Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


2 kommentarer

Hösten är härlig

Hösten är här och äntligen har vi fått ta av alla trattar. Rossi bor inne fortfarande men ska slussas ut nu inför kommande arbetsvecka. Noomi och Giela har varit knasiga i samband med höglöp och titt som tätt har tant väckt oss mitt i natten när hon gått och väckt Noomi (jag tror att det är så det gått till, men båda är ungefär lika tokiga) så att de kan turas om att jucka på varandra… Galningar! Vissa nätter har vi fått skilja dem åt för att få sova…

Hundarna fortsätter att älska sin rastgård – å jag med! Kaela har hunnit rymma två gånger, men jag tror inte riktigt att hon förstått vad hon gjort eller hur det gått till. Hon har alltså hittat hål under stängslet och krupit ut helt sonika. De andra har sett lika förvånade ut som hon, så jag tror inte riktigt att nån hann förstå vad som hände. Som tur var är ju Kaela rätt snäll å hon vände direkt och kom in när jag ropade. De andras miner var priceless! ”HUUUR hamnade hon plötsligt på andra sidan stägslet??? MAGI!!!”

Giela har också hunnit rymma en sväng, men det var en solig eftermiddag när hon låg kvar i rastgården efter att jag gått in (och stängt in de andra), för hon var så nöjd vid sin lilla tall. När jag tittade ut så låg hon kvar vid tallen…och sen vips så stod hon vid ytterdörren och ville komma in. Att bygga stängsel i skogsmiljö som är helt rymningssäkert är ingen lek! Nu vet jag var det finns några hål och ska bära dit lite nya stenar och täta.


Tant, lite tofsig och tufsig nu när hon fäller


Silva


Tant, vid sin favorittall

Tranorna har hållit till kring oss i flera veckor nu. Ibland utanför köksfönstret, ibland på ängarna längre bort, och ofta tar de en flygtur i mindre grupper. Idag var det ett stort gäng som drog iväg och det kändes nästan som mer än bara en liten rundtur. Vackra är de i alla fall!

Sen gav mig på lite macrofoto och försökte ta en ögonbild med detaljer på iris, men det var lite lurigt på egen hand med alla reflexer som blir. Kräver nog lite planering helt enkelt! Här en bild med rejält ökad konstrast. Sen satte jag mig vid Ölandstoken och fotade lite insekter, fortfarande med min Canon 100mm. som även fungerade bra till hundarna, å även om det mest bara var vanliga små flygfän där så är det riktigt roligt och så himla rogivande.

Den här sommaren har ju varit lite stressig med mycket som behövt hinnas med och ännu är vi inte i hamn. Sökträningen har kommit på skam och jag har bestämt mig för att stryka mig och Noomi från tävlingen vi anmält oss till i oktober. Vi kommer inte att hinna träna så mycket som behövs utan måste lägga tid på att bygga klart hundhus och hundgårdar. Lite trist, men så är det. Vi har ju missat en hel del utställningar också i sommar, men allt har sin tid och den här sommaren har varit lite speciell. Fokus ligger på att hinna klart sista hundgården och hundhuset innan USA-resan i oktober.

Innan dess finns en massa annat roligt att se fram emot, om en vecka åker jag på 3 dagars transformatorkurs i Stockholm med en kollega och det ska bli ruskigt kul och givande! Förutom andra spännande grejor på jobbet så ska vi även fira lite födelsedagar och umgås en massa innan vi lämnar Boden den 11 oktober och låter hundvakterna flytta in i huset. Det blir hektiskt – men roligt – helt enkelt! Dessutom har vi redan haft en stor födelsedag – i fredags fyllde ju vår älskade tant 14 år! Tänk vad åren gått snabbt ändå. Så, på det sättet var det ju nästan lite härligt att jag på natten till fredag vaknade av tassande tassar och halv vrålade ”Gååå och lägg dig GIELA!!!”. Ganska pigg tant helt enkelt. =)

Annonser


4 kommentarer

Världens längsta sökpass

Dagens sökträning kan vara världshistoriens mest tidskrävande. Redan innan jag åkte hemifrån var Linda ute och körde runt för att hitta ”ruta nr 2” eftersom vi än så länge tränat i stort sett bara i en ruta. Jag anslöt och vi körde vidare. Och försökte framkalla minnen av platser och miljöer där det passade att köra sök och gärna fanns en mittstig att använda.


Här var vi, men här hade den bästa skogen avverkats.

Slutligen hittade vi en hyfsad ruta som i alla fall hade användbar terräng och något som liknade en mittstig. Jobbet att sen göra en symmetrisk ruta på 50×100 meter med en stig rakt igenom, ja det kan låta enkelt men det var fruktansvärt invecklat och jag insåg snart att min Runkeeper absolut inte går att lita på när det gäller den typen av avstånd. Pust! Kändes som om jag gick runt i Bermudatriangeln!


Här slog vi till!

Bängla var först ut och här kommer hon rusande och har precis lokaliserat mig. Torrt och fint att ligga i riset och jag såg inga läskiga spindlar utan bara några enstaka myror. En bra dag att vara figurant!

Sen var det Noomis tur. Helt ny plats. Ny ruta för första gången. Och jag insåg att figuranten i hörnet nog inte var 50 meter bort utan snarare 60 eller mer… Jag riktade in den ivriga lilla terriern och släppte samtidigt som jag gav kommandot – ”Figge!”.

Noomi sköt ut i skogen i ett rakt och snyggt skick och försvann snart bakom en stor sten så att jag inte längre kunde följa henne. Hon slog lite längre ut och jag börjar uppskatta den egenskapen allt mer, att hon börjar rakt ut och sen slår lite eftersom det nog är mindre risk att hon missar en figge då. Figgen hade vinden från sidan och Noomi plockade nog upp den när hon sprang på ovansidan. Svepte förbi och tog rullen och kom rusande tillbaka. Snabbt och effektivt och sååå snyggt! Matte växte flera centimeter! Ett så djupt skick utan retning å i en ny ruta – å så fixade hon det galant! Wow!

När hon sen skulle visa figuranten gick hon en omväg och blev lite vilsen, men till slut hittade vi Linda under kamouflagenätet i en liten grop.

Stolt å nöjd var jag! Å så körde vi nästa skick åt samma håll och då utbröt anarkin… Noomi sökte av rutan på egen hand (men höll sig inom rutan och sökte, sökte sökte!!!) och struntade totalt i mina inkallningar. Jag var för långt bort för att hinna få tag i linan dessutom… å efter en massa rusande hit å dit hittade hon Linda och blev så glad att hon nästan inte hade tid att springa iväg med lösrullen! Inte riktigt lika fantastiskt skick och matte var snabbt nere på marken igen…

Att visa gick bättre men var fortfarande lite vimsigt. Noomi var målmedveten och kämpade utåt men gick helt enkelt fel. För högt upp i rutan. Mmm… där bröt vi sökandet för dagen och lilltjejen var klart trött i benen men glad förstås!

En bra sak med nya rutan är i alla fall att den ligger vid en jättestor grusplan som man även kan träna lydnad på, så det passade vi på att göra.


Bängla apporterar

Huskygänget fick ett hårt spår med fyra små apporter. Årets första hårda spår. Silva var först ut och hon skötte sig fint – spårade noggrant och hittade 3/4 apporter. Missade en liten pärla men hittade en hårsnodd, en tops och ett litet suddgummi. Duktig liten tjej!

De andra spårade med varierande framgång. Mintu hittade 2/4 apporter och spårade bitvis fint men hade bråttom och vimsade en hel del. Nalle var bitvis noggrann men missade alla apporter. Rotax förstod ingenting. Hårda spår med huskygänget är alltid lite av ett äventyr men trötta blir de i alla fall ändå!

Avslutade med lite lydnad med Noomi. Dagens roliga:

-Tränade apport över hinder och Noomi rundade hindret på vägen in. Jag sprang runt för att ”tvinga” henne att ta hindret innan hon fick lämna av apporten och det blev en liten jaktlek runt hindret. Efter ett par svängar blev Noomi arg och sprang runt med apporten i munnen och morrade på mig! ”Stanna då! Jag ska ju lämna av den här till dig!!! STANNA!!!” Inte en tanke på att släppa apporten eller ge upp – fighting spirit helt enkelt! Å till slut blev det rätt! *skrattar ännu*

-Jättefin attityd i fria följet och fina ”läggande under gång” och ”stanna”.

Dagens sämre:

-Stadga = NOLL! Lade henne plats och fick fela flera gånger på rad (lagd hund ligger och hund som reser sig får gå tillbaka till utgångsplatsen och börja om utan belöning) innan hon förstod att det inte fanns någon genväg till belöning genom att resa sig. Kändes nyttigt även om det hade varit snyggare om hon legat pall förstås… Hon har fin attityd i övrigt och allt känns bra, men när vi börjar träna utomhus och öka tiden så har hon börjat ”prova” att resa sig. Är ganska säker på att det bara är en period vi ska ta oss igenom.


Belöning!

Efter rätt många timmar ute på äventyr var alla äntligen nöjda och glada och ruta nr 2 är ett faktum. Nu är den redo att vallas och användas även nästa gång! Vår plan är att fixa en tredje ruta också så att vi kan variera lite.

Jag är så himla nöjd med min hundbil nu, praktisk på alla sätt! I solen blir den rätt varm men så länge man står still finns bra vädringsmöjligheter. Har satt in en termometer i skåpet så att jag kan se från förarplatsen hur varmt det är. Skulle dock helst öppna ett hål så att man har bättre kontakt med hundarna och kan se dem.

Grejer för drag, spår, lydnad, rallylydnad, sök mm. =) Brukshindret ryms till och med utan att man plockar isär det – kanon! Sen fick alla huskisarna gå ut i hundgårdarna och sola vidare.


Nalle


Nöjd Rossi

Å inne i huset, en riktigt trött och nöjd liten Noomi. Ikväll tar vi det lugnt och myser på för husse är förkyld! Imorgon 12.00 är det dags för ett sista möte med mäklare och säljare och sen får vi nycklarna till vårt nya hus och kan börja flytta in! Superhäftigt! Imorgon kväll ska sambon basta i vår nya bastu och så tänkte vi göra hamburgare i grillkåtan. =)


Lämna en kommentar

Silva – hunden med en bra nos!


Personsök är superkul!

Efter en rolig vecka på jobbet var det så fredag – och dags för fredagsmys – dvs. ut i sökskogen! 15 grader varmt och torrt och fint ute, med en vind som hela tiden bytte riktning. Noomi fick tre fulldjupa skick åt varje håll utan retning (till att börja med).

Dagens bra:
-Sprang aldrig tillbaka till figgen på andra sidan
-Gjorde ett par raka, snygga och effektiva skick
-Hoppade ibland inte alls på figgen utan tog bara rullen direkt
-Gick jättefint lös vid sidan efter påvisen (tack vare lite korv, men ändå!)
-Kom in med rullen alla gånger utan strul

Dagens dåliga:
-Hade helt glömt vad ”visa” betydde i ena halvan av rutan, stod bara och tittade på mig…haha
-Vissa skick var väldigt kringliga och krokiga…
-Blev akut jättetrött på slutet och vi fick ta till ljudretning för att hon skulle hitta ända ut

Ja, en skön blandning av högt och lågt helt enkelt och på slutet tog krafterna verkligen tvärslut. Noomi blev tvärtrött och sprang bara några meter ut i rutan på sista skicket innan hon stannade för att titta eller sprang i cirklar. Värmen gjorde helt klart sitt och det är nog tid att börja konditionsträna lite lagomt i terräng för söket kräver ju inte bara mentalt uthållighet utan även fysisk! Varmare blir det ju och även om vi nog ska försöka att undvika träning i varmt väder så måste det ju fungera även i svalare sommartemperaturer.

Efter det fick huskisarna ett viltspår och här kommer några bilder på sista hunden ut – tant Giela!


Viktigt att kissa nog ofta – hälsar Giela!

Jag har slutat byta sele så alla hundarna får använda samma sele, alltså är den lite stor åt Giela t.ex. men hon drar ju ändå inte direkt i linan. Nalle, Rossi, Mintu och Rotax var först ut och jag kände inte riktigt igen mig. De gick alla samma väg men jag kände mig ändå lite borttappad. Sen kom Silva som hund nr 5 i spåret och fortsatte metodiskt rakt fram där de andra svängt av. Vips kände jag igen mig. Silva hade förstås rätt. Hon är helt klart min noggrannaste spårhund… Vad de andra egentligen gjort vet jag inte! En dåre som följer en annan… =)

Imorgon är det utställning i Piteå för mig och Noomi. Dags att hoppa isäng och få skönhetssömn helt enkelt! Nu är lånepapperna inskickade till banken och vi väntar bara på ett sista möte med mäklare och säljare innan vi kan bli husägare på riktigt!


Lämna en kommentar

Sök och spår – Noomi gör framsteg!

Igår blev det lite snabb sökträning och Noomi fick 3 skick med fullt djup. Senaste gångerna ha vi ju kortat djupet för att få mer effektiv träning på rullhantering och lite lydnadsbitar och gör man det för länge riskerar man ju att tappa djup.

Första skicket var fulldjupt med figurant under kamouflage och en ljudretning innan skicket. Noomi rusade rakt ut men slog en lov ungefär halvvägs, passerade mig istället för att komma in till sidan (hrmf…) men fortsatte sen rakt ut i rutan och hittade figurant utan ytterligare hjälp. Dåligt med inslag av bra alltså…

Skick nr två var jättefint, körde med en ljudretning även då och Noomi sprang rakt ut och skötte allt riktigt snyggt. Tredje skickade passade jag på att filma och då körde vi helt utan retning men jag visste förstås ungefär i vilken riktning figuranten låg. Noomi sprang inte superrakt men terrängen är lite bökig just där. När hon kommit kanske 30 meter ut så började hon bukta åt vänster å jag blev rädd att hon skulle vända men istället gjorde hon ett stort slag vidare utåt i rutan och försvann sen ur mitt synfält bara för att några sekunder senare komma rusande med den röda lilla lösrullen i munnen. Hon är så jäkla söt att se i skogen! Terrierns stora hjärta och kämparanda kommer verkligen till sin rätt i söket!

Lite slarv med rullen på väg in (hon tappade den) men i övrigt kände jag mig riktigt nöjd. Oftast så har hon faktiskt riktigt raka skick utåt så detta var ju nästan lite av ett undantag, å även om det inte var rakt så var det nog rätt effektivt sätt att söka av för en liten nos nära marken. Det kändes absolut inte som ”dumspring” utan en liten hund med en plan!


Trött och nöjd liten terrier som ligger med bakbenen rakt ut!

Sen var det huskisarnas tur för lite spår. Gick kanske 3-400 meter med lite olika klurigheter. Det är lätt att det går slentrian i spåret men jag har märkt så många gånger att det är värt att lägga lite tid och tankemöda på klurigheter och svängar. Hellre klurigt än långt om man måste välja som aktivering. Hundarna tycker att det är så mycket roligare att få anstränga sig lite! Dessutom får jag lite mer tanketräning själv för numer snitslar jag aldrig utan försöker minnas hur jag gått, å eftersom 7 hundar går samma spår så måste jag nästan minnas lite rätt om jag vill vara säker på att även sista hunden följer spåret och inte bara en virrig huskykompis…


Min utrustning i skogen, älgklöv samt en yxa att dela det halvtinade färskfodret med


Nalle

Nalle kan både vara noggrann och ordentlig eller lite virrig och ha bråttom. En sak är i alla fall klar – han älskar att spåra! I slutet av spåret låg hundarnas frukost i form av en bit färskfoder. Ibland är de så uppspelta när de kommer till slutet att de måste samla sig några sekunder innan de börjar äta. Kul och spännande med spår!

Gamla tant Giela gillar också att spåra!


Nöjda och trötta huskies!

Efter sök- och spårträningen gick vi alla ut i hundgårdarna för kloklippning, borstning och mys. Nu har ju marken kommit fram och flera av hundarna tycker att det är kul att gräva lite här och var. Här syns alla utom Rotax och Giela på bild. Silva har fortfarande märken i pälsen från selen och vinterns äventyr. Ett litet minne av allt kul vi hunnit med liksom! Flera av hundarna har börjat fälla mer eller mindre – för en gångs skull i ”rätt” tid och inte mitt i vintern eller mitt i sommaren.

Noomi älskar att vara ute i hundgårdarna med sina huskykompisar. Hon lekte lite med Rotax och även om han är ivrig och lite bufflig så är han en duktig lekfarbror och låter henne jaga honom. Han ser nästan ut att le när han rusar omkring med lilla terriern efter sig! Alla huskies fick sina klor klippta och sen myste vi förstås lite också. Rotax är en riktig krambjörn och han älskar verkligen att kramas. Helst ska man knosa ihop honom och krama honom jättehårt och rejält! Då flåsar han lite och kommer och sätter sig ännu närmare och ville ha MER!

Efter att hundarna fått sitt åkte jag och Noomi till Råneå och hämtade ett vitt skåp som vi fick från Paula på Hundhälsan när hon skulle rensa ur lite. Jag har ingen färdig plan men tänkte att ett vitt skåp med hyllor alltid kan komma till nytta i vårt nya hus där vi får ungefär dubbelt så mycket ”husyta” som vi har nu. Jättesnällt!

Vi har inte börjat packa något ännu men väntar spänt på att få hem papper från banken så att vi kan skriva klart allt om lånen (tydligen måste dessa papper ordnas nån annanstans än i Boden och sen skickas till oss) och sen få träffa mäklare + säljare och göra klart det sista. Vi har inget klart datum för inflyttning, i kontraktet står det 1/6 men jag tror nog att det kan bli tidigare… Vi längtar massvis och kan nästan inte tro att det är sant! Ska bli så himla bra att få göra en riktigt bra anläggning till hundarna och ha så mycket yta både ute och inne!

Så, det vita skåpet ligger kvar bak i min skåpbil ovanpå hundburen. Jag tänker att om jag har tur så kanske jag får ställa av det i vårt nya hus i slutet av veckan istället för att behöva ställa det här i Vittjärv först…kanske…!


1 kommentar

Fredagssök med gänget

Fredagkvällar blir ofta hundträningskvällar för oss av nån orsak. Nu var vi tre tappra superbrudar ute i sökskogen igen med varsin supersökhund och det blev många skratt och tokigheter som vanligt. Nu har vi utvecklad figuranternas stil från ”ligg i fosterställning” till ”spread your legs” när SuperBängla söker av skogen, SuperIsa jobbade självständigt å fint och SuperNoomi fick jobba sig riktigt trött, å sen jobba lite till. Så himla kul att se alla tre utvecklas!

Noomi fick ett gäng rätt korta skick med lina för att kunna minimera risken för egna äventyr med rullen i munnen (vilket hände förrförra gången). Vi körde med både skick+lösrulle och påvis på varje figurant och fortsatte köra en stund efter att hon börjat bli riktigt trött. Vi har fortfarande lite problem med att hon gärna vill titta till figgen på andra sidan (dvs. den vi nyss lämnade) men det blir allt bättre. Hon har trots allt bara haft figuranter på båda sidorna stigen ett par gånger ännu. Några lite krokiga skick men flera raka och fina. Redan nu blir jag imponerad av henne rätt ofta – med tanke på hur långt ner hon har huvudet kan hon omöjligt se nåt av vissa figuranter men söker ändå ut jättefint oftast och lokaliserar dem med näsan. Tänk vilken fantastiskt grej den där lilla nosen är!

Lite civil olydnad i skogen får vi se ibland också, men med linan på plats så är det ju ingen större fara. Mycket lättare att styra med den, hindra fel beteenden och slippa lägga onödig tid på dem, å så snabbt en ny chans att göra rätt. Allt som allt är jag nöjd med kvällens träning, vi fick styra upp lite sånt som strulat och lilltjejen jobbade på tappert även efter att hon började vara trött. Fin hantering av rullarna och inte sååå många försök till civil olydnad (typ – ta rullen och bara rusa förbi). Nja, misstag och missar här och var men i grunden är jag nöjd – attityden och kämpaglöden är rolig att se och jag skrattar ofta åt hennes framfart i skogen. Det är svårt att inte göra det när lillskägget flyger genom skogen på uppdrag!

Jag filmade hela Noomis sökpass, 4 skick på var sida om jag räknat rätt (och så lite missar) och försökte lägga in kommentarer så att även de som inte är bekanta med personsök ska kunna förstå lite av det som händer. Tanken på sikt är alltså att jag ska gå på en ”stig” som går mitt igenom ett område som ska sökas av och så ska jag skicka Noomi åt ett av hållen (och sen det andra, så att hon zick-zackar över området) och hon ska på egen nos söka efter en gömd person. När hon hittar nån ska hon greppa den röda sökrullen som sen ska hänga i hennes halsband (nu får hon den av figuranterna) och komma till mig på stigen för att visa att hon hittat nån. Jag kopplar henne då och ber henne ”visa” figuranten, alltså leda mig till den hon hittat. När vi tävlar så kommer det bara att finnas två figuranter i rutan. Nu när vi tränar får hon än så länge hitta samma person flera gånger. På tävling behöver hon alltså även kunna söka ut flera skicka på rad utan att hitta nån, och ändå fortsätta jobba lika fokuserat, men det ska vi införa lite senare. Först ska hon kunna springa rakare och lagom långt ut.

Kul och nyttigt att se på film – jag tänker att jag skulle våga vara ganska mycket tystare utan att påverka henne negativt och att det snart är dags att börja ändra lite på rutinerna ute hos figgarna. Man måste ju inte hångla med varje figurant – att bara hitta dem räcker ju!

Eftersom vi pausade för att skratta så ofta tog söket rätt lång tid, och sen var det ju dags att spåra med huskisarna! Sambon fixade middag hemma med älgkött, kantareller, potatis och lingonsylt från Blaiken (tack mamma och pappa!) så jag skyndade mig som tusan! På 40 minuter hade 7 hundar fått spåra! Som ni förstår blev det ett minispår på kanske 150 meter med typ 4 rejäla vinklar och nån mjuk sväng men huskisarna verkade inte misstycka ändå.

Idag är det Hundens Dag och jag ska leka fotograf när Brukshundklubben har ett event på Kvarnängen med lite uppvisningar och liknande. Hoppas det inte blir så blött som SMHI lovat bara… kom och kika!


2 kommentarer

Planering av hundgårdsbygge

Idag åkte vi ut i sökskogen igen, nu  med en figge som var ny för Noomi. Vi körde med långlina och figuranter ganska nära stigen, inga påvis utan bara fokus på hantering av rulle och nån slags start till skogslydnad och allt som allt kändes övningen riktigt bra. Vi fick träna på att skicka åt båda hållen och hennes skick var oftast hyfsat raka även om hon hade svårt att glömma figgen hon sett röra sig på andra sidan rutan ibland (å ville springa snett bakåt istället).

Dock – hyfsat bra på att lyssna gällande inkallningar och liknande, hyfsat bra hantering av rulle, stor glädje, bra arbetsiver och allt som allt en lyckad dag. Tror bestämt att vi ska jobba på precis samma sätt även nästa gång. Långlina måste vara en av världens bästa uppfinningar! Noomi fick alltså ha en sele på sig under söktäcket och så en spårlina som hängde efter henne. Ibland fick hon kämpa lite med att ta sig fram i skogen med den på släp – men det gick ändå bra – hon är ju en terrier!

Perfekt att kunna nödstoppa om det blir fel, hindra att hon självbelönar sig eller drar ärevarv osv. Efter söket visade det sig att min bil dragit ur batteriet… men vi lyckades starta den genom att knuffa ner den i stora backen och sen åkte vi iväg för att köra lydnad. Vi åkte till parkeringen vid I19 och jag var hyfsat nöjd med Noomi. Några fina ögonblick, lite förvirring, inte så värst störningskänslig men all stadga var som bortblåst. =/ Nåja, vi behöver träna mer på ”nya” ställen helt enkelt efter en vinter med bara inomhusträning. Snart är vi på banan igen! Allt hon kan ”finns” ju där, vi måste bara plocka fram det även i de nya miljöerna och det tror jag kommer att gå rätt snabbt när vi kommer igång med mer regelbunden lydnadsträning ute ”i fält”.


En nöjd och nästan lite trött tjej vid sitt brukshinder.

Huskisarna fick ett viltspår som vanligt och vi gick i ett område med många små bunkrar och liknande. Jätteintressant tyckte hundarna! På dessa platser får man hålla koll så att man inte går in i taggtråd eller vassa föremål.


Nyfiken Giela


Nyfiken Silva


De ivriga som väntar på sin tur

Härligt med en bra dag med hundträning där alla fått jobba. Speciellt Noomi, hon var faktiskt trött och nöjd nu på kvällen (efter att hon rusat av sig sitt ”ska snart sova så nu är jag galen”-rus). Vi passade även på att åka upp till huset och mäta lite där vi tänkt bygga hundgårdarna. Planen vi hade fungerade nästan. Med lite revideringar borde den bli bra.

Så här tänker vi nog bygga. Det blir en dörr in utifrån och den leder till en korridor mellan hundgårdarna där varje hundgård har egen utgång till rastgården. Tre ungefär jämnstora hundgårdar (två hundar i min storlek behöver minst 24 kvadratmeter hundgård enligt Jordbruksverket) med ingång till varmt rum i hundhuset och så en fristående hundgård med bara koja. Mintu och Nalle får nog husera där, båda två har ju rejält med päls och fryser aldrig. Skulle gärna ha ingång i garaget till alla men det går inte att göra på något vettigt sätt så lösningen blir nog ungefär så här. I dagsläget har ju bara en av hundgårdarna ingång till värme så att det blir tre blir ju ännu bättre! De flesta av mina hundar ”behöver” det nog inte men om de fäller mitt i vintern eller liknande känns det ändå bra, å med värme där ute kan ju även tant Giela vara ute på dagarna.

Dessutom är vi inte så långt efter materialmässigt heller, 5 sektioner och 2 dörrar behöver inhandlas samt lite virke till 2 plank… och säkert en massa mer virke till ”smått och gott”, men ändå, utedelen borde kunna byggas för under 5000kr med lite tur. Sen när vi kommit på plats blir det dags att bygga kojorna i garaget som måste vara klara till hösten. Fram tills dess så får hundarna nog nöja sig med sina vindskydd men det tror jag kommer att räcka bra. Projekt ”hundgårdsflytt” känns stor men ändå överblickbart nu när vi har en plan…


2 kommentarer

Shopping

image

Idag har vi varit till Storheden och snabbshoppat lite. Med tanke på husköp, Stockholmsresa, fjällvandring och USA-resa inom kommande 6 månader så körde jag budgetvarianten. Noomi fick en ny matskål för den gamla har hennes husse råkat krasha.

image

Å jag hittade kamouflagenät, mygghatt och gröna liggunderlag som ska få följa med ut i sök- (och spår-) skogen. Den säsongen vill vi inte tappa fokus från även om vi ska spara pengar till annat.

image

Dessutom hittade jag en jättemysig sittgunga som jag vill ha på min blivande inglasade altan… Nån gång… Kan nog få bli först nästa sommar… Ska verkligen bli superkul att få fixa och ordna i nya huset, tror att det har potential att bli både superpraktiskt och superfint! I alla fall efter att vi gjort bort alla resor och kan börja fokusera på de bitarna. I sommar blir det nog mest att flytta in och ordna allt för hundarna.

image

Ikväll blir det cykel med alla hundar. Tror även att Giela och Noomi ska få testa. Har vi otur så blir det kaos som när jag testade att sparka med de två tillsammans i vintras… Hoppas det går bättre än så! Den gången höll jag på att bli tokig på allt trassel!