Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


2 kommentarer

Jobb, jobb, jobb!

Börjar med en lite oskarp bild på en Sorgmantel som jag stötte på under en promenad med Noomi förra helgen. Den var trött och långsam och satt så fint på mitt finger och visade sina vackra färger ibland. Jag fick sätta ner den i gräset för att kunna gå vidare till slut. Tidigare på sommaren är dessa rätt svåra att hinna fånga på bild. Hade hemskt gärna haft med macroutrustningen förstås…!

I veckan har det blivit mycket fokus på jobb i olika former, och för en elnörd har vi pysslat med några riktigt roliga projekt. Att sitta och tänka på kontoret i all ära – men att vara ute i fält är verkligen otroligt roligt och lärorikt! Här arbetar vi med att driftta en Recloser som ska minska antalet drabbade kunder längs en sträcka där vi tyvärr har en del problem med avbrott. Regnet slog följe med oss och stor del av dagens arbete fick utföras under paraply…

I torsdags var det till och med grillfest på jobbet, riktigt trevligt! Jag var chaufför men innan jag samlat ihop alla som ville åka hade klockan blivit mycket och jag rullade in på min lilla gård först 02.45 på fredag morgon…pju! Så lite trött har jag varit även nu i helgen, men det var det värt! Eftersom veckan förutom jobb mest bestått av regn har hundaktiviteterna legat rätt lågt, men Xuper fortsätter att fungera jättefint här och han bor nu med Kaela.

Nalle och Mintu skäller gärna lite när Xuper springer ut i rastgården så vi jobbar lite på deras förhållande redan där. Om det är OK att skälla ut nån varje dag så skapas ju lätt en lite negativ vinkling på relationen redan där, även om det inte ligger något allvar bakom det idag. I ett sånt läge är det viktigt att tänka på hur man själv beter sig, ifall man väljer att höja rösten och säga ifrån eller helt enkelt att vara den sinnesstämning man vill skapa, lugn och ro. Som med alla saker man vill lära in kan det göras på många olika sätt, och även om de olika sätta kanske ger ett liknande resultat så ger de oftast även olika små bieffekter, och här vill jag ju verkligen att alla hundar ska känna sig trygga och lugna kring varandra, och även känna att jag gör det.

Så än så länge har de inte träffats utan galler, magkänslan säger att jag skulle vilja trötta ut dem rejält (och samtidigt) innan vi testar, men vi jobbar på att vara avslappnade å alldeles lugna på var sin sida gallret och det fungerar fint. Att dra ut på introduktionen har ju faktiskt sina nackdelar, väntar man för länge så kan det i sig skapa en slags distans mellan individer också, men jag vill inte heller jäkta. Snart är alla löp avklarade i alla fall, tycker det ylas titt som tätt där ute nu, och det ska bli skönt med lite vardag i gänget igen. Avslutar med en bild på Xuper och Silva från gårdagens dragträning.

Jo just ja – innan sovdags ikväll ska kameran göras redo – inatt blir det uppstigning och månfotografering då månen ska vara både stor och röd, och det vill man förstås inte missa! Hoppas natthimlen fortsätter vara klar och fin.

Annonser


2 kommentarer

180 mm!

Sommaren fortsätter! Igår lämnade jag igen de sista lånehundarna så nu är det bara jag, Noomi, och de sex huskisarna ett tag framöver. Nån gång under september utökas ju flocken med en husky till, och det ska bli så jäkla kul och spännande!

Igår kväll jäktade jag hem från jobbet för att hinna fota lite insekter i den vackra viken av Luleälven, som ligger några hundra meter från mitt hus. Tyvärr låg den i skugga redan 17.00, så istället gick Noomi och jag ner till älven så att hon fick bada. Jädrar vad hon simmar och vilken fin teknik hon börjar ha!


Pinne måste räddas!

Lillskägget älskar verkligen vatten och blir allt tuffare. Stenkanten mot älven är lite brant här så första gångerna tvekade hon lite när hon gick i, men snart kastade hon sig tasslöst och vattnet stänkte åt alla håll.

Noomi hämtade inte bara pinnar utan även massor med sjöväxter av olika typer, hihi. Ibland med munnen och ibland med kroppen.

Rejält med simträning blev det i alla fall, och jag kan inte låta bli att imponeras av hur tuff och outtröttlig den lilla hunden ändå är. När man simmar och hämtar pinnar och sen lämnar dem på land blir det ju små naturliga pauser, och det är ju bra det, men ändå, jag väntade mig att hon skulle bli lite trött faktiskt för vi höll på en bra stund, men ännu en gång bevisade hon att en terrier är en terrier. Känna sig trött gör man först när det roliga är över!

Sländor och andra roliga djur hade redan dragit sig undan den kvällen, men en söt spindel fångade jag i alla fall medan Noomi satt fast i ett träd just bredvid och tyckte att livet var urtråkigt!


Morgondagg mot röd husvägg

Förutom att det varit jättefint macroväder senaste veckan har jag fått låna ett 180 mm macroobjektiv av en kär vän, och det är ruskigt kul men samtidigt utmanande och klurigt! Att man kommer så mycket närmare betyder ju att det blir svårt ibland att hitta det man vill fotografera, eller fokusera rätt, speciellt med rörliga mål förstås.

Idag tog jag kortdag efter en flummig dag på jobbet, där jag glömde både matlåda och att ladda batterierna till kameran, men det är ju i såna stunder som det är fantastiskt med riktiga vänner som ställer upp! =) Vips var jag mätt å glad, och kunde åka ut mot viken nån timme tidigare med ett fräscht batteri i packningen. Nya objektivet var riktigt klurigt när man är ovan, enkelt med stillasittande små kompisar ju, men att fota trollsländor i farten kändes först nästan omöjligt på första försöket.

Sen fastnade faktiskt ett par trollsländor mitt i flykten, eller rättare sagt, när de stod still nån enstaka sekund och jag hade turen (jo det var nog en hel del tur) att hitta sländan och hinna göra nån slags slag med fokuset, så här kommer en liten hög med kvällens macrobilder och sländor i olika modeller och storlekar! Inga stjärnskott men själv blev jag riktigt nöjd med tanke på hur svårt det kändes i början att hantera brännvidden. Jättekul – men svårt helt enkelt! Å med mer övning kan det ju bara bli bättre!

Mmm…den sista fick vara med bara för att den trots allt blev hyfsat skarp även om bilden i sig var rätt tråkigt minst sagt, men denna vackra trollslända kom flygande precis när första batteriet nästan var slut och cirklade sen runt mig och visade upp sig medan jag febrilt försökte fånga den. Oj vad många tomma bilder, eller bilder med ett suddigt blått streck, som jag fick, så mitt i allt kändes denna värdig en plats i bloggen!

Mitt i all värme har tankarna å hundarnas höstträning förstått tryckts undan. Jag trodde ju att vi redan skulle ha smygstartat men smygstarten byttes mot svettig sommar. Nu ska vädret snart börja slå om och det ska bli så himla kul att få sela ut dem snart för några första små cykelturer – längtar massor! Det ska också bli riktigt kul att få lite känsla för vilken startform hundarna har nu efter en sommar i rastgården med daglig rörelse lösa i terräng med allt det innebär av balans och grundstyrka i kroppen. Kondition har de inte, men jag gissar att deras kroppar ändå inte är helt otränade trots att vi haft en lugn sommar, och jag vet ju redan nu hur otroligt glada de kommer att bli när jag selar på dem. Det räcker med att jag tar ut cykeln ur garaget för att de ska börja skutta av glädje, hihi.


Lämna en kommentar

Trollsländor!

Imorse vaknade jag av att hundarna där ute småskällde och levde om. När jag tittade ut stod Brasse i hörnet mot Rotax hundgård och skällde lite till och från. När jag sen masat mig upp och det var dags för frukost förstod jag varför, Rotax måste ha hittat en sork eller nåt annat kul under ena trallgolvet för trots att det egentligen sitter lite fastkilat hade han flyttat det och grävt en massa små gropar. Brasse ville nog bara heja på  lite, hihi! Mina hundgårdar är helt enkelt hyfsat rymningssäkra, men bara för hundar som inte kämpar för att komma ut, eller har alldeles för mycket tid på sig.

Idag hämtade jag upp Ben som ska bo här några dagar, så nu är det hundvaktarhelg igen! Köpte även färg till hundhuset men vaknade med tväront i ländryggen imorse så statiskt jobb i form av ”måla tak” kändes lite dumt. Istället fick jag besök av en superfin vän som hjälpte mig göra inbrott i mitt ena uthus, gästrummet som jag inte fått någon nyckel till, och vi lyckades knacka ut sprintarna till fönstret hyfsat enkelt. När det väl var öppet kunde jag förstås inte låta bli att städa ur samt bära in sängen och möblerna som ska vara där. Mmm…blommigt å färgglatt å lite som det är, men så får det vara just nu och det känns skönt att ha tillgång till rummet i alla fall! Det innebär dessutom att förrådet närmast huset är helt tömt nu – där ska jag ha agilityhinder nu har jag tänkt!

Jättevarmt även idag, en riktig sommardag på alla sätt, och då passade det ju fint med lite macrofoto. Förmodligen bättre för en ond rygg än att bära möbler kanske…hmm… Började med lite vattendroppar ute i inglasningen:

Sen tog jag cykeln bort till en liten vik av Luleälven som jag tittat på tidigare, där jag tänkte att det skulle kunna finnas trollsländor att fotografera. Det jag hittade överträffade alla mina förväntningar, som mest var det nog 5-6 stycken som cirklade runt och visade upp sig, väldigt vackra insekter! Det var så många trollsländor att 95% av bilderna blev just trollsländor, men lite annat kom också med, t.ex. en pyyyytteliten groda och en liten slända!

Sen alla söta trollsländor, som faktiskt samarbetade rätt bra idag! Mina klart bäst trollsländebilder nånsin, vilket förstås kändes extra roligt! De kom nära och var ofta väldigt oblyga, men det svåra är ju att hinna med och hinna fokusera rätt. Hittade även en vacker vän som satt alldeles stilla i flera minuter…! =)

Sen åkte jag bort till stallet i byn för att höra om det fortfarande finns chans att få rida där. Hon som visste mest om hästarna var inte hemma, men jag fick träffa ännu en fantastisk bybo och ännu en gång åka hem med ett leende och en tanke om hur många härliga människor som bor här. Det slutade med att parabolen jag har på taket, och ska plocka ner, kanske ska få vara med som test i ett Sida-projekt för att kunna värma mat med solenergi, supersmart ju!

Kvällen avslutades med bad i älven, svalt i vattnet men vad gör det när luften är så varm. Superhärligt! Noomi fick vara hemma och hålla Ben sällskap, men jag hoppas att hon ska hinna bada lite under helgen hon med. I värmen blev det bara korta promenader för dem och lite kvällslek i rastgården för huskisarna.

Kvällsagility med Noomi – kan nu skicka henne på tunneln även stående på sidan eller ett par hinder framåt när jag står kvar bakom. Blir att nöta mer sånt så att det sitter till 100%! Så jäkla skoj, och det är så enkelt och roligt att ha agilityhinder stående hemma. Lätt att klämma in 5-10 minuters träning när som helst, och många såna korta pass ger ju så otroligt mycket.

Imorgon kommer mamma och pappa och det ryktas om att målning av vitt på uthus står på schemat. Förhoppningsvis med en pigg rygg så att målningen i hundhuset ääääntligen kan göras klar. Natti-natti!


Lämna en kommentar

Få besök eller vara på besök

I fredags efter jobbet åkte Noomi och jag till Luleå för att umgås med en av mina allra äldsta vänner och hennes familj. Som vanligt körde jag vilse i alla rondellerna på vägen dit, hihi, men till sist kom vi fram och efter jättegod fisksoppa till middag låg Noomi i mitt knä medan vi pratade om allt mellan himmel och jord, som vanligt.

När vi åkte hem just efter midnatt slog det mig hur mörkt det är nu om kvällarna. I Rågis är jag i stort sett aldrig mörkrädd, men att gå genom områden i stan mitt i naten, det är nästan läskigare….!

Vi hann precis hem och sova några timmar, innan det var dags att åka mot Granträsk utanför Älvsbyn och träffa Noomis pappa med familj på lördag morgon. Vi har ju inte setts sen Noomi var där i oktober förra året när jag var i USA. Noomis farmor Humlan finns tyvärr inte kvar, men pappa Frans och så en otroligt söt liten Schapendoes-valp på 12 veckor mötte oss. Noomi var en liten suris och talade om för valp att hon inte alls ville leka, men det var jättekul att träffa hela härliga familjen igen förstås och pappa Frans ville absolut sitta i mitt knä och bli kliad.


Noomi närmast i bild, pappa Frans bakom och Neo till höger


Noomi och pappa Frans

När vi kom från Granträsk svängde vi in hemma på gården en halv minut före Marika och Lovisa som kom på besök för lite fika och surr, så det var ett socialt och otroligt vältajmat dygn, hihi. =)

I det stora taget, en ganska slö men väldigt social helg med tid i hängmattan och en god bok också, och så kom en fin spindel förbi med en hel hög ungar på ryggen så macroobjektivet fick komma ut och lufta sig. Gräsmattan är däremot oklippt ännu, och inte en kvadratmillimeter målarfärg kom upp… men… den går ju ingenstans så som spindeln!

Mer fika nu på kvällen, så kvoten mat/fika ligger nog kring 1 den här helgen, hihi, och det är dags att börja rulla mot sängen inför en ny arbetsvecka.

Under veckan har Xupers ägare och jag hunnit fundera lite och bestämt att han kommer hit på prov i början av hösten nån gång – superspännande! Eller jag kanske borde säga – Xuperspännande….! =)


Lämna en kommentar

Det ena gav det andra…

Igår tänkte jag måla vidare i hundhuset, men istället fick jag besök av två tokar så det blev te och kaffe och surr istället, och penseln fick ligga kvar på sin plats, men det är väl så livet ska vara, att ta vara på sina vänner och ta sig tid att umgås.

På kvällen åkte Noomi och jag in till stan för promenad med Veronica, Kenai och Kodiak, och vi gick vår vanliga runda, broarna runt, på lite mer än en mil. Som vanligt hade vi en massa roligt att prata om, och vi planerade förstås in en likadan promenad i september när Veronica kommer till Sverige nästa gång. Det verkade först bli en blöt promenad, men regnet kom aldrig och regnjackan hade inte alls behövts.

Idag när jag kom hem från jobbet hade jag en känsla av…blää…med mig, sådär som det kan bli ibland, och kanske speciellt när man har mycket att tänka på. Hade egentligen tänkt ta en lugn kväll med Noomi, för några riktiga ”måsten på riktigt” hade jag ju faktiskt inte just ikväll å då kan man ju faktiskt unna sig ibland att göra just ”ingenting”.

Nåja, slog på en tvättmaskin och kom då på att luftkudden i min hydrofortank försvunnit för pumpen fick gå hela tiden. Å när jag ändå hämtat kompressorn och tömt vatten/fyllt luft så kom jag på att jag skulle testa knepet Vibby-Janne gav mig om hur man pumpar cykeln med kompressor även om man inte alls har rätt munstycke. Det fungerade mycket bra och nu är cykeln höstträningsklar! Pumpen jag köpte från Biltema visade sig ju vara precis så dålig som man kan vänta sig att en cykelpump för 49:90 kan vara, dvs. den klarade ju inte ens sitt jobb, så Vibby-Jannes knep var välkommet och även om det inte alls är samma sak att glida runt själv på gårdsplanen så gav det ändå en liiiten känsla av hur det blir att sätta sig bakom hundarna igen snart.

Å när jag ändå var där inne kom jag att tänka på släden som nu står i garaget, ja det kan vara så att jag har Sveriges tommaste garage men alla saker har redan en plats så garageytan behövs helt enkelt inte just nu, så jag passade på att plocka isär den och olja in alla trädelar en gång. Den ska nog få ligga där ett tag och få några omgångar linolja innan den knyts ihop igen.

Å där inne stod ju den nya lysrörsarmaturen som jag tänkt sätta upp i hundhuset så jag passade på att bära in den dit och förprojektera elen som ska dras där, det blir dubbla uttag för frysboxarna, två lysrör i taket och sen varsin liten ”myslampa” till varje hundbås, som kan stå på dygnet runt. Ett uttag ska dras på utsidan också till vinterbelysningen å sen är det klart! =)

På vägen dit fick jag syn på denna vackra insekt i min bil, men tyvärr hann den gömma sig innan jag hämtat macroutrustningen.

Nåja, när jag ändå passerade gräsmattan kände jag ju att den faktiskt var rätt torr, och gräset var ju långt, så jag startade gammelgräsklipparen och klippte gräset. Jag gick där och sneglade ner mot ”agilityplanen” och tänkte att gräsklipparen ändå var så halvdöd att jag lika gärna kunde plåga den där också. Så, inte utan svårighet, blev även den ojämna ytan lite snaggad och för var klippning är det lättare att se hur det ska bli sen med inhägnad och alla träningssaker! =) Träffade sen min granne Stefan och han pratade om att komma och platta till ytan så snart det får vara lite torrt ett tag. Yey!

En stor groda hade supertur och hoppade undan preciiiis framför gräsklipparen. Hujja! En liten puss fick han förstås, men nån prins blev det i alla fall inte på en gång? Plötsligt hade nästan hela kvällen gått, men på väg ut att mata huskisarna hittade jag ännu en söt insekt och denna gång hann macrot fram, men ljuset hade börjat svika…Jag tror att det var en Blåvinge, men nu hade den gått isäng och satt väldigt stilla och ville nog mest bara sova.

Så, ”kvällen i soffan” blev istället full fart och en massa avbockningar på ”att göra”-listan, och det kanske var lika bra det. Även om känslan av Blä kanske inte försvinner så har man ju i alla fall gjort nåt vettigt! Bloggande med glass blev lagom nedvarvning precis när jag egentligen borde ha gått isäng, men har hunnit bli skönt trött i kropp och knopp så nu kommer jag att sova riktigt gott, godnatt måndag!


Lämna en kommentar

Midsommar och allt efter det

Långuppdateringarnas tid är tydligen inte förbi, men då får det väl vara så just nu! Vi hade en jättefin midsommarvecka i Blaiken, hundarna å jag, och har sen hunnit ha en riktig kanonvecka här hemma i Boden. Tyvärr är det väldigt gott om mygg just nu så aktiviteterna i skog och mark får planeras lite. Att promenera är hyfsat OK men sök eller spår funderar vi inte ens på just nu, fast… jag har ju faktiskt en hatt med myggnät nånstans! Under veckorna som gått har det förstås fotats en del så här kommer en total bildbomb, i nåt slags försök att komma ikapp.

Midsommarafton påbörjades i rastgården i Rågis innan vi åkte mot Blaiken. Trött tjej med stor blåsa under foten! Jag får jättelätt skavsår men den här satt ju på ett lite roligt, och opraktiskt, ställe.

Framme i Blaiken på midsommarafton, en solig och fin dag, som egentligen hela veckan var! Det gäller att hålla sig i rätt landsände helt enkelt, hihi, och fåren var förstås lika söta som alltid. Mycket nyfikna när jag lade mig ner i gräset.

En rolig sak var att jag lyckades styra ihop en massa träffar med gamla vänner och släktingar som jag träffar alldeles för sällan! Mycket trevligt, för annars blir det ju lätt så att det inte passar av nån orsak och vips är det länge till nästa chans. Min lära kusin Tobias och jag gick en långpromenad med Noomi och förutom att vi hann prata ikapp så hittade vi denna sprattlande svans på stigen…! Som sprattlade en bra stund…

Midsommarafton innebar bad i sjön Storuman. 8-9 grader i vattnet gjorde att det blev ett snabbt dopp till halsen bara, som man ser på ansiktsuttrycket – uppfriskande!

Soliga fina dagar i Blaiken, men det syns att våren varit kall. Ingen superfart på gräset och blommorna ännu. Gott om snö på fjällen i horisonten, helt klart slädföre skulle jag tro, för sommartid blir ju snön till fjälls oftast hård och bär bra.

Vi hann förstås även med lite arbete, vedfix, stabba virke mm.

Eftersom pappas båt just lagats blev det aldrig någon tur ut till holmen utan hundarna fick hålla sig i rastgården. Et nylagad båt som läckt in vatten bör man ju kanske inte fylla med 7 hundar som jungfruresa. Här är hela gänget, alla mina små pälsklingar!

Fåren är så söta och roliga, så lite bilder på dem måste man förstås ha med. Titta på tackan och lammet som gosar ansikte mot ansikte!

Noomi är supercool kring fåren. Även om de blir skraja och springer så tittar hon bara. Här ligger de på var sin sida stängslet och tuggar gräs tillsammans. Tokiga lilla hunden börjar bli klok och vuxen!

Dessutom har hon utvecklat sin badlust och simmar nu gärna efter pinnar utan att tveka. Hon hoppade till och med från bryggan och som tur var hade jag kameran beredd!

Vi passade på att gå längs många hemliga gamla små stigar där jag ofta gick med min första hund, cairnterriern Jacki. Supermysigt! Mycket har dock ändrats, de små höladorna har t.ex. snart fallit ihop. När jag var barn använde vi en av dem (ej på bild) som skydd till fåren, men sen dess har tidens tand tuggat hårt.


Gammalt klotter!

Nåt slags kranium, som legat under dessa stenar i minst 20 år och förmodligen betydligt längre, ja vissa små ställen blev jag nästan förvånad över att jag trots allt hittade igen.

Här fanns en jättefin liten bäck från en kallkälla tidigare, men sen avverkades skogen, alldeles för nära vattendraget, och sen dess blir det ju aldrig mer detsamma. Grumligt vatten och den sista tunna skyddande kulissen av träd är borta. Fast längst upp var vattnet riktigt fint!

Vi gick även upp på vackra Kyrkberget, och även där ser man snö i fjärran. En jättemysig promenad med Lillskägget!

Vackra gåshanen måste ju också få vara på bild. Ser nästan ut som om han speglar sig?

Förra helgen gick en liten dröm i uppfyllelse då en vän å jag åkte till Sanatoriet i Sandträsk, en enorm och väldigt vacker byggnad som ligger i en liten, och krympande, by några mil från Boden. Huset har haft lite olika användningsområden men är kanske mest känt som Sanatorium, dvs. boende för tuberkulossjuka. Det hade nu stått kallställt i många år, och vissa delar är riktigt förfallna. Vi hade turen att få komma in och när dörren stängdes bakom oss kunde vi nästan inte förstå att det faktiskt var sant – frisläppta i denna enorma spännande byggnad med varsin kamera och en massa objektiv förstås.

Tyvärr är det många som bryter sig in och även nu medan vi var där var det tydligen några ungdomar som klättrade in. Förutom att tiden gjort sitt och att mycket förfallit av naturliga skäl så har ju tyvärr mycket slagits sönder och förstörts. Riktigt tråkigt och onödigt! Så, här kommer några bilder från ett otroligt härligt litet äventyr:

Många vackra gamla tapeter och söta gamla kylskåp stötte vi på!

Lite läskigt i källaren, men hur fränt som helst att utforska! Där nere fanns även ett av huset kanske mest tankeväckande rum, ett rum för sista farväl där ett fönster kunde öppnas för att ge själen fri väg ut. Ja hela huset i sig var helt fantastiskt att få se och väl värt ett besök!

Idag har vi mätt jordtag och jag fick inse att även detta var otroligt intressant och roligt när man förstod grunderna och begreppen. En helt fantastisk dag på jobbet ännu en gång – helt enkelt!

Nä, hög tid att sova, och nu är vi ju i stort sett ikapp igen! Vi får se vart det leder!


8 kommentarer

Farväl älskade tant!

Veckan före nationaldagen var jag på kurs i Stockholm. Tanken var att Giela och Noomi skulle vara hos sin hundvakt men Gielas behandling mot vaginit hade ju inte riktigt gett resultat och deras hanhund var fortfarande väldigt kär i henne. Så tant fick bo hemma i hundgården/inne och bli ompysslad av mina underbara grannar istället, tillsammans med de andra draghundarna. Jag minns inte om jag skrivit något om det, men för ett par veckor sen fick Giela problem med flytningar samt fortsatt ökad törst, och vi åkte in med tanken livmoderinflammation, eller vaginit. Det ena livsfarligt, det andra kan ju botas med lite filmjölk. Nåja, blodproverna då visade inget och inte heller röntgen, så vi åkte hem och behandlade för vaginit.

Men när det var dags för mig att åka på kurs hade behandlingen alltså inte gett resultat, och medan jag var borta fick jag rapporter hemifrån om att tant inte var helt pigg och inte ville äta, något som kan hända med henne ibland. När jag kom hem på torsdag kväll var tant trött och långsam, men hon åt rejält med middag och jag hoppades att hon skulle piggna till av det. Det blev dock inte bättre, så fredag morgon åkte vi in akut, och fick en akuttid som egentligen inte fanns av personalen på Djursjukhuset.

Ingen feber eller så, men ett ultraljud avslöjade snabbt en förstorad livmoder. Så, ”vaginiten” var en lurig livmoderinflammation som nog legat på lur väldigt länge men inte synts tidigare. Så min älskade gamla tant fick aldrig bli 15 år, och tvärt emot vad jag hoppats så fick hon inte en sista sommar heller. Istället blev det ett plötsligt farväl, med många tårar, men personalen i Gammelstad bemötte oss så otroligt fint och tant somnade lugnt och stilla i min famn. Giela var ju aldrig en hund som sökte upp folk för att bli klappad eller kliad, men hon älskade att kramas med mitt huvud nära hennes och så avslutade vi vår tid tillsammans, med många kramar och varma ord.


Sista bilden på min lilla tant i livet

Detta är tredje gången jag tar farväl av en av mina egna hundar. Med tanke på att jag haft hund i över 20 år och haft 10 hundar så har jag varit enormt förskonad från de bitarna. Jacki blev ju gammal, Gakkon fick tyvärr gå bort alldeles för ung pga cancer, men Giela fick ju verkligen ett långt liv. Lilla Giela som föddes upp på makaroner och superbilligt foder, som var rädd och nervös och hade problem på många sätt, ja inte hade jag då vågat tro att hon skulle få bli så här gammal och vara så pigg! Tänk att hon utvecklades till en så lugn och klok hund och kunde ge stöd åt så många valpar och rädda hundar under sitt liv. Tänk att hon bara för ett par månader sen sprang lös bredvid hundspannet och nästan sprang ifrån oss till och med – in i det sista så älskade tant att springa! Bara det i sig känns som en enorm gåva, och många säger ju att det aldrig blir lättare, att det alltid är lika jobbigt att förlora en vän, men nä, jag håller inte alls med. Det kanske kan vara så, men själv känner jag att jag lärt mig mycket för var gång och även om man älskat varje hund lika mycket, så var sorgen så mycket enklare att hantera nu. Både för att Giela faktiskt fick ett så långt och komplett liv, och så tror jag nånstans att vi människor också har chansen att kunna lära oss att hantera våra känslor och vår sorg bättre för var gång, om vi vill. Ett hundliv är trots allt alltid för kort, men det är ju en del i spelreglerna, något man kanske måste lära sig att leva med.

Så, nu är Noomi ensam hund här inne, och på ett sätt känns det lite som förr i tiden, när det var jag och Jacki som hängde ihop. Efter senaste löpet har hon dessutom blivit snäppet vuxnare och klokare på så många sätt, och just nu är jag så enormt tacksam över att ha henne hos mig. Många har frågat om jag ska ta in någon av de andra hundarna i Gielas ställe, men det blir nog inte så. Alla de som bor ute nu trivs bra där ute, även om de gärna är inne också, men det känns bättre att ha dem ute i jämna par och kunna ge Noomi lite mer kvalitetstid på egen hand.

Sen har jag ju varit otroligt dålig på att uppdatera bloggen på sistone så här kommer en liten sammanfattning av senaste veckorna, mitt i allt. Före nationaldagen var det alltså kurs i Selektivplaner i Stockholm, ruskigt kul! Och i efterhand är jag ju enormt tacksam över att mina fina grannar pysslade om Giela så väl samt att jag hann komma hem innan hon blev riktigt dålig.


Ute i stora vida världen!


Riktigt godis för en nörd!

Gänget där ute hänger mest i rastgården och leker, tuggar på ben och solar. Varken de eller Noomi har reagerat på att Giela är borta direkt. Ja det är konstigt på ett sätt att något sånt kan gå förbi så obemärkt i hundarnas värld ibland, men å andra sidan kanske de inte uppfattar livet så som vi gör heller.

Det sista fula hörnet på ena hundgården har nu fixats. Så här såg det ut tidigare. En supernödlösning som inte hann fixas förra hösten. Som ofta annars blev ju lagningen först en rivning…

Nu är hörnet stabilt och rakt, ja titta inte på järnskrotet på utsidan, det har fått skjuts bot från gården nu av en kär vän!

Förra veckan hade vi besök av Noomis dagmatte och daghusse samt deras hund Ben. Han är en Spinone och hur häftig som helst! Han gillar att sitta på stolar, och mina trästolar fungerade tydligen också bra. Visst är han söt!

Förra arbetsveckan avslutades för övrigt på bästa sätt – i varselkläder!

Till och med i varselkläder – och inuti ett ställverksfack! Bättre blir det inte! Å tänk att jag får betalt för det till och med! =D

Även helgen har spenderats i varselkläder till viss del. Ni kanske känner igen jackan? Det är min vinterjacka som jag brukar köra släde i. Helt lagom även nu när man ska sitta i rastgården i mitten av juni. Var är sommaren?

Mamma och mormor har varit på besök och med sig hade de frusen fisk, stooora sikar, lagom stora för att dela på tre portioner. Mums sa hundarna förstås!

Även om sommarvärmen inte alls är här ännu, så har många roliga kryp börjat komma fram och lite macrofoto har jag hunnit med. Nån gång ska jag ge mig ut och bara söka spindlar här på tomten, för det finns väldigt många roliga sorter. Så, här kommer en hög med macrobilder:

Vid mitt garage fanns tidigare ett potatisland, men nu har det fått växa till en liten blomsteräng och det är ju perfekt att ha macrofotmöjligheter bara just utanför ytterdörren. Helt optimalt!

Nu ikväll har Noomi och jag utforskat nya stigar i Rågraven och Överäng och hittat en massa fina ställen. Långa äventyr var ju svårare att genomföra medan tant var med, för med hennes gamla kropp kunde man ju inte gärna dra ut på äventyr där man inte visste var man skulle hamna eller hur länge man skulle vara borta. En mils promenad på plan mark gick ju bra, men att utforska ute i terrängen blir ju en helt annan sak. Så en era är slut, och en annan tar vid, så kan man kanske säga. Och det känns ju ändå som att tant är med oss, med mig och Noomi, när vi går ut på äventyr och går dit våra hjärtan leder oss längs smala vindlande stigar och över stock och sten.

Vilken gåva det har varit att få dela så många år med en sån vacker själ som lilla Giela, alltid klok och vänlig och snäll mot alla hon mötte, människor som hundar. Helt enkelt en sån hund som gjorde världen lite bättre för alla hon mötte. Och alldeles speciellt för just mig.