)

Regnigt har det varit också, och då vill inte systrarna Kaela och Silva gå ut och bli blöta. Speciellt inte Silva. Hon hatar verkligen regn, vattenpölar och smuts. Frukost på sängen alltså!

Förra helgen kom ännu en lånehund hit. Mina grannars hundar hade hamnat i gruff och för att kunna skilja dem åt en liten tid så fick den yngsta flytta in hos oss, en mysig och snäll kille!

Åkern på andra sidan vägen har nästan dagligen besök av två rådjur, eller ett par tranor, och det är mysigt att ha lite djurliv utanför fönstret. Noomi tycker att rådjuren är jättefina, och att de är här ofta ger ju bra tillfälle att kunna träna lite på att hantera dem – med koppel förstås! Även om hon är enormt intresserad så blir hon inte alls lika blockerad som en husky i samma läge skulle bli, och det känns skönt. Någon helt regelrätt skvallerträning har vi inte fått till men vi kör lite grunder. Att få med sig klickern ut genom dörren är tydligen svårt att minnas för matte, så det blir röst å kamplek, inte lika exakt riktigt men det är ju en start.

Förra helgen fick jag även lära mig grunderna i att stabba virke. Jag och 5-6 karlar från byarna härikring samlades hos min granne och sorterade ut en stooor hög med regelvirke i fina stabbar (var det så man sa?) där virket ska kunna torka rätt och rakt. Ett riktigt härligt och roligt fyspass med många skratt. Här är delar av det vi åstadkom, och sen på kvällen var hela kroppen och knoppen härligt trötta. Mer stabbning hoppas jag det blir, för jag har både ved och skottning att tacka för och det känns bra att kunna ge något tillbaka även till en supersnäll person som egentligen redan har allt och kan allt, men lite extra armkraft kan ju alltid behövas!

Giela och Noomi myser framför brasan

Äntligen har sommarjackan och sommarskorna gjort riktig entré även uppe hos oss, och även om jag älskar vintern och senaste slädsäsongen blev alldeles för kort, så känns det faktiskt härligt med vår och sommar. Skönt att kunna nyttja alla uterummen och sitta ute i rastgården i timtal utan att bli kall osv. Så, lite sommarshopping unnade jag mig själv! Nu är jag redo för sommar på alla sätt – förutom att mina ”vita” foppisar tydligen är totalt avtändande efter att Noomi slitit bort en stor tugga och adderat några extra hål, hihi.

Något annat som är smått avtändande för oss tvåbenta är kanske slaktavfall…hundarna däremot blev jätteglada när jag grävde upp lite älgöron och en mule ur deras ena frysbox. Med världens slöaste kniv försökte jag delar örat från kinden från läppen (jo det som syns på bilden) för att alla skulle få varsin bit. Fick till slut hämta en såg i hundhuset, för jag ville inte gå in efter en kniv medan halva gänget redan börjat tugga på godbitar, som faktiskt är så goda att man kan vilja vakta dem från varandra. Nåja, mulen räckte riktigt länge och den suger extrahunden Brasse fortfarande på, hihi.

En annan skön sak med våren är att vägarna är rena och torra och att man lätt kan hitta bra promenadstråk utan att bli blöt om fötterna. För oss som gillar promenader är det superhärligt! Och på nåt sätt är ju alla årstider extra härliga här ute i byn när man har skogen alldeles utanför dörren och ser skiftningarna så mycket närmare. Även om vi bodde ganska naturnära på villakvarteret i Vittjärv så var det ändå inte alls samma sak som här, Rågis är bäst helt enkelt!

I onsdags kväll hade vi grillfest på  jobbet för att fira av ett gäng nyblivna pensionärer som jobbat väldigt länge inom företaget och gjort mycket bra. Trevligt och urspårat som vanligt, och kvällen avslutades på bästa sätt med dans till svetten började lacka samt lite bilragg. Jag var förstås nykter å chaufför (som det ofta blir när man bor en bit bort men jag har ju lika kul för det), men fick i alla fall tillåtelse av min kollega Lasse att lägga ut en bild! Hihi

Sådär, typ där kom ju livet i stort ikapp! Idag började jag dagen med uppstigning före 06.00 för att ta emot två lånehundar till som ska bo här över helgen. Extrahundgården har verkligen kommit till nytta senaste veckorna och det är ju kul att kunna hjälpa till. Brasse bor nu granne med Mintu och Nalle, för de har ju hunnit lära känna varandra rätt bra redan, och nya hundarna bor i Mintu och Nalles vanliga hundgård, dvs. den som är fristående. Rossi har fått flytta in för även om hon är snäll i grunden så gör schäfern i henne att hon lätt skäller och när hon drar igång så är det lätt att de andra blir mer högljudda och livliga också. Nåja, hon älskar att vara inne och är kanske bara glad över det. Extrahundarna har skällt lite på morgonen, mycket nytt med en flytt förstås, men nu är det tyst och alla sover.

Jag måsta även säga att jag är imponerad över mina egna hundar och hur väl de börjar hantera besök. Visst, i början är det högljutt, men det brukar inte ta lång stund alls innan de gått och lagt sig för att sova igen, även om nykomlingarna i hundgråden bredvid skäller eller lever om (vilket man ju helt kan förstå). Praktiskt är det i alla fall, för annars kan det ju lätt bli så att alla drar igång varandra och energinivån inte landar riktigt lika lätt.

Nä, dags att göra lite nytta. Började dagen med en supergod frukost så nu borde storverk kunna uträttas även om natten blev lite kort… =)

Uppdatering

Tiden springer som vanligt, men en bra nyhet är att tant snabbt återhämtade sig förra helgen och var på benen igen. Det var nog bara magen som krånglade lite så vi slapp åka in på jourtid (vilket alltid är en bonus) och hade snart en pigg och söt liten Giela igen. Härligt! Förra helgen var mamma och pappa på besök och hade med sig 15-20 banankartonger med saker från min barndom, allt från mjuksdjur till leksaker och skolmaterial. Som tur är så är jag numer väldigt onostalgisk och det blev en hård utrensning där det mesta fick åka till Second hand eller helt enkelt kastas. Usch vad jag sparade på grejer när jag var yngre!

De hade också med sig lite arvegods, en superfin gammal gungstol som kommer från min farmors släkt i Skåne. Den passade perfekt bredvid soffan där jag tidigare tänkt ställa en fåtölj. Blir inget av det – nu ska här gungstolas istället!

På jobbet har jag som vanligt gjort tusen roliga saker, här kommer en bild från en felsökning av vår nollpunktsutrustning, helt galet roligt att få mäta och mecka lite! Vilken jäkla lyx det är att jobba med ett av sina största intressen!

Sen har jag hunnit byta hårfärg också, nån slags kopparröd henna. Det var ju superlänge sen jag färgade håret annars, har känt allt mer att de traditionella hårfärgerna känns ganska aggressiva mot hela kroppen. Å henna ska väl vara snällare så länge man inte käkar i sig mängder typ…hihi… Nåja, det blev bra! Saknar bara mina grå slingor ibland, för de försvann mitt i allt.

Sen har något väldigt stort hänt – eller – det händer just nu! Min trogna vän och vapendragare Vera flyttar till Spanien idag, för att sen dra vidare till Norge…! Efter 10,5 år som superbästisar kommer vi plötsligt inte att ha varandra på gång- eller köravstånd längre, inte kunna planera in en spontan långpromenad och inte stå dubbelvikta på släden och skratta. Kommer att sakna dig massor vännen! Men, vi bestämde snabbt att vi aldrig ska säga ”Hejdå” på riktigt, för med FB å all annan teknik så behöver ju inte så mycket ändras bara för att nån flyttar. Så, i torsdags träffades vi tjejer för en sista gemensam te-kväll medan alla bodde kvar i Boden. ❤

Hundarna mår bra och är pigga. Här äter Mintu frusen fisk som pappa fångat hemma i Storuman. Mums! Sista hundgården ska få lite översyn i helgen, har skottat mig in så att man kommer in i den i alla fall, och hoppas hinna ordna kojan där inne under helgen så att den kan användas sen. Silva har nämligen börjat löpa så hundgård nr 3 måste igång! Å dörren som är öppen mellan de två hundgårdarna som Silva, Rossi och Rotax nu delar på… ja den har frusit till ordentligt. Funderar på att tända en brasa där för att komma ner till ”dörrstängarnivå”. Hihi

Silva hade (gissar på henne – hon är alltid huvudmisstänkt vid bus!) lyckats få tag i en platspåse som låg just utanför gallret vid bajsplockarna, och slaktat den under natten… hmm… får se hur många hundar som bajsar plast nu närmaste dagarna…

Efter hundfix blev det sen frukost med ljus och nu ska vi packa ner korv och ketchup och dra ut på spåren hela familjen. Blir lite spännande för spåren är isiga och jääääklar vilka kurvtagningar det blir. Hihi! =) Underlaget gör enormt stor skillnad när man kör släde. Mjuk fluffig snö glider sämre och så är ju kanterna oftast mjuka också. Nu glider släden superlätt på de glatta spåren, men samtidigt är kanterna isiga och hårda på många ställen så man kan inte gena i kurvorna utan får sladda sig runt. Fegar man ur och bromsar så genar släden och vips är man uppe på innerkurvan och håller på att tippa utåt. Enkelt om man kör själv förstås, att sladda är ju en del av det roliga (fast det gäller ju att sladda lagomt så man inte stör hundarna längst bak heller), men det lägger ju en del extra ansvar på föraren om man dessutom ska packa ner Tant och Fjant i släden. Då får man helt enkelt inte välta. Aldrig nånsin helt enkelt!

Nä – nu tjööör ve!

Helg

Veckorna går verkligen otroligt snabbt nu och snart kommer den där gnagande känslan när jag börjar räkna helgerna fram till den 20:e april och inser att inte heller den här säsongen kommer att vara för evigt. Senaste åren har säsongen dessutom slutat snabbare än så ibland. Än så länge är det i alla fall tvåsiffrigt antal helger kvar så det känns bra… bara att passa på att njuta! Imorgon blir det en slädtur på förmiddagen och på söndag utlovas sol och vettig temperatur! Underbart!

Idag tog jag fram min slingamperemeter och mätte strömmarna på varje fas till mitt lilla hus, mest för att det kan vara bra att ha lite koll, och vid bara värme+belysning låg lasterna ändå rejält snett. 9, 14 och 2 ampere…! Dessutom hade det varit rätt rejäl varmgång på två av anslutningarna så nu väntar lite eljobb här på hemmaplan också. Kvällens planerade bastu fick vänta tills vi har lite varmare väder…hihi… däremot har vi slöat på, hundarna och jag, lyssnat på bra musik och gosat och tränat lite.

Tant har fått lite extra pasta i maten också och en extraportion. Hon har blivit väldigt tunn på sistone och nu när hon är urfälld ser det verkligen eländigt ut! Det räcker ju med ett par dagar med sämre aptit för att det ska göra skillnad och på en gammal tant är det inte alltid lika lätt att få tillbaka vikten heller. Många tror att man ska ge mer fett om man vill tjocka på en hund, men enligt min erfarenhet är det snarare kolhydrater som gör nytta, så då passar det ju bra att tant gillar pasta och gärna äter lite extra då. Sen kanske det inte är supernyttigt på vissa andra sätt men… just nu är det ju en tjockare tant vi vill ha. Ingen hund ska ju vara tjock, men en gammal hund kan må bra av att ha en liten aning hull att ”ta av” ifall de t.ex. blir sjuka, bättre det än att vara supersmal. Så, åtminstone 1-2 kilo till på tant vore fint!

Nu är det hög tid att sova för imorgon blir det tidig uppstigning för matning av draghundar. Kastar in lite av kvällens musik:

Natti-natti världen!

Inälvor till middag

Hundgårdsbygget har inte gått så snabbt som tänkt. Att vara ute och bygga och bära i dåligt väder kändes inte så lockande och så har annat kommit emellan. Hundarna bort kvar i Vittjärv men delar nu på 2 hundgårdar istället för 3. Som det verkar nu kommer första hundgården att se ut som på bilden, fast allt flyttas en sektion ut mot fotografen (ut på grusplanen). Till höger om denna kommer en dörr in till korridoren som ska vara mellan hundgårdarna, och till höger om den hamnar Nalles och Mintus hundgård.

Jag har beställt 5 stycken lyaluckor som kommer om ca 2 veckor, och tanken är att de två närmaste hundgårdarna ska ha 2 luckor var in i hundhuset, men att den innersta får nöja sig med en eftersom den även kommer att ha en vinterbonad koja utomhus. De andra får bara ett vindskydd där ute enligt min första planering.

Igår fick hundarna mumsig middag. Vid höstens slakt av lamm sparade mamma och pappa ett paket med magar och inälvor. Mums!

Det blev smått blodigt när jag yxade upp lagoma bitar till alla åtta hundar, och försökte dela så att de skulle få ungefär lika mycket lever var eftersom lever inte ska överdoseras. Riktigt populärt hos jyckarna förstås!

Ikväll fortsätter projekt ”flytt” och lite nya uteblommor ska få komma upp till huset.

Att mata tant Giela

Som jag skrivit tidigare så har tant varit lite risig i magen och inte haft riktigt bra aptit senaste tiden. Giela har alltid haft en lite känslig mage. När hon var ung var den superkänslig av all stress hon bar inom sig, men sen har den blivit mycket bättre och fungerar rätt normalt. När Giela inte vill äta så finns det några olika tricks att ta till. Det sägs ofta att man inte ska börja blanda i godsaker i maten eftersom det lätt blir en ond cirkel, men om det blir det beror ju även på hur just den hunden fungerar.

När det gäller Giela så kan det faktiskt vara en funktionell lösning. Vill hon inte riktigt äta så fungerar det ofta bra att blanda i ris, eller så kanske något mumsigt som blivit över från middagen. Oftast räcker det att få henne att ta första tuggan, och när hon väl börjat äta så tömmer hon oftast skålen av bara farten. Magen behöver väl liksom ”komma igång” helt enkelt vissa gånger.

Imorse tog jag till mitt vanligaste knep. Tant äter oftast frukost ”på sängen” men idag gick hon iväg när jag kom med skålen (med ris, mat och vatten). Jag tog skålen och följde efter, höll den framför hennes mun och sa ”varsågod” lugnt, glatt och lite tjatigt. Tant vred undan huvudet. Skålen följde efter.  ”Varsågod”. Tant vred undan huvudet igen, och igen, och till slut så tittade hon faktiskt lite på maten och sträckte ner tungan. När första riskornen slunkit ner så åt hon resten av bara farten. Ett enkelt knep som oftast fungerar väldigt bra just på tant om hennes mage kommit lite i obalans!

Ibland kan det fungera att ge henne första tuggan från handen också. Lägga in den i munnen så att hon känner att det faktiskt var gott, å sen äter hon resten själv. Ja det där med hundar som har svårt med maten i perioder kan förstås ha en orsak som behöver utredas (hos Giela har det iaf tidigare oftast berott på att magen hunnit bli för tom eller helt enkelt hamnat i olag), men det kan också ha många olika lösningar och individanpassade lösningar.

Nu har vi bokat in en veterinärtid på torsdag till tant, för hennes rygg krånglar trots täta laserbehandlingar, och dessutom tycker jag fortfarande att hon dricker lite mer än vanligt, även om hon är pigg i övrigt. Vi får hoppas att det räcker med lite smärtstillande för tant men inte är något fel i övrigt. Det har ju trots allt varit extremt varmt, men Giela är en sån hund som sällan dricker alls, och att se henne dricka mer än en gång per dag är ganska ovanligt…

Sök och spår – Noomi gör framsteg!

Igår blev det lite snabb sökträning och Noomi fick 3 skick med fullt djup. Senaste gångerna ha vi ju kortat djupet för att få mer effektiv träning på rullhantering och lite lydnadsbitar och gör man det för länge riskerar man ju att tappa djup.

Första skicket var fulldjupt med figurant under kamouflage och en ljudretning innan skicket. Noomi rusade rakt ut men slog en lov ungefär halvvägs, passerade mig istället för att komma in till sidan (hrmf…) men fortsatte sen rakt ut i rutan och hittade figurant utan ytterligare hjälp. Dåligt med inslag av bra alltså…

Skick nr två var jättefint, körde med en ljudretning även då och Noomi sprang rakt ut och skötte allt riktigt snyggt. Tredje skickade passade jag på att filma och då körde vi helt utan retning men jag visste förstås ungefär i vilken riktning figuranten låg. Noomi sprang inte superrakt men terrängen är lite bökig just där. När hon kommit kanske 30 meter ut så började hon bukta åt vänster å jag blev rädd att hon skulle vända men istället gjorde hon ett stort slag vidare utåt i rutan och försvann sen ur mitt synfält bara för att några sekunder senare komma rusande med den röda lilla lösrullen i munnen. Hon är så jäkla söt att se i skogen! Terrierns stora hjärta och kämparanda kommer verkligen till sin rätt i söket!

Lite slarv med rullen på väg in (hon tappade den) men i övrigt kände jag mig riktigt nöjd. Oftast så har hon faktiskt riktigt raka skick utåt så detta var ju nästan lite av ett undantag, å även om det inte var rakt så var det nog rätt effektivt sätt att söka av för en liten nos nära marken. Det kändes absolut inte som ”dumspring” utan en liten hund med en plan!

Trött och nöjd liten terrier som ligger med bakbenen rakt ut!

Sen var det huskisarnas tur för lite spår. Gick kanske 3-400 meter med lite olika klurigheter. Det är lätt att det går slentrian i spåret men jag har märkt så många gånger att det är värt att lägga lite tid och tankemöda på klurigheter och svängar. Hellre klurigt än långt om man måste välja som aktivering. Hundarna tycker att det är så mycket roligare att få anstränga sig lite! Dessutom får jag lite mer tanketräning själv för numer snitslar jag aldrig utan försöker minnas hur jag gått, å eftersom 7 hundar går samma spår så måste jag nästan minnas lite rätt om jag vill vara säker på att även sista hunden följer spåret och inte bara en virrig huskykompis…

Min utrustning i skogen, älgklöv samt en yxa att dela det halvtinade färskfodret med

Nalle

Nalle kan både vara noggrann och ordentlig eller lite virrig och ha bråttom. En sak är i alla fall klar – han älskar att spåra! I slutet av spåret låg hundarnas frukost i form av en bit färskfoder. Ibland är de så uppspelta när de kommer till slutet att de måste samla sig några sekunder innan de börjar äta. Kul och spännande med spår!

Gamla tant Giela gillar också att spåra!

Nöjda och trötta huskies!

Efter sök- och spårträningen gick vi alla ut i hundgårdarna för kloklippning, borstning och mys. Nu har ju marken kommit fram och flera av hundarna tycker att det är kul att gräva lite här och var. Här syns alla utom Rotax och Giela på bild. Silva har fortfarande märken i pälsen från selen och vinterns äventyr. Ett litet minne av allt kul vi hunnit med liksom! Flera av hundarna har börjat fälla mer eller mindre – för en gångs skull i ”rätt” tid och inte mitt i vintern eller mitt i sommaren.

Noomi älskar att vara ute i hundgårdarna med sina huskykompisar. Hon lekte lite med Rotax och även om han är ivrig och lite bufflig så är han en duktig lekfarbror och låter henne jaga honom. Han ser nästan ut att le när han rusar omkring med lilla terriern efter sig! Alla huskies fick sina klor klippta och sen myste vi förstås lite också. Rotax är en riktig krambjörn och han älskar verkligen att kramas. Helst ska man knosa ihop honom och krama honom jättehårt och rejält! Då flåsar han lite och kommer och sätter sig ännu närmare och ville ha MER!

Efter att hundarna fått sitt åkte jag och Noomi till Råneå och hämtade ett vitt skåp som vi fick från Paula på Hundhälsan när hon skulle rensa ur lite. Jag har ingen färdig plan men tänkte att ett vitt skåp med hyllor alltid kan komma till nytta i vårt nya hus där vi får ungefär dubbelt så mycket ”husyta” som vi har nu. Jättesnällt!

Vi har inte börjat packa något ännu men väntar spänt på att få hem papper från banken så att vi kan skriva klart allt om lånen (tydligen måste dessa papper ordnas nån annanstans än i Boden och sen skickas till oss) och sen få träffa mäklare + säljare och göra klart det sista. Vi har inget klart datum för inflyttning, i kontraktet står det 1/6 men jag tror nog att det kan bli tidigare… Vi längtar massvis och kan nästan inte tro att det är sant! Ska bli så himla bra att få göra en riktigt bra anläggning till hundarna och ha så mycket yta både ute och inne!

Så, det vita skåpet ligger kvar bak i min skåpbil ovanpå hundburen. Jag tänker att om jag har tur så kanske jag får ställa av det i vårt nya hus i slutet av veckan istället för att behöva ställa det här i Vittjärv först…kanske…!

En mysig morgon i hundgårdarna

Idag skulle Gakkon ha fyllt 10 år om hon levt. =( Istället blev hon inte ens 7. Igår flyttade jag över lite gamla inlägg från förra bloggen och jag började från början, maj 2008. Då skrev jag inte så ofta och inte så ingående. Det var bara 2 månader före Jacki gick bort, och precis under den tiden flyttade Silva in. Jag har inte skrivit speciellt ingående om när Jacki fick somna in, idiotveterinären (jo faktiskt!!!) som vi stötte på den dagen och hur tungt det var. Ändå kom en massa minnen tillbaka bara av att läsa de sporadiska inläggen och se bilderna. Gakkon såg pigg och stark ut, och lilla Jacki var gammal och lite virrig men väldigt söt.

Noomi påminner mig mer och mer om Jacki även om de är två helt olika individer förstås. Noomi är socialare och ”mer hund” och har lite andra intressen, men grundkänslan av Cairnkärlek är ändå där.

När Noomi var yngre så var hon alltid på väg nånstans, hade alltid ett projekt på G. Hon gosade lite ibland men tyckte ofta att det var lite onödigt och om man ville gosa när hon var ute på uppdrag såg hon nästan förnärmad ut – JAG ÄR UPPTAGEN!!! Nu ligger hon jättegärna och gosar, hämtar ett ben och lägger sig nära för att tugga och sover gärna under täcket med huvudet på min arm en stund på kvällen. Så himla mysigt!

Sen jag började med färskfoder i frusna block har jag fått träna upp mina yxkunskaper och förutom att yxan snart faller i bitar så är jag rätt stolt över precisionen! Jag brukar hugga upp två block i taget till portionsbitar för hela gänget å sen tina en bit morgon å kväll bara.

Vi passade också på att mysa lite i hundgårdarna. Det börjar vara riktigt härligt att sitta ute nu. Bara fem plusgrader men torrt och soligt. Kaela löper och bor nu med Silva i den minsta hundgården. Kaela själv verkar mest förtjust i Nalle men han är inte intresserad direkt. Rotax däremot tycker att hon är jättesöt.

Mintu was here!

Mys med Nalle och Rotax, killarna som inte alls gillade varandra en gång i tiden

Kastrerade grabbar som ändå uppvaktar Kaela när chansen ges

Rotax ville helst imponera på Kaela men då blev Silva lite sur – LEK MED MIG DÅ!!! Hon har ju aldrig gillat att vara ”utanför” utan ville också vara med på ett hörn. =)

Två andra hundar som aldrig förstått varandra är ju Rossi och Kaela. Rossi är lite fundersam nu när Kaela löper och som synes inte helt avslappnad. Å andra sidan har de varit smått spända kring varandra i 4-5 år nu utan att det blivit varken värre eller bättre än så. De bor inte tillsammans och måste ju inte älska varandra. Att de accepterar varandra räcker långt och fungerar bra i vardagen. Dock tycker jag ändå att bilden nedanför t.ex. är intressant att studera. Rossi ser inte helt avslappnad ut, å inte Kaela heller.

Nu laddar vi för sökträning och spår ute i skogen. Kanske lite lydnad också…. Ikväll kommer mamma och pappa och vi ska titta till huset i Rågraven en snabbsväng med lite ved som de har med sig på släpet. De gamla ägarna var jättesnälla och lät oss lämna den där (istället för att först köra den till Vittjärv) även om inte alla papper mm är riktigt klara kring köpet ännu.

Igår kväll åkte jag förresten upp till byns majbrasa och fick träffa en massa trevliga människor. Jag minns faktiskt rätt många namn, släktskap och var folk bor… ganska många i alla fall! Det var jättekul att få chans att träffa alla men jag var lite nervös ändå, gillar inte att åka ifrån hundarna en sån här kväll. Normalt sett firar jaga aldrig Valborgsmässoafton (för hundarnas skull) men detta var ju lite speciellt. Allt verkade lugnt när jag kom hem men Rossi var lite fladdrig och jag förstod att hon hört nån smällare. Senare på kvällen sköts det ännu mer! Ska bli skönt att flytta ut i skogen. Jag gissar att det är betydligt lugnare på smällarfronten där. Dags att dra på skogskläderna!