Tillbaka igen!

Tiden springer verkligen fram och jag har länge funderat på hur jag skulle göra med bloggen, om jag helt enkelt skulle radera allt eller bara låta den vara. Länge kände jag att jag inte hade varken tid eller lust att uppdatera den. Det tar ju faktiskt betydligt mycket mer tid än man kan tro, och att blogga dagligen och jobba heltid och ha ett hundspann och en häst och ett eget hus… nä så kommer det aldrig att bli, den tiden använder jag hellre till livet, hundarna och hästen. Däremot fick jag en tanke om att börja skriva lite igen nu när så mycket i livet ändrats. Det kändes faktiskt lite roligt och intressant igen, så vi får se vart det leder.

Vad har hänt sen senaste inlägget då? Massvis förstås. Till att börja med har Rossi lämnat gänget. Hon fyllde ju 12 år i höstas och jag hade hoppats att hon skulle få vara med ett par år till och åka med i släden, men i början av december blev hon tvärt dålig och började andas väldigt tungt. Jag förstod redan i bilen in till veterinären att det rörde sig om vätska i lungorna och vid den åldern är det ju aldrig ett bra tecken. Chansen att det ska vara av en orsak som är vettig att åtgärda är ju inte alltför stor. Mycket riktigt så kunde veterinären knappt urskilja hennes hjärtslag, så något i henne var ju allvarligt fel, och jag beslöt där och då att låta henne somna in utan vidare undersökning, i samråd med vår veterinär.

När lungorna fylls med vätska beror det som jag förstått det oftast på att hjärtat är för svagt för att hålla igång cirkulationen och ”hålla undan”, så lungorna fylls med vätska. Att tömma dem köper bara lite, lite tid, om man inte hittar och åtgärdar grundproblemet är situationen strax densamma igen. På något sätt har det varit på samma sätt med alla de fyra hundar jag behövt skiljas från än så länge. Beslutet har aldrig varit svårt för de har alla haft oddsen (och åldern) väldigt hårt emot sig och insjuknat väldigt snabbt, men likväl är det förstås fruktansvärt tungt. =( Vi saknar vår lilla tant förstås!

Över till roligare saker, alla andra hundar mår i alla fall bra än så länge! Noomi fyller snart 5 år, och börjar vara riktigt vuxen och klok. Hon formligen älskar att följa med till stallet och är bästa kompis med fåren, hon kan inte få nog av dem och vill gärna försöka mysa med dem på foderbordet. Huskygänget mår också bra, men åldern börjar göra sig påmind. I år fyller ju 4 av dem 10, och Mintu blir 9 år på måndag. Xuper är gängets yngling med sina 8 år, men nog märks det på fart och styrka att det börjar vara ett litet  pensionärsgäng jag kör omkring med. Jag är i alla fall bara tacksam så länge de får vara friska och glada och vi kan köra vidare. Vissa dagar tänker jag att detta är mina sista draghundar för nu, andra dagar kan jag inte tänka mig att vara utan detta och funderar på att ha ett lite mindre spann inom ett par år.

En av de största skillnaderna mot förr är förstås att Kråkan flyttat in. I slutet av september gjorde jag slag i saken och köpte en alldeles egen häst, en dröm jag haft precis hela livet. Jag och ett par trogna kompisar åkte runt i Norrbotten och Västerbotten och tittade på lite olika hästar men till slut var det Kråkan som fick mitt hjärta, en svart kallblodstravarvalack på snart 6 år som inte hade nog med tävlingsinstinkt för travet. Kråkan har haft en bra uppväxt och varit utan skador, och en stor fördel med att köpa en fd. travare är ju att de generellt är mycket miljötränade samt väldigt välhanterade och uppfostrade.

Kråkan är otroligt snäll mot precis allt och alla, jag tror aldrig jag sett honom göra en sur min, och han har verkligen vunnit mitt hjärta på alla sätt. En sån otroligt ståtlig och vacker varelse, som jag ser upp till på så många sätt. Han är riden främst sen förra sommaren så han har en del kvar att lära, men nu har vi hittat galoppen och börjar kunna trava i vettigt tempo (dvs. inte supersnabbt) stor del av tiden och det är verkligen otroligt givande att få vara med från start och forma en individ. Kråkan och hans utveckling kommer ni förmodligen att få läsa mer om här framöver!

Så, det var en liten uppdatering från senast! Hundarna har tyvärr körts ovanligt lite denna vinter, främst för att jag var utomlands 2,5 veckor under januari och kände att det var oschyst mot dem att lämna dem hemma i högform. Före resan körde vi regelbundet men bara kortare distanser, och det gör ju att vi inte riktigt är igång nu heller. Gångna helgen körde vi ca 1,8 mil lördag och söndag, söndagen i mer kuperad terräng, och på söndag kväll var Nalle lite öm i frambenen. Bara att inse, sånt som tidigare bara swishade förbi kan vara lite tungt nu för panchisarna. Läget är känns ju lite bitterljuvt för denna vintersäsongen är nog den bästa jag upplevt sen jag började med draghundar, vintern började tidigt – och sen har den hållit i sig! Vi har ungefär en meter snö och träden har legat vackert snötyngda större delen av vintern känns det som. Otroligt vackert!

De stora snömängderna märks förstås på många sätt. Hundgårdarna är riktigt insnöade, gallret som sommartid är 180 cm högt är nu istället löjligt lågt. Hundarna skulle kunna skutta över hur lätt som helst! Men jag har skottat på sidorna ut mot väggen och andra utsatta ställen och som tur är verkar de ju inte förstå hur nära friheten de faktiskt är. Ja, nog faktiskt så att de även trivs i sina ”hem” och är rätt nöjda med att vara där.

Vindskydden är också helt insnöade, på bilden nedan ser man ju taket på det nyaste och högsta vindskyddet, normalt sett är det högt att hoppa upp på taket. Nu får de istället gräva sig ner för att komma in i det, hihi.

Som synes skulle Mintu nästan kunna snubbla ut över kanten om han försökte…

En mycket kall tur på älven fick vi förra lördagen, jädrar vad jag frös innan vi var hemma, men i efterhand minns man ju bara hur vackert det var, kalla händer och fötter töar ju (så länge man inte förfrusit dem). Däremot får Noomi inte vara med nu för hon kraxar och låter lite. I hennes hundvakts område går kennelhosta så hon och huskisarna är nu hårt åtskilda hela tiden. Hoppas innerligt att huskygänget får hålla sig friska för nu är det ju deras tid och vem vet, det är ju inte självklart att jag har ett friskt 6-spann även nästa säsong. =/

I söndags körde vi upp till fina Obisträsk för att grilla korv, bara fluffisarna och jag. Vi fick ännu en otroligt vacker vinterdag, kallt men hanterbart, och magiskt vintersoligt.

När jag grillat lite korv och skulle titta till hundarna, ja det är så mycket snö och snövallar kring grillplatsen att jag omöjligt kunde se alla hundarna från eldstaden, kunde jag bara räkna till fem hundar. Silva saknades! Silva är ju en mycket påhittig och kapabel liten hund så jag hann få hjärtat i halsgropen innan jag hittade henne längst in i slädsäcken, nerkrupen under ankarna.

Säsongens (ja faktiskt, har tagit alldeles för länge!) första grillade korvar smakade i alla fall helt gudomligt! En väl grillad falukorv med Felix ketchup ute i det fria – det slår det mesta en gourmetrestaurang kan erbjuda.

Slutligen en bild på Kråkan, jag måste verkligen försöka fotografera honom lite mer seriös någon dag och inte bara ta selfies med honom i stallet – för han är otroligt vacker.  Jaja, just nu ser han rätt mycket ut som en mammut, men inom kort ska ni få se, min ståtlige svarte springare med den knasiga bläsen.

2018 är ett år jag verkligen ser fram emot, på så många sätt, så vi får väl se hur mycket  av året som hamnar på bloggen. De senaste åren har på många sätt varit tuffa, otroligt lärorika, men nu känner jag att allt börjat falla på plats – mot äventyret och vidare! =)

Dvs…jag ska åka till stallet och ta in de hästar som ska sova inne samt ta hand om Kråkan. Drar på en lite envis förkylning som jag hoppas vara kvitt till imorgon så att det kan bli ridning och slädäventyr!

Jo just ja – en riktigt häftig sak till har hänt sen senast. Under solsemestern till Kap Verde skrev jag klart det första utkastet till min bok. Efter att ha jobbat på den av och till i ungefär 10 år fick till slut hela berättelsen flätas samman. En riktigt skön och lite overklig känsla, oavsett vad som händer med den sen är jag otroligt stolt över att ha drivit detta projekt i mål! Over and out!

Påsk

Lite gråmulet och för mycket tinat för att kunna köra från gården, men skoterspåren är fina och det har varit några minusgrader var natt så hundarna har fått jobb på bra ändå. I fredags släpade de på mig, min kusin och hans tjej, till en nyupptäckt grillplats i en grannby. Tungt i värmen men det gick ändå bra, om än sakta…

Väl framme möttes vi upp av mamma och pappa och moster, för grillning och lite paus. Passade på att inviga det supersmarta eldgallret som jag fått, som gör att elden inte åker rakt ner i snön och drunknar, superbra! =D Tack igen!

Obligatoriskt huskygos hade vi också förstås! =)

Igår åkte hundarna och jag ut själva och styrde mot Blaikfjället, och Noomi åkte också med. Hon stod på bakbenen och trampade och surfade sig genom luften i ungefär 3 timmar tror jag, så det var inte bara draghundarna som blev trötta och nöjda. Vi körde nog ungefär 2,5 mil, en av årets längre turer faktiskt för lilla pensionärsspannet (nä, nästa år måste vi ju skärpa oss igen), och stigningen upp på fjället blir ju bitvis rätt brutal.

Uppe på Blaikfjällets topp blåste det rätt bra som vanligt, men utsikten därifrån är alltid fin och hundarna verkar också tycka om att spana ut över vidderna.

Noomi fortsatte sin aktiva åkstil, hon har ju alltså möjlighet att sitta eller ligga ner, men vill hellre stå på bakbenen och möte vindsuset. =) När vi sen stannade var dock faktiskt lilla terrier trött! Jag bäddade ner henne i min ena dunjacka men trodde faktiskt inte alls att hon skulle ligga kvar. Döm om min förvåning när lilla skägg självmant gosade ner sig och nästan somnade en stund.

Resten av familjen mötte upp vid Lapptjärn för korvgrillning, och snart kom ytterligare ett gäng skoterfarare med hundsällskap också och stannade ute på isen. Huskygänget skötte sig fint, alldeles knäpptysta i stort sett, men de var nyfikna, utom Silva då, som sov gott i släden. =)

Idag lutar det åt att hundarna får en vilodag, det har varit tung last eller tuffa stigningar sista två dagarna och nu går ju säsongen mot sitt slut så det känns nästan schystare att fasa ut lite, än att hårdköra. I ärlighetens namn så verkar de rätt nöjda även idag, till och med Lillskägg, så då gör det inte så mycket att vädret var extragrått.

Mot Polcirkeln

Förra helgen hade vi finbesök på släden! En kollega med sina tre barn kom hit och eftersom barnen var rätt stora så blev släden fullare än den någonsin varit tidigare, hihi. Vi körde en liten bit nere på isen och hundarna skötte sig fint även om det märktes att lasten var ovanligt tung med fem personer på släden. Det bästa av allt var att både Rotax och Nalle skötte sig fint kring barnen efteråt. De kan ju båda bli väldigt ivriga kring barn och naggas lite, så normalt sett får de aldrig träffa barn alls, men nu var både barnen och hundarna så lugna så det kändes helt OK. Att ha fått trötta ut sig fysiskt först hjälper ju förstås också. =)

I söndags ledsnade jag även på Noomis päls, hon är ganska ”hår-öm” för att vara en trimhund och hennes päls behöver borstas rätt ofta. Dessutom kliar hon sig ju lite till och från, så för att råda bot på allt på en gång testade jag faktiskt att klippa ben, mage och huvud, medan jag trimmade ryggen som ju är mer okänslig. Snabbt och lätt, och lilla hund blev jätteglad. Vi har ju ändå lagt utställningskarriären på hyllan så jag tror det här är bäst både för mig och henne. Noomi är ju dessutom lite speciell, inte alltid helt bekväm med att hanteras, och att trimma hela hunden tar ju flera timmar och luggas ju en del. Klippningen går både smärtfritt samt många gånger snabbare.

Igår avslutades arbetsveckan med en titt på motorcyklar i Luleå, ingen jag skulle ha själv med en kompis var sugen, och jag har ju tänkt börja köra tvåhjuligt själv nu i sommar, synintyg för övningskörningstillståndet ligger på kökebordet, hihi. Perfekt med ett till barmarksintresse ju! =) Dessutom ser jag fram emot att bättra på mina motorkunskaper.

Idag drog jag och hundarna till Malmens led mellan Pålkem och Vuoddas. Orsaken var egentligen ett halsband som jag fått av min faster, som jag tappade bort i Pålkem (tog av det innan bastun) på skoterresan för några veckor sen. Det måste ha glidit iväg bland mina och andras saker och hamnat ur synhåll, och vips blev det kvar! Som tur var hade ägarinnan till stället hittat det och tagit reda på det, så jag passade på att åka upp och hämta det och samtidigt ta med hundarna och släden för lite körning på ”nya” spår. Nåja, vi har faktiskt kört här en gång tidigare, men det är fler år sen.

Noomi åkte mest i släden men sprang säkert 7-8 km också, i full fart! Jag hade med fika å ved men solen gled in bakom en massa envisa moln och snart blev det faktiskt nästan kallt. Vi hittade inga bra eldplatser heller, så det slutade med att vi vände hemåt med fikat kvar i slädsäcken, hihi, men hundarna fick springa i ungefär 3 timmar och var väldigt nöjda med det.

På vägen hemåt såg vi en jättefin räv! Den korsade spåret och satte sig sen uppe på en kulle och tittade på oss, men den hann precis undan innan jag fick upp kameran. Hundarna blev i alla fall nyfikna och tyckte att den var fin. =)

Mintu och Kaela var otroligt långsamma idag, ojoj, våra fartdagar (om man nu ens kan kalla dem så) är verkligen över, hihi. Mina fingrar var alldeles vita och nästan utan känsel när vi kom tillbaka till bilen. Hade ju klätt mig för lite soligare väder tyvärr… men det värmer hjärtat att se hundarna så trötta och genomnöjda, det är lite skönt varje gång. Även om de sprungit långsamt som attan så är de nöjda, och det är viktigast för mig.

Till och med Noomi blev faktiskt trött, och sov gott i bilen på vägen hemåt. =) Så nu är vi alla nöjda och trötta, och helgen har ju bara börjat!

Under stjärnorna

Kaela löper nu och Xuper är superkär! Under kvällens slädtur blev jag  tvungen att ankra när vi  stannade för Xupers hjärna verkar helt ha glömt vad ”stå kvar” betydde. Nysnö ovanpå ett hårdare lager och så lite mjukt där under igen blev tungt att springa i, det märktes att hundarna inte kunde slappna av helt så vi körde bara en halvmil för att få sträcka lite på benen.

Xuper tyckte nog att det var världens bästa dragtur – hög av löptiksluft. Nalle, Mintu, Rotax, Silva och Kaela hade nog bara en helt vanlig (men kort) dag på jobbet. Rossi däremot tyckte att underlaget var lite jobbigt, så hon tyckte nog snarast att kvällens tur var typ ett mordförsök som hon överlevde med nöd och näppe! Vackert var det i alla fall nere på älven, stjärnklart och bara -4 grader och en svag vind. =)

Sen kom en av mina supergrannar förbi och skottade hela min gård med sin traktor, så himla snällt! =) Jag bor verkligen i världens bästa lilla by. ❤

Akvariet har fått ett rejält vattenbyte samt några siamesiska  älgätare så alginvasionen börjar ha gett med sig. Fyra nya fläckiga pansarmalar har fått flytta in och lite mer växter och nu börjar det se rätt mysigt ut, det måste bara växa meeeer! =)

Allt på samma helg! =)

Oj, fulla dagar senaste tiden – fyllda av roliga saker alltså! Det finns ingen chans att hinna med allt så jag börjar i torsdags när hundarna å jag fick ett mycket fint uppdrag – att köra ett brudpar till sin vigsel uppe vid en tjärn här i närheten!

Under dagen kom lite kärv nysnö men som tur var steg temperaturen till drägliga grader, så att allt kunde genomföras enligt plan. Hundarna fick kämpa rejält men skötte sig fint (det fina är ju även att de ser extra lydiga ut i pauserna när de är lite trötta). Vi fick äran att närvara vid en jättefin vigsel, och det är väl inte alla som gifter sig ute under bar himmel med fler huskies än människor närvarande? =) Stort grattis!

I fredags åkte vi till Ishotellet i Jukkasjärvi. Jag hade aldrig varit där tidigare och det var en upplevelse – riktigt häftigt även för en infödd norrlänning. Här kommer lite blandade bilder helt enkelt, de två första från två av hotellrummen. Påfågeln var alltså jättestor – betydligt högre än en människa, fast det syns ju inte riktigt på bilden.

Vi besökte förstås även Icebar, och min blå drink, Curacao Blue (?) var nog faktiskt det godaste jag någonsin druckit, isglas var ju helt outstanding! =)

Efter en heldag på äventyr laddade vi sen om för marknad i Jokkmokk igår. Byaföreningen fyller en buss med glada resenärer varje år och det var supertrevligt, stämningen på topp och så många trevliga människor. Jag hann även shoppa lite, en riktigt varm pälsmössa till slädkörningen, varma sockar och vantar av fårskinn, ett renhorn som nyckelhängare, samt lite godis till Noomi och mig.

På kvällen gick sen Lillskägg och jag över till grannarna för suveränt god middag och trevligt umgänge, och det börjar faktiskt vara så att lilla skägg är rätt vuxen nu och oftast kan bete sig ju riktigt fint. Skönt att börja kunna ha henne med och slappna av på riktigt! Tidigare skulle hon ju hångla med ALLA och HELA TIDEN och då blir det ju koppel på.

Lördag blev alltså också en heldag, och idag fick ju sen allt annat rymmas, dammsuga, diska, tvätta, och så köra slädhundarna nästan 2 mil, nästan en timmes ridning på lilla Della (första gången hon och jag rider ut helt själva!) och så en mils promenad med Noomi. Oj…kommer sova gott inatt igen! =) Avslutar med lite bilder från dagens slädtur där fjärren fick vara med.

Bara för Nalles min!

Xuper

Grått och lite trist väder, men vi har fått mer snö och det är ju faktiskt rätt skönt att de inte är så vansinnigt kallt längre heller. Nä, dags att sova, efter flera dagar bara fyllda med superroliga saker!

Heldag

Börjar med en stilstudie i att ät. Systrarna Silva och Kaela har helt olika teknik. Kaela börjar uppifrån så att säga, Silva trycker istället ner hela nosen mot botten och blåser bubblor för att inte få vatten i näsan, hihi.

Igår hade jag världens bästa dag, sovmorgon utan klockan, sen iväg till stallet och rida för nu börjar äntligen fina lilla Della vara frisk och så var det ju faktiskt bara nån enstaka minusgrad dessutom. Så himla kul att hoppa upp i sadeln igen och nu hoppas vi innerligt att hon gjort bort sin otur för hela 2016 också.

När jag kom hem sken solen från en klar himmel och för att spara tid bytte jag inte ens skor, utan selade ut slädhundarna direkt och åkte. Magiskt vackert nere på isen! Hundarna var faktiskt lite slöa, nåja, rätt skönt för då kan man ju stå och filosofera lite mer i lugn och ro, och trots ”värmen” så hann det bli riktigt kallt om fötterna innan vi var hemma igen.

Sen jäktade Noomi och jag iväg till Luleå för att äta middag hos en kompis och vi hade en jättemysig kväll. En heldag helt enkelt! =) Noomi var faktiskt väldigt vuxen och duktig och lugn…! =) Blir fullt upp idag med, först en promenad med Noomi och så måste jag väl dammsuga lite också…hmm…

Grattis mig!

Förra veckan passade jag på att fylla 35 och det blev vecka av idel firande i olika former, kul! Både på födelsedagen, helgen före, samt helgen efter å en bit in i den här veckan också. =) Fick massor av fina presenter, middagar, luncher å festligheter så jag vidhåller det jag brukar säga – att livet bara blir bättre och bättre med åldern, än så länge i alla fall!

Kallt som tusan har det varit tidvis, -37,5 som mest på min termometer, så hundarna har fått nöja sig med tid i rastgården ganska stora delar av tiden tyvärr. Helgen som var kom dock mer snö och nu går det betydligt bättre att köra i skogen, det har blivit vinter ”på riktigt” så att säga. Det är faktiskt rätt stor skillnad på 6-spannet jag körde tidigare och 7-spannet som blev nu med Xuper, en linsektion till gör ju spannet ett par meter längre å så tillför han faktiskt en hel del kraft så det krävs lite mer snö och vettigare spår innan det ska kännas OK att köra.

För att kunna köra vägen ner till älven har jag testat att sätta några hundar bara i halsbanden på vägen ner, och det fungerar rätt bra faktiskt. Dock märks det att de fått stå en del. En av dagarna var Nalle och Xuper jättetaggade och precis när jag spänt om allt nere på isen och drog upp ankaret så rök de smått ihop. Nåja, att springa och slåss samtidigt går ju inte så enkelt så jag manade på gänget och röt några väl valda ord över vidderna (Typ: ”Jag stryper dig om du rör honom!!!” till båda två), en kort stund sprang de å turades om att skälla mot varandra å surade men när de fått springa ur värsta energin ur benen var allt lugnt och normalt igen. Om jag hade stannat är jag rätt säker på att jag hade haft en slaggis att reda ut, så fart kan vara bra till mycket, och lite speciellt blir det ju när man vet att hundarna reagerar för att de är så övertaggade i första hand.

Här kommer i alla fall lite bilder från en av veckans turer, en magiskt vacker eftermiddag nere på Luleälven. Fantastiskt ljus ute!

t

Vi körde ner till Bredåker och vände just vid bron, kul att få hinna pulsa i lite nysnö och hundarna var så söta, istället för att följa skoterspåret en bit ut på isen valde de (läs: Kaela) ett gammalt spår som de gjort tidigare i vinter, en slingrande liten stig som följde strandkanten in i alla vikar och förbi alla uddar, och där låg ju snön ännu djupare så det blev snäppet jobbigare för dem men det verkade ändå vara där de ville vara.

Nä, dags för en öl å lite chips, hihi, fredaaag! =)

Vi behöver snö!

I helgen har jag besök av mamma och pappa och vi har firat min födelsedag lite i förväg. Fick en helt fantastisk present – en vecka på island med hela familjen nu i juni! =) Där ska det pussas Islandshästar! =)

Hundarna fick en slädtur idag, ungefär en decimeter nysnö och närmare -20. Vi körde leden ner genom skogen mot älven, men där var det alldeles för lite snö ännu. Kantigt, ojämnt och lite bökigt, och eftersom den slingrar sig ner genom skogen med några rätt branta backar får vi nog välja andra vägar tills den snöat igen lite till. Vi hamnade i alla fall nere på älven och lunkade på där i nästan en mil. Jättefint ljus ute fast jag glömde ju först ställa om objektivet till autofokus (efter senaste stjärnfotograferingen), och  sunkade hälften av bilderna där. =/

Kallt blev det, om hela mig och allting, hihi,  men Rotax var som alltid helt oberörd av temperaturen. Silva däremot såg lite frusen ut och verkade vilja komma hem. Det var ju förmodligen kallare nere på älven än uppe på kullen hos oss förstås.

Is i skägget

Dessutom har vi haft söta Spinonen Ben på besök. Han är så himla söt, sitter helst på en egen stol i köket när vi äter, och ibland när huskisarna ylar där ute så försöker han yla med dem här inne. Han låter otroligt roligt men han försöker ju… =) Nä – dags att skutta ur understället för denna helg och duscha till sig!

Bastukompis

Igår klockade jag vår framfart. Ja alltså inte i spåret, utan på vägen dit. 18.50 studsade jag upp från soffan i typ bara underkläder. 19.30 drog jag loss ankaret från bilens dragkrok, då hade jag klätt på mig, lastat hundarna i bilen, kört ungefär en halvmil bort, lastat av släden och utrustning å selat ut hundarna å var redo att åka. Tyckte det var bra jobbat! =)

Pigga glada hundar och bästa belysningen laddad, och trots rätt kallt väder var det först när släd-&/%#( skulle upp på biltaket igen som det blev riktigt kallt om fingrarna. Xuper gick ned Nalle igen och de låter båda lite illa innan start, men förutom ”tomgafflandet” där så fungerar de jättefint ihop. Mintu och Kaela gick i led som vanligt, men jag funderar faktiskt på att låta Xuper testa Kaelas plats nån dag för han har bra fart i benen. Mintu och Kaela är ju smarta men inte så himla snabba och resten av spannet är egentligen snabbare. Riktigt så brukar man ju inte göra, att man har de långsammaste hundarna först, hihi.

Shake it off!

Klockning ja. Nånstans är det ju en viktig punkt i det med att ha många hundar, i alla fall för mig. Tiden alltså. Jag vill spara på den, och kunna lägga mest med tid på att köra hundarna och umgås med dem, och minimalt med tid på att bära utrustning, förbereda, städa och stöka. Det gör ju faktiskt en jädra skillnad att ha lite ordning på grejorna, lite ordning och rutin på hundarna, vare sig man ska mata, köra, klippa klor eller nåt annat. Mer tid till kvalitetsumgänge än ”skitgörat” typ och där kan man vinna mycket på att skapa ett effektivt upplägg i sin vardag, speciellt på sakerna man gör varje dag, dag ut och dag in.

Efter en riktigt bra dag på jobbet och svingod (och svintrevlig) sushilunch har jag ägnat kvällen åt att lära Noomi tricks (att ”tvätta nosen” sitter hyfsat snart!) och så fotograferat lite stjärnor. Tyvärr hamnade fokus lite tokigt på alla bilder, inte alltid lätt att se ute i mörkret och i -22, men man ser ju Orion – min trogna favoritstjärnbild som följt mig på slädäventyr i så många år nu. Taget med Canon EOS 7D, stativ förstås (Manfrotto), och 15 mm. brännvidd, bländare 7,1, ISO 2500 och slutartid 30 s. Så som det blir ibland så blev en av ”testbilderna” faktiskt bättre än de där jag tyckte att jag förfinat inställningarna och tänkt igenom dem, hihi.

För att trotsa kylan lite extra kvällsmatade jag hundarna i rosa sneakers å jeans, brrr… men då var det också extra skönt att komma in till en varm bastu. Noomi tog direkt plats på översta raden å ville inte gå ner därifrån, min lilla bastukompis!

Imorgon ska jag ut i verkligheten och jobba och ganska kallt väder utlovas. Packar slädkläderna inklusive ”moonbootsen” men tror det kan vara lite kallt ändå… Dock kan ju tekniska äventyr kompensera rätt bra för kyla så jag hoppas på en riktigt bra dag ändå!

Ute med tekniken

Allt är relativt. ”Bara” -17 idag och det kändes riktigt varmt efter kylan som varit. Körde hundarna längs skoterspåret på vägen som vi körde förra helgen, och jädrar vilken punch det var i jyckarna! De ville aldrig sluta galoppera å jag stod mest och gapade. För många andra kanske detta inte var en lång galopp, men mina små myshundar brukar ju rusa av sig det värsta efter bara några kilometer och sen vara nöjda med att trava fram så att jag hinner titta på naturen, fotografera och fundera över livet.

Tog med systemkameran idag (Canon EOS 7D, 15-85 mm), inlånat stativ (Manfrotto  #055), och så fjärrkontrollen (Hähnel Giga T Pro II), men tyvärr missade vi precis solen. När jag selade ut hundarna glödde skogen nån kilometer bort av rosa strålar, men sen kom molnen och när jag ryckte loss ankaret från dragkroken så var världen mest grå. Typiskt!

Rotax

Xuper

Silva

Mintu och Kaela

Nalle och Xuper

Silva och Rotax

Efter slädturen bytte jag bara skor, jacka och mössa, och tog en ut Noomi på promenad. Där fick jag mig ett av dagens skratt, hihi. När vi gick efter ett skoterspår så såg jag plötsligt 3 älgar komma ut ur skogen kanske 100 meter framför oss. De travade rätt lugnt, sneddade över spåret och fortsatte in i skogen på andra sidan. Jag funderade på ifall jag skulle hinna ta fram mobilen men struntade i det. Istället tittade jag på Noomi och då blev jag tvungen att skratta. Hon promenerade där och tittade rakt mot älgarna men verkade totalt ovetande om vad vi hade framför oss.

Då slog det mig, att hon helt enkelt är för liten ibland. Jorden är för böjd (nja, men typ!), och snöklimparna för stora, så hon såg aldrig vad som hände fastän hon tittade rakt framåt, hihi. Sen när vi kom fram till spåren blev hon jätteintresserad och nyfiken, hihi, inte lätt att vara liten ibland! Nä dags att hoppa ur understället för nu blir det födelsedagsfirande hos en kompis med alla brudarna, yey! =)