Blött under snön

Alla små sår verkar läka fint – skönt! Mintu fick ju ett punkteringssår från en hörntand under hakan och såna brukar ju kunna bli infekterade om man har otur, men eftersom det blödde så rejält fick jag en känsla av att det skulle bli bäst om jag lät bli att tvätta och grejsa, och det verkar faktiskt som att det var rätt beslut. Ytan torkade snabbt upp och det blev aldrig svullet eller fult så blodet sköljde nog ur på ett bra sätt.

Vi har haft en jättebra helg, trevlig umgänge med grannarna, Haradsrevyn igår kväll och så pyssel med hundarna förstås. Noomi har fått lära sig att hämta vantar som jag tappar på promenaden och hon har jättekul, men längre bort än 30-40 meter kan jag inte lämna dem ännu. Huskisarna fick en tur idag, jag hade ju hoppats på snöstorm men den gav ju med sig alldeles för snabbt, fast lite grått och blåsigt var det i alla fall.

Vi körde älven norrut för första gången i år, och det häftiga var att jag testade att bara tänka på vart vi skulle, utan att säga nåt. Normalt sett är ju hundarna vanedjur och går oftast det spår vi brukar ta. Dvs, de ”borde” ha svängt vänster när vi kom till isvägen eftersom det var 10 månader sen senast vi följde älven norrut, men trots att jag var helt tyst fortsatte de rakt fram längs ”nya” spår och hamnade precis där jag tänkt. Det låter kanske inte så underligt, men lite paff blev jag faktiskt, för vanans makt är stark.

Vi kom dock bara några kilometer innan det började vara mycket vatten på isen, alltså 10-15 cm vatten som ligger ovanpå den tjocka isen, men under snön. Ofarligt, men opraktiskt… Hundarna hade svårt att hitta bra spår som bar dem, och när de råkade trassla lite och jag skulle gå och fram och hjälpa dem märkte jag hur det bubblade i skorna. Hade ju inte tagit slädskorna utan ett par enklare vinterskor eftersom det var så varmt… gick inte att ta ett enda steg utan att trampa i vatten.

Vi vände om betydligt tidigare än tänkt, men med allt plumsande och pulsande tror jag hundarna blev nöjda ändå. Å jag var blöt om fötterna och rätt nöjd jag med, hihi.

Det var faktiskt rätt skönt att komma tillbaka på spår som bar oss igen, men det var lite trist att det hunnit bli så blött redan nu. Det vattnet får vi nog leva med resten av vintern tyvärr. Nu ska Noomi få lite tricksträning, och sen väntar första natten på min nya bäddmadrass, nån slags ”memory foam”. Vid första test var den riktigt bekväm, så vi får väl se om jag tar mig upp i tid för att komma till jobbet imorgon, eller helt blir kvar… =)

Allt på samma helg! =)

Oj, fulla dagar senaste tiden – fyllda av roliga saker alltså! Det finns ingen chans att hinna med allt så jag börjar i torsdags när hundarna å jag fick ett mycket fint uppdrag – att köra ett brudpar till sin vigsel uppe vid en tjärn här i närheten!

Under dagen kom lite kärv nysnö men som tur var steg temperaturen till drägliga grader, så att allt kunde genomföras enligt plan. Hundarna fick kämpa rejält men skötte sig fint (det fina är ju även att de ser extra lydiga ut i pauserna när de är lite trötta). Vi fick äran att närvara vid en jättefin vigsel, och det är väl inte alla som gifter sig ute under bar himmel med fler huskies än människor närvarande? =) Stort grattis!

I fredags åkte vi till Ishotellet i Jukkasjärvi. Jag hade aldrig varit där tidigare och det var en upplevelse – riktigt häftigt även för en infödd norrlänning. Här kommer lite blandade bilder helt enkelt, de två första från två av hotellrummen. Påfågeln var alltså jättestor – betydligt högre än en människa, fast det syns ju inte riktigt på bilden.

Vi besökte förstås även Icebar, och min blå drink, Curacao Blue (?) var nog faktiskt det godaste jag någonsin druckit, isglas var ju helt outstanding! =)

Efter en heldag på äventyr laddade vi sen om för marknad i Jokkmokk igår. Byaföreningen fyller en buss med glada resenärer varje år och det var supertrevligt, stämningen på topp och så många trevliga människor. Jag hann även shoppa lite, en riktigt varm pälsmössa till slädkörningen, varma sockar och vantar av fårskinn, ett renhorn som nyckelhängare, samt lite godis till Noomi och mig.

På kvällen gick sen Lillskägg och jag över till grannarna för suveränt god middag och trevligt umgänge, och det börjar faktiskt vara så att lilla skägg är rätt vuxen nu och oftast kan bete sig ju riktigt fint. Skönt att börja kunna ha henne med och slappna av på riktigt! Tidigare skulle hon ju hångla med ALLA och HELA TIDEN och då blir det ju koppel på.

Lördag blev alltså också en heldag, och idag fick ju sen allt annat rymmas, dammsuga, diska, tvätta, och så köra slädhundarna nästan 2 mil, nästan en timmes ridning på lilla Della (första gången hon och jag rider ut helt själva!) och så en mils promenad med Noomi. Oj…kommer sova gott inatt igen! =) Avslutar med lite bilder från dagens slädtur där fjärren fick vara med.

Bara för Nalles min!

Xuper

Grått och lite trist väder, men vi har fått mer snö och det är ju faktiskt rätt skönt att de inte är så vansinnigt kallt längre heller. Nä, dags att sova, efter flera dagar bara fyllda med superroliga saker!

Bastukompis

Igår klockade jag vår framfart. Ja alltså inte i spåret, utan på vägen dit. 18.50 studsade jag upp från soffan i typ bara underkläder. 19.30 drog jag loss ankaret från bilens dragkrok, då hade jag klätt på mig, lastat hundarna i bilen, kört ungefär en halvmil bort, lastat av släden och utrustning å selat ut hundarna å var redo att åka. Tyckte det var bra jobbat! =)

Pigga glada hundar och bästa belysningen laddad, och trots rätt kallt väder var det först när släd-&/%#( skulle upp på biltaket igen som det blev riktigt kallt om fingrarna. Xuper gick ned Nalle igen och de låter båda lite illa innan start, men förutom ”tomgafflandet” där så fungerar de jättefint ihop. Mintu och Kaela gick i led som vanligt, men jag funderar faktiskt på att låta Xuper testa Kaelas plats nån dag för han har bra fart i benen. Mintu och Kaela är ju smarta men inte så himla snabba och resten av spannet är egentligen snabbare. Riktigt så brukar man ju inte göra, att man har de långsammaste hundarna först, hihi.

Shake it off!

Klockning ja. Nånstans är det ju en viktig punkt i det med att ha många hundar, i alla fall för mig. Tiden alltså. Jag vill spara på den, och kunna lägga mest med tid på att köra hundarna och umgås med dem, och minimalt med tid på att bära utrustning, förbereda, städa och stöka. Det gör ju faktiskt en jädra skillnad att ha lite ordning på grejorna, lite ordning och rutin på hundarna, vare sig man ska mata, köra, klippa klor eller nåt annat. Mer tid till kvalitetsumgänge än ”skitgörat” typ och där kan man vinna mycket på att skapa ett effektivt upplägg i sin vardag, speciellt på sakerna man gör varje dag, dag ut och dag in.

Efter en riktigt bra dag på jobbet och svingod (och svintrevlig) sushilunch har jag ägnat kvällen åt att lära Noomi tricks (att ”tvätta nosen” sitter hyfsat snart!) och så fotograferat lite stjärnor. Tyvärr hamnade fokus lite tokigt på alla bilder, inte alltid lätt att se ute i mörkret och i -22, men man ser ju Orion – min trogna favoritstjärnbild som följt mig på slädäventyr i så många år nu. Taget med Canon EOS 7D, stativ förstås (Manfrotto), och 15 mm. brännvidd, bländare 7,1, ISO 2500 och slutartid 30 s. Så som det blir ibland så blev en av ”testbilderna” faktiskt bättre än de där jag tyckte att jag förfinat inställningarna och tänkt igenom dem, hihi.

För att trotsa kylan lite extra kvällsmatade jag hundarna i rosa sneakers å jeans, brrr… men då var det också extra skönt att komma in till en varm bastu. Noomi tog direkt plats på översta raden å ville inte gå ner därifrån, min lilla bastukompis!

Imorgon ska jag ut i verkligheten och jobba och ganska kallt väder utlovas. Packar slädkläderna inklusive ”moonbootsen” men tror det kan vara lite kallt ändå… Dock kan ju tekniska äventyr kompensera rätt bra för kyla så jag hoppas på en riktigt bra dag ändå!

Ännu mer brrr…!

Idag brinner det i kaminen igen.Eld är verkligen något otroligt vackert, så länge det brinner på rätt plats bara. Vad ser du i lågorna?

-33 grader sen nåt dygn tillbaka och först imorgon kväll blir det varmare. Is på insidan rutorna av mitt lilla hus å vi är inte ute i onödan, men för en själv går det ju ändå rätt bra. Klär man bara på sig så kan man vara ute en stund utan problem. Värre är det för alla stackars bilar, hujja vad de måste slitas i detta väder, även om de får stå med motorvärmare osv. Hundarna stortrivs inte heller, de ligger lågt och sparar på krafterna.

Kvällen har Noomi å jag ägnat åt god mat, hårfärgning, intressanta dokumentärer, uppvärmning framför brasan, å så har vi tränat lite på att ”tvätta nosen”. Det sitter inte helt ännu men det tar sig och vi har lagt till kommando så är nära mål! Vi har ju tränat väldigt lite tricks tidigare och mest kört grunder i lydnaden, men nu börjar Lillskägg kännas riktigt mogen för sånt. Lite lugnare, lite mer fokuserad och samlad, och vips har man bättre förutsättningar för att lära in sånt som kräver lite extra tankekraft. Min första Cairn, Jacki, kunde väldigt många tricks och det kanske är dags för Noomi att axla den manteln nu?

Norrsken och tunga björkar

Senaste veckan har jag lyckats kombinera några av de roligaste sakerna jag vet, teknik och ställverk, ridning och hundspann. =) Igår kväll red jag på en fin nordsvensk som heter Kickan, Kicki på Kickan, hihi. Vi red bara inne på ridplan vilket kändes bra i mörkret med en ny häst, och jag måste säga att jag faktiskt är överraskad själv över hur pass bra det känns med ridningen nu. Jag har faktiskt betydligt mer koll på läget än vad jag hade väntat mig efter så otroligt många års uppehåll och bara mediokra kunskaper i baggaget. Att rida är till och med ännu roligare nu än vad jag minns det, så det känns superkul att ha kommit igång efter några års suktande. Svinkul! =)

Efter ridningen fick Noomi lite lydnadsträning här inne. Jädrar vilken fart det är i lilla dåren, å hon gleeed över parkettgolvet när jag körde inkallning med ställande, hihi, för hon har ju bråttom och golvet är halkigt. Har fuskat lite med regelbunden träning senaste tiden, så där måste vi bättra oss. Däremot börjar jag känna allt mer att vi kanske aldrig kommer att tävla. Noomi har absolut kapacitet, hon är svinrolig att träna, men det handlar nog mer om att jag själv inte tycker att det är så lockande. Det är ju inte därför jag tränar hund. Jag gör det ju bara för att det är så himla kul å det räcker för mig. Å andra sidan hade det varit roligt just för att visa vad en Cairn kan! Det finns ju Cairn som tävlar men inte så värst många. Ja, det visar sig väl hur det blir.

Nu ikväll har jag kört snöslungan för första gången och jädrar vad duktig den är! Det var superkul en bra stund men ungefär när jag kört av nästan hela gården så var jag faktiskt rätt nöjd, hihi. Sen fick draghundarna en tur på ca 5 km, ett lagomt fyspass nu med lite snö att pulsa i och mattbromsen nere hela tiden som motvikt. Duktiga små trollen jobbade hårt och fokuserat och det var jättefint ute, snötungda björkar som vek sig långt in över spåret och skapade tunnlar och vackra formationer. Fick tyvärr ingen bild på det riktigt fina…så ni får fantisera!

När vi kom hem släppte jag in alla 7 i rastgården tillsammans, andra gången Xuper hänger med gänget, och det fungerade jättefint. Vi gick ett varv runt rastgården och allt kändes helt lugnt, jätteskönt! Det är en härlig känsla att ha hela gruppen samlad, och jag har ju varit enormt seg med att föra in Xuper i gänget fullt ut men det är ju så här jag vill kunna göra. Släppa ihop ett gäng nöjda och trötta hundar så att man skapar bästa möjliga odds för bra umgänge och det känns ändå som att det har varit värt att vänta på.

Förutom att en vacker stjärnhimmel gjorde mig sällskap vid kvällssysslorna lyste ett rejält norrsken upp i ett band över hela himlen – snyggt! =) Blev tvungen att gå en extra sväng ut i mörkret med Noomi. Nu känns det faktiskt som att vintern är på gång och förhoppningsvis kan vi köra släde regelbundet från nu och nästan till slutet av april. Månader av kul framför oss! =) Godnatt världen! =)

Ruskigt snabba lilla hund

Ett par stycken har hört av sig och varit lite nyfikna på mitt hus så här kommer en liten rundvandring där inne. Lite kul är det ju faktiskt att spara som tidsdokument också, hur huset ser ut efter min första sommar och vinter där på egen hand, mitt alldeles egna lilla hem som jag trivs så himla bra i.

Vanliga ingången ser ut så här – och leder in i hallen där Noomi gärna hälsar alla välkomna…

Svängar man vänster där kommer man in i vardagsrummet:

Hallen, dörren och vardagsrummet sett från andra hållet. Går man ut genom den öppna dörren till höger kommer man ut i en inglasning.

Om man istället svänger höger kommer man in i köket:

Sen finns ett sovrum, ett gästrum, badrum förstås, tvättrum med dusch och bastu och så en fd. liten toalett som ska renoveras nån gång när jag har en hög med pengar som jag inte behöver till nåt roligt, hihi.

Inglasningen utifrån, och så en titt ner mot hängmattan och älven. En rundtur helt utan uthus och hundgårdar och hundhus blev det denna gång, men just hundarnas boende får ju ändå vara med nästan varje dag på nåt sätt.

Imorse gav jag hundarna den allra sista hundmaten och det var inte förrän jag hämtat Noomi och var på väg hem som jag kom på att jag glömt köpa mer! Mmm… tur att man har en frys full med ben och kött i olika typer, och hundarna fick fisk till middag, en halv sik var till de stora.

Roligt att få använda yxan liten igen. Träffsäkerheten sitter kvar hyfsat bra även om jag inte behövt hugga sönder fruset färskfoder på över ett år nu. Vissa av mina hundar älskar frusen fisk, andra är lite tveksamma och funderar lite. Silva t.ex. är lite ”fin i kanten” ibland.

Agilitybanan kom upp ikväll igen efter gräsklippningen i förrgår och nu satte jag ut ett hinder till och en tunnel till. Tanken var en bana där vi kan träna på raksträckor men även framförbyten och lite enklare hinderkombinationer, och att jobba från båda håll förstås.

Kvällens nyhet blev framförbyten och i början swishade lilla hunden förbi mig helt utan att förstå att hon skulle byta riktning, men snart fick vi in förståelse för sväng+sidbyte, och ännu en gång imponerade lilla fjant med otrolig kämpaglöd samt ruskig fart. Jag har ju tränat agility med många olika hundar genom åren, men ingen av dem har ju varit något vidunder av fart. Alls. De flesta har istället varit rätt lugna och väldigt lätta att ”hinna med” på så sätt. Lite sådär oförutsägbart husky-motiverade, dvs. jättekul ibland och bara flummigt ibland, men risken att inte hinna med har liksom aldrig funnits. Istället har man behövt vara väldigt tydlig och rolig för att de ska bli rätt och för att de ska vilja fortsätta.

Jag insåg snabbt nu ikväll att Noomi kommer att ge mig helt nya utmaningar. Hon är riktigt snabb så vi kommer att behöva nöta mycket mer grunder så att hon kan jobba mer självständigt och på lite avstånd, och så måste jag bli snabbare och smartare i min handling. Fy tusan så roligt det är att träna med en hund som bara vill, vill VILL! =)

Avslutar med en film från vår raksträcka. Tror jag behöver en till kurs. Hihi.

Trollsländor!

Imorse vaknade jag av att hundarna där ute småskällde och levde om. När jag tittade ut stod Brasse i hörnet mot Rotax hundgård och skällde lite till och från. När jag sen masat mig upp och det var dags för frukost förstod jag varför, Rotax måste ha hittat en sork eller nåt annat kul under ena trallgolvet för trots att det egentligen sitter lite fastkilat hade han flyttat det och grävt en massa små gropar. Brasse ville nog bara heja på  lite, hihi! Mina hundgårdar är helt enkelt hyfsat rymningssäkra, men bara för hundar som inte kämpar för att komma ut, eller har alldeles för mycket tid på sig.

Idag hämtade jag upp Ben som ska bo här några dagar, så nu är det hundvaktarhelg igen! Köpte även färg till hundhuset men vaknade med tväront i ländryggen imorse så statiskt jobb i form av ”måla tak” kändes lite dumt. Istället fick jag besök av en superfin vän som hjälpte mig göra inbrott i mitt ena uthus, gästrummet som jag inte fått någon nyckel till, och vi lyckades knacka ut sprintarna till fönstret hyfsat enkelt. När det väl var öppet kunde jag förstås inte låta bli att städa ur samt bära in sängen och möblerna som ska vara där. Mmm…blommigt å färgglatt å lite som det är, men så får det vara just nu och det känns skönt att ha tillgång till rummet i alla fall! Det innebär dessutom att förrådet närmast huset är helt tömt nu – där ska jag ha agilityhinder nu har jag tänkt!

Jättevarmt även idag, en riktig sommardag på alla sätt, och då passade det ju fint med lite macrofoto. Förmodligen bättre för en ond rygg än att bära möbler kanske…hmm… Började med lite vattendroppar ute i inglasningen:

Sen tog jag cykeln bort till en liten vik av Luleälven som jag tittat på tidigare, där jag tänkte att det skulle kunna finnas trollsländor att fotografera. Det jag hittade överträffade alla mina förväntningar, som mest var det nog 5-6 stycken som cirklade runt och visade upp sig, väldigt vackra insekter! Det var så många trollsländor att 95% av bilderna blev just trollsländor, men lite annat kom också med, t.ex. en pyyyytteliten groda och en liten slända!

Sen alla söta trollsländor, som faktiskt samarbetade rätt bra idag! Mina klart bäst trollsländebilder nånsin, vilket förstås kändes extra roligt! De kom nära och var ofta väldigt oblyga, men det svåra är ju att hinna med och hinna fokusera rätt. Hittade även en vacker vän som satt alldeles stilla i flera minuter…! =)

Sen åkte jag bort till stallet i byn för att höra om det fortfarande finns chans att få rida där. Hon som visste mest om hästarna var inte hemma, men jag fick träffa ännu en fantastisk bybo och ännu en gång åka hem med ett leende och en tanke om hur många härliga människor som bor här. Det slutade med att parabolen jag har på taket, och ska plocka ner, kanske ska få vara med som test i ett Sida-projekt för att kunna värma mat med solenergi, supersmart ju!

Kvällen avslutades med bad i älven, svalt i vattnet men vad gör det när luften är så varm. Superhärligt! Noomi fick vara hemma och hålla Ben sällskap, men jag hoppas att hon ska hinna bada lite under helgen hon med. I värmen blev det bara korta promenader för dem och lite kvällslek i rastgården för huskisarna.

Kvällsagility med Noomi – kan nu skicka henne på tunneln även stående på sidan eller ett par hinder framåt när jag står kvar bakom. Blir att nöta mer sånt så att det sitter till 100%! Så jäkla skoj, och det är så enkelt och roligt att ha agilityhinder stående hemma. Lätt att klämma in 5-10 minuters träning när som helst, och många såna korta pass ger ju så otroligt mycket.

Imorgon kommer mamma och pappa och det ryktas om att målning av vitt på uthus står på schemat. Förhoppningsvis med en pigg rygg så att målningen i hundhuset ääääntligen kan göras klar. Natti-natti!

Kvällsagility

Hösten ligger runt hörnet, även om vi har riktigt rejäl sommarvärme nu med 23 grader även 19.30! Med mörkret kommer ju nyttan av att tända ljus och lampor och en ny vardagsrumslampa har fått flytta in. Älskar de små träden och det silvriga på nåt sätt. =)

Extrahunden Brasse har flyttat in nu och han sköter sig jättefint. Han älskar att springa runt i rastgården och ser väldigt rolig ut när han ”älgar” fram över stock och sten med sina långa ben.

Sen såg han rolig ut när han åt middag också, i alla fall med det här perspektivet. Jätteskönt att kunna gå runt i rastgården på kvällen i bara linne i alla fall, och njuta av sommarkvällen. Lite extra skönt är det eftersom jag har semester i två dagar nu och har en långhelg att se fram emot också! Tänk att jag hade börjat planera höstträningen nu å hade gett upp på sommarvärmen, eller snarare tänkt att risken för mer värme var väldigt liten, å så vips verkar vi få många dagar i sträck med kring 25 grader i skuggan!

Nalle och Mintu

Noomi å jag körde lite agility sen när huskisarna å Brasse fått rastning och mat, och hon är himla rolig den lilla token! Grundlydnaden börjar ju faktiskt sitta hyfsat bra och det är ju väldigt praktiskt nu. Sen börjar hon ha lite sug mot speciellt tunneln och kan ta den i lite olika vinklar. Vi kör nu med två hopphinder och en rak tunnel, för att kunna bygga lite säkerhet och redan nu lära henne att kunna jobba lite självständigt. Å nog skrattade jag gott när hon satt i fotposition vid min sida i starten å plötsligt tjuvstartade innan jag ens hunnit flytta mig – sprang rakt fram och tog både hindren och tunneln helt perfekt medan jag stod kvar å fnissade. Grundlydnad borta – men hindersug och självständigt arbete jo! Jag tror faktiskt att hon kan bli riktigt duktig och hon far så himla kul! Så himla roligt det är att jobba med en hund som VILL och VÅGAR!

Nåja, tycker hon gjort stora framsteg bara sen förra gången vi tränade. Betydligt säkrare på hindren och missförstånden mellan oss blir färre. Så jäkla skoj! Sen är hon ju sjukt söt varje gång hon kommer rusande med leksaken och bara lyser av lycka å vill få kampa en stund.

Ja, livet med en terrier är faktiskt helt underbart på så många sätt. Även om jag älskar mina huskies och livet med draghundar och allt magiskt vi delar så är kärleken till ett litet skägg något speciellt. Hon kryper liksom verkligen in under skinnet på en med sin självsäkra lilla uppenbarelse, till bredden fylld av både kärlek, vilja, mod och stolthet. Det är en kärlek och respekt man får förtjäna, inget att ta för givet, men när man väl fått den så har man en otroligt lojal liten vän att lita på i vått och torrt.

Vitt

I torsdags blev det mer utsättning på jobbet och denna gång längst upp i Storklintenbacken, fint där uppe! Trots att jag bor väldigt nära har jag faktiskt aldrig varit där uppe förr. Kanske dags att rasta telisarna där nästa vinter? Fast…det såg lite väl brant ut när skidorna faktiskt inte varit framme på över 13 år…

I lördags gick Noomi och jag ut och plockade blåbär med vår granne Anna. Noomi rusade runt och bjöd på bus och Anna beskrev henne så bra ”Noomi – du är så…plötslig!”. =) Tyckte det stämmer rätt bra faktiskt. Plötsligt är hon är, plötsligt är hon där, plötsligt har hon hämtat nåt å plötsligt hånglar hon upp nån!

Vi hittade nåt slags gryt ute på ett hygge å har man då en ”grythund” så skickar man förstås ner den för att kolla läget. Det fanns inga spår omkring ingången så den var nog helt oanvänd, men Noomi ville förstås kolla läget och blev lite sandig på köpet.

En superfin sommardag och gott om fina blåbär, ja det verkar ju faktiskt som om sommaren är på väg att komma nu på riktigt? Jättenöjd över Noomi i alla fall, hon skötte sig jättefint och höll sig nära trots att vi var rätt tråkiga och stod mycket stilla förstås.

På kvällen åkte vi till Luleå för att hälsa på Anette och David. Nu körde jag rätt på vägen dit, men på vägen hem skjutsade jag en kille till Hertsön och med vägbyggen å annat ville det sig inte bättre att jag först var på väg mot Björsbyn och sen Hertsön igen, hihi. Lättare att hålla sig hemma i byn, hihi. Noomi skötte sig fint kring småbarn och katter men fick sitta kopplad för att inte störa nån, nyttig träning för lilla tjejen att besöka stan ibland.

Idag har jag målat mer i hundhuset, men nu är färgen slut och måste fyllas på innan det kan bli klart. Jädrar vilken långbänk detta blivit, men å andra sidan har jag ju tagit mig tiden att göra mycket annat roligt under tiden också, å egentligen är det ju inte panik/brådska heller även om det förstås alltid är skönt att göra klart. Under tiden låg hundarna ute och tuggade på ben. Min hjärna fick en liten blackout när jag insåg att det faktiskt bara är 7 hundar nu, dvs. 4 på stake-out och bara 3 i hundgårdarna helt plötsligt! Konstigt! Jag tyckte flera gånger att nån saknades!

Noomi fick en egen hundgård och ett älgrevben. Lilla hunden satt dock bara helt tyst i ett hörn och tittade på saker. Revbenet struntade hon helt i. Kanske hon var lite nyvaken? Hihi

Efter lite rastgårdsmys där även Noomi var med ska jag nu ut göra som Kaela och locka mer blåbär! =)

Senaste veckan

En gång i veckan ungefär, så verkar det ju vara med den här bloggen just nu. Förra helgen åkte vi upp till Marika i Överstbyn för hundträning och fika och surr. Supertrevligt på alla sätt precis som vanligt, en fantastiskt fin vän i vått och torrt verkligen! Noomi fick träna lite agility, väldigt basic på alla sätt, men kul ändå! Knotten höll oss sällskap som man ser på bilden, å jag har ett minne av att fotbollsplanen i Gunnarsbyn brukar kallas just ”Knottvallen” men jag kan minnas fel? Så himla kul nu när Noomi börjat bli lite vuxen å klok – och dagens stora framsteg var att hon lärde sig älskade tunnlarna som hon tidigare varit lite skeptisk mot.

Lite bökigare var det att min vattenpump gick sönder under helgen , men som tur var berodde det på ett yttre elfel så jag behöver inte betala något för ny pump. Min trogne mekaniker kom förstås hit och tillsammans bytte vi pumpen i måndags, roligt och lärorikt och faktiskt inte alls så svårt som jag först kanske trodde. Så är det ju med mycket egentligen, att om man bara vågar prova så är det faktiskt inte så värst svårt alla gånger. Efter trasig pump och problem med tryckklockan tidigare börjar jag nu vara ruskigt bekant med mitt vattensystem, hihi.

Noomi har hunnit bada lite med sin labradorkompis Marve och nu i sommar simmar hon utan att tveka och hellre än gärna. Kul! Badade benen själv med men 16 grader var inte supervarmt. Veckan som gick hade jag ju semester och har hunnit fixa en del till hundarna å göra lite roliga saker. Min supersnälle granne Danne hade slagit ut en äng med grovt hö som han inte skulle ta reda på så jag passade på att fylla ”världens bästa bil” med några säckar för att fylla i kojorna. Har slut halm just nu och med tanke på hur växtsäsongen varit så kanske det inte blir så lätt att få tag i halm nu till hösten.

En av kvällarna i veckan fick jag följa mina fina grannar Stefan och Anna samt ett par som har en stuga i närheten, och vi åkte ut på spinkartur med bilen, längs små grusvägar upp till Vuollerim och sen hem igen. Vi var ute från 21.00 till 03.00 ungefär och Noomi satt troget i mitt knä i framsätet och spanade hela tiden framåt. Målet var förstås att se roliga djur och det är ju extra kul att vara ute med nån som kan markerna och vet var man har bästa chanserna. Första timmarna såg vi dock bara duvor och möss, sen en ren, en älg, lite räv och hare, och så svängde vi förbi Spegeldammen utanför Vuollerim, häftig! Varför bygga broar när man kan bygga överfall med väg, hihi!

På vägen hem från Vuollerim sprang två mörka varelser snabbt över vägen framför våra trötta ögon, och i mitt huvud var det en större och en mindre björn, men alla i bilen var oense och jag vet faktiskt inte om jag såg rätt eller om ögonen spelade mig ett spratt. Så, jag kanske såg min första vilda björn, eller så inte, hihi, frustrerande! Vi hade i alla fall en kanontrevlig kväll med många skratt och så fick jag ju lära mig ännu mer om omgivningarna. Min lilla by är verkligen helt underbar och full av fantastiskt fina människor!

Igår kväll var det äntligen dags för den länge efterlängtade Kåtfesten i min grillkåta, och trots kort varsel var vi 10 glada som trängde oss in i kåtan och grillade grillspett, lyssnade på fantastisk gitarr och sång samt skrattade gott åt tokerierna. Det var lite blandat med kollegor och vänner och som vanligt spårade det ur rätt snabbt. Timmarna rusade förbi och klockan var nästan fyra när jag landade på kudden. Mycket lyckat, och tack alla fina vänner för en härlig kväll!

Imorse möttes jag av ännu en fin överraskning, Stefan kom med sin supergräsklippare och klippte hela gräsytan där jag tänkt anlägga agilityplan. Eftersom den är så ojämn går det inte med vanlig gräsklippare men nu blev det superbra och jag hoppas kunna göra en bra liten hundträningsinhägnad som många kan ha nytta av. Den ligger inte synligt från mina hundgårdar så om nån annan vill träna där så går det ju faktiskt utmärkt utan att behöva bli utskälld!

Hundhuset har förstås fått mer vit färg även om det inte är riktigt klart ännu, och det börjar bli riktigt fint. Mittenbåset är ”klart” och ser ut så här!

Högra båset är färdigbyggt men ej målat, och vänstra är målat men ej byggt klart eftersom där ändå finns en koja ut. Ja, att bygga under skarp drift är verkligen inte helt praktiskt men hundarna måste ju ha nånstans att bo. Jag lyckades även balansera färgbyttan uppe på en dörr och välta den över mig när jag skulle torka bort en liten fläck på golvet, så viss del av kvällen har gått åt till att pillra bort vitfärg ur håret, hihi. Det blev en stor fläck som snabbt blev väldigt hård och trasslig, haha. Ett solklart exempel på när ”genväg blir senväg” eller ”ska bara” borde bytas mot ”borde inte”.

Nu ikväll fick jag hit fyra lånehundar som ska bo här en vecka. Det är ett gäng slädhundar som mina hundar känner rätt väl så det blev snabbt lugnt där ute. Lille Flinga får bo inne med mig och Noomi och nu sitter vi ute i inglasningen och myser under infravärmen. Så himla mysigt att det börjar bli lite mörkare på sena kvällarna så att man kan tända ljus och mysbelysning igen. Har just haft besök av ett gäng fina grannar för mysigt kvällsfika och jo, snart är det nog dag att sova.

En gullig sak – Noomi ligger nu i Jackis gamla korg! Jacki älskade den korgen och sov alltid i den när hon var i köket, men på de två år Noomi bott här har hon aldrig varit intresserad av den. Nu står den i hörnet av inglasningen och hon sover där för andra gången samma kväll. Det kändes så fint på nåt sätt för den är alldeles lagom stor för att en liten hund ska kunna rulla ihop sig, och jag har nästan tänkt på att plocka bort den tidigare då Noomi inte verkat vilja ha den. Imorgon funderar jag på att jordsätta Jacki, Giela och Gakkons urnor för rosen jag fick dagen då Giela dog blommar så vackert nu med rosa blommor, en åt dem var. Å på något sätt passar ju allt det där ihop så fint. Godnatt världen!