Nukutvi huskies & Cairnterrier

34 tassar på äventyr…


2 kommentarer

Hösten är härlig

Hösten är här och äntligen har vi fått ta av alla trattar. Rossi bor inne fortfarande men ska slussas ut nu inför kommande arbetsvecka. Noomi och Giela har varit knasiga i samband med höglöp och titt som tätt har tant väckt oss mitt i natten när hon gått och väckt Noomi (jag tror att det är så det gått till, men båda är ungefär lika tokiga) så att de kan turas om att jucka på varandra… Galningar! Vissa nätter har vi fått skilja dem åt för att få sova…

Hundarna fortsätter att älska sin rastgård – å jag med! Kaela har hunnit rymma två gånger, men jag tror inte riktigt att hon förstått vad hon gjort eller hur det gått till. Hon har alltså hittat hål under stängslet och krupit ut helt sonika. De andra har sett lika förvånade ut som hon, så jag tror inte riktigt att nån hann förstå vad som hände. Som tur var är ju Kaela rätt snäll å hon vände direkt och kom in när jag ropade. De andras miner var priceless! ”HUUUR hamnade hon plötsligt på andra sidan stägslet??? MAGI!!!”

Giela har också hunnit rymma en sväng, men det var en solig eftermiddag när hon låg kvar i rastgården efter att jag gått in (och stängt in de andra), för hon var så nöjd vid sin lilla tall. När jag tittade ut så låg hon kvar vid tallen…och sen vips så stod hon vid ytterdörren och ville komma in. Att bygga stängsel i skogsmiljö som är helt rymningssäkert är ingen lek! Nu vet jag var det finns några hål och ska bära dit lite nya stenar och täta.


Tant, lite tofsig och tufsig nu när hon fäller


Silva


Tant, vid sin favorittall

Tranorna har hållit till kring oss i flera veckor nu. Ibland utanför köksfönstret, ibland på ängarna längre bort, och ofta tar de en flygtur i mindre grupper. Idag var det ett stort gäng som drog iväg och det kändes nästan som mer än bara en liten rundtur. Vackra är de i alla fall!

Sen gav mig på lite macrofoto och försökte ta en ögonbild med detaljer på iris, men det var lite lurigt på egen hand med alla reflexer som blir. Kräver nog lite planering helt enkelt! Här en bild med rejält ökad konstrast. Sen satte jag mig vid Ölandstoken och fotade lite insekter, fortfarande med min Canon 100mm. som även fungerade bra till hundarna, å även om det mest bara var vanliga små flygfän där så är det riktigt roligt och så himla rogivande.

Den här sommaren har ju varit lite stressig med mycket som behövt hinnas med och ännu är vi inte i hamn. Sökträningen har kommit på skam och jag har bestämt mig för att stryka mig och Noomi från tävlingen vi anmält oss till i oktober. Vi kommer inte att hinna träna så mycket som behövs utan måste lägga tid på att bygga klart hundhus och hundgårdar. Lite trist, men så är det. Vi har ju missat en hel del utställningar också i sommar, men allt har sin tid och den här sommaren har varit lite speciell. Fokus ligger på att hinna klart sista hundgården och hundhuset innan USA-resan i oktober.

Innan dess finns en massa annat roligt att se fram emot, om en vecka åker jag på 3 dagars transformatorkurs i Stockholm med en kollega och det ska bli ruskigt kul och givande! Förutom andra spännande grejor på jobbet så ska vi även fira lite födelsedagar och umgås en massa innan vi lämnar Boden den 11 oktober och låter hundvakterna flytta in i huset. Det blir hektiskt – men roligt – helt enkelt! Dessutom har vi redan haft en stor födelsedag – i fredags fyllde ju vår älskade tant 14 år! Tänk vad åren gått snabbt ändå. Så, på det sättet var det ju nästan lite härligt att jag på natten till fredag vaknade av tassande tassar och halv vrålade ”Gååå och lägg dig GIELA!!!”. Ganska pigg tant helt enkelt. =)

Annonser


6 kommentarer

Dubbla paraboler i huset =(

Så härligt det är att vakna och ha en dimmig skog utanför sovrumsfönstret. Höstdimman har varit helt magisk de senaste morgnarna och på väg till jobbet imorse hade jag kunnat stanna och fota tusen gånger – tur att inte kameran var med! Istället fick jag bara lite semimagi…. =)

Senaste veckan har varit smått dramatisk uppe på kullen. Förra måndagen när jag vakande och tittade ut låg Rossi ute i regnet och sov. Det är inte normalt och jag förstod snabbt att något var fel. Vi åkte in till Djursjukhuset direkt och diagnosen blev snabb och säker – livmoderinflammation! Rossi var trött men ändå i hyfsat bra form – tyckte jag… lämnade henne där för operation och operationen gick bra, men det visade sig att livmodern redan hunnit spricka! Kvällen innan var hon helt normal och pigg så det gick snabbt. TUR att allt gick vägen för en brusten livmoder är ju inte så bra.

Rossi har fortfarande tratt men hanterar det så himla fint och är jätteduktig. Lilla Fjant är faktiskt inte så fjantig när allt kommer kring, hon är tuffare än man kan tro!

Veterinärbesöken slutade inte där, Noomis navelbråk blev plötsligt stort, hårt, ömt och rött så vi åkte in och fick operationstid i torsdags samma vecka. Mer fett verkade ha åkt ut genom hålet (som inte blivit större iaf) och klämts åt så att det började inflammeras och dö av. Operationen gick bra men Noomi tycker att tratten suger. Som tur var håller den henne i alla fall lite mer stilla. Så, nu har vi två trattar här hemma och en stor del av budgeten för USA-resan gick ju åt… men det löser sig nog. Inte ofta det blir dubbla akutoperationer på samma vecka i alla fall!

Delar av gänget, före Rossis operation

Nu har Noomi fått vara med i rastgården hon också och det fungerar riktigt bra. Ett fåtal gånger har jag fått bryta lite vildare lekar men för det mesta går alla bara runt och nosar och myser, Noomi med.

Giela älskar rastgården och har hittat ett hörn på en kulle vid en halvstor tall där hon helst sitter eller ligger och spanar med utsikt mot huset och gården. Hon kan ligga där i timmar. Som en liten Ferdinand! =)


Mintu!

En annan favoritsyssla är att äta bär, främst lingon som finns nu. Hundbajset börjar se ut som litet björnbajs snart! Ytterligare en bra sak är att terrängen tvingar hundarna att lyfta lite extra på tassarna. Mintu t.ex., som gärna går i passgång, travar runt i rastgården och får träna en massa nyttiga muskler.

Avslutar med ett gäng bilder på en glad Rotax. Snart hoppas vi vara ”trattlösa” så att livet kan fortsätta lite mer normalt… och byggnationerna!