Seniorkontroll

Igår var Giela till veterinären för seniorkontroll. Vi fick en ny veterinär som berömde Giela för hennes fina form, men han missuppfattade henne nog lite och trodde att hon var rädd och nästan döv när hon ryckte till ibland (det är snarare så att hennes rygg är öm vilket gör att hon rycker till ibland om nån pillrar på hennes bakdel och hon inte vet vad som ska hända). Hennes hörsel är kanske inte sin förr, men döv är tant absolut inte. Däremot lyssnar hon kanske bara när hon vill.

Eftersom hon druckit mycket sista veckan och även är i behov av en ny kur smärtatillande så tog vi även blodprov och urinprov,  och de svaren väntar vi ännu på,  men vid första anblick var tant U.A på alla andra punkter. Fina älskade lilla tanten! Provsvaren borde vi få idag fredag och förhoppningsvis är det inga allvarliga konstigheter. 1800+ kr kostade kalaset.

Idag tar vi halvdag för att kunna flytta upp huskygänget till huset. Ska bli så himla spännande och kul att äntligen ha dem på plats. Att bo dubbelt är jobbigt!

Hundlördag

Igår kväll fick hela gänget komma in. Kaela är nog på väg in i löpet för hon är lite surare än vanligt och de andra är lite nyfikna på hennes rumpa. Vi hade lite godissök, mys och så kloklippning för alla.

Mintu var så himla söt! Rotax muttrade lite åt honom och eftersom det inte är OK att muttra åt nån utan vettig orsak så fick Rotax en verbal uppläxning och hindrade jag honom från att gå efter Mintu. En halv minut senare kom Mintu och la sig i mitt knä. Mintu älskar ju att mysa men han gillar inte att klippa klorna och kommer aldrig till mig självmant för att göra det, som många av de andra. Det kändes nästan som att han ville säga ”tack för att du hjälpte mig” och vi myste lite innan vi gjorde bort kloklippningen.

*gäsp*

Som vanligt vill Rotax gärna vara med på ett hörn. När det var Kaelas tur lade han sig ändå så nära han kunde utan att vara väldigt mycket ivägen. Jag funderade en stund på att låta Noomi träffa hela gänget nu ikväll igen men med Kaelas lite sura löpattityd så kändes det olämpligt. Blir nog att stänga ut Kaela och låta de andra träffas några gånger närmsta veckorna för nu börjar Noomi vara stor nog för att kunna hantera det och samtidigt vill jag få ihop gruppen så mycket som möjligt innan hon själv börjar löpa.

Det är så himla mysigt att ha hundarna inne  och nu när temperaturen gör att det inte är så mysigt för mig att sitta still ute i hundgårdarna så passar det så himla bra att ta med dem hit in istället.

Mina 7 små huskytroll!

Imorse jäktade jag ut i skogen med alla utom Giela och Noomi för att hinna spåra innan resten av dagen körde igång. Tiden var som vanligt lite knapp för vi hade en promenaddate klockan 10 inne i stan. Belöningen i viltspåret blev hundarnas frukost, så jag hade med en hink med Fodax och några liter vatten i en skön blandning.

Eftersom passagerarförren frusit ihop ($€/&(%&/ BIL!!!) så skulle jag snabbt och smidigt ta ut hinken genom förardörren… i farten slog den i sätet och vips hade ungefär en halvliter vatten med färg och smak av olika slags slaktrester runnit ner mellan sätet och förardörren… Inget hade jag att torka med heller så… förhoppningsvis börjar det lukta konstigt först när det blir varmt igen? Lutar allt mer åt att denna bil snart blir utbytt!

Att kissa ofta när man spårar är mycket viktigare än man kan tro hälsar Mintu!

Mål!

Kaela, Giela och Noomi fick följa med på stadspromenad med Flinga. Jättemysigt och roligt som vanligt. Flinga blev lite glad när hon såg Kaela, ryggade tillbaka när hon fick syn på Noomi men blev som vanligt jätteglad när hon såg Giela. De har ju trots allt känt varandra sen Flinga var bara en liten liten valp! Vi gick nästan 6km, dvs en liten sväng som vi nu döpt till ”Noomirundan”.

Sen var det dags att åka i ilfart mot Råneå och Älvdalens Hundhälsa för Kaela och Gielas laserbehandling. Jag förstår inte hur jag alltid lyckas vara ute i sista sekunden när vi ska dit…ju fler hundar jag skaffat desto svårare verkar det vara att passar tider i vardagen. =/ Skärpning Kicki!

Kaela reagerade även nu på nacken men var även lite känsligare än vanligt på ryggen. Kanske hon hade belastat konstigt under promenaden på något sätt och därför var lite öm? Bästa bästa Paula gav henne lite extra massage och ompyssling på de ömma punkterna. Älvdalens hundhälsa är verkligen ett ställe med kanonservice! Om man inte har rabattkort så kostar laserbehandling på vissa kroppsdelar, som ryggarna i mina tjejers fall, 150kr per styck.

Giela fick också laserbehandling och sen fick tant och Kaela ligga på vibrationsmadrassen i 15 minuter för att krya på ryggarna lite extra som en bonus. Mysigt tyckte båda två men Kaela var även nyfiken på hundarna utanför som simtränade.

Mina snygga hundar! *s* Under tiden fick Noomi frispel efter att hon upptäckt den nya simkunden. Jag vet inte om hon minns att det var skoj att simma själv eller vad som störde henne, men hon skällde som aldrig förr när hon hörde plask och flås från poolen och tyckte att det var sååå spännande! Tror att hon har skällt ungefär 70% av sitt livs skall i detta hus för när Giela och Kaela simmade tidigare och hon var med så drog hon också igång. Kanske gillar akustiken…? =/

Innan vi åkte köpte vi även en säck Acana Burbank Chicken som Noomi och Giela ska få äta. Noomis valpfoder är nu slut och Giela åt gärna av det också, hon verkade tycka att Acana var goodare än High-Energy som de andra huskisarna äter så då borde detta passa bra, kombinerat med lite ”tant-tillskott”.

Crazy Little Noomi!

Just nu snöar det faktiskt och även om smhi har sagt att snön ska övergå i regn senare ikväll så är jag hoppfull… OM det fortsätter att snöa här eller kanske som vanligt snöar nån mil inåt landet (fast det regnar här närmare kusten) så kan det faktiskt bli slädpremiär imorgon. Finns det snö i närheten så tänker vi helt enkelt köra på den!

 

 

 

 

 

 

 

 

Inga slädhundar i den huskyalmenackan!

Idag köpte jag trots allt ett täcke till Noomi. Det blev ett billigt på Hööks som hon både kan bita på eller växa ur utan att det är hela världen. 150kr och nu har hon ett grönt täcke av den rätt fula modellen som Giela har i blått. Använde båda under kvällens långpromenad, inte för att hundarna fryser utan för att de inte ska bli lika blöta och smutsiga. Smidigare att plocka av ett blött täcke innanför ytterdörren helt enkelt än att få in en blöt hund.

I en djuraffär bredvid kikade jag in och klämde lite på några av Hurttas täcken… Ett fodrat kostade över 600kr i minsta modellen! :O Lite tokigt!

Butiken hade även raskalendrar och jag kan sällan låta bli att titta på bilderna av ”mina” raser. Cairnarna var otrimmade och vissa tjocka, och bland alla Siberian huskies fanns inte en enda slädhund! Lite tragikomiskt nästan! 

Det regnade till närmare åtta nu ikväll så det blev två sena och blöta dragturer. Rotax, Kaela och Rossi fungerade oväntat bra ihop och det var inga problem att hålla lagom travfart för Kaelas rygg trots att de var en till. Tog den tre åt gången bara för att spara tid men det fungerade ju riktigt fint trots hundar med speciella behov.

När vi kom efter sista raksträckan med Mintu, Nalle och Silva såg jag något lysa nere i diket på ett ställe där jag vet att det inte finns reflexer eller lampor. Pricken försvann och sen syntes två ögon mitt på vägen istället. Lite skraj hann jag bli för det har funnits björn i området, men det var nog bara en nyfiken räv. *pju*

Roliga möten blev det även på Giela och Noomis promenad efteråt. Giela gick rakt på en katt som låg i diket. De kunde nog ha bytt löss i stort sett så nära som de var och jag vet inte vem som blev mest förvånad.

När vi nästan var hemma smög en katt i diket och ett par sekunder senare rusade en stor ljus hund ur ute skuggorna och skällde. Som tur var verkade den inte ha sett oss utan vek av efter katten bara tio meter bakom oss. Å andra sidan kan det lika gärna ha varit en kompishund så det kanske bara hade varit trevligt med besök, gick så snabbt så jag hann inte riktigt se den.

Något bruks blev det aldrig ikväll eftersom det regnade så envist. Kändes mer praktiskt att träna hemma med tillgång till värme och torra kläder. Efter en underbar jo Earl Grey är det nu dags att sova. Godnatt!

Kaela är hemma igen!

Klockan ett idag fick jag hämta hem en pigg och glad liten Kaela. Förutom tratt och plåster på magen, samt att hon är nyduschad och luktar blommor, så är hon sig lik igen. Härligt! Krafter att fräsa åt den jobbiga valpen hade hon också, och Noomi har varit duktig och lyssnat bra. Nu blir det det några dagar med medicin och specialfoder, och ungefär en månad utan hopp och skutt.

Operationen kostade över 29000kr! Tur att man har en bra försäkring, notan för mig blev ca 7000 kr istället. Mycket pengar, men mycket trevligare ändå. Enormt skönt att allt går bra hittills i alla faktiskt och vi hoppas på fortsatt bra återhämtning.

Nu drar vi till fjälls!

Helgen har gått i packningens och förberedelsernas tecken. Fullt ös! Min ryggsäck vägde in på nätta 14kg vid en första check men sen har lite saker tillkommit och så ska ju ca 4,5kg Noomi hänga på min mage också. Förkylningen ligger och gnyr och vill inte riktigt försvinna hela vägen på även om den är på väg. Hmm… Vädret kring Abisko ser väldigt blandat ut beroende på vilken timme man tittar och  det växlar mellan massvis med regn och rätt OK. Giela verkar rätt pigg och vi packar förstås med oss medicin och Back on Track under resan. Det kliar i sambons hals. Ja denna tripp har helt enkelt förutsättningar för att bli en succé eller en katastrof!

Noomi tar förberedelserna med lugn

Noomi fick ett nytt regntäcke från Hööks igår för 179kr. Det gamla har hon redan vuxit ur och om man ska vara ute så måste man vara förberedd! Detta hade dessutom lite foder och ger lite värme. Om det regnar håller vi oss nog under tak eller tältduk när det går, men man måste ändå vara förberedd.

Det känns alltid lite vemodigt att lämna huskygänget men jag vet att de får den bästa omvårdnaden här hemma. Jag avslutade kvällen igår rätt klantigt med att klippa Mintu ganska rejält i pulpan. =/ Ska titta till lilla tassen en sista gång innan vi åker. På bilden ovanför ser han lite sur ut nästan men det är nog ögonen som luras. Mintu lever i nuet och är verkligen ingen hund som ”surar”. Däremot tycker han att kloklippning är lite läskigt så detta var ingen höjdare.

Det känns lite tråkigt att det har varit så jäktigt sista dagarna och att förkylningen har hindrat oss från att träna så mycket som vi brukar, men så kan det ju vara ibland. =/ Hade velat ha 3 timmar till idag!

Noomi – dagen D – efter kisspaus återtas position i sängen så kan människorna packa och springa bäst de vill!

Nu ska de sista sakerna på plats och sen drar vi – ses om en vecka!

 

 

 

 

Giela får specialbehandling samt träning på bruks

Idag var Giela in till Paula på Älvdalens hundhälsa för laserbehandling, massage och vibrationsmadrass, för 500kr. Ett bra paket! Paula höll förstås med om att Giela såg mycket sämre ut än vanligt och ibland såg man på Gielas lilla ansikte att behandlingen hittade ömma punkter. Hon menade att det förmodligen handlade om en inflammation orsakad av artrosen och det lät väldigt logiskt. Så här stapplig har tant aldrig varit förut även om hon även i sitt stappliga tillstånd är piggare än många av sina jämnåriga.

Vibben är rätt mysig

Så här sover vår tant!

Jag pratade med Djursjukhuset som skrev ut hennes medicin senast så vi fick ett recept Rimadyl och förhoppningsvis kan det rädda Gielas fjälltur. Dagens chock var dock priset på Rimadyl, typ 350kr! Hade helt glömt att det var så dyrt!     =O

Medan Giela fick sin behandling väntade de andra sju ute i bilen eftersom vi skulle åka och träna efteråt. De hade skugga och bra ventilation så de verkade ha det rätt mysigt trots supervärmen. Förutom att det alltför väl uppvilade huskygänget sjöng två vackra serenader medan Giela fick sin behandling så hittade Silva/Kaela även på lite bus. När jag tittade ut såg jag att det låg leksaker över halva parkeringen…precis som jag misstänkt så gav de sig på de små plastkrokarna på burens insida som höll de små plastkorgarna på utsidan… Hrmf…

Till höger – marodörerna!

Kaela fick följa med in och shoppa lite efteråt. Jag har länge velat ha en bra promenadsele som sparar hennes rygg och hindrar henne från att smådra, och först hade vi siktat på VGW (stavning?) men Paula hade så fina selar från Amoken med liknande form och dessutom på 50% rea, så vi slog till där istället!

Lilla Kaela har blivit en tjockis igen. Det är otroligt hur snabbt hon hittar kalorierna och sätter fast dem på kroppen. För bara några veckor sen var hon i lagom form men nu är det bantning som gäller igen. Vid en igenomkänning så är även Mintu rundare än nånsin! Blir bantning även där. Resten av gänget är i lagom form men dessa två har blivit små tjockisar!

Mintu = tjock!

Stolta Kaela i sin nya sele

Efter det åkte vi ut till brukshundklubben för att träna lite. Idag lände jag äntligen att förkylningen lämnat mig nog för att jag skulle orka med hundträning. Lite snuva och hosta ja – men krafterna är tillbaka! Det var varmt som tusan men skönt att vara ute ändå. Både jag och hundarna hade nog lite träningsabstinens! Noomi och jag gick ner till ”träsket” för att svalka oss men det är verkligen ett träsk! Vass, brunt vatten och dy… kändes ännu mer igenvuxet än jag minns det.

Ser ni valpen?

Noomi fick i alla fall träna på sin target, idag på en ny plats. Funkade fint och hon jobbade på bra trots värmen tycker jag. Har bestämt nu för att köra utan kommando, ser hon targeten så ska hon springa dit helt enkelt. Hon är riktigt söt och rolig att jobba med!

Måste även visa upp min ”ruta”. Jag sökte egentligen vita tyg- eller plastband för att markera kanterna men hittade inte något passande. Då snubblade jag på detta passande plastband på Dollar$tore för 10kr! Party zone är ju precis vad vi vill ha där inne! Konerna fick plötsligt en väldigt fel färg så jag vet inte var detta ska sluta, men å andra sidan är det ju ett par månader kvar innan vi ska börja med det här momentet ändå.

Huskisarna fick en rallybana med 10 skyltar. Jag vet inte riktigt hur det gick till men det kändes faktiskt att hundarna utvecklats mycket, de flesta börjar kunna hitta en vettig fotposition, de kan hålla fokus en stund och förstår att man kan sitta både framför och vid sidan, ja det går helt enkelt sakta men säkert framåt! Rossi fick vara med på film som exempel. Hon är väl just nu en av de duktigare ihop med Giela och Rotax. Silva och Kaela är med i den klubben ibland. Nalle och Mintu kämpar på men har gjort stora framsteg även de faktiskt – speciellt Nalle som var så väldigt virrig i början. Är stolt över hela gänget! De har utvecklats mycket!

Om ni undrar vad som piper så är det först Noomi, och sen ringer min mobil tydligen…

Väl hemma fick Noomi en kycklinghals som vi köpt hos Älvdalens hundhälsa. Nu finns även oxnacke och kalkonhals i frysen men bara i ”prova på” mängd. Noomi var först lite fundersam och försiktig med den lilla halsen men sen började hon tugga loss och vips var den borta. Mums!

Underbart med en hundtränardag – känner mig som ny igen! =) Dags att sova inför arbetsdag imorgon och sen börjar något riktigt roligt, packning av fjällsäck! =) Hoppas, hoppas, HOPPAS att Giela kan följa med oss.

 

 

 

 

 

 

Noomi har hittat sin röst!

Igår var det dags för simträningen igen och Noomi följde med som bisittare. Nu hade hon inget gott ben i sin lilla bur utan blev högljudd och efter att vi valpsäkrat simlokalen fick hon komma ut och vara med istället. Giela kändes lite trött och seg och var inte alls så himla sugen på att simma, men nu när vi körde utan flytväst så använde hon i alla fall bakdelen mer även o hon fuskade lite. Lurigt ibland att få hundar att använda musklerna de försöker att inte använda… Vi körde ca 3×5 minuter för tant.

Nåja, Noomi rusade runt i hasorna på mig och tyckte att det var sjukt spännande! Hon använde även sin nya röst för att tala om det och i ett litet rum med väggar och golv av sten så hörs det ganska bra…Viff! Viff! Viff! Hon klättrade upp på rampen och tyckte att det var superspännande att vara så högt upp och ha översikt över hela läget – vilket coolt ställe!

Eftersom vi inte alls tränat på att vara tyst eller låta så lät jag hennes skällande bero. Det kändes som att det mest skulle ha blivit pannkaka om jag försökt jobba med henne på ett bra sätt samtidigt som jag höll koll på simmande tant. Däremot insåg jag snabbt att det är dags att skaffa en strategi för att hantera skällandet!

Med Jacki blev det mest tjat och gnat känner jag. Mycket negativitet kring skällandet och en Cairn som väl lärt sig att skälla vill ju gärna ha sista ordet…eller ibland inte vara tyst alls. Jacki var väl inte världens mest skälliga hund direkt, men hon skällde ändå mer än vad jag önskade och när man väl kommit in i en negativ spiral är det svårt att komma ur den. Jag bestämde tidigt att jag vill försöka att undvika att hamna i samma läge med Noomi, där man tjatar och tjatar men inte direkt kommer nånstans.

Tack vare duktiga hundträningskompisar i USA fick jag detta tips:
http://dog-training.helium.com/how-to/10615-how-to-train-a-dog-to-stop-Barking

Det kan ju låta lite töntigt kanske, varför inte bara lära in ”tyst” liksom? Min erfarenhet är att just skällande är rätt svårt att träna på ett bra sätt. Det är svårt att vara konsekvent och tålmodig när det skälls hejvilt och oftast sker det ju i situationer där man reda har fullt upp med något annat. Jag har själv också en väldigt låg toleranströskel för skällande och känner snabbt att jag blir irriterad på högljudda hundar, dvs. inte de bästa förutsättningarna för att träna på ett smart sätt om man inte just har en klar plan att följa. Därför kände jag att jag vill ha en klar strategi som är tydlig för både mig och hunden. Blir kul att testa detta!

I övrigt så är jag väldigt noga med att själv vara lugn och visa att jag har läget under kontroll. Om man har en valp som börjar småskälla för att den hör något konstigt så är det lätt hänt att det blir fel om man försöker korrigera bort beteendet. Det hunden får med sig från situationen kanske bara blir att matte också blev upprörd och att ljudet där ute måste vara något som kan vara farligt. Att förmedla att skällande är ”fel” är oftast betydligt svårare än man kan tro och man hamnar lätt i ett läge där man får fortsätta försöka förklara hur fel det är under resten av hundens liv, mer eller mindre…

Nåja, vi fick i alla fall med oss en större pilatesboll hem där huskisarna ryms att stå ordentligt. Tror den kostade ca 650kr. Den ser ut lite som en jordnöt men jag har inte blåst upp den ännu så den är otestad. Dessutom hoppas jag att rallylydnadsskylthållarna dyker upp idag. Efter att ha vaknat av en rejäl åskknall och spöregn kring 7-tiden är det nu uppehåll och lugnt ute så det passar bra för hundträning!

Katastrofspår och Noomibad på valpkursens sista träff

Imorse just efter 07.00 imorseåkte jag och hundarna till skogs för att träffa Sofie för spår. Vi åkte till en fin spårskog där det kryllar av mygg, denna dag även stora bromsar och knott samt diverse andra flygande saker. Mina hundar överträffade sig själva i att vara otroligt dåliga på att spåra idag! Ett tag funderade jag på om jag verkligen gått ut spåret eller kanske bara drömt det?

Nalle och Mintu tävlade i ”vem kan kissa flest gånger i samma spår”. Giela slog världsrekord i långsamt och vimsigt spårande. Tant gick sakta sakta och sen såg hon ut att fundera på vad vi egentligen gjorde mitt ute i skogen tillsammans. Kombinerat med mygg, knott och broms var det förstås ett vinnande koncept!

En enda stor toalett?

Rossi blev akut bajsnödig efter ungefär 50 meter av spåret och snurrade runt runt för att hitta rätt plats. För den oinvigde kan det ju se ut som om hela skogen är en enda stor toalett men så är det faktiskt inte. Rossi fortsatte längs spåret men stannade titt som tätt för att söka efter en ledig toalett. Nej, upptagen, ofräsch, fel, för stor, för liten, fel färg, fel golv, ja inget dög liksom.

Rossi fick jobba på i sin egen takt och stanna när hon ville men till slut hade vi gått hela spåret och hon hade fortfarande inte hittat en passande toalett utan ville hoppa in i bilen igen. Detta bådar gott inför vintern – hennes omständiga toalettvanor har ju redan börjar driva resten av spannet till vansinne men det här var nog ett rekord även för henne!

Husse skär torkat renkött…Noomi är hungrig!

Kvällen spenderade Noomi och jag på valpkursens sista träff. Idag fokuserade vi på inkallning och Noomi imponerade på mig! Hon brydde sig inte så mycket om störningarna runt om och kunde till slut komma på inkallning även när hon jagade en rullande boll som var på väg bort ifrån oss! Tennisbollar visade sig vara en ny favorit och att rulla iväg en och sen belöna med en annan fungerade jättefint.

En av gångerna när jag kastade iväg belöningsbollen så skuttade bollen av grusplanen och ut i högt gräs. Noomi skuttade efter (utan att tänka på äkta Cairnmanér) och studsade ut i det höga gräset, förbi bollen som nog stannat betydligt snabbare än hon trodde. Skutt – skutt – skutt och sen kom ett plask! Noomi hoppade ut i ett igenvuxet diket med säkert 1,5 m brett brunt vatten. Mitt i vattnet och slyn hamnade lilla Noomi och sen släpade hon sig upp på motsatt sida – genomblöt!

Jag stod där och höll i änden av kopplet och funderade över ifall diket var smalare någon annanstans eller om jag skulle behöva gå över med skorna på och lyfta tillbaka henne. Jag brukar hoppa över diken men detta var både brett, lutande och igenvuxet. . Som tur var tyckte lilla tuffing inte att det var så hemskt ändå och plaskade tillbaka när jag viftade lite med hennes boll. Genomblöt och pyttesmal men ganska glad ändå!

Snart torr igen!

Kursen har varit kanon och nu känner vi oss redo att börja med lite mer strukturerad lekträning för att börja slipa på vissa lydnadsmoment. Kul!

Nu har jag dessutom fått mail om att skylthållarna till rallylydnaden har skickats hitåt med Schenker – tycker att de ska komma fram genast! Skyltarna och jag och hundarna sitter ju här hemma och väntar på dem. Förhoppningsvis hinner de hit under veckan.

En annan spännande sak vi har att se fram emot är att Kaela ska prova akupunktur på fredag. En av deltagarna på valpkursen arbetar med det och jag kände direkt att jag vill prova på Kaela. Hennes rygg är ju lite ”knasig” och än så länge har det vi testat inte gjort någon större skillnad. Hennes rygg ligger i nåt mellanläge där hon markerar att den inte är hetl smärtfri, men samtidigt verkar hon inte ha ont. Den hindrar henne inte i hennes vardag så länge vi är försiktiga, men riktigt bra är den ju inte heller.

Slutligen kom räkningen idag från Noomis akuta UVI som kom precis en vecka efter att vi hämtat hem henne på en lördag morgon. Ett litet jourbesök med koll av urin kostade 3255kr! Lite dyrt kan tyckas men med tanke på hur ont hon hade och att hon bara var 9 veckor gammal så känns det som ett besök som var svårt att undvara. Som tur var gick försäkringen in och räkningen för oss blev 1851kr. Man ska verkligen inte fuska med att snabbt försäkra sin valp när den anländer. Förr oss blev det ganska enkelt att försäkra Noomi i Folksam, där vi har de andra hundarna, eftersom vi gillar dem och de hade ett vettigt pris att komma med. Om man inte redan bestämt sig så är det klokast att tänka igenom detta innan man får hem valpen så att man inte riskerar att något dyrt och komplicerat händer när valpen är oförsäkrad.

Nu är det sovdags – får se om Noomi också tycker det. När hon väl somnat på kvällarna sover hon gott hela nätterna och vaknar först när vi väcker henne i stort sett, men innan vi somnar vill hon gärna hålla igång in i det sista. Nu går hon omkring och ser lite sådär ”vaaad ska jag hitta på nu?” ut så detta bådar inte riktigt gott… =)

 

 

 

Valpkurs tillfälle nr 5

Nu ikväll var det dags för valpkurs igen. Vi tränade lite nya övningar, impulskontroll mm och fick en massa bra tips. Är så himla glad att vi gått denna valpkurs, även om jag är rätt säker på att Noomi skulle ha blivit en vuxen och trevlig hund även utan den så har vi lärt oss en massa små bra saker som vi kommer att ha stor nytta av i framtiden. Kunskap kan man alltid rymma lite till och vi har fått se en massa smarta övningar som jag tänker lagra i mitt bakhuvud. De flesta av dem använder jag redan, men vissa kanske har fått en extra tvist eller så är det helt enkelt alldeles nya för min hjärna. kul!

Älskade lilla Nomnom skötte sig riktigt bra och hon är väldigt rolig att jobba med – alert – snabb och riktigt sugen på belöningarna för att vara bara en liten valp. Med tanke på hennes ålder och hur pass lite vi tränat så är jag enormt nöjd än så länge. Även om jag älskar alla mina hundar enormt mycket så måste jag säga att denna lilla tjej gjort en väldigt snabb entré rakt in i mitt hjärta. Tror att vi kommer ha många underbara äventyr tillsammans i framtiden!

Noomi är som sagt var mycket hungrig och ordentligt sugen på alla ätbara belöningar. På den här bilden kliade det under hennes sele samtidigt som hon fick syn på en godis som låg bakom henne…paniken växte i hennes ögon – måste klia – måste äta – måste klia!!!

Efter kursen åkte jag till ICA Kvantum för att handla lite mat. Det är en sträcka som bara tar nån minut att köra så Noomi fick åka lös i stora buren ihop med Giela. Döm om min förvåning när jag parkerade utanför ICA och öppnade där bak för att rasta hundarna. Lilla Noomi hade hoppade upp på sin transportbur och måste ha stått där en bra stund och balanserat. Utsikten blir förstås lite roligare, men från och med nu blir det inte mer ”åka utanför buren” för lilla tjejen.

Dagen har i övrigt gått i handlandets tecken. Inför kommande fjällturen köpte jag en Lundhags V8 Spirit ryggsäck och ska sälja min äldre fjällsäck eftersom jag saknar några funktioner på den. Jag har även köpt ett nytt trimbord för 1299:- på Djurmagazinet i Boden. Först tittade jag på en modell på Djurmagazinet på Storheden men den såg ranglig och eländig ut. Ett trimbord måste ju vara stadigt och pålitligt! Det här kändes vettigt och har nu fått plats i ”hundrummet”. Buren där under använder vi aldrig annat än som avlastningsyta, så det passade bra att bordet gick att placera rakt över.

Jag svor lite över att jag sålt mitt gamla trimbord som var riktigt bra, men å andra sidan sålde jag det medan vi bodde i lägenhet och hade dåligt med förvaringsutrymme. Var sak har sin tid!

Nya trimbordet och nya trimknivarna

Imorgon ska vi dra ut i spårskogen redan kring 7-snåret för att undvika den värsta värmen sen på dagen. På kvällen är det sen dags för sista tillfället på Noomis valpkurs. Därimellan blir det säkert fullt ös med något helt annat, förhoppningsvis en massa kvalitetstid för mig och min kära bok som nu är ca 80% färdig. Målet börjar vara i sikte även om det är en bra bit kvar.

Spår i insektshelvetet och Noomis vaccination

Idag fick Noomi sin andra vaccination. Hon fick sin första lite före 8 veckors ålder så även den andra kom lite tidigare. Vi åkte till ATG-kliniken i Boden för första gången och det var ett himla trevlig ställe tyckte Noomi, trevlig personal, spännande miljö, goda godisar osv… =) Dessutom hade veterinären där träffat henne och resten av hennes kull tidigare när de var inne för sin första besiktning. Noomi fick vaccin även för kennelhosta och prislappen låg kring 400 kr.

Sen åkte vi direkt ut i skogen för att huskygänget skulle få lite aktivering. Lilla Nomnom fick vila i bilen och verkade ganska nöjd med det.

Myggnätet från Jula fungerar riktigt bra. När det är dags att byta hund kryper vi bara in underifrån utan att behöva lossa nätet på sidorna och även om några enstaka myggor förstås kommer in så är det ingenting alls jämfört med insektssvärmen utanför. Så nöjd med min hundbil just nu, i alla fall ”hundutrustningsmässigt”. Att den sen låter som ett jetplan och innehåller lika mycket rost som metall…det är en annan sak…

Även i skogen var det vansinnigt mycket mygg. Spåret gick över en grusväg, genom skog, snett över grusväg, skog, längs en mindre grusväg, och avslutades sen med skog igen. När spåret svängde ifrån den mindre grusvägen i en 90 graders vinkel hamnade vi i mygghelvetet! Det smattrade mot huvan på min tröja och det kändes som om nån kastade in en stor näve insekter genom öppningen varje gång vi passerade. Blä!

I våras var jag så nöjd med Silva som spårar noggrant och lugnt. Då riskerade jag nästan livet när jag bogserades runt efter Mintu, Nalle och Rotax över blöta halkiga stenar. Idag var omständigheterna helt omvända. Silva gick lugnt och sakta och kontrollerade spåret ordentligt. ”Ingen fara matte, jag tar det lugnt och är noggrann så att vi inte riskerar att gå vilse, du är trygg med mig!”. Myggen kalasade hejvilt under tiden och jag längtade rent utav efter att få ta ut killarna och släpas runt med lite mer tempo!

Dags att skaffa mygghatt?

Alla hundarna var så himla duktiga idag, visst, ingen tog hela spåret klockrent men det var en hel del svårigheter och alla jobbade på så fokuserat och fint. Rotax glänste lite extra – så himla duktig han var! Älskade storbjörnen min!

Rotax, dagens spårstjärna!

Sista spåret gick vi i regn och då lugnade förstås även insekterna ner sig. En tråkig sak var däremot allt skräp vi hittade! Dagens spår var kanske 300 meter långt. Sist ut var Giela och hon fick spåra lös (vilket går i snigelfart oftast) medan jag gick runt och plockade ihop skräp som jag sett under de tidigare rundorna. Kattmatspåsar, militärmatspåsar (tror jag), en penna, kaviartub, drickaflaskor/-burkar osv. Vad är det för fel på folk? En full 10L hink med SKRÄP fick vi med oss därifrån. =( Tyvärr ser det nästan lika illa ut i många av skogarna härikring när man håller sig nära grusvägarna.

Nu börjar vi packa ihop oss för en Blaikensväng. 10 hundar, två personer och så lite packning ska in i Caddyn. =)