Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


Lämna en kommentar

Resa med tant Giela

image

Inatt har vi delat tågkupé med en schäfer och en jack russell. Alla sov så fint och skötte sig så bra! Från början var vi ungefär en timme försenade men det har vi kört in och snart är vi framme på Centralstationen, tants allra första besök där! Duktiga älskade lilla tant, snart ska du få en jätterolig överraskning!

Annonser


Lämna en kommentar

Snart reser vi!

Igår kväll blev en lite jäktig kväll. Hade helst hunnit köra hundarna så att de fått springa av sig innan Giela och jag åker bort, men världen fortsätter vara is, is, is så det går inte. Noomi och jag jäktade iväg för att träna lite lydnad med några kompisar. Vi var bara där en snabbis men han träna lite linförighet, sitt/ligg och plats. Allt på rätt grundlig nivå men med tanke på hur ”nosig” hon varit på sistone tyckte jag ändå att hon skötte sig fint. Ny plats och så hundar och kompisar, och det var många veckor sen vi tränade bland folk senast tyvärr. Kunde ha varit tusen gånger värre!

Dessutom fick vi träffa söta Gaia som är en liten Australian Shepherd som ganska nyss flyttat hem till sin matte! Supersöt liten tuffing! Kul att ha många duktiga lydnadskompisar!


Noomi gillar att träna ”ligg”

Vi måste verkligen skapa lite rutiner så att vi har en fast träningstid inomhus för lydnad varje vecka. Annars springer veckorna iväg och vi gör annat istället. Visst, vi tränar en hel del lydnad hemma men vi behöver få mer rutin på att träna kring folk nu under vintern också. Jag skulle nog behöva en enda fast tid varje vecka å så köra på det helt enkelt!

När vi kommit hem fick alla hundar komma in för kloklippning och mys. Nu känner jag mig helt avslappnad med Noomi kring de andra (ja dvs. så avslappnad som man ska vara när det är många hundar inblandade) och det är jätteskönt.


Rotax får Noomipussar

Imorse ratade Giela precis sin smärtstillande/antiinflammatoriska medicin och sin Glucoflex… så duktig på att peta i maten brukar tant inte vara!

Nåja, nu är det kväll och jag åkte nyss hem från jobbet på Pöyry för sista gången som ”anställd”. Blir julfest där nästa helg så vi ses snart igen, men mitt kontor är urstädat och ihoppackat. Kommer att sakna mitt härliga gäng!

Packningen för resan ner till Torshälla är nästa klar och jag har berättat för Giela att hon ska få träffa sin barndomsvän Sigge imorgon! Först måste vi bara komma med tåget…fick nyss mess om att det var förseningar från Kiruna… =/ Blir härligt att ha en hel helg med tant på egen hand. Det är hon väl värd min lilla pensionär.


2 kommentarer

Isigt värre

Idag tog jag mig knappt hem från jobbet då flera bussar ställts in pga blixthalkan som blivit när det regnat stor del av dagen. Riktigt halt! Till slut kom en buss som åkte från Luleå mot Boden med några stående passagerare också. Overallen och tröjan jag lånat hem till Noomi igår passade ju inte alls så jag åkte in idag för att lämna dem på Djurmagazinet. Jag hade tänkt åka hem tomhänt men en av deras duktiga personer hjälpte mig att plocka ut tröja och overall i en annan storlek, och när vi kom hem och testade så passade båda två riktigt bra! Imponerad! Förhoppningsvis blir hon inte så himla mycket större, overallen är en utgående modell som fanns på rea så vi slog till medan den fanns kvar.


Overall+tröja

Overallen ska vi ha som regnskydd men kanske ännu mer för att minska andelen snöbollar som fastnar på hennes ben. Med tröja under hoppas jag dessutom att det ska vara en bra grund för att kunna åka släde utan att frysa, i alla fall om man packar ner nån varm filt runt om och kanske ett täcke utanpå också. Först tyckte Noomi att det var helt onödigt att ha på sig saker men sen fick hon godis och då var allt genast OK. Lite klurigt att gå kanske sådär i början, men man kan både hoppspringa och skutta och då kommer man framåt!


Tröja

Matte ska ju inte heller frysa och i takt med att min gamla dunjacka tappar värme så behövs mer värmeplagg undertill. En ny halvtjock ullfrotté och en tjockare ullfrottéväst blir kanonbra! Har ju 4 ullfrottétröjor sen tidigare i olika märken men man kan nog aldrig ha för många när kylan slår till och de gamla har ju börjat tappa lite i tjocklek efter många års användning.

Eftersom hela världen är glashal så blir det varken körning eller promenad nu ikväll, för allas säkerhet. Noomi och jag har tränat lite lydnad och nu har vi börjat sätta ihop delarna i platsliggningen. Lite mer finlir förstås samt träning med störningar och framför allt längre tid kommer efter detta. Känns som en bra start, hon ligger med fint fokus på mig 90% av tiden och har den inställningen jag vill jobba vidare på.

Noomi är i övrigt en väldigt rolig hund. Hon gillar att gosa och pussas och mysa när hon är på sånt humör och kan i stort sett pussa en människa fördärvad, men hon är rätt varmblodig och ligger inte så gärna nära nån längre tid innan det blir för varmt. När hon är på lekhumör vill hon leka och brottas och fintar och busar förstås. Då är det bara bus!

Sen har hon även stunder när hon är väldigt ”kan själv” och tycker att det är lite äckligt att matte och husse vill hålla på och kladda på henne, alltså inte läskigt utan bara helt onödigt. Det där med att gosa och klias är humörsberoende. Samma sak gäller när selen ska på för utgång – onödigt tycker Noomi! Då är det roligare att finta! Eftersom Noomi är hund nr 10 i raden för mig så är jag ju mycket medveten om dessa fällor och hur viktigt det är att inte skapa omvända ”lekar” av saker som inte ska vara en lek, men Noomi är en liten luring! Det brukar ju liksom aldrig vara ett bekymmer, men tji fick jag! Bara att inse att det här knappast kommer att gå över av sig självt, dags att bygga värde kring att ta på sig selen.

Just nu verkar det dessutom vara en massa hormoner i omlopp för hon älskar att terrorisera Giela och attackera tants ben, och Giela är för snäll för sitt eget bästa, så när de är ensamma får de ha ett kompostgaller mellan sig just nu. Terrorist – javisst!

 

 

 

 


2 kommentarer

Under stjärnorna med mina vänner

Efter en god natts sömn vaknade jag pigg och varm imorse! Jobbade min allra sista måndag på detta jobbet (bara tre dagar kvar – OJ!) och åkte sen förbi Djurmagazinet för att köpa lite vinterkläder till Noomi. Hon kan behöva lite hjälp att hålla bort snöklumparna, samt något att hålla värme men när hon ska bli ”slädhund” senare i vinter. Jag fick låna hem två Hurttaoveraller i ren iver och en stickad ”tröja” med ben, men alla visade sig vara lite för små. Måste nog helt enkelt ta med mig hunden in på plats nån gång när det passar. Hade hoppats kunna sköta shoppingen i en förenklad version…

Efter lite hämtmat var det sen äntligen dags att sela ut mina ivriga vänner efter två dagars vila – underbart! Ingen måne i sikte men en strålande stjärnhimmel ovan oss och lagom kallt och stilla väder. En kompis frågade idag om det inte blir ensamt att köra släde så mycket. Jo, man är ju förstås mest ensam, men att vara ensam behöver ju inte betyda att det blir ensamt. Dessutom har jag ju alltid mina älskade hundar med. Att springa runt ensam i skogen på kvällarna hade nog inte varit lika magiskt utan dem.

Hon frågade också om jag aldrig blev rädd att möta djur mm. Under åren jag kört släde har vi egentligen inte mött så mycket djur. Vi har förstås sett massvis med renar, skogsfågel i form av ripor, orre, tjäder, järpe och ibland större rovfåglar, älgar vid 4-5 tillfällen bara, och så en järv en gång och lite rådjur förstås. Tror även att vi sett räv men bara kvällstid, dvs. lysande ögon i skogen…

Att vara ensam är inget problem för mig, jag trivs bra med att ha ensamtid med hundarna, men det händer att jag blir lite mörkrädd och skrämmer upp mig själv och då kan vägen hem kännas lång. Mörkerrädslan brukar dock vara allra värst när man har en kompis med sig. Jag glömmer aldrig en slädtur för 6-7 år sen när Veronica och jag körde kring Unbyn och trodde/hoppades att vi var på väg tillbaka mot bilen i vintermörkret efter en fin tur. Plötsligt säger Veronica ”Jag tyckte jag kände att det stod nån bredvid mig” och pekade på sidan där INTE jag stod. Jäklar så rädda vi blev och oj vad skönt det var att hitta bilen igen…

En annan gång körde Yvonne och jag barmarksvagn en höst för 2-3 år sen med 10 pigga hundar och konstiga ljud i skogen som lät som en björn som sprang jämsides med oss väldigt långt… Då var det också skönt att komma tillbaka till bilen igen!


Dit åker vi – rakt in i mörkret!

Pannlampan var trött och gav upp efter ett tag, men vad gjorde det, stjärnhimlen var fantastiskt och den tjocka vita frosten gjorde grenarna tjocka och glittriga. Ser ni Mintu och Kaela?

Efter en härlig tur fick Giela och Noomi en långpromenad. Tränade lite inkallningar med Noomi och det satt klockrent. Hon kom på en röd sekund när jag kallade i henne från lek med Giela och från spring i full fart bortåt. Därmed inte sagt att vi har en klockren inkallning ännu, MEN alla störningar som vi kan hantera är bra! Noomi ville även träna lite linförighet på vägen hem så det gjorde vi förstås. Söta lilla tok. Nu ska jag sova…kommer att slockan direkt jag landar på kudden tror jag! Sov gott världen!

 

 


Lämna en kommentar

Härliga Kaelanyheter

Den här helgen har jag varit slö. Riktigt superslö. Tror att det ligger en liten förkylning och gror för jag har känt mig frusen trots att vi eldat ordentligt. Med tanke på hur många bekanta som varit förkylda på sistone så vore det kanske inte så konstigt. Nåja, hundarna har fått mat, hundgårdarna har städats, tankarna kring hur hundburen i min nya hundbil ska se ut har påbörjats med lite mätning och tankearbete, Noomi har fått en hel del lydnadsträning och nu har vi starten till platsliggningen. Hon kan sitta vid sidan, lägga sig på kommandot ”plats” och sen ligga kvar när jag går nån meter framåt. När jag går tillbaka ligger hon kvar och sen kan hon sätta sig upp i stort sett utan hjälper också. Kul!

Efter lite funderingar så har jag beslutat att köra precis likadan plats som jag gjorde med Jacki. Använder ordet ”plats” och det betyder ALLTID att jag kommer att hämtar henne i slutet av momentet för att inte skapa förvirring. Hon får alltid lugna godisbelöningar och lugnt beröm och sen kommer jag tillbaka, belönar igen, ber henne sitta, belönar igen, och sen är momentet slut. Lugn och trygghet helt enkelt. Cairnar brukar vara duktig på att fokusera i såna lägen tycker jag så jag ser ingen orsak att hon ska ligga på förväntan och vänta på leksaksbelöning. Tror att vi har lättare väg till en bra plats genom trygghet och lugna belöningar helt enkelt.

Däremot blev det ingen slädkörning idag heller trots strålande väder. Det är nästan skamfullt men sånt händer! Jag har förstått ibland att många tror (kanske inte ni som läser bloggen, det vet jag inte) att jag är en supermänniska som gör ALLT hela tiden liksom, men så är det ju inte. Visst blir det mycket aktiv tid med 8 hundar med lite olika behov och heltidsjobb på det, men det händer även att jag helt enkelt är SLÖ! Nu ikväll ska hundarna få äta nötben medan jag sitter inne i värmen och bekämpar snoret i näsan och så blir det nog körning imorgon kväll istället om jag inte blir krasslig.

Kaela och Giela har fått behandling på Älvdalens hundhälsa idag. Kaelas rygg såg fin ut även idag och det känns allt mer som att kategorin ”Kaelas onda rygg” borde heta ”Kaelas onda nacke” för det är ju där problemet sitter. Tänk sån tur att vi inte lyssnade blint på första veterinären som var mycket säker på att hon hade artros i ryggen. Väldigt många draghundar skulle nog inte få en andra chans där utan avlivats istället för rehab, artros i ryggen är ju liksom inget bra besked för framtiden. Nu visade det sig att problematiken nog är en helt annan och hur bra vi lyckas få henne, det är ju en fråga vi inte kan svara på ännu, men jag är i alla fall otroligt glad att vi kommit till Paula som har kunnat peka ut mer specifikt varifrån problemet kommer. Ännu en gång är det bevisat, man ska aldrig lita blint på en enda källa. Jag har varit med om detta förut och det betyder inte att vissa veterinärer är sämre på nåt sätt eller nåt sånt, däremot är alla bara människor och felaktiga bedömningar kan göras i många lägen. Ingen kan ju veta allt och allt liksom. Får man ett tungt besked ska man alltid skaffa minst en ”second opinion” om tiden medger.


Giela och Kaela på vibrationsmadrassen

Giela har äntligen fått tillbaka lite päls men hon ser fortfarande liten och jättetöntig ut. Tror jag ska gömma henne under ett täcke när vi ska åka tåg på torsdag. Nu har vi bestämt att lilla Noomi blir hemma med husse eftersom restiden är så lång och dessutom förtjänar tant Giela en helg där hon får vara helt i centrum och umgås med sin gamla kompis Sigge. Ska bli så himla roligt att träffas!


3 kommentarer

Fredag eftermiddag

Igår åkte jag hem tidigare från jobbet för att hinna ut med hundarna innan solen gick ner. Det blir mörkt rätt snabbt nu, inte bäckmörkt för snön har ju kommit, men det går inte att fotografera speciellt bra och sen är ju lite solljus alltid trevligt. Eftersom det börjar vara rätt kallt ute gick jag ner i källare och hämtade upp min varmaste Sorel-skor, dunjackan och mössan med öronlappar. Får vi bara tillgång till lite nya spår så börjar det vara ”på riktigt”!

Så här många delar är det i mina Sorel-skor (original alltså). Det är nästan som ett litet pussel, men varmt blir det! Dock var jag riktigt frusen innan vi åkte ut så det blir lite fotvärmning framför kaminen först. Kaminen är bäst!

Vi hann ut lagom till solen börjat gå ner. Körde den vanliga svängen ännu en gång för skaren är vass och vi vågar inte ge oss ut på otrampade spår pga det. Hoppas på mer snö snart så att skotrarna börjar våga sig ut, alternativt lite mer töväder först så att understa lagret blir bärande istället.


Den fina tallskogen som nu är ett stökigt kalhygge…

Kaela såg riktigt fin ut idag och travade på riktigt snyggt. Hon och Mintu går utan nacklina nu och än så länge fungerar det fint, men jag vet ju samtidigt att Kaela kan få sina envisa idéer när hennes tankar fastnar åt ett håll och hon har svårt att tänka om. Tror hon att jag menar vänster så fortsätter hon tro det även om jag säger höger en gång, eller två, eller tre… Då är det enklare att de sitter ihop så att Mintu kan få med sig Kaela åt rätt håll.


Rotax


Mintu, hjärnan där framme!

Nalle är alltid glad i selen. Hans svans viftar konstant när man står stilla. Till vardags kan han vara lättstressad men i selen är Nalle främst fokuserad och glad.

Idag är det ledig dag och solen skiner, inga speciella måsten, å just därför tänker vi faktiskt ta en vilodag från draget. Tre dagar i rad känns lite tufft mot Kaela, så vila idag, och körning imorgon igen. Idag blir det istället slappardag, eld i kaminen, kanske lite TV-spel, träning här inne med Noomi, och så ska hennes trimning fortsätta.

 


Lämna en kommentar

Fyra år med Kaela

image

Igår var ingen vanlig dag, igår var det precis fyra år sen Kaela flyttade in hos oss. Visst känns det som om hon alltid bott här men samtidigt slår det mig att hon och mina andra 2008:or faktiskt inte är några unghundar längre. 5, 5 år är hon Silva och Nalle. Rotax ett halvår yngre och Mintu fyller 5 nu i vår.

Igår kväll var alla hundar inne för soffmys och kloklippning. Fungerade extra fint med Noomi och jag behövde inte styra nåt direkt utan hundarna klarade allt fint på egen tass. Rotax och Nalle lekte jobb med henne och så fick alla söka sin middag tillsammans. Blev dock dammsugning direkt de gått ut igen, ludd både här och var (alltså mer än vår normalluddiga nivå).

image

Imorse var det kallare än-20 för första gången denna säsong (jag håller alltid på att skriva ”detta år” för min tideräkning börjar ju på hösten) och det känns riktigt bra för alla isar som ligger till sig just nu.

image

Till frukost saknades en skål som Rossi gömt igår, och det fanns ju inte riktigt tid att börja krypa runt i kojorna och söka för jag har glömt att den saknades. Silva fick äta rakt ut hinken istället men var lika glad för det. Medan jag rastade Giela och Noomi hann dock Rossi gömma två skålar till och vips hittade jag alla tre i ett av vindskydden. Långt ifrån ska förstår hur viktigt det är att ha kontroll över de tomma skålarna.

Rossi är en väldigt knasig med söt och rolig liten hund helt enkelt.